SOU 1979:32

Fastighetstaxering 81

Fastighets taxermg

81

3etänkande av 1976 års fastighetstaxeringskommitté

Fastighets taxermg

81

Betänkande av1976 ärs fastighetstaxermgskomitté

& Statens offentliga utredningar I ww 197932

& Budgetdepartementet

Eastighetstaxering 81

Betänkande av 1976 års fastighetstaxeringskommitté ;Stockholm 1979

Omslag Johan Ogden Jernström Offset AB

ISBN 91—38-04844-2 ISSN 0375-250X Gotab. Stockholm 1979

TILL STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR BUDGETDEPARTEMENTET

Genom beslut den 16 september 1976 bemyndigade rege— ringen chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté med högst fyra ledamöter med uppdrag att göra en översyn av reglerna för fastighetstaxeringen. Med stöd av detta bemyndigande förordnades samma dag som ledamöter i kommittén departementsrådet Gunnar Björne, ordförande, numera hovrättsfastighetsrådet Bertil Hall, bitr. skattedirektören Lars Malmberg och skattedirektören Ulla Wadell.

Utredningen antog namnet 1976 års fastighetstaxerings— kommitté.

Den 2 februari 1978 meddelade regeringen kommittén tilläggsdirektiv och bemyndigade chefen för budgetde— partementet att tillkalla ytterligare fyra ledamöter att ingå i kommittén. Den 17 mars 1978 förordnades såsom ledamöter i kommittén ledamöterna i riksdagen elektrikern Paul Jansson, lantbrukaren Stig Josefson, civilekonomen Bo Lundgren och skolchefen Börje Stensson.

Till sakkunnig i kommittén förordnades den 10 februari 1977 kammarrättsrådet Bo Fredelius. Den 25 januari 1979 beviljades Fredelius på egen begäran entledigande från uppdraget.

Kommittén har biträtts av följande experter: profes— sorn Erik Carlegrim i frågor som rör mätning av taxe— ringsvärdenivåer (fr.o.m. den 10 februari 1977), vattenrättsrådet Per Ivan Jönsson i frågor som rör vattenfallsfastigheter (fr.o.m. den 10 februari 1977), departementssekreteraren Ingmar Fries (fr.o.m. den 12 september 1977), numera avdelningschefen Nils—Erik Nilsson (fr.o.m. den 19 september 1977), universitets— lektorn Ingvar Fridell (fr.o.m. den 20 mars 1978), förste byråsekreteraren Kjellåke Henrikson (fr.o.m. den 12 juni 1978), byråchefen Bo Hansson (fr.o.m. den 12 december 1978) samt kammarrättsfiskalen Curt Rispe

(fr.o.m. den 22 januari 1979).

Som sekreterare åt kommittén har tjänstgjort hovrätts— fiskalen Birgitta Widebäck (fr.o.m. den 6 oktober1976) och kammarrättsfiskalen Ewa beinette (fr.o.m. den

28 april 1978).

Kommittén har avgett remissyttranden den 2 juni 1977 över ADB—beredningsgruppens betänkande "ADB iden re— gionala samhällsplaneringen" (Ds Kn 1976:7), den6 juli 1978 över promemorian "Beskattning av skogsbruk"(DsB 1978:2),den 20 september 1978 över departementsprome— morian "Ändrade beskattningsregler för hyresfastighe— ter" (Ds B 1978:71och den 1 februari 1979 över FoB—ut— redningens betänkande "Förslag till undersökning om hushåll, bostäder och sysselsättning" (SOU 1978:79).

Genom remiss den 11 april 1979 har kommittén anmodats yttra sig över byggnadsvårdsutredningens betänkande "Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda"(SOU1979: 17). Kommitténs arbete i de delarscmibehandlas i före— liggande delbetänkande var vid denna tidpunkt slutfört. Kommittén har därför inte kunnat beakta de förslag som läggs fram i byggnadsvårdsutredningens betänkande.

Till utredningen har överlämnats ett antal framställ— ningar och skrivelser med anknytning till de frågor

som behandlas i detta betänkande. Dessa får anses

besvarade med föreliggande betänkande.

Reservationer har lämnats av ledamöterna Hall,

Jansson, Lundgren och Malmberg.

Särskilda yttranden har lämnats av ledamöterna Josefson, Lundgren och Stensson samt experterna

Fridell och Hansson.

Kommittén får härmed överlämna delbetänkandet

"Fastighetstaxering 81".

Stockholm i maj 1979

Gunnar Björne

Bertil Hall Paul Jansson Stig Josefson

Bo Lundgren Lars Malmberg Börje Stensson

Ulla Wadell

Ewa Höbinette

Birgitta Widebäck

INNEHÅLL

Förkortningar

Sammanfattning

Författningsförslag

1

2

3

Förslag till fastighetstaxeringslag Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) Förslag till lag om ändring i kommunalskatte— 1agen (1928z370) Förslag till lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

UTREDNINGSUPPDRAGET INLEDNING

2.1 Fastighetstaxeringens regler 2.1.1 Historik 2.1.2 Gällande regler

2.2 Fastighetstaxeringens betydelse 2.2.1 Allmänt, statistikuppgifter m.m. 2.2.2 Lagstiftning anknuten till fas— tighetstaxeringen 2.2.3 Skatte— och planeringsunderlag

' m.m.

2.2.4 Allmänna synpunkter och rikt- linjer

NY FASTIGHETSTAXERINGSLAG

3.1 Tidigare överväganden

3.2 Synpunkter och förslag 3.2.1 Behov av en ny lag 3.2.2 Uppbyggnaden av en ny lag 3.2.3 Lagens omfattning 3.2.4 Allmänt om de enskilda kapitlen

51 95

101 105 105 105 112 120 120 125 135

143 143

145 145 149 150 152

4

ÖVRIGA FÖRESKRIFTER OCH ANVISNINGAR M.M. OM FASTIGHETSTAXERING

4.1 Gällande ordning 4.1.1 Framtagande av anvisningar m.m. 4.1.2 Närmare om innehållet i anvis— ningarna m.m. 4.1.3 Uttalanden i tidigare förarbeten m.m.

4.2 Nya regeringsformen

4.3 Fastighetstaxeringsreglerna i förhål- lande till nya regeringsformen

INLEDANDE BESTÄMMELSER 5.1 Gällande ordning

5.2 Synpunkter och förslag 5.2.1 Fastighetsbegreppet, taxerings— värde, skatteplikt m.m. 5.2.2 Taxeringsperiod, taxeringsår m.m. 5.2.3 Följdändringar i KL och TL

INDELNING AV BYGGNADER OCH MARK 6.1 Inledning

6.2 Gällande ordning 6.2.1 Byggnader på jordbruksfastighet 6.2.2 Byggnader på annan fastighet 6.2.3 Ägoslag

6.3 Synpunkter och förslag 6.3.1 Grunderna för indelningen 6.3.1.1 Allmänt 6.3.1.2 Byggnads användning och beskaffenhet 6.3.1.3 Pågående och tillåten användning av mark 6.3.1.4 Tillfällig användning av mark 6.3.2 Indelning i byggnadstyper 6.3.2.1 Huvudsaklighets— principen 6.3.2.2 Indelning efter beskaffenhet 6.3.2.3 Indelning efter användning 6.3.2.4 Resterande byggnader

157

157 157 159

162

164

166

169 169

171 171

174 176 179 179 180 180 183 185 188 188 188 189 191 192

193 193

198 203

204

7

6.3.3 Indelning i ägoslag 6.3.3. 1 Allmänt 6.3.3.2 Vattentäckt område 6.3.3.3 Tomtmark 6.3.3.4 Exploateringsmark 6.3.3.5 Täktmark 6.3.3.6 Åkermark 6.3.3.7 Betesmark 6.3.3.8 skogsmark 6.3.3. 9 Skogsimpediment 6.3.3. 10 Övrig mark SKATTEPLIKT 7.1 Inledning 7.1. Direktiven 7.1.2 Framställningar 7.1.3 Statistik 7.2 Gällande ordning 7.2.1 Allmänt 7. 2. 2 Helt skattefria fastigheter 7. 2.3 Helt eller delvis skattefria fastigheter 7.2.4 Tomt till skattefri byggnad och småbyggnad på annans mark 7.2.5 Industritillbehör, ledningar, transformatorer m.m. 7.3 Historik 7.4 Synpunkter och förslag 7.4.1 Allmänt 7.4.2 Huvudsaklighetsprincipen 7.4 3 Användningssätt och ägare 7.4 4 Skattefrihet på grund av

användningssättet 7.4.4.1 Försvarsbyggnad 7.4.4.2 Kommunikationsbyggnad 7.4.4.3 Distributionsbyggnad 7.4.4.4 Reningsanläggning 7.4.4.5 vårdbyggnad 7.4.4.6 Bad—, sport- och idrottsanläggning 7.4.4.7 Skolbyggnad 7.4.4.8 Kulturbyggnad 7.4.4.9 Ecklesiastikbyggnad 7.4.4.10 Annan egendom än

specialbyggnad

205 206 206 207 213 216 219 219 220 222 223

225

225 226 226 227

231 231 232 233

239

239

239

244 244 246 247 250

250 252 258 261 264 269

271 278 281 285

7.4.5 Skattefrihet på grund av 287 användningssätt och ägare 7.4.5.1 Allmänt 287 7.4.5.2 Allmänna byggnader 288 7.4.5.3 Kyrkors byggnader 290 7.4.5.4 Akademiers, barmhär— 290

tighetsinrättningars och vissa stiftelsers byggnader

7.4.5.5 Ideella föreningars 294 byggnader 7.4.5.6 Byggnader tillhöriga 301

Nobelstiftelsen och stiftelsen Dag Hammar— skjölds Minnesfond

7.4.5.7 Byggnader tillhöriga 303 Apotekarsocietetens stiftelse för främ— jande av farmacins utveckling m.m. 7.4.5.8 Byggnader tillhöriga 304 stiftelsen Sveriges Sjömanshus 7.4.5.9 Studerandesammanslut— 305 ningars byggnader 7.4.5.10 Nationalparker 307 7.4.6 Bostadsbyggnader 308 7.4.7 Tomt och markanläggning 310 7.4.8 Ovrig mark m.m. 311 7.5 Sammanfattning 312 7.6 Förändringar i förhållande till gäl— 314 lande bestämmelser 7.7 Ändringar i skatteunderlaget 315 7.8 Följdändringar 318 BILDANDE AV TAXERINGSENHETER 321 8.1 Gällande ordning 321 8.2 Inledning 325 8.3 Synpunkter och förslag 326 8.3.1 Allmänt 326 8.3.2 Registerfastigheter 328 8.3.3 Agarförhållanden 329

8

000000

. www . .

.3.

Ohm-lh

7

3.3.1 Sämjedelning m.m. .3.3.2 Arealöverlåtelse 3 3 3 Blandat ägarför— hållande 8.3.3.4 Med ägare jämställd innehavare av fas—

tighet

8.3.3.5 Innehavare av täkt— mark

Skatteplikt Användning och beskaffenhet Taxeringsenhets omfattning

och innehåll 8.3.6.1 Taxeringsenhets begränsning till kommun 8.3.6.2 Allmänt om vissa

taxeringsenheters omfattning

3 Småhusenhet 4 Hyreshusenhet .5 Industrienhet .6 Specialenhet 7 8 9 6. 6 Lantbruksenhet Exploateringsenhet Övrig mark .10 Statens fastigheter f'lligheter

8 3 8.3 8.3 6 8.3.6 8.3.6. 8 3.6 8 3.6 8 3 6 S m a

8.4 Lagtextens utformning

9 BESKATTNINGSNATUR

9.1 Gällande ordning

9.2 Inledning

9.3 Synpunkter och förslag 9.3.1

9 .3 .2

Gränsdragning mellan jord—

bruksfastighet och annan

fastighet

Beskattningsnatur för bo— stadsbyggnader och tomt— mark i vissa fall 9.3.2.1 Inledning 9.3.2.2 Olika bedömnings— grunder

9.4 Sammanfattning

330 331 333

333

335

337 338 341

341

342

343 344 344 347 348 352 354 355 356

358 365 365 369 369 370

372

372 373

385

10

ALLMÄNT OM BESTÄMMANDE AV TAXERINGSVÄRDE

10.1 Gällande ordning och tidigare lagstiftning 10.1.1 Fastighetsvärdering och taxeringsvärdenivå m.m. 10.1.1.1 Lagtextens upp— byggnad 10.1.1.2 Värderingsprin— ciper och vär— deringsmetoder 10.1.1.3 Taxeringsvärde— nivå 10.1.1.4 Undantag från marknadsvärde— principen 10.1.1.5 Värdetidpunkt

10.1.2 Delvärden 10.1.2.1 Allmänt 10.1.2.2 Jordbruksfastighet 10.1.2.3 Annan fastighet

10.2 Synpunkter och förslag 10.2.1 Bestämmande av taxeringsvärde 10.2.1.1 Allmänt 10.2.1.2 Egendom för vilken taxeringsvärde bör bestämmas 10.2.1.3 Marknadsvärdet som allmän värderings— grund 10.2.1.4 Undantag från mark— nadsvärdeprincipen 10.2.1.5 Offentligrättsliga förpliktelser på grund av natur— vårdslagen m.m.

10.2.1.6 Taxeringsvärdenivå 10.2.1.7 Värdetidpunkt 10.2.1.8 Metoder för bestäm—

mande av marknads— värde 10.2.2 Delvärden m.m. 10.2.2.1 Allmänt 10.2.2.2 Gemensamma värde— ringsfrågor 10.2.2.3 Småhus—, hyreshus—, industri— och ex— ploateringsenhet Lantbruksenhet Allmänt om bestäm— mande av delvärden

...—. OC) NN Ulsb

387 387 387 387

390

393

395

397

397 397 402 407

408 408 408 409

411

413

416

420 425 427

430 430 432

435

436 444

11 VÄRDERINGSENHETER 447 11.1 Gällande ordning 447 11.2 Synpunkter och förslag 449

11.2.1 Allmänt 449 11.2.2 Småhus 451 11.2.3 Hyreshus 453 11 2.4 Ekonomibyggnader 454 11 2.5 Byggnad inrättad för olika 454 ändamål 11.2.6 Bebodda saneringsbygg— 456 nader m.m. 11.2.7 Allmänt om mark— och mark— 456 anläggningar » 11.2.8 Tomtmark 456 11.2.9 Exploateringsmark 458 11.2.10 Täktmark 458 11.2. Åker och betesmark, skogs— 459 mark samt skogsimpediment 11.2.12 Markanläggningar 459 11.2.13 Vattenfallsenhet m.m. 460 11.2.14 Uppdelning i flera värde- 460 ringsenheter

12 ALLMÄNNA VÄRDERINGSREGLER 463 12.1 Gällande ordning 463

12.1.1 Allmänt om värdering med 463 ledning av riktvärden 12.1.2 Riktvärden och andra vär— 464 deringsanvisningar 12.1.2.1 Värderingsanvis— 464 ningar 12.1.2.2 Värderingsområden 467 och områdesanvis— ningar 12.1.3 Allmänna värderingsregler 470 för de olika delvärdena m.m. 12.1.3.1 Byggnadsvärde 470 12.1.3.2 Markvärde 471 12.2 Synpunkter och förslag 472 12.2.1 Inledning 472 12.2.2 Värdefaktorer 473 12.2.3 Värdeområde 474 12.2.4 Riktvärden 475 12.2 5 Klassindelning av värde— 481 faktorer 12.2.6 Riktvärdekarta 487 12.2.7 Allmänna regler för bestäm— 489

mande av riktvärde

12.2.8

12.2.9 12.2.10

12.2.11

12.2.12

Justering av riktvärde på grund av säregna förhållanden Tillvägagångssätt vid värderingen Verkställighetsföreskrif— ter och anvisningar Allmänna värderingsregler för olika delvärden 12.2.11.1 Byggnadsvärde 12.2.11.2 Markvärde m.m. 12.2.11.3 Byggnad under uppförande, byggnadsminne m.m. och kul— turbyggnad 12.2.11.4 Vattenfallsenhet Egendom för vilken värde inte bestäms

13 VÄRDERING Av SMÅHUS

13.1 Gällande ordning

13.1.1 13.1.2

13.1.3 13 1.4

Allmänt Upprättande och utformning av byggnadsvärdetabeller Bestämmande av byggnadsvärde Bostadsbyggnader på jord— bruksfastighet

13.2 Synpunkter och förslag

13.2.1 13.2.2 13.2.3

13.2.4

13.2.5

Vad riktvärdetböravse Värdeserien för normhus Riktvärde och värdefaktorer 13.2.3.1 Allmänt 13.2.3.2 Värdefaktorerna Olika sätt att redovisa byggnadsvärdet 13.2.4.1 Allmänna syn— punkter 13.2.4.2 Byggnadsvärde— tabell 13.2.4.3 Nomogram 13.2.4.4 Formel 13.2 4 5 Slutsats säregna förhållanden

492

498 501 505

506 508 513

520 521

533

533 533 534

538 541

542 542 542 543 543 544 554

554 555 556 556 557 558

14

15

16

VÄRDERING AV HYRESHUS

14.1 Gällande ordning 14.1.1 Allmänt 14.1.2 Upprättande och utformning av tabeller över brutto— kapitaliseringsfaktorer (H—tabeller)

14.1.3 Bestämmande av byggnadsvärde

14.2 Synpunkter och förslag

14.2.1 Allmänt om värdering av

hyreshus

Vad riktvärdet bör avse

2. 2 2. 3 Värdeserien 14 .2. 4

14.2.4.1 Allmänt Riktvärde och värdefaktorer 14.2.4.2 Värdefaktorerna 14.2.5 Sättet att redovisa riktvärdet 14.2.6 säregna förhållanden VÄRDERING AV EKONOMIBYGGNADER

15.1 Gällande ordning 15.1.1 Allmänt 15.1.2 Utformning av värderingsanvis—

ningar för ekonomibyggnader 15.1.3 Bestämmande av ekonomibygg—

nadsvärde

15.2 Synpunkter och förslag 15.2.1 Allmänt 15.2.2 Vad riktvärdet bör avse 15.2.3 Värdeserien 15.2.4 Riktvärde och värdefaktorer 15.2.5 säregna förhållanden VÄRDERING AV TOMTMARK

16.1 Gällande ordning 16.1.1 Allmänt 16.1.2 Tomtmark för småhusändamål

16.1.2.1 Upprättande formning av värdekartor 16.1.2.2 Bestämmande markvärde 16.1.3 Tomtmark för hyreshus 16.1.3.1 Upprättande formning av värdekartor 16.1.3.2 Bestämmande värde

och ut— mark—

av

och ut- mark—

av mark—

561

561 561 561

563

564 564

565 566 567 567 567 569 570

571

571 571

572

574

575 575 576 577 577 579

581

581 581 582 582

584 586 586

589

17

18

16.1.4 Tomtmark för industribygg— nader m.m. 16.1.4.1 Utformning och upp— rättande av mark— värdekartor 16.1.4.2 Bestämmande av markvärde

16.2 Synpunkter och förslag

16.2.1 Vad riktvärdet bör avse 16.2.2 Värdeserie m.m. 16.2.3 Tomtmark för småhus 16.2.3.1 Värdefaktorer 16.2.3.2 säregna förhål—

landen

16.2.4 Tomtmark för hyreshus och industribyggnader 16.2.4.1 Värdefaktorer 16.2.4.2 Säregna förhål—

landen

VÄRDERING AV EXPLOATERINGSMARK

17.1 Gällande ordning 17.1.1 Exploateringsfastighet 17.1.1.1 Allmänt 17.1.1.2 Upprättande och utformning av markvärdekartor 17.1.1.3 Bestämmande av värde 17.1.2 Övervärde på jordbruksfas- tighet

17.2 Synpunkter och förslag

17.2.1 Alhnänt om värdering av exploateringsmark Vad riktvärdet bör avse Värdeområden och värdefak— torer m.m. 17.2.4 säregna förhållanden 17.2.2 1 .2.3 7

VÄRDERING AV TÄKTMARK

18.1 Gällande ordning 18.1.1 Allmänt 18.1.2 Värderingsprinciper 18.1.3 Bestämmande av värdet

18.2 Synpunkter och förslag 18.2.1 Allmänt om värdering av täktmark 18.2.2 Vad riktvärdet bör avse 18.2.3 Värdefaktorer m.m. 18.2.4 säregna förhållanden

591 591

593

594 594 595 597 597 606

608

608 610

613

613 613

613 614

615 616

618 618

620 621

622 623

623 623 623 624

625 625

626 627 628

19 VÄRDERING AV ÅKERMARK OCH BETESMARK

19.1 Gällande ordning

19.1.1 Allmänt 19.1.2 Upprättande och utformning av värderingsanvisningar för åkermark 19.1.3 Upprättande och utformning av värderingsanvisningar för ängs— och betesmark 19.1.4 Utformning av värderingsan— visningar för markanlägg— ningar för växtodlingen 19.1.5 Bestämmande av jordbruksvärde

19.2 Synpunkter och förslag

19.2.1 Allmänt 19.2.2 Vad riktvärdet bör avse 19.2.3 Värdeserien för åkermark 19.2.4 Avgränsning av värdeområde 19.2.5 Värdefaktorer och klassin— delning 19.2.5.1 Åkermark 19.2.5.2 Betesmark 19.2.6 Säregna förhållanden

20 VÄRDERING AV SKOGSMARK OCH VÄXANDE SKOG

20.1 Gällande ordning

20.1.1 Allmänt 20.1.2 Utformning och upprättande av

- tabeller 20.1.2.1 Indelning i värde—

ringsområden

20.1.2.2 Antal värdetabeller 20.1.2.3 Vad riktvärdet avsåg 20.1.2.4 Värderingsmodellen 20.1.2.5 Värdefaktorer 20.1.3 Tillvägagångssätt vid värde— ringen 20.1.4 Värderingsmetodernas tillämp- ning

20.2 Synpunkter och förslag 20.2.1 Allmänt 20.2.2 Vad riktvärdet bör avse 20.2.3 Avgränsning av värdeområde 20.2.4 Värdeserien 20.2.5 Värdefaktorer och klassindel— ning 20.2.5.1 Allmänt 20.2.5.2 Skogsmark med växande skog 20.2.5.3 Skogsimpediment 20.2.6 Säregna förhållanden

629

629 629 630

633

634

634

638 638 639 639 640 641

641 643 643 645

645 645 646

646

648 648 648 650 652

653

654 654 656 657 658 659

659 660

VÄRDERING AV VATTENFALLSENHET

21.1 Gällande ordning

21.1.1

21.1.2

21.1.3 21.1.4

21.1.5

Uppskattning av marknads— värdet av outbyggt vatten— fall (fallvärde) 21.1.1.1 Beräkning av nor— merande vatten— föring (Q norm)

21.1.1.2 Beräkning av taxe— ringsvattenföring (Q tax.) 21.1.1.3 Beräkning av taxe- ringseffekt (E tax) 21.1.1.4 Beräkning av värde per effektenhet 21.1.1.5 Uppskattning av utmålsvärde

Uppskattning av marknadsvärde

av vattenkraftverk 21.1.2.1 Uppskattning av fallvärde

21.1.2.2 Uppskattning av utmålsvärde 21.1.2.3 Uppskattning av värde av byggnader Beaktande av skyldighet att leverera ersättningskraft Uppskattning av marknads— värdet av regleringsdamm Sammanfattning

21.2 Synpunkter och förslag

21.2.1

21.2.2

21.2.3

21.2.4

Allmänt om förslag till ny

värderingsmetodik

21.2.1.1 Behov av och förut— sättningar för ny metodik

21.2.1.2 Översiktlig redo- visning av före— slagen värderings- metodik Bestämmande av vattenfalls— enhets taxeringseffekt 21.2.2.1 Taxeringseffekt 21.2.2.2 Uppdelning av taxe— ringseffekt mellan kraftstation och regleringsanlägg— ningar

Bestämmande av riktvärde vid

olika godhet Andels— och ersättningskraft

665

665 669

670

671

671

672 674 674 675 675 675 678 680 680

683 683

683

686

688

688 691

694

700

22 SAMORDNING AV 1981 ARS ALLMÄNNA FASTIGHETS— TAXERING OCH FOLK— OCH BOSTADSRÄKNINGEN 1980

22.1 Inledning

22.2 Utredningsdirektiven 22.3 Utredningsförslaget 22.4 Förslag i propositionen

22.5 Kommitténs synpunkter 22.5.1 Deklarationsblankettens utformning 22.5.2 Distribution och insamling 22.5.3 Organisationen m.m. 22.5.4 Sammanfattning

23 ORGANISATIONEN VID FASTIGHETSTAXERINGEN

23.1 Gällande ordning 23.1.1 Indelning i fastighetstaxe- ringsdistrikt 23.1.2 Förordnande och val av fas- tighetstaxeringsnämndens ledamöter 23.1.3 Valbarhets— och behörigshets— villkor m.m. 23.1.4 Konsulenter för fastighets—

taxering 23.1.5 Sakkunniga vid fastighets— taxering 23.1.6 Ordförandens uppgifter 23.1.7 Lokala skattemyndighetens

uppgifter 23.1.8 Ansvarsfördelning — skatte— chefens ställning

23.2 Synpunkter och förslag 23.2.1 Indelning i fastighetstaxe— ringsdistrikt 23.2.1.1 Erfarenheter av in— delning i fastighets— taxeringsdistrikt 23.2.1.2 Regler för dist— riktsindelning 23.2.1.3 Val av deklarationer 23.2.1.4 Övrigt 23.2.2 Förordnande och val av fastighetstaxeringsnämndens ledamöter 23.2.2.1 Inledning 23.2.2.2 Ordförande

703 703 704 710

711 712

715 717 720 721

721 721

723 724 725

725 725

726 726 726

733 734 735

735 736

23.2.3

23.2.4

23.2.2.3 Av länsstyrelsen förordnad ledamot 23.2.2.4 Förtroendevalda ledamöter Valbarhets— och behörighets— villkor Konsulenter för fastighets-

taxering

23.2.4.1 Förordnande av konsulent 23.2.4.2 Konsulentens ar— betsuppgifter

Sakkunniga vid fastighets— taxering Ordförandens uppgifter Skattemyndiqheternas uppgifter Ansvarsfördelning — skatte— chefens ställning Länsstyrelsens kontaktman för fastighetstaxering 23.2.9.1 Tiden före 1975 års allmänna fas— tighetstaxering Fastighetstaxe— ringsspecialisten vid 1975 års all— männa fastighets— taxering Kontaktman vid 1981 års allmänna fastighetstaxering

23.2.9.2

23.2.9.3

23.2.10 Övrigt

24 OM SKYLDIGHET ATT AVLÄMNA ALLMÄN FASTIG- HETSDEKLARATION, M.M. 24.1 Gällande ordning 24.2 Synpunkter och förslag 24.2.1 Inledning 24.2.2 Deklarations— och uppgifts— skyldighet 24.2.3 Innehållet i allmän fastig— hetsdeklaration, m.m. 24.2.4 Anmaning och vite 24.2.5 Rätten att ta del av allmän

24.2.6

fastighetsdeklaration, m.m. Straff

737 738 739 740 740 743 746 746 748 752 754

754

755

757

761

765

765 769 769 770 775

781 784

787

25. FÖRBEREDELSEARBETET VID ALLMÄN FASTIGHETS— TAXERING

25.1. Inledning 25.2 Gällande ordning

25.3. Synpunkter och förslag 25.3.1 Inledning 25.3.2 Framtagande av föreskrifter m.m.

25.3.3. Fastställande av föreskrif— ter m.m. 25.3.4 Provvärdering och upprät— tande av riktvärdekarta m.m. 25.3.5 Redovisning av provvärde— ringen

25.4 Allmänhetens medverkan i förbere— delsearbetet 25.4.1 Inledning 25.4.2 Kommitténs överväganden och förslag 25.4.2.1 Allmänt 25.4.2.2 Utökad medverkan av förtroende- valda 25.4.2.3 Andra metoder att inhämta allmänhe— tens synpunkter 25.4.2.4 Ett mera fritt för— farande

26 FASTIGHETSTAXERINGSNÄMNDERNAS VERKSAMHET M.M.

26.1. Gällande ordning

26.2 Synpunkter och förslag 26.2.1 Sammanträden, närvarorätt m.m. 6.2.2 Beslutsförhet och omröstning 6.2.3 Besluts— och underrättelse— förfarandet m.m. 26.2.4 Innehållet i beslut om taxering 26.2.5 Fastighetslängd 2 2

27. KOSTNADER FÖR DEN ALLMÄNNA FASTIGHETSTAXE— RINGEN ÅR 1981

RESERVATIONER OCY SÄRSKILDA YTTRANDEN

789 790

795 795 796

801 804

812 814

814 816

830 831

837 841

858 860 867

:: |" I. 3.1111' .

Förkortningar

CFD

Fastighetstaxe— ringskommittéerna Fastighetstaxe— ringsutredningen

FBL FL

FoB—utredningen

FTF FTL FTR

Handledningen

JB KL KR LMV RF RR RSV RÅ SCB Sf

Si

SFS Ska

SÖ TK TL

Centralnämnden för fastighetsdata 1966 års fastighetstaxerings- kommittéer

1971 års fastighetstaxeringsut— redning

Fastighetsbildningslagen (1970:988)Förvaltningslagen (1971z290) Kommittén (E 1976:02) med uppdrag att utreda frågan om behovet av framtida folk— och bostadsräkningar

Fastighetstaxeringsförordningen Fastighetstaxeringslagen Fastighetstaxeringsrätt

Handledning för allmän fastighets— taxering 1975, innefattande även vissa av riksskatteverket medde— lade anvisningar, sammanställd av riksskatteverket

Jordabalken Kommunalskattelagen (1928z370) Kammarrätt

Lantmäteriverket Regeringsformen Regeringsrätten Riksskatteverket Regeringsrättens årsbok Statistiska centralbyrån Lagen (1947z577) om statlig förmö— genhetsskatt

Lagen (1947:576) om statlig in— komstskatt *

Svensk författningssamling Skogsvärderingsinstruktionen (1973:1100) Skolöverstyrelsen Taxeringskungörelsen (1957:513) Taxeringslagen (1956:623)

.”. f.n. ; . 11 ..1. ...,. . "... ”(Fi ! ' 11" %: [”H” 71.” ( *;ÖMÖ ”"U '( ". ".. .— ””. .' _ In a'. * ,» *- å: ' . ' 'I. ?..” |:..' ' ' ,L |. & . ., "'i'... & r »" ' . * Jf1rm'nr J I11 ." 1 II I | _ . | ' Lina:?!”"TJCU , ih”? ”". ”' "1 ””' " ”'7- '”r'L” .. "_" ;n terapi.”? "I i .. L när J_" .? .” .”” ":uf' 'u' - ': '

.”Nq [Å.--,”.l' -,1 -.L,_ »Ji "'s—"7111 .””””55”” -Ifl'4”..!"—f. :i, |","'1*(_". .:

ARNE? , ””””1 .MF—"n : '—

"11 »»»-v'f'513rufjjp ('n' ' . nypa- .!l'm" ' . ',". 1.1;i1'u F. ' earl-3»! - '.

gig.-fn..” 111-341 CTT-'

1 1 ». . ' " * ”"H _

gu ”:JWÅJr 1” . 1 !! ”””” ”Il . n 31153

” lf $%; ”””2” ”HLWM, ”

””När-(”.M-Åi" 1.7»"111' Fy,. J” ' _ .””?1”_I'Ffl')91y'll'a1l

”51.1"1..1111"TLJ . ' .1+_ ” '”

nFilWW-"W' r'L..'1 : *”rf”:*'”””1't;”rf» .. .. w ]: 1

1'1 ”1

”11111”- . määpggg piggy-”io .. M

” ” ”” ' - age Fifliwtm. n ' : n» ""-ihm? ' ' "

näe-f**k'i”

SAMMANFATTNING

Inledning

Fastighetstaxeringens regler har under senare år re- formerats fortlöpande. De kan nu sägas ge en i stort sett rättvis och likformig fastighetstaxering. Likväl kan åtskilliga förbättringar göras. Det gäller både i författningstekniskt hänseende och beträffande reg— lernas materiella innehåll.

Fastighetstaxeringskommittén har i uppdrag att se över vissa återstående frågor på fastighetstaxe— ringsområdet. En huvuduppgift är att göra en lag— teknisk översyn av gällande regler i syfte att samla föreskrifterna i en särskild lag. En anpass— ning bör härvid ske till bestämmelserna i RF om de— legering till myndighet att utfärda föreskrifter. Även skattepliktsreglerna bör enligt direktiven ses över särskilt. Vidare bör kommittén ta upp frågan om lämplig värderingsmetod för vattenfallsfastigheter. Härvid bör övervägas en metod som är mera grundad på

avkastningen än på anläggningskostnaden.

Även frågan om en förenkling av reglerna bör tas upp. Kommittén bör också överväga hur fastighetstaxeringen bör anpassas till den nya organisationen för inkonst— taxeringen i första instans.

De frågor som kommittén tar upp i detta betänkande har en omedelbar betydelse för att 1981 års allmänna

fastighetstaxering skall kunna genomföras med resul-

tat av tillfredsställande kvalitet.

En del frågor kommer kommittén att behandla i senare betänkanden. Det gäller bl.a. vissa formella regler samt följdändringar i andra författningar med anled—

ning av de nu föreslagna nyheterna.

Betänkandet är disponerat på följande sätt. I kap. 2 ges en kort historik och en översiktlig redogörelse för gällande regler om fastighetstaxering samt för

dess innehåll.

Uppgifter från fastighetstaxeringen används inom många olika samhällsområden, således inte bara på be— skattningens område. I kapitlet lämnas en översikt över författningar som knyter an till uppgifter från

fastighetstaxeringen.

Kap. 3 innehåller överväganden om den författnings— tekniska utformningen av nya regler för fastighets— taxering. Här föreslås att flertalet regler om fastig— hetstaxering bryts ut ur de författningar där de nu finns och att grundläggande föreskrifter tas in i en ny lag, fastighetstaxeringslagen, FTL. Vidare bör la— gen kompletteras med föreskrifter och anvisningar, allt anpassat efter RFzs reglering av norngivningsmakten. Den nya la— gen föreslås blir utformad på följande sätt.

Första avdelningen innehåller inledande bestämmelser och begreppsdefinitioner samt för fastighetstaxeringen grundläggande föreskrifter, dvs. föreskrifter om skatteplikt, taxeringsenhet och beskattningsnatur.

Andra avdelningen innehåller föreskrifter om värde— ringen, dels allmänna, gemensamma värderingsföreskrif—

ter, dels särskilda föreskrifter om värdering av olika typer av egendom.

Tredje avdelningen innehåller formella och administra— tiva föreskrifter för fastighetstaxeringen, såsom regler om taxeringsorganisationen, förberedelsearbe— tet inför fastighetstaxeringen, fastighetstaxerings— nämndernas verksamhet m.m.

I kap. 4 behandlas innehållet i RSV:s Handledning in— för 1975 års allmänna fastighetstaxering. På grund av innehållet i nya RF kan anvisningarna i dess nuvaran— de bemärkelse inte behållas.

Inledande bestämmelser i PTL _______________________________

I kap. 5 (1 kap. FTL) anges i vilken mån de regler som finns i de inledande avsnitten av KL och TL också behövs i ett inledande kapitel i FTL. Vidare övervägs vilka ytterligare regler som är lämpade att tas in i ett inledande kapitel i lagen.

Flera av de inledande bestämmelserna i KL och TL har sådan anknytning till fastighetstaxering att liknande regler bör ingå också i FTL. Detta gäller t.ex. reg— ler om vad som menas med taxeringsår. En del före— skrifter i KL, som enbart rör fastighetstaxeringen, kan däremot överföras till FTL och helt utgå ur KL. Detta är fallet med exempelvis regler om den s.k. be— skaffenhetstidpunkten och om tid då allmän fastig— hetstaxering skall äga rum.

I kapitlet ges också en bestämmelse om vilka de grund— läggande besluten skall vara vid fastighetstaxeringen och om vilka rättssubjekt som i FTL skall jämställas med ägare.

Indelning av byggnader och mark

I kap. 6 (2 kap. FTL) behandlas frågor om klassifice— ring av byggnader och mark.

Den klassificering av byggnadstyper och ägoslag som görs vid fastighetstaxeringen tjänar till attgfå fram ett rättvisande underlag för de olika besluten under taxeringsförfarandet. Det sätt på vilket egen— domen klassificeras i olika bqunadstvper och tvper av mark, s.k. ägoslag, har avgörande betydelse för_ de olika momenten_vid taxeringen, t.ex. vid indel— ningen i taxeringsenheter. Vidare används olika värderingsmetoder för skilda slag av egendom.

Ett riktmärke för klassificeringssystemet är att det skall kunna samordnas med annan lagstiftning och sta— tistikframställning, där likartade begreppsbestäm- ningar kommer till användning. Vid utarbetandet av förslaget till klassificering har så långt det ärnöj— ligt mot bakgrund av fastighetstaxeringens behov hän—

syn tagits till samordningsaspekter.

Gällande regler om indelning av byggnader och mark finns inte i lag utan i Handledningen. Nu föreslås att definitionerna av olika byggnadstyper och ägoslag skall intas i FTL.

De olika byggnadstyper som bör förekomma är småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, specialbyggnad och industri- byggnad. Den sistnämnda byggnadstypen skall utgöra en restgrupp, så att byggnader som inte kan hänföras till någon annan byggnadstyp skall klassificeras som

industribyggnad.

För specialbyggnader föreslåsdet huvudsakligaanvänd— ningssättet vara indelningsgrund,medanbyggnadens hu- vudsakliga beskaffenhetbörutgöra indelningsgrund för övriga byggnadstyper.

Definitionen av de byggnader som enligt förslaget skall hänföras till specialbyggnad har i princip ut— formats så, att det sätt på vilket byggnaden används motiverar att den skall undantas från skatteplikt. An— vänds byggnad på sådant sätt att den kan indelas som specialbyggnad skall användningen enligt huvudregeln vara avgörande vid klassificeringen och inte det ända— mål som byggnaden är inrättad för.

.Förslaget om indelning i byggnadstyper överensstämmer i stort med gällande regler. Dock kallas den bygg— nadstyp, som nu är en restgrupp för specialbyggnad. Någon särskild byggnadstyp för skattefria byggnader finns inte i dag.

De olika typerna av ägoslag som marken bör indelas i är tomtmark, exploateringsmark, täktmark, åkermark,

betesmark,skogsmark,skogsimpediment och övrig mark. Indelningen av mark överensstämmer på det hela taget med gällande ordning. I fråga om skogsmark föreslår konmiittén i sancmdningssyfte att skogsvårdslagens definition på produktiv skogsmark används. I förslaget har nåpa nya ägoslag införts, nämligen exploateringsmark, täktmark och skogsimpediment.

Mark, som är avsedd att exploateras för byggnadsända- mål, kan i gällande ordning ingå i jordbruksfastighet som någotzn/ägoslagen på fastigheten. Sådan mark föreslås nu i vissa fall bli klassificerad som ex— ploateringsmark och skall då inte ingå i jordbruks— fastighet.

I gällande ordning utgör ägoslaget icke produktiv mark en restgrupp. All mark, som inte kan klassificerassom något annat ägoslag, hänförs till icke produktiv mark. Kommittén anser att även i fortsättningen att ett ägo- slag som är en restpost skall finnas. Ägoslaget bör benämnas övrig mark. Denna mark skall enligt förslaget inte åsättas något värde. Inom ägoslaget icke produk— tiVmark finns mark som har ganska betydande värden. Sådan mark bör även i fortsättningen värderas. Därför föreslås att mark såsom myr, berg och mark med fjäll— skog skall hänföras till ett nytt ägoslag som kallas skogsimpediment och att återstoden av det nuvarande ägoslaget inte produktiv mark hänförs till övrig mark.

skatteplikt för fastighet

Kap. 7 (3 kap. FTL) innehåller förslag till regler om skatteplikt för fastighet.

Nu gällande regler om skatteplikt är föråldrade och svåröverskådliga. Detta har medfört tillämpningssvå— righeter. Kommittén har ansett det angeläget att ett enklare regelsystem skapas.

Motivet för att fastighet skall undantas från skatte— plikt har hittills huvudsakligen varit den samhälls— nytta den bedrivna verksamheten på fastigheten medför.

Enligt kommittén bör samma skäl även i fortsättningen vara avgörande för om fastighet skall vara skattefri. Detmateriella innehållet i förslaget överensstämmer

på det hela taget med gällande regler om undantag från skatteplikt. För att åstadkomma en anpassning till modernare samhällsförhållanden föreslås emeller— tid några förändringar. Bl.a. utvidgas den skattefri- het som f.n. gäller för järnvägstrafikens byggnader också till busstrafikens byggnader. Vidare görs Sveriges radios och dess dotterbolags byggnader skat— tefria. Även vattenverken görs fria från skatt.

I förenklingssyfte föreslås att byggnader, som används på ett sådant sätt att skattefrihet är motiverad för dem, skall samlas till byggnadstyp kallad special— byggnad. Inom gruppen specialbyggnad finns flera un— dergrupper av byggnader. Alla specialbyggnader före— slås bli undantagna från skatteplikt.

I gällande ordning är byggnads användningssätt i de flesta fall avgörande för vilka byggnader som skall vara undantagna från skatteplikt. I flertalet fall krävs också att staten, kommun eller annan menighet skall äga fastigheten. Kommittén anser att det i prin- cip inte finns skäl att bibehålla detta ägarkrav be— träffande specialbyggnader.

Som ett ytterligare led i ett förenklat regelsystem föreslås att en huvudsaklighetsprincip tillämpas kon- sekvent. Således skall enligt förslaget inte såsom nu

en byggnad kunna uppdelas i en skattefri och en skattepliktig del.

Tomtmark, övrig mark och markanläggningar som kan höra till skattefria byggnader bör också undantas från skatteplikt.

En nyhet iförslaget är att vissa jordbruksfastig— heter skall undantas från skatteplikt. Här avses

sådan egendom som huvudsakligen används i vård, undervisning och forskning. Något ägarkrav uppställs inte heller beträffande dessa jordbruk.

Taxeringsenhet

I kap. 8 (4 kap. FTL)xbehandlas frågor om bildande

av taxeringsenheter. En grundtanke bakom de nuvarande reglerna om bildande av taxeringsenheter är att taxeringsenhet skall vara en ekonomisk enhet och lämpa sig för värdering. Kommittén konstaterar att dessa regler i stort sett har fungerat helt tillfreds ställande. Några egentliga ändringar i sak föreslås

därför inte.

Registerfastighet bör liksom nu vara utgångspunkt vid bildande av taxeringsenheter. Som regel kommer re— gisterfastighet också att vara taxeringsenhet. I vis— sa fall kan registerfastighet uppdelas i två eller

flera taxeringsenheter.

Följande olika typer av taxeringsenheter föreslås förekomma, nämligen småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, exploateringsenhet, Specialenhet och

lantbruksenhet.

Beskattningsnatur

I kap. 9 (4 kap. FTL) diskuteras frågor om fastig— hets beskattningsnatur. Enligt gällande rätt skall fastighet taxeras som jordbruksfastighet, om den an— vänds för jordbruk eller skogsbruk och som annan fas— tighet, om den används för annat ändamål. Huvudregeln är att om fastigheten har en areal om minst 5 ha pro- duktiv mark skall fastigheten taxeras som jordbruks—

fastighet.

Kommittén konstaterar att nuvarande regler gett ett

i huvudsak tillfredsställande resultat. Gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och småhusfastighet har dock gett problem. Enligt kommitténs uppfattning bör det krävas att jord— eller skogsbruk av någon betydelse

kan drivas på en fastighet för att bostadsbyggnad skall få beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Olika kri— terier på när jord— eller skogsbruk av någon betydel— se skall anses föreligga diskuteras i betänkandet. Kommittén har stannat för att arealen av brukningsen— heter bör avgöra gränsdragningen. Om arealgränsen

höjs utöver nu gällande 5 ha produktiv mark medför

det att vissa bostadsbyggnader på fastigheter som ägs av s.k. fritidsjordbrukare får beskattningsnaturen annan fastighet och blir inkomstbeskattade enligt villaschablonen. Man får emellertid räkna med att

även mindre fastigheter för många har sitt största värde för jordbruksdrift. En höjning av arealgränsen skulle kunna få mindre önskvärda effekter för dessa jordbrukare. Kommittén förordar att gränsen liksom

f.n. sätts vid 5 ha produktiv mark.

Kommitténs förslag överensstämmer materiellt i allt väsentligt med gällande regler. I lantbruksenhet ingår enligt förslaget något eller några av ägo— slagen åkermark, betesmark, skogsmark, skogs—

impediment och övrig mark. Oberoende av storleken skall sådan enhet taxeras som jordbruksfastighet.

Om småhus eller hyreshus med tomt ligger i omedelbar anslutning tilllantbruksenhet med minst 5 ha åker— mark, betesmark och skogsmark skall bostadsbyggnaden med tomt ingå i lantbruksenhetencxjisåledes taxeras som jordbruksfastighet. Detta bör dock gälla endast öm byggnaden ägs av lantbruksenhetens ägare och används som bostad av denne, arrendator eller deras arbetskraft.

Värderingsreglerna

Allmänna taxeringsregler_

Kap. 10 (5 kap. FTL) innehåller grundläggande regler för bestämmande av taxeringsvärde. Till detta kapi— tel har sammanförts regler sonigäller för alla byggnads— typer och ägoslag, dvs. främst de regler som i gällande lag finns i 9—10 5 KL och anvisningarna till dessa paragrafer. Därtill kommer de av RSV meddelade anvisningar som har sådan betydelse att de enligt kommitténs mening bör ingå i FTL. Kapitlet har delats upp i två avsnitt, ett som behandlar grunderna för taxeringen och ett avsnitt soulanger vilka delvärden somskallbestämmasförde Olika taxeringsenheterna.

Taxeringsvärde bör bestämmas för varje skattepliktig taxeringsenhet. Den grundläggande värderingsprincipen onlatttaxeringsvärdet skall bestämmas till 75 % av marknadsvärdet bör gälla även ifortsättningen. Från marknadsvärdeprincipen bör vissa undantag göras

bl.a. i fråga om de flesta privaträttsliga förplik-

telser på samma sätt som f.n.

Förpliktelser enligt servitut och tomträttskontrakt bör dock beaktas.

Värdetidpunkten vid fastighetstaxeringen är f.n. enligt 95 andra stycket KL ingången av året före taxeringsåret. I praktiken har dock det genomsnitt— liga prisläget under andra året före taxeringsåret varitbestämmande såväl vid 1970 som 1975 års allmänna fastighetstaxering. Avgörande har varit den tidpunkt då erforderlig prisstatistik har funnits tillgänglig. Kommittén föreslår därför att reglerna anpassas till det förfarande som tillämpas i praxis, dvs. att mark— nadsvärdet bestäms med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret.

Marknadsvärdet bör i första hand bestämmas enligt ortsprismetoden, i andra hand enligt avkastnings— metoden och i sista hand enligt produktionskostnads— metoden.Någonändring i gällande ordning föreslås således inte. De två första metoderna, dvs. ortspris— metoden och avkastningsmetoden utvecklas närmare genonuderegler kommittén föreslår skall ingå i 8—15 kap. FTL. I 5 kap. FTL ges bestämmelser om produk—

tionskostnadsmetoden.

Delvärden skall enligt kommitténs förslag redovisas för de olika taxeringsenheterna och inte som för när— varande knytas till fastighetens beskattningsnatur. Någon större praktisk skillnad innebär detta dock inte eftersom en fastighets beskattningsnatur i de flesta fall skall bestämmas med utgångspunkt i typen

av taxeringsenhet.

De delvärden som kommittén föreslår skall bestämmas är för småhus—, hyreshus—, industri— och exploaterings— enhet byggnadsvärde och markvärde, dvs. i princip som enligt gällande ordning. För lantbruksenhet skall be- stämmas delvärdena bostadsbyggnadsvärde, ekonomibygg- nadsvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruks— värde och värde av skogsimpediemnt. Som en delpost av skogsvärdet skall skogsmarksvärdet redovisas.

De nuvarande delvärdena värde av övrig mark, värde av

särskilda tillgångar samt övervärde avses utgå.

Det ägoslag som kommittén föreslår skall betecknas öv— rig mark avses inte åsättas något värde. Delvärdet öv—

rig mark behövs därför inte i fortsättningen.

Nuvarande delvärde värde av särskilda tillgångar är så konstruerat att det avser tillgångar som hör sam— man med markens användande. Dessa skall enligt kommit- téns förslag antingen inräknas i det delvärde det närmast hör samman med eller beaktas vid värderingen i form av justering för säreget förhållande.

De värden som ingår i delvärdet övervärde kommer att beaktas i den mån den mark som berörs härav har bru— tits ut till en särskild taxeringsenhet, exploate—

ringsenhet.

Varje delvärde skall även i fortsättningen bestämmas var för sig med tillämpning av de tidigare redovisade grunderna för taxeringen. Summan av de olika delvär-

dena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

Värderingsenheter

11 kap. (6 kap. FTL) innehåller regler som rör indel— ningen i värderingsenheter, dvs. den egendom sonlskall värderas för sig. De regler som kommittén föreslår skall gälla i detta avseende utgör i stort sett ett lagfästande av RSV:s anvisningar med motsvarande innehåll.

Huvudregeln innebär att varje småhus med ett värde om minst 10 000 kr. utgör en värderingsenhet liksom var— je hyreshusenhet. Det samma gäller varje modern eko-

nomibyggnad och annan ekonomibyggnad som har ett stör—

re värde.

Varje tomt skall enligt huvudregeln utgöra en värde— ringsenhet. Även vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment skall nor-

malt utgöra en värderingsenhet.

Allmänna värderingsregler

Kap. 12 i betänkandet (7 kap. FTL) behandlar allmän- na värderingsregler, bl.a. regler för värdering med ledning av riktvärden och värderingsregler för de olika delvärdena. De riktvärden i form av bl.a. bygg— nadsvärdetabellercxjimarkvärdekartorcxjide andravärde— ringsanvisningar som fastställdes vid 1975 års taxe- ring visade sig utgöra ett mycket värdefullt hjälpme— del vid taxeringen. Ett värderingsförfarande vid fastighetstaxering måste med nödvändighet grunda sig på schablonmässiga värderingsmetoder. Kommittén anser därför att systemet med riktvärden bör bibehållas och så långt möjligt utvecklas. Riktvärdena föreslås ut— göra föreskrifter i RF:s mening och sålunda vara bin— dande. Det överensstämmer med tillämpningen i prakti— ken av 1975 års anvisningar av RSV och skattecheferna.

Kommittéförslaget i denna del innebär följande.

Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefakto— rer såsom byggnadsstorlek, standard m.m., tomtmarks— storlek, produktiv marks godhet etc. Värdefaktorer är sålunda egenskaper som är knutna till fastigheten

och som har betydelse för marknadsvärdet. En del värdefaktorer, nämligen de som har stor betydelse för marknadsvärdet och vars inverkan på marknadsvärdet

är generell, bör beaktas särskilt vid riktvärdets bestämmande. Detta innebär att riktvärden skall anges för olika kombinationer av sådana värdefaktorer, t.ex. vilka riktvärden som skall gälla för småhus vid olika storlek, ålder, standard etc. För övriga värdefakto— rer skall de förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom ett område, värdeområde, läggas

till grund vid riktvärdets bestämmande.

För de byggnadstyper och ägoslag som skall värderas

med ledning av riktvärden skall riket indelas i värde—

områden. Avgränsningen av ett sådant område skall göras så att värdeförhållandena inom området i allt väsentligt är enhetliga, dvs. så att inverkan av de värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas enligt enhetliga

regler.

De värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall indelas i klasser.

En klassindelning bör göras så att värdeskillnaden mellan klasserna inte blir alltför stor. Tillsammans med utformningen av olika värdeserier som bör använ— das vid riktvärdets bestämmande kan klassindelningen

Sägas styra ambitionsnivån vid värderingen.

