HFD 2015 not 66

Not 66. Överklagande av Försäkringskassan av ett beslut ang. sjukpenning. - M.T. hade tidigare en anställning som serviceoperatör och arbetade i kvällsskift. Hennes ordinarie arbetstid uppgick i enlighet med gällande kollektivavtal till i genomsnitt 36,75 timmar per vecka. Enligt samma kollektivavtal uppgick ordinarie arbetstid vid motsvarande arbete under dagtid till i genomsnitt 40 timmar per vecka. Efter att under ett antal år ha uppburit tidsbegränsad sjukersättning fick hon en halvtidstjänst hos en ny arbetsgivare. Hennes tidigare sjukpenninggrundande inkomst (SGI) var skyddad enligt 26 kap. 22 a § socialförsäkringsbalken. I det nya arbetet var hennes ordinarie arbetstid 20 timmar per vecka. Resterande tid upp till heltid var hon arbetssökande och för den tiden ansökte hon i maj 2012 om halv sjukpenning. - Försäkringskassan beviljade M.T. en fjärdedels sjukpenning. Arbetsförmågans nedsättning skulle enligt Försäkringskassan bedömas i förhållande till den arbetstid som hennes SGI var baserad på, dvs. 36,75 timmar i veckan. M.T. arbetade 20 timmar per vecka och därmed mer än hälften av vad hon var försäkrad för. Hennes arbetsförmåga bedömdes därför vara nedsatt med minst en fjärdedel men inte med hälften. - M.T. överklagade beslutet och yrkade att hon skulle beviljas halv sjukpenning. Förvaltningsrätten i Göteborg gjorde samma bedömning som Försäkringskassan och avslog överklagandet. - Kammarrätten i Göteborg förklarade i dom den 15 maj 2014 att M.T. var berättigad till halv sjukpenning från och med den 16 maj 2012. Den anställning som M.T:s SGI var grundad på var en heltidsanställning och kammarrätten ansåg att det var anställningens omfattning som var avgörande vid bedömningen av hennes rätt till sjukpenning, inte det exakta antalet arbetade timmar per vecka. Den omständigheten att arbetstiden till följd av kvällsskiftsarbete enligt kollektivavtalet understeg 40 timmar per vecka saknade enligt kammarrätten betydelse. - Försäkringskassan överklagade och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle upphäva kammarrättens avgörande och fastställa förvaltningsrättens dom. Försäkringskassan anförde bl.a. följande. Arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till det arbetsutbud som den försäkrade faktiskt har haft och kan relateras till antingen den arbetstid som gällde vid sjukfallets början eller den som SGI:n är baserad på. I M.T:s fall skulle det i det förra fallet betyda en arbetstid om 20 timmar per vecka och i det senare fallet en arbetstid om 36,75 timmar per vecka. - M.T. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Generellt sett kan det antas att en försäkrads arbetsutbud är 40 timmar om han eller hon tidigare arbetat heltid. Att heltid i vissa fall omfattar färre timmar, vilket normalt regleras i kollektivavtal och ofta utgör kompensation för skiftarbete, saknar betydelse. -Högsta förvaltningsdomstolen (2015-12-09, Jermsten, Knutsson, Ståhl, Nymansson, Rynning): Skälen för avgörandet.Den rättsliga regleringen. Sjukpenning kan enligt 24 kap. 2 § första stycket socialförsäkringsbalken lämnas till en försäkrad som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Ersättningens storlek är beroende av den försäkrades SGI och den omfattning i vilken dennes arbetsförmåga är nedsatt. - Av 26 kap. 22 a § socialförsäkringsbalken framgår att vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har fått sjukersättning, ska SGI:n motsvara den SGI som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller flera sådana perioder (s.k. skyddad SGI). - En försäkrad har enligt 27 kap. 2 § första stycket socialförsäkringsbalken rätt till sjukpenning vid sjukdom som sätter ned hans eller hennes arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Beroende på nedsättningens omfattning lämnas sjukpenning enligt förmånsnivåerna hel, tre fjärdedels, halv respektive en fjärdedel (45 §). - Högsta förvaltningsdomstolens bedömning.Rätten till sjukpenning är i princip relaterad till den tidigare arbetsinsatsen (RÅ 2004 ref. 92). I ett fall som det förevarande, där SGI:n är skyddad, ska arbetsförmågans nedsättning relateras till omfattningen av det arbete som SGI:n är baserad på. - En bedömning av omfattningen av det arbete som SGI:n är baserad på kan enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte grundas enbart på det faktiska antalet arbetstimmar. Hänsyn måste även tas till att det inom delar av arbetsmarknaden har träffats avtal som innebär att det genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka har reducerats något för att kompensera för exempelvis obekväm arbetstid. Även om den ordinarie arbetstidens längd till följd av detta inte omfattar 40 timmar i genomsnitt under en vecka, kan arbetet ändå anses utgöra ett heltidsarbete. - M.T:s SGI var baserad på en anställning med kvällsskift. Arbetstiden var på grund av detta förkortad i enlighet med gällande kollektivavtal. Enligt kollektivavtalet uppgick ordinarie arbetstid vid motsvarande heltidsarbete på enbart dagtid till i genomsnitt 40 timmar per vecka. M.T. hade således en heltidsanställning. - Vid den aktuella sjukskrivningen arbetade M.T. halvtid. Omfattningen av arbetsförmågans nedsättning ska enligt vad som framgått ovan bedömas utifrån att hon tidigare arbetat heltid. Hon är således berättigad till halv sjukpenning för den aktuella perioden. Överklagandet ska därför avslås. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande.Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet. - (mål nr 3867-14, fd Rahlén)