HFD 2016 not 27

Skatteverket beslutade vid 2012 års förenklade fastighetstaxering att klassificera gäststugan som småhus.

P.E. överklagade till förvaltningsrätten och yrkade att gäststugan skulle betraktas som ett komplementhus. Förvaltningsrätten, som avslog överklagandet, konstaterade att det i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) inte ställs upp något krav på att en byggnad måste ha en viss standard för att klassificeras som småhus. Även fritidshus av mycket enkel standard kan utgöra småhus. Förvaltningsrätten ansåg inte att gäststugan var att betrakta som ett komplementhus till huvudbyggnaden utan att den utgjorde ett småhus i fastighetstaxeringslagens mening.

Kammarrätten avslog P.E:s överklagande. Med hänsyn till byggnadens köksfunktioner, övernattningsmöjligheter och tillgång till ytterligare faciliteter i den angränsande nya byggnaden ansåg kammarrätten att de åtgärder som fastighetsägaren vidtagit inte hade förändrat byggnadens karaktär på så sätt att den numera skulle anses vara ett komplementhus. Kammarrätten fann därför att byggnaden även efter vidtagna åtgärder skulle anses inrättad till bostad och indelas som småhus.

Yrkanden m.m.

P.E. yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska fastställa att den aktuella byggnaden är ett komplementhus i fastighetstaxeringslagens mening. Han anför bl.a. följande.

När den nya bostadsbyggnaden för permanentboende uppfördes avlägsnades all inredning i den äldre byggnaden som kunde förknippas med fritidsboende. Efter denna förändring är byggnaden endast inrättad som en kompletterande enkel gäststuga. Den kan bara användas som ”sommarrum” och för enstaka övernattningar. I övrigt används huset som förråd. Gäststugan saknar plats för förvaring och hygienutrymme. Eftersom den inte är utrustad med sådana grundläggande installationer och bekvämligheter är den inte inrättad som bostad. Den nya bostadsbyggnaden innehåller samtliga de funktioner och bekvämligheter som krävs för boende.

Skatteverket anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande.

Varje byggnad på en fastighet måste inte vara utrustad med samtliga de funktioner och bekvämligheter som förknippas med ett boende för att kunna indelas som småhus. I vissa fall skulle konsekvensen annars kunna bli att inte någon av byggnaderna på en fastighet indelas som småhus, trots att byggnaderna tillsammans är inrättade till bostad och fungerar som boende.

När det finns en huvudbyggnad och därtill en gäststuga som inte har samtliga de funktioner och bekvämligheter som krävs för att kunna fungera som ett självständigt boende kan de tillsammans fungera som boende för fastighetsägaren.

Den i målet aktuella gäststugan ligger mindre än tio meter från fastighetens nya huvudbyggnad. Även om gäststugan inte kan sägas fungera som självständigt boende måste den dock mot bakgrund av dess nuvarande funktion och utrustning anses vara inrättad för boende och utgör därmed ett småhus.

Skälen för avgörandet

Frågan i målet

Frågan i målet är om en enklare inredd gäststuga, som har tillgång till kompletterande boendefunktioner och bekvämligheter i en bostadsbyggnad på samma taxeringsenhet, vid fastighetstaxeringen ska indelas som småhus eller utgöra komplementhus till bostadsbyggnaden.

Rättslig reglering m.m.

Av 1 kap. 6 § fastighetstaxeringslagen framgår att fastighetstaxering ska ske på grundval av fastighets användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Enligt 2 kap. 2 § ska byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer räknas till byggnadstypen småhus. Till sådan byggnad ska höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Av 3 § framgår att byggnadstypen ska bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnad till övervägande del används på.

I motiven till fastighetstaxeringslagen uttalas att med komplementhus avses byggnad som utgör ett komplement till ett småhus i funktionellt avseende och att garage- och förrådsbyggnader samt andra mindre byggnader får anses utgöra komplement till småhuset om de är inrättade för sådana ändamål för vilka det kan finnas särskilda utrymmen i ett småhus (prop. 1979/80:40 s. 193 och 198). Liknande uttalanden gjordes i 1976 års fastighetstaxeringskommittés betänkande Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32) som låg till grund för regeringens proposition. Kommittén framhöll att den funktion för boendet som en komplementbyggnad har gör att utrymmen med samma funktion lika gärna kan vara inrymda i bostadshuset (s. 200).