De värdefaktorer,som inte särskilt har beaktats vid riktvärdets bestämmande men som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, får beaktas genom justering för

säregna förhållanden.

Riktvärdena skall bestämmas så att de efter en even— tuell justering för säregna förhållanden leder till ett taxeringsvärde som står i överensstämmelse med

de grunder för taxeringen som anges i 5 kap. 2—5 55 FTL. Detta innebär bl.a. att taxeringsvärdet skall utgöra 75 % av marknadsvärdet. Avvikelse från denna princip bör dock få förekomma om den föranleds av de stegvisa förändringar i riktvärdena som blir en ound— viklig följd av en klassindelning av värdefaktorer eller anpassning till fastställda tabell— eller

värdeserier.

De närmare föreskrifter som behövs i fråga om indel— ning i värdeområden, klassindelning av värdefakto— rer, värdeserier, tabeller, riktvärden m.m. beslu— tas av regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer.

Till de allmänna värderingsreglerna hör även de reg— ler som har betydelse för de olika delvärdenas bestäm— mande. Till övervägande delen innebär lagförslaget

även i denna del ett lagfästande av RSV:s anvisningar.

Byggnadsvärdet bestäms även i fortsättningen enligt

mervärdeprincipen.

Värdet av tomtmarken ligger främst i vilken möjlighet det finns att bebygga tomten. Dessa möjligheter be— stäms som huvudregel med utgångspunkt i den pågående

markanvändningen.

För vissa egendomskategorier innebär förslaget att något värde inte skall bestämmas, t.ex. byggnad på annans mark med värde under 10 000 kr. Härigenom undviker man värdering av en del egendom med ringa värde, trots att egendomen formellt är av skatteplik—

tig natur.

Särskilda värderingsregler

I kap. 13—21 i betänkandet behandlas de regler som har betydelse för värderingen av de byggnadstyper och ägoslag som skall värderas med ledning av riktvärden. I första hand är det fråga om regler som har betydel— se för riktvärdets bestämmande. I huvudsak överens—

stämmer förslagen med nu gällande regler.

Kap. 13 avser (8 kap. FTL) värdering av småhus. Rikt- värde för småhus skall liksom f.n. utgöra värdet av ett småhus med tillhörande komplementhus. De värde— faktorer som skall beaktas särskilt vid riktvärdets bestämmande föreslås vara storlek, ålder, standard, byggnadskategori, fastighetsrättsliga förhållanden

och värdeordning.

Kap. 14 (9 kap. FTL) avser värderingen av hyreshus. Värdet av sådant hus skall bestämmas som skillnaden mellan värdet av hyreshusenheten — dvs. hyreshuset med tillhörande mark — och värdet av den eller de Värderingsenheter som avser enbart marken. Riktvär— det för en hyreshusenhet skall anges genom en brutto— kapitaliseringsfaktor. Med en sådan avses förhållan— det mellan värdet av hyreshusenheten och den årliga totalhyran för hyreshus inom värderingsenheten. Vär— det av hyreshusenheten fås genom produkten av värde— ringsenhetens totalhyra och bruttokapitaliserings— faktorn. De värdefaktorer som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande är storlek, ålder, stan—

dard och markvärdeandel.

Kap. 15 (10 kap. FTL) behandlar värdering av ekonomi— byggnader. De värdefaktorer som särskilt skall beak-

tas vid riktvärdets bestämmande är byggnadskategori, storlek, ålder och beskaffenhet.

Regler för värdering av industribyggnader, som avses utgöra innehållet i 11 kap.FTL,kommer att tas upp i

ett senare delbetänkande.

Kap. 16 (delar av 12 kap. FTL) behandlar värderings— reglerna för tomtmark. Riktvärde för småhustomter skall i regel utgöra värdet av en tomt. De värde- faktorer som särskilt skall beaktas vid bestämmandet av riktvärde för småhustomter är storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt om särskilda skäl föreligger typ av bebyggelse och spe— ciell belägenhet.

17 kap. (delar av 12 kap. FTL) behandlar värdering av exploateringsmark. Riktvärdet för sådan mark skall bestämmas genom att de riktvärden som har fast—

ställts för småhus—, hyreshus— eller industritomter

multipliceras med en exploateringsfaktor. Denna skall bestämmas så att man särskilt beaktar Värdefaktorerna, väntetid — dvs. tiden innan exploateringen kan beräk—

nas börja — och exploateringstiden.

18 kap. (delar av 12 kap. FTL) avser värdering av täktmark. Riktvärdet för täktmark skall beräknas som produkten av en brytningsfaktor och värdet per kubik— meter brytvärd fyndighet av olika slag vid omedelbar brytning. De fyndigheter som främst avses är de som anges i 18 5 naturvårdslagen (1964:882), dvs. sten, grus, sand m.m. Kubikmetervärdet vid omedelbar bryt—

ning skall bestämmas till marknadsmässigt arrendepris.

Kap. 19 (13 kap. FTL) innehåller värderingsreglerna

för åkermark och betesmark.

Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per hektar av åkermark som är av viss genomsnittlig beskaffenhet. De värdefaktorer som särskilt skall beaktas när rikt— värdet för åkermarken bestäms är godhet, bruknings— förhållanden och dränering. För betesmarken skall

riktvärdet utgöra värdet per hektar betesmark.

Kap. 20 (14 kap. FTL) avser Värderingen av skogsmark och växande skog samt skogsimpediment.

Kommittén föreslår att värderingsreglerna i huvudsak blir oförändrade jämfört med nu. Vid värderingen skall förutsättningen vara att det på fastigheten bedrivs ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk. Värderingen föreslås ske enligt den hit— tills tillämpade s.k. T1—metoden. Den hittills använ—

da alternativa T2—metoden föreslås slopad.

Riktvärdet för skogsmark och växande skog skall utgö—

ra värdet per hektar mark. Vid riktvärdets bestämman—

de skall särskilt beaktas Värdefaktorerna godhet, kostnadsklass, virkesförråd per hektar, trädslags—

klass och grovskogsprocent.

Riktvärdet för skogsimpediment skall utgöra värdet per hektar och anges för varje värdeområde för skogs— mark och växande skog. Värdefaktorn beskaffenhet

skall särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande.

Kap. 21 i betänkandet (15 kap. FTL) behandlar reg—

lerna för värderingen av vattenfallsenheter.

I direktiven anges särskilt att frågan om taxering av vattenfallsfastigheter bör tas upp av kommittén. Bl.a. framhålls angelägenheten av att en övergång till en värderingsmetod, som är mer grundad på av— kastningen än på anläggningskostnaderna, övervägs

inför nästa allmänna fastighetstaxeringar.

Kritik har riktats emot att det nuvarande systemet innebär,att dyra kraftverk får höga taxeringsvärden och billiga och lönsamma kraftverk får låga värden.

I 1975 års fastighetstaxering sökte man komma till rätta med detta genom att inom ramen för den gällan— de principuppläggningen ge större tyngd åt avkast— ningsaspekterna. Trots detta visar utfallet av 1975 års taxering att värdet per producerad kraftenhet fortfarande vanligen är högst för de sämsta och lägst

för de bästa kraftstationerna.

Beträffande de allmänna förutsättningarna för använ—

dande av en avkastningsmetod framhåller kommittén att produktionskostnaderna vid en vattenkraftstation till övervägande del består av kapitalkostnader och till mindre del av kostnader för drift och under—

håll. Det torde komma att råda en ständigt ökad ef—

terfrågan på elektrisk energi och effekt. Vattenkraf- ten kan därför anses vara en i hög grad realsäker tillgång. Förhållandena vid produktion av vattenkraft är sådana att en ren avkastningsmetod, som bygger på kapitalisering av den framtida produktionens netto— värde enligt kommitténs mening är väl lämpad för

värdering av en vattenkraftstation.

Kommittén föreslår nu införandet av en avkastnings— metod, Härigenom kommer den revidering som påbörja— des vid 1975 års taxering genom att inom ramen för den gällande principuppläggningen ge större tyngd åt avkastningsaspekterna att fullföljas.

Den föreslagna värderingsmetoden innebär att värde— ringen av kraftstationer och regleringsanläggningar samordnas. Båda dessa typer av taxeringsenheter före— slås få beteckningen vattenfallsenheter. Vattenfall föreslås bli föremål för taxering endast om det med säkerhet kan bebyggas och bör därför ej taxeras förrän byggnadstillstånd enligt vattenlagen (1918:523) föreligger.

Först bestäms det totala värdet (T) för en nybyggd vattenfallsenhet med ledning av avkastningen. Detta sker genom att enhetens taxeringseffekt multiplice— ras med ett för enheten tillämpligt riktvärde.

Därefter fastStälls återanskaffningskostnaden (A) för den nyanlagda kraftstationen eller reglerings- anläggningen efter i princip samma grunder som vid 1975 års fastighetstaxering. Beräkningen av åter— anskaffningskostnaderna förutsätts följa de generella reglerna för bestämmande av återanskaffningskostnad som återfinns i 5 kap. 6 5.

mellan totala värdet (T) och återanskaffningskost- naden (Å), dvs. markvärdet = T — Å. Markvärdet kom— mer att innefatta vad som tidigare betecknats som

fallvärde och utmålsvärde. Någon uppdelning mellan

dessa värdeslag föreslås inte ske fortsättningsvis.

Vattenfallsenhetens byggnadsvärde (B) är lika med dess återanskaffningskostnad om byggnaden är ny. För övriga anläggningar bestäms byggnadsvärdet (B) efter

en nedskrivning av återanskaffningskostnaden.

Totala värdet för taxeringsenheten erhålls som summan av markvärdet och byggnadsvärdet, dvs. totala vär- det = (T — Å) + B. Detta uttryck kan också skrivas

T — (Å - B), där Å — B är lika med summan av de år— liga nedskrivningarna med hänsyn till ålder och

bruk.

För mindre lönsamma vattenfallsenheter. där A är större än T bestäms Å = T, dvs. dessa fastigheter

får inget markvärde utan endast ett byggnadsvärde.

I kap. 22 behandlar kommittén samordningen mellan 1981 års fastighetstaxering och 1980 års folk- och bostadsräkning (FoB 80). På grundval av FoB-utred— ningens betänkande (SOU 1978:79) Förslag till under— sökning om hushåll, bostäder och sysselsättning 1980 har i prop. 1978/79:128 föreslagits att en ny allmän

folk— och bostadsräkning genomförs under år 1980.

I betänkandet föreslås en samordning av uppgifts— lämnandet till den föreslagna undersökningen om hushåll, bostäder och sysselsättning 1980 med den

allmänna fastighetstaxeringen år 1981.

Sammanfattningsvis ställer kommittén sig positiv

till den föreslagna samordningen av FoB 80 och den

allmänna fastighetstaxeringen år 1981. De samhällsekono— miska fördelar som kan uppnås härigenom, bl.a. i fråga om gemensam informationsverksamhet, gemensam mottag— ning och sortering av blanketter, begränsning av fas— tighetsägarnas uppgiftstillfällen, minskad blankett— mängd samt möjligheterna att bygga upp ett byggnads— och lägenhetsregister, är så betydande att de bör tillvaratas. Det återstår dock framför allt vad som gäller organisationen, åtskilliga detaljfrågor att lösa. Den närmare utformningen av dessa detaljer bör dock kunna ske i det samarbete mellan kommunerna, SCB

och RSV som föreslås äga rum.

De administrativa reglerna

Organisation vid fastighetstaxering

23 kap. (17 kap. FTL) behandlar organisationen vid fastighetstaxeringen. Det framhålls att indelningen i taxeringsdistrikt har stor betydelse för möjlig— heterna att nå en rättvis och likformig fastighets— taxering. Vid distriktsindelningen har kommittén eftersträvat en ordning som tillgodoser kraven på både särskild sakkunskap om den fastighetstyp som skall värderas och den lokalkännedom inom distriktet som behövs. Kommittén föreslår att taxeringsdistrik— ten delas in efter fastighetskategori på sådant sätt

att erforderlig lokalkännedom finns i nämnden.

I fråga om organisationen i övrigt föreslår kom— mittén att denna så långt möjligt anpassas till de regler som gäller för den nya taxeringsorganisatio— nen i första instans fr.o.m. 1979 års taxering, RS-reformen. Sålunda har bestämmelserna om förord— nande och val av fastighetstaxeringsnämndernas leda—

möter, valbarhets— och behörighetsvillkor, ord-

förandenas och skattemyndigheternas uppgifter och skattechefens ställning (ansvarsfördelningen) utfor— mats efter samma mönster som gäller enligt RS—refor—

men.

Lokal skattemyndighet bör enligt kommittén medverka inte enbart vid beredningen utan även vid gransk- ningen av fastighetsdeklarationer. Liksom vid 1975 års fastighetstaxering bör det på länsstyrelsen finnas en tjänsteman (kontaktman för fastighetstaxe— ring), som leder arbetet vid allmän fastighetstaxe—

ring.

Bestämmelsernacmikonsulenter och sakkunniga föreslås

i stort förbli oförändrade.

Deklarationsskyldighet m.m.

I 24 kap. (18 kap. FTL) behandlas deklarationsskyl— dighet m.m. Kretsen av deklarationsskyldiga föreslås få i stort sett samma omfattning som nu. Det före— slås att deklarationsskyldighet efter anmaning skall gälla också för den som eljest inte behöver lämna deklaration. Innehållet i fastighetsdeklarationen föreslås få en något utförligare reglering i FTL

än f.n. i TL. Innehållet påverkas dessutom av Fost uppgiftskrav. För vissa skattefria fastigheter bör deklaration kunna lämnas i förenklad form. Fastig— hetsdeklarationen bör kunna sändas in med posten

portofritt.

Uppgiftsskyldighet bör liksom f.n. finnas för bygg— nadsnämnd, lantbruksnämnd, brandförsäkringsanstalt och vissa offentliga inrättningar. Efter anmaning

bör fastighetsägare vara skyldig att lämna upplys—

ningar utöver dem som medtagits i deklarationen.

Kommittén föreslår att fastighetstaxeringsnämnden och fastighetsägare skall kunna komma överens om besikt-

ning av fastighet. Detta motsvarar taxeringsbesök vid

inkomsttaxeringen.

Förberedelsearbetet

I 25 kap. (19 kap. FTL) föreslår kommittén i fråga om förberedelsearbetet en förlängning av tidsperio— den. Arbetet med att för RSV:s räkning arbeta fram förslag till värderingstekniska föreskrifter och riktvärden föreslås ligga på LMV, Skogsstyrelsen och lantbruksuniversitetet. LMV bör därutöver till— sammans med en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden utarbeta förslag till riktvärdetabeller för småhus och riktvärdetabeller för tomtmark. Dessutom skall dessa utföra den s.k.

provvärderingen (tidigare provtaxering).

Förslagen om förberedelsearbetet innebär en inte oväsentlig ambitionshöjning. Så t.ex. föreslås för skogstaxeringen att anvisningar skall utfärdas för relativt små områden (anvisningsområden). Anvisning- arna skall ge upplysningar om det genomsnittliga vär— det på olika värdefaktorer inom området och såvitt möjligt ge vägledning om den variation som förekom—

mer .

Fastställandet av olika bestämmelser som skall gälla vid fastighetstaxeringen bör i stort sett ske enligt nuvarande ordning. I realiteten bör det ankomma på

RSV och skattecheferna. Kommittén har även på Olika sätt ökat allmänhetens inflytande på förberedelse-

arbetet. Bl.a. avses alla förtroendevalda ledamöter medverka i den nyssnämnda arbetsgruppen under förbe—

redelsearbetet. Vidare avses allmänheten få möjlig—

het att framföra synpunkter vid utarbetandet av rikt— värden m.m. Några uttryckliga bestämmelser i sist- nämnda hänseende föreslås dock inte tas in i lagen. Däremot avses RSV genom riktlinjer ange de olika

sätt på vilket en sådan medverkan kan ske.

Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet

I 26 kap. (20 kap. FTL) föreslås att fastighetstaxe— ringsnämndernas verksamhet anpassas till RS—reformen i likhet med vad som gäller beträffande organisa— tionen. De för RS—reformen gällande bestämmelserna om sammanträde, beslutförhet och omröstning föreslås

överförda till fastighetstaxeringen.

Besluts— och underrättelseförfarandet föreslås bli förändrat i vissa avseenden. Beteckningarna prelimi— närt resp. slutligt beslut bör bytas ut mot beslut om taxering. Den första underrättelsen om fastig— hetstaxeringsnämndens beslut bör sändas ut senast den 15 mars mot f.n. den 15 februari. Det omprövade beslutet efter t.ex. erinringar bör sändas ut senast

den 15 juni i stället för som nu den 15 maj.

Kommittén föreslår för vissa fall en utökad redovis— ning av nämndens beslut. Bestämmelser om besluts innehåll bör i motsats till nu tas in i lag. Samma gäller om innehållet i fastighetslängd och stomme

till sådan längd.

Inkomster och kostnader

Genom garantibeskattningen tillförsäkras kommunerna en viss inkomst på grundval av fastigheternas taxe—

ringsvärden. Kommunernas inkomst genom garantibeskatt—

ningen i anslutning till 1981 års taxering har beräknats uppgå till Motsvarande belopp efter 1975 års taxering har beräknats uppgå till kr.

allmänna fastighets— ca 2 200 milj.kr. allmännafastighets— omkring 1 300 milj.

De totala kostnaderna för den allmänna fastighetstaxe— ringen år 1981 har beräknats uppgå till ca 210 milj. kr.

Kostnadsberäkningarna grundar sig dels på föreliggan—

de förslag till förfarande vid 1981 års fastighets— taxering, dels på erfarenheter från tidigare allmänna fastighetstaxeringar. Kostnadsberäkningarna redo—

visas i 27 kap. 1 betänkandet.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1. Förslag till Fastighetstaxeringslag

Härigenom föreskrivs följande

1 kap. Inledande bestämmelser

1 5 Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall be— skattningsnatur och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt.

2 5 Vid fastighetstaxering skall iakttas att taxeringarna blir överensstämmande med föreskrif- terna om fastighetstaxering och i möjlig mån lik— formiga och rättvisa.

3 5 Med taxeringsår menas i denna lag det kalen— derår under vilket taxering bestäms i första in— stans.

4 S Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall tillämpas i fråga om byggnad som är lös egendom. Till sådan byggnad skall räknas egendom, som avses i 2 kap. 2 och 3 55 jordabalken, i den mån den tillhör byggnadens ägare.

5 S Innehavare av fastighet, som enligt 47 S KL (1928z370) jämställs med ägare eller är skyldig att i ägarens ställe betala skatt för garanti— belopp för fastigheten, skall i denna lag anses som ägare.

6 5 Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets användning och beskaffenhet vid taxe— ringsårets ingång.

7 5 Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Värde som har fastställts vid allmän fastighetstaxering skall, om inte annan föran— leds av föreskrifter om särskild fastighetstaxe— ring, gälla från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker, till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång (den löpande taxeringsperioden).

2 kap. Indelning av byggnader och mark

1 5 Byggnader skall indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag på sätt som anges i 2—4 55.

2 S Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande.

Småhus Byggnad som är inrättad till bo— stad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage, för— råd och annan mindre byggnad.

Hyreshus Byggnad som är inrättad till bo— stad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, res— taurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme,som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten,skall utgöra hyreshus.

Ekonomibyggnad Byggnad som är inrättad för jord- bruk eller skogsbruk och som in— te är inrättad för bostadsända- mål såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Specialbyggnad Med specialbyggnad avses

Pör— Byggnad som används för svars— försvarsändamål eller bygg— ekonomisk försvarsbe— nad redskap, om byggnaden

inte är en fristående in— dustriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvarsbyggnad.

Kommunika— tions— byggnad

Distri— butions— byggnad

Renings— anlägg— ning

Vård— byggnad

Bad—, sport— och id— rottsan— läggning

Skol— byggnad

Garage, hangar, lok— stall, terminal, sta— tionsbyggnad, expedi— tionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, repara— tionsverkstad och lik— nande, om byggnaden an— vänds för allmänna kom— munikationsändamål. Byggnad som används i postverkets, telever- kets, Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet.

Byggnad som ingår i överförings— eller dis- tributionsnätet för gas, värme eller elektricitet.

Vattenverk, avloppsre- ningsverk, sopstation och liknande samt pump— station som hör till sådan anläggning.

Byggnad som används för sjukvård, nykterhets- vård, narkomanvård, barnavård, kriminal— vård, arbetsvård, åld— ringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklings— störda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbygg— nad, om den används som hem åt personer som be— höver vård eller till— syn.

Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande, om allmänhe— ten har tillträde till anläggningen.

Byggnad som används för undervisning eller forskning vid

skola som anordnas av staten

skola som anordnas med statsbidrag och

skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor. Kultur— Byggnad som används för byggnad kulturellt ändamål såsom

teater, biograf, museum och liknande.

Ecklesia— Kyrka eller annan bygg— stikbygg— nad som används för reli— nad giös verksamhet. Präst—

gård som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats.

Allmän Byggnad som tillhör byggnad staten, kommun eller annan menighet och som används för allmän sty— relse eller förvaltning. Byggnad för rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. Industri— Övriga byggnader såsom byggnad som är byggnad inrättad för industriell verksamhet,

anläggning för elkraftproduktion, bensinstation, parkeringshus, lager, förråd och depå samt djurstall och växthus utan samband med jordbruk eller skogsbruk.

3 S Byggnadstypen skall bestämmas med hänsyn till det ändamål som byggnad huvudsakligen är inrättad för och det sätt som byggnad huvudsak— ligen används på. Byggnad, som kan indelas både som småhus, hy— reshus eller industribyggnad och som special— byggnad, skall indelas som specialbyggnad. Byggnad, som kan indelas både som specialbygg— nad och ekonomibyggnad, skall indelas som ekono— mibyggnad.

4 5 Mark skall indelas i de ägoslag som anges i det följande. Mark som är vattentäckt skall dock inte indelas i ägoslag, såvida den inte skall indelas som täktmark. Indelning får inte ske på grundval av tillfällig användning.

Tomtmark Mark som upptas av småhus, hy— reshus, specialbyggnad eller industribyggnad samt trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m., som ligger i omedelbar anslutning till sådan byggnad.

Mark till fastighet, som är be— byggd med småhus, hyreshus, specialbyggnad eller industri- byggnad, skall i sin helhet ut— göra tomtmark, om fastigheten ligger i ett ägoskifte och har en total areal som inte över— stiger två hektar. Detta skall dock ej gälla om fastighetens mark till någon del skall taxe— ras tillsammans med annan egen— dom enligt reglerna i 4 kap.

Vad nu har sagts om tomtmark skall också gälla mark till obebyggd fastighet, som har bildats för byggnadsändamål under de senaste två åren. Har fastigheten bildats längre tillbaka i tiden skall marken utgöra tomtmark endast om det är uppenbart att den får bebyg— gas. I övriga fall skall obe— byggd mark anses som tomtmark endast om det finns giltigt byggnadslov enligt byggnads— lagen (1947:385).

Exploaterings- mark

Täktmark

Åkermark

Betesmark

Skogsmark

Skogsimpediment

Övrig mark

Obebyggd mark som ingår i fast— ställd stadsplan eller byggnads— plan och som till någon del är avsedd att användas för bygg— nadsändamål. Vad nu har sagts skall inte gälla, om marken skall indelas som tomtmark el- ler om det är uppenbart att exploatering ej kommer att ge— nomföras. Finns på marken bygg— nad,som är avsedd att rivas, hindrar det inte att marken skall indelas som exploaterings— mark.

Mark för vilken gäller täkttill— stånd enligt 18 S naturvårdsla— gen (1964z822) eller vattenla— gen (1918z523). Med täkttill— stånd skall jämställas pågående täkt.

Mark som används eller lämpli— gen kan användas till växtod— ling eller bete och som är ägnad att plöjas.

Mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är ägnad att plöjas.

Mark som är lämplig för virkes- produktion och som inte i vä— sentlig utsträckning används för annat ändamål. Mark där det bör finnas skog till skydd mot sand— eller jordflykt eller mot att fjällgränsen flyttas ned.

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund av särskilda för— hållanden inte bör tas i an— språk för virkesproduktion.

Myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment i anslutning till skogsmark.

Mark som inte skall utgöra nå— got av de tidigare nämnda ägo— slagen.

3 kap. skatteplikt

1 5 Fastighet är skattepliktig, om inte annat anges i 2—4 55-

2 S Från skatteplikt skall undantas special— byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden. Från skatteplikt skall också undantas markanläggning som hör till fastigheten. Från skatteplikt skall också nationalparker undantas.

3 5 Från skatteplikt skall undantas ekonomi— byggnad, åkermark, betesmark, skogsmark, skogs- impediment och övrig mark samt markanläggning som hör till fastigheten, om denna huvudsakligen används för

1. sådan vård eller omsorgsverksamhet som be— drivs i vårdbyggnad

2. undervisning eller forskning som bedrivs vid sådan skola som nämns under skolbyggnad.

4 5 Från skatteplikt skall undantas småhus, hy— reshus och industribyggnad samt tomtmark och öv— rig mark som hör till sådan byggnad. Från skat— teplikt skall också undantas markanläggning som hör till fastigheten. Detta skall gälla om fas— tigheten ägs av följande institutioner och om den huvudsakligen används i deras verksamhet så— som sådana

1. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stif- telser och ideella föreningar som avses i 53 5 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928:370)

2. akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., stiftelsen Sveriges Sjömanshus och

3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbets— organ för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på samman— slutningarna.

Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 11 5 skall ha beskattningsnaturen annan fastighet.

4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur

1 5 Taxeringsenhet är vad som skall taxeras för sig. Fastighet skall utgöra taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.

2 5 Har skilda delar av en fastighet olika ägare skall fastigheten uppdelas i taxeringsenheter en- ligt ägarförhållandena.

3 5 För bildande av taxeringsenheter skall fas— tigheter och fastighetsdelar med samma ägare inom samma kommun föras samman. Den sammanförda egendomen skall utgöra en taxeringsenhet, om in- te annat sägs i 4—9 55.

4 5 Taxeringsenhet skall omfatta antingen skat— tepliktig eller skattefri egendom.

5 5 Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena

1. småhus och tomtmark för sådan byggnad (små— husenhet)

2. hyreshus och tomtmark för sådan byggnad (hyreshusenhet)

3. industribyggnad och tomtmark för sådan byggnad samt jordeboksfiske och vattenverk på annans grund (industrienhet)

4. täktmark och industribyggnad på sådan mark (industrienhet)

5. exploateringsmark (exploateringsenhet)

6. specialbyggnad och tomtmark för sådan bygg— nad (Specialenhet)

7. ekonomibyggnad, åkermark, betesmark, skogs— mark och skogsimpediment (lantbruksenhet).

Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana bygg— nader som ligger i omedelbar anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark och skogsmark, skall ingå i lantbruks— enheten, om byggnaden eller byggnaderna används som bostad för ägare, arrendator eller deras ar— betskraft.

Övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna 1—7 i första stycket och skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger när— mast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark, som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxe- ringsenhet, som består av endast övrig mark, be— tecknas specialenhet, om den ligger huvudsakligen inom tättbebyggt samhälle och lantbruksenhet/om den ligger huvudsakligen utanför sådant samhälle.

6 5 I småhusenhet, hyreshusenhet, Specialenhet och industrienhet skall endast ingå egendom som ligger i nära anslutning till varandra och som utgör en ekonomisk enhet.

I hyreshusenhet bör endast ingå egendom som ligger inom ett byggnadskvarter.

7 5 Ligger exploateringsmark inom olika tätor— ter eller planområden skall mark inom varje tät— ort eller planområde utgöra en taxeringsenhet.

Består täktmark av skilda markområden skall varje sådant område utgöra en taxeringsenhet. Omfattas områden av samma täktplan enligt natur— vårdslagen (1964z822) skall de dock utgöra en taxeringsenhet.

8 S Taxeringsenhet skall omfatta åkermark, be— tesmark, skogsmark eller skogsimpediment som in— går i en brukningsenhet.

9 S Fastighet, som tillhör staten och som för— valtas av skilda myndigheter, får uppdelas i taxeringsenheter efter de olika myndigheternas förvaltningsområden.

10 S Marksamfällighet eller anläggningssamfäl— lighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfällig— heten, uteslutande eller så gott som uteslutande är en— eller tvåfamiljsfastigheter som avses i 24 S 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928z370). Detta gäller inte heller samfällig— het, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.

11 S Lantbruksenhet skall ha beskattningsnatu— ren jordbruksfastighet. Vidare skall småhusenhet och hyreshusenhet ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet under föl— jande förutsättningar

1. småhusenheten eller hyreshusenheten skall vara belägen i omedelbar anslutning till lant— bruksenhet med minst fem hektar åkermark, betes— mark och skogsmark

2. småhusenheten eller hyreshusenheten skall ägas av arrendator till lantbruksenheten eller ägare till lantbruksenheten, om den är skattefri

3. byggnaden eller byggnaderna skall användas som bostad för arrendatorn, ägaren eller deras arbetskraft.

Övriga taxeringsenheter skall ha beskattnings— naturen annan fastighet.

5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde

Grunder för taxeringen m.m.

1 5 Taxeringsvärde skall bestämmas för varje skattepliktig taxeringsenhet.

2 5 Taxeringsvärde skall bestämmas till det be— lopp som motsvarar 75 procent av taxeringsenhe- tens marknadsvärde.

3 5 Med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris som den sannolikt betingar vid en försäljning på den allmänna marknaden.

Vid värderingen skall inte beaktas andra pri— vaträttsliga förpliktelser än sådana som gäller enligt servitut och liknande eller som enligt tomträttskontrakt gäller om markens utnyttjande.

Värderingen skall grundas på de belåningsför— hållanden som normalt gäller för likartade fas— tigheter.

Om två eller flera fastigheter i olika kommu— ner skulle ha utgjort en taxeringsenhet om de hade legat i samma kommun, skall deras marknads— värde bestämmas, som om detta hade varit förhål— landet.

4 5 Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret.

5 5 Marknadsvärdet skall i första hand bestämmas med ledning av fastighetsförsäljningar i orten. Härvid skall inte beaktas försäljningar om man kan anta att ovidkommande omständigheter har in— verkat på priset.

Då fastighetsförsäljningar inte ger den ledning som behövs kan marknadsvärdet beräknas med led— ning av en avkastningskalkyl. Till grund för kal- kylen läggs bl.a. byggnads återstående varaktig— hetstid och den förräntning av insatt kapital, som man allmänt räknar vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag.

Ger inte heller avkastningskalkylen den ledning som behövs kan marknadsvärdet uppskattas med ut— gångspunkt i det tekniska nuvärdet.

6 5 Det tekniska nuvärdet skall bestämmas genom att återanskaffningskostnaden för byggnad eller markanläggning multipliceras med en nedräknings- faktor. Denna faktor skall bestämmas så att man därigenom beaktar den värdeminskning som har uppkommit mellan det år då anläggningen togs i

drift (nybyggnadsåret) och andra året före taxe- ringsåret.

Med återanskaffningskostnad för byggnad avses kostnaden för att under andra året före taxe— ringsåret uppföra en motsvarande anläggning. Kostnaden kan bestämmas antingen genom en be— räkning grundad på erfarenheter om byggnads— kostnadernas storlek detta år, eller genom en uppräkning av den faktiska byggnadskostnaden med en omräkningsfaktor. Denna faktor skall be— stämmas så att man därigenom beaktar ändringen i byggnadskostnad mellan nybyggnadsåret och andra året före taxeringsåret.

Delvärden m.m.

7 5 Vid taxeringen skall följande delvärden be— stämmas.

För småhus—, hyreshus—, industri— och exploa— teringsenhet.

1. Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten.

2. Markvärde Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomt— mark, exploateringsmark och täktmark och markan— läggningar. För lantbruksenhet.

1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus och hyreshus som hör till taxeringsenheten.

2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomi— byggnader som hör till taxeringsenheten.

3. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark.

4. Jordbruksvärde Jordbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens åkermark och betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling.

5. Skogsbruksvärde Skogsbruksvärde är värdet av taxeringsenhetens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk.

Värdet av skogsmark skall anges som delpost.

6. Värde av skogsimpediment Värde av skogsimpediment är värdet av de skogs— impediment som hör till taxeringsenheten.

8 5 Varje delvärde och delpost skall bestämmas för sig med tillämpning av i 2—5 55 angivna grun— der.

Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

Tillhör delar av en taxeringsenhet olika för— samlingar skall anges hur stor del av taxerings— värdet och delvärdena som skäligen belöper på varje sådan del av taxeringsenheten.

6 kap. Värderingsenhet

1 5 Värderingsenhet är den egendom som skall värderas för sig. En värderingsenhet skall en— dast omfatta egendom som ingår i en enda taxe— ringsenhet.

2 5 Varje småhus med värde av minst 10 000 kro— nor,skall utgöra en värderingsenhet.

Komplementhus på småhusenheten skall i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest värde— fulla småhuset på taxeringsenheten.

Småhus, vilkas värde inte uppgår till 10 000 kronor, skall ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 10 000 kronor skall samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

3 S Varje hyreshusenhet skall utgöra en värde— ringsenhet. Uppdelning i två eller flera värde— ringsenheter får dock ske om det väsentligt un— derlättar värderingen.

4 5 Varje modern ekonomibyggnad och annan eko— nomibyggnad av större Värde skall utgöra en vär- deringsenhet. Andra ekonomibyggnader skall i re— gel sammanföras”till en värderingsenhet. Sådana byggnader får dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

5 5 Är en byggnad inrättad för väsentligt olika ändamål får den indelas i två eller flera värde— ringsenheter om det underlättar värderingen.

6 5 Utan hinder av vad som tidigare har sagts i detta kapitel skall saneringsbyggnad och annan byggnad för vilken värde inte har bestämts utgö— ra en värderingsenhet, om byggnaden helt eller delvis används som bostad.

7 5 Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i andra stycket.

Föreligger byggnadsrätt till två eller flera småhus på en tomt får varje del av tomten, som

omfattas av en byggnadsrätt, utgöra en värde— ringsenhet. Tomt för hyreshus skall indelas i två eller flera Värderingsenheter om detta på grund av tomtens användningssätt är nödvändigt för värderingen.

8 5 Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet skall uppdelas i Värderingsenheter med hänsyn till det användningssätt som anges i fastställd stadsplan eller byggnadsplan.

9 g All täktmark som avser samma slags fyndig— het inom en taxeringsenhet skall utgöra en vär— deringsenhet.

10 S Vart och ett av ägoslagen åkermark, betes— mark, skogsmark och skogsimpediment inom en taxe- ringsenhet skall utgöra en värderingsenhet. Upp— delning får dock ske i två eller flera värde— ringsenheter, om det väsentligt underlättar vär- deringen.

11 5 Markanläggning skall ingå i samma värde— ringsenhet som den mark den hör till. Markanlägg— ning skall dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

12 S Regler om Värderingsenheter på vattenfalls— enhet finns i 15 kap.

7 kap. Allmänna värderingsregler

Värdefaktorer

1 S Värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer. Med värdefaktorer avses egenska— per som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet.

Värdeområden

2 5 Riket skall indelas i värdeområden för bygg— nader och ägoslag, som skall värderas med ledning av riktvärden.

Värdeförhållandena inom ett värdeområde skall i allt väsentligt vara enhetliga. Värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de vär— defaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas enligt enhetliga regler.

Riktvärden m.m.

3 5 För byggnader och ägoslag som avses i 8—15 kap. skall taxeringsvärde bestämmas med utgångs— punkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon ut— sträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

För övriga värdefaktorer skall riktvärdet be— stämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värde- området.

Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindel- ningsdata.

Riktvärde skall redovisas på karta, i tabell eller på annat sätt.

4 5 Riktvärde skall bestämmas så att det leder till taxeringsvärde som efter justering som av- ses i 5 5 står i överensstämmelse med bestämmel— serna i 5 kap. 2—5 55.

Avvikelse får dock förekomma, om den föranleds av klassindelning av värdefaktorer eller anpass— ning till fastställda tabell— eller värdeserier.

5 S Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdes bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för säregna förhållanden. Justeringens storlek skall motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden.

6 5 Vid värdering av byggnader och ägoslag för vilka riktvärden bestäms skall först fastställas klassindelningsdata och däremot svarande rikt— värden. I fråga om skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som eljest skulle ha ingått i samma taxeringsenhet, får de genomsnittliga förhållandena för denna skogsmark läggas till grund vid klassindelning av värdefaktorer för de taxeringsenheter som ingår i området.

Vid riktvärdets bestämmande får interpolation mellan värden i värdetabell eller Värdeserie inte ske.

Sedan det mot riktvärdet svarande värdet har bestämts skall efter en eventuell justering för säregna förhållanden det däremot svarande taxe— ringsvärdet fastställas.

7 5 Regeringen eller den myndighet som rege— ringen bestämmer skall besluta om närmare före— skrifter om indelning i värdeområden, klassin— delning av värdefaktorer, klassindelningsgrunder, värdeserier, värdetabeller och riktvärden för de byggnadstyper och ägoslag som anges i 8—15 kap. Mot sådant beslut får talan ej föras.

Byggnadsvärde

8 5 Byggnadsvärde är det mervärde som taxerings— enheten har på grund av att den är bebyggd. Värde av byggnad som är lös egendom skall bestämmas som om byggnadens ägare ägde marken.

Markvärde

9 5 Markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, Skogsbruksvärde och värde av skogsimpediment skall bestämmas som om taxeringsenheten var obe— byggd, såvida inte byggnad som sägs i 15 5 finns på taxeringsenheten.

10 5 Vid värdering av tomtmark skall bebyggel- semöjligheten bestämmas med utgångspunkt i den pågående markanvändningen, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligt fastställd stads- eller byggnadsplan och marken därigenom får väsentligt högre värde.

11 5 Är tomtmarken obebyggd skall vid värde— ringen rådande byggnadsförbud och andra före— skrifter angående markens användning beaktas.

Finns på tomtmarken byggnad som har åsatts värde skall, oavsett om byggnadsförbud förelig— ger, nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare skall vid bedömning av tomtmarkens delbarhet hänsyn tas till om byggnadens placering på tomten omöjliggör att denna delas.

12 5 Värde av skogsmark skall beträffande skogsmark med växande skog bestämmas som om några föryngringsåtgärder inte har vidtagits.

Byggnad under uppförande, byggnadsminne m.m. och saneringsbyggnad

13 S Värde av byggnad under uppförande skall bestämmas till hälften av nedlagd kostnad. Kost— naden skall omräknas till det genomsnittliga kostnadsläge som gällde under andra året före taxeringsåret.

14 5 Byggnadsvärde för byggnad, som enligt lagen (1960:690) om byggnadsminnen har förklarats för byggnadsminne, är taxeringsenhetens totalvärde. Samma skall gälla byggnad som vid fastställande av stadsplan har angetts ha sådant värde ur his— torisk eller kulturhistorisk synpunkt att den bör bevaras. För mark till sådan taxeringsenhet bestäms inte något Värde.

15 5 Finns på tomten byggnad, som saknar värde eller utgör en belastning för taxeringsenheten (saneringsbyggnad), skall värdet av tomtmarken sättas ned med hänsyn till kostnaden i samband med rivning av byggnaden.

Vattenfallsenhet

16 5 I fråga om vattenfallsenheter gäller bestäm— melserna i 15 kap. i stället för vad som har sagts i 8—11 och 13—15 55.

Egendom för vilken värde inte bestäms

17 5 För egendom som anges under punkterna 1-4 skall inte bestämmas något värde

1. byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets värde understiger 10 000 kronor 2. övrig mark och vattentäckt område som inte är täktmark 3. markanläggning som används för sådant ända— mål som avses i 3 kap. 4. egendom som avses i 2 kap. 3 S jordabalken.

8 kap. Riktvärde för småhus

1 5 Riktvärde för småhus skall utgöra värdet av ett småhus med tillhörande garage, förråd och liknande byggnader.

2 5 Som riktvärde för ett småhus som är nybyggt, av normal storlek och standard, friliggande samt utgör det enda småhuset på en tomt som utgör självständig fastighet får endast anges värden i en fastställd Värdeserie.

3 5 Inom varje värdeområde skall riktvärden be— stämmas för skilda förhållanden för en eller fle— ra av följande värdefaktorer.

Storlek

Ålder

Standard

Byggnadskategori

Fastighetsrätts- liga förhållan— den

Värdeordning

Storleken bestäms med hänsyn till arean av småhusets golv- plan samt dessas fördelning på olika våningar.

Storleksklassen för småhus med en storlek som motsvarar högst 200 m2 primär bruksarea i ett plan får inte göras större än att den motsvarar 10 m2 primär bruksarea.

Åldern ger uttryck för små— husets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybygg- nadsår, omfattningen av till— och ombyggnader samt tidpunk— ten för dessa.

Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år.

Standarden bestäms med hän— syn till småhusets byggnads- material och utrustning.

För ett nybyggt småhus skall finnas minst fem standardklas— ser.

Byggnadskategorin bestäms

med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, ked— jehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, an— tal lägenheter.

Med fastighetsrättsliga för— hållanden avses om den tomt som småhuset är belägen på ut— gör självständig fastighet el— ler inte. Utgör tomten inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjlighe— ten att tomten kan bilda egen fastighet.

Med Värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten.

9 kap. Riktvärde för hyreshus

1 5 Värdet av hyreshus bestäms som skillnaden mellan värdet av en värderingsenhet bestående av hyreshuset och tillhörande mark och värdet av den eller de Värderingsenheter som avser marken.

Riktvärde för en hyreshusenhet bestående av ett hyreshus och tillhörande tomtmark skall an— ges genom en bruttokapitaliseringsfaktor. Med bruttokapitaliseringsfaktor avses förhållandet mellan värdet av hyreshusenheten och den årliga totalhyran.

Värdet av hyreshusenheten är produkten av vär— deringsenhetens totalhyra och bruttokapitalise— ringsfaktorn.

2 5 Som riktvärde för en hyreshusenhet som är bebyggd med ett modernt hyreshus, uppfört mer än trettio år före taxeringsåret, av normal stor- lek och med ett normalt förhållande mellan vär— deringsenhetens markvärde och dess årliga total— hyra, får endast anges värden i en fastställd Värdeserie.

3 5 Med totalhyra avses bruksvärdehyra för bo— städer och marknadsmässig hyra för lokaler. Hy- ran skall bestämmas med hänsyn till den genom— snittliga hyresnivån under det andra året före taxeringsåret.

4 5 Inom varje värdeområde skall riktvärden be— stämmas för skilda förhållanden för en eller fle— ra av följande värdefaktorer.

Storlek Storleken bestäms med hänsyn till arean av hyreshusets golv— plan.

För värdefaktorn storlek skall finnas minst fem klasser.

Ålder Åldern ger uttryck för hyres— husets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till hyreshusets nybygg— nadsår, omfattningen av till— och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Åldersklassen för värderings— enhet med en ålder motsvarande högst 40 år får inte göras stör— re än att den motsvarar 10 år.

Standard Standarden bestäms med hänsyn till hyreshusets byggnadsmateri— al och utrustning.

För värderingsenhet med en ålder motsvarande högst 40 år skall finnas minst tre standardklasser.

Markvärdeandel Med markvärdeandel avses förhål— landet mellan värderingsenhetens markvärde och dess årliga total— hyra.

För värderingsenhet med en ålder motsvarande minst 20 år skall för Värdefaktorn markvärdeandel finnas minst tre klasser.

10 kap. Riktvärde för ekonomibyggnader

1 5 Riktvärde för ekonomibyggnad skall utgöra värdet av en eller flera ekonomibyggnader eller del av ekonomibyggnad.

2 5 Som riktvärde för en ekonomibyggnad avseende ett djurstall för mjölkkor som är nybyggt, av normal storlek och beskaffenhet får endast anges värden i en fastställd Värdeserie.

3 5 Inom varje värdeområde skall riktvärdet be— stämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Byggnadskategori Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till det ändamål värde- ringsenheten huvudsakligen är inrättad för.

Storlek Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till tork— ningsförmåga, beträffande silor med hänsyn till lagringsvolym samt i övriga fall med hänsyn till värderingsenhetens bygg— nadsarea.

Ålder Åldern ger uttryck för värde— ringsenhetens sannolika åter- stående livslängd. Denna be— stäms med hänsyn till värde— ringsenhetens nybyggnadsår, om— fattningen av till— och ombygg— nader samt tidpunkten för dessa.

Beskaffenhet Beskaffenhet bestäms med hän— syn till byggnadsmaterial och utrustning samt byggnadens skick.

11 kap. Riktvärde för industribyggnader

Förslag till lagtext lämnas i ett senare betän— kande.

12 kap. Riktvärde för tomtmark, exploaterings:_

mark och täktmark

Tomtmark

1 5 Riktvärdet för tomtmark för småhus skall utgö— ra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl före— ligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark. _

Riktvärdet för tomtmark för hyreshus eller indu— stribyggnader skall utgöra värdet av en kvadrat— meter bruttoarea av byggnadsrätt vid nybebyggelse eller värdet av en kvadratmeter tomtmark.

2 5 Riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i att tomtmarken kan bebyggas omedelbart.

Som riktvärde får endast anges värden i en fast— ställd Värdeserie.

3 5 Riktvärden för tomtmark för småhus skall in— om varje värdeområde bestämmas för skilda förhål- landen för en eller flera av Värdefaktorerna stor- lek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga för— hållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och specialbelägenhet. Klassindel— ningen av värdefaktorer skall ske så att värdet för klassmitten svarar mot värdena i Värdeserien.

Med de olika värdena förstås:

Storlek Med storlek avses tomtmarkens areal.

Vatten och Med vatten och avlopp avses i avlopp vilken utsträckning och på vad

sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp.

Fastighets— Med fastighetsrättsliga för— rättsliga för— hållanden avses om tomten utgör hållanden självständig fastighet eller

inte. Utgör tomten inte själv—

ständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomten kan bilda egen fastighet.

Typ av be— Med typ av bebyggelse avses om byggelse tomtmarken är avsedd att bebyg— gas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Speciell Med speciell belägenhet avses belägenhet tomtmarkens läge inom värdeom- rådet t.ex. vid strand.

4 5 Riktvärden för tomtmark för hyreshus eller industribyggnader skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för värdefak— torn typ av bebyggelse samt, om särskilda skäl föreligger, typ av våningsplan.

Med de olika Värdefaktorerna förstås:

Typ av Med typ av bebyggelse avses

bebyggelse det ändamål bebyggelse på tomt— marken är avsedd för, såsom bo— stads—, kontors—, handels— eller olika slag av industriändamål.

Typ av Med typ av våningsplan avses våningsplan planets utformning och belägen— het inom byggnaden.

Exploateringsmark

5 S Riktvärde för exploateringsmark skall bestäm— mas genom att de riktvärden som har fastställts för tomtmark för småhus, hyreshus eller industri— byggnader multipliceras med en exploateringsfak— tor.

6 5 Exploateringsfaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan exploateringen kan beräknas börja.

Exploaterings— Med exploateringstid avses tiden tid under vilken exploatering kan be—

räknas pågå.

Täktmark

7 5 Riktvärde för täktmark skall beräknas som produkten av en brytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag, så— som sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter vid omedelbar brytning. Kubikmetervärdet vid omedelbar brytning skall inom varje värdeområde bestämmas till marknads— mässigt arrendepris. Som kubikmetervärde får en— dast anges värden i en fastställd Värdeserie.

8 5 Brytningsfaktorn skall bestämmas för skilda förhållanden för följande värdefaktorer.

Väntetid Med väntetid avses tiden innan brytningen kan beräknas börja.

Brytningstid Med brytningstid avses tiden under vilken brytningen kan beräknas pågå.

13 kap. Riktvärde för åkermark och betesmark

Åkermark

1 S Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per hektar åkermark.

2 5 Som riktvärde för åkermark som är tillfreds— ställande dränerad, av genomsnittlig godhet och med normala brukningsförhållanden får endast an— ges värden i en fastställd Värdeserie.

3 5 Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer.

Godhet Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga.

För Värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klasser, där mittklassen svarar mot genom— snittlig godhet inom värdeom— rådet.

Värdeskillnaden mellan två in— tilliggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med genomsnittlig god— het, dock lägst 500 kronor per hektar och högst 3 000 kronor per hektar.

För åkern skall anges vilken eller vilka godhetsklasser som i huvudsak förekommer inom olika delar av värdeområdet.

Brukningsför— Med brukningsförhållanden avses hållanden åkermarkens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering, dvs. fältstorlek, fältform och förekomst av bruk— ningshinder.

För Värdefaktorn brukningsför— hållanden skall finnas tre klas— ser där mittklassen svarar mot normala brukningsförhållanden inom värdeområdet.

värdeskillnaden mellan två intill— liggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med normala brukningsförhållanden, dock lägst 500 kronor per hektar och högst 3 000 kronor per hektar.

För åkern skall anges om det inom del av värdeområdet i särskilt stor utsträckning förekommer an— nan brukningsklass än den norma— la.

Dränering Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täckdikningars beskaf— fenhet samt av markens behov av dränering.

För Värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser.

Betesmark

4 5 Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per hektar betesmark och anges för varje värde— område för åkermark.

5 5 Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för Värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet av— ses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings— och torrläggningsförhållanden.

För Värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst tre klasser.

14 kap. Riktvärde för skogsmark och växande sko samt sko sim ediment

Skogsmark och växande skog

1 S Riktvärde för skogsmark och växande skog skall utgöra värdet per hektar mark.

2 5 Som riktvärde för skog av genomsnittlig be— skaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav får endast anges vär- den i en fastställd Värdeserie.

3 5 Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värde— faktorer.

Godhet Godhet ger uttryck för skogs- markens virkesproducerande för- måga.

Kostnadsklass Kostnadsklassen ger uttryck för

de väsentligaste kostnads— och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen.

Om fler än en kostnadsklass före— kommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet.

virkesförråd virkesförråd per hektar uttrycks per hektar i skogskubikmeter (m35k), varmed avses fast volym stamvirke ovan stubbe inklusive toppar och bark.

För virkesförråd upp till 200

m3sk/ha får klasserna ej göras större än 10 m3sk.

Trädslagsklass Med trädslagsklass avses barrskog (tall och gran) respektive löv— skog samt i vissa fall ädel löv— skog (bok och ek).

Barrskogens Med barrskogens grovskogsprocent grovskogs— avses den andel av barrskogens procent virkesförråd som består av träd

med en brösthöjdsdiameter av minst 25 cm på bark.

För Värdefaktorn grovskogspro— cent skall finnas minst tio klasser.

Skogsimpediment

4 5 Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per hektar och anges för varje värdeområde för skogsmark och växande skog.

5 5 Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestämmas för skilda förhållanden för Värdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad produktion.

15 kap. Värdering av vattenfallsenhet Allmänt

1 5 Vattenfallsenhet är

dels taxeringsenhetnmd utbyggd kraftstation, dels taxeringsenhet med regleringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål,

dels taxeringsenhet med vattenfall eller regle— ringsmöjlighet som enligt verkställbart tillstånd får byggas ut,

dels taxeringsenhet vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller ersättningskraft.

Värderingen av vattenfallsenheterna inom ett avrinningsområde skall samordnas. Vid värderingen bestäms först varje kraftstations och reglerings— anläggnings totala värde i nybyggt skick. Total— värdet för varje enhet uppdelas därefter i ett byggnadsvärde och ett markvärde. Byggnadsvärdet bestäms med beaktande av den värdeminskning som har skett efter nybyggnadsåret.

Värde av nybyggd kraftstation och reglerings— anläggning

2 5 Värdet av nybyggd kraftstation eller regle— ringsanläggning bestäms som produkten av kraft— stationens eller regleringsanläggningens taxerings— effekt i kilowatt och av ett riktvärde.

3 5 Taxeringseffekt är en effekt som är till— gänglig i Mellansverige under årets alla timmar. Den bestäms för en kraftstation med tillhörande

andelar i regleringsanläggningar genom att den ut— byggda effekten i kilowatt multipliceras med tre faktorer genom vilka beaktas skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet

Utnyttjandetid Utnyttjandetiden är lika med kvoten mellan normalårspro— duktionen, uttryckt i kilo— wattimmar och den utbyggda effekten i kilowatt. Minst nio klasser skall finnas.

Regleringsmöjlighet Regleringsmöjligheten anger den utbyggda effektens rela— tiva värde med hänsyn till möjligheterna till årsregle— ring. Minst fem klasser skall finnas.

Belägenhet Belägenheten anger den ut— byggda effektens värde vid kraftstationen i förhållande till dess värde i Mellan— sverige. Minst fem klasser skall finnas.

4 5 Taxeringseffekten för en kraftstation med tillhörande andelar i regleringsanläggningar skall delas upp i en del som avser kraftstationen och i en del som avser andelarna i regleringsanlägg- ningar. Uppdelningen skall ske enligt de fördel— ningstal som bestäms för olika regleringsgrad. Fördelningstalen kan bestämmas olika för skilda typer av avrinningsområden.

. Den taxeringseffekt som har bestämts för en kraftstations andelar i regleringsanläggningar skall delas upp mellan de regleringsanläggningar, som ligger uppströms kraftstationen i förhållande till anläggningarnas magasinvolym.

En regleringsanläggnings taxeringseffekt är summan av de taxeringseffekter, som beräknats för anläggningen vid dessa uppdelningar.

5 g Riktvärdet för en kraftstation skall utgöra värdet per kilowatt taxeringseffekt och bestämmas för skilda förhållande för Värdefaktorn godhet. Genom denna beaktas olikheter i årskostnaderna beroende på varierande anläggningskostnader per kilowatt taxeringseffekt. Minst tre klasser skall ( finnas. Riktvärdet skall utgöra det kapitaliserade värdet av 75 procent av årsnettot för en taxerings— effekt om en kilowatt under andra året före taxe— ringsåret. Årsnettot bestäms som skillnaden mellan

bruttointäkten, beräknad enligt statens vatten— fallsverks högspänningstariffer för mellansvenska området, och årskostnad för respektive godhets— klass. I årskostnaden skall inräknas normala drifts—, underhålls— och förnyelsekostnader.

6 5 Riktvärdet för en regleringsanläggning är lika med riktvärdet för en kraftstation med den godhet som är genomsnittlig för riket.

Byggnadsvärde och markvärde för vattenfallsenhet

7 S Byggnadsvärdet för en vattenfallsenhet skall bestämmas till det tekniska nuvärdet av de bygg— nader som hör till taxeringsenheten. Värderingen skall ske enligt 5 kap. 6 5. Vid denna beräkning får dock 75 procent av återanskaffningskostnaden inte överstiga det totala värde som har beräknats enligt 2— 6 55. Byggnadsvärdet av regleringsanläggning och kraftstation under uppförande skall bestämmas enligt 7 kap. 13 S.

8 5 Markvärdet för en vattenfallsenhet är skill— naden mellan det enligt 2—6 55 beräknade totala värdet och 75 procent av återanskaffningskostnaden för taxeringsenhetens byggnader. Om 75 procent av återanskaffningskostnaden överstiger det totala värdet skall markvärdet vara noll.

Har kraftstationen inte tagits i bruk skall markvärde beräknat enligt första stycket reduce— ras med en tredjedel. För regleringsanläggning som inte har tagits i bruk skall inte något mark— värde bestämmas.

Andels— och ersättningskraft

9 5 Värdet av andelskraft skall bestämmas till så stor del av vattenfallsenhetens mark— och byggnads— värde som motsvarar andelen. Rätt till andelskraft skall i regel utgöra särskild taxeringsenhet.

10 5 Ersättningskraft anges i kilowatt taxerings— effekt. Värdet per kilowatt taxeringseffekt skall för den fastighet som lämnar kraft bestämmas med beaktande av de bestämmelser som gäller för leveransens fullgörande. För den mottagande fastig— heten skall värdet per kilowatt taxeringseffekt bestämmas utifrån det värde ersättningskraften har för den mottagande fastigheten.

Belastningen av ersättningskraft skall dragas av från kraftstationens markvärde så långt möjligt, i annat fall från dess byggnadsvärde. Förmånen av ersättningskraft skall läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör.

16 kap. Särskild fastighetstaxering

Förslag till lagtext lämnas i ett senare betänkande.

17 kap. Om taxeringsorganisationen m.m.

1 5 Med skattechef avses i denna lag chefen för länsstyrelsens skatteavdelning eller, i Stockholms län, chefen för länsstyrelsens taxeringsavdelning.

Under benämningen taxeringsintendent inbegrips, förutom nämnda tjänstemän samt chef för besvärs— enhet och taxeringsintendent, även den, åt vilken uppdragits att i sin tjänst utföra göromål som ankommer på taxeringsintendent.

Om icke annat föreskrivs, får skattechefen upp— dra åt chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet att fullgöra uppgift som ankommer på honom enligt denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant uppdrag åt sin ställföreträdare. Med chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet jämställs enligt denna lag chef för sektion vid sådan enhet i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.

2 5 Län indelas ifastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhus—, lantbruks—, hyreshus— och industrienheter. I distrikt för industrienheter taxeras även special— och exploateringsenheter.

Taxeringsenhet får utan hinder av vad som sägs i första stycket hänföras till annat fastighets— taxeringsdistrikt om det erfordras med hänsyn till behovet av lokalkännedom i nämnden eller eljest för taxeringsarbetet.

Alla taxeringsenheter, som bildas av samma fastighet, hänförs till samma fastighetstaxerings— distrikt.

3 5 Fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av småhusenheter omfattar kommun eller del av kommun. Fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av lantbruks—, hyreshus— och industrienheter omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner. Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt.

4 5 För varje fastighetstaxeringsdistrikt skall finnas en fastighetstaxeringsnämnd, som inom dist— riktet verkställer taxering av de enheter distrik— tet avser.

5 5 Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i fastighetstaxe— ringsdistrikt och om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden.

6 5 Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd för— ordnas av länsstyrelsen senast den 15 september två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

7 5 Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter förrättas senast den 15 december två år före det år då allmän fastighets— taxering äger rum.

Val av ledamöter och suppleanter i fastighets— taxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet finns kommun som ej ingår i lands— tingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.

Val skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.

8 S Antalet valda ledamöter i fastighetstaxerings— nämnd skall vara minst fem och högst åtta. Antalet ledamöter bestäms av den som förrättar valet eller, om ledamöterna skall väljas av skilda organ, av länsstyrelsen. För varje ledamot skall väljas en suppleant. Om utgången av val skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta länsstyrelsen, fastig— hetstaxeringsnämndens ordförande och de valda.

9 5 Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare. Han får ej ha fyllt sjuttio år eller vara i konkurstillstånd.

10 5 Valbar till ledamot eller suppleant i fastig— hetstaxeringsnämnd är myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år. Den som väljs till leda— mot eller suppleant skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i fastighets— taxeringsdistriktet.

Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de fastighetstaxerings— frågor som ankommer på fastighetstaxeringsnämnden.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller suppleant.

11 5 Fastighetstaxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Talan mot fastighetstaxe- ringsnämndens beslut förs genom besvär hos läns— styrelsen.

12 5 Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdrag att vara ledamot eller suppleant. Annars får ej någon frånträda sådant uppdrag om han ej uppger hinder som godkänns av den som har utsett honom.

Upphör ledamot eller suppleant att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer utses ny ledamot eller suppleant för den tid som återstår.

13 S Förordnande som ordförande i fastighetstaxe— ringsnämnd får återkallas när synnerliga skäl föreligger. Är ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förhind— rad att leda sammanträde med nämnden, förordnar länsstyrelsen, om det behövs, annan att vara ord— förande för den tid hindret varar.

14 S Besvär över kommunfullmäktiges eller lands— tings beslut enligt 8 5 eller över val av leda— möter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd anförs hos länsstyrelsen. I fråga om överklagandet skall i övrigt bestämmelserna i kommunallagen (1977:179) om besvär över beslut av kommunfull— mäktige tillämpas. Mot länsstyrelsens beslut enligt första stycket får talan ej föras. Talan får ej heller föras mot beslut enligt 5 5 eller mot länsstyrelsens beslut enligt 6-13 55.

15 S Länsstyrelsen förordnar senast den 15 sep— tember två år före det år, då allmän fastighets— taxering äger rum, erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsu— lenter för fastighetstaxering) att biträda fastig— hetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighets— taxeringen. Konsulent får ej vara ledamot av fastighets— taxeringsnämnd som han biträder.

16 S Fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall, utöver vad i denna lag annars anges, huvud— sakligen ha till uppgift att planera och leda nämndens arbete. Ordföranden skall granska dekla— rationeroch andra handlingar i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxe— ring och vid behov föranstalta om utredning i ärendena. Ordföranden får själv föredra ärende i nämnden. Ordföranden skall avge yttranden i besvärsmål. Han får för sådant ändamål rådgöra med ledamot av

fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden får även för ändamålet kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.

Ordföranden får anlita skrivbiträde som till— kallas av honom.

17 S Konsulent för fastighetstaxering skall enligt skattechefens bestämmande medverka vid förberedelse— arbetet inför den allmänna fastighetstaxeringen. Han skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra handlingar som nämnden för sådant ändamål överlämnar till honom. Konsulenten skall efter erforderlig utredning avge skriftliga utlåtanden till ledning vid taxe— ringen. Han skall, i den omfattning nämndens ord— förande finner påkallat, i nämnden föredra ärenden i vilka han har avgivit utlåtande. Konsulenten får beträffande av honom granskade deklarationer del— taga i nämndens överläggningar men ej i dess beslut.

18 S Lokal skattemyndighet skall granska fastig— hetsdeklarationer och i övrigt åt fastighetstaxe— ringsnämnden bereda ärenden och ombesörja göromål av expeditionell art. Den lokala skattemyndigheten skall tillhandahålla föredragande i ärende som myndigheten berett.

19 S Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i fastighetstaxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han leder och ansvarar för deklarationsgranskningen och annan kontroll vid fastighetstaxeringen. Han skall även ansvara för att taxeringarna granskas i den omfattning som behövs, varvid särskilt skall uppmärksammas ojämnheter mellan olika fastighets- taxeringsdistrikt.

20 S Skattechefen får anlita sakkunnig för utred— ning av taxeringsfråga, som kräver särskild sak— kunskap. Om det behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet för att av denne erhålla upplysningar. Skattechefen får kalla även den som av lant— mäteriverket beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 S, konsulent för fastighetstaxering i länet och andra i fastighetsvärdering kunniga per— soner för att erhålla upplysningar av dem.

21 S Fastighetstaxeringsnämnden får, efter samråd med skattechefen, anlita biträde av sakkunnig med insikt och erfarenhet på det område frågan rör. Sådant samråd skall ske även vid behov av tolk.

22 5 Riksskatteverket skall genom råd och anvis- ningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av denna lag.

23 5 Riksskatteverket meddelar på ansökan förhands- besked enligt förordningen (1951:442) om förhands— besked i taxeringsfrågor.

Ärenden angående förhandsbesked och de andra ärenden, som regeringen bestämmer, avgörs inom riks— skatteverket av en särskild nämnd. Om nämndens sammansättning och verksamhet förordnar regeringen.

24 5 Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd och konsulent för fastighetstaxering får ersättning av allmänna medel.

Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av riksskatteverket om ersättning enligt första stycket.

25 5 Kostnad för sakkunnig eller tolk betalas av allmänna medel med belopp, som bestäms av läns- styrelsen.

26 5 Person, som skattechefen kallat med stöd av 20 5 samt person, som kallats till instruktions— sammanträde, som anordnats av riksskatteverket, lantmäteriverket eller länsstyrelse får för instäl— lelsen betalt av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen.

27 S Ersättning till ledamot och suppleant i fastighetstaxeringsnämnd (för resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode och andra ekonomiska förmåner) betalas av kommunala och landstingskommunala medel. Fullmäktige i kommun och landstingskommun meddelar beslut enligt första stycket efter grinder som föreskrivs i 3 kap. 16 S kommunallagen (1977: 179). Ersättning för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 19 kap. 2 s, betalas efter i första och andra styckena nämnda grunder.

18 kap. Om allmän fastighetsdeklaration, m.mk

1 5 Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall ägaren utan anmaning lämna deklaration (allmän fastighetsdeklaration) för varje fastighet. Dekla- ration skall dock inte lämnas för staten tillhörig försvarsfastighet som enligt 3 kap. 2 S är undan— tagen från skatteplikt. Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmänna kommunika— tionsändamål som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen

från skatteplikt eller för byggnad på annans mark då byggnadens värde understiger 10 000 kronor. Finns på sådan kommunikationsfastighet som nyss har nämnts husbyggnad som används för annat än kommu— nikationsändamål skall dock deklaration lämnas. Deklarationsskyldighet gäller också för byggnad på annans mark om den används som stadigvarande bostad eller om dess bostadsyta överstiger tio kvadrat— meter.

Efter anmaning är också den som inte på grund av första stycket har deklarationsskyldighet, skyldig att avge fastighetsdeklaration.

2 5 Skyldighet att lämna deklaration eller annan uppgift, som sägs i denna lag, skall fullgöras

1. för omyndig av förmyndare eller god man, som förordnats enligt 18 kap. 1 5 föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning

2- för sådan person, för vilken god man förord— nats enligt 18 kap. 3 eller 4 5 föräldrabalken, av gode mannen beträffande vad han har under sin för— valtning

3. för avliden person och hans dödsbo av döds— bodelägare eller testamentsexekutor, som har att förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations— eller uppgifts— skyldigheten

4. för dödsbo, som ej längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom

5. för annan deklarations— eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo av vederbörande sty— relse, förvaltning, sysslomän, förvaltare eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet regeringen annorlunda förordnar samt , 6. för annan än här ovan nämnd juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

3 5 Allmän fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär.

Blanketter till deklarationer, för vilka formu— lär fastställs, tillhandahålls kostnadsfritt.

4 5 Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5 S, innehålla uppgifter om namn, post— adress och personnummer eller, för juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning.

I den allmänna fastighetsdeklarationen skall

vidare lämnas uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigt lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8—15 kap. skall grunda sig på.

Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträf— fande fastigheten som om fastigheten har olika ägare till skilda delar av marken och om fastig- heten innehas med tomträtt. Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som senast betalats för fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det år allmän fastighetstaxering äger rum.

5 5 Allmän fastighetsdeklaration i förenklad form får lämnas för sådan skattefri fastighet som bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen förord— nar. Deklarationen skall innehålla uppgifter enligt 4 5 i den omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt.

6 5 Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att det i allmän fastig— hetsdeklaration skall lämnas uppgifter för statis— tiskt ändamål utöver uppgifter enligt 4 5.

7 5 Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 S lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.

Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning vid fastighetens taxering lämna upp— lysningar också om andra förhållanden än dem, som anges i deklarationsformuläret. Upplysningarna skall lämnas skriftligen om annat inte har sagts i anmaningen.

8 5 Deklarationsskyldig skall efter anmaning förete alla handlingar som behövs för kontroll av egen fastighetsdeklaration såsom skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skog på fas— tigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.

9 S Ger granskning av allmän fastighetsdeklaration anledning till besiktning av fastigheten får fas— tighetstaxeringsnämndens ordförande eller tjänste— man, som biträder nämnden, komma överens med fas— tighetsägaren om sådan besiktning.

10 5 Allmän fastighetsdeklaration, som skall avges utan anmaning, skall vara lämnad senast den 15 sep— tember året före det år då allmän fastighetstaxe— ring äger rum.

Fastighetsdeklarationen med tillhörande hand— lingar skall lämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.

Länsstyrelse får efter samråd med kommun bestämma att det inom kommunen skall finnas särskilt insam— lingsställe för deklarationer, som skall lämnas till ledning för taxering inom länet.

11 5 Överlåts fastighet efter det att allmän fas— tighetsdeklaration har lämnats men före taxerings— årets ingång, är såväl den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra anmälan om överlåtelsen till fastighetstaxe— ringsnämndens ordförande eller till länsstyrelsen.

Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.

12 S Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer, lämna den lokala skattemyndig— heten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet, som avses med beviljade bygg— nadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet.

Lantbruksnämnd skall, på sätt som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm— mer, lämna lokal skattemyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden som är av betydelse för fastig— hetstaxeringen.

13 5 Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid allmän fastighets— taxering lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som är hos anstalten försäkrade mot brandskada.

14 5 För taxering erforderlig, i denna lag inte särskilt nämnd handling eller uppgift skall, när det begärs för taxeringskontroll, tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrätt— ning eller överförmyndare.

Vad nu har sagts gäller ej handling, som avses i 1—4 55 samt 31 och 33 55 lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar och som ej må utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs, av beskaffenhet att omfattas av tystnads— plikt, må handlingen eller uppgiften tillhanda— hållas allenast efter framställning av skattechef.

Finnes vid prövning av sådan framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande skulle, för det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen, lända till synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av skattechef må regeringen för- ordna, att handling eller uppgift skall tillhanda— hållas honom utan hinder av vad som stadgas i andra och tredje styckena.

15 S Uppgiftspliktig, från vilken allmän fastig— hetsdeklaration eller annan uppgift inte har in— kommit inom föreskriven tid, får anmanas att lämna sådan deklaration eller uppgift. Är deklaration eller uppgift ej upprättad i enlighet med denna lag, får den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen.

16 5 Allmän fastighetsdeklaration och annan upp— gift eller upplysning till ledning vid egen taxe— ring, som skall avgivas på grund av anmaning, lämnas inom den tid, som anges i anmaningen. Skyldighet föreligger dock ej att på grund av an— maning lämna deklaration eller uppgift på tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan anmaning.

17 S Granskning av fastighetsdeklarationer och uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering, får verkställas endast av tjänsteman, som utför granskning enligt denna lag eller som annars utövar taxerings— eller skattekontroll, ordförande och ledamöter i fastighetstaxerings— nämnd, konsulent för fastighetstaxering, tjänsteman som av lantmäteriverket beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 5 samt domstol, som skall bedöma innehållet i fastig— hetsdeklaration. Sakkunnig får granska fastighetsdeklaration, för vars behandling hans biträde påkallas.

18 5 För innehållet i fastighetsdeklaration får ej inom fastighetstaxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som behövs för taxeringen.

Fastighetsdeklaration får ej intagas i fastig— hetstaxeringsnämnds protokoll i vidare mån än som oundgängligen behövs.

19 S Fastighetsdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, vilka i och för sin verksamhet bör erhålla del därav. Fastighetsdeklaration får, på sätt regeringen förordnar, för statistisk bearbetning utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilket

regeringen ger uppdraget att utföra sådan bear— betning.

20 5 Den som har att utföra talan för besvärs— berättigad kommun i fråga om viss fastighet äger ta del av allmän fastighetsdeklaration, som skolat ligga till grund för taxeringen.

Utöver vad som har sagts i 17-19 55 får fastig- hetsdeklaration, om ej annat följer av allmän lag, icke vara för någon tillgänglig, utan att den, som haravgivitdeklarationen, lämnat skriftligt med- givande.

21 5 Fastighetsdeklarationer skall förvaras hos länsstyrelsen, om ej denna förordnar om förvaring hos lokal skattemyndighet. Sedan sex år förflutit efter taxerinsårets utgång, skall deklarationerna förstöras, såvida ej regeringen föreskriver annat.

22 5 Vad i 17—21 55 är sagt om fastighetsdekla— ration gäller även beträffande andra uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighets— taxering och beträffande av myndighet vid taxe—

ringskontroll upprättade handlingar.

23 5 Anmaning får utfärdas av chef för taxerings— enhet eller lokal skattemyndighet, fastighetstaxe— ringsnämnd, taxeringsintendent samt tjänsteman eller konsulent för fastighetstaxering som biträder fastighetstaxeringsnämnden. Konsulent för fastig— hetstaxering får dock ej anmana någon att lämna allmän fastighetsdeklaration.

24 5 Anmaning skall innehålla föreläggande för den anmanade att lämna fastighetsdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den som utfärdat anmaningen, inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter mottagandet. Vidare skall anmaningen innehålla uppgift om postadress för den som utfärdat anmaningen.

25 5 I anmaning, som utfärdas av chef för taxe— ringsenhet eller lokal skattemyndighet, taxerings— nämnd eller taxeringsintendent, får vite föreläggas utom i fall som sägs i 8 5.

26 5 Finner man beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd handling att det är av bety— delse att erhålla bevis för att handlingen kommer deklarationsskyldig eller annan tillhanda, skall handlingen delgivas honom, om det ej är känt att han icke kan anträffas.

27 5 Har i anmaning vite förelagts, skall anma— ningen delgivas den som avses med föreläggandet.

28 5 Vite, som föreläggs enligt denna lag, bestäms till belopp, som med hänsyn till den uppgiftsskyl— diges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas förmå honom att iaktta före— läggande, dock lägst till 500 kronor.

Vite får icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet, ej heller ämbets- eller tjänsteman i tjänsten.

29 5 Om uttagande av vite förordnar länsrätt efter anmälan av skattechefen eller chef för lokal skatte— myndighet.

Finner man, då fråga uppkommer att döma ut vite, att ändamålet med vitet har förfallit, får vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakttagits först efter anmälan enligt första stycket har inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses ha förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt första stycket får också bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas.

30 S Innehållet i deklaration får, utom i de fall som anges i 20 5, inte yppas för annan än den som själv får taga del av deklarationen i fråga. Ej heller får för obehörig uppenbaras vad som upplysts eller i övrigt yttrats vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd.

31 5 Den som till ledning vid allmän fastighets— taxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom föran— leder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän fastighetsdeklaration dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

19 kap. Om förberedande åtgärder

1 5 Senast den 15 december två år före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall rege— ringen eller den myndighet som regeringen bestänmer fastställa föreskrifter för förberedelsearbetet.

Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträf- fande småhus och tomtmark förslag till sådana före— skrifter som avses i 7 kap. 7 5 med undantag för riktvärden. Senast den 15 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar

riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7 S.

Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas lantmäteriverket och länsstyrelserna.

2 5 Under förberedelsearbetet skall i varje fas— tighetstaxeringsdistrikt finnas en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i fastighetstaxerings— nämnden. Suppleanterna får delta i arbetsgruppens sammanträden i samma omfattning som vid taxeringen.

3 5 Lantmäteriverket och arbetsgruppen skall under— söka vilka riktvärdetabeller för småhus, som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor för tomtmark inom distriktet.

Lantmäteriverket och arbetsgruppen skall vidare pröva om en tillämpning av förslag till föreskrif— ter enligt 1 5 andra stycket skulle medföra taxe— ringsvärden som svarar mot anvisad taxeringsvärde— nivå. Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket.

4 5 Arbetsgruppen skall senast den 1 juli året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattechefen överlämna förslag till rikt— värdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus. På samma gång skall arbetsgruppen överlämna förslag till ändringar i förslag till föreskrifter enligt 1 5 andra stycket.

5 5 På grundval av arbetsgruppernas förslag samt de upplysningar som i övrigt kan vinnas skall skattechefen senast den 1 augusti året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till rege— ringen eller myndighet som regeringen förordnar avge yttrande över de enligt 1 5 andra stycket lämnade förslagen till föreskrifter. Senast nämnda dag skall skattechefen till regeringen eller myn— dighet som regeringen bestämmer lämna förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus.

6 5 Senast den 10 september året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum skall rege— ringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställa sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 S och de föreskrifter som i övrigt erfordras för taxeringen.

20 kap. Om fastighetstaxeringsnämndernas verk— samhet m.m:

15. Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på

tid och plats som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar suppleanterna om sammanträdena. Finns det behov av medverkan av konsulent för fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första samman— trädet för årets taxering kallas även suppleanterna. Lantmäteriverket skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena.

2 5 Är ledamot förhindrad att komma till samman— träde, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant och även underrätta ordföranden härom.

3 5 Vid sammanträdena förs protokoll enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen.

4 5 Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas inom stängda dörrar.

Föredragande tjänsteman och konsulent för fas— tighetstaxering samt suppleant som inte har trätt i ledamots ställe får delta i nämndens överlägg— ningar men ej i dess beslut.

Sakkunnig samt tjänsteman som av lantmäteri— verket har beordrats biträda arbetsgrupp enligt 19 kap. 2 5, får företräda inför nämnden för att lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne har beordrat, får närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men har rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det.

5 5 Ägare av fastighet är berättigad att företräda inför fastighetstaxeringsnämnd för att meddela upp— lysningar till ledning för taxering av fastigheten. Om det kan ske utan hinder för förrättningens fort— gång, bör nämnden på stället meddela fastighets— ägaren begärd upplysning rörande fastighetens taxering.

6 S Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ord— föranden och minst två eller, i fastighetstaxe- ringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kom— mun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende, inte utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.

7 5 Om det inte är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är fastig- hetstaxeringsnämnd beslutför med ordföranden

ensam vid

1. beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak

2. beslut där taxeringsvärdet bestäms enligt fastställda riktvärden samt Värdefaktorerna bestäms i enlighet med lämnad fastighetsdeklaration eller annan av fastighetsägaren till ledning för taxering lämnad uppgift

3. beslut om fördelning av taxeringsvärde enligt 15 5

4. beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet samt

5. beslut i ärende i vilket saken är uppenbar.

8 5 Är ordförande i fastighetstaxeringsnämnd jävig, utser nämnden inom sig viss ledamot att föra ordet vid ärendets behandling.

9 5 Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning tillämpas på avgörande av fastig- hetstaxeringsnämnden. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

Skiljaktig mening hos ledamot, föredragande tjänsteman eller konsulent för fastighetstaxering skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet.

Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndig— het om Skiljaktig mening i den ordning som före— skrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

10 S Fastighetstaxeringsnämndens första samman— träde skall äga rumsenast den 5 oktober året före taxeringsåret. Vid sammanträdet skall ordföranden lämna noggrann redogörelse för de föreskrifter och anvisningar angående taxeringen som berör distriktet.

11 5 Fastighetstaxeringsnämnden skall senast den 31 januari under taxeringsåret meddela beslut om taxering av fastighet, som ingår i distriktet.

12 5 I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1—3, dels grunderna för beslutet och andra upp— gifter enligt punkterna 4—6, nämligen

1. fastighetens indelning i taxeringsenheter,

2. taxeringsenhetens beskattningsnatur och skattepliktsförhållande,

3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderings— enhet,

4. storleken av värdefaktor och riktvärde,

5. säreget förhållande som har föranlett juste— ring av riktvärde samt

6. nybyggnadsår och storlek för varje byggnad som utgör egen värderingsenhet.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att över— stigande belopp, som inte uppgår till fullt tusen— tal kronor, faller bort.

13 5 I beslutet skall vidare anges taxeringsen— hetens totala, enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges 1 hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.

Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera Värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redo— visas särskilt.

För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter.

14 S Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars under taxeringsåret underrätta ägare av fastighet om följande:

1. Innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering enligt 11 5.

2. Att ägaren senast den 10 april till fastig— hetstaxeringsnämndens ordförande får avge skrift- liga erinringar mot beslutet.

3. Att ny underrättelse kommer att sändas ut endast om ägaren har avgivit erinringar mot beslu— tet. Ny underrättelse sänds också utom fastighets— taxeringsnämnden, utanatt erinringar har avgivits, har beslutat åsätta annan taxering än som framgår av 11 5 eller annars har frångått sådant beslit.

4. Vad som skall iakttas vid anförande av aesvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering.

5. Innehållet i Skiljaktig mening.

15 S Ingår i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter skall fastighetstaxe— ringsnämnden efter ansökan ange hur stor del av taxeringsvärdet och i 5 kap. 7 5 nämnda delvärden som belöper på fastighet eller fastighetsdel. An— sökan skall göras hos fastighetstaxeringsnämnden och får lämnas av ägare, arrendator, taxerings— intendent eller besvärsberättigad kommun.

16 5 Fastighetstaxeringsnämnden skall ompröva beslut när fastighetsägaren avger erinringar eller skäl annars föreligger. Fråga om nytt beslut får inte prövas av nämnden efter den 5 maj under taxe— ringsåret.

17 S Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 5 maj under taxerings- året.

18 5 Lokal skattemyndighet skall senast den 15 juni under taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens avgörande enligt 16 5. Vidare skall lokal skatte— myndighet senast samma dag sända underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxerings— värdet enligt 15 S. Underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxe— ring samt om innehållet i Skiljaktig mening. Underrättelse skall sändas till ägare som före utgången av mars månad under taxeringsåret inte erhållit underrättelse enligt 14 S. Ägaren skall senast den 25 april under taxeringsåret anmäla att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om taxering.

19 5 Underrättelser enligt 14 och 18 55 skall sändas till ägare av fastighet i vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delgivas ägaren.

20 S Fastighetstaxeringsnämndens beslut enligt 11 5 skall föras in i stomme till fastighetslängd. Besluten skall med de ändringar som gjorts med stöd av 16 5 föras in i fastighetslängd. Nämndens beslut om byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor skall dock föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd endast om byggnaden används till stadigvarande bostad. Annan än staten tillhörig försvarsbyggnad, som enligt 3 kap. 2 5 är undantagen från skatteplikt, skall inte föras in i fastighetslängd eller stomme till sådan längd. Närmare föreskrifter om fastighetslängd med— delas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

21 5 Stomme till fastighetslängd skall under en tid av minst 10 dagar före den 10 april hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition. Lokal skattemyndighet skall senast den 15 mars utfärda kungörelse härom.

22 5 Fastighetslängden skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst sex veckor före den 15 augusti under taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommunen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

23 5 Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom före— skriven tid eller har taxering införts i fastig- hetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, får den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd av

1. uppenbar felräkning, eller

2. uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighets— deklarationen,

får den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl föranleder att länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.

Efter den 1 december under taxeringsåret får rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dess— förinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från fastighets— taxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter,fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor till— ställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som avses i 19 5, samt underrätta skattechefen och vederbörande kom— mun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf får ej föras särskilt. Talan mot taxeringenfår även i den del beslutet avser föras i den ordning som gäller för besvär över fastighets— taxeringsnämnds beslut.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1979 och skall tillämpas första gången i fråga om allmän fastighetstaxering år 1981.

2. Förordnande av ordförande enligt 17 kap. 6 S och konsulent enligt 17 kap. 15 5 skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering ske senast den 1 december 1979.

3. Förslag till föreskrifter enligt 19 kap. 1 5 andra stycket såvitt avser industrienheter skall inför 1981 års allmänna fastighetstaxering utfärdas senast den 30 april 1980.

4. Genom lagen upphävs skogsvärderingsinstruk— tionen (1973:1100). Bestämmelserna skall dock allt— jämt tillämpas i fråga om fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen

(1956:623)1

dels att 131, 133, 135—145, 147—156 och 170—173 55 skall upphöra att gälla och att rubrikerna närmast före 131, 136, 143, 147, 170 och 172 55 skall utgå,

dels att 2 5 1 mom. skall ha nedan angivna

lydelse. Nuvarande lydelse

2 S

Föreslagen lydelse

1 mom.2 I denna lag förstås med inkomsttaxering: taxering till kommunal inkomst— skatt och till statlig inkomstskatt;

förmögenhetstaxering: taxering till statlig för—

mögenhetsskatt; elleän-£aå£igeeze:

av fastighet, som enligt

allmän_äaetigneta:

av fastighet, som enligt

12 S kommunalskattelagen 1 kap. 7 5 fastighets— skall verkställas vart femte år; samt skall verkställas vart

femte år; samt särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum.

1 Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av 131 5 1973:1106 150 5 1 mom. 1973:1106 133 5 1973:1106 150 S 2 mom. 1974:773 135 5 1973:1106 150 5 3 mom. 1973:1106 135 a 5 1974:773 151 5 1974:773 136 S 1 mom. 1974:773 152 5 1973:1106 136 S 2 mom. 1973:1106 153 5 1973:1106 137 5 1973:1106 154 S 1 ”cm. 1973:1106 138 5 1969:709 154 S 2 mom. 1974:773 139 5 1973:1106 155 5 1974:773 141 5 1974:773 156 S prop. 1978/79:86 142 5 1973:1106 170 5 1975:707 143 5 1973:1106 172 5 1973:1106 143 a 5 1973:1106 173 S 1 mom. 1974:773 144 5 1973:1106 173 5 2 mom. 1973:1106 145 5 1973:1106 173 S 3 mom. 1974:773 147 S prop. 1978/79:86 173 S 4 mom. 1974:773 148 S 1 mom. 1973:1106 173 S 5 mom. 1973:1106 148 5 2 mom. 1969:709 lagens rubrik 1974:773 148 S 3 mom. 1973:1106 rubriken närmast före 170 5 1975:707. 149 5 1973:1106

taxeringslagen (1979:000)

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Inkomsttaxering och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxering innefattas under benäm— ningen

Till

årli

taxerin .

den arliga taxeringen hänförs också vad som

enligt 68 5 skall antecknas i skattelängden i fråga om annat än inkomsttaxering eller förmögenhets— taxering. Med länsrätt förstås i denna lag även den mellankommunala skatterätten, om inte annat framgår av omständigheterna.

allmänna fastighetstaxering.

3. Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen

enaste lydelse av 5 1 mom. 1974:266 5 4 mom. 1965:120 5 5 mom. 1973:1099 5 1973:1099 5 1973:1099 5 1973:1099 10 5 1973:1099 11 5 1973:1099 12 5 1972:169 13 S 1 mom. 1976:844 13 5 2 mom. 1972z169 anvisningarna till 5 S 5 5 5 7 8 9

coooooxan—um

WJWWJWJKMWJWJW

Denna lag träder i kraft den 1 december 1979 och tillämpas första gången i fråga om 1981 års

(1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskatte— lagen (1928:370)1 dels att 5 och 7—13 55 samt anvisningarna till 5, 7—10 och 13 55 skall upphöra att gälla och att

punkt

1953:400 1954:44 1953z400 1973:1099 1973:1099 1973:1099 1973:1099 1973:1099

anvisningarna till

"_

13

rubriken till 2 kap. rubriken närmast före 4 5 1973:

"

5 punkt 4 1973: 1973: 1973: 1973: 1974: 1973: 1973: 1973: 1973: 1973: 1972: 1972: 1972: 1972: 1972: S S S S S S S S 5 S S S 5 S 1

||

||

||

||

||

mmbwwbww—mwm—am

973:1099

5 S 1973: 9 S 1973:

1099 1099 1099

1099 1099 1099 1099 1057 1099 1099 1099 1099 1099 169 169 169 169 169

rubriken till 2 kap. samt rubrikerna närmast före 4, 5, 9 och 12 55 skall utgå, dels att 4 och 47 55 skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

452

Underlag för beräk— ning av kommunal inkomst— skatt såvitt gäller fas— tighet bestämmes vid fastighetstaxering, om ej annat föreskrives. Därvid beslutas även om och i vad mån fastighet skall vara EEBEESEliEEÅS- Skatteplikt för fastighet innebär att garantibelopp enligt 47 5 skall beräk— nas för fastigheten.

Bestämmelserna i denna

lag om fastighet äga mot— svarande tillämpning 1 fraga om byggnad, som är lös egendom, om ej annat föreskrives. __

Fastighetstaxeringen skall, med iakttagande av

9, 12 och 13 55, ske pa grundval av fastighets beskaffenhet vid taxe— ringsarets ingang.

47 53

Föreslagen lydelse

Underlag för beräk— ning av kommunal inkomst— skatt såvitt gäller fas— tighet bestäms vid fas— tighetstaxering, om inte annat föreskrivs. Därvid beslutas även om fastig— het skall vara åEäEEQEliE: tig; Skatteplikt för fas— tighet innebär att garan— tibelopp enligt 47 5 skall beräknas för fastig— heten.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fraga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sadana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 SS jordabalken, i den man de t1llhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastig— hetstaxering finns 1 fastighetstaxeringslagen (1979:000).

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde först— nämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fidei— kommissrätt eller eljest utan vederlag besitter

2 Senaste lydelse 1973:1099. 3 Senaste lydelse 1977:572.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighet på grund av testamentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besitt— ningsrätt,

b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till kanalbolag eller till kommun eller annan menighet;

c) innehavare av pub— c) innehavare av pub— likt boställe eller på likt boställe eller på lön anslagen jord; samt lön anslagen jord;

d) juridisk person,_ d) juridisk person, som förvaltar samfällig" som förvaltar samfällig— het och som enligt 53 5 het och som enligt 53 5 1 mom. första stycket f) 1 mom. första stycket f) är skattskyldig för in— är skattskyldig för in— komst. komst; samt

e) nyttjanderätts— havare till täktmark som avses i 2 kap. 4 5 fas— tighetstaxeringslagen (1979:000), om nyttjande— ratten har förvarvats mot engangsvederlag.

Såsom innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord skall anses den tjänsteinnehavare eller annan, som författningsenligt äger nyttja fastigheten eller tillgodonjuta dess avkastning. Beträffande sådant löneboställe som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord är veder— börande pastorat att anse såsom innehavare.

Skall avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c) omförmäles, för— fattningsenligt helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, är denna att anse såsom fastighetens innehavare, såvitt angår fastighetens Skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som innehaves med åbo— rätt eller eljest med ständig eller ärftlig besitt— ningsrätt, innehavaren på grund av denna sin rätt icke äger utöver husbehovet tillgodogöra sig av— kastning av skog å fastigheten, skall garantibe— loppet för honom icke beräknas å det i taxerings— värdet ingående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Om— fattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtill.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Garantibelopp beräknas icke för fastighet, som ägs av ideell förening, om föreningen jämlikt punkt 4 av anvisningarna till 54 S är frikallad fran skatt— skyldighet för inkomst av den förvärvskälla vari fas— tigheten ingar.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 december 1979 och tillämpas första gången, i fråga om 4 och 47 55 på beskattningsår för vilket taxering sker i första instans år 1982 och i övrigt i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig för—

mögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 3 S 2 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 S

2 mom.2 Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäk—

ningen upptagas icke;

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäk— ring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förut— varande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodo—

] Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. 2 Senaste lydelse 1973:1102.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

njutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta under— stiger 1 000 kronor;

d) rätt till förmö— d) rätt till förmö— genhet, varav annan för genhet, som någon annan .. ———ar— . _ .. —_———————— _ närvarande atnjuter av— for närvarande uppbar kastningen; avkastningen ifran samt

täktmark, som avses i 2 kap. 4 5 fastighets— taxeringslagen (1979:000), om nyttjanderätten till _ täktmarken har upplatits till annan mot engangs— vederlag.

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok—, konst— och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten till— gängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda värdet av dessa till— gångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent— och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förråd av livsmedel eller andra förnöden— heter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hus— hållskassa eller därmed jämförlig, för den skatt— skyldiges löpande utgifter avsedd kassa;

j) fastighet, i den mån skatteplikt enligt 5 S kommunalskattelagen (1928z370) icke föreligger för fastigheten, utom såvitt fråga är om sådana till— behör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 S jorda— balken.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiv

Vid regeringssammanträde den 16 september 1976 bemyn- digades statsrådet och chefen för finansdepartementet att tillkallaeäikommitté för att se över reglerna för fastighetstaxeringen. I direktiven, som finns intagna i protokollet vid regeringssammanträdet, anförde statsrådet följande.

Reglerna om taxering av fastighet har successivt refornerats under den senaste tioårsperioden. Reformerna har gällt i stort sett alla områden inom fastighetstaxeringen och har inneburit genomgripande förändringar på viktiga punkter.

I detta sannenhang räcker det ned att erinra om vissa ändringar som genomfördes inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. Jag tänker i första hand på den lagstiftning som antogs vid 1973 års höstriksdag (prop. 1973:162, SkU 70, SFS 1099—1108). Den inne— bar en nyreglering ifrågor om bl.a. fastighetsbegreppet, nybild— ande av taxeringsenhet och värderingsgrunder. Ändringarna avsåg också organisationen och förfarandet vid allmän fastighetstaxe— ring. Genom lagstiftning år 1974 (prop. 1974:166, SkU 35, SFS 295) anpassades reglerna om taxering av vattenfallsfastighet till systematiken och värderingsprinciperna i de tidigare an— tagna bestännelserna.

Arbetet med att skapa en effektiv och rättvisande fastighets— taxering kan numera anses vara i huvudsak genomfört. Det åter— står enellertid vissa frågor som behöver ses över. I huvudsak gäller det frågor som visserligen har uppmärksammats i det ti— digare lagstiftningsarbetet.nen som då av olika skäl har an- setts böra ställas på framtiden.

Även författningsmässigt behövs en översyn av fastighetstaxe— ringsområdet. En genomgående linje vid 1973 års reform av fas- tighetstaxeringen var att i kornmnalskattelagen (1928z370), KL, endast ta in grundläggande värderingsregler under det att detaljregleringen lämnades åt riksskatteverket (RSV).

Den nya regeringsformen, som började tillämpas den 1 januari 1975, lämnar inte sama möjligheter som den gamla regeringsfor— men att delegera rätten att utfärda föreskrifter till myndighe— ter. Vilka följder detta får för förfarandet vid kommande fas— tighetstaxeringen måste därför undersökas. En genomgång av hela regelkomplexet bör göras.

Regler om fastighetstaxeringen finns i dag i flera olika för- fattningar. Detta gör området svåröverskådligt. I prop. 1973:162 uttalade jag mig i princip för att man borde samla alla före— skrifterna om sådan taxering i en särskild lag men jag ansåg det inte lämpligt att utan föregående utredning lägga fram för— slag till en sådan lag. Jag förutskickade emellertid att frågan skulle tas upp på nytt inför 1980 års allmänna fastighetstaxe— ring.

Av vad jag nu har sagt framgår att det är nödvändigt ned en lag— teknisk översyn av fastighetstaxeringsreglerna till 1980 års allmänna fastighetstaxering. En sådan behövs också för att få till stånd en systematisk ordning av författningsområdet.

Uppgiften att göra den nödvändiga översynen bör anförtros en särskild komnitté. Konmittén bör bedriva sitt arbete så att re— sultatet kan läggas till grund för lagstiftning inför 1980 års allmänna fastighetstaxering.

I samnanhanget vill jag erinra om att regeringen tidigare i dag gett RSV tillstånd att tillkalla experter med uppdrag att utar— beta förslag till anvisningar för 1980 års allmänna fastighets— taxering, m.m.

Som jag tidigare har antytt bör den nu aktuella översynen om— fatta även vissa frågor som har uppmärksanmats i det föregående lagstiftningsarbetet. Jag tänker då bl.a. på reglerna i 5 5 KL om undantag från skatteplikt. Dessa regler går tillbaka till början av 1920—talet och framstår numera som otidsenliga. Det har nedfört svårigheter vid tillämpningen och i vissa fall olämpliga konsekvenser. Problem har uppstått bl.a. när det gäl— ler värdering av byggnader och fastigheter som tillhör kriminal— vården. Det kan där bedrivas industriell verksamhet, jord— och skogsbruk eller annan näringsverksamhet som nedför att fastig— heterna blir skattepliktiga.

Sarrma problem har funnits vid värdering av landstingens sjuk— vårdsbyggnader. I dessa fall liksom i ett flertal andra, t.ex. vid korrmunernas samarbete i förenings— eller aktiebolagsform, är reglerna inte anpassade till dagens förhållanden. En moderni— sering av dessa regler framstår således som en angelägen upp— gift för komnittén. Därvid bör bl.a. beaktas de synpunkter som fördes fram i frågan i samband ned prop. 1973:162 (5. 295-298) .

Konmittén bör också ta upp en fråga som berördes i samband ned behandlingen av prop. 1974:116 om taxering av vattenfallsfas— tigheter. Detta gäller frågan om lämplig värderingsnetod i frå— ga om sådana fastigheter. SkU anförde härom bl.a. följande

(SkU l9'/4:35 s. 10) .

"I avsaknad av såväl vägledande bestännelser som erfarenheter från denpraktiskatillämpningen av avkastningsmetoden är utskot— tet för sin del inte berett förorda, att denna värderingsmetod i första hand tillämpas vid 1975 års allmänna fastighetstaxe— ring, även om utskottet anser att den såvitt möjligt bör till— lämpas i ökad omfattning. Utskottet vill enellertid framhålla angelägenheten av att en övergång till en värderingsnetod, som är ner grundaipåavkastningen än på anläggningskostnaderna, övervägs inför senare allnänna fastighetstaxeringar. Frågan bör således utredas ned beaktande av erfarenheterna från 1975 års allmänna fastighetstaxering."

Konmittén bör idetta samanhang också söka komna fram till för— enklade regler för åsättande av vården vid fastighetstaxeringen främst när det gäller industri— och vattenfallsfastigheter. Därvid bör undersökascmidet finns behov av en särskild regle— ring i fråga om vissa speciella industrifastigheter t.ex. gas— turbiner. Över huvud taget bör kommittén vara oförhindrad att ta upp de frågor som den vid genomgången av regelkomplexet på området anser påkalla en lagändring. I det sanuanhanget bör riksdagens nyligen fattade beslut om ökat tjänstemannainslag och ökat ADB—stöd vid inkomsttaxeringen uppmärksannas. Detfinns anledning att överväga hur fastighetstaxeringen bör anpassas till den nya organisationen av inkomsttaxeringen i första hand.

I tilläggsdirektiv den 2 februari 1978 har kommittén fått i uppdrag att se över småhusbeskattningen. över- synen bör omfatta såväl skiktgränser som procentsat— ser vid småhusbeskattningen. Även det extra avdraget på högst 1 000 kr. bör omfattas av översynen. Denna del av uppdraget kommer att redovisas i ett delbe— tänkande under första halvåret 1980.

2 INLEDNING

2.1 Fastighetstaxeringens regler

2.1.1 Historik

Allmänt

Bestämmelser om fastighetstaxering infördes i svensk skattelagstiftning genom 1810 års bevillningsförord— ning. Denna tillämpades vid den första alhnänna fas— tighetstaxeringen samma år. Därefter har värdering av fastigheterna i riket verkställts vid allmänna fastig- hetstaxeringar med olika tidsintervaller.

Taxeringsperioderna var till en början treåriga. Un— der l900—talet har de varit avsedda att vara femåri— ga. Föreskrift om detta finns nu i 12 5 1 mom. KL. Av olika anledningar har perioderna flera gånger blivit förlängda. tnder 1900—talet har allmän fastighetstax— ering ägt rum åren 1908, 1913, 1918, 1922, 1928, 1933, 1938, 1945, 1952, 1957, 1965, 1970 och 1975.

Enligt lagen (l977z455) om tid för allmän fastighets- taxering skall sådan taxering nästa gång äga rum år 1981 och därefter vart femte år. Ny taxering av fas— tighet under löpande taxeringsperiod, dvs. under ti— den mellan två allmänna fastighetstaxeringar, har

kunnat ske om fastigheten har förändrats väsentligt.

I det följande lämnas en översikt av viktigare änd— ringar av reglerna inom fastighetstaxeringens område.

Tiden fram till mitten av 1960—talet ____________________________________

En beskrivning av utvecklingen av fastighetstaxering— en under tiden 1810—1950 finns i fastighetstaxerings— kommittéernas betänkande (SOU 1968z32) Fastighets— taxeringens regler och organisation. Under 1950—talet ändrades reglerna om taxering av vattenfalls— och skogsfastigheter. Efter förslag i vattenfallstaxe— ringssakkunniga i betänkandet (SOU 1948:50), beslöts bl.a. att normalt endast anläggningskostnadsmetoden skulle användas vid taxering av kraftverk.

På grundval av ett betänkande (SOU 1949z60) av 1947 års skogstaxeringssakkunniga och efter förslag i prop. 1951:39 antog 1951 års riksdag en ny skogs— värderingsinstruktion (BeU 31 och 55, rskr 262, SFS l951:440). Genom den nya instruktionen infördes en ny skogsvärderingsmetod som dock skulle tillämpas först vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Både enligt den äldre och den nya metoden skulle värde— ringen leda fram till skogens avkastningsvärde, den äldre vid uthålligt och efter rationella grunder be- drivet skogsbruk, den nya med utgångspunkt i ett uthålligt skogsbruk av det slag som i genomsnitt be— drevs i den trakt där fastigheten var belägen. Meto— derna skilde sig främst vid värdering av skogar, som avvek från det genomsnittliga, och vid beräkning av skogsmarkens värde.

Också några organisatoriska ändringar, som fick be— tydelse för fastighetstaxeringen, gjordes under 1950— talet. År 1951 inrättades riksskattenämnden (prop. l951:64).I propositionen diskuterades bl.a. riksskat— tenämndens befattning med fastighetstaxeringen. Av tidsmässiga skäl ansågs emellertid att frågan om riksskattenämndens uppgifter i samband med fastig— hetstaxeringen borde lösas vid en senare tidpunkt. Denna fråga diskuterades även i prop. 1955:160 men

ansågs inte heller då böra tas upp till slutlig lös— ning. 1955 års riksdag beslöt emellertid att nämnder— na för fastighetstaxeringen i första och andra in- stans skulle få längre tid för sitt arbete. Skyldig— het för nämndordförandena att underrätta fastighets— ägarna om åsatta taxeringsvärden infördes också. Vi— dare skulle anvisningarna för fastighetstaxeringen för de olika länen fastställas av fastighetsprövnings—

nämnderna efter översyn inom riksskattenämnden.

En ny taxeringsförordning antogs av riksdagen år 1956 (prop. 1956:150, BeU 56, rskr 368, SFS l956z623). Till grund för propositionen låg ett förslag av 1955 års taxeringssakkunniga rörande ändrad taxeringsorga— nisation (SOU l955:51). För fastighetstaxeringen in— nebar detta inte några större förändringar. De all— männa principerna i taxeringsförordningen skulle tillämpas även vid fastighetstaxeringen. Fastighets— prövningsnämnderna blev därigenom enbart besvärsin— stanser. Vidare infördes möjlighet till muntliga för—

handlingar hos fastighetsprövningsnämnderna m.m.

1961 års fastighetstaxeringsutredning, som hade till— satts inför 1965 års allmänna fastighetstaxering, föreslog i en promemoria den 12 mars 1963 ändringar i organisationen vid allmän fastighetstaxering. Dessa ledde efter förslag i prop. 1963zl97 främst till att systemet med två nämnder i första instans på landet (beredningsnämnder och fastighetstaxeringsnämnder) ersattes av en organisation med endast en nämnd (fas— tighetstaxeringsnämnd). Denna organisation var redan tidigare införd för fastighetstaxeringen i städerna. Vidare tillsattes fastighetstaxeringsombud, som skul— le verka för samordning av arbetet mellan olika fas— tighetstaxeringsdistrikt. Delvärdet "parkvärde" i taxeringsvärdet för annan fastighet utmönstrades. Värdet av park skulle i fortsättningen räknas in i

delvärdet "markvärde".

Senare reformarbete

En mer omfattande översyn av fastighetstaxeringsreg— lerna påbörjades inför 1970 års allmänna fastighets— taxering av fastighetstaxeringskommittéerna. De når— mast följande åren genomfördes efter förslag av kom— mittéerna och utredningar inom finansdepartementet

ny lagstiftning rörande såväl organisatoriska som ma— teriella bestämmelser. Reformerna har skett succes— sivt och har gällt i stort sett alla områden inom fastighetstaxeringen. På viktiga punkter har genom—

gripande förändringar genomförts.

I betänkandet (SOU l968:32) Fastighetstaxeringens regler och organisation lade kommittéerna fram för— slag till ändringar, som efter förslag i prop. 1968: 154 antogs av riksdagen (BeU 72, rskr 376, SFS 1968: 729—734). Ändringarna innebar i huvudsak följande. Delvärdena på jordbruksfastighet, vilka tidigare var jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt— och industri— värde, ersattes med delvärdena jordbruksvärde, Skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av sär" skilda tillgångar samt exploateringsvärde. För be— räkning av skogsvärde på mindre fastigheter inför— des ett förenklat förfarande. Vidare befriades ord- föranden i fastighetstaxeringsnämnd från en del ad— ministrativt arbete. Detta lades i stället, i över— ensstämmelse med reglerna vid inkomst— och förmö— genhetstaxeringen, på lokal skattemyndighet. Auto— matisk databehandling av fastighetstaxeringens regis— ter och beslut infördes.