Av 3 kap. 6 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199) framgår att Skatteverket året före taxeringsåret ska fastställa allmänna råd avseende bl.a. grunderna för taxeringen. I Skatteverkets allmänna råd vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar (SKV A 2011:18) anges att byggnadens funktion för boende bör vara avgörande vid gränsdragningen mellan vad som anses utgöra komplementhus och småhus. Till småhus bör därför hänföras även en mindre byggnad, om den övervägande delen av byggnadens värde avser sådan del av byggnaden som är inrättad för boende, såsom en gäststuga. Detta bör även gälla en mindre byggnad trots att byggnaden inte självständigt kan utgöra permanentbostad eller fritidshus för en eller två familjer om byggnaden ligger på en och samma tomt som det mest värdefulla småhuset.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

En byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer ska enligt

2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen indelas som småhus. Vad som avses med att en byggnad är inrättad till bostad framgår inte av lagtexten. Däremot anges att ett komplementhus, såsom garage, förråd och annan mindre byggnad, inte indelas särskilt utan hör till småhuset. Exemplifieringen i lagtexten liksom uttalandena i förarbetena ger uttryck för att ett komplementhus är en byggnad som inte är avsedd att användas för boende utan som kompletterar bostaden funktionellt, även om utrymmen med motsvarande funktion kan vara inrymda i bostadshuset.

Att även en byggnad av mycket enkel beskaffenhet kan anses vara inrättad som bostad åt en familj framgår av RÅ 1986 not. 832. I det rättsfallet bedömdes en fäbodstuga som inrättad till bostad, även om standarden inte längre var sådan att stugan var väl ägnad att användas för bostadsändamål.

Avgörande vid bedömningen av om den nu aktuella byggnaden ska indelas som ett småhus eller ett komplementhus är hur den var inrättad vid taxeringsårets ingång. Av handlingarna framgår bl.a. följande. Byggnaden, som har en boyta på 24 kvm, uppfördes 1947 och utgjorde fram till 2005 fastighetens bostadshus. I samband med uppförandet av den nya bostadsbyggnaden flyttades huset några meter och omvandlades till gäststuga, bl.a. genom att köket togs bort och innerväggarna revs. Vid den tidpunkt som är avgörande för bedömningen av gäststugans beskaffenhet var den utrustad med bl.a. kokplatta på en bänk, ett litet kylskåp, en vattenho och sommarvatten med möjlighet att duscha utomhus. I den näraliggande huvudbyggnaden fanns tillgång till hygienutrymmen och andra boendefunktioner.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening får gäststugan, trots sin enkla inredning, alltjämt anses vara till övervägande del inrättad till bostad åt en familj. Byggnaden ska därmed indelas som småhus. Överklagandet ska därför avslås.

Förvaltningsrätten i Stockholm (2014-01-23, ordförande Lagercrantz):

I 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen anges bl.a. att ett småhus är en byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad ska höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad. Fastigheten var ursprungligen bebyggd enbart med ”gästhuset”. Sedermera har det uppförts en ny permanentbyggnad på samma tomt.

För att närmare fastlägga när en byggnad ska anses vara inrättad som bostad åt en eller två familjer och således utgör ett småhus har Skatteverket i allmänna råd (SKV A 2010:9) närmare preciserat definitionen av småhus.

Där sägs att för att en byggnad ska anses vara inrättad som bostad bör krävas att den är utrustad med för en bostad grundläggande installationer och bekvämligheter. Detta bör gälla även om dessa funktioner är uppdelade mellan två eller flera byggnader på samma tomt om byggnaderna är inrättade för att tillsammans utgöra bostad åt en familj.

Byggnader som utgör komplement till ett småhus i funktionellt avseende värderas inte särskilt. Den funktion som ett komplementhus har gör att utrymmen med samma funktion lika gärna kan vara inrymda i bostadshuset, t.ex. garage, bastu eller förråd.

Skatteverket uttalar i sina allmänna råd (SKV A 2011:18) att byggnadens funktion för boende bör vara avgörande vid gränsdragningen mellan småhus och komplementhus. Till småhus bör därför hänföras även en mindre byggnad, om den till övervägande delen av byggnadens värde avser sådan del av byggnaden som är inrättad för boende såsom en gäststuga. Detta bör även gälla en mindre byggnad trots att byggnaden inte självständigt kan utgöra permanentbostad eller fritidshus för en eller två familjer om byggnaden ligger på en och samma tomt som det mest värdefulla småhuset.

Det finns också ett ställningstagande som behandlar frågan (Byggnadstypen småhus och bostadsbegreppet, Dnr 131 880650-11/111). Där uttalas bl.a. att eftersom standarden kan vara mycket låg i framför allt fritidshus, torp och liknande byggnader kan ett inrättande för boende endast förutsätta en förekomst av utrustning/utrymmen i en byggnad. Det förhållandet att utrustningen är av mycket enkel beskaffenhet kan därmed inte tillmätas någon betydelse i detta avseende. Detta resonemang för med sig att även den mest primitiva byggnad med den absolut enklaste utrustning för matlagning, förvaring och hygien m.m. bör godtas som inrättad för boende.