År 1969 genomfördes ändringar som avsåg förfarandet vid allmän fastighetstaxering (Ds Fi l969z3, prop. l969:96, BeU 43, rskr 210, SFS l969:210 och 211). Ändringarna innebar en förskjutning av tidsschemat för taxeringsarbetet. Vidare öppnades möjlighet att förordna mer än ett fastighetstaxeringsombud inom

samma fastighetstaxeringsdistrikt.

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lämnades liksom vid tidigare taxeringar regler om reduktion av skogsbruksvärden som beräknades enligt gällande vär— deringsgrunder (prop. l969:97, BeU 44, rskr 211, SFS 1969:209).

År 1969 ändrades också besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxering (Ds Fi 1969:7, prop. l969zl47, BeU 70, rskr 409, SFS 1969:709 och 710). Besvärstiderna och tiden för det offentliga utläggandet av fastig— hetslängden förlängdes. Detta ledde även till en förlängning av tiden för fastighetsprövningsnämndens verksamhet. Möjligheterna att anföra s.k. extraordi— nära besvär utökades. Vidare infördes möjligheten

för lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighets—

längden.

Efter förslag i prop. 1970:132 (BeU 43, rskr 269, SFS l970:321) fick ordförande i fastighetstaxerings— nämnd rådgöra eller sammanträda med ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd, då han skulle avge yttrande 1 besvärsmål.

År 1970 infördes nya organisatoriska och andra formella bestämmelser om särskild fastighetstaxe— ring efter förslag av fastighetstaxeringskommitteér— na (Ds Fi 1970:11, prop. 1970:160, BeU 61, rskr 386, SFS l970:673 och 935). Särskild fastighets— taxering skulle liksom tidigare utföras av den lokala taxeringsnämnden. När skäl förelåg skulle dock särskilda fastighetstaxeringsnämnder kunna inrättas. Särskild sakkunskap i fråga om fastig— hetsvärdering skulle kunna tillföras nämnderna. För— utom en författningsteknisk anpassning av bestäm- melserna om särskild fastighetstaxering till reglerna om allmän fastighetstaxering, överfördes arbetsruti— nerna vid den allmänna fastighetstaxeringen i till—

lämpliga delar på den särskilda fastighetstaxeringen. Även i fråga om fullföljdsregler och beträffande rät— telse av fastighetslängd skedde en anpassning till

vad som gällde vid den allmänna fastighetstaxeringen. Bestämmelserna tillämpades fr.o.m. 1971 års särskilda

fastighetstaxering.

I december år 1970 tillkallades fastighetstaxerings— utredningen för den fortsatta översynen av fastig— hetstaxeringsreglerna. Efter förslag i utredningens delbetänkande (Ds Fi l97lzl3) Ny— och omtaxering av fastighet genomfördes ändringar i främst de materi— ella bestämmelserna för särskild fastighetstaxering (prop. l972:49, SkU 23, rskr 164, SFS 1972:169—l7l och 443). Ändringarna tillämpades första gången år 1973 och innebar i huvudsak följande. Möjligheterna till ny taxering utvidgades i vissa hänseenden. Bl.a. infördes en regel om att ny taxering skulle ske på grund av värdeändring till följd av att planbestäm— melser hade fastställts, att beslut hade meddelats om ändring av förfoganderätten till fastighet eller rätt att utnyttja denna eller att värdeminskning hade skett till följd av varaktig rörelsenedläggning. Den s.k. femtedelsregeln kompletterades med en fast beloppsgräns vid 10 000 kr. och med särskilda spärr— regler vid stora investeringar och vid rörelsened- läggning. Vidare genomfördes administrativa ändring— ar i fråga om längdföring och underrättelse till fas— tighetsägaren. Skyldighet att lämna särskild fastig— hetsdeklaration inskränktes till att gälla endast efter anmaning. Detta skedde i samband med att bygg— nadsnämnderna ålagts att avisera skattemyndigheterna om de byggnadslov som hade beviljats och innehållet i dem. Genom lagen (l97l:l7l) om särskilt uppskatt— ningsvärde på fastighet upphävdes förordningen (1933: 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt— ningsvärde på fastighet. De nya reglerna, avsedda att användas för fastighetsbelåning, innebar en förenk—

Omfattande ändringar i fastighetstaxeringsreglerna gjordes inför 1975 års allmänna fastighetstaxering (prop. 1973:162, SkU 70, rskr 391, SFS 1973:1099— 1108). Ändringarna var grundade på fastighetstaxe— ringsutredningens slutbetänkande (SOU l973z4) Fastig— hetstaxering och en inom finansdepartementet upprät- tad promemoria (Ds Fi 1973z7) angående fastighetsbe— greppet i skatterätten,m.m. Ändringarna innebar i huvudsak följande.

Det skatterättsliga fastighetsbegreppet bringades i överensstämmelse med det civilrättsliga. Tidigare hade det skatterättsliga fastighetsbegreppet anknutit till lagen (1895z36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra, trots att denna lag i övrigt hade upphört att gälla. För att bibehålla ett såvitt möjligt oförändrat underlag för beräkning av garanti— belopp blev emellertid industritillbehör — som tidi— gare i regel hade behandlats som lös egendom i skat— terätten — befriade från skatteplikt.

Bestämmelserna om bildande av taxeringsenhet moderni- serades. Samfälligheternas behandling i fastighets- taxeringshänseende reglerades.

Regler infördes om att all fastighetsvärdering - även värdering av skogsmark och växande skog — skulle ske med marknadsvärdet som generell värderingsgrund. Taxeringsvärdenivån, som tidigare hade bestämts ge— nom rekommendationer på det s.k. Stockholmsmötet fastställdes författningsmässigt till 75 % av den statistiskt belagda marknadsvärdenivån vid ingången

av året före taxeringsåret.

Byggnadsvärdet skulle redovisas som delvärde även vid taxering av jordbruksfastighet. I samband därmed änd— rades delvärderedovisningen på några smärre punkter,

såväl för jordbruksfastighet som för annan fastighet,

bl.a. slopades redovisningen av särskilt maskinvärde.

För taxeringen av skogsmark och växande skog genom— fördes en rad förändringar. Förutom övergången till marknadsvärdet som värderingsgrund infördes en ny Ska där mer hänsyn togs till regionala förhållanden och avverkningspolitiska överväganden än i tidigare instruktion. Även beräkningen av kostnaderna för

skogsbruket gavs en bättre differentiering.

En genomgående linje i de företagna ändringarna var att i författningarna endast ta in grundläggande vär— deringsfrågor, under det att detaljregleringen fick ankomma på RSV.

Ändringarna innefattade även organisations- och för— farandefrågor. Gemensamma fastighetstaxeringsnämnder infördes för taxering av fastigheter med från värde— ringssynpunkter speciella förhållanden. Vidare in— rättades en fastighetstaxeringsrätt i varje län för fastighetstaxeringsmål i andra instans. Tidplanen och underrättelseförfarandet vid den allmänna fas- tighetstaxeringen ändrades. Dessutom genomfördes en

viss uppmjukning i besvärsreglerna.

Genom lagstiftning år 1974 (Ds Fi 1973:15, prop. 1974:116, SkU 35, rskr 231, SFS l974z295) anpassa— des reglerna om taxering av vattenfallsfastighet till de nya värderingsprinciperna vid fastighetstax— eringen. På några punkter genomfördes även juste— ringar av värderingsmetodiken. Detaljregleringen i värderingsfrågorna överlämnades till RSV.

2.1.2 Gällande regler

Allmänt

De regler som gäller för fastighetstaxeringen finns

i flera olika författningar och regelsamlingar.

De materiella reglerna om fastighetstaxering är in— tagna främst i KL. De grundläggande bestämmelserna finns i 4—13 55 och i anvisningarna till dessa para— grafer under rubrikerna "Allmänt" (4 5), "Skatte— plikt, beskattningsnatur och taxeringsenhet" (5—8 SSL "Taxeringsvärde och delvärde" (9—11 55) samt "Taxe- ringsperiod" (12—13 55). Taxeringen av skogsfastig— heter grundas vidare på bestämmelserna i Ska.

Regler om taxering av fastighet finns även i lagen (l971:17l) om särskilt uppskattningsvärde på fastig— het och i lagen (l933:359) angående vad med fastig— hets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås.

De grundläggande processuella och administrativa reglerna rörande allmän och särskild fastighetstaxe- ring finns i tredje och fjärde avdelningarna i TL (131-200 55). De närmare föreskrifterna för tillämp— ningen av TL meddelas i TK (61-100 55).

Processuella bestämmelser finns också i lagen (1971: 52) och förordningen (l97lz455) om skatterätt, fas— tighetstaxeringsrätt och länsrätt. Den 1 juli 1979 beräknas en reform bli genomförd beträffande läns— domstolarna. Reformen innebär att länsdomstolarna brytSinzfrån länsstyrelserna och omvandlas till fri— stående allmänna förvaltningsdomstolar. Vidare gäller förvaltningsprocesslagen (l971:291), om inte för fastighetstaxeringen avvikande regler har meddelats i annan lag eller författning. Förordningen (1951: 442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor gäller även frågor som rör taxering av fastighet.

Bestämmelser om fastighetstaxering finns även i ett antal kungörelser, cirkulär m.m., t.ex. cirkulär och kungörelser om bevarande av deklarationer för 1928,

1938, 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxering— ar (SFS l937:977, l948:385, 1962:591 och l967:704) och cirkulär till samtliga länsstyrelser angående ut— gallring av handlingar i prövningsnämndernas arkiv (SFS l955:693).

Inför de allmänna fastighetstaxeringarna skall RSV utfärda centrala anvisningar och rekommendationer rörande allmänna taxeringsregler och värdering av olika typer av fastigheter. Anvisningarna finns i "Handledning för allmän fastighetstaxering 1975". Den innehåller anvisningar av organisatorisk och vär— deringsteknisk natur samt riktvärden och andra grun— der för värdesättningen (143 5 1 mom. första stycket och 144 5 2 mom. andra stycket TL). Anvisningar för taxering av vattenfallsfastigheter har getts ut sär— skilt. Även inför de särskilda fastighetstaxeringar— na utfärdar RSV anvisningar. Inför 1976 års särskil— da fastighetstaxering utgavs "Handledning för sär— skild fastighetstaxering 1976". Inför de särskilda fastighetstaxeringarna åren 1977, 1978 och 1979 har också anvisningar lämnats av RSV (182 5 TL).

Även regionala anvisningar skall utfärdas inför den allmänna fastighetstaxeringen. Skattechefen fast— ställer de ytterligare anvisningar för fastighets— taxeringen inom länet som är påkallade utöver de som har fastställts av RSV (144 5 2 mom. tredje stycket TL). Bland dessa anvisningar märks främst anvisning— ar rörande vilka byggnadsvärdetabeller och markvär— dekartor som bör användas för olika områden.

I det följande lämnas en sammanfattning av gällande materiella och processuella regler, främst med sikte på att redovisa var olika regler står att finna och hur de skilda kapitlen och paragraferna i de olika författningarna är disponerade. En närmare redogö— relse för det sakliga innehållet lämnas i senare av—

snitt.

Materiella regler

I 4 5 KL stadgas att underlag för beräkning av kom— munal inkomstskatt såvitt gäller fastighet bestäms vid fastighetstaxeringen. Därvid beslutas även om och i vad mån fastighet skall vara skattepliktig, vilket innebär att garantibelopp enligt 47 5 KL skall beräknas för fastigheten. KL:s regler om fastighet skall gälla även beträffande byggnad som är lös egen— dom. Fastighets beskaffenhet vid taxeringsårets in— gång skall ligga till grund för fastighetstaxeringen.

I 5 5 KL anges vilken egendom som är undantagen från skatteplikt. För skattefrihet krävs antingen att egendomen tillhör vissa uppräknade subjekt och an— vänds eller är avsedd för visst ändamål eller att egendomen i sig är av viss beskaffenhet, t.ex. vissa

kommunikationsanläggningar.

7 5 KL med anvisningar handlar om fastigheters be— skattningsnatur, som är jordbruksfastighet och annan fastighet. Fastighet taxeras som jordbruksfastighet, då den används för jordbruk eller skogsbruk och som annan fastighet, då den används för annat ändamål. Bestämmelser finns också om fastighet som delvis an— vänds för jordbruk eller skogsbruk och delvis för annat ändamål och om fastighet som ligger oanvänd

m.m.

Fastighets indelning i taxeringsenhet m.m. regleras i 8 5 KL och anvisningarna till denna paragraf. Däri stadgas att fastighet, dvs. registerfastighet, i första hand utgör taxeringsenhet. Dessutom finns be— stämmelser om förutsättningar för uppdelning av fas— tighet i flera taxeringsenheter resp. sammanförande av fastigheter eller delar därav till en taxeringsen-

het.

9 5 KL och dess anvisningar handlar om principerna för värderingen vid fastighetstaxeringen. Bl.a. sägs att taxeringsvärde som huvudregel skall åsättas var— je taxeringsenhet till ett belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Vad som avses

med marknadsvärde och hur detta uppskattas anges i anvisningarna till 9 5. Enligt dessa skall taxerings— värdet alltid bestämmas under hänsynstagande till så— dana förhållanden som är säregna för taxeringsenhe— ten och är av beskaffenhet att inverka på värdet. I anvisningarna till 9 5 finns även detaljerade be— stämmelser rörande värderingenzvattenfall med till— hörande byggnader. Vidare föreskrivs att fastighe- ter belägna i skilda kommuner i vissa fall kan vär— deras tillsammans. Därvid skall anges hur stor del

av värdet som belöper på egendomen inom varje kom—

mun .

De delvärden för jordbruksfastighet och annan fas— tighet som skall redovisas vid taxeringen finns an— givna i 10 5 KL. I anvisningarna ges beskrivningar på vad som skall förstås med varje enskilt delvärde. Vidare finns i anvisningarna en bestämmelse om att värdet av skog, mark och byggnader för vilka rikt— värden har fastställts av RSV eller skattechef bör bestämmas med ledning av dessa riktvärden och med beaktande av säregna förhållanden för fastigheten som inverkar på värderingen. Taxeringsvärde och del— värde skall enligt en avrundningsregel i 11 5 KL

anges i fulla tusental kronor.

KL innehåller slutligen såvitt avser fastighetstaxe— ring bestämmelser om hur ofta allmän resp. särskild

fastighetstaxering skall äga rum (12—13 55). I 12 5

sägs att allmän fastighetstaxering skall äga rum

vart femte år och att vid allmän fastighetstaxering

fastställt värde skall gälla hela den löpande taxe—

ringsperioden om inte ny taxering sker enligt 13 5.

Enligt 13 5 skall särskild fastighetstaxering ske de år då allmän fastighetstaxering inte äger rum. I pa- ragrafen anges även under vilka förutsättningar ny taxering av fastighet skall ske. Ett krav härför är att taxeringsenheten sedan föregående fastighetstaxe— ring har genomgått väsentliga förändringar i angiv— na avseenden. Det taxeringsvärde som åsätts vid sär— skild fastighetstaxering skall gälla till nästa all—

männa fastighetstaxering.

Ska innehåller regler om grundprinciper och allmän— na bestämmelser med bl.a. begreppsdefinitioner i frå— ga om den metod som skall användas vid värderingen av skog och skogsmark samt kortfattade instruktioner

i berörda avseende för RSV och taxeringsmyndighe—

terna.

Processuella och administrativa regler

Reglerna om allmän fastighetstaxering i tredje avdel— ningen i TL har inordnats under tio olika underrub— riker. Innehållet i denna avdelning beskrivs i kort— het i det följande.

Under rubriken I Om taxeringsorganisationen före— skrivs i 131 5 att i län skall finnaslokalaoch ge— mensamma fastighetstaxeringsdistrikt samt för varje distrikt en lokal resp. gemensam fastighetstaxerings—

nämnd.

133, 135 och 135 a 55 innehåller bestämmelser om för— ordnande av ordförande och övriga ledamöter i fas— tighetstaxeringsnämnd, antalet ledamöter, behörig— hetskrav för ledamöter, besvär över val av ledamöter,

förordnande av fastighetstaxeringsombud och fastig—

hetstaxeringskonsulent och deras åligganden, anlitan— de av sakkunnig samt lokal skattemyndighets åliggan— den.

Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas utan an- maning enligt 136 5 under rubriken II Om skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration m.m. I 136— 138 55 finns dessutom bestämmelser om innehållet i allmän fastighetsdeklaration, skyldighet för fastig- hetsägare att efter anmaning lämna uppgifter, tid— punkt och sätt för avlämnande av deklaration samt skyldighet att i Vissa fall anmäla ändrade ägande— rättsförhållanden beträffande fastigheten. I 139 och 140 55 åläggs byggnadsnämnd och brandförsäkringsan— stalt att lämna vissa uppgifter till ledning vid fastighetstaxering. Slutligen finns i 141 och 142 55 regler för ett anmaningsförfarande om deklaration inte kommer in inom föreskriven tid.

Under rubriken III Om förberedande åtgärder finns

regler för förberedelsearbetet. I 143 5 ges före— skrifter om de preliminära anvisningar som RSV skall utfärda och innehållet i dessa. I denna paragraf reg— leras även fastighetstaxeringsombudets medverkan vid förberedelsearbetet. I 144 5 behandlas skatte- chefens skyldighet att yttra sig över RSV:s prelimi- nära anvisningar och om tidpunkt m.m. för utfärdande av RSV:s och skattechefens slutliga anvisningar. En— ligt 145 5 skall fastighetstaxeringsombudet och rep— resentanter för fastighetstaxeringsnämnden samman— träda för överläggningar inför det förestående taxe— ringsarbetet.

Det egentliga taxeringsarbetet regleras i bestämmel— serna under rubriken IV Om fastighetstaxeringsnämn— dernas verksamhet m.m. Här behandlas länsstyrelsens, skattechefens och ordförandens åligganden (147 5). Föreskrifter angående nämndens sammanträden, t.ex.

utfärdandet av kallelser, offentlighet och närvaro— rätt ges i 148 och 149 55. 150—154 55 innehåller be— stämmelser om fastighetstaxeringsnämnds preliminära och slutliga beslut, beslutens upptagande i fastig— hetslängd m.m. I 155 5 sägs att regeringen meddelar de närmare föreskrifter om fastighetstaxeringsnämnds, fastighetstaxeringsombuds och konsulentens för fas— tighetstaxering arbete som behövs utöver bestämmel— serna i TL. Slutligen behandlas i 156 5 lokal skatte— myndighets rätt att i vissa fall besluta om rättelse

av fastighetstaxeringsnämnds beslut.

Bestämmelser om besvär finns i TL under rubrikerna V—IX och i lagstiftningen rörande förvaltningsdom— stolarna. De olika instanserna i fastighetstaxerings— mål är — förutom fastighetstaxeringsnämnd — FTR, KR och RR (158 5 TL och 33 5 förvaltningsprocesslagen). Kretsen av besvärsberättigade m.m. anges i 158, 164 och 168 55. Vid handläggning i KR av mål angående allmän fastighetstaxering skall enligt 165 5 viss värderingskunnig expertis delta. Närmare föreskrif— ter bl.a. angående KR:s arbete med handläggning av mål angående allmän fastighetstaxering meddelas av regeringen (165 5). Bestämmelser om besvär i särskild

ordning finns i 167 5.

Sekretess— och straffbestämmelser finns i 170 och 171 55.

Under rubriken XI Gemensamma bestämmelser hänvisas i 172 5 till vissa regler för inkomst— och förmögen- hetstaxeringen, som skall äga motsvarande tillämp— ning vid fastighetstaxering. Detta gäller t.ex. be— stämmelser och RSV:s skyldighet att genom råd och an— visningar främja en enhetlig lagtillämpning, fullgö— rande av deklarationsskyldighet för omyndig, dödsbo m.fl., granskning av deklarationer, vitesbestämmel—

ser m.m. Slutligen finns i 173 5 föreskrifter om er—

sättning åt de personer som har medverkat i fastig—

hetstaxeringsarbetet.

För särskild fastighetstaxering finns bestämmelser i 174-200 55 under motsvarande rubriker som beträffan— de allmän fastighetstaxering. Under varje rubrik finns bestämmelser med motsvarande innehåll som be— träffande allmän fastighetstaxering.

I TK finns föreskrifter för allmän fastighetstaxe— ring rörande taxeringsorganisationen, allmän fastig— hetsdeklaration, fastighetstaxeringsnämndernas verk— samhet (förberedande åtgärder, arbetet inom fastig— hetstaxeringsnämnderna, längdföring m.m.),

FTR:s verksamhet sant särskilda föreskrifter. Liknande föreskrifter finns också för särskild

fastighetstaxering.

2.2 Fastighetstaxeringens betydelse

2.2.1 Allmänt, statistikuppgifter m.m.

Uppgifter från fastighetstaxeringen har betydelse inom många olika områden. I första hand tjänar fas— tighetstaxeringen som underlag för den kommunala fastighetsbeskattningen, den s.k. garantibeskatt— ningen. Uppgifterna kommer också till användning för åtskilliga andra ändamål än garantibeskattning— en, både inom och utom beskattningens område. I detta avsnitt lämnas bl.a. en översikt över lag— stiftning som knyter an till fastighetstaxeringen.

Grundläggande vid bedömningen av fastighetstaxering— ens betydelse är bl.a. taxeringsvärdenas storlek

och taxeringsenheternas antal. Förändringen av dessa uppgifter mellan olika taxeringar är också betydelse— full. I det följande lämnas en del statistiska upp— gifter om skattepliktiga taxeringsenheter som kan

ha intresse i detta sammanhang (tabell 2.1).

näeLL2.l Suma taxeringsvärden imiljarder kr. och antal (miljoner) taxeringsenheter 1965—1977

Taxerings- Annan Jordbruks— Totalt år fastig— fastighet het Antal Taxe— Antal Taxe— Antal Taxe— taxe— rings— taxe— rings— taxe— rings— rings- värde rings- värde rings— värde enheter enheter enheter 1965 1,4 157 0,32 26 ca1,8 164 1970 1,7 225 0,55 55 ca 2,0 258 1975 2,0 540 0,35 49 ca 2,5 589

1977 2,1 569 0,55 49 ca 2,4 418

Det sammanlagda taxeringsvärdets procentuella fördel— ning mellan jordbruksfastighet och annan fastighet förändrades under tiden 1965—1978 väsentligt. Tyngd— punkten i fastighetsvärdena har alltmer flyttats över till annan fastighet (tabell 2.2).

Tabell 2.2 Procentuell andel av taxeringsvärdena för jordbruksfastighet och annan fastnnetlnder 19654377

Taxeringsår Jordbruksfastighet Annan fastighet

1965 16 % 84 % 1970 13 % 87 % 1975 13 87 % oxo 010 (I) &) ÖP 1977 12

Bl.a. som en följd av de fortgående investeringarna på fastigheter med beskattningsnaturen annan fastig— het har också den procentuella höjningen av de to- tala taxeringarna varit större för dessa fastigheter än för jordbruksfastigheter (tabell 2.3).

Tabell 2.3 Procentuell höjning av det totala taxe-

ringsvärdet för jordbruksfastighet och annan fastig— het

Tidsperiod Jordbruksfastighet Annan fastighet 1960 — 1965 27 % 64 %

1965 — 1970 27 % 57 %

1970 — 1975 49 %

51 %

Inom beskattningsnaturen annan fastighet har samlats ett antal fastighetstyper som var för sig är av stor

betydelse ur taxerings— och värdesynpunkt (tabell 2.4L

Tabell 2.4 Fastighetstyper med beskattningsnaturen annan fastighet; antal och taxeringsvärden

(milj. kr.) _____________________________________

Antal taxerin senheter Taxerin svärden 1970 1975 1970 1975

___________________________.—___——_—_———-———_—_

1. Villafastigheter 1 512 235 1 809 078 78 628 142 978

därav med

( 762 741) tvåfamiljsvilla ( 83 623) rad— och kedjehus ( 54 826) 111 543) — (15 988) fritidshus ( 420 418) 506 526) — (18 689) ( 921 463) — (95 035)

( ( ( tomt permanenthus — ( 83 872) — ( 1 667)

( ( ( (

75 239) — ( 7 789)

enfamiljsvilla

tomt fritidshus — 71 012) — 1 081) tvåfamiljsvilla — 992) — 685) 16 045) — 1 598) 22 386) — 447)

annat småhus —

VVVV

småhus med okänd anv. —

2. Hyres— och affärsfastig— heter 114 555 99 524 91 628 106 594

___________________________________—__—————

Tabell 2 . 4 forts. Fastighetstyper med beskattningsnaturen annan fastighet; antal och taxeringsvärden (milj.kr.)

________________________________________________________________________________________.________

Antal taxerin senheter Taxerin svärden

1970 1975 1970 1975 ________________________________________________________________________________________________ 3. Industrifastigheter 67 055 59 119 51 966 77 164 4. Exploateringsfastigheter 33 154 10 201 2 438 1 846 5. Specialfastigheter — 15 973 — 8 470

6. Annan fastighet med okänd anv. — 16 106 — 2 901

Summa 1 726 999 2 010 010 224 660 339 956 _______________________________________________________________________________________________

2.2.2 Lagstiftning anknuten till fastighetstaxe—

ringen

Garantibeskattning

Före år 1953 togs fastighetsskatt ut som en själv— ständig skatt efter ett skatteunderlag, som beräkna— des till 5 % (det s.k. repartitionstalet) av fastig— hetens taxeringsvärde. 1953 års omläggning av fastig- hetsbeskattningen innebar att den särskilda debite— ringen av fastighetsskatt upphörde och att garantibe— lopp, motsvarande 4 % av fastighetens taxeringsvärde, ingick i underlaget vid taxeringen till kommunal in— komstskatt. Repartitionstalet sänktes år 1957 till 2,5 och år 1965 till 2, som nu gäller.

Reglerna om garantibeloppet finns i 47 5 KL. Garanti- beloppet motsvarar repartitionstalets andel i taxe- ringsvärdet och läggs till fastighetsägarens inkoms- ter av olika slag vid den kommunala beskattningen. Därvid avräknas emellertid det s.k. procentavdraget från nettointäkten av fastigheten. Procentavdraget, som regleras i 45 5 KL, är lika stort som garantibe— loppet. Procentavdraget avräknas för att inte fastig— heten skall dubbelbeskattas.

Beskattning i övrigt

Schablonbeskattning

Först behandlas några viktiga regler på den direkta beskattningens område. En sådan är den schablonmäs- siga inkomstbeskattningen av en— och tvåfamiljsfas— tigheter samt fastighet tillhörig bostadsförening, bostadsaktiebolag eller allmännyttigt bostadsföre— tag. Reglerna om denna beskattning finns i 24 5 KL. Enligt dessa beräknas för en— och tvåfamiljsfastig— heter intäkten till viss procent av fastighetenstaxe—

ringsvärde året näst före taxeringsåret, nämligen

3 % för den del av värdet san 5200 000 kr. 4 % " " " " " " >200 000 kr. och 5250 000 kr. 8 % " " " " " " >250 000 kr. och 5300 000 kr. 10 % " " " " " " >3OO 000 kr.

Avdrag medges för ränteutgifter för kapital som har lagts ned i fastigheten. Härutöver medges bl.a. ett

extra avdrag om 1 000 kr. under vissa förutsättningar.

För fastighet tillhörig bostadsförening, bostadsak— tiebolag och allmännyttigt bostadsföretag beräknas

intäkten till 3 % av fastighetens taxeringsvärde.

Avskrivning på byggnader

Uppgifter från fastighetstaxeringen används också för att ta fram underlag för byggnadsavskrivningar. Regler om proportionell beräkning av avskrivningsun— derlag för byggnad i förvärvskällorna jordbruksfas— tighet, annan fastighet och rörelse finns i punkt 3 av anvisningarna till 22 5, punkt 2 a av anvisning- arna till 25 5 och punkt 7 av anvisningarna ti1129 5 KL. Enligt dessa bestämmelser gäller att som anskaff— ningsvärde för byggnad som regel anses den verkliga anskaffningskostnaden. Har bebyggd jordbruksfastig— het förvärvats genom köp, byte eller därmed jämför— ligt fång, skall så mycket av anskaffningskostnaden anses belöpa på särskilda byggnader eller byggnads— bestånd, som det vid fastighetstaxeringen fastställ— da eller med tillämpning därav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fas— tighetens hela taxeringsvärde. Därvid bortses från

värdet av s.k. överbyggnad.

Beträffande annan fastighet anses så stor del av fastighetens anskaffningskostnad belöpa på byggnad, som delvärdet byggnadsvärde utgör av fastighetens

hela taxeringsvärde.

För såväl jordbruks— som annan fastighet gäller att det framräknade värdet av byggnad kan jämkas, om den återstående delen av anskaffningskostnaden visas mera avsevärt över— eller understiga värdet av mark, väx—

ande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m.m. resp. skäligt markvärde.

Skogsbeskattning

Även vid beskattningen av skogsbruk används uppgifter från fastighetstaxeringen. I punkt 7 av anvisningar—

na till 22 5 KL finns bl.a. bestämmelser om skogs in- gångsvärde.

I vissa fall har taxeringsvärdet direkt betydelse vid beräkning av ingångsvärde. I prop. 1978/79:199 har förslag om nya regler för beskattning av skogsbruk lagts fram. Enligt förslaget skall även i fortsätt—

ningen uppgifter från fastighetstaxeringen användas vid skogsbeskattningen.

Beskattningsnatur

Stor betydelse för inkomsttaxeringen har den beskatt— ningsnatur, jordbruksfastighet eller annan fastighet, som bestäms vid fastighetstaxeringen. Beslutet vid fastighetstaxeringen är grundläggande för inkomstbe— skattningen av dessa fastigheter. I allmänhet samman- faller förvärvskällan med taxeringsenhet (18 5 KL

och punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 18 5).

Realisationsvinstbeskattning

Fastighetstaxeringsuppgifter utnyttjas också vid be— räkning aV ingångsvärde vid realisationsvinstbeskatt— ning av fastighet. Enligt punkt 2 a av anvisningarna till 36 5 KL gäller bl.a. följande.

Ingångsvärde för fastighet förvärvad före den 1 janu- ari 1952 skall anses utgöra 150 % av fastighetens taxeringsvärde år 1952, om inte den skattskyldige

kan visa att köpeskillingen överstiger detta belopp.

Har fastighet innehafts mer än 20 år får som ingångs— värde tas upp ett belopp motsvarande 150 % av det taxeringsvärde som gällde 20 år före avyttringen (133 % om värdet har fastställts vid fastighetstaxe—

ring år 1970 eller senare).

Har fastighet förvärvats genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död får som ingångs— värde tas upp 150 % av fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade, om detta har ägt rum efter år 1952 (133 % av taxeringsvärdet om dödsfallet inträffat efter år 1970).

Om ingångsvärdet beräknas med ledning av taxerings— värde, som också avser värde av inventarier, skall reducering av värdet ske. Beträffande fastighet med byggnad avsedd för bostadsändamål, som har varit eller bort vara åsatt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kr. får avdrag ske med 3 000 kr. för varje år som byggnaden har funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet ej har uppgått eller bort uppgå till 10 000 kr. får motsvarande avdrag göras under den tid som byggnaden har utnyttjats som stadigvarande bostad.

Säljs del av fastighet för mindre än 10 % av fastig— hetens taxeringsvärde och omfattar den försålda de— len endast ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus, får ingångsvärdet på fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 kr./mz, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vissa begränsningar i reglerna gäller för de fall

delägare i fåmansföretag avyttrar fastighet till fö—

retaget.

Beskattning av samfälligheter

Särskilda regler gäller för inkomst— och förmögen—

hetsbeskattning av samfälligheter.

Enligt 53 5 1 mom. f) KL är samfällighet skattskyl— dig, om den utgör juridisk person som har bildats

för att förvalta sådan samfällighet som har taxerats som särskild taxeringsenhet som avser marksamfällig—

het eller regleringssamfällighet.

Annan samfällighets intäkter och kostnader fördelas mellan de delägande fastigheterna. För schablonbe— skattade villor innebär detta att fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde inräknas i under— laget för intäktsberäkningen i de fall där samfällig— heten utgör särskild taxeringsenhet (41 a 5 och

punkt 1 av anvisningarna till 41 a 5 KL).

Fördelning av inkomst mellan kommuner

Fördelningen av inkomster mellan olika kommuner kan också påverkas av uppgifter från fastighetstaxering— en. Enligt 56 5 KL gäller att, om fastigheter inom olika kommuner är att anse som en förvärvskälla, in— komsten av jordbruksfastighet och annan fastighet skall fördelas mellan kommunerna efter vad som kan anses ha influtit i varje kommun. Kan detta inte ut— redas skall fördelningen ske med hänsyn till brutto— intäkten i varje kommun eller till förhållandet mel—

lan fastigheternas taxeringsvärden.

Inkomst av rörelse, som avser att med ledningar till— handahålla vatten eller gas, skall fördelas mellan

kommuner där huvudkontoret finns, där vatten- eller

gasverket har varit beläget och där förbrukningen

har ägt rum. Om det i ett företag finns flera vatten— eller gasverk eller delar av sådant verk, som är be— lägna inom olika kommuner, skall den inkomst som be— löper på dessa anläggningar fördelas mellan kommu— nerna i förhållande till anläggningarnas taxerings— värden. Skulle en sådan andel överskjuta 10 % av ver— kets eller verkens taxeringsvärde skall den överskju— tande delen läggas till den andel som belöper på dis— tributionen (punkt 2 av anvisningarna till 58 5 KL).

Inkomst av rörelse, som avser produktion och tillhan— dahållande av elektrisk kraft, fördelas mellan de kommuner där huvudkontor finns, där närdistribution har bedrivits och där kraftproduktion har ägt rum. Kraftproduktion anses ha ägt rum vid kraftverk med tillhörande anläggningar och regleringsdammar. Har kraftproduktion ägt rum i flera kommuner fördelas inkomsten mellan dessa i förhållande till taxerings— värdet på produktionsanläggningarna (punkt 2 a av

anvisningarna till 58 5 KL).

Förmögenhetsbeskattning

Vid förmögenhetsbeskattningen enligt 4 5 lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt skall fastighet som taxeras vid fastighetstaxeringen och då bedöms vara skattepliktig tas upp som tillgång. Skatteplik- tig fastighet tas upp till taxeringsvärdet vid be— skattningsårets utgång. Var sådant värde inte åsatt då, eller skall ny taxering göras av fastigheten,

tas fastigheten upp till det taxeringsvärde som blir åsatt för taxeringsåret.

Annan beskattning

Även för annan beskattning än den direkta har upp—

gifter från fastighetstaxeringen betydelse. Enligt

22 5 lagen (l94l:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall näst föregående års taxeringsvärde gälla som värde på fast egendom. Har fastigheten undergått för— ändring eller finns ej taxeringsvärde skall egendo— mens värde uppskattas enligt de grunder som gäller för taxering av fastighet. Enligt 8 5 1 mom. stäm— pelskattelagen (l964z308) skall stämpelskatten be— räknas efter taxeringsvärdet året före det år då lagfart söks, om inte köpeskillingen är högre. Vida— re gäller enligt 1 5 lagen (1946:324) om skogsvårds- avgift att sådan avgift utgår med 0,9 o/oo av skog—

bruksvärdet.

Annan lagstiftning än skattelag

Kapitalplacerings— och fonderingsregler

Taxeringsvärdets storlek har betydelse för vissa placerings— och fonderingsregler. Enligt 2 5 kun— görelsen (1974:1048) om placering av omyndigs medel m.m. får utlåning av omyndigs medel utan överför- myndares tillstånd ske endast mot säkerhet av pant- rätt i fast egendom inom 60 % av senast fastställda taxeringsvärde. Avser inteckning annan fastighet än jordbruksfastighet får dock utlåning ske endast om fastigheten är belägen inom stadsplan eller byggnads— plan och om det på fastigheten finns byggnad som huvudsakligen innehåller bostadslägenheter för ut— hyrning samt inteckningen ligger inom det belopp,

för vilket byggnaden är brandförsäkrad i svensk försäkringsanstalt eller utländsk försäkringsanstalt, som har rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. Om inteckning avser flera fastigheter gemen— samt och någon av dessa är taxerad som jordbruks— fastighet får hänsyn tas endast till det värde som

har åsatts jordbruksfastigheten.

I 24 5 lagen (1972:262) om understödsföreningar finns

en kapitalplaceringsbestämmelse som innebär bl.a. att som säkerhet godtas inteckning inom viss del av senast fastställda taxeringsvärde - fyra femtedelar för jordbruks—, bostads—, kontors— eller affärs-

fastighet och två tredjedelar för annan fastighet.

Fonderingsregler som anknvter till taxeringsvärdet finns i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse. I denna stadgas bl.a. att ett belopp motsvarande för— säkringsfonden för livförsäkringar vid varje tidpunkt skall vara redovisat i vissa angivna slag av värdehandlingar, bl.a. skuldförbindelser för vilka försäkringsbolaget har säkerhet genom inteckning.

När det gäller jordbruks—, bostads-, kontors— eller affärsfastighet skall inteckningen ligga inom fyra femtedelar och i annan fastighet inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde. Beträffande tomträtt, till vilken hör byggnad sontäravsedd för bostads—, konLors— eller affärsändamål, skall inteck— ningen ligga inom fyra femtedelar och iannan tomträtt inom två tredjedelar av senast fastställda taxerings— värde, med den ytterligare begränSning som försäk— ringsinspektionen föreskriver med hänsyntilltomL—

rättsvärdets innehåll eller annan omständighet.

Enligt 57 5 lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäk— ring skall erkänd arbetslöshetskassa som fond avsätta vissa tillgångar. Fondens tillgångar skall redovisas i angivna former. Bl.a. godtas att högst en femtedel av tillgångarna placeras i skuldförbindelser med säkerhet i inteckning i annan fastighet än industri— fastighet elleri_tomträtt inom tre fjärdedelar av senast fastställda taxeringsvärde. I taxeringsvärdet på jordbruksfastighet får värdet på växande skog inte

medräknas.

Enligt 9 5 reglementet (1961:265) angående förvalt—

ningen av riksförsäkringsverkets fonder och 2 5 regle—

mentet (1962:401) angående förvaltningen av de all- männa försäkringskassornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen får fondmedel placeras i bl.a. skuldförbindelser, för vilka fond

äger säkerhet genom inteckning, såvitt gäller riks— försäkringsverkets fonder 1 fast egendom eller tomt— rätt inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde och såvitt gäller försäkringskassornas fonder i annan fastighet än industrifastighet inom

två tredjedelar av taxeringsvärdet.

Taxeringsvärde som fördelningsgrund

Taxeringsvärdets storlek kan i olika sammanhang ha betydelse som fördelningsgrund. Enligt 76 5 lagen (1939:608) om enskilda vägar skall fastigheter som ingår i vägförening som huvudregel bidra till före— ningens utgifter i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden. I princip samma lösning föreslås av 1969 års vägutredning i betänk- andet (SOU 1977:12) Kommunal och enskild väghållning. Enligt 6 kap. 10 5 JB (1970:994) ansvarar gemensamt intecknade fastigheter för inteckning i förhållande till fastigheternas värde. Som fastighets värde gäller taxeringsvärdet för året innan inteckningen söktes. Om fastigheten inte hade något taxeringsvärde då, skall det taxeringsvärde gälla som först fast— ställs därefter. Samma ansvarsfördelning gäller i huvudsak om fastighet delas (6 kap. 11 5).

Beskattningsnatur m.m.

Fastighets beskattningsnatur har som nämnts avgörande betydelse vid inkomstbeskattningen. Beskattnings- naturen spelar också stor roll vid tillämpningen av jordförvärvslagen (19651290). Enligt 1 5 denna lag

får fastighet, som är taxerad som jordbruksfastighet,

utom med vissa undantag inte förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnd. Den nya lagstiftning, som träder

i kraft den 1 juli 1979, innebär inte någon ändring

i detta hänseende. Vidare får man enligt 1 5 lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. inte utan tillstånd av hyresnämnd förvärva fastighet, som är taxerad som annan fastighet och som har betecknats som hyresfastighet. Jordhävdslagen (1969z698) är. inte tillämplig på mark som ingår i fastighet,

vilken är taxeradsonlannan fastighet. Inkomst av jordbruksfastighet men inte av annan fastighet är enligt 11 kap. 3 5 lagen (1962:381) om allmän för—

säkring pensionsgrundande i fråga om tilläggspension.

I lagen (1952:166) om häradsallmänningar anknyter 8 5 till fastighets beskattningsnatur. I lagrummet sägs att om rätt till delaktighet i häradsallmänning är förenad med fastighet som inte är taxerad som jord— bruksfastighet får länsstyrelsen under vissa förut— sättningar förordna att rätten till delaktighet skall

avlösas mot ersättning i pengar.

Enligt 3 5 första stycket 1 förköpslagen (1967:868) får förköpsrätt ej utövas om försäljningen endast avser fastighet, som har en ägovidd understigande 3 000 m2 och är bebyggd med friliggande småhus eller rad— eller kedjehus, om huset är inrättat till permanent bostad eller bostad för fritidsändamål för högst två familjer.

Frågan huruvida förköpsrätt får utövas med hänsyn till fastighets användningssätt bedöms enligt 4 5 förköpskungörelsen (1967:873) av inskrivningsmyndig— heten på grundval av bevis om fastighetens typkod året närmast före det år då lagfarten söks, om

annan utredning ej förebringas.

Anläggningstillgång enligt bokföringslagen (1976:125)

får i vissa fall tas upp till högre värde än i närmast föregående balansräkning. Fast egendom, som åsätts taxeringsvärde, får dock inte skrivas upp över

taxeringsvärdet.

2.2.3 Skatte— och planeringsunderlag m.m.

Garantibeskattningen

De grundläggande reglerna för garantibeskattningen i 45 och 47 55 KL har presenterats under föregående punkt. Garantibeskattningens innebörd är i princip att varje kommun skall garanteras att minst 2 % av taxeringsvärdet av varje skattepliktig fastighet, som är belägen i kommunen, skall inkomstbeskattas

där.

För kommunerna är garantibeskattningen en merinkomst endast om den är effektiv. Det är fallet om procent- avdraget inte kan eller endast delvis kan utnyttjas samt garantibeloppet helt eller delvis kvarstår trots grundavdrag eller skattereduktion. Garantibeskatt-' ningens effektivitet har undersökts bl.a. av 1957 års fastighetsskattesakkunniga (SOU 1960:4). Fastighets— taxeringsutredningen har också behandlat denna

fråga och därvid i viss mån utgått från det resultat i fråga om effektivitetsgraden som fastighetsskatte— sakkunniga har redovisat. Fastighetstaxeringsutred— ningen grundade därför sina beräkningar på en effektivitetsgrad av 20 % för jordbruks— och industri— fastigheter, 75 % för villor och fritidshus samt hyres— och affärsfastigheter och 100 % för exploate—

ringsfastigheter.

Fastighetstaxeringsutredningen beräknade de effektiva garantibeloppen på 1972 års taxeringsvärden på sätt

som framgår av tabell 2.5.

Tabell 2.5-Effektiva garantibelopp m.m. på grundval av 1972 års taxeringsvärden

___—___—

Taxerings— Garanti— Effekti— Effektiva värde belopp vitets— garantibelopp miljarder kr. milj. kr. grad milj. kr.

% % Jordbruk 33,2 664 20 132,8 Vlläååäghus 86,5 1 730 75 1 297,5 Hyrägåäeiäars" 102,3 2 046 75 1 534,5 Indäåttäfasug' 57,7 1 154 20 230,8 Måäääää; 2,8 56 100 56,0

____________________________________________ Sunna 282,5 5 650 3 251,6 ___________________________________________________________

Med de effektiva garantibelopp som har angetts i tabell 5 och en genomsnittlig kommunal utdebitering av 25 kr. angav fastighetstaxeringsutredningen kommunernas årliga inkomster av garantibeskattningen till 813 milj. kr. Med i princip samma förutsättning- ar och med hänsyn till stegringen av fastighets— prisernaansåg fastighetstaxeringsutredningen att skatten på de effektiva garantibeloppen på grundval av 1975 års taxeringsvärden skulle uppgå till omkring 900 milj. kr.

Utfallet av 1975 års allmänna fastighetstaxering enligt samma beräkningsgrunder som i tabell 2.5

framgår av tabell 2.6.

Tabell 2.6.Effektiva garantibelopp m.m. på grundval av 1975 års taxeringsvärden

Taxerings— Garanti— Effekti— Effektiva värde belopp vitets— garantibelopp miljarder kr. milj. kr. grad milj. kr. Jordbruk 48,8 976 20 195,2 Villor och fritidshus 143,0 2 860 75 2 145,0 Hyres— och affärs— fastigheter 106,6 2 132 75 1 599,0 Industrifastig- heter m.m. 88,5 1 770 20 354,0 Exploaterings— fastigheter 1,8 36 100 36,0 Summa 388,7 7 774 4 329,2

Kommunernas inkomster av garantibeskattningen har med ett utfall om4 329,2 milj. kr. effektiva garantibelopp och en genomsnittlig utdebitering av 25 kr. blivit 1082,3mi1j. kr. Med en genomsnittlig utdebitering av 30 kr. har kommunernas inkomster uppgått till 1 298 milj. kr.

Kommittén har inhämtat siffror om effektivitetsgraden från riksrevisionsverket. Verket har gjort beräkningar av effektivitetsgraden vid 1978 års inkomsttaxering

för villor och fritidshus, jordbruksfastigheter och

hyresfastigheter ägda av fysiska personer. Den genom— snittliga effektivitetsgraden för villor och fritids— hus har beräknats till 74,4 %. Effektivitetsgraden

för jordbruksfastigheter har beräknats till 18,7 % och för hyresfastigheter till 45,5 %. För industrifastig— heter och exploateringsfastigheter har uppgifter inte

kunnat lämnas.

Riksrevisionsverkets beräkningar gäller endast

fastigheter som ägs av fysiska personer, medan fastighetstaxeringsutredningen tog med alla ägar— kategorier i sin beräkning. Vidare begränsar sig -riksrevisionsverkets beräkningar beträffande hyres" fastigheter till sådana som ingår i förvärvskällan

annan fastighet.

Resultatet av de båda beräkningarna överensstämmer nästan exakt beträffande villor och fritidshus samt

jordbruksfastigheter.

Kommitténs förslag om klassificering av byggnader skiljer sig i vissa delar från gällande ordning för klassificering. I stort överensstämmer dock för— slaget med gällande ordning. Kommittén har därför valt att grundasixxprognos beträffande garantibeskatt— ningen efter år 1981 på samma gruppering av fastig- hetstyper som i fastighetstaxeringsutredningens prognos. Beträffande effektivitetsgraden utgår kommittén från riksrevisionsverkets siffror för villor och fritidshus samt jordbruks— och hyres— fastigheter. För industrifastigheter m.m. och exploateringsfastigheter utgår kommittén från samma effektivitetsgrad som fastighetstaxeringsutredningen, dvs. 20 % resp. 100 %.

I fråga om övriga förutsättningar för prognosen utgår kommittén från en fördubbling av 1975 års taxeringsvärden och en genomsnittlig utdebitering av 30 kr.

Under angivna förutsättningar skulle det effektiva garantibeloppet uppgå till 7 340 milj. kr. och

kommunernas inkomst till ca 2 202 milj. kr.

Planeringsunderlag

Värden och andra uppgifter som framkommer vid fastighetstaxeringen har betydelse för olika

planeringsändamål och samhällspolitiska överväganden. Som framgår främst av kap.22 är avsikten att i möjlig mån integrera fastighetstaxeringen och folk— och bostadsräkningen. Samarbete och samordning

med andra officiella fastighetsregister eftersträvas.

Det allmänna har för olika planeringsändamål använd— ning av uppgifter från fastighetstaxeringen om värden, ägarkategorier, fastighetstyper, arealer, bebyggelse— förhållanden m.m. De kan också tjäna som underlag vid bedömning av fastighetsmarknad och fastighetsstruktur. Samma nytta av uppgifterna kan enskilda personer, det privata näringslivet och institutioner ha vid sin planering. För banker och andra kreditgivare gäller t.ex. att taxeringsvärdena ofta får betydelse t.ex. vid fastighetsbelåning och obligationsupplåning även om det inte finns särskilda föreskrifter om att kredit och belåning är beroende av taxeringsvärdenas storlek. För energistatistik och energiplanering skulkzuppgifter som inhämtas vid fastighetstaxe—

ringen kunna komma till användning. 2.2.4 Allmänna synpunkter och riktlinjer

Fastighetstaxeringens betydelse som grund för lag" stiftning inom olika områden har beskrivits tidigare i detta kapitel. Detsamma gäller i fråga om fastig— hetstaxeringens inverkan på samhällsekonomi och

planering.

Under särskilt den senaste tioårsperioden har ett reformarbete bedrivits inom fastighetstaxeringens område. Motivet har varit att de värden och uppgifter som tas fram vid taxeringen bättre skall kunna fylla de kvalitetsmässiga krav som måste ställas, för att de skall kunna tjäna bl.a. de olika ändamål som har

angetts.

Genom det bedrivna arbetet har taxeringens kvalitet förbättrats avsevärt. Detta har främst berott på att ett bättre regelsystem har införts med bl.a. moderniserade värderingsmetoder och att bättre

kvalificerad personal har utfört taxeringsarbetet.

Enligt direktiven till kommittén skall kommittén undersöka ett antal kvarstående problemområden inom fastighetstaxeringen. Kommittén kommer att behandla flertalet av dessa i det nu föreliggande betänkandet,

medan några får anstå till kommande delbetänkande.

De frågor som kqmnittén tar upp nu har en omedelbar betydelse för att 1981 års allmänna fastighets— taxering skall kunna genomföras så att resultatet blir av tillfredsställande kvalitet. En förutsättning för detta är den författningstekniska revision av regelkomplexet för fastighetstaxeringen som förut— skickades i förarbetena inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. En sådan revision är också nöd— vändig med hänsyn till innehållet i nya RF. Inom ramen för revisionen bör en bättre systematik åstad— kommas, som kan medverka till ett kvalitativt bättre resultat av taxeringen. I samma syfte föreslår kommittén förändringar av organisationen, särskilt beträffande förberedelsearbetet vid taxeringen och

av vissa värderingsmetoder. Även förslag till en modernisering av de nu ålderdomliga reglerna om skatteplikt för fastighet redovisas i detta betänk—

ande.

I enlighet med statsmakternas intentioner (se bl.a. prop. l975:5 s.39,CU l,rskr 13) har kommittén tillsam— mans med FoB—utredningen arbetat fram en viss integre— ring av uppgifterna till fastighetstaxeringen och folk— och bostadsräkningen. Regeringen har i prop. 1978/79: 128 lagt fram förslag om en ny folk— och bostads—

räkning år 1980, som förutsätter en samordning i detta

hänseende. Kommitténs överväganden härom redovisas

i detta betänkande.

En effekt av förbättrad fastighetstaxering, som är

av intresse från samhällsekonomisk och planerings— teknisk synpunkt, är att de uppgifter som registreras om byggnadsbeståndet blir så fullständiga och omfat— tande att man kan tala om att ett byggnadsregister kommer att ingå i fastighetstaxeringsregistret. Mot- svarande uppgifter finns inte inom andra allmänna register. Uppgifterna från fastighetstaxeringen bör

kunna användas i samhällsplaneringen.

I detta betänkande tas inte upp en del av de formella reglerna vid alhnän fastighetstaxering, bl.a. besvärs— reglerna. Dessa avser kommittén att behandla i ett delbetänkande, som beräknas bli framlagt i slutet av år 1979.

Värderingen av industrifastigheterna har i det tidigare översynsarbetet inte behandlats lika ingående som värderingen av andra fastighetstyper. Kommittén inriktar därför sin värderingsöversyn mot dessa fastigheter, av vilka vattenfallsfastigheterna specialundersöks i detta betänkande i enlighet bl.a. med uttalande i SkU l974:35. Beträffande dessa fastig— heter föreslår kommittén att de värderas med hjälp

av riktvärden och andra bestämda riktlinjer. I det fortsatta utredningsarbetet kommer kommittén att undersöka om det finns förutsättningar att värdera även andra industribyggnader efter samma eller lik— nande principer. övervägande och förslag i detta av— seende kommer att läggas fram i delbetänkandet i slutet av år 1979.

Kommittén har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att se över småhusbeskattningen. Enligt direktiven bör

denna beskattning inte skärpas genom höjda taxe— ringsvärden till följd av prisstegringar på fastig— heter, så att allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser uppkommer. överväganden i denna fråga avser kommittén att redovisa i delbetänkande under första halvåret 1980, då prisutvecklingen för småhus har kunnat överblickas. Det bör erinras om att de fastighetstaxeringsvärden som beslutas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering tillämpas vid inkomst— taxeringen först år 1982. I ett senare delbetänkande avser kommittén att ta upp frågan huruvida regler om en s.k. rullande taxering bör införas. Med rullande taxering avses en gradvis anpassning bl.a. av fastighetstaxering och inkomst—ochförmögenhets— beskattning till förändringar av priser på fastig— hetsmarknaden. I samband därmed kommer kommittén

att se över de regleri,KL, TL och TK som rör särskild fastighetstaxering efter år 1981. Dessa regler bör ingå i samma regelkomplex som reglerna

om allmän fastighetstaxering. Vidare avser kommit— tén att överväga i vad mån ändringar behöver göras

i andra författningar, främst rörande inkomst— och förmögenhetsbeskattningen, p.g.a. att nya regler om fastighetstaxering kommer att införas.

3 NY FASTIGHETSTAXERINGSLAG

3.1 Tidigare överväganden

Frågan om en lagteknisk översyn av regelkomplexet berördes vid den översyn av fastighetstaxerings— reglerna som gjordes inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. I direktiven till fastighets— taxeringsutredningen uttalades bl.a. att utredningen borde överväga om det var lämpligt att sammanföra de bestämmelser om fastighetstaxering som fanns i

skilda författningar till ett Eörfattningskomplex.

Fastighetstaxeringsutredningen fann (SOU 1973:4

s. 103 f.) att det förelåg vägande skäl för en teknisk omarbetning av regelkomplexet, så att det i största möjliga utsträckning gjordes fristående från övriga skatte— och taxeringsregler. En sådan om— arbetning borde dock enligt utredningens mening

inte endast avse att till ett författningskomplex sammanföra de bestämmelser om fastighetstaxering som fanns i skilda författningar. Ett urval borde göras avseende vilka av de gällande reglerna som borde ingå i författningskomplexet för fastighetstaxe— ringen — bestående av en eller flera författningar — och vilka som borde hänföras till RSV:s anvisnings—

område.

På grund av tidsbrist fann sig emellertid utred— ningen inte hinna utarbeta ett sådant fullständigt förslag till ett nytt författnings— och anvisnings— komplex för fastighetstaxeringen, som utredningen hade förordat. Utredningen fann det därför lämpligast

att avge sina förslag inom den författningsram som då gällde för fastighetstaxeringen.

För en kommande teknisk omarbetning av regel— och anvisningskomplexet angav utredningen på s. 104 emellertid några riktlinjer:

Enligt utredningens mening borde i Kl. och TF endast kvarstå ett mindre antal bestämmelser cm fastighetstaxering. I dessa be— stänmelser skulle anges vissa huvudregler för denna taxering, medan hänvisning i övrigt skedde till bestämmelserna i en fastighetstaxeringsinsmiktion.

I en sådan instruktion, antagen av Kungl. Maj:t och riksdagen, borde i princip innehållet i återstoden av de av utredningen föreslagna paragraferna i andra kapitlet i KL tas in liksan huvudparten av tredje och fjärde avdelningarna i TF. Vidare borde i fastighetstaxeringsinstruktionen tas in den del av anvisningarna till 5—13 55 KL, Ska, RN:s och RSV:s anvis— ningar liksom andra tidigare nämrda författningar och anvis— ningar som avser generella värderirgsgrurder och andra allmänna taxeringsgrunier.

Återstoden av regel— och anvisningskomplexet bör fördelas på en av Kungl. Maj:t utfärdad fastighetstaxeringskungörelse och på centrala och lokala anvisningar. Kungörelsen bör innehålla bl.a. föreskrifter cm myndigheters åligganden m.m. av det slag, scm nu ingår i TK, samt återståerde del av Ska och anvisningarna till 5—13 55 KL i den mån dessa stadganden på grund av sitt innehåll inte anses kunna regleras gencm anvisningar från RSV.

Den förehållandevis anfattande del av central reglering san därutöver erfordras för fastighetstaxeringen bör enligt utredningens mening — såsen närmare framgår av den fortsatta framställningen — överlåtas på RSV att ombesörja gencm anvisningar.

Även departementschefen (prop. 1973:162 5. 349) fann en systematisk ordning av författningskomplexet vara påkallad. En sådan omfattande reform borde dock enligt departementschefens mening inte läggas fram utan under— lag och sedvanlig remissbehandling. Frågan borde där— för anstå till nästa allmänna fastighetstaxering.

Enligt direktiven till kommittén har kommittén att göra en författningsmässig och lagteknisk översyn av fastighetstaxeringsreglerna. I direktiven anförs i

detta avseende bl.a. följande.

Även författningsmässigt behövs en översyn av fastighets— taxeringsonmådet. En genomgående linje vid 1973 års reform av fastighetstaxeringen var att i konnmnalskattelagen (1928z370), KL, endast ta in grundläggande värderingsregler under det att detaljregleringen lämnades åt riksskatteverket (RSV).

Den nya regeringsförmen, »som-började tillämpas den 1 januari 1975, lämnar inte samma möjligheter som den gamla regerings— fornen att delegera rätten att utfärda föreskrifter till nyndighet. Vilka följder detta får för förfarandet vid kommande fastighetstaxering måste därför undersökas. En genongång av hela regelkomplexet bör göras.

Regler om fastighetstaxeringen finns i dag i flera olika författningar. Detta gör cnmådet svåröverskådligt. I prop. 1973:162 uttalade jag mig i princip för att man borde samla alla föreskrifterna an sådan taxering i en särskild lag nen jag ansåg det inte lämpligt att utan föregående utredning lägga fram förslag till en sådan lag. Jag förutskickade emellertid att frågan skulle tas upp på nytt inför 1980 års allmänna fastighetstaxering.

Av vad jag nu har sagt framgår att det är nödvändigt med en lagteknisk översyn av fastighetstaxeringsreglerna till 1980 års allmänna fastighetstaxering. En sådan behövs också för att få till stånd en systematisk ordning av författningsområdet.

3.2 Synpunkter och förslag

3.2.1 Behov av en ny lag

Den lagtekniska översynen av fastighetstaxerings— reglerna innefattar dels en genomgång av regel— komplexet med hänsyn till de nämnda bestämmelserna

i RF, dels en översyn av reglerna i syfte att samla föreskrifter om fastighetstaxering i en särskild lag kompletterad med de verkställighetsföreskrifter som

behövs.

I detta avsnitt behandlas huvudsakligen de frågor som har samband med sammanställningen av reglerna till en särskild fastighetstaxeringslag. De frågor som aktualiseras i anledning av föreskrifterna i RF berörs endast i den mån de inverkar på utformningen av en fastighetstaxeringslag. Frågor med anknytning till

146 Ny fastighetstaxeringslag SOU l979:32 RF kommer även att beröras senare.

Gällande fastighetstaxeringsregler är omfattande och fördelade på ett flertal olika författningar, anvis— ningar m.m. En successiv reformering har medfört att man numera — med undantag för vissa kvarstående frågor — har ett komplex av regler som i stort sett ger en effektiv och rättvis fastighetstaxering. Reformarbetet har dock huvudsakligen avsett att för varje tillfälle lösa vissa speciella materiella och processuella frågor och således endast i viss ut— sträckning omfattat en mer övergripande författnings-

mässig översyn av hela regelkomplexet.

En förenklig och systematisering av reglerna genom— fördes visserligen genom 1973 års reformarbete, men den genomgripande författningstekniska omarbetning av regelkomplexet som fastighetstaxeringsutredninqen för— ordade fick anstå på grund av tidsbrist.

En genomgående linje vid reformeringen inför 1975 års allmänna fastighetstaxering var att endast huvud— principerna för värderingen borde finnas i de för— fattningar som antas av riksdagen. Däri borde därför endast lämnas korta beskrivningar av värderingsgrund, värderingsmetoder, delvärden och ett fåtal andra speciella värderingsregler. Den detaljreglering som

behövdes borde ske i anvisningar meddelade av RSV.

Trots de författningsändringar som genomfördes till 1975 års taxering kvarstår ändå i viss utsträckning en bristande systematik i komplexet. Detta innebär bl.a. att regler av samma valör ingår i regelsam— lingar av olika dignitet. Området framstår därför som svåröverskådligt. Det föreligger därför ett uttalat behov av att systematiskt ordna gällande fastighets-

taxeringsregler. Regler av samma valör och med ett

inbördes sammanhang bör sammanföras till ett gemensamt författningskomplex eller annan regel—

samling.

Omfattningen av regelkomplexet berördes inte vid 1975 års reform. Även om de materiella värderingsreglerna i KL och Ska då förkortades avsevärt, överlämnades i stället detaljregleringen i motsvarande mån till RSV. En nedskärning av fastighetstaxeringsreglernas omfång eller minskning av deras detaljeringsgrad torde inte heller vara möjlig att genomföra med hänsyn till den mångfald av problem som behandlas vid fastighets— taxeringen och till den speciella karaktär reglerna

i många fall har. Därför krävs t.ex. beträffande de värderingstekniska frågorna, som utgör ett väsentligt inslag i fastighetstaxeringsreglerna, detaljerade kompletterande bestämmelser för att uppnå en enhetlig

tillämpning av mer allmänt hållna värderingsregler.

Omfattningen av fastighetstaxeringsreglerna torde omöjliggöra en reformering och systematisering inom ramen för gällande lagstiftning, i vart fall vad gäller de materiella reglerna. Då dessutom dessa regler i många avseenden framstår som i stort sett fristående i förhållande till övriga regler i KL talar enligt kommitténs mening övervägande skäl för att de materiella reglerna i KL bryts ut och samman— förs med andra materiella regler till en särskild

regelsamling.

En sådan regelsamling bör, med hänsyn till den skiftande valör reglerna har, omfatta två eller flera författningar eller andra regelsamlingar av olika dignitet. En lämplig uppdelning är enligt kommitténs mening att ta in de grundläggande materiella före— skrifterna i en fastighetstaxeringslag, som komplet- teras med verkställighetsföreskrifter och anvisningar.

I huvudsak behöver då i KL kvarstå endast ett

stadgande om att fastighetstaxering sker i den

ordning som särskilt föreskrivs.

De processuella och administrativa fastighetstaxe— ringsreglerna skulle i och för sig kunna bibehållas inom gällande TL och TK. Ett motiv för detta är fastighetstaxeringsreglernas samband med övriga regler i TL och TK. De nya föreskrifterna rörande organisation, förfarande m.m. bör också så långt möjligt anpassas till de nya föreskrifterna om taxeringsorganisationen i första instans som har trätt i kraft den 1 januari 1979 (SFS l978:316).

Vidare sker i nuvarande avsnitt i TL och TK om fastighetstaxering relativt ofta en direkt hänvis— ning till motsvarande regler beträffande inkomst— taxeringen (se t.ex. beträffande allmän fastighets— taxering 133 5 2 mom., 137 5, 142 5, 147 5, 151 5, 158 5, 167 5 4 mom., 168 5, 169 5, 170 5 och 172 5 TL samt 61 5 2 mom., 64 5, 77 5 1—3 mom. och 79 5 TK).

Även om vissa skäl talar för att de processuella och administrativa reglerna kvarstår inom TL och TK är dock enligt kommitténs mening fördelarna med att ha samtliga fastighetstaxeringsregler samlade, såväl ma— teriella som formella,så stora att en fastighets- taxeringslag bör omfatta även de formella reglerna. Ett skäl för detta är också att gränsdragningen mellan de olika regeltyperna ibland kan vara

flytande.

I en fastighetstaxeringslag bör enligt kommittén inarbetas även de regler som i dag finns i Ska och i viss utsträckning även sådana regler om fastig—

hetstaxering som nu finns i andra författningar.

Kommittén föreslår alltså att reglerna på fastighets— taxeringsområdet sammanförs till en fastighetstaxe— ringslag med den närmare utformning som anges i det

följande.

3.2.2 Uppbyggnaden av en ny lag

Mot bakgrund av vad som har anförts under punkt 3.2.1 bör enligt kommitténs mening alla regler om fastigm hetstaxering samlas i dels en fastighetstaxeringslag, FTL, beslutad av riksdagen, dels en fastighets— taxeringsförordning, FTF, innehållande av regeringen utfärdade verkställighetsföreskrifter och dels föreskrifter som RSV har bemyndigats meddela liksom

anvisningar utfärdade av RSV.

Ur KL, TL och TK bör främst brytas ut de regler som direkt handlar om fastighetstaxering, nämligen i huvudsak 4—13 55 KL, 131-200 55 TL och 61—100 55 TK.

Utöver de regler som direkt handlar om fastighets— taxering finns i KL, TL och TK regler med generell giltighet för såväl inkomst— som fastighetstaxe- ringen, bl.a. vissa definitionsfrågor. I 1—3 55 KL finns exempelvis allmänna stadganden om bl.a. vad som avses med kommunalskatt och hur sådan beräknas m.m. samt vad som förstås med taxeringsår och beskatt—

ningsår.

De inledande stadgandena i 1—3 55 TL innehåller bestämmelser om bl.a. lagens Lillämpningsområde och vikten av att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Vidare finns bestämmelser om vad som förstås med allmän och särskild fastighetstaxering, årlig taxering, skattechef, taxeringsintendent m.m. 1—2 55 TK tar upp bl.a. föreskrifter om vad som

skall iakttas vid första sammanträdet med fastighets—

taxeringsnämnd. De flesta bestämmelser av denna art

bör ingå i regelkomplexet rörande fastighetstaxe— ring. Flertalet av dessa regler har anknytning till såväl de materiella som de processuella reglerna

och bör därför enligt kommitténs mening samlas i ett första inledande kapitel i den författning där

varje regel med hänsyn till sin valör hör hemma.

FTL bör enligt kommitténs mening vara indelad i kapitel med paragrafer i löpande följd inom varje kapitel. Ett system med löpande paragrafnumrering genom hela lagen har tidigare visserligen varit regel inom skatterättens område men håller nu på att överges. Systemet med löpande paragrafnumrering har vållat problem vid lagändringar, särskilt vid infö—

rande av nya bestämmelser. 3.2.3 Lagens omfattning

De föreskrifter som bör ingå i FTL och därför beslutas av riksdagen bör vara av mer grundläggande och principell karaktär men ändå så detaljerade att de verkställighetsföreskrifter san avses komplettera lagen inte kommer att tillföra regleringen något nytt. Nya RF lämnar inte möjligheter för riksdagen att delegera rätten att utfärda föreskrifter direkt till myndighet under regeringen. Inom riksdagens s.k. obligatoriska lagområde, dit bl.a. skattereglerna hör, är en delegering över huvud taget inte tillåten. Riksdagen kan enligt nya RF inte besluta om allmänt hållna lagregler som sedan fylls ut med verkställig—

hetsföreskrifter som regeringen kan utfärda.

Vad som kan anses falla under begreppet verkställig— hetsföreskrifter framgår av departementschefens uttalande i prop. l973:90 s. 211.

Med föreskrifter cnxverkställighet av lag bör enligt min mening i första hand förstås tillämpningsföreskrifter av rent aininistrativ karaktär. I viss utsträckning torde det emellertid vara ofrånkonligt att tillåta, att regeringen med

stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende "fyller ut" en lag, även on lagen i och för sig skulle befinna sig inan det obligatoriska lag— onrådet. En förutsättning för att regeringen skall få göra detta måste enellertid vara, att den lagbestännelse son skall konpletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genen den av regeringen beslutade föreskriften. I verkställighetsföreskriftens fonn får således inte beslutas on något son kan upplevas scnlett nytt åliggande för enskiida eller on något som kan betraktas son ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskiidas personliga eller ekononiska förhållanden.

De framförda synpunkterna bör enligt kommitténs mening leda till att de nuvarande reglerna i 4—13 55 KL tas in i FTL med i flertalet hänseende oförändrat sakinnehåll. I FTL bör också ingå den del av anvis— ningarna till 5—l3 55 KL som avser allmänna grunder för taxering och värdering. Av övriga delar av anvis— ningarna, dvs. de som avser mer detaljerade och exemplifierande föreskrifter, bör en del helt utgå ur regelkomplexet till följd av de ändringar som kommittén kommer att föreslå, medan återstoden bör fördelas mellan FTF samt föreskrifter och anvisningar

av RSV, länsstyrelserna eller skattecheferna.

FTL har grupperats i tre avdelningar. Första avdel— ningen har disponerats så att i 1-4 kap. behandlas inledande bestämmelser för fastighetstaxeringen,

grundläggande föreskrifter och begreppsdefinitioner.

I andra avdelningen, som omfattar 5—15 kap., lämnas allmänna föreskrifter om värderingen och särskilda föreskrifter om värderingen av olika typer av värde—

ringsenheter främst med utgångspunkt i riktvärden.

I tredje avdelningen kommer de processuella och administrativa reglerna för allmän och särskild fas—

tighetstaxering att behandlas.

3.2.4 Allmänt om de enskilda kapitlen

Framställningen i detta avsnitt avser att behandla

den formella och systematiska utformningen av FTL.

Det första kapitlet föreslås innehålla definitioner och bestämmelser av allmän och gemensam karaktär, som delvis har flyttats över från KL och TL. I 2 kap. föreslår kommittén att bestämmelser tas in om indel— ning av byggnader och mark och grunderna härför. Reg— lerna motsvaras med vissa modifikationer av RSV:s nuvarande anvisningar rörande klassificering av

byggnader och mark.

3 kap., som i gällande rätt motsvaras av 5 5 KL jämte anvisningar, innehåller bestämmelser on skatteplikt.

En genomgripande lagteknisk ändring av regleringen av skatteplikten samt vissa ändringar i sakligt hänseende föreslås.

4 kap. handlar om bildande av taxeringsenheter och om beskattningsnatur och motsvaras i gällande lag— stiftning av 7 5 och 8 5 l—2 mom. KL med anvisningar. I dessa frågor åsyftas inte några större sakliga ändringar jämfört med nuvarande förhållanden men liksom i fråga om skattepliktsreglerna föreslås att även bestämmelserna i 4 kap. i viss mån får en annan

systematisk utformning.

Det föreslagna 5 kap. motsvarar i stort sett 9—10 55 KL med anvisningar. Kapitlet innehåller allmänna regler om bestämmande av taxeringsvärde samt regler om delvärden. Den föreslagna lagtexten om delvärdena har på grund av vissa sakliga ändringar, såsom

slopande av vissa delvärden, kortats ner avsevärt.

6 kap. innehåller regler om indelning i värderings—

enheter, dvs. vad som skall värderas för sig.

Bestämmelser med motsvarande innehåll finns för när—

varande i RSV:s anvisningar.

7 kap. innehåller allmänna värderingsregler. I kapit— let har inarbetats en del av de regler som f.n. finns intagna i RSV:s anvisningar. Detta gäller bl.a. regler

om värdefaktorer och riktvärden vid bestämmandet av

marknadsvärde.

Hittills omtalade kapitel, dvs. 1—7 kap. FTL, är till- lämpliga beträffande alla kategorier av egendom och taxeringsenheter. De är närmast att uppfatta som handlingsregler för fastighetstaxeringsnämnderna och anger de huvudsakliga materiella reglerna för taxe—

ringen.

Utöver dessa regler anser kommittén emellertid att ytterligare bestämmelser erfordras för att något närmare ange hur riktvärden skall bestämmas för de Värderingsenheter som skall värderas med utgångspunkt i sådana värden. Dessa bestämmelser, som främst utgör handlingsregler för de myndigheter som har att med— verka vid tillkomsten av riktvärden, dvs. bl.a. LMV, Skogsstyrelsen, lantbruksuniversitetet och RSV, före— slås intas i kap. 8—14. Materialet i denna del har disponerats så att varje kapitel behandlar en typ av

värderingsenhet.

Ett alternativ till den nu angivna dispositionen är att varje kapitel behandlar en typ av taxeringsenhet. Härmed skulle man vid beräkning av en taxeringsenhets totala taxeringsvärde få ett något mer överskådligt och lätthanterligt material att handskas med. En sådan ordning har dock den nackdelen att regler för vissa Värderingsenheter, som kan vara gemensamma för olika taxeringsenheter, återkommer med i stort sett samma lydelse i flera av kapitlen. Som exempel kan

nämnas regler angående värdering av tomtmark, vilka

skulle få upprepas i kapitlen om småhus—, hyreshus— och industrienheter. Med hänsyn härtill anser kommit— tén att den föreslagna systematiken är att föredra.

I kap. 8—10 och 12—14 upptas i nu nämnd ordning bestämmelser om riktvärden för småhus (8 kap.), hyreshus (9 kap.), ekonomibyggnad (10 kap.), tomt—, exploaterings— och täktmark (12 kap.), åker— och betesmark (13 kap.) samt skogsmark och skogsimpedi— ment (14 kap.).

11 kap. har lämnats öppet. Det avses innehålla regler om riktvärde för industribyggnad. Frågor om värde—

ring av industribyggnad kommer att behandlas i ett

senare betänkande.

Lagförslaget innebär i denna del i princip ett lag— fästande av RSV:s anvisningar inom detta område. Varje kapitel, som är uppbyggt på i stort sett samma sätt, reglerar framför allt vilka värdefaktorer som

skall beaktas i riktvärdet för varje värderingsenhet.

Slutligen ges i l5kap. regler för värdering av vattenfallsenheter. Kapitlet Skiljer sig från 7—14 kap. så till vida att det förutom bestämmelser

om riktvärden även innehåller vissa andra värderings— regler. Innehållet i kapitlet motsvaras i gällande

lagstiftning av punkt 3 av anvisningarna till 9 5 KL men innehåller i förhållande till detta lagrum vissa

sakliga ändringar.

16 kap. kommer att innehålla regler om särskild fastighetstaxering. Innehållet i det kapitlet lämnas öppet,eftersom frågor om särskild fastighetstaxering

kommer att behandlas i ett senare betänkande.

17 kap. behandlar taxeringsorganisationen i första

instans. Förutom rent organisatoriska frågor, som rör

indelning i distrikt och förordnanden av olika funk—

tionärer, har även tagits med bestämmelser som rör

varje funktionärs uppgift.

18 kap. innehåller bestämmelser om skyldighet att avlämna allmän fastighetsdeklaration och motsvaras av

avsnitt II. Om skyldighet att avlämna allmän fastig—

hetdeklaration m.m. i tredje avdelningen i TL.

19 kap. behandlar de förberedande åtgärderna inför allmän fastighetstaxering och anger de konkreta uppgifter som åvilar olika befattningshavare. Bestäm— melserna motsvaras av avsnittet III.Om förberedande åtgärder i TL. Förutom åtskilliga sakliga ändringar har vissa föreskrifter i TL som rör framtagande av riktvärden m.m. utgått för att efter viss omredige— ring tas in på annat ställe i FTL. Dessa föreskrifter, som bl.a. rör utformningen av markvärdekartor och uppbyggnaden av byggnadsvärdetabeller, har nämligen enligt kommitténs mening större samband med de materiella reglerna än de som rör förfarandet.

I 20 kap. har sammanförts allmänna regler rörande sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, dvs. regler om tid och plats för sammanträde, kallelser, offent— lighet, närvarorätt, beslutsförhet, jäv och omröst- ning. Detta kapitel behandlar också fastighetstaxe— ringsnämndens arbetsuppgifter med det egentliga taxe— ringsarbetet, dvs. sedan förberedelsearbetet av—

slutats.

Regler angående återstående formella frågor som avses

bli behandlade i senare betänkanden kommer att införas

efter 20 kap. FTL i särskilda kapitel.

4 ÖVRIGA FÖRESKRIFTER OCH ANVISNINGAR M.M. OM FASTIGHETSTAXERING

4.1 Gällande ordning

4.1.1 Framtagande av anvisningar m.m.

Gällande regler för fastighetstaxering finns som ti— digare har nämnts i olika lagarcxjiandra författ— ningar. Dessutom utfärdar RSV och skattecheferna in— för varje allmän fastighetstaxering anvisningar till ledning för det förestående taxeringsarbetet. Enligt 143 5 1 mom. första stycket TL skall RSV fastställa de anvisningar som behövs för den allmänna fastig— hetstaxeringen och som är av organisatorisk och vär— deringsteknisk natur. Med värderingstekniska anvis— ningar avses främst anvisningar om värderingsmeto— der, definitioner, tillvägagångssätt vid värderingen

och liknande.

I 143 5 1 mom. andra stycket TL stadgas följande. In-

för taxeringen skall RSV tillställa länsstyrelsen

uppgifter om de riktvärdentxjiandra grunder för värde—

sättningen av skilda slag av fastigheter inonllän eller delar av län, som verket överväger att fastställa för

tillämpning vid den förestående allmänna fastighets—

taxeringen. Riktvärdena skall ange genomsnittligavär'

den per ytenhet mark av visst eller vissa ägoslag och om det behövs för värderingen skall värden anges sär— skilt för olika godhetsklasser och brukningsförhål— landen. Riktvärdena för byggnader skall ange genom—

snittliga värden för byggnader av visst eller vissa

slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfarenhetsmässigt inverka på värdet. Vidare skall RSV ta fram riktvär— den för de ägoslag och de slag av byggnader, beträf— fande vilka så lämpligen kan ske. För villabyggnader och andra småhus liksom för bostadsbyggnader på jord— bruksfastigheter skall värdena anges i form av bygg— nadsvärdetabeller, som för olika prislägen utvisar värderelationerna mellan hus av olika hustyp, stor— lek, ålder och standard. Riktvärden skall fastställas även i fråga om skogsmark och växande skog m.m., var— vid värdena skall anges i form av tabeller på sätt

som anges i Ska.

Uppgifterna om riktvärden och andra grunder för vär— desättningen är således preliminära och skall innan de slutligt fastställs prövas vid s.k. provtaxering— ar inom länen. Skattechefen skall avge yttrande till RSV över de preliminära anvisningarna. Yttrandet skall emellertid inte avse val av byggnadsvärdeta— beller och markvärdekartor inom länet. Anvisningarna om detta bör fastställas av skattechefen (144 5

2 mom. första stycket TL).

RSV skall senast den 10 september året före taxe— ringsåret fastställa anvisningarna med riktvärden och andra grunder för värdesättningen som fastställs centralt (144 5 2 mom. andra stycket TL).

Sedan de centrala anvisningarna har kommit skatte— chefen till handa skall denne så snart det kan ske fastställa de ytterligare anvisningar för fastig— hetstaxeringen inom länet som är påkallade utöver dem som har fastställts av RSV, däribland anvisning— ar om vilka byggnadsvärdetabeller och markvärdekar— tor som bör användas för olika områden (144 5 2 mom. tredje stycket TL).

Även inför varje särskild fastighetstaxering fast— ställer RSV anvisningar för det kommande taxerings— arbetet. Vidare fastställer skattechefen de ytter— ligare anvisningar som behövs för årets taxering in— om länet (182 5 TL).

Har riktvärden fastställts bör enligt punkt 4 av an— visningarna till 10 5 KL värdet av mark, skog och byggnader — med beaktande av vad som har föreskrivits i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 9 5 KL angående säregna förhållanden — bestämmas med led— ning av dessa riktvärden. Motsvarande skall gälla i den mån grunder för värdesättningen eljest har fast— ställts på sätt som nyss har sagts. I punkt I sista stycket av anvisningarna till 9 5 KL föreskrivs att oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskat— tas skall värdet bestämmas under hänsynstagande till sådana för den ifrågavarande taxeringsenheten säreg— na förhållanden som är av beskaffenhet att inverka

på värdet. 4.1.2 Närmare om innehållet i anvisningarna m.m.

De anvisningar som RSV utfärdade inför 1975 års all— männa fastighetstaxering finns samlade i Handledning— en. Denna upptar fyra avdelningar, nämligen I Admi— nistrativa åtgärder, II Allmänna taxeringsregler m.m., III Värdering av jordbruksfastighet och IV

Värdering av annan fastighet.

Förutom anvisningarna innehåller Handledningen även kortfattade redogörelser för gällande lagstiftning och praxis samt i vissa avseenden exempel och rekom—

mendationer.

Avsnittet rörande administrativa åtgärder innehåller bestämmelser om åtgärder som skall företas av RSV, inom länsstyrelse, lokal skattemyndighet och fastig—

taxeringsombudens och fastighetstaxeringskonsulenter—

nas verksamhet.

Anvisningarna, som i vissa delar är mycket detalje— rade, innehåller bl.a. bestämmelser om upprättande och översändande av olika handlingar såsom deklara— tionsblanketter, fastighetsförteckningar, fastighets— taxeringsavier m.m. Vidare finns närmare bestämmel— ser om indelning i fastighetstaxeringsdistrikt, ur— val av fastigheter till olika distrikt, regler an— gående sortering, beredning och registrering av dek— larationer, föreskrifter rörande redovisning av be—

slut m.m.

Anvisningar beträffande allmänna taxeringsregler in— nehåller bl.a. uttalanden angående begreppet fastig— het och fastighetstillbehör, regler och exemplifie— ringar rörande olika gränsdragningsproblem, t.ex. mellan skattepliktig och icke skattepliktig fastig— het och mellan jordbruksfastighet och var och en av fastighetstyperna småhusfastighet, vissa industri— fastigheter, exploateringsfastighet och Specialfas— tighet.

Vidare finns utförliga anvisningar om indelningen i taxeringsenheter och hur man i dessa sammanhang bör behandla fastighetstillbehör, servitut, andel i sam— fällighet, nyttjanderätt, byggnad på ofri grund, an— del av fastighet, Sämjedelning, arealförvärv m.m.

Särskilda anvisningar ges även för samfälligheter.

Beträffande allmänna värderingsregler ges anvisning- ar om marknadsvärde och undantag från marknadsvär— deringen, om Värdetidpunkt, extra säkerhetsmargina— ler, värderingsanvisningar för olika fastighetsty- per, värdeklasser, värdefaktorer, definition och exemplifiering av generella korrektioner, särskilda hänsynstaganden, värde enligt anvisning, säregna

Vidare behandlas indelningen i Värderingsenheter, delvärden och delposter, bl.a. om gränsdragningen mellan byggnadsvärde och andra delvärden. Slutligen finns under avdelningen om allmänna taxeringsregler anvisningar för klassificering av mark och byggna— der samt bestämmelser om arealredovisning, kodsätt-

ning m.m.

Anvisningar rörande värdering av jordbruksfastighet

behandlar allmänna bestämmelser om vilka tillgångar

som skall ingå i de olika delvärdena jordbruksvärde, Skogsbruksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde, värde av särskilda tillgångar och övervärde samt de— taljerade regler om värdering av den egendom som är

hänförlig till respektive delvärde.

För varje typ av värderingsenhet anges tillämpliga värdefaktorer, anvisningar om klassificering av värdefaktorer, tillvägagångssättet vid värderingen, exempel på säregna förhållanden samt vilka uppgifter som skall redovisas på avin och vilka som skall längdföras.

Anvisningarna i Handledningen kompletteras av bestäm- melser i områdesanvisningarna för jordbruk och skog, som bl.a. innehåller riktvärden återgivna i tabell— form, närmare bestämmelser om klassificering av vär- defaktor, i vad mån generella avvikelser från ta—

bell skall göras inom visst område m.fl. bestämmel—

ser .

Avsnittet rörande värdering av annan fastighet inne— håller bestämmelser om värdering av småhus—, hyres- hus—, industri—, exploaterings— och Specialfastig— het samt gemensamhetsanläggning och marksamfällig— het. "Kompletterande" bestämmelser finns i de av skattechefen utfärdade anvisningarna, vilka huvud— sakligen utgörs av markvärdekartor och byggnads— värdetabeller. Handledningen återger bl.a. bestäm—

melser om vilka värdefaktorer som har beaktats i de på markvärdekartan angivna riktvärdena, tillväga— gångssätt vid värderingen t.ex. beaktande av gene— rella korrektioner och säregna förhållanden. För be— räkning av byggnadsvärdet inom småhus— och hyres— husfastighet finns detaljerade anvisningar om be— stämmande av värdefaktorer och tillvägagångssätt vid värdering/t.ex. när P— resp. F—tabell eller eventuellt andra normer skall användas samt exempel på generella korrektioner om säregna förhållanden. Något mindre preciserade anvisningar ges beträffan— de industri—, exploaterings— och specialfastighet samt gemensamhetsanläggningar och marksamfällighe— ter. För samtliga fastighetstyper finns bestämmel-

ser angående beslutsredovisning och längdföring.

4.1.3 Uttalanden i tidigare förarbeten m.m.

Enligt 3 5 instruktionen (1970:752) för RSV åligger det verket att genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande före— skrifter inom verksamhetsområdet. Detta allmänna stadgande rörande RSV:s befattning med de materiel— la taxeringsfrågorna har avseende även på fastig— hetstaxeringar. Mer detaljerade regler angående RSV:s anvisningsverksamhet inom fastighetstaxerings— området finns, som har redovisats, i TL. Anvisnings- komplexet fick sin nuvarande omfattning inför 1970 års allmänna fastighetstaxering. Tidigarelmde åt—

skilliga luckor i regelsystemet funnits.

Frågan om fastighetstaxeringsnämndens och skattedom— stolarnas bundenhet av RSV:s anvisningar diskutera— des i fastighetstaxeringsutredningens betänkande (SOU 1973:4 s. 145 f.).

Utredningen vill i detta sannanhang något beröra frågan cm fastighetstaxeringsnännders och skattedomstolars bundenhet av de anvisningar, son RSV enligt utredningens förslag har

att meddela. Enligt utredningens mening bör gälla, att anvis— ningarna regelmässigt skall läggas till grurd för taxeringen. Å andra sidan bör, såsom tidigare angetts, värdet av viss taxeringsenhet bestämas under hänsynstagande till sådana sär— skilda förhållanden, scm kan föreligga beträffande taxe— ringsenheten i fråga och son är av beskaffenhet att inverka på dess värde. Det är sålunda, i fall då anvisningar finns utfärdade, fråga cm dubbla styrningsregler: dels gäller att värdet bör fastställas med ledning av anvisningarna, dels gäller att hänsyn skall tas till sådana för taxeringsenheten i fråga säregna förhållanden av beskaffenhet att inverka på värdet, som eventuellt kan föreligga. Utredningen anser det angeläget att nu angivna principa fastläggs i KL:s regelsy— sten. Utredningen föreslår i enlighet härmed att bestännelser i ämnet intas i punkt 4 av anvisningarna till 10 5. Där bör stadgas att värdet av mark eller byggnader av de slag och inan de områden, för vilka riktvärden fastställts på sätt an— ges 1 IF, bör med beaktande av sådana för taxeringsenheten säregna förhållanden, som är av beskaffenhet att inverka på dess värde, bestämnas med ledning av nämnda riktvärden. th— svarande föreslås gälla i den mån grunder för värdesätt— ningen — andra än riktvärden — fastställts på sätt anges i TF.

Vad ovan sagts om anvisningar, utfärdade av RSV, bör äga mot— svararde tillämpning i fråga cm sådana kcmpletterande anvis— ningar scm meddelats av skattechefen i länet i enlighet med de föreskrifter i TF san utredningen i det följande föreslår.

I anslutning till det nyss sagda vill utredningen framhålla, att frågan om taxeringens bandenhet vid fastställda riktvärden enligt sakens natur påverkas av avfattningen och beskaffenhe— ten av den köpeskillingsstatistik, på vilken de ifrågavararde riktvärdena grundats. I de fall där antalet köp, som kan läggas till grund för bedönningen av värdet och dess beroende av olika värdefaktorer, är litet, t.ex. i fråga cm hyresfas— tigheter och skogsfastigheter, bör de fastställda riktvärdena frångås endast i rena undantagsfall. Anvisningarna kanner här att till viss del ersätta eller kanplettera den ofta brist— fälliga köpeskillingsstatistiken i fråga cm dessa fastighets— typer»; att så sker måste anses angeläget ned hänsyn till kra— vet på likformighet i taxeringen. Bundenheten vid fastställda riktvärden bör också vara stor i de fall där det är möjligt att ange marknadsvärdena i förhållande till endast ett fåtal värdefaktorer, såscm i fråga cm villafastigheter i tätort, bebyggda under senare år. I de nu angivna fallen får sålunda utrymmet för beaktande av för taxeringsenheten säregna för— hållanden anses vara begränsat. I de fall åter där antalet köp visserligen är relativt stort men där prisbildningen inte är lika klart beroende av ett fåtal värdefaktorer, t.ex. i fråga om äldre villafastigheter och fritidsfastig— heter, får däremot bandenheten vid fastställda riktvärden an- ses vara betydligt lägre och utrymnet för beaktande av för taxeringsenheten säregna förhållanden vara i motsvarande grai större. Riktvärdena bör i sådana fall ses såsom de värden, som i gencmsnitt skall åsättas fastigheter inan tillämpnings- cmrådet.

Departementschefens uppfattning framgår av prop. 1973:162 5. 34].

Bl.a. riksskatteverket har tagit upp frågan om i vilken mån riksskatteverkets anvisningar är bindande vid fastighets— taxeringen. Min uppfattning i denna fråga är att de anvis— ningar, son man i lagstiftning förutsatt att riksskattever- ket skall utfärda vid fastighetstaxeringen, t.ex. värdeta— heller för skogen, likscnlvid inkomsttaxeringen t.ex. i fråga on bilanvisningar skall följas och att avsteg från dem får görasenkmtxmd Sää a/daialhånmakxstämelanli pnktl tredje stycket av anvisningarna till 9 5 KL. Av främst praktiska skäl bör byggnadsvänietabeller och markvärdekartor inte fastställas eller sändas in till riksskatteverket. Inte heller på länsplanet lämnade konpletterande anvisningar bör fastställas av riksskatteverket. Även dessa tabeller, kartor OCh anvisningar bör i princip följas ehuru de inte har sanna valör son riksskatteverkets anvisningar.

4.2 Nya regeringsformen

Nya RF innehåller bestämmelser om normgivningsmakten, som i vissa delar Skiljer sig från tidigare lagstift—

ning och praxis.

Bestämmelser om lagar och andra författningar med— delas i 8 kap. RF. Begreppet samfälld lag, dvs. föreskrifter som beslutas av Konungen (regeringen) och riksdagen gemensamt har avskaffats, och riksda— gen är numera ensam lagstiftare. Riksdagen har rätt att besluta i vilket ämne som helst, och i fråga om vissa ämnen är lagformen uttryckligen föreskriven. Detta gäller exempelvis sådana föreskrifter om för— hållandet mellan enskilda och det allmänna som gäl— ler åligganden för enskilda eller i övrigt avser in— grepp i enskildas personliga eller ekonomiska för- hållanden, däribland föreskrifter om skatt till sta— ten. Detta område, inom vilket normgivningskompe— tensen i första hand skall ligga hos riksdagen och utövas genom lagstiftning, betecknas som det pri— mära lagområdet.

Det primära lagområdet omfattar dels ett obligato—

riskt område, där riksdagen endast genom grundlag—

stiftning kan avhända sig normgivningsmakten, dels ett område där riksdagen genom "vanlig" lagstift—

ning kan delegera normgivningsmakten.

Till det obligatoriska området hör föreskrifter om skatt. Även om riksdagen inte kan delegera sin norm— givningsmakt på detta område lämnas i RF en möjlig— het för regeringen att fylla ut lagen genom verk—

ställighetsföreskrifter.

Riksdagen kan i en lag exempelvis föreskriva att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall utfärda verkställighetsföreskrifter för visst område av lagen. Detta är således inte en delege— ring av normgivningsmakten utan innebär i stället att riksdagen lämnar ett område öppet för utfyllnad. Förfarandet brukar benämnas "kvasidelegation". Har "kvasidelegation" gjorts för ett särskilt område av lagen innebär detta inte att regeringen har frånta— gits möjlighet att inom lagens övriga områden beslu— ta om verkställighetsföreskrifter. Regeringen kan di— rekt med stöd av RF besluta om sådana föreskrifter. I avsnitt 3.2.3 har redogjorts för vad som får be—

slutas i form av verkställighetsföreskrifter-

Det område som faller utanför det primära lagområ— det betecknas som regeringens primärområde, där re— geringen således har en direkt på RF grundad behö—

righet att besluta rättsnormer.

RF innebär en begränsning av riksdagens rätt att de- legera sin normgivning både beträffande det dele— geringsbara området och rätten att delegera direkt till förvaltningsmyndighet under regeringen. I de fall delegation får ske måste den alltid ske till regeringen. Genom subdelegation kan emellertid re— geringen få överlämna regleringen till förvaltnings— myndighet. Delegation av riksdagen kan utformas mera

generellt — t.ex. genom att normgivningen i en viss fråga överlämnas till regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer — eller i detalj genom angivan— de av vilka frågor som får subdelegeras och till vil— ken eller vilka myndigheter. Regeringen får sedan avgöra om den vill utnyttja sin subdelegationsmöj- lighet eller ej. Någon skyldighet för regeringen att

subdelegera föreligger däremot aldrig.

Vad nu har sagts gäller regler som faller inom riks— dagens primära lagområde. Inom de områden där rege— ringen har en på RF grundad rätt att utfärda före— skrifter, bestämmer den själv om och i vad mån den vill delegera regleringen till underlydande myndig— het.

Lagbegreppet i RF omfattar endast rättsregler. Dessa karaktäriseras, enligt departementschefens uttalande i prop. l973z90 s. 203 och 204, av att de i princip är bindande för myndigheter och enskilda och att de

har generell tillämpbarhet.

4.3 Fastighetstaxeringsreglerna i förhållande

till nya regeringsformen

Synpunkter och förslag

För fastighetstaxeringen innebär RF att man har att röra sig med olika regeltyper som skall beslutas i olika ordning. De regeltyper som kommer i fråga är dels de som faller inom lagområdet och som skall be— slutas av riksdagen, dels regler som kan beslutas av regeringen utan delegation från riksdagen, dvs. de regler som hör till regeringens primärområde samt regler i form av verkställighetsföreskrifter, dels föreskrifter som efter delegation från regeringen beslutas av myndighet under regeringen, dels regler

i form av anvisningar.

Vad beträffar de regler som faller inom det obliga— toriska lagområdet skall dessa beslutas av riks— dagen och således ingå i FTL. Dessa regler bör avse ramen för de beslutande organens och de olika be— fattningshavarnas verksamhet i såväl materiellt som processuellt och administrativt avseende. Samtidigt bör reglerna göras så detaljerade att de komplette— rande bestämmelser som behövs inte kommer att inne—

bära några nya åligganden för den enskilde.

Med hänsyn till den speciella karaktär regler för fastighetstaxering måste ha är det lämpligt att inte riksdagen skall besluta i detaljerna. Reglerna härom bör meddelas i form av verkställighetsföre— skrifter. Riksdagen kan som tidigare nämnts inte uppdra direkt till RSV att besluta om sådana före— skrifter.

Kommittén förutsätter emellertid att regeringen i huvudsak delegerar sin normgivningsrätt till RSV så att ett förfarande som liknar det nuvarande i prak— tiken blir tillämpligt även i framtiden. Verkställig— hetsföreskrifter,som rör fastighetstaxering,bör så— ledes kunna meddelas dels i form av en förordning beslutad av regeringen, dels i form av föreskrifter

utfärdade av myndighet under regeringen.

Termen anvisning används om de regler som t.ex. RSV kan utfärda och som man inte ansett vara helt bin— dande. Sådana anvisningar, dvs. de som skall främja en enhetlig tillämpning av en viss författning eller som skall bidra till en viss utveckling i praxis, bör enligt departementschefens uttalande i prop. 1975/76:112 s. 66 ses som en utfyllnad av de bakom— liggande sanktionerade föreskrifterna och anses

falla inom ramen för begreppet författning.

Kommittén förutsätter att även anvisningar för fas— tighetstaxeringen meddelas.

Beslut av förvaltningsmyndighet som skall lända till allmän efterrättelse får överklagas, om inte annat stadgas särskilt. Beslut av myndighet under rege— ringen om verkställighetsföreskrifter om värdering bör enligt kommitténs mening inte få överklagas.

Beslut om regler, som inte är bindande, dvs. anvis— ningar, kan inte överklagas. Fastighetstaxeringsin- stanserna kan därför i varje enskilt ärende eller

mål pröva riktigheten av anvisningen och avgöra om den skall tillämpas eller frångås.

Om en rättstillämpande myndighet i ett särskilt fall frångår anvisning kan det synas berättigat att fas— tighetsägare, på vars fastigheter samma anvisning har tillämpats vid taxeringen, får sina fastighets- taxeringar omprövade. Kommittén kommer senare att överväga om det mot denna bakgrund bör införas reg— ler om rätt att anföra extra ordinära besvär för

sådana fall.

Som framgår av senare avsnitt i betänkandet före— slår kommittén att övervägande delen av de värde- ringsregler, som inte ges i FTL eller i förordning som beslutas av regeringen, skall meddelas i form av verkställighetsföreskrifter av myndighet under

regeringen och således vara bindande.

5 INLEDANDE BESTÄMMELSER

KL och TL inleds med allmänna stadganden om såväl inkomst— och förmögenhetstaxering som fastighets— taxering. I dessa lämnas grundläggande definitioner och allmänna bestämmelser om taxeringen. Fråga är om ett motsvarande inledande avsnitt bör finnasi.FTL och vidare om vilka bestämmelser som då bör flyttas över från KL och TL till detta avsnitt i FTL.

5.1 Gällande ordning

I 1 kap. KL Allmänna stadganden definieras bl.a. begreppet allmän kommunalskatt (1 och 2 55). Vidare anges vad som i KL menas med taxeringsår och beskatt— ningsår (3 5). Med taxeringsår avses det kalenderår, då taxering verkställs i första instans och med beskattningsår som regel det kalenderår som närmast

har föregått taxeringsåret.

2 kap. KL Om fastighetstaxering inleds med ett av— snitt betecknat Allmänt. Avsnittet omfattar endast en paragraf (4 5). I denna anges huvuddragen för fastig— hetstaxeringens betydelse för beräkningen av kommunal inkomstskatt såvitt gäller fastighet. Vid fastighets— taxeringen skall enligt 4 5 underlaget bestämmas för denna beräkning, om inte annat föreskrivs. Garanti— belopp enligt 47 5 skall beräknas på grundval av det taxeringsvärde som har åsatts fastighet. Skatt skall

på grundval av det beräknade garantibeloppet betalas

för alla fastigheter utom för dem som vid fastighets—

taxeringen har undantagits från skatteplikt.

I lagrummet stadgas vidare att byggnad, som är lös egendom, i skatterättsligt hänseende skall behandlas som fastighet om ej annat föreskrivs. Härutöver före- skrivs i 4 5 bl.a. att fastighetstaxeringen skall ske på grundval av fastighets beskaffenhet vid taxerings— årets ingång. I punkt 2 av anvisningarna till 8 5 anges att till taxeringsenhet som utgörs av byggnad på annans mark räknas tillbehör som avses i 2 kap. 2 och 3 55 JB, i den mån de tillhör byggnadens

ägare.

I 12 och 13 55 regleras vad som är taxeringsperiod vid fastighetstaxeringen. Enligt dessa bestämmelser skall allmän fastighetstaxering ske vart femte år. Det värde som då har åsatts skall gälla från ingången av taxeringsåret till ingången av det taxeringsår, när nästa allmänna fastighetstaxering verkställs, den s.k. löpande taxeringsperioden. Varje år som det inte är allmän fastighetstaxering skall särskild fastighetstaxering ske. Då åsätts fastighet samma värde som vid den senaste allmänna fastighetstaxe— ringen, om inte särskilda omständigheter har inträf-

fat, som förutsätter att ny taxering verkställs.

TL:s inledande stadganden innehåller till att börja med en föreskrift om att vid taxering enligt skatte- författningarna skall iakttas att taxeringarna blir överensstämmande med dessa och i möjligaste mån likformiga och rättvisa (1 5). Härefter följer i 2 & definitioner på inkomst— och förmögenhetstaxering, allmän och särskild fastighetstaxering samt årlig taxering. Till årlig taxering räknas inkomst— och förmögenhetstaxering samt särskild fastighetstaxe— ring. Varje beslut som skall antecknas i taxerings— längd hänförs till den årliga taxeringen enligt vad

därom föreskrivs. I 3 5 omtalas bl.a. vad som i TL

avses med skattechef och taxeringsintendent. 5.2 Synpunkter och förslag

Kommmittén anser att FTL liksom KL och TL i klar— läggande syfte bör inledas med ett avsnitt, 1 kap., där allmänna bestämmelser och definitioner om fastig— hetstaxering samlas. Under de två följande punkterna lämnas förslag på de huvudsakliga regler som bör ingå i FTL:s inledningskapitel. Under punkt 5.2.3 berörs de ändringar som främst i konsekvens härav bör göras i KL och TL. .

5.2.1 Fastighetsbegreppet, taxeringsvärde, skatteplikt m.m.

Ett huvudsyfte med fastighetstaxeringen har varit och torde även i fortsättningen komma att vara att ge underlag för beskattningen, främst den kommunala garantibeskattningen. De grundläggande momenten som för detta syfte har utförts vid fastighetstaxeringen har varit dels att fastslå vilken egendom som i skatterättsligt hänseende skall hänföras till fastig— het, dels att besluta om skattepliktsförhållande, beskattningsnatur och indelning i taxeringsenhet för all sådan fastighet samt om taxeringsvärde för skattepliktig fastighet.

Taxeringsvärdenas grundläggande betydelse för bl.a. garantibeskattningen, schablonbeskattningen av en— och tvåfamiljshus m.m. och förmögenhetsbeskatt—

ningen har redovisats i avsnitt 2.2.2.

I fråga om fastighets skattepliktsförhållande gäller främst att skatt på garantibelopp endast erläggs för skattepliktiga fastigheter. För fastigheter som vid fastighetstaxeringen förklaras undantagna från

skatteplikt följer vidare vissa lättnader vid

inkomst" och förmögenhetsbeskattningen.

Indelning i taxeringsenheter innebär att den egendom avgränsas som skall taxeras för sig. Taxeringsvärde, skattepliktsförhållanden och beskattningsnatur

bestäms således per taxeringsenhet.

Beskattningsnaturen för en taxeringsenhet skall

vara antingen jordbruksfastighet eller annan fastig— het. Beslutet om beskattningsnatur får betydelse för beskattningen av inkomst från fastigheten. Enligt KL bestäms inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av

annan fastighet efter skilda regler.

Kommittén föreslår att man inleder 1 kap. FTL med en allmän regel om de angivna huvudmomenten vid fastig— hetstaxeringen, dvs. beslut om skatteplikt, taxe—

ringsenhet, beskattningsnatur och taxeringsvärde.

Lagen (1895:36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra upphörde att gälla den 1 juli 1967. Den efterträddes av lagen (1966:453) om vad som är fast egendom. Denna lag infogades med vissa ändringar i JB. Intill 1975 års taxering hade trots detta 1895 års lag giltighet i skatterättsligt hänseende. I promemorian angående fastighetsbegreppet i skatte— rätten, m.m. (Ds Fi 1973z7) gjordes en översyn av reglerna för att åstadkomma en anpassning av det skatterättsliga fastighetsbegreppet till det då införda civilrättsliga. Fr.o.m. 1975 års taxering används det civilrättsliga skattebegreppet även

inom skatterätten.

I den mån avvikelse från det civilrättsliga fastig— hetsbegreppet behöver göras måste detta särskilt

anges.