Skatteverkets allmänna råd och ställningstaganden är inte bindande. Förvaltningsrätten anser ändå att de kan vara till ledning vid bedömningen av vad som är småhus respektive komplementbyggnader. Förvaltningsrätten konstaterar därvid att det i fastighetstaxeringslagen inte ställs upp något krav på att en byggnad måste ha en viss standard för att klassificeras som småhus. Även fritidshus av mycket enkel standard kan utgöra småhus. Att byggnaden har en enklare standard beaktas genom de åsatta standardpoängen. Förvaltningsrätten anser inte att gäststugan är att betrakta som ett komplementhus till huvudbyggnaden. Gäststugan utgör således ett småhus i fastighetstaxeringslagens mening. – Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm (2015-04-20, Eriksson, Fries och Bohlin):

Avgörande vid bedömningen av om en byggnad ska indelas som ett småhus eller ett komplementhus är hur byggnaden är inrättad vid beskaffenhetstidpunkten den 1 januari 2012, inte hur den används.

I det av fastighetsägaren åberopade avgörandet av Högsta förvaltningsdomstolen RÅ 1993 ref. 62, som rörde frågan om indelning av en byggnad som hyreshus eller industribyggnad, anges att om en byggnad är inrättad så att den lämpligen kan användas för flera ändamål måste dess faktiska användning inverka på frågan vad byggnaden är inrättad för. Avgörandet avsåg alltså inte en sådan situation som i detta mål, där det är fråga om en bedömning av om en byggnad ska indelas som småhus eller om byggnaden är ett komplementhus, som inte indelas självständigt.

Skatteverket har, som förvaltningsrätten redogjort för, genom allmänna råd och ett ställningstagande närmare preciserat vad som enligt Skatteverkets mening bör beaktas vid bedömningen av om ett hus ska anses vara inrättat till bostad. I likhet med förvaltningsrätten konstaterar kammarrätten att dessa allmänna råd och ställningstaganden inte är bindande, men att de ändå kan vara till ledning vid bedömningen.

Oavsett vad som anges utgöra ett komplementhus i samband med kommunens detaljplaneprocess är det reglerna i fastighetstaxeringslagen som ska tillämpas i målet. Reglerna om s.k. Attefallshus var inte införda vid den aktuella beskaffenhetstidpunkten den 1 januari 2012. Vad P.E. anfört i denna del är därmed inte aktuellt i detta mål.

Den äldre byggnaden har vid beskaffenhetstidpunkten till stor del använts som förråd. Fastighetsägaren har också angett att den även används som gäststuga. Som nämnts ovan har dock användningen av byggnaden inte någon avgörande betydelse för hur byggnaden ska indelas enligt fastighetstaxeringslagen. Frågan är i stället om den äldre byggnaden efter de förändringar som gjordes i denna fortfarande ska anses ha varit inrättad som bostad eller om den övergått till att bli ett komplementhus.

Den äldre byggnaden flyttades några meter i samband med att den nya

byggnaden byggdes under 2005. Därefter har det under 2007 genomförts

förändringar i den äldre byggnaden, främst i form av att alla innerväggar och köket togs bort. Dessutom gjordes elanslutningen om till följd av att innerväggarna togs bort och för att uppfylla gällande krav på elinstalla-tioner. I byggnaden fanns vid beskaffenhetstidpunkten fortfarande kokplatta, kylskåp, sommarvatten och en ho där man kan hälla ut vatten. Byggnaden innehöll alltså både vissa köksfunktioner och ytor för övernattning. Vidare fanns det tillgång till fullständigt kök, toalett m.m. i den nya byggnaden, något som enligt kammarrättens mening kan beaktas vid bedömningen av om byggnaden är inrättad för boende.

När det gäller påförda standardpoäng för el gör kammarrätten samma bedömning som förvaltningsrätten. Denna fråga har dock inte någon avgörande betydelse för byggnadens indelning. Det avgörande för indelningen är, som tidigare nämnts, för vilket ändamål byggnaden är inrättad.

Med hänsyn till vad som redovisats ovan beträffande byggnadens köksfunktioner, övernattningsmöjligheter och tillgång till ytterligare faciliteter i den angränsande nya byggnaden bedömer kammarrätten att de åtgärder som fastighetsägaren vidtagit inte har förändrat byggnadens

karaktär på så sätt att den vid beskaffenhetstidpunkten ska anses vara ett

komplementhus. Byggnaden ska därför även efter vidtagna åtgärder anses vara inrättad till bostad och indelas som småhus.

P.E:s överklagande ska därför avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.