Kommittén föreslår att man i 1 kap. 4 5 tar in en definition motsvarande vad som stadgas i 4 5 andra stycket KL om det skatterättsliga fastighetsbegreppet och i punkt 2 av anvisningarna till 8 5 om byggnads" tillbehör och industritillbehör till byggnad som är

lös egendom.

Enligt JB hör till fastighet bl.a. byggnad som har anbragts i eller ovan jord för stadigvarande bruk. Tillfälliga byggnader är således inte fast egendom och skall därförintetaxeras. Det kan emellertid uppkomma gränsdragningsproblem när det gäller att avgöra huruvida en byggnad har anbragts för stadig— varande bruk eller ej. En byggnad kan ha uppförts med avsikt att användas endast under en kort tid, men trots detta kan den ha behållits på platsen under lång tid. Enligt kommitténs mening bör en byggnad inte för fastighetstaxeringens vidkommande anses som tillfällig, om den har funnits i minst fem år på samma plats. Exempel på byggnader som kan anses till— fälliga är s.k. experimentbyggnader såsom vindkraft- verk o.d. Visar det sig att en sådan byggnad kommer att bli kvar på platsen under en femårsperiod kan

den inte anses vara lös egendom och skall då

taxeras.

Eftersom byggnad på annans mark jämställs med fastighet får samma bedömning göras när det gäller

att avgöra om sådan byggnad är tillfällig.

En särskild fråga är om skattefria fastigheter bör åsättas taxeringsvärde. Så skedde före 1975 års all— männa fastighetstaxering. Fastighetstaxeringsutred— ningen tog upp frågan till behandling. Särskilt uppehöll man sig vid svårigheterna att värdera icke skattepliktig fastighet, t.ex. kyrkor, och vid konsekvenserna av om taxeringsvärden i fortsättningen

åsätts endast skattepliktig fastighet, då dessa

värden t.ex. ligger till grund för förmögenhets— beskattningen. På grundval av de gjorda övervägandena infördes till 1975 års allmänna fastighetstaxering

en bestämmelse om att icke skattepliktig fastighet inte skall åsättas taxeringsvärde och att sådan fastighet — med undantag av s.k. industritillbehör enligt 2 kap. 3 5 JB — inte längre skall tas upp som

tillgång vid förmögenhetsbeskattningen.

Vissa problem kan ha uppkommit t.ex. vid fördelning efter taxeringsvärde av bidrag till vägförenings— utgifter enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar och av ansvarighetsbeloppet i fråga om gemensamt intecknade fastigheter enligt JB, då taxeringsvärde inte längre åsätts skattefri fastighet. I övrigt har metoden att inte sätta taxeringsvärde på icke skattepliktig fastighet fungerat väl. Metoden bör därför behållas och de begränsade svårigheter som kan ha uppkommit bör lösas på annat sätt. I huvud— regeln som föreslagits intagen i 1 kap. 1 5 bör på grund av vad som anförts också föreskrivas att icke skattepliktig fastighet inte skall åsättas taxerings— värde.

I det inledande kapitlet (5 5) bör också tas in en regel om att som ägare i FTL:s mening skall anses den som enligt 47 5 KL skall uppta garantibelopp som skat” tepliktig inkomst,även om denne inte är ägare. Detta innebär att i vissa fall annan än den faktiske ägaren till en fastighet skall anses som ägare. Denna fråga

kommer att behandlas närmare i kap. 8.

5.2.2 Taxeringsperiod, taxeringsår m.m.

Vare sig i KL eller TL finns någon ingående definition av vad som menas med allmän fastighets— taxering. Sådan taxering definieras endast genom en

precisering av när taxeringen äger rum, dvs.

taxeringsperioden. Inte heller i FTL synes någon när— mare definition av begreppet allmän fastighetstaxe— ring, dvs. taxering av all fastighet, behöva göras. Det bör räcka med att man som nu i 12 5 KL och 2 5 1 mom. TL anger när sådan taxering skall ske och den där emellan löpande taxeringsperioden. Innehållet i

dessa bestämmelser bör tas in som 7 5.

Till reglerna om ny taxering och andra regler om årlig fastighetstaxering avser kommittén som nämnts att återkomma i ett senare betänkande. För den materiella delen av dessa regler bör ett kapitel i

FTL reserveras, lämpligen 16 kap.

Till grund för bl.a. definitionen av taxeringsperio— den ligger en bestämning av vad som avses med taxeringsår. Samma definition som f.n. finns i KL

av begreppet taxeringsår bör tas in i 1 kap. 3 5 FTL. En sådan bestämmelse är också nödvändig för att ange den s.k. beskaffenhetstidpunkten vid fastig— hetstaxeringen. Liksom f.n. stadgas i KL bör i FTL föreskrivas att fastighetstaxeringen skall ske på grundval av fastighets användning och beskaffenhet vid ingången av taxeringsåret, dvs. det år då taxeringen bestäms i första instans. Regeln föreslås bli intagen i 1 kap. 6 5 FTL.

I de inledande bestämmelserna i TL lämnas en prin— cipiell regel om fastighetstaxeringen som bör föras över till 1 kap. FTL. I 1 5 TL föreskrivs att vid taxering skall iakttas att taxeringarna blir överens— stämmande med skatteförfattningarna och i möjligaste måtto likformiga och rättvisa. Denna regel hade en liknande föregångare i en regel i 1928 års taxerings— förordning. Eftersom denna regel har ansetts böra kvarstå i TL, borde det vara lämpligt att en mot— svarande föreskrift gäller även vid fastighetstaxe— ringen. Föreskriften föreslås bli intagen i 1 kap.

I 2 5 1 mom. TL infördes år 1972 efter förslag i prop. 1972z15 en regel om vad som är att hänföra till den årliga taxeringen. Till sådan taxering skulle

hänföras varje beslut som skall antecknas i fastig—

hetslängd enligt vad därom har föreskrivits. Departe— mentschefen ansåg det angeläget att det skapades klarhet i frågan om vad som är att räkna som beslut om taxering, inte minst för bedömande av fullföljds— frågan (s. 62). I prop. 1978/79:161 har föreslagits

en ny utformning av lagrummet.

Det synes befogat att det för fastighetstaxeringens vidkommande ges en föreskrift som klargör vad som vid taxeringen är beslut ochson1därmed får över—

klagas. Denna fråga kommer att behandlas i avsnitt 1 26.2.4.

5.2.3 Följdändringar i KL och TL

Förslagen under föregående punkt om att ta in bestämmelser motsvarande dem som nu finns i KL eller TL om taxeringsperiod, allmän fastighetstaxering m.m. bör i en del fall medföra att bestämmelsen i fråga förs bort från KL eller TL. I de fall som anges i det följande bör emellertid bestämmelsen i fråga också finnas kvar i KL eller TL i oförändrat eller

något omredigerat skick.

Bestämmelse om taxeringsår behövs fortfarande i KL. Nuvarande regler i 1-3 55 KL bör därför lämnas oför— ändrade. 4—1355i_KL behandlar f.n. främst fastig— hetstaxering och bör därför i princip utgå ur KL och i stället ingå i FTL. I första stycket av 4 5 finns en regel som även har betydelse för inkomsttaxe— ringen. Här talas om att underlag för beräkning av kommunal inkomstskatt såvitt gäller fastighet skall bestämmas vid fastighetstaxering, om ej annat

föreskrivs. Vidare talas om skatteplikt och

garantibelopp. Frågan om skatteplikt har betydelse för garantibeskattningen och om denna beskattning stadgas i KL. Även andra stycket av 4 5 behövs för inkomsttaxeringen. Det finns därför skäl att behålla

första och andra styckena av paragrafen i KL.

I 4 5 bör ett nytt stycke införas, nämligen av det innehållet att bestämmelser om fastighetstaxering finns i FTL. Vidare bör innehållet i punkt 2 av anvisningarna till 8 5 KL om tillbehör till byggnad flyttas till andra stycket i 4 9.

Enligt vad som nu har föreslagits bör samtliga paragrafer i 2 kap. KL utom 4 5 första och andra styckena utgå ur KL. Det synes därför lämpligt att 4 5 med dess föreslagna nya innehåll flyttas till

en ny 4 5 i 1 kap. KL och att hela nuvarande 2 kap. KL utgår ur den lagen.

Till följd av förslaget att reglering av allmän fastighetstaxering skall göras i PTL bör i 2 5 TL

en ändring beträffande definitionen om allmän fastig— hetstaxering göras. I lagrummet hänvisas till 12 5 KL. I stället bör hänvisas till 1 kap. 7 5 FTL.

6 INDELNING AV BYGGNADER OCH MARK

6.1 Inledning

Besluten vid fastighetstaxeringen förutsätter att en systematisk och noggrann klassificering har gjorts av den egendom som skall taxeras. Egendomen indelas vid denna klassificering i olika typer av byggnader och mark. Det sätt på vilket egendomen klassificeras i olika byggnadstyper och typer av mark, s.k. ägoslag, har avgörande betydelse för de olika momenten vid taxeringen, t.ex. vid indelningen i taxeringsenheter. Vidare används olika värderingsmetoder för skilda slag av egendom. Till grund för den klassificering som har utförts vid fastighetstaxeringen har hittills

främst legat egendomens faktiska användning.

Klassificering av fast egendom görs även i andra sam- manhang än vid fastighetstaxeringen. Det förekommer därvid att definitioner som används inom olika områ—

den inte överensstämmer med varandra.

Som exempel kan nämnas jordhävdslagen (1969:698) och skogsvårdslagen (1948:237). I jordhävdslagen används termen odlad jord, varmed i den lagen avses åker och kultiverad betesmark. I prop. 1978/79:163 med förslag till lag om skötsel av jordbruksmark har ett förslag till ny lag på området framlagts. I skogsvårdslagen används begreppet skogsmark på ett sätt som i allt väsentligt är identiskt med fastighetst xeringens

skogsmarksbegrepp.Dettagällerävenriksskogstaxe- ringen.

Klassificering av byggnader och mark görs även för statistiska ändamål. Vad beträffar mark för jordbruk och skogsbruk inhämtas uppgifter om arealen för både administrativa och statistiska ändamål.

Eftersom de definitioner som används inom olika områ— den inte stämmer överens försvåras eller omöjliggörs jämförelser mellan sammanställningar från skilda un—

dersökningar.

Sammanställning av arealuppgifter från olika register och år lämnas i tabell 6.1.

6.2 Gällande ordning

Regler om hur mark och byggnader skall klassificeras vid fastighetstaxeringen finns f.n. inte i författ— ningsform utom såvitt gäller skogsmark. I Handled— ningen ges i stället ganska omfattande anvisningar om hur klassificeringen bör göras. Av Handledningen framgår i denna del följande.

6.2.1 Byggnader på jordbruksfastighet

Vid värderingen och redovisningen skall en uppdelning av byggnadsbeståndet göras med hänsyn till behovet av byggnaderna och till hur de används.

Med avseende till behovet av byggnad eller byggnads— del skall en uppdelning ske i driftbyggnad och över— byggnad.

Driftbyggnad är byggnad som är behövlig för jordbruk eller skogsbruk. När det gäller att bedöma om byggnad är behövlig eller ej skall hänsyn tas bl.a. till den

Tabell 6.1 Jämförelse i areal jordbruksmark mellan fastighetstaxeringsregistret år 1975 och lantbruksräk- ningen år 1976. Länsindelningen den 1 januari 1976. Areal i hektar.

Län Fastighetstaxeringsregistret 1975 Åker Ängs— och Totalt betesmark

Stockholm 98 680 21 067 119 747 Uppsala 157 674 24 687 182 361 Södermanland 140 012 24 178 164 190 östergötland 216 576 62 415 278 991 Jönköping 99 393 57 202 156 595 Kronoberg 63 616 39 811 103 427 Kalmar 133 260 61 298 194 558 Gotland 82 236 15 162 97 398 Blekinge 39 417 15 797 55 214 Kristianstad 181 309 48 558 229 867 Malmöhus 297 580 34 665 332 245 Halland 126 602 21 067 147 669 Göteborgs— o Bohus 73 165 18 885 92 050 Älvsborg 164 418 46 121 210 539 Skaraborg 278 620 44 606 323 226 Värmland 129 370 29 105 158 475 Örebro 117 186 16 352 133 538 Västmanland 131 096 14 571 145 667 Kopparberg 77 001 26 999 104 000 Gävleborg 81 926 15 904 97 830 Västernorrland 67 014 21 297 88 311 Jämtland 54 175 20 209 74 384 Västerbotten 101 498 18 583 120 081 Norrbotten 52 427 19 905 72 332

Tabell 6.1 forts. Jämförelse i areal jordbruksmark mellan fastighetstaxeringsregistret år 1975 och lant—

bruksräkningen år 1976. Länsindelningen den 1 januari 1976. Areal 1 hektar.

Län Lantbruksräkningen 1976 Åker Kultiv. Annan Totalt betes— gräsbär. mark mark

Stockholm 100 881 6 558 12 310 119 749 Uppsala 161 840 6 435 14 791 183 066 Södermanland 144 674 6 603 12 586 163 863 östergötland 223 193 17 631 41 527 282 351 Jönköping 99 250 22 057 34 753 156 060 Kronoberg 63 828 15 026 23 356 102 210 Kalmar 137 551 13 861 44 788 196 200 Gotland 82 944 4 035 10 235 97 214 Blekinge 40 840 4 734 8 843 54 417 Kristianstad 187 533 21 137 20 839 229 509 MaJJnöhus 310 908 14 410 14 560 339 878 Halland 127 731 9 985 9 220 146 936 Göteborgs— o Bohus 71 928 7 061 12 450 91 439 Älvsborg 165 092 16 390 27 660 209142 skaraborg 289 776 13 156 22 144 325 076 Värmland 128 230 8 605 24 340 161 175 örebro 120 450 4 433 7 628 132 511 Västmanland 135 238 3 950 7 174 146 362 Kopparberg 70 157 8 507 23 965 102 629 Gävleborg 81 197 4 476 12 759 98 432 Västernorrland 66 060 10 287 23 269 99 616 Jämtland 49 403 8 506 20 212 78 121 Västerbotten 95 044 10 412 25 510 130 966 Norrbotten 49 309 10 922 27 525 87 756

eller de driftsformer som vanligen förekommer i trak— ten. Byggnad som inte är behövlig på en viss taxe— ringsenhet anses smnöverbyggnad, om det inte är en byggnad som normalt förekommer på liknande taxerings-

enheter i trakten.

Efter användningssättet skall byggnaderna delas upp i bostadsbyggnader och icke bostadsbyggnader. Som bo— stadsbyggnad anses byggnad som huvudsakligen används för en eller flera familjer som permanentbostad el—

ler för fritidsändamål.

De icke bostadsbyggnader som används eller är behöv— liga för jord— och skogsbruk kallas ekonomibyggnader. Kategorin icke bostadsbyggnader benämns även ekonomi— byggnader m.m., eftersom praktiskt taget alla icke bostadsbyggnader är ekonomibyggnader. Byggnad som i väsentlig omfattning används delvis som bostad och

delvis som ekonomibyggnad skall för taxeringen delas

upp. varefter de olika delarna skall värderas försig.

Om bostadsbyggnad är betydligt större eller mer på— kostad än vad som normalt behövs för driften kan den— na hänföras till överbyggnad. Likaså kan bostadsbygg— nad som inte behövs för driften och som står oanvänd men har ett påtagligt värde anses som överbyggnad. Vidare kan överbyggnad anses förekomma då del av eko—

nomibyggnad stadigvarande hyrs ut. 6.2.2 Byggnader på annan fastighet

Byggnader på annan fastighet indelas i huvudsak efter den avsedda eller pågående användningen. Om byggnad används för flera ändamål skall det sätt, på vilket den huvudsakligen används bestämma till vilken grupp

den skall hänföras.

Byggnaderna indelas i fyra grupper,nämligen småhus, hyreshus, industribyggnader och specialbyggnader.

Småhus är byggnad som har till ändamål att utgöra bo— stad åt högst två familjer. Även om småhus används både för bostadsändamål och annat ändamål skall den hänföras till småhusgruppen, förutsatt att den andra typen av användning inte påverkar byggnadens allmänna karaktär av småhus. Småhus för permanent boende4delas upp i enfamiljsvillor, tvåfamiljsvillor samt rad— och kedjehus. Småhus som används för fritidsändamål kal—

las fritidshus.

Hyreshus är byggnad som är avsedd till bostad åt minst tre familjer för permanent boende eller fri— tidsändamål. Som hyreshus betecknas även byggnad som är avsedd att användas för kontor och butik samt för— rådsutrymmen i anslutning härtill.

Med industribyggnad avses byggnad som används för in— dustriell verksamhet. Hit räknas även byggnader för gruv— och täktändamål, kraftverk, e1—, gas—, vatten— och värmeverk, bensinstationer, parkeringshus, lager,

förråd, depåer, växthus o.d.

Specialbyggnaderna är en restgrupp. Dit skall byggna— der hänföras som inte hör till någon av de tidigare nämnda grupperna av byggnader. Här avses främst bygg— nader för speciella ändamål, t.ex. byggnader för un— dervisning och sjukvård, hotell, restauranger, teat— rar, biografer och idrottsanläggningar.

Handledningen anger att koder skall sättas på olika fastighetstyper m.m. och anges på den s.k. fastig— hetstaxeringsavin och i fastighetslängden. Enligt Handledningen skall varje skattepliktig taxeringsen— het, som har beskattningsnaturen annan fastighet och

ett värde av lägst 1 000 kr., åsättas typkod. Vid denna kodsättning räknar man med fem huvudgrupper, som har fördelats efter taxeringsenhetens huvudsakli— ga användningssätt. Grupperna är småhusfastigheter, hyresfastigheter, industrifastigheter, exploaterings— fastigheter och specialfastigheter. Med småhusfastig— het avses taxeringsenheter som är bebyggda med småhus eller avsedda till detta. Hyresfastigheter är sådana taxeringsenheter som är bebyggda eller avsedda att bebyggas med hyreshus. Industrifastigheter är taxe— ringsenheter som är bebyggda eller avsedda att be— byggas med industribyggnad. Hit hör också vissa and— ra närbesläktade fastigheter. Med exploateringsfas— tigheter avses taxeringsenheter som är avsedda att uppdelas i flera fastigheter med ett eller flera an— vändningsändamål. Specialfastigheter är taxeringsen— heter som är bebyggda eller som man avser att bebygga med annan byggnad än småhus, hyreshus eller industri—

byggnad eller som är avsedda att inte bebyggas.

Alla dessa fem grupper utom gruppen exploateringsfas— tigheter uppdelas i sin tur i undergrupper, som var

och en får en typkod. Vissa kodnummer mellan 10 och 55 samt 00 används.

6.2.3 Ägoslag

Enligt reglerna för 1975 års fastighetstaxering sär— skiljs ägoslag endast för mark på jordbruksfastighet. Ägoslagen är åker, ängs— och betesmark, skogsmark,

tomt samt icke produktiv mark. Den mark som hör till

annan fastighet anses alltid som tomtmark.

Med åker avsesmarksom har lagts under plog och nytt— jas för växtodling, innefattande även fältmässiga od—

lingar av t.ex. frukt och bär. Hit räknas dock inte

mångåriga slåtter— och betesvallar, som utnyttjas

endast undantagsvis eller som inte väntas bli plöjda på nytt. Betesvall som skulle kunna användas för t.ex.

spannmålsodling skall redovisas som åker.

Med ängs— och betesmark avses dels kultiverad betes— mark, dels annan gräsbärande mark. Kultiverad betes— mark är gräsbärande mark, som används för bete och som förbättras genom t.ex. röjning samt gräsbärande mark som tidigare har varit åker och som utnyttjas som bete. Med annan gräsbärande mark avses gräsbäran— de mark, som ej är att hänföra till åker eller kulti— verad betesmark. Till annan gräsbärande mark räknas betes— och slåtterängar, strand— och hagmarksbeten samt mark som har varit åker, om den inte används

till bete eller för skogsbruksändamål.

Skogsmark är mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte väsentligen utnyttjas för annat ändamål. Mark, på vilken det jämsides med skogsbruk bedrivs visst betesbruk (hagmark) räknas till skogsmark. Som skogsmark anses mark som tidigare har brukats som åker eller äng, men som på grund av nuvarande eller förestående brukningsförhållanden inte längre bör redovisas som sådan mark. Även ljungmark och annan av ålder kal mark hänförs till skogsmark, om marken är lämplig för skogsproduktion.

Tomt är byggnadsplats och område i anslutning härtilL som används för prydnadsträdgård, upplagsplats, par- keringsplats o.d.

Till icke produktiv mark hänförs mark, som inte hör till något av de tidigare nämnda ägoslagen, t.ex. vägar, större avloppsdiken, kraftledningsgator och

impediment.

Enligt gällande ordning utgör mark med exploaterings- möjligheter inte något särskilt ägoslag. Endera bil— das särskilda taxeringsenheter — exploateringsfastig— heter — med beskattningsnaturen annan fastighet av sådan mark, eller också beaktas exploateringsmöjlig— heterna särskilt genom åsättande av övervärde vid

värderingen av jordbruksfastighet.

Om gränsdragningen mellan jordbruksfastighet med ex— ploateringsmöjligheter och exploateringsfastighet an— förs följande i Handledningen. Fastighet, som kan förväntas bli exploaterad för bebyggelseändamål, bör taxeras som jordbruksfastighet så länge den används för jordbruk eller skogsbruk, även om exploateringen kan förväntas ske inom en nära framtid. Fastighet, som ligger oanvänd men som kan förväntas bli exploa— terad för bebyggelseändamål, bör taxeras som annan fastighet, om det är påtagligt att den är avsedd att exploateras inom en nära framtid. När det gäller att bedöma om det är påtagligt att exploatering kommer att ske,bör detta anses vara fallet, om det av fast— ställd stadsplan eller byggnadsplan framgår att fas— tighet skall exploateras. Godkänd avstyckningsplan torde vara att jämställa med fastställd byggnadsplan. Föreligger någon av dessa planer bör området taxeras som annan fastighet, om det inte fortfarande används för jordbruk eller skogsbruk. Har plan blivit inaktu— ell och bebyggelse inte har kommit till stånd och det ej är att förvänta att fortsatt bebyggande kommer att ske, bör fastigheten hänföras till jordbruksfas— tighet. Om betydande investeringar för exploatering har gjorts på senare år och utvecklingen i orten ta— lar för att den kommer att fullföljas, får det anses påtagligt att exploatering skall komma till stånd, även om detaljplan inte föreligger. Om fem eller fle— ra tomtplatser utarrenderas,bör dessa brytas ut till

exploateringsfastighet.

I 10 5 KL andra punkten av anvisningarna sägs attdel— värdet övervärde skall redovisas för jordbruksfastig— het bl.a. om taxeringsenheten eller del därav kan väntas bli exploaterad för bebyggelse inom överskåd— lig framtid.

Enligt Handledningen bör krävas att möjligheterna till exploatering skall vara Väl dokumenterade i form av konkreta planer eller genom en klart utbildad prisnivå för att övervärde skall åsättas. En klar ortsprisnivå bör anses föreligga, om flera köp har förekommit på orten och om priserna på sinsemellan liknande fastigheter har varit sådana att det inte kan anses råda någon tvekan om att liknande köpevill— kor kommer att gälla vid fortsatta försäljningar av fastigheter i trakten. Vidare skall övervärde åsättas fastighet, om markens framtida användning för bebygg— elseändamål kan anses mer eller mindre säkert bestämd på grund av översiktliga planer, förslag till detalj— planer, bostadsförsörjningsprogram eller kommunala

investeringsbeslut.

6.3 Synpunkter och förslag 6.3.1 Grunderna för indelningen 6.3.1.1 Allmänt

Den klassificering av byggnadstyper och ägoslag som görs vid fastighetstaxeringen skall i första hand tjäna till att få fram ett rättvisande underlag för de olika beslut som fattas vid denna taxering.

Ett riktmärke för klassificeringssystemet är också att det skall kunna samordnas med annan lagstiftning och statistikframställning, där likartade begreppsbe— stämningar kommer till användning. Vid utarbetandet

av förslaget till klassificering, som har tagits ini 2 kap. FTL, har så långt det är möjligt mot bakgrund av fastighetstaxeringens behov hänsyn tagitstillsam- ordningsaspekter. Bl.a. harkommitténunderutrednings— arbetet haft kontakt med SCB,som hari_uppdragatt.söka samordna klassificeringar och definitioner av mark för jordbruk och skogsbruk mellan myndigheter som an— vänder ägoslagsklassificeringar i sin verksamhet.

Ett annat mål i fråga om klassificeringen är att ef— tersträva att göra definitionerna klara och enkla att tillämpa för uppgiftslämnare och myndigheter. De an— visningar som RSV gav för klassificering inför 1975 års allmänna fastighetstaxering har fungerat väl. Då samordnades definitionerna i stor utsträckning med

dem som användes av SCB.

För fastighetstaxeringen är det av största vikt att man vid klassificeringen får fram grupper av egendom som har likartade egenskaper och som enhetliga värde— ringsregler kan ställas upp för. Enligt 1975 års klassificeringssystem var huvudregeln för att nå det- ta mål beträffande marken att indelningen skulle gö— ras utifrån egendomens faktiska användning. Beträff— ande byggnader beaktades både den faktiska använd—

ningen och beskaffenheten.

Kommittén anser att samma grunder för indelningen bör gälla även framdeles såsom närmare kommer att ut—

vecklas i det följande. 6.3.1.2 Byggnads användning och beskaffenhet

Byggnadsbeståndet föreslås bli indelat i olika bygg— nadstyper, nämligen småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, industribyggnad och specialbyggnad. Gruppen special—

byggnad föreslås i sin tur indelas i undergrupper

t.ex. vårdbyggnad, skolbyggnad och kulturbyggnad. De— finitionerna av de olika byggnadstyperna bör tas in i 2 kap. 2 5 FTL.

För specialbyggnader föreslås användningssättet vara indelningsgrund. I övrigt bör det ändamål som en byggnad är inrättad för ligga till grund för indel— ningen.

Definitionerna av de byggnader som enligt förslaget skall hänföras till byggnadstypen specialbyggnad har i princip utformats så, att det sätt på vilket bygg— naderna används motiverar att byggnaderna bör undan— tas från skatteplikt.

Även dessa byggnader kan sägas vara inrättade för nå— got ändamål. Vid klassificeringen bör tillvägagångs— sättet vara att man först avgör om en byggnad har så— dant användningssätt att den bör indelas som special— byggnad. Om så inte är fallet skall det ändamål som byggnaden är inrättad för avgöra till vilken av de övriga byggnadstyperna den skall hänföras.

Som exempel kan nämnas en byggnad som är inrättad för sådant ändamål att den kan indelas som t.ex. hyreshus men används på sätt som överensstämmer med defini— tionen på en specialbyggnad. I så fall bör använd— ningen ha företräde före beskaffenheten vid indel— ningen, och byggnaden skall således klassificeras som specialbyggnad.

Byggnad som är inrättad som ekonomibyggnad bör där— emot ges en särställning i detta sammanhang. En sådan byggnad kan också vara använd på sådant sätt att den kan indelas som specialbyggnad och således bör vara skattefri. Exempel på en sådan byggnad är t.ex. en loge på ett jordbruk som används vid undervisning

(skoljordbruk). I sådant fall bör ett undantag göras från huvudregeln att användningen skall ha företräde

framför beskaffenheten vid indelningsförfarandet.

Som framgår av avsnitt 9.3.1 föreslås att special- byggnad skall ha beskattningsnaturen annan fastighet, medan ekonomibyggnad skall ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Därför bör byggnad som kan vara både specialbyggnad och ekonomibyggnad hänföras till den senare byggnadstypen. Dessa byggnader kommer att behandlas i det avsnitt som reglerar fastigheters skattepliktsförhållanden.

De föreslagna reglerna om klassificering av byggna— der, som kan hänföras till såväl specialbyggnad som någon av de övriga byggnadstyperna, bör tas in i 2 kap. 3 5 FTL.

6.3.1.3 Pågående och tillåten användning av mark

Marken föreslås bli indelad i följande ägoslag, näm— ligen tomtmark, exploateringsmark, täktmark, åker— mark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment och öv— rig mark. För varje ägoslag har lämnats en defini—

tion.

Som tidigare har nämnts har indelningen till syfte bl.a. att samla egendomen i grupper, som enhetliga

värderingsregler kan användas för.

Riktmärket vid värderingen skall vara att taxerings— värdet skall spegla fastigheternas marknadsvärde. Detta anknyter normalt till den pågående användningen

av marken.

I två fall anser kommittén emellertid att annan till—

låten användning än den pågående användningen skall

ligga till grund för klassificeringen. För dessa fall har kommittén avgränsat två särskilda ägoslag. Ägo— slagen är exploateringsmark och täktmark.

Mark, som enligt fastställd stads— eller byggnadsplan skall exploateras för byggnadsändamål men på vilken exploatering inte har påbörjats, skall enligt kommit— téns förslag indelas som exploateringsmark, även om den fortfarande används för t.ex. växtodling, om det

är uppenbart att marken kommer att bli exploaterad.

Mark, som omfattas av täkttillstånd men på vilken brytning inte har påbörjats, skall enligt förslaget indelas som täktmark. T.ex. skall det förhållandet att det finns skog på sådan mark inte föranleda att mar—

ken indelas som skogsmark.

Definitionen i båda fallen bygger således på en till— låten men inte pågående användning av marken. Viss mark, som i gällande ordning indelas som något av ägoslagen på jordbruksfastighet, kan med hänsyn till vad som nu har sagts i fortsättningen i stället bli indelad som exploateringsmark eller täktmark ochdännai

få beskattningsnaturen annan fastighet.

6.3.1.4 Tillfällig användning av mark

Vid taxeringstillfället kan mark tillfälligt användas för ändamål som den normalt inte används för. Detta bör inte få avgörande inverkan vid taxeringen. Därför bör man bortse från användningssätt som är av till— fällig art vid klassificeringen. Man bör i stället

utgå ifrån den användning egendomen brukar ha.

Beträffande mark kan en koppling göras till tillfäl— liga byggnader. Om dessa har talats i avsnitt 5.2.1. Mark, som en tillfällig byggnad står på, bör inte

klassificeras som tomtmark. Detta bör givetvis inte gälla om den mark som den tillfälliga byggnaden står på av andra skäl bör klassificeras som tomtmark. Det— ta är fallet om den tillfälliga byggnaden är upp- ställd på en tomt för småhus. En föreskrift om att indelning inte får ske på grundval av tillfällig an— vändning bör tas in i 2 kap. 4 5 FTL.

6.3.2 Indelning i byggnadstyper 6.3.2.1 Huvudsaklighetsprincipen

Enligt Handledningen bör, om en byggnad används för flera ändamål, byggnaden hänföras till den grupp som innefattar byggnadens huvudsakliga användning.

Kommittén finner också att en huvudsaklighetsprincip nu är mest ändamålsenlig för att avgöra till vilken byggnadstyp en byggnad skall hänföras. En regel härom bör tas in i 2 kap. 3 € FTL.

I de fall en byggnad är inrättad för endast ett ända— mål eller har endast en specialanvändning ger det sig självt vilken användning eller beskaffenhet som är den huvudsakliga. Så förhåller det sig då en byggnad i sin helhet är inrättad med affärslokaler och an— vänds för affärsrörelse. Den skall då klassificeras som hyreshus. Om affärslokalerna används för sådant ändamål, som stämmer med definitionen av någon spe— cialbyggnad, specialändamål, skall byggnaden indelas som specialbyggnad.

Att avgöra för vilket ändamål en byggnad huvudsakli— gen används eller är inrättad kan vid fall av blan—

dad användning eller beskaffenhet medföra svårighe— ter.

En metod är att se till vilken användning eller be— skaffenhet som upptar den största golvarean. Ett missvisande resultat kan dock åtstadkommas om man ge— nomgående använder denna metod. För ett användnings— område kanske det krävs endast en mindre del av bygg— naden. I gengäld kan det för denna användning vara nödvändigt med särskilt påkostade lokaler. Det kan därför vara motiverat att beakta även anläggnings- kostnaden för de olika delarna av huset. Hyresvärdet kan också vara en faktor att ta med vid bedömningen. Det är således befogat att använda sig av mer än en bedömningsgrund. I mer komplicerade fall bör således en helhetsbedömning ske. för att få så rättvisande

resultat som möjligt vid huvudsaklighetsbedömningen.

På jordbruksfastighet kan undantagsvis tvekan uppkom— ma om byggnad är småhus eller ekonomibyggnad. Ofta är det då möjligt att betrakta byggnaden som två samman— byggda hus, ett småhus och en ekonomibyggnad. Liksom hittills bör sammanbyggda tvåfamiljsradhus hänföras

till småhus, oavsett upplåtelseform.

Då fråga är om vilken byggnadstyp en byggnad skall anses tillhöra med hänsyn till huvudsaklighetsprin— cipen, stårvaletvanligen mellan hyreshus, special—

byggnad och industribyggnad.

En byggnad har t.ex. ett relativt homogent utförande. Vissa lokaler i byggnaden används för ändamål som medför att byggnad klassificeras som specialbyggnad, medan andra lokaler används och är inrättade på så— dant sätt att byggnad klassificeras som hyreshus. I detta fall bör klassificeringen kunna avgöras med ledning av arean av de olika lokalerna. I ett annat fall kan utrymmena i en byggnad vara helt olikforma— de, som t.ex. då teater, biograf eller kyrka är in—

rymd i byggnad som i övrigt innehåller bostäder, kon—

tor och butiker. Om kostnaderna per volymsenhet i ett sådant fall inte är uppenbart olika bör klassifice— ringen kunna grundas på hur stor volymsdel av byggna—

den som de olika delarna upptar.

I de fall en byggnad används för både kontors— och industriändamål och kostnaden för industridelen är av en helt annan storleksordning än den som hänför sig till kontorsdelen, bör klassificeringen grundas på en bedömning av relationerna mellan delarnas värden. Of— ta kan en sådan bedömning grundas på en hyresuppskatt— ning och i andra fall på nedlagda byggnadskostnader.

Sammanfattningsvis bör således huvudsakligheten bedö- mas utifrån enkla storleksmått som m2 golvyta eller m3 bruttovolym, om de olika byggnadsdelarna är någor—

lunda jämförbara. Har delarna däremot en helt olikar— tad utformning och beskaffenhet bör huvudsakligheten

avgöras med ledning av delarnas värde.

Man kan tänka sig flera varianter av blandad beskaf— fenhet eller användning. Några exempel lämnas i det

följande.

Om en byggnad inte till någon del används för special— ändamål skall det ändamål som byggnaden huvudsakligen är inrättad för avgöra till vilken byggnadstyp som byggnaden skall hänföras. En byggnad, som är inrättad både för bostads— och industriändamål och som inte används för specialändamål och som till huvudsaklig del är inrättad med industrilokaler, skall således

klassificeras som industribyggnad (figur 1).

Figur 1 Industribyggnad 60% 40% Industri Bostäder

För byggnad som i sin helhet används för fler än ett specialändamål skall den huvudsakliga användningen vara avgörande då man bestämmer till vilken typ av specialbyggnad som byggnaden skall hänföras. Om bygg— naden används både för undervisning och sjukvård och byggnaden huvudsakligen används för undervisning

skall den klassificeras som skolbyggnad (figur 2).

Figur 2

Skolbyggnad

70 % 30 %

Undervisning Sjukvård

Används byggnad för såväl undervisning som sjukvård och teaterverksamhet får det användningssätt som do— minerar vara avgörande för vilken specialbyggnad byggnaden skall indelas som (figur 3).

Figur 3

Vårdbyggnad

20 % 45 % 35 %

Under— Sjukvård Teater— Visning verksamhet

Man kan tänka sig det fallet att en byggnad är inrät— tad både för bostads— och industriändamål och att in— dustridelen har en användning som överensstämmer med

definitionen på specialbyggnad. Om denna del är den

huvudsakliga skall byggnaden indelas som specialbygg— nad (figur 4).

Figur 4

Vårdbyggnad

65 35 %

Industri Bostäder (kriminalvård)

Om byggnad till mindre del är inrättad för bostads— ändamål och denna del används som bostad och återsto— den av byggnaden används för två olika specialändamål skall den av specialanvändningarna som är den huvud— sakliga bestämma valet av specialbyggnad vid klassi—

ficeringen (figur 5).

Figur 5

Kulturbyggnad

45 30 % 25 %

Teaterverksamhet Sjuk— Bostad vård

Om byggnad till viss del används för specialändamål men denna del inte är den huvudsakliga, skall det ändamål byggnaden huvudsakligen är inrättad för vara bestämmande för till vilken annan byggnadstyp än spe— cialbyggnad som byggnaden skall hänföras. I detta fall bör man se till vilket ändamål byggnaden i sin

helhet är inrättad för, när man skall bedöma vilken beskaffenhet som är den huvudsakliga (figur 6 och 7L

Figur 6 Hyreshus 70 % 30 % Affär Industri (arbets— vård) Figur 7 Industribyggnad

45 %

Bostäder

25 % 30 %

Industri Industri (ej spe— (arbets— cialan— vård) Vändning)

6.3.2.2 Indelning efter beskaffenhet

Småhus och hyreshus

Begreppen småhus och hyreshus används i gällande ord—

ning vid klassificering av bostadsbyggnader på annan

fastighet. Småhus är byggnad som har till ändamål att

utgöra bostad åt högst två familjer. Hyreshus är

byggnad som bl.a. är avsedd att utgöra bostad åt

minst tre familjer eller att användas för kontor el—

ler butik.

Byggnader, som används som bostäder på jordbruksfas—

tighet, uppdelas f.n. inte i olika kategorier. Dessa

byggnader benämns enbart bostadsbyggnader utan beakt-

ande av hur många familjer som byggnaderna är avsed—

da för.

Enligt Handledningen skall bostadsbyggnader på jord—

bruksfastighet värderas enligt de normer som anvisas

Kommittén avser inte att föreslå ändringar i reglerna om värdering av småhus och hyreshus på jordbruk. Ef— tersom samma värderingsregler skall användas, oavsett vilken beskattningsnatur bostadsbyggnaderna kommer att hänföras till, finns det inte några vägande skäl att indela beståndet av bostadsbyggnader i olika bygg— nadstyper på grund av att de hänförs till skilda be- skattningsnaturer. Om enhetliga grunder för indelning av bostadsbyggnaderna används kan vidare förenklingar vid kodsättning och längdföring åstadkommas.

En bostadsbyggnad kan i praktiken användas av fler eller färre familjer än byggnaden är inrättad för. Den mest ändamålsenliga bedömningsgrunden för klassi— ficeringen av bostadsbyggnaderna är därför enligt kommitténs mening det ändamål för vilket byggnaden är inrättad. Till kategorin småhus bör således hänföras byggnader som är inrättade med bostäder åt högst två familjer. Till kategorin hyreshus bör då hänföras öv— riga bostadsbyggnader, dvs. sådana som är inrättade med bostäder åt minst tre familjer.

Värderingsreglerna för småhus resp. hyreshus föreslås som framgår av kap. 13 och 14, bli desamma vid 1981 års taxering, oberoende av om huset används för per— manentboende eller fritidsboende. Indelning i bygg— nadstyper efter permanent— eller fritidsboende är därför obehövlig för fastighetstaxeringen.

Även om det saknar betydelse för fastighetstaxeringen att göra åtskillnad mellan permanenthus och fritids— hus har detta dock betydelse i åtskilliga andra sam— manhang, såsom vid den kommunala planeringen, vid folk— och bostadsräkningen och för andra statistiska ändamål. Med hänsyn härtill bör i längden redovisas om byggnad används för permanentboende eller fritids— boende. Som grund för att avgöra om huset skall klas—

kel schablonregel användas. En sådan regel kan inte anknyta till byggnadens beskaffenhet. I stället kan man exempelvis utgå från om någon är mantalsskriven på fastigheten eller ej.

Enligt huvudregeln bör alla byggnader indelas i bygg— nadstyper. Byggnader, som utgör komplement till be— fintligt småhus i funktionellt avseende, värderas nu inte särskilt. Värdet av komplementbyggnader innefat— tas i stället i småhusets värde. Den funktion för bo— endet som en komplementbyggnad har, gör att utrymmen med samma funktion lika gärna kan vara inrymda i bo— stadshuset. För att ett enhetligt värderingssystem skall kunna användas är det lämpligt att komplement— byggnader såsom garage, förråd, bastu och andra mindre byggnader, som ligger i anslutning till små— hus, inte indelas särskilt utan vid klassificeringen och värderingen behandlas som om de var belägna inom

byggnaden.

Till byggnadstypen hyreshus bör i gällande ordning hänföras byggnader som är avsedda även för andra än— damål än bostadsändamål. Vid indelningen är det be— tydelsefullt att egendom som kan värderas efter samma grunder förs till samma grupp. Till gruppen hyreshus är det ändamålsenligt att hänföra sådana byggnader som det går att beräkna ett hyresvärde för. Vissa andra byggnader än bostadsbyggnader bör av den anled— ningen indelas som hyreshus. Således bör till gruppen hyreshus föras byggnader som är inrättade till, för— utom bostäder, kontor och butiker, även restauranger och hotell och andra anordningar, som hyresvärde kan beräknas för.

I enlighet med huvudregeln bör fristående förråd, som är belägna på tomten till ett hyreshus, också indelas

som hyreshus om de behövs för verksamheten i hyres—

huset. Större lager— eller förrådsbyggnad, som inte är belägen i anslutning till hyreshus, kan inte anses utgöra ett komplement till huset i den mening som nu har angetts. Sådan byggnad bör som framgår av det

följande indelas som industribyggnad.

Under utredningsarbetet har diskuterats om en mera adekvat benämning än hyreshus kunde användas. Benäm— ningar såsom flerbostadshus, lokalhus och storhus har nämnts. Var och en av beteckningarna flerbostadshus och lokalhus täcker inte mer än en del av de ändamål husen kan vara inrättade för. Storhus har däremot an— setts vara en lämpligare beteckning. Ordet storhus

kan stå som motsats till ordet småhus.

Till den aktuella byggnadstypen skall emellertid sam— las byggnader för vilka hyresvärde kan beräknas. Hy— reshus får därför anses vara den mest adekvata be— teckningen. Denna beteckning är inarbetad och har fungerat bra vid 1975 års allmänna fastighetstaxe— ring. Därför föreslås att beteckningen hyreshus an—

vänds även i fortsättningen.

Vidare har övervägts att införa andra definitioner för småhus och hyreshus. Uttrycket bostad åt en eller två familjer används emellertid i 24 5 KL för s.k. en— eller tvåfamiljsfastigheter. Kommittén har därför funnit det mest lämpligt att inte frångå nuvarande definitioner, i vart fall så länge de har sin motsva— righet i KL. Definitionerna inrättad till bostad åt högst två familjer resp. minst tre familjer för små— hus resp. hyreshus bör således användas även i fort—

sättningen.

Enligt förslaget kommer småhus att motsvara inte bara de byggnader på annan fastighet som i gällande ord—

ning benämns småhus utan också bostadsbyggnad på

jordbruksfastighet, som är inrättad som bostad åt

högst två familjer.

För hyreshusens del innebär förslaget en viss föränd— ring. Vissa byggnader såsom hotell— och restaurang— byggnader, som nu är indelade som specialbyggnader, har i förslaget hänförts till hyreshus. Avsikten här— med är att till byggnadstypen hyreshus bör föras byggnader som värderingsmässigt lämpligen bör behand— las på liknande sätt.

Även bostadsbyggnader på jordbruksfastighet som rym— mer minst tre bostäder blir indelade som hyreshus en— ligt förslaget.

Ekonomibyggnad

De byggnader som används eller behövs för jordbruk eller skogsbruk och som inte är bostadsbyggnader be— nämns ekonomibyggnader m.m i Handledningen. Kommittén har föreslagit att bostadsbyggnader på jordbruksfas— tighet skall hänföras till byggnadstyperna småhus och hyreshus. Till ekonomibyggnad bör således hänföras byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål såsom djurstall, loge, lada, maskinhall, lagerhus, magasin och växthus.

Enligt Handledningen bör ett växthus taxeras tillsam— mans med jordbruksfastighet, om växthusodlingen be— drivs tillsammans med jordbruket och om växthusarea— len understiger 300 m2. Växthusets värde skall då in— gå i värdet av ekonomibyggnader. Växthus om minst 300 m2 bör enligt Handledningen taxeras som annan fastighet och betecknas industrifastighet.

Enligt kommitténs mening bör växthus behandlas på liknande sätt även i fortsättningen. Därför föreslås att växthus på jordbruk eller skogsbruk klassificeras som ekonomibyggnad, om arealen understiger 300 m2.

6.3.2.3 Indelning efter användning

Specialbyggnad

Gruppen specialbyggnader har enligt nuvarande regler i Handledningen funktionen av en restgrupp. Alla byggnader, som inte kan hänföras till någon annan typ av byggnad på annan fastighet, klassificeras enligt Handledningen som specialbyggnad.

Som ett led i ett förenklat regelsystem föreslås att flertalet av byggnader, som används på ett sådant sätt att skattefrihet är motiverat för dem, samlas in under en byggnadstyp. Denna kan lämpligen ges benäm— ningen specialbyggnad. Gruppen specialbyggnader bör indelas i undergrupper. Varje undergrupp bör avgrän— sas så, att byggnader med visst angivet likartat an— vändningssätt kan föras till gruppen. En närmare re- dogörelse för undergrupperna kommer att lämnas i det avsnitt som behandlar skattepliktsfrågorna.

Byggnad som indelas som specialbyggnad skulle, om den inte vore använd för specialändamål, bli indelad ef— ter det ändamål den är inrättad för och således hän— föras till någon av de övriga byggnadstyperna enligt förslaget. Som regel är specialbyggnad också sär— skilt anordnad för sitt specialändamål, t.ex. kyrkor och badhus.

Specialbyggnader enligt förslaget utgör således inte en motsvarighet till specialbyggnader i gällande ord—

ning. Skattefriheten knyts i gällande ordning inte

till någon särskild byggnadstyp. De flesta byggnader som nu ingår i gruppen specialbyggnader kommer även enligt förslaget att betecknas som specialbyggnader. Andra som t.ex. hotell— och restaurangbyggnader kom—

mer att indelas som hyreshus.

6.3.2.4 Resterande byggnader

Industribyggnad

Industribyggnad i gällande ordning är byggnad som an— vänds för industriell verksamhet samt byggnad för

gruv— och täktändamål, kraftverk o.d.

Byggnadstyperna småhus, hyreshus och ekonomibyggnad i kommitténs förslag har särskilt urskiljts, eftersom

de byggnader som kan hänföras till varje sådan bygg— nadstyp kan behandlas på liknande sätt ur värderings—

synpunkt. Specialbyggnaderna har särskilt konstrue— rats med tanke på skattepliktsförhållandena och skall

inte värderas.

Resterande byggnader är av många skilda slag och har oftast en speciell utformning, som markant skiljer sig från småhusens, hyreshusens och ekonomibyggnader— nas utformning. För dessa resterande byggnader är det

svårt att utforma enhetliga värderingsregler.

I gällande ordning utgör specialbyggnader en rest— grupp dit alla byggnader, som inte kan hänföras till någon annan grupp, hänförs. I kommitténs förslag har

som nämnts specialbyggnader getts en annan innebörd.

Enligt kommitténs mening bör de byggnader, som inte

kan indelas som någon av tidigare nämnda byggnadsty— per föras till en särskild byggnadstyp, som får utgö— ra en restgrupp i likhet med specialbyggnad i gällan—

de ordning. Byggnadstypen kan lämpligen benämnas in— dustribyggnad m.m.

Tidigare har föreslagits att byggnad med förrådsut— rymme, som finns i anslutning till hyreshus och be— hövs för verksamhet i hyreshuset, skall indelas som hyreshus. Ett företag, som bedriver exempelvis af— färsrörelse i ett hyreshus, kan också tänkas ha för— rådsutrymmen som inte är belägna i närheten av hyres—

huset.

Detta kan vara fallet beträffande s.k. centrallager. Sådana byggnader har en sådan självständig funktion i förhållande till hyreshuset att de inte bör indelas som hyreshus. Dessa lagerbyggnader bör i stället hän—

föras till industribyggnader.

Såsom har framhållits tidigare bör vissa växthus på jordbruk eller skogsbruk klassificeras som ekonomi— byggnad. Då växthus är av sådan storlek att verksam— heten där drivs i större omfattning, kan de normalt inte anses som ekonomibyggnader på jordbruk eller skogsbruk. Dessa bör i stället indelas som industri— byggnader. Både mindre och större växthus utan sam— band med jordbruk bör också indelas som industribygg—

nad.

Industribyggnad enligt kommitténs förslag motsvarar i stort sett industribyggnad i gällande ordning. Hit kommer att föras förutom byggnader, som är inrättade för industriell verksamhet, även t.ex. kraftverk,

bensinstationer och parkeringshus.

6.3.3 Indelning i ägoslag

6.3.3.1 Allmänt

Enligt nuvarande ordning skall endast mark på jord— bruksfastighet indelas i ägoslag. Tidigare har före— slagits att alla byggnader skall klassificeras, obe—

roende av vilken beskattningsnatur de bör tillhöra.

Ett enhetligt system för indelning av mark i ägoslag är också till fördel med hänsyn till klassificering— ens grundläggande betydelse för fastighetstaxeringen. Därför bör all mark indelas i ägoslag. Denna regel bör tas in i 2 kap. 4 5, där även övriga särskilda regler om klassificering av mark bör ges. Detta inne- bär att klassificering skall ske även av mark, som skall ingå i taxeringsenhet med beskattningsnaturen

annan fastighet.

6.3.3.2 Vattentäckt område

Vattentäckt område klassificeras nu som icke produk— tiv mark. Enligt Handledningen skall vattentäckt om- råde inte åsättas något värde, om inte särskilda skäl ger anledning till det. Vid arealredovisningen på fastighetstaxeringsavin och i fastighetslängden skall man vid angivandet av totalarealen bortse från vat—

tentäckt område.

Kommittén anser och kommer under avsnitt 12.2.12 att föreslå att något värde inte heller i fortsättningen bör åsättas vattentäckt område, med undantag för om— råde där täkt pågår. För värderingen föreligger där— för inte behov av klassificering av vattentäckt mark, utom såvitt gäller område med täkt. För sådant område kommer en redogörelse att lämnas senare. Därför före— slås att mark som är vattentäckt, med undantag för

område med täkt, inte skall indelas såsom särskilt

ägoslag eller ingå i sådant.

6.3.3.3 Tomtmark

Med tomt avses i Handledningen byggnadsplats och om— råde i anslutning härtill, som används för prydnads— trädgård, upplagsplats, parkeringsplats o.d. Med bygg— nadsplats avses sådan plats på marken där en byggnad är uppförd.

Definitionen av tomt i Handledningen är i princip än- damålsenlig. En viss justering av definitionen av tomt bör göras för en anpassning till de föreslagna reglerna om indelning i byggnadstyper. Tomt bör defi— nieras som markområde som upptas av småhus, hyreshus, specialbyggnad eller industribyggnad samt i omedelbar anslutning till byggnaden liggande trädgård, parkerings—

plats, upplagsplats, kommunikationsutrymme m.m.

Exempel på hur man enligt förslaget bör förfara vid indelningen av tomtmark framgår av figurerna 8 och 9.

Figur 8 illustrerar en fastighet, som är bebyggd med ett småhus och som omfattar 2,5 ha. Det område som ligger närmast huset och som kan anses vara en tomt har en areal om 0,5 ha. 2,0 ha används som åker. I detta fall bör 0,5 ha indelas som tomtmark och 2,0 ha

som åkermark.

Figur 8

I det fall en fastighet, som är lika stor som fastig— heten i figur 8,är bebyggd med en industribyggnad kan det tänkas att all mark på fastigheten används som upplagsplats. I så fall bör all mark indelas som

tomtmark (figur 9).

Figur 9

2,5 ha Industribyggnad

Tomtmark

För mindre fastigheter kan den situationen inträffa att marken skulle kunna komma att bli indelad i flera olika ägoslag, som vart och ett hade en mycket liten areal. Detta synes inte ändamålsenligt för fastig— hetstaxeringen. Därför föreslås att en regel införs för att åstadkomma en förenkling vid indelningen av mark för mindre fastigheter. Regeln bör gälla för fastigheter som är bebyggda med småhus, hyreshus, specialbyggnad eller industribyggnad. För sådana fas- tigheter bör all mark på fastigheten klassificeras som tomtmark, om den totala arealen inte överstiger

2 ha och om marken ligger i ett ägoskifte.

I figur10 ges ett exempel på hur indelningen av mark bör göras i ett sådant fall. Fastigheten har en areal om 1,5 ha. Det område som ligger närmast byggnaden och som kan anses vara tomt har en areal om 0,5 ha. Återstoden av fastigheten, 1,0 ha, består av mark som

används som åker. Eftersom fastighetens totalareal

SOU l979:32 Indelning av byggnader och mark inte överstiger 2 ha bör all mark på fastigheten in— delas som tomtmark.

Figur 10

1)

0,5 ha Tomtmark

1,0 ha Åkermark

1) En taxeringsenhet med byggnad och 1,5 ha tomtmark.

Om marken på en lika stor fastighet, som fastigheten i figur 10 ligger i fler än ett ägoskifte bör indel— ningen ske enligt huvudregeln. Mark, som inte ligger ihop med den mark som byggnaden står på, bör inte in— delas som tomtmark, om den är använd t.ex. som åker— mark, även om fastighetens totalareal understiger

2 ha. I sådant fall bör också den mark, som används som åker och som ligger i anslutning till tomtmarken,

indelas som åkermark (figur 11).

Fi ur 11

_mark l i 2 km . 32) i 0,5 ha | | Åker— ] mark 1) En taxeringsenhet med byggnad och 0,5 ha tomtmark 2) En taxeringsenhet med

1,0 ha åkermark.

Från den föreslagna regeln, om att all mark på be- byggd fastighet skall indelas som tomtmark, om area— len ligger i ett ägoskifte och inte överstiger 2 ha,

bör ett undantag göras.

I avsnitt 8.3.6.7 har föreslagits att all jordbruks— och skogsbruksmark, som ligger i samma kommun, brukas tillsammans och har samma ägare, skall hänföras till

en och samma taxeringsenhet.

Om en likadan fastighet som i figur10 är bebyggd med ett fritidshus och ägs av någon, som äger ytterligare en fastighet med 10 ha åkermark och 0,2 ha tomtmark bebyggd med mangårdsbyggnad inom samma kommun och åkermarken på de båda fastigheterna brukas tillsam— mans, bör den mark som på den mindre fastigheten an— vänds som åker indelas som åkermark och taxeras till— sammans med åkermarken, tomtmarken och mangårdsbygg— naden på den större fastigheten. Byggnad och tomtmark på den mindre fastigheten föreslås utgöra en särskild taxeringsenhet (figur 12)-

Figur 12

Åby 1

1) En taxeringsenhet med byggnad (fritidshus) och 0,5 ha tomtmark.

2) En taxeringsenhet med byggnad (mangårdsbyggnad), 0,2 ha tomtmark och 11,0 ha åkermark.

Figur 13ger exempel på hur marken bör indelas i det fall arealen jordbruksmark inte uppgår till 5 ha, och bostadsbyggnaden med tomtmark enligt vad kommittén har föreslagit i kapitlet om beskattningsnatur skall

taxeras som annan fastighet.

Figur 13

2)

1,0 ha Åkermark

1) En taxeringsenhet med byggnad och 0,2 ha tomt—

mark.

2) En taxeringsenhet med 3,0 ha åkermark.

Även mark som inte är bebyggd bör under vissa omstän— digheter klassificeras som tomtmark. Detta bör dock endast ske om man med stor sannolikhet kan utgå från att marken får bebyggas eller kommer att bebyggas. Ett sådant fall är när byggnadslov enligt byggnads— lagen (1947:385) har lämnats. Mark som berörs av byggnadslov bör därför indelas som tomtmark. Har fas— tighet nybildats för byggnadsändamål bör detta för—

hållande jämställas med byggnadslov. I sådant fall kan ägaren räkna med att få byggnadslov, eftersom den prövning som sker enligt byggnadslagen stämmer över—

ens med prövningen enligt FBL.

Byggnadslov förfaller enligt huvudregeln, om inte det medgivna byggnadsarbetet har påbörjats inom två år från det byggnadslovet meddelades. För fastighet, som har bildats för byggnadsändamål, kan man lämpligen dra en liknande gräns vid indelning i ägoslag. Mark på sådan fastighet bör klassificeras som tomtmark, om fastighetsbildningen har skett under de senaste två åren. Även fastighet som har bildats längre tillbaka i tiden kan tänkas bli bebyggd. Beträffande mark på sådana fastigheter får en bedömning göras från fall till fall, om marken skall indelas som tomtmark eller något annat ägoslag. Om det är uppenbart att marken får bebyggas bör den indelas som tomtmark. Ett exem— pel på att det är uppenbart att mark får bebyggas är att den ligger inom område som omfattas av detaljplan och området inte är belagt med byggnadsförbud. Om ett område är belagt med ett kortvarigt byggnadsförbud skulle det emellertid trots byggnadsförbudet kunna anses vara uppenbart att området får bebyggas. Även om ett markområde är belagt med byggnadsförbud, som inte är kortvarigt, kan det ändå anses uppenbart att området kommer att bebyggas. Så kan vara fallet med ett markområde inom kvarter som ligger centralt i tätort.

Det som har föreslagits gälla om bebyggd fastighet bör gälla även för obebyggd fastighet och mark.

6.3.3.4 Exploateringsmark

Av mark, som har exploateringsmöjligheter, bildas i gällande ordning särskilda exploateringsfastigheter,

eller också ingår marken i en jordbruksfastighet, som med hänsyn till exploateringsmöjligheterna åsätts

övervärde (punkt 3 andra stycket av anvisningarnatill 8 5 KL och punkt 2 f) av anvisningarna till 10 5 KL).

Enligt Handledningen bör fastighet, som kan förväntas bli exploaterad, taxeras som jordbruksfastighet så länge den används för jordbruk eller skogsbruk. Om däremot fastigheten ligger oanvänd skall den under vissa förutsättningar taxeras som annan fastighet. För att övervärde skall åsättas jordbruksfastighet bör enligt Handledningen krävas att möjligheterna till exploatering skall vara väl dokumenterade i form

av planer eller en klart utbildad prisnivå.

De nuvarande reglerna om indelning och värdering av mark med exploateringsmöjligheter är förhållandevis komplicerade. De har inte heller alltid lett till ett så rättvisande resultat som är önskvärt. Vid åsättan— de av övervärde har tillämpningen av reglerna inte

varit lika i olika delar av landet.

Enligt kommitténs mening bör dessa regler därför frånv gås och nya enhetliga regler införas för klassifice— ringen och värderingen. Till grund för dessa regler

bör ligga ett nytt ägoslag.

Man kan utgå ifrån att mark, som är avsedd att exploa- teras, inom kort kommer att användas för annat än jordbruk. Marken kan beräknas ha ett högre värde än t.ex. vanlig åkermark. Taxeringsvärde för exploate- ringsmark bör dock inte åsättas, om marken inte med stor sannolikhet kommer att bli exploaterad. Detta får anses vara fallet med obebyggd mark som i fast— ställd plan till någon del har avsatts för byggnads—

ändamål och som inte bör klassificeras som tomtmark.

Om avsikten att mark skall bebyggas är så klart doku— menterad bör marken inte indelas som ägoslag för jordbruk eller skogsbruk. Marken får då i värderings— hänseende anses stå så nära tomtmark att värderingSM reglerna för marken bör knyta an till dem som skall gälla för tomtmark, och marken bör ha beskattningsna—

turen annan fastighet.

Även om mark, som enligt plan skall bebyggas, fort— farande används i jordbruk eller skogsbruk bör den klassficeras som exploateringsmark. Normalt är det bara fråga om ett övergångsskede i sådana fall innan

exploateringen tar sin början.

Vid markområden, som i plan har avsatts för byggnads— ändamål, kan finnas områden som inte är avsedda att bebyggas. De kan vara avsedda för t.ex. parker och parkeringsplatser. Sådana områden får anses utgöra komplement till den mark som i framtiden kommer att

vara bebyggd. De bör därför också klassificeras som

exploateringsmark.

Obebyggd mark som ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan och som till större eller mindre del är avsedd att användas för byggnadsändamål bör således indelas som exploateringsmark. Denna defintion kan även passa in på mark som har föreslagits få benäm— ningen tomtmark. Definitionen av tomtmark förutsätter emellertid längre gående åtgärder, dvs. fastighets— bildning eller byggnadslov, än vad definitionen för exploateringsmark gör. Mark som ingår i fastställd plan och som är avsedd att bebyggas bör således inde- las som exploateringsmark, om den inte har varit fö— remål för fastighetsbildning eller berörs av giltigt byggnadslov. På sådan mark kan det finnas byggnad som skall rivas på grund av att nya byggnader skall upp—

föras på marken. Även om marken är bebyggd med sådan

byggnad bör den indelas som exploateringsmark och in— te som tomtmark. Byggnadenloör klassificeras och taxeras för sig. Som regel kan man dock utgå från att sådan byggnad har ringa eller inget värde.

Om det inom ett område som skall exploateras finns en byggnad som skall stå kvar efter det att exploate— ringen har slutförts bör ett lämpligt markområde

klassificeras som tomtmark till byggnaden.

Trots att det i en fastställd plan har angetts att

visst område skall exploateras för byggnadsändamål

bör detta inte alltid föranleda att marken inom områ— det skall indelas som exploateringsmark. En plan kan vara så föråldrad att det ur ekonomisk synpunkt inte vore motiverat att följa den. Förhållandena i ett om— råde kan också på kort tid ha förändrats så, att det inte längre är lämpligt att genomföra en befintlig

plan. Om det framstår som uppenbart att exploatering inte kommer att genomföras eller kommer att fördröjas avsevärt skall marken inte indelas som exploaterings—

mark.

Mark som i plan är avsedd för byggnadsändamål, bör då

indelas som något annat ägoslag.

Genom den avgränsning av exploateringsmark som före— slås gälla kommer mark, som kan förväntas bli bebyggd men som ännu inte i plan har avsatts för exploate—

ringsändamål, att ingå i något annat ägoslag.

6.3.3.5 Täktmark

Mark som innehåller fyndigheter kan i gällande ord—

ning behandlas på två olika sätt.

Såsom ett särskilt delvärde på jordbruksfastighet an— ges i punkt 2 av anvisningarna till 10 5 värde av särskilda tillgångar. Härmed avses i lagrummet bl.a. grusfyndigheter. I Handledningen ges anvisningar om under vilka förutsättningar åsättande av värde av särskilda tillgångar för fyndigheter på jordbruks— fastighet kan komma i fråga.

I Handledningen sägs vidare att fastighet eller del av fastighet, vars värde i huvudsak består av fyndig— het av grus, sten, lera, torv m.m. samt byggnader och anläggningar som är uppförda för brytningen, skall taxeras som annan fastighet (industrifastighetk Detta skall ske om tillgången inte är av sådan be— skaffenhet att den bör åsättas värde som särskild tillgång på jordbruksfastighet.

Av likartade skäl som har angetts för förslaget att föra in det särskilda ägoslaget exploateringsmark

bör ett särskilt ägoslag införas avseende mark som innehåller fyndigheter. Ägoslaget kan lämpligen be—

nämnas täktmark.

På samma sätt som beträffande exploateringsmark bör täktmark värderas efter särskilda regler och taxeras

som annan fastighet.

Om brytning pågår på ett område, som enligt gällande regler ingår i jordbruksfastighet, eller brytningned stor sannolikhet kommer att påbörjas på området, kan det inte längre anses ha samband med jordbruksfastig— heten. Markens värde torde också väsentligen översti— ga värdet av mark som ingår i det ägoslag som marken skulle tillhöra, om täkt inte vore möjlig. Därför

bör endast mark på vilken brytning pågår eller med

stor sannolikhet kommer att ske indelas som täktmark.

Detta bör gälla vare sig området enligt nu gällande

bestämmelser ingår i jordbruksfastighet eller annan

fastighet.

Klassificeringen av ägoslaget täktmark bör ges anknyt— ning till naturvårdslagen (1964:822) och vattenlagen (1918z523). Mark— och vattenområde varpå täkt, som avses i 18 5 första stycket första punkten natur— vårdslagen, pågår bör indelas som täktmark. I lagrum— met sägs att täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än mark— innehavarens husbehov inte får ske utan länsstyrel—

sens tillstånd.

Tillstånd till täkt i vattenområde kan lämnas med stöd både av naturvårdslagen och vattenlagen. Onntäkt— tillstånd har meddelats enligt vattenlagen krävs inte tillstånd enligt naturvårdslagen. Denna regel togs in i naturvårdslagen för att dubbelprövning skulle und—

vikas.

Om täkttillstånd har meddelats för visst område en— ligt naturvårdslagen eller vattenlagen bör sådantom— råde indelas som täktmark, även om täkt inte har på- börjats. Sådant tillstånd får anses ge fog för bedöm— ningen att brytning med mycket stor sannolikhet kom-

mer att ske.

Mark som innehåller fyndighetlmen som inte omfattas av täkttillstånd och som det inte pågår täkt på annat än för markinnehavarens husbehov,skall således inte

indelas som täktmark utan hänföras till något annat

ägoslag.

Tidigare i detta avsnitt föreslogs att vattentäckt område inte skall indelas i ägoslag. Som regel kan område som är täckt med vatten inte anses ha något

nämnvärt värde. Ett undantag är dock de områden som

innehåller fyndigheter som nyss har omtalats. Med an— ledning härav bör i sådana fall vattentäckt område indelas som täktmark. Till frågan om värdering av vattentäckt område som inte innehåller fyndigheter återkommer framställningen under avsnitt 12.2.12-

6.3.3.6 Åkermark

En följd av det förslag som har framlagts om exploa— teringsmark och täktmark blir att viss mark, som en— ligt gällande ordning skall indelas som åker, i stäl— let kommer att klassificeras som något av dessa ägo—

slag.

I övrigt föreslås inga ytterligare ändringar beträff— ande mark som nu indelas som åker. Det indelningssätt som används f.n., dvs. att som åkermark skall anses mark som har lagts under plog och nyttjas för växt— odling, innefattande även fältmässiga odlingar av köksväxter, frukt och bär samt mark som skulle kunna användas för växtodling, synes vara det mest ända— målsenliga. Därför bör som nu inte bara mark som plöjs och utnyttjas för odling av olika slag indelas som åkermark. Också mark som används för exempelvis bete bör indelas som åkermark, om marken är lämplig

för växtodling och ägnad att plöjas.

Den beskrivning som lämnas på åkermark i Handledning— en är längre än definitionen enligt förslaget. Ingen ändring i sak är emellertid avsedd med den nu före— slagna definitionen av åkermark. En mera detaljerad beskrivning av åkermark kan lämpligen lämnas i anvis—

ningsform.

6.3.3.7 Betesmark

I likhet med åkermark kan mark som nu benämns ängs—

förslag bör klassificeras som exploateringsmark eller täktmark. Detta förslag kommer att medföra vissa änd— ringar i indelningssättet för mark, som nu är indelad som ängs— och betesmark. I övrigt bör denna mark in- delas i ett särskilt ägoslag. Ägoslaget bör definie— ras som mark som används eller lämpligen kan användas för bete och som ej är ägnad att plöjas. Genom att ange att marken ej skall vara ägnad att plöjas får

man en klar gräns gentemot mark som bör indelas som

åkermark.

Det nu omtalade ägoslaget motsvaras i stort sett av sådan mark som nu kallas ängs— och betesmark. En för— enkling av benämningen av ägoslaget bör göras. Därför föreslås att beteckningen ängs— och betesmark byts ut mot beteckningen betesmark.

6.3.3.8 Skogsmark

I avsnitt 6.2.3 har en redogörelse lämnats av den de—

finition av skogsmark som används i Ska.

Definitionen av skogsmark i Ska överensstämmer i

stort med den definition som finns i skogsvårdslagen (1948:237).

Enligt 2 5 skogsvårdslagen förstås med skogsmark mark som är lämplig för skogsproduktion och ejväsentligen utnyttjas för annat ändamål. Skogsvårdslagen inklude— rar i begreppet skogsmark även sådan mark där detbör finnas skog till skydd mot sand— eller jordflykt eller fjällgränsens nedgående eller med hänsyn till annan därmed jämförlig omständighet. Mark, som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad, skall dock enligt skogs— vårdslagen inte anses som skogsmark, om marken är mera ägnad att användas annorledes än till skogsbörd eller på grund av särskilda förhållanden ej bör tas i anspråk för skogsproduktion.

1973 års skogsutredning (l973:06) har i sitt betänk— ande Skog för framtid (SOU l978z6) lagt fram förslag till en ny skogsvårdslag. Förslaget innehåller i stort sett samma definition av begreppet skogsmark som i nu gällande skogsvårdslag. Förslaget innebär dock en be— gränsning så till vida att den nuvarande s.k. latenta skogsmarken, dvs. mark av myr— och, impedimentkaraktär som kan förbättras med företagsekonomiskt försvarbara åtgärder enligt skogsutredningen inte bör räknas till skogsmark. Vidare har utredningen föreslagit att re— geln om att mark, som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad, under vissa omständigheter inte skall räk- nas som skogsmark, inte skall tas in i nya skogsvårds— lagen. Enligt förslaget skall i nya skogsvårdslagen tas in en bestämmelse om att mark anses lämplig för virkesproduktion, om den enligt vedertagna bedömnings— grunder kan producera minst 1 m3 virke om året per hektar, vilket i princip innebär ett lagfästande av

de bedömningsgrunder som f.n. tillämpas vid bestämman— de av vad som skall betraktas som produktiv skogsmark.

På grundval av skogsutredningens betänkande har rege- ringen lagt fram förslag till riktlinjer för skogs— politiken m.m. för riksdagen (prop. 1978/79:110). I propositionen har utredningens förslag om definition av skogsmark följts utom i ett avseende, nämligen när det gäller mark som ligger helt eller i huvudsak

outnyttjad.

Som tidigare har anförts strävar kommittén efter en samordning, så att definitioner av olika ägoslag i görligaste mån ansluter till annan lagstiftning.

Kommittén föreslår därför att definitionen av skogs— mark i FTL bör göras likadan som förslaget om defini— tion av skogsmark i propositionen. I denna menas med skogsmark mark som är lämplig för virkesproduktion

och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål samt mark på vilken det bör finnas skog till skydd mot sand— eller jordflykt eller mot att trädgränsen flyttas ned. Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogs— mark, om den på grund av särskilda förhållanden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

I propositionen har skogsutredningens förslag om ett lagfästande av bedömningsgrunder för bestämmande av vad som skall betraktas som produktiv skogsmark följts, dvs. mark som kan producera minst 1 rn3 virke per år och hektar.

Kommittén anser att samma bedömningsgrunder bör gälla vid indelning av skogsmark vid fastighetstaxeringen utan att detta särskilt anges i lagtext.

Om den definition som föreslås i propositionen inte antas oförändrad av riksdagen bör lämpligen en ändring i kommitténs förslag till definition göras, så att skogsmarksbegreppet i FTL slutligen kommer att över- ensstämma med skogsmarksbegreppet i nya skogsvårds— lagen.

6.3.3.9 Skogsimpediment

Till ägoslaget icke produktiv mark hänförs i Handled— ningen bl.a. viss mark som kan vara skogbärande. Så— dan mark är myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impediment såsom nedlagda grustag och torv— täkter.

Den sammanlagda arealen av mark som tillhör ägoslaget icke produktiv mark är ungefär 12 milj. ha (inberäk— nat kalfjäll) med ett totalt virkesförråd av omkring

100 milj. m3 skog. Sveriges totala landareal är ca

40 milj. ha och det totala virkesförrådet i landet är 2 400 milj. m3 skog.

I ägoslaget icke produktiv mark ingår ungefär 6 milj. ha mark som har betydande värden. Marken utgörs av myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och Vissa andra impediment. Den är till en del skogbärande,men den har inte den höga produktionsförmåga som krävs enligt kommitténs förslag för att den skall kunna

hänföras till skogsmark.

I stället bör införas ett nytt ägoslag, som denna mark kan hänföras till. Detta kan lämpligen benämnas skogsimpediment. I ägoslaget bör således ingå myr, berg, hällmark, mark med fjällskog och andra impedi- ment såsom nedlagda grustag och torvtäkterli den mån impedimenten ligger i anslutning till skogsmark. 6.3.3.10 övrig mark

Av föregående avsnitt framgår att en del av den mark som enligt nuvarande regler ingår i icke produktiv mark, t.ex. myrar och mark med fjällskog föreslås in—

gå i ett nytt ägoslag — skogsimpediment.

Icke produktiv mark utgör i gällande ordning en rest— post bland ägoslagen. All mark, som inte utgör åker, ängs— och betesmark, skogsmark ellertomt,hänförs

därför till icke produktiv mark nu.

Enligt kommitténs mening är det lämpligt att även i fortsättningen ett särskilt ägoslag används som rest— post. Till detta ägoslag bör således föras all mark som inte kan hänföras till något av de tidigare omta—

lade ägoslagen.

Detta ägoslag bör kallas övrig mark. Mark,somj.en]ig— het med förslaget skall ingå i övrig mark,motsvarar i princip den mark som nu ingår i icke produktiv mark, med undantag av den mark som föreslås bli indelad

som skogsimpediment.

Som exempel på mark som enligt kommitténs förslag skall indelas som övrig mark kan följande markområ— den nämnas. Allmänna platser, begravningsplatser, mi— litära övningsfält som inte kan användas för annat ändamål, mark för kanaler, järnvägar och andra vägar, flygfält, hamnanläggningar, idrottsplatser, skidbac— kar, kalfjäll, kraftledningsgator, ladugårdsbackar

samt impediment i anslutning till jordbruksmark.

7 SKATTEPLIKT

7.1 Inledning

Som huvudprincip gäller nu enligt 4 5 KL att fastig— het skall vara skattepliktig. Bestämmelser om skatte— plikt för fastigheter med nuvarande innebörd, som i första hand reglerar underlaget för den kommunala fastighetsbeskattningen, har funnits i den svenska skattelagstiftningen sedan lång tid tillbaka. Grunden för skattepliktsreglerna har varit att fastighets—_ ägarna har sådan nytta av kommunen och dess verksam— het att beskattning är motiverad. Å andra sidan kan kommunerna i sin tur och även samhället i stort ha fördel och nytta genom den verksamhet som bedrivs på en fastighet. Därför har vissa fastigheter undanta— gits helt eller delvis från skatteplikt. Reglerna om

undantag från skatteplikt har genomgående varit rela—

tivt restriktiva.

Även om samma skäl som tidigare nu föreligger för att beskatta fastigheter kan det finnas ett behov av andra skattepliktsregler med hänsyn dels till reg— lernas ålder, dels till ändrade samhällsförhållanden. Större delen av nu gällande föreskrifter om undantag från skatteplikt har kommit till i början av århund— radet. Reglerna var avpassade för den tidens sam— hälle. De ändamål som de från skatteplikt undantagna fastigheterna användes för, motsvarade vad man på den

tiden ansåg vara samhällsnyttiga ändamål. De ändrade

samhällsförhållandena kan medföra att nya bedömning— ar behöver göras i fråga om vad som är samhällsnyt— tiga ändamål.

De nuvarande reglerna om uppdelning av fastigheter i skattefria och skattepliktiga delar har visat sig

vara komplicerade och svårtillämpliga.

Både fastighetstaxeringskommittéerna och fastighets— taxeringsutredningen behandlade frågor om skatte— plikt i sina betänkanden. I båda betänkandena fästes uppmärksamheten på att vissa förenklingar möjligen skulle kunna åstadkommas om en huvudsaklighetsprin—

cip infördes. 7.1.1 Direktiven

I direktiven till kommittén påpekas att reglerna om skatteplikt är otidsenliga, vilket har medfört svå— righeter vid rättstillämpningen. I vissa fall har reglerna medfört olämpliga konsekvenser. Som exempel nämns fastigheter som tillhör kriminalvården och sjukvårdsbyggnader som ägs av landsting. På sådana fastigheter kan industriell verksamhet eller jord— bruk bedrivas, vilket medför att fastigheterna en— ligt gällande regler inte kan undantas från skatte— plikt. I dessa och flera andra fall är, sägs det i direktiven, reglerna inte anpassade till dagens för— hållanden. Detta gäller t.ex. då kommuner samarbetar i förenings- eller bolagsform i verksamhet som i princip medför skattefrihet. Associationsformen hind— rar i sådana fall enligt gällande regler oftast att

skattefrihet medges. 7.1.2 Framställningar

Till kommittén har kommit framställningar om ändrade

regler i fråga om skatteplikt från Kungl. Djurgårdens förvaltning, Svenska lokaltrafikföreningen, lands—

tingsförbundet och statens vattenfallsverk.

Kungl. Djurgårdens förvaltning hemställer att frågan om undantag från skatteplikt för hela Djurgården skall övervägas. Svenska lokaltrafikföreningen före— slår att byggnader som behövs för drift av busslinje— trafik skall undantas från skatteplikt i samma ut— sträckning som nu gäller för järnvägs— och spårvägs" fastigheter. Enligt landstingsförbundet bör fastighet som används för skoljordbruk inom gymnasieskolan, annan anordning för praktisk utbildning samt anlägg— ningar för skyddat arbete undantas från skatteplikt. Vattenfallsverket slutligen hemställer om skattefri— het för marken till transformator— och kopplingssta— tioner, som hör till det elektriska kraftöverförings—

eller kraftdistributionsnätet.

7.1.3 Statistik

I det följande lämnas en redovisning över taxerings—

värden och antal taxeringsenheter taxeringsåren 1975 — 1978.

Det totala taxeringsvärdet för samtliga skatteplikti— ga fastigheter i landet var vid 1978 års särskilda fastighetstaxering 432,5 miljarder kr. Jämfört med 1977 års särskilda fastighetstaxering innebär detta en ökning med 14,8 miljarder kr. eller 3,5 %. ökning— en i taxeringsvärde berör endast annan fastighet. Värdet på jordbruksfastigheterna är oförändrat (tabell 7.1).

Tabell 7.1 Taxeringsvärden och antal taxeringsenheter åren 1975 — 1978

Fastighetens art och typ 1978

1977

Totalt taxeringsvärde

miljarder kronor

1976 1975 1978

Antal taxeringsenheter

1977 1976 1975

Jordbruksfastighet 48,8 Annan fastighet 383,7 därav

Småhus 165,3 Hyreshus 114,5 Industrifastighet 90,8

Exploaterings— fastighet 1,9

Specialfastighet 10,3

Annan fastighet med okänd användning 0,9

48,8 368,9

158,2 112,0 86,2

1,8 9,7 1,0

48,8 355,1

150,9 110,1 82,0

1,8 9,1 1,2

48,8 339,9

142,9 106,6 77,2

1,8 8,5 2,9

324 2 167

1 965 98 63

12

563 165 361 505 437 766 804 292 326 2 117

1 916 98 62

12

751 431 573 711 364

899 325 559

327 2 064

1 864 99 61

12

229 663 644 256 139 933 789 902 328 2 010

1 809 99 59 10 15 16

003 010 078 524 119 210 973 106

I fastighetslängden redovisas fastigheterna bl.a. per redovisningsenhet. Redovisningsenhet utgörs av fas— tighet eller del av fastighet, som ensam eller till— sammans med annan fastighet eller fastighetsdel skall vara taxeringsenhet. Bl.a. utgör varje del av fastig— het, som har uppdelats i en skattefri och en skatte— pliktig del, en särskild redovisningsenhet. Detsamma gäller varje ideell andel i en fastighet, som är föremål för samäganderätt. Antalet redovisningsen—

heter är således större än antalet taxeringsenheter.

Följande tabell visar antalet redovisningsenheter vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1975 fördelade bl.a. efter fastighetens art och antalet skattefria och skattepliktiga redovisningsenheter (tabell 7.2)-

Tabell 7.2 Antal redovisningsenheter i fastighets—

längden år 1975

Fastig— Skatte— Undan— Med Med Summa hetens pliktiga tagna taxe— okänt antal art från rings- skatte—

skatte— värde plikts— plikt under för— l OOO hållan— kr de Jordbruks— 652 981 1 247 11 757 56 666 041 fastighet Annan fastighet 2 137 032 120 122 30 036 336 2 287 526 Samtliga 2 790 013 121 369 41 793 392 2 953 567

Helt skattefria fastigheter åsätts inte taxerings— värde enligt gällande regler, men de registreras i fastighetslängden i två särskilda grupper.

I en grupp registreras helt skattefria fastigheter som avses i 5 5 1 mom. KL, utom försvarsfastigheter,

dvs. fastigheter med byggnader såsom sjukhus, fängel-

ser, kyrkor, museer samt fastigheter som tillhör sär— skilt angivna rättssubjekt. Vidare upptas i denna grupp egendom enligt 5 S 5 mom. KL, dvs. industri— tillbehör, transformator— och kopplingsstationer o.d. I denna grupp registreras också fastighet som till— hör främmande stat och som är avsedd för sådan stats

beskickning eller konsulat.

Vid 1978 års särskilda fastighetstaxering fanns i denna grupp 75 544 redovisningsenheter med beskatt— ningsnaturen annan fastighet och 475 redovisningsen— heter med beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Till den andra gruppen med helt skattefria fastighet- er, som redovisas i längden, hör fastigheter enligt 5 5 1 mom. första stycket c) och 5 5 2 mom., dvs. försvarsfastigheter och kommunikationsfastigheter.

Vid 1978 års särskilda fastighetstaxering redovisades i denna grupp 105 991 redovisningsenheter med beskatt— ningsnaturen annan fastighet och 705 med beskatt—

ningsnaturen jordbruksfastighet.

För år 1978 innebär det att totalt 181 535 redovis— ningsenheter som ingår i helt skattefria fastigheter

var annan fastighet och 1 180 jordbruksfastighet. De delvis skattefria fastigheterna redovisas för sig. Följande tabell visar taxeringsvärden och antalet

redovisningsenheter beträffande de delvis skattefria

fastigheterna vid 1978 års taxering (tabell 7.3).

Tabell 7.3 Taxeringsvärden och antal redovisnings— enheter för delvis skattefria fastigheter år 1978. Värden i 1 000 kr.

Totalt Taxe— Taxe— Antal taxe— rings— rings— rings— värde värde värde skatte— skatte-

fri del pliktig __ del

Jordbruks- fastighet 16 776 — — 169 Annan fastighet 3 693 467 — — 4 935 Summa 3 710 243 2 424 458 1 285 785 5 104 7.2 Gällande ordning

7.2.1 Allmänt

Fastigheterna i riket är skattepliktiga om de inte särskilt har undantagits från skatteplikt. Reglerna om undantag från den generella skatteplikten finns i 5 5 1 — 5 mom. KL och är så utformade att vissa fas— tigheter kan delas upp i en skattepliktig och en skattefri del ( 5 5 1 mom. första stycket c) — i)). För andra fastigheter medges inte sådan uppdelning, utan dessa är i stället i sin helhet antingen skatte— fria eller skattepliktiga (5 5 1 mom. första stycket a) och b) och tredje stycket samt 2 mom.).

I de flesta fall har ägarkategorin betydelse för skattepliktsfrågorna. Ägarförhållandet är dock i dessa fall inte ensamt avgörande, utan hänsyn tas även till fastighetens användning. Undantag kan också medges från skatteplikt för bestämda kategorier av

fastigheter oavsett ägare.

Slutligen gäller att skatteplikt inte föreligger för byggnader på annans mark, om värdet understiger

5 000 kr. och inte heller för tomter till skattefria byggnader, för industritillbehör samt för en del led— ningar och transformatorstationer (5 5 3 — 5 mom.).

Till 5 5 hör vidare detaljerade anvisningar.

7.2.2 Helt skattefria fastigheter

I 5 5 1 och 2 mom. anges de fastigheter som skall vara skattefria i sin helhet och som inte får delas upp på en skattepliktig och en skattefri del. Dessa är natio— nalparker (5 5 1 mom. första stycket a)), staten, kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna plat— ser och begravningsplatser (1 mom. första stycket b)) samt s.k. kommunikationsanstalter (2 mom.). Till gruppen helt skattefria fastigheter kan också föras prästgårdar, som avses i lagen (1970:939) om för— valtning av kyrklig jord (1 mom. tredje stycket).

Till allmänna platser räknas enligt punkt 1 av anvis— ningarna inte enbart sådana platser som uteslutande är avsedda för allmänhetens begagnande. Hit hör också platser, som trots att de samtidigt tjänar annat ända— mål, även måste anses vara avsedda för allmänheten. En allmän plats är i sin helhet skattefri, även om en del av den är uthyrd.

De s.k. kommunikationsanstalter som anges i 2 mom. är kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för allmän trafik, liksom all— män farled eller allmän flottled. Vidare anges i 2 mom. som helt skattefria de byggnader, anläggningar och markområden som hör till de kommunikationsanstal— ter som har nämnts och som är avsedda för driftens

omedelbara behov.

Avgörande för om skatteplikt skall anses föreligga eller ej blir kommunikationsanstaltens väsentliga användning. Om en byggnad används för annat än kommu— nikationsändamål men ligger på ett område som hör till kommunikationsanstalt kan byggnaden brytas ut till en särskild taxeringsenhet, som på grund av

användningen blir skattepliktig.

Av punkt 6 i anvisningarna framgår att byggnad som hör till kommunikationsanstalt och som är avsedd för driftens omedelbara behov såsom stationshus, loko— motivstallar och vaktstugor är skattefria. Bostads— hus för personal — om det inte gäller vaktstugor - är däremot skattepliktiga. Verkstad där mindre, löpande reparations- och tillsynsarbeten utförs om— fattas inte av skatteplikt. Stolpar, ledningar m.m., som hör till järnvägs— eller spårvägsanläggning som

drivs med elektricitet, åtnjuter också skattefrihet.

Restaurang— eller hotellbyggnad, som hör till en järnväg och ligger inom dess område, är enligt nyss— nämnda anvisningspunkt fritagen från skatteplikt, om denna huvudsakligen tillgodoser järnvägsresenärernas behov. Ett markområde, som hör till kommunikations— anstalt och inte upptas av någon anläggning bör un— dantas från skatteplikt, om området endast används till förvaring under kortare tid av gods, som fraktas på kommunikationsanstalten. Motsatsen gäller om gods läggs upp på området för längre tid. Ett mindre grus— tag, som bara används för grusning av någon kort när— liggande sträcka av järnvägen, omfattas inte av skatteplikt.

7.2.3 Helt eller delvis skattefria fastigheter

I 5 5 1 mom. första stycket d) — i) KL anges skilda slag av byggnader, t.ex. byggnader för kultur och

undervisning samt kyrkobyggnader som skall vara skattefria, om de ägs av i lagrummet angivna fysiska eller juridiska personer. Byggnaderna skall då i sin helhet vara skattefria, om de inte till viss del an— vänds för industriellt eller därmed jämförligt ända— mål eller mot vederlag upplåts åt annan. I sådant fall föreligger enligt 5 5 1 mom. andra stycket skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde.

I punkt 5 av anvisningarna till 5 5 sägs att, för att skattefrihet helt eller delvis skall få åtnjutas för byggnad i 1 mom. första stycket d) — i), måste den i väsentlig utsträckning användas för ändamål som för— anleder skattefrihet. Om en byggnad huvudsakligen rymmer bostäder men även en förvaltningslokal skall hela byggnaden vara skattepliktig. Men om en bostads— byggnad kan anses vara en oskiljaktig del av en an— läggning, som är skattefri, bör skattefriheten gälla

även för bostadsbyggnaden.

Med fastighet, som delvis utarrenderas eller uthyrs, jämställs t.ex. det förhållandet att en byggnad, som tillhör staten, används dels för verksamhet som med— för skattefrihet och dels för annan verksamhet. Om en byggnad, som tillhör postverket, delvis upplåts till lokaler för telegrafstation blir hela byggnaden skattefri, även om upplåtelsen har skett mot veder— lag.

Så länge fastigheten används för ägarens räkning blir fastighetens användning avgörande för skatteplikten. I motsats härtill blir fastighet, som upplåts till annan, att anse som skattepliktig, även om den an— vänds för ändamål som hade medfört undantag från

skatteplikt, om fastigheten hade ägts av den som har

hyrt den. Uthyrning tidvis jämställs med delvis ut— hyrning.

För att del av fastighet skall betraktas som skatte- pliktig får den användning som skulle föranleda skatteplikten inte vara av alltför obetydlig omfatt— ning. Likaså skall uthyrningarna äga rum mer regel- mässigt. För det fall uthyrning sker till självkost— nadspris och ersättning för själva användandet av lokalen inte lämnas föreligger inte skatteplikt.

De helt eller delvis skattefria fastigheterna anges

i det följande under punkterna d — i med innehåll mot— svarande 5 5 1 mom. första stycket d) — i) tillsam— mans med de anvisningar m.m. till 55 som avser dessa

fastigheter.

rårdi stening eller säkerhsti EaEHsVÅrér_ssnéhstä—_ rårdi religienäxeré eller EHQGEVÅSEiELSåmE äyggaaéer ämjrssäijå & lagen l125å=3>_013 eosisläjälr-

Till byggnader för statens allmänna styrelse eller förvaltning räknas enligt punkt 3 av anvisningarna t.ex. de kungliga slotten, statsdepartementens och de centrala ämbetsverkens byggnader, även om verken har inseende över eller ombesörjer någon statens affärs— verksamhet. Däremot hör inte byggnader som är avsedda för statens affärsdrivande verksamhet till någon

grupp av skattefria byggnader.

akademier, Nobelstiftelsen, stiftelsen Dag Hammar—

åkiöldå Miänåsåon—d 902 ÖPQtåkårEOSiEtEtånå Etlf£else

fö; främjagdg av_farmagins_utveckling m.m., allmänna

EnQeEVisaiagåvsrhr_SEUQeraadssammaaslusninsar mes shiisaforiskt meélsmskgp_vid_rikst5 Enivsräiseg 902 högskolor ECE åaEÖEbEtåOEgån_fér_sådénå åaämånålät:

äeérivs i rigsEsrfse_osh_bsrmhår£ishstäiarätzninsar

samt sådana stiftelser och föreningar som avses i

Allmänna platser som tillhör dessa institutioner är också skattefria.

De stiftelser som anges i 53 5 1 mom. e) är sådana som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets för— svar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård "och uppfostran av barn eller lämna understöd för be— redande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja veten- skaplig forskning. De föreningar som avses i lagrum— met är de som, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art som anges för stiftel—

serna .

Fr.o.m. 1979 års inkomsttaxering gäller en annan definition av föreningar i 53 5 1 mom. e). I lagrum— met åsyftas numera sådan ideell förening som fyller villkoren i punkt 9 av anvisningarna till lagrummet. I anvisningspunkten anges att ideell förening skall anses hänförlig till 53 5 1 mom. e), om den har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningars medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen —

främja ändamål som anges i lagrummet eller andra allmänna ändamål såsom religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål. Ett ytterligare vill— kor för att ideell förening skall anses hänförlig till 53 5 1 mom. e) är att föreningen i sin verksam- het uteslutande eller så gott som uteslutande till- godoser nämnda ändamål, att föreningen är öppen och att den bedriver en verksamhet som skäligen svarar

mot avkastningen av föreningens tillgångar.

f. Regementens officerskårers och underofficers—

5å5655_bzgsnsdsri som ärglepåörds .Yig mögeeplafssr

Ordet sammanslutningar har använts för att under— stryka att skattefriheten skall gälla även kyrko— byggnader och bönehus som ägs av t.ex. aktiebolag.

I punkt 4 av anvisningarna sägs bl.a. att för att byggnad eller anläggning skall betraktas som museum erfordras att den skall vara inrättad i huvudsak för detta ändamål och att de samlingar som förvaras i byggnaden eller anläggningen regelbundet hålls till— gängliga för allmänheten i kulturellt eller liknande syfte. De får således inte hållas tillgängliga i direkt förvärvssyfte. Soldathem är enligt punkt 4 av anvisningarna byggnad som är uppförd vid militär

mötesplats och som i ideellt syfte är inrättad för

manskapets trevnad och bekvämlighet.

i. Byggnader som är_aysgdda_för_drirtens omedelbara 2620! för Boet: 902 selererksn;

Uppdelning i en skattefri och en skattepliktig del kan också göras av de fastigheter som anges i 5 S

1 mom. första stycket c) nämlrggn_sraren rirlhörig rör rörsyarsändamår avsedd_fasrighgtr Sådan försvars— fastighet skall enligt samma stadgande vara skatte— fri, i den mån den utnyttjas för försvarsändamål. Är försvarsfastigheten att anse som fristående indust— riell anläggning skall inte någon del av den vara fri från skatteplikt.

I punkt 2 av anvisningarna lämnas exempel på när upp- delning av försvarsfastighet skall ske. Där nämns t.ex. det fallet att ett övningsfält upplåts till jordbruk. I så fall föreligger skatteplikt för den del av övningsfältets värde som skäligen kan anses utnyttjad genom upplåtelsen. Om fastighet för för— svarsändamål används endast i ringa utsträckning för annat ändamål skall hela fastigheten vara skattefri. Vidare gäller att kasernbyggnader och vaktstugor an— ses vara i sin helhet avsedda för försvarsändamål, även om i byggnaderna finns inrymda bostäder för andra än manskap. Däremot anses inte andra byggnader, som i huvudsak används som tjänstebostäder och uthyr— ningsbostäder, vara avsedda för försvarsändamål.

Med fristående industrianläggning avses exempelvis fabrik för tillverkning av vapen eller ammunition, som inte är sammankopplad med en försvarsanläggning i egentlig mening. Ett kronobageri, som levererar bröd till ett truppförband på orten, är däremot inte att betrakta som fristående industriell anläggning och är således skattefritt.

7.2.4 Tomt till skattefri byggnad och småbyggnad på

annans mark

Om byggnad enligt 5 5 1 eller 2 mom. är helt eller delvis undantagen från skatteplikt skall detsamma gälla för tomt som hör till byggnaden (5 5 3 mom.).

Enligt 5 5 4 mom. är vidare byggnad eller med varand- ra sammanhängande byggnader på annans mark skatte—

fria, om de inte är värda 5 000 kr.

7.2.5 Industritillbehör, ledningar, transformatorer

m.m.

I 5 5 5 mom. undantas från skatteplikt s.k. industri— tillbehör, som avses i 2 kap. 3 5 JB, ledning som ingår i det elektriska kraftöverförings— eller kraft— distribptionsnätet samt transformator— och kopplings— station, som hör till detta nät. I lagrummet undantas också från skatteplikt ledning, pump, pumpstation

och pumpanläggning för allmän va—anläggning.

7.3 Historik

De regler om undantag från skatteplikt som gäller i dag har fått sin huvudsakliga utformning är 1920. För att utreda problem rörande den kommunala fastighets— beskattningen och den därmed sammanhängande fastig— hetstaxeringen och övrig kommunal beskattning till— sattes 1910 års kommunalskattesakkunniga. Menings— skiljaktigheter uppkom inom kommittén, vilket med— förde att två förslag till ny kommunalskattelag av— gavs. Förslagen avgavs år 1917, det ena av Eiserman och von Wolcker och det andra av Landén. Inte något av förslagen lades till grund för lagstiftning. De användes dock i viss mån som underlag till prop.

1920:191 med förslag till kommunalskattelag. Försla—

get innehöll bl.a. regler om fastighetstaxering. Propositionen antogs ej. Med propositionen som grund antogs emellertid år 1920 nya regler om skatteplikt för fastigheter. Reglerna togs in i 1910 års förord— ning angående bevillning av fast egendom samt av in— komst.

1920 års regler innebar bl.a. att skatteplikt in— fördes för åtskilliga av statens fastigheter. Tidi— gare hade alla statens fastigheter varit undantagna från skatteplikt.

I prop. 1920:191 5. 353 anförde föredragande departe— mentschefen att man inte borde lämna ur sikte den grund som fastighetsbeskattningen byggde på, då det gällde att ta ställning till frågan om den objektiva skatteplikten för fast egendom. Fastighetsbeskatt— ningen innebar en intressebeskattning som hade sin grund i den större intressegemenskap med kommunen

som fast egendom hade ansetts ha just i denna sin egenskap. Emellertid fanns det enligt departements— chefen fall, där en fastighets intresse av kommunens verksamhet uppenbarligen var utan all betydelse antingen i och för sig eller i jämförelse med de för— måner som genom egendomen bereddes den bygd där egen- domen var belägen. I alla de fall där uttryckligt undantag inte ansågs böra göras ur de angivna syn-

punkterna borde skatteplikt föreligga.

Om uppdelning av fastigheter i skattepliktiga och icke skattepliktiga delar anförde departementschefen, att Eiserman och von Wolcker och även Landén i all— mänhet hade sökt undvika att fastighet delades upp efter skilda skattepliktsförhållanden. Även departe— mentschefen ansåg att det vore fördelaktigt om man såvitt möjligt kunde undvika en uppdelning. Han fann det dock ogörligt att i många fall nå tillfreds—

ställande resultat, om en uppdelning inte gjordes. Att det skulle innebära någon väsentlig olägenhet om uppdelning ägde rum med hänsyn till möjligheten att göra en lokal begränsning eller om den skedde på grund av fastighetens användning för olika ändamål syntes knappast kunna göras gällande.

Vid avfattningen av bestämmelserna hade man dock för- sökt att undvika uppdelning, där det hade varit möj— ligt.

1921 års kommunalskattekommitté förordade i sitt be— tänkande, som avgavs år 1924, att en ändring i reg— lerna skulle införas, så att uppdelning av fastighet i skattefria och skattepliktiga delar skulle få ske endast då viss till rummet begränsad del av fastighet

användes för annat ändamål än det som föranledde skattefrihet.

Föredragande departementschefen anslöt sig emellertid i prop. 1927:102 5. 310 till vad departementschefen hade anfört i 1920 års proposition i denna fråga. Han tillade att gränsdragningsvårigheter måste uppkomma och att i sådana fall ett rättvisare resultat uppen— barligen måste kunna nås, om man delade upp fastig— het i en skattepliktig och en skattefri del. Vidare påpekades att den användning som skulle föranleda

den partiella skatteplikten ej fick vara av alltför obetydlig omfattning och inte av mera tillfällig natur.

När KL tillkom år 1928 överfördes 1920 års regler om undantag från skatteplikt till 5 5 i den nya lagen

utan några nämnvärda ändringar.

Efter år 1928 har endast vissa punktvisa ändringar gjorts i reglerna om skatteplikt. Följande exempel

på ändringar, som har gjorts mellan år 1928 och år 1970 kan nämnas. År 1937 undantogs från skatteplikt områ— den som var fridlysta såsom naturminnesmärken. Präst— gårdar blev undantagna år 1954. Vissa institutioners byggnader, som används i institutionernas verksamhet såsom sådana, har också undantagits från skatteplikt under perioden, t.ex. Nobelstiftelsens byggnader år 1946, vissa kyrkors och trossamfunds byggnader år

1951 och stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfonds

byggnader år 1962.

Fastighetstaxeringskommittéerna, som lade fram för— slag till ändrade regler inför 1970 års allmänna fastighetstaxering, föreslog inte några materiella ändringar i reglerna om skatteplikt. I ett avseende berörde dock kommittéerna skattepliktsområdet, nämli— gen beträffande taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter. Inför 1920 års lagstiftning diskuterades frågan huruvida skattefria fastigheter skulle åsättas taxeringsvärden. Beslutet blev att så skulle ske för

den övervägande delen av fastigheterna.

Kommittéerna ansåg att en avsevärd förenkling och arbetsbesparing vid taxeringsarbetet borde bli följ— den,om man upphörde att åsätta de icke skattepliktiga fastigheterna taxeringsvärden. Värdena blev orealis—

tiska och behövdes inte för inkomst eller förmögen—

hetsbeskattningen.

Problemen i samband med uppdelning av fastighet på

en skattepliktig och en skattefri del skulle möjligen kunna lösas, om en huvudsaklighetsprincip infördes vid bedömningen av fastigheters skatteplikt. Kom— mittéerna var inte beredda lägga fram vidare förslag i ämnet men ville rikta uppmärksamheten mot frågorna. Beträffande de skattefria försvarsfastigheterna före—

slog man dock att dessa inte skulle behöva taxeras

eller deklareras. Det ansågs vara att föredra ur för— svarssynpunkt att dessa fastigheter inte åsattes

några taxeringsvärden (SOU 1968:32 s. 45 f.).

Nya bestämmelser infördes i enlighet med förslaget.

Frågorna om skatteplikt har också berörts av fastig— hetstaxeringsutredningen, som hade fått i uppdrag att företa en fortsatt översyn av fastighetstaxerings— reglerna inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. I direktiven till utredningen anfördes att det i fråga om taxeringsförfarandet fanns anledning att undersöka om taxeringen av icke skattepliktiga fas— tigheter kunde förenklas. Fastighetstaxeringsutred— ningen bedömde att det låg utanför utredningsuppdra— get att framlägga förslag om mera genomgripande änd— ringar i skattepliktsreglerna. Man ansåg att utred— ningen i huvudsak endast skulle försöka anpassa reg— lerna i 5 5 KL till den då gällande lagstiftningen

på vissa andra områden. Dock ville utredningen under— stryka att det inte var uteslutet att det vid en mera fullständig översyn kunde gå att uppnå en del prak— tiska förenklingar i 5 5. Därvid angav utredningen som exempel att det kunde vara möjligt att beträf- fande de delvis skattefria fastigheterna låta skatte— pliktsfrågan i vidgad omfattning avgöras enligt en huvudsaklighetsprincip (SOU 1973:4 s. 266).

När det gällde områden som hade fridlysts såsom na— turminnesmärke föreslog utredningen att dessa skulle tas bort från katalogen över skattefria objekt. Bl.a. anfördes att ordet naturminnesmärke hade utmönstrats ur naturvårdslagen (1964z822). Fridlysnings— och skyddsföreskrifter som berörde fastighet borde enligt utredningen beaktas vid värderingen genom en skälig nedsättning av det taxeringsvärde som eljest skulle ha åsatts (s. 271 f.) En ändring i 5 5 vidtogs i

enlighet med förslaget.

Även i promemorian angående fastighetsbegreppet i skatterätten m.m., Ds Fi 1973:7, lämnades förslag om ändring i skattepliktsreglerna. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering tillämpades för första gången fas— tighetsbegreppet i JB. Dessförinnan låg lagen (1895z36 s.1) angående vad till fast egendom är att hänföra till grund för det skatterättsliga fastig- hetsbegreppet. Ändringen medförde en väsentlig ut— vidgning av fastighetsbegreppet, då även s.k. indust— ritillbehör enligt JB hänförs till fastighet (2 kap. 3 5 JB). För att begränsa rubbningarna i underlaget för den kommunala fastighetsbeskattningen till följd av denna utvidgning föreslogs i promemorian att in— dustritillbehören skulle undantas från skatteplikt. En regel härom intogs i 5 5 5 mom. KL. Samtidigt undantogs i samma lagrum från skatteplikt ledning, som ingår i det elektriska kraftöverförings— eller kraftdistributionsnätet och transformator— eller kopplingsstation, som hör till detta nät. På samma sätt undantogs ledning, pump, pumpstation och pump-

anläggning för allmän va—anläggning.

7.4 Synpunkter och förslag

7.4.1 Allmänt

Både fastighetstaxeringskommittéerna och fastighets— taxeringsutredningen, har pekat på problem som är förenade med de nuvarande skattepliktsreglerna. I direktiven till kommittén framhålls också behovet

av att överväganden görs i frågan om skatteplikts— reglerna. Mot bakgrund av ändringar i samhällsför— hållanden och synsätt sedan reglernas tillkomst torde det också, som har antytts i direktiven, finnas behov

av att reglernas innehåll ändras inom vissa områden.

Exempelvis har det numera blivit vanligt att staten och kommuner bedriver verksamhet i bolagsform, som tidigare bedrevs av staten eller kommun som sådan och för vilken skattefrihet då förelåg. För sådana fall är reglerna inte anpassade efter dagens för— hållanden.

Vidare har man i rättstillämpningen i många fall haft svårigheter att bedöma om det på en fastighet har bedrivits sådan verksamhet att skattefrihet har varit motiverad. Likaså har det varit svårt att av— göra om vissa fastighetsägare tillhör den grupp av rättssubjekt som enligt 5 5 KL är priviligierad i fråga om skatteplikten.

När det gäller fastigheter vilkas värden kan förde— las på en skattepliktig och en skattefri del har frågan om en uppdelning skall ske eller ej varit svår att avgöra. Om uppdelning har ansetts böra göras har det uppkommit svårigheter att avgöra om— fattningen av den skattepliktiga resp. skattefria

delen.

Ett stort antal rättsfall illustrerar problemen med att skattefriheten nu i huvudsak anknyter till bygg— nad, och att mark till byggnaden omfattas av skatte— friheten endast i den mån den utgör tomt till bygg— naden. Denna konstruktion får bl.a. till följd att mark för jord— och skogsbruk, som används i vården vid t.ex. sjukhus och kriminalvårdsanläggningar, inte 'kan bli skattefria.

I direktiven till kommittén har framhållits önskemål om förenkling av skattepliktsreglerna. Som nyss be— rörts förorsakar de tillämpningssvårigheter. De är till vissa delar föråldrade och svåröverskådliga.

Det är därför angeläget att ett enklare regelsystem

nu skapas. Liksom enligt gällande regler bör fastig— heter som används för samhällsnyttiga ändamål undan— tas från skatteplikt. Som ett led i ett förenklat regelsystem har föreslagits i 2 kap. FTL att byggna— der, som används på ett sådant sätt att skattefrihet är motiverad för dem, samlas till en byggnadstyp benämnd specialbyggnad. Gruppen specialbyggnader har i förslaget indelats i undergrupper. Varje undergrupp har avgränsats så att byggnader med visst angivet likartat användningssätt har förts till gruppen. En närmare redogörelse för undergrupperna kommer att

lämnas i det följande.

Specialbyggnader i förslaget utgör således inte en motsvarighet till specialbyggnader i gällande ord— ning. Skattefriheten knyts i gällande ordning inte

till någon viss byggnadstyp.

7.4.2 Huvudsaklighetsprincipen

De skiftande och många reglerna om uppdelning av fastighet i delar med skilda skattepliktsförhållan— den har medfört svårigheter vid rättstillämpningen. Det har inneburit problem både för fastighetsägare och myndigheter. Dessa svårigheter har framhållits vid flera tillfällen då nya fastighetstaxeringsreg— ler har utarbetats. Bl.a. har fastighetstaxerings— kommittéerna och fastighetstaxeringsutredningen varit inne på tanken att frångå uppdelningsreglerna och i stället gå över till en huvudsaklighetsprincip. Kom— mittén anser att man även med ett förenklat system, som bl.a. grundar sig på en huvudsaklighetsprincip, bör kunna få en reglering av skatteplikten som mate— riellt sett är i vart fall lika rättvisande som det

som nu gäller.

Genom att låta det sätt som fastigheten huvudsakligen används på avgöra om fastigheten skall anses skatte— pliktig eller skattefri kommer man att undvika många av de nuvarande gränsdragningsproblemen. En följd av en sådan regel blir att en fastighet i sin helhet blir antingen skattepliktig eller skattefri. Vid be— dömning efter en huvudsaklighetsprincip blir således fastighet, som består av delar som betraktade var för sig skulle medföra både skatteplikt och skattefrihet för fastigheten, endera skattepliktig eller skattefri

i enlighet med den huvudsakliga användningen.

Emellertid kommer det att finnas en del gränsdrag— ningsproblem även vid en huvudsaklighetsprincip. Dessa har redovisats i avsnitt 6.3.2.1 liksom olika lösningar av den frågan. Sammanfattningsvis anser kommittén att huvudsaklighetsprincipen för både fas— tighetsägare och myndigheter har sådana fördelar bl.a. vid rättstillämpningen och i arbetsbesparande syfte att den bör ingå i reglerna om fastigheternas skattepliktsförhållanden.

7.4.3 Användningssätt och ägare

Enligt gällande regler är byggnads användningssätt i de flesta fall avgörande för vilka byggnader som skall vara undantagna från skatteplikt. Vidare gäller att tomtområde som hör till skattefri byggnad också skall omfattas av skattefrihet. En ledande tanke bakom undantaget för vissa byggnader från skatteplikt kan sägas vara den samhällsnytta som användningen av byggnaden för med sig. Denna grundsyn bör även i fortsättningen gälla vid bedömningen av vilka bygg—

nader som bör vara skattefria.

För skattefrihet enligt nuvarande regler i 5 5 KL

krävs det i flertalet fall att fastigheten ägs av juridisk person som har angetts i lagrummet. Mesta— dels förutsätts att staten, kommun eller annan menig— het skall vara ägare för att skattefrihet för fastig— het skall medges men också en del enskilda institu- tioner, föreningar e.d. anges som sådana priviligie— rade ägare. Kommittén har funnit att det kan finnas skäl att inte lägga avgörande vikt vid vem som äger byggnaden i samma utsträckning som nu. Enbart det syfte som byggnader används för, kan vara av så stort värde för samhället att detta i sig bör medföra skattefrihet, oavsett vem som är ägare. I den mån samhällsnyttan av egendom anses vara så stor att den i princip bör undantas från skatteplikt, bör man enligt kommitténs mening bl.a. ur förenklingssynpunkt underlåta att väga in erhållna vederlag utöver själv— kostnaden, hyror och andra ersättningar i syfte att ge vinst i skattepliktsbedömningen. Kommittén anser således att skattefrihet för fastighet i fler fall

än enligt gällande regler i fortsättningen skall med— ges vid samhällsnyttig användning utan krav på be— stämd ägare. Liksom tidigare bör även mark som hör

till skattefri byggnad vara skattefri.

Den utvidgade skattefriheten kommer i ett stort antal fall att gälla fastigheter som ägs av sådana ideella föreningar som är befriade från skatt på inkomst och garantibelopp avseende dessa fastigheter. Att fastig— heterna görs skattefria vid fastighetstaxeringen har då inte någon nämnvärd betydelse från beskattnings— synpunkt, utan är främst en administrativ förenkling. I enstaka fall kan skattefrihet uppkomma för enskilt ägda anläggningar t.ex. Sporthallar. Kommittén har dock inte ansett det rationellt att söka avgränsa dessa fall och för dem föreslå skatteplikt. Om det

visar sig att omfattningen av sådana anläggningar

påtagligt ökar och detta kan antas hänga samman med skattefriheten finns det emellertid enligt kommitténs uppfattning anledning att ompröva frågan om skatte-

friheten i dessa fall.

F.n. gäller som nämnts att - utom såvitt gäller i 5 5 1 mom. första stycket a)— e) angiven egendom såsom nationalparker och allmänna platser — endast tomtom- råde och ej jordbruksmark kan undantas från skatte— plikt, medan däremot byggnad — oavsett hur den har klassificerats — kan bli skattefri. Denna ordning har såsom framhållits i landstingsförbundets skrivelse vållat problem i fråga om en del skol- och vårdenhe— ter som utgörs av hela eller delar av jordbruksfas— tigheter. Kommittén kommer därför i det följande att överväga om jordbruksfastighet i större utsträckning

än tidigare bör kunna undantas från skatteplikt.

I den fortsatta framställningen kommer kommitténs förslag om undantag från skatteplikt för fastighet av olika slag att redovisas. skattepliktsreglerna föreslås bli intagna i 3 kap. FTL omfattande fyra

paragrafer.

I den inledande bestämmelsen bör fastslås att all fastighet är skattepliktig, om den ej undantas enligt

någon av de efterföljande undantagsreglerna.

De föreslagna undantagsreglerna har i princip dispo— nerats så att först anges specialbyggnader och ekono— mibyggnader med tillhörande mark och anläggningar,

som oavsett vem som är ägare bör undantas från skatte— plikt (2 och 3 55). I 2 5 tas även upp en typ av specialbyggnad med mark och anläggningar, nämligen allmän byggnad som har definierats både med krav på

bestämd ägare och användning samt nationalparker.

I 4 5 anges därefter de ytterligare byggnader med mark och anläggningar som undantas från skatteplikt. Skattefriheten avses gälla för egenom med särskilt angiven ägare, om egendomen används på visst sätt. Den fortsatta framställningen följer i princip skattepliktskapitlets i FTL disposition.

7.4.4 Skattefrihet på grund av användningssättet

7.4.4.1 Försvarsbyggnad

I dag gäller enligt 5 5 1 mom. första stycket 0) KL att staten tillhörig fastighet avsedd för försvars— ändamål är fritagen från skatteplikt i den mån den används för sådant ändamål, om inte fastigheten är att anse som fristående industriell anläggning. Sta— ten tillhöriga försvarsbyggnader var undantagna från skatteplikt redan före 1920 års reform. Specialre— geln beträffande fristående industriell anläggning kom till år 1928 i KL. Departementschefen ansåg i prop. 1927:102 5. 311 att industrianläggningar som var av sådan art att de var skattepliktiga om de ägdes av enskild också borde vara det med staten

som ägare.

Enligt kommitténs mening bör byggnad som används för försvarsändamål även i fortsättningen vara undantagen från skatteplikt, förutsatt att byggnaden inte är att anse som fristående industriell anläggning. När det gäller fristående industrianläggning är det befogat att ansluta sig till vad dåvarande departements— chefen anförde. Man bör ur konkurrenssynpunkt inte göra skillnad mellan statliga och privata industri— företag. Som försvarsbyggnad bör anses även byggnad för försvarets forskning.

En typ av byggnader, som inte var aktuella vid till— komsten av skattepliktsreglerna, är byggnader som an— vänds för det ekonomiska försvaret. Dessa har på grund av att de ingår i totalförsvaret i praxis un— dantagits från skatteplikt, om de ägs av staten. Byggnaderna för ekonomiskt försvar bör vara undan— tagna från skatteplikt. För tydlighetens skull bör de

omnämnas bland övriga försvarsbyggnader.

En hel del av byggnaderna för det militära försvaret och särskilt för det ekonomiska försvaret ägs av en— skilda. Det är rimligt att dessa byggnader får samma behandling i skattepliktshänseende som övriga för-

svarsbyggnader.

Regementens, officerskårers och underofficerskårers byggnader, som är uppförda vid mötesplatser för att användas vid tjänstgöring där, är enligt 5 5 1 mom. första stycket f) undantagna från skatteplikt. De byggnader som avses synes i praktiken vara sådana

som används för mässar.

Yrkesbeteckningen underofficer är avskaffad. De hit— tills använda beteckningarna på det yrkesanställda befälet, regementsofficerare, kompaniofficerare, plu— tonofficerare och gruppchefer upphör också. Enligt den nya befälsordningen för det militära försvaret, som nyligen har beslutats av riksdagen (FöU 1977/78: 10, rskr 1977/78:179), ersätts de fyra gruppbenäm— ningarna för yrkespersonal av en enda benämning, näm-

ligen yrkesofficerare.

Liksom tidigare bör här avsedda mässbyggnader vara undantagna från skatteplikt. Med tanke på den föränd— ring som har skett beträffande benämningen på yrkes— befälet bör yrkesbenämningarna helt uteslutas och i

bestämmelsen endast anges att mässbyggnad skall vara undantagen från skatteplikt. Dessa byggnader kan lämpligen hänföras till gruppen försvarsbyggnader.

Om man som föreslagits slopar ägarkravet beträffande försvarsbyggnader torde det övervägande vara byggna— der för det ekonomiska försvaret som berörs av en ökad skattefrihet.

7.4.4.2 Kommunikationsbyggnad F.n. skattefria kommunikationsanstalter ________________________________________

I 5 5 2 mom. KL undantas från skatteplikt kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för allmän trafik, allmän farled eller flottled samt till nämnda kommunikationsanstalter hörande byggnader, anläggningar och tomtområden, som är avsedda för driftens omedelbara behov. En redovis— ning av innehållet i anvisningarna till detta lagrum har lämnats i avsnitt 7.2.2.

I prop. 1920:191 uttalade föredragande departements— chefen att kommunikationsleder beredde de kommuner, genom vilka de gick fram så påtagliga förmåner att kommunernas intresse av dem måste mer än uppväga kom— munikationsledernas intresse av kommunernas verksam— het. Skattefrihet borde gälla inte bara för statens utan också enskildas kommunikationsanstalter. Den borde dock gälla endast sådan fast egendom som behöv— des för driftens omedelbara behov. Anläggningar som större verkstäder o.d.,som lika väl kunde vara för— lagda på annat håll utan olägenhet för själva driften, syntes inte böra beredas någon särställning (s. 356). I samma riktning uttalade sig departementschefen i prop. 1927:102 5. 312.

Skattefriheten kan enligt förarbetena då det gäller kommunikationsanstalterna i första hand sägas vara knuten till marken. Den fördel som kommunikations— leden ger kommun har ansetts motivera skattefriheten även för de byggnader m.m. som hör till kommunika— tionsanstalterna och som behövs för driftens omedel- bara behov i kommunen. Kommunen skulle således inte vara skyldig att tåla större "intrång" än som svarade mot kommunens nytta av anstalterna. Större verkstäder och garage som betjänar större område än kommun skulle

således inte vara skattefria.

I praxis har skattefrihet medgetts för t.ex. flyg- platser med därtill hörande byggnader, hamnanläggning med allmän trafik samt kanalbankar (RÅ 1933 ref. 54, 1928 Fi 114 och 1912 Fi 339).

Däremot har bl.a. en statens järnvägar tillhörig bygg- nad med stationslokaler för vägbussar ej ansetts höra till sådan kommunikationsanstalt som avses i 5 5 2 mom. KL (RÅ 1963 Fi 1691 - 1695).

Som lagen nu är utformad är skattefriheten i första hand avsedd för kommunikationslederna i sig. Byggna— der och anläggningar för driftens omedelbara behov omfattas också av denna skattefrihet. Kommittén fin- ner inte någon anledning att nämnvärt inskränka den nu gällande skattefriheten för kommunikationsanstal— ter. I det följande kommer emellertid några juste—

ringar och utvidgningar att förordas. Viss busstrafik

Eftersom busstrafikens byggnader inte har ansetts vara avsedda för drift av kommunikationsanstalter har de i praxis inte undantagits från skatteplikt. Svenska lokaltrafikföreningen har i sin skrivelse pekat på

detta förhållande. Föreningen anser att de skäl som anfördes för att byggnader som tillhör järnvägar och spårvägar borde undantas från skatteplikt i lika hög grad gäller för byggnader som behövs för drift av

busslinjetrafik.

När reglerna kom till var spårtrafiken mera utbredd än den är i dag. Spårbunden lokaltrafik finns numera bara i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Den kol— lektiva persontrafiken har med årens lopp mer och mer övergått till att bedrivas med landsvägsbussar. Under perioden 1960 — 1973 ökade antalet bussar från 8 000 till drygt 16 000.

Enligt uppgift i promemorian (Ds K 1975z4) Transpor— ter i Sverige beräknades vid utgången av år 1973 att antalet busstrafikföretag i landet uppgick till nära 1 400, varav ca 730 bedrev lokal eller regional linjetrafik. Bussar har huvudsakligen använts för kortväga trafik. Med den modernisering av bussbestån— det som har skett har även den långväga busstrafiken ökat. En stor del av den långväga regelbundna buss— trafiken utgörs av veckoslutstrafiken. Trafikföretag, som huvudsakligen ombesörjer Skolskjutsar, har Vid veckosluten frigjorda resurser, som utnyttjas för

veckoslutstrafik.

Som tidigare har angetts är byggnader som tjänar busstrafik inte undantagna från skatteplikt. Undan— tas sådana byggnader från skatteplikt får det till följd att vissa byggnader, som används av privata bussföretag, blir undantagna liksom privata järn— vägar nu är undantagna från skatteplikt.

Det allmänna intresset av att det finns tillfreds—

ställande allmänna kommunikationer är enligt kommit—

téns mening så tungt vägande att det är befogat att skattefriheten utvidgas till att gälla även byggna— der, som används för busstrafikens behov. Byggnader såsom garage, biljettexpeditioner och vänthallar för busstrafiken bör också vara skattefria i fortsätt—

ningen, om annat inte framgår av det följande.

Allmänna kommunikationsändamål

En begränsning bör göras i fråga om undantagen från skatteplikt både beträffande busstrafiken och annan trafik. Skattefrihet bör gälla endast för sådana byggnader som används för allmänna kommunikations— ändamål. Med fordon som används för allmänna kommu- nikationsändamål menar kommittén kommunikationsmedel för person— och godsbefordran, som är tillgängliga för allmänheten, går i linjetrafik och har en viss regelbundenhet i turerna, t.ex. statens järnvägars person— och godståg samt landsvägsbussar och stads—

bussar som går i linjetrafik.

Detta innebär att fordon som används i beställnings— trafik såsom turistbussar, taxibilar, lastbilar för godsbefordran och charterflygplan inte anses använda för allmänna kommunikationsändamål.

Skattefria slag av kommunikationsbyggnader

Efterfrågan på kommunikationsmöjligheter har ständigt ökat. Den samhällsnytta som kommunikationsleder an— sågs ha när reglerna om skattefrihet för dessa till— kom är lika betydande i dag. Byggnader som används för drift av kommunikationsleder, som är upplåtna för allmän trafik, bör därför fortfarande vara skattefria. Detta gäller t.ex. stationshus, godsmagasin, lokstal—

lar och spårvagnshallar.

En ändring har som nämnts skett beträffande de typer av kommunikationsmedel som används. Den gräns som nu dras vid byggnader som behövs för den omedelbara

driften av kommunikationsleder kan därför inte anses tidsenlig. Det bör därför övervägas om ändringar bör

göras i detta avseende.

Som skattefri byggnad till kommunikationsanstalt an— ses i gällande rätt inte verkstad, där större repara— tioner eller nybyggnadsarbeten utförs för kommunika— tionsändamål. Däremot föreligger skattefrihet för verkstad där mindre, löpande reparations— och till— synsarbeten utförs. Med hänsyn till den betydelse de allmänna kommunikationerna har anser kommittén att det inte längre finns skäl att upprätthålla den skillnad som nu råder i beskattningshänseende mellan större och mindre verkstäder, där arbeten utförs på fordon o.d. I fortsättningen bör verkstäder, där det huvudsakliga arbetet avser att betjäna fordon o.dv som används för allmänna kommunikationsändamål undan— tas från skatteplikt. Detta bör ske oavsett hur stor

verkstaden är.

Restaurang— och hotellbyggnader som tillhör en järn— väg och ligger inom dess område är frikallade från skatteplikt, om de huvudsakligen är avsedda för järn— vägsresenärerna. Om sådan byggnad däremot tjänar ett mera självständigt ekonomiskt ändamål är den inte undantagen från skatteplikt. Med byggnads användande för mera självständigt ekonomiskt ändamål avses i punkt 6 av anvisningarna till 5 5 KL att den i större utsträckning används av personer på platsen eller eljest av andra än de resande eller för resandes uppehåll under längre tid. Den skattefrihet som nu finns för restaurang— och hotellbyggnader är således

begränsad till enbart vissa sådana byggnader. Även om

den verksamhet som järnvägsrestaurangerna och järn— vägshotellen fyller har en praktisk funktion för de resande kan även andra hotell och restauranger fylla ett motsvarande behov för den resande allmänheten. Det finns enligt kommitténs mening inte anledning att behandla byggnader av denna typ olika i skattehänse— ende. Hotell- och restaurangbyggnader i allmänhet är nu inte undantagna från skatteplikt. Detta förhållan— de bör bestå i fortsättningen. Av skäl som nyss har nämnts bör inte heller hotell— och restaurangbyggna— der som tillhör järnväg vara undantagna från skatte— plikt.

Förvaltningsbyggnader som hör till kommunikationsan— stalt är f.n. skattefria. Kommittén anser emellertid att skattefrihet endast bör avse byggnader som har en mera direkt anknytning till själva trafiken. Kommit— tén avser att i ett senare avsnitt som princip för skattefrihet föreslå att kontorsbyggnader med undan— tag för allmänna förvaltningsbyggnader ej skall vara undantagna från skatteplikt. Med hänsyn till detta bör kontorsbyggnader som hör till kommunikationsan—

läggning inte längre vara skattefria.

Som tidigare har föreslagits bör en byggnads huvud— sakliga användningssätt vara avgörande för skatte— pliktsförhållandet. En byggnad kan tänkas vara använd både för allmänna kommunikationsändamål och för andra kommunikationsändamål. Detta är förhållandet när exempelvis en busstrafikidkare har en busspark som delvis används i linjetrafik och delvis i beställ— ningstrafik och samma garage används för samtliga bussar. I sådana fall får man se till vilken av tra- fikformerna som dominerar inom företaget vid avgö— randet av för vilket ändamål byggnaden huvudsakligen används. Huvudsaklighetsprincipen kan komma att ha

betydelse vid bedömningen av skatteplikten för kom— munikationsanläggning, även t.ex. då järnvägshotell

nad. Om t.ex. en stationsbyggnad huvudsakligen rym— mer expeditionslokaler och väntrum blir hela byggna— den skattefri, även om i denna också är inrymd t.ex.

en järnvägsrestaurang.

Sammanfattningsvis föreslås att byggnad som används för allmänna kommunikationsändamål såsom garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad, vänt— hall, godsmagasin och reparationsverkstad undantas från skatteplikt. Skattefriheten bör omfatta byggna— der som används för alla typer av allmänna kommuni— kationer. Post, tele, radio och TV

I samband med att departementschefen i prop. 1920: 191 s. 356 tog upp frågan om skatteplikt för kommu— nikationsanstalter till diskussion nämnde han att samma skäl som föranledde skattefrihet för järnvägar även borde medföra skattefrihet för post— och tele— grafverkens för driftens omedelbara behov avsedda

byggnader. Förslaget genomfördes.

Kommittén anser också att dessa byggnader liksom nu

skall undantas från skatteplikt.

I ett rättsfall (RÅ 1966 Fi 1392) har skatteplikten för radiohuset i Stockholm prövats. Regeringsrätten ansåg att radiohuset inte var undantaget från skatte— plikt. Därvid angavs att huset ägdes av staten och

nyttjades av Sveriges Radio AB.

Radio och TV är de dominerande allmänna kommunika— tionsmedierna, och de når en mycket stor del av be— folkningen. Byggnader som används i Sveriges Radio

AB och dess dottebolags verksamhet bör därför enligt kommitténs mening undantas från skatteplikt.

7.4.4.3 Distributionsbyggnad

vissa tillägg i katalogen över skattefria fastighe— ter. Det gällde bl.a. transformator— och kopplings— station och ledning i det elektriska kraftöverfö—

rings— eller kraftdistributionsnätet.

I promemorian angående fastighetsbegreppet i skatte— rätten m.m. (Ds Fi 1973z7), där en översyn gjordes av reglerna för att åstadkomma en anpassning av det skatterättsliga fastighetsbegreppet till det då in— förda civilrättsliga, behandlades ledningar och andra markanläggningar särskilt (s. 67 f.). Enligt JB hör till fastighet anläggning som är uppförd på annans mark, om den är avsedd för stadigvarande bruk vid ut— övning av servitut till förmån för fastigheten och

inte hör till den fastighet där den finns.

I promemorian konstaterades att ledningar och liknan- de anläggningar, som låg på ägarens mark, taxerades som fastighetstillbehör medan ledningar på annans mark hade ansetts utgöra lös egendom. Det torde en— ligt promemorian stå klart att man i skatterätten i motsats till i civilrätten hade hänfört anläggningar på annans mark till lös egendom, oavsett om de omfat— tades av servitut eller inte. En följd av att det civilrättsliga fastighetsbegreppet infördes skulle bli att vissa ledningar, som var anlagda med servitut på annans mark, då skulle bli skattepliktiga. Man fann skäl att undanta en del ledningar och lednings- liknande anläggningar från skatteplikt utöver dem som redan var undantagna på grund av att de tillhörde fastighet som angavs i 5 % KL. I första hand avsågs här kraftledningarna. Vidare föreslog man att ledning för allmän va—anläggning skulle undantas (se vidare under punkt 7.4.4.4).

Departementschefen anslöt sig till förslagen (prop.

1973:162, Fastighetstaxering m.m.) men föreslog dess— utom för egen del att förutom ledningar, som ingår i kraftöverförings— och kraftdistributionsnätet, även transformator— och kopplingsstationer som ingår i nä— ten borde undantas från skatteplikt. Förslaget antogs

av riksdagen (s. 298).

Transformator— och kopplingsstationer bör även i fortsättningen undantas från skatteplikt. Även för

andra eventuellt förekommande byggnader för distribu—

tion av elektricitet som tjänar ett ändamål som är likartat transformator— och kopplingsstationer bör

samma undantag gälla.

I det sammanhanget vill kommittén anföra följande i fråga om vissa andra anläggningar för distribution av

samhällsnyttigt slag.

Utvecklingen på energiområdet har medfört att fjärr— värme har fått ökad betydelse för uppvärmningen av bostäder m.m. En anpassning i skatterätten till sam— hällsutvecklingen på detta område är motiverad. Där— för bör i likhet med transformator— och kopplingssta— tioner i det elektriska kraftöverförings— eller kraftdistributionsnätet sådana byggnader som ingår i överförings— eller distributionsnät för fjärrvärme

undantas från skatteplikt.

För energiförsörjningen är även gasen av betydelse. Det finns inte anledning att i skattepliktshänseende särbehandla byggnader som ingår i överförings— eller

distributionsnät för gas.

Sammanfattningsvis föreslås därför att byggnaderlsom ingår i överförings— eller distributionsnät för gas, värme eller elektricitet,bör vara undantagna från

skatteplikt.

Ledningar för t.ex. eldistribution bör också bli skattefria, om de finns på fastighet med specialbygg— nad eller om de omfattas av servitut till förmån för en fastighet med sådan byggnad. Om sådan ledning inte tillhör skattefri fastighet bör den inte åsättas värde vid taxeringen. I avsnitt 12-2-12 kommer dessa

frågor att behandlas.

Från skatteplikt undantogs inför 1975 års fastighets— taxering även industritillbehör, som avses i 2 kap.

3 5 JB. Detta gjordes efter översynen om anpassning av det skatterättsliga fastighetsbegreppet till det civilrättsliga. Kontinuiteten i skatteunderlaget be— hölls genom att industritillbehör undantogs från> skatteplikt. Behandlingen vid fastighetstaxeringen av dessa tillbehör kommer att tas upp närmare i avsnitt 12.2.12. De avses bli skattepliktiga men inte åsatta

något värde. 7.4.4.4 Reningsanläggning

I den promemoria, Ds Fi 1973:7, som har omtalats un— der föregående punkt föreslogs att från skatteplikt borde undantas förutom ledningar för elektrisk kraft även ledningar och därmed jämförliga anläggningar till allmän va—anläggning. Förutom egentliga ledning- ar borde undantaget från skatteplikt gälla även led—

ningar som utgjordes av rör, tunnlar och likartade an—

ordningar.

Föredragande departementschefen föreslog i prop. 1973:162 5. 298 att utöver ledningar för allmän va— anläggning även pump, pumpstation och pumpanläggning för allmän va—anläggning skulle fritas från skatte— plikt.

I detta sammanhang omtalade departementschefen att det från en del håll hade framhållits att ledningar i

olika försörjnings— och kommunikationssystem borde kunna undantas från skatteplikt, även om de endast indirekt ägdes av stat eller kommun och inte ingick i allmän va—anläggning. Han ansåg att dessa synpunkter var värda att överväga. överväganden i denna fråga liksom angående skattepliktsförhållandena för t.ex. vissa ledningsliknande tunnlar och pipelines borde

enligt departementschefen göras i annat sammanhang.

Förslaget om undantag från skatteplikt för allmänna va—anläggningar samt för pump, pumpstation och pump— anläggningar för allmän va—anläggning antogs och

gäller nu.

Lagen (l970:244) om allmänna vatten— och avlopps— anläggningar definierar en allmän va—anläggning som en sådan anläggning som har till ändamål att bereda bostadshus eller annan bebyggelse vattenförsörjning och avlopp och som drivs av kommunen. Anläggning som bedrivs av annan än kommun anses som allmän va—anlägg— ning, om den enligt samma lag har förklarats som allmän. I det fall en kommun driver en anläggning i bolagsform blir anläggningen skattepliktig, om den inte har förklarats allmän enligt nämnda lag.

Avloppsreningsverk och sopförbränningsstationer är f.n. i praxis undantagna från skatteplikt (Rättsfalls— referat från RR och KR 1973 Klz35). Dessa typer av anläggningar har ansetts vara anläggningar för sund— hetsvård och därför tjäna ett viktigt allmänt intresse

som motiverar skattefrihet.

Avloppsreningsverk och sopstationer bör även i fort—

sättningen vara skattefria.

En typ av anläggning som i sin användning kan anses

vara mycket näraliggande reningsverk och sopstationer

är vattenverk. Vattenförsörjningen är ett vitalt intresse för befolkningen, och allmän va—anläggning är som nämnts redan undantagen från skatteplikt. Det finns enligt kommitténs mening inte skäl att göra skillnad mellan avloppsreningsverk och sopstationer på ena sidan och vattenverk på andra sidan. Vattenverk bör således i den nya lagen undantas från skatteplikt. Andra anläggningar med liknande ändamål såsom destruk— tionsanläggningar för t.ex. avancerat keniskt avfall

bör också vara skattefria.

Liksom nu bör pumpstationer vara undantagna från skatteplikt. Detta bör gälla i den mån sådana anlägg— ningar kan anses tillhöra någon av de nyss nämnda typerna av anläggningar, nämligen avloppsreningsverk, vattenverk, sopstation och liknande. Pumpar och pump— anläggningar är i 5 5 5 mom. undantagna från skatte— plikt. Enligt kommitténs mening får pumpar och pump— anläggningar anses omfattas av begreppet pumpstation. Dessa anläggningar behöver därför inte särskilt anges

i lagtext som skattefria.

Enligt departementschefens uttalande i prop. 1973:162, som återgavs ovan, vore det värt att överväga om skattefrihet kunde införas för ledningar i försörj— nings— och kommunikationssystem även om de inte formellt ägdes av staten eller kommun. De anläggningar som har omtalats i detta avsnitt fyller enligt kommitténs mening så viktiga funktioner i samhället att de oberoende av om de ägs direkt eller indirekt

av staten, kommun eller enskild bör vara undantagna

från skatteplikt.

Samma bör gälla för ledningar, som hör till anlägg— ningarna, under de förutsättningar som har angetts i föregående avsnitt.

När det gäller departementschefens uttalande i prop. 1973:162 om vissa ledningsliknande tunnlar och pipe- lines har kommittén erfarit att utvecklingen på detta område inte har framskridit i någon nämnvärd omfatt- ning. Med de överväganden som departementschefen efterlyste i denna fråga bör lämpligen avvaktas till en tidpunkt då utvecklingen bättre kan överblickas.

7.4.4.5 Vårdbyggnad

Byggnader för sjukvård, nykterhetsvård och narkoman- vård

Statens och kommuns eller annan menighets byggnader för sjukvård är enligt 5 5 1 mom. första stycket d) KL undantagna från skatteplikt såsom byggnad för

sundhetsvård.

Byggnader som tillhör privata sjukvårdsinrättningar, vilkas verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte, är också undantagna från skatteplikt (5 5 1 mom. första stycket e)). När 1920 års regler tillkom uppställdes i lag- texten inget krav på att vinstsyfte ej fick förekomma i fråga om dessa inrättningar. Bestämmelserna i nyss- nämnda lagrum fick i huvudsak sin nuvarande utform- ning år 1942. Uttrycket sjukvårdsinrättningar komp- letterades då med orden "vilkas verksamhet ej bedrivs

i vinstsyfte".

1936 års skattekommitté, vars förslag låg till grund för 1942 års lagstiftning, anförde i sitt betänkande SOU l939:47 s. 49 i detta sammanhang att enligt dåvarande bestämmelser åtnjöts skattefrihet av bl.a. sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar och att med dessa benämningar avsågs endast privata institu- tioner av denna beskaffenhet. Enligt skattekommittén

var det utmärkande för de institutioner som avsågs

Wave., w,!

att de åsyftade att främja viktiga samhällsfunktioner, vilka likaväl kunde omhänderhas av statliga och kommunala organ. Något vinstsyfte för ägaren fick

inte finnas.

I dagens läge torde det knappast finnas sjukvårds- inrättningar som har till syfte att ge sådan avkast— ning att de ger vinst, efter det att kostnader för driften är täckta. Den sjukvårdande verksamheten är vidare av sådan betydelse i samhället att samtliga byggnader som används för sjukvård enligt kommitténs mening bör undantas från skatteplikt.

Vård av alkoholskadade och narkotikaskadade personer sker i viss utsträckning på sjukhus. Det finns också byggnader som används inom nykterhets- och narkoman- vården som inte är sjukhusbyggnader. Det är angeläget att hjälp i olika former ges åt dem som har skadats av alkohol och narkotika. Byggnad som används för nykterhetsvård och narkomanvård bör därför undantas från skatteplikt och detta oavsett vem som är ägare. Dessa byggnader bör för tydlighetens skull särskilt

anges i lagtexten.

Byggnader för barnavård, åldringsvård och övrig socialvård

Statens, kommuns eller annan menighets byggnader för barnavård, hem åt åldringar samt åt andra personer

som är i behov av vård eller tillsyn är nu undantagna från skatteplikt. Om detta stadgas i 5 5 1 mom. första stycket d). Där sägs att undantag för skatteplikt gäller förutom för byggnader för barnavård också för

byggnader som avses i 18 5 lagen (l956:2) om social-

hjälp.

I samband med att lagen om socialhjälp antogs, upphävdes 1918 års fattigvårdslag, och ordet fattigvård togs

då bort i 5 5 KL genan lag (1956z88). I stället till- lades byggnader som avses i 18 5 lagen om socialhjälp. Denna paragraf motsvarar 31 5 i fattigvårdslagen. Där föreskrevs bl.a. att fattigvårdssamhälle skulle ha an- stalt (ålderdomshem, försörjningshem och vårdhem) för mottagande av understödstagare, som var i behov av vård och ej lämpligen kunde understödjas i hemmeteller utackorderas. I 18 5 socialhjälpslagen sägs att det åligger kommun att driva hem för åldringar och andra personer, san är i behov av vård eller tillsyn sonlinte

eljest tillgodoses.

Kommittén anser att det är uppenbart att barnavården och åldringsvården m.m. är sådana sanhällsnyttiga verk- samheter som bör vara befriade från garantiskatt. På senare tid har behovet av samhällets barntillsyn ökat. Det är lämpligt att samma förhållande som nu skall gälla även i fortsättningen i fråga om skatteplikt för byggnader för barnavård och åldringsvård m.m. Således bör byggnader som används för barnavård och åldrings- vård samt annan byggnad som används som hem åt perso- ner som behöver vård eller tillsyn undantas från skatte- plikt. Med hänsyn till det samhällsnyttiga ändamålet bör undantaget från skatteplikt gälla oavsett vem som äger byggnaderna. Med byggnad som används som hem åt personer i behov av vård eller tillsyn avses här inte vanliga bostadsbyggnader, utan byggnader för institu-

tionell vård och tillsyn.

Byggnader för kriminalvård

Nu gäller att statens, kommuns eller annan menighets byggnader för rättsvård, ordning och säkerhet är befriade från skatteplikt (5 5 1 mom. första stycket

d)). Här avses bl.a. fängelser.

I direktiven till kommittén har särskilt framhållits

att det inom kriminalvården bedrivs bl.a. industriell verksamhet, som medför att fastigheterna blir skatte— pliktiga. Departementschefen ansåg att en moderni— sering av reglerna bl.a. med hänsyn härtill var en

angelägen uppgift för kommittén.

Kriminalvårdens karaktär har ändrats väsentligt sedan de nu gällande reglerna om skatteplikt för fastighet infördes. Detta har medfört bl.a. att kriminalvårdens behov av byggnader och andra lokaler nu har blivit ett helt annat än motsvarande tidigare behov. Förutom kriminalvårdsanstalter används numera i kriminalvården t.ex. byggnad för lager i eller utan anslutning till kriminalvårdsanstalt och jordbruksföretag. För krimi— nalvårdsstyrelsens frivård används lokaler för fri- tidsverksamhet och lägenheter för t.ex. skyddskonsu- 1entexpeditioner i byggnader som ägs av kommunala bostadsföretag. Det förekommer också kriminalvårds- anstalter som ägs av enskilda. Detta gäller den öppna anstalten Skåltjärnshyttan.

Med hänsyn till förändringen av kriminalvårdens behov av byggnader och lokaler bör enligt kommitténs mening byggnader som används inom kriminalvården inte behand- las olika i skattepliktshänseende. Oavsett vem som äger fastigheten bör den vara skattefri. För att klargöra detta bör särskilt anges att byggnader som används inom kriminalvården skall vara undantagna från skatteplikt. Kommittén avser att också föreslå skattefrihet för jordbruk och skogsbruk, som används i kriminalvården. Denna fråga kommer att behandlas i avsnitt 7.4.4.10.

Byggnader för arbetsvård och omsorg om psykiskt

utvecklingsstörda

Landstingsförbundet har i sin tidigare nämnda skrivelse anfört att skyddade verkstäder vid taxeringen har

behandlats olika ur skattepliktssynpunkt.

Anläggningar för skyddat arbete används enligt lands— tingsförbundet inom den landstingskommunala arbets-

vården och omsorgen om de psykiskt utvecklingsstörda. Man upplyser om att till ett vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda inom ett visst landsting är knutet dels verkstadsdrift, dels jordbruksdrift. Vid fastig— hetstaxeringen har verkstadsbyggnaden med tomt undan— tagits från skatteplikt medan jordbrukets byggnader

och mark har ansetts skattepliktiga.

Inom omsorgsverksamheten finns dagcenter, vårdhem, inackorderingshem samt jordbruk och skogsbruk. Psykiskt utvecklingsstörda kan också sysselsättas inom arbets-

vården.

I fråga om arbetsvårdens verksamhet kan nämnas att det inom denna finns dels arbetsvårdsföretag, dels arbetsvårdsinstitut. Arbetsvårdsföretagen omfattar verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentra- ler, industriella beredskapsarbeten och hemarbeten. Vid arbetsvårdsinstituten bedrivs arbetsprövning och

arbetsträning.

Det är kommitténs uppfattning att alla byggnader som används för arbetsvård och omsorgsverksamhet bör vara skattefria. I avsnitt 7.4.4.10 kommer jord— och skogs- bruken att särskilt behandlas.

Arbetsvård utövas som nyss nämnts även genom att arbete får utövas i hemmet i vissa fall. Den huvud- sakliga användningen av lokaler där hemarbete utförs bör då enligt kommitténs mening inte anses vara arbetsvård. Villor eller hyreshus, där arbetet utförs, får i stället anses vara huvudsakligen använda som bostäder. Skattefrihet bör därför i dessa fall inte

komma i fråga.

Arbete som utförs i hemmet inom arbetsvården bör enligt kommitténs mening således inte berättiga till skattefrihet för bostadsbyggnad. Det bör här under— strykas att kommittén har samma synsätt beträffande bostadsbyggnader inom övriga vårdområden,som har ansetts berättiga till skattefrihet för de byggnader där vården utövas. Om sådan vård utövas i liten skala, t.ex. genom att åldringar eller utvecklings— störda vårdas av anhöriga i hemmet, bör detta inte vara skäl till att bostadsbyggnader skall undantas från skatteplikt.

I avsnitt 7.4.6 kommer kommittén att behandla

bostadsbyggnader i allmänhet.

7.4.4.6 Bad-, sport— och idrottsanläggning

Byggnader för sundhetsvård är enligt 5 5 1 mom.

första stycket d) KL undantagnafrånskatteplikt,

om de ägs av staten, kommun eller annan menighet.

Till denna kategori byggnader har badhus och bad- inrättningar ansetts höra. Sådana byggnader har därför enligt praxis blivit skattefria, om de t.ex. har haft en kommun som ägare, medan däremot badanläggning som tillhör t.ex. en förening för sundhetsvård eller en

badhusförening inte har ansetts skattefri.

I förarbetena till lagstiftningen har frågan om vad som skall anses som byggnad för sundhetsvård inte berörts närmare. Att badinrättning kom att föras till denna kategori var i sak motiverat och låg i

tiden vid regelns tillkomst.

Frågan om hur gränsdragningen bör göras för sådana byggnader för sundhetsvård som bör undantas från skatteplikt har varit föremål för bedömning i ett

antal fall. Dessa fall kan emellertid inte anses ha

varit tillräckligt klart vägledande. Vid bedömning

av skatteplikten för Stadion i Stockholm, som ägs

av staten, ansågs vederlaget för uthyrning av anlägg— ningen för högt för att skattefrihet skulle kunna medges (RÅ 1957 Fi 267). Detta beslut tyder i och för sig på att idrottsanläggningen, om sådant veder- lag inte hade utgått, skulle ha räknats som en

skattefri byggnad för sundhetsvård.

I andra fall då skattepliktsförhållanden för sport— och idrottsanläggningar har prövats — det har bl.a. gällt anläggningar med skidbackar, sportstugor och turiststugor, tillhöriga Svenska turistföreningen resp. idrottsförening och idrottsplatsförening - så har ägaren till byggnaden eller anläggningen inte varit de i 5 5 föreskrivna, dvs. staten, kommun eller annan menighet. Anläggningarna har förklarats vara skattepliktiga. I fall som inte har blivit bedömda av regeringsrätten har t.ex. av staten ägd idrotts- plats samt ishall, simhall och idrottsplats som ägs av kommun undantagits från skatteplikt.

övervägande skäl talar enligt kommitténs mening - mot bakgrund av bl.a. den lämnade översikten av rättspraxis - för att man redan nu bedömer bad-, sport- och idrottsanläggningar som i princip skatte- fria byggnader för sundhetsvård. Detta samhälls- nyttiga syfte bör även i fortsättningen medföra undantag från skatteplikt.

Någon anledning att vidhålla synsättet att idrotts- anläggningar o.d. för skattefrihet skall ägas av nu angivna skatteprivilegierade ägare anser kommittén inte föreligga. Samhällsutvecklingen har medfört en viss spridning av ägandet till sådana anläggningar, bl.a. till idrottsföreningar. Riksdagen har tidigare

beslutat om en förmånlig skattebehandling av ideella

föreningar m.m., vilket också kommer idrottsföre-

ningarna till del.

Med anledning av vad som har anförts föreslås att byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande undantas från skatteplikt, om allmänheten har tillträde till anläggningarna. Den begränsningen bör således göras att skattefrihet inte skall medges för anläggningar för privat bruk utan endast för sådana som är upplåtna till begagnande av allmän- heten. Skattefriheten bör även gälla för t.ex. rast-

stugor, som allmänheten har tillträde till.

7.4.4.7 Skolbyggnad

Allmänt

Statens, kommuns eller annan menighetsbyggnader för undervisning är enligt 5 5 1 mom. första stycket

d) KL undantagna från skatteplikt. Dessutom är enligt punkt e) i samma stycke byggnad som tillhör allmänt undervisningsverk undantagen från skatteplikt, förutsatt att byggnaden är avsedd för undervisnings-

verkets verksamhet såsom sådant.

Som tillhöriga allmänt undervisningsverk har i praxis ansetts t.ex.1undsbergs skola och Åsa folkhögskola (RÅ 1942 Fi 575 och 1935 Fi 393). Däremot har LO— skolan i Brunnsvik och Kaggeholms folkhögskola tillhörig Filadelfiaförsamlingen i Stockholm inte ansetts som skattefria (1955 Fi 1513 och 1963 Fi 1852).

Inte heller har det med hänsyn till lagstiftningens utformning kunnat tillmätas betydelse vid skatte— pliktsbedömningen om en skola t.ex. har varit

underställd överstyrelsen för yrkesutbildning och

erhållit bidrag från staten och kommun. Detta var förhållandet för Frans Schartaus handelsinstitut i Stockholm. Byggnaden, som hade en annan ägare än staten, kommun eller annan menighet, har bedömts vara skattepliktig (RÅ 1950 Fi 495).

Kommitténs principiella uppfattning i fråga om skatte- plikt för skolbyggnader är att det förhållandet att staten genom olika åtgärder stödjer en skola eller

har åtagit sig att ha tillsyn över undervisningen vid en skola ger uttryck för att den verksamhet - under— visning eller forskning - som bedrivs vid skolan är

av sådan samhällsnyttig karaktär att den bör gynnas

i skattepliktshänseende.

Regleringen av skolväsendet är komplicerad. Av reglerna framgår i huvudsak i vilken utsträckning det allmänna genom tillsyn och bidrag stödjer skolverksamhet. Till grund för sitt förslag i fråga om skatteplikt för skol- byggnader redovisar kommittén kortfattat i det föl— jande regler som torde ha betydelse för bedömningen

av skattepliktsförhållandena för skolbyggnader.

Vissaförfattningar angående utbildningsväsendet

I författningarna om utbildningsväsendet regleras bl.a. vilka myndigheter som skall vara centrala för— valtningsmyndigheter och ha inseende över skolor och utbildning av olika slag. Vidare finns regler för statsbidrag till skolverksamheten.

Skolöverstyrelsen

I förordningen (1965:737) med instruktion för Sö anges att Sö är central förvaltningsmyndighet för ärenden om utbildning med undantag av statlig hög—

skoleutbildning, om inte regeringen förordnar annat,

och sådan kommunal högskoleutbildning, som regeringen anger särskilt. Sö är också centralmyndighet för fortbildning av lärare och andra arbetstagare inom

sitt verksamhetsområde. Om särskola stadgas särskilt.

Sö:s funktion som central förvaltningsmyndighet för den huvudsakliga delen av undervisningsverksamheten innebär att SÖ skall ha inseende över

undervisningen av skolpliktiga barn och därtill hörande verksamhet,

skolor och därtill hörande verksamhet på Vilka skol- lagen (1962:319) äger tillämpning,

skolor och utbildning i övrigt för barn, ungdom och vuxna samt därtill hörande verksamhet son anordnas av staten ellerrmä.statändrag av kannnn landstingshxmmm eller enskild,

vuxenutbildning enligt förondningen (l971:424) on konnunal och statlig vuxenutbildning,

det allmänna folkbildningsväsendet, innefattande folkhögskolor och det fria folkbildningsarbetet.

Skolor på vilka skollagen är tillämplig är grund— skola, specialskola och gymnasieskola. Kommun skall sörja för undervisningen av barn i grundskola och främja åtgärder i syfte att bereda ungdom under— visning i gymnasieskola. Staten skall sörja för undervisning i specialskola. Landstingskommun skall främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervis- ning i gymnasieskola.

Enligt skollagen får skolplikt fullgöras i annan offentlig skola än grundskolan eller i enskild statsunderstödd skola. Skolplikt får också fullgöras i annan enskild skola, om den har godkänts för ändamålet av Skolstyrelsen.

Vissa krav uppställs för godkännande. Om godkänd skola ej längre uppfyller villkoren för godkännande

eller om vissa andra förhållanden visas föreligga

skall godkännandet återkallas om rättelse ej sker.

För den kommunala högskoleutbildningen gäller att Skolstyrelsen skall vara lokal styrelse för primär- kommuns och utbildningsnämnden för landstingskommuns grundläggande högskoleutbildning. Skolstyrelsen och utbildningsnämnden skall i huvudfallet ha inseende över alla angelägenheter som avser utbildningen

och svara för att utbildningsuppgifterna fullgörs.

Kommunal och landstingskommunal högskoleutbildning anordnas vid en eller flera skolenheter för gymnasie— skola i kommuner eller landstingskommuner, om inte regeringen för visst fall bestämmer annat. Om det an— ges i utbildningsplanen för viss linje skall under- visning förläggas till företag eller annan institu— tion än högskolan och meddelas där av lärare som företaget eller institutionen tillhandahåller. Före- taget eller institutionen skall även tillhandahålla de lokaler och den utrustning som behövs för under- visningen. Denna undervisning kallas inbyggd under- visning.

Den kommunala och statliga vuxenutbildningen anordnas i form av kurser. För kommunal vuxenutbildning får eller skall under vissa förutsättningar anordnas särskild skolenhet. Kommunal vuxenutbildning, för vilken särskild skolenhet ej anordnas, skall som regel förläggas till skolenhet med gymnasieskola. Om kommunen inte har anordnat gymnasieskola skall

utbildningen förläggas till skolenhet med endast grundskola.

Statlig vuxenutbildning meddelas i form av grund- skolkurser, gymnasiekurser, brevskolkurser och laborationskurser. För statlig vuxenutbildning finns de särskilda skolenheter som regeringen bestämmer.

För anordnande av brevskolundervisning får Sö avtala

om samverkan med brevskola.

Universitets— och högskoleämbetet

I högskoleförordningen (l977z263) sägs att inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde universi- tets- och högskoleämbetet är central förvaltnings- myndighet i fråga om statlig högskoleutbildning, om

inte regeringen föreskriver annat för viss utbildning.

Enligt instruktionen för universitets- och högskole- ämbetet (1976:702) är ämbetet central förvaltnings- myndighet för de statliga högskolorna med undantag

för Sveriges lantbruksuniversitet.

Enligt högskolelagen (1977z218) skall vid statlig enhet inom högskolan finnas en styrelse och ett rektorsämbete. Styrelsen skall ha inseende över högskoleenhetens alla angelägenheter och svara för att enhetens uppgifter fullgörs. Rektorsämbetet skall under styrelsen fortlöpande ha det närmaste inseendet

över allt som rör högskoleenheten.

I fråga om högskoleutbildningen gäller enligt hög- skoleförordningen att Sö är central förvaltnings- myndighet för den kommunala högskoleutbildningen, om inte regeringen föreskriver annat för viss utbildning.

Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen

I lagen (l967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda stadgas om undervisning (särskola) och vård för psykiskt utvecklingsstörda. Sö och socialstyrelsen utövar högsta tillsynen över den

verksamhet som bedrivs enligt lagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Om kurser för arbetsmarknadsutbildning (AMU-kurser) stadgas i arbetsmarknadskungörelsen (l966z368). På begäran av arbetsmarknadsstyrelsen anordnar Sö AMU— kurser. SÖ får anlita annan kursordnare. Arbetsmark- nadsstyrelsen får också låta anordna AMU-kurs genom annan kursanordnare än Sö. Kommun och landstings- kommun får anordna AMU-kurser. Statsbidragsstödda

kurser skall stå under tillsyn av Sö.

övrigt om tillsyn av undervisning m.m.

Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet. Dessutom har nämnden att öva tillsyn över undervisningen av skol- pliktiga barn i enskilda skolor, vid sjukvårdsan- stalter och barnhem.

Militärhögskolan och försvarshögskolan lyder under

överbefälhavaren.

I grundstadgar för handelshögskolan i Stockholm sägs att högsta vården och styrelsen av handelshögskolan

utövas av dess direktion.

Regeringen kan genom särskilda beslut tillåta att viss enskild skola eller viss utbildning vid enskild skola som ej har statsunderstöd skall stå under statlig tillsyn. Motivet till att sådana beslut har meddelats är att eleverna kan få studiestöd, om skolan eller undervisningen har ställts under statlig tillsyn. Regeringens praxis när det har gällt att tillåta statlig tillsyn har under senare år varit

mycket restriktiv.

Statsbidrag

Det finns också ett flertal författningar om stats-

bidrag i olika former till skolor och utbildning.

Statsbidrag utgår t.ex. till kostnader för driften av gymnasieskola och kommunal högskoleutbildning (SFS 1966:115) och till driften av grundskola (SFS l978z345).

I förordningen (l971:424) om kanmunal och statlig vuxenutbildning finns bestämmelser an statsbidrag. Vidare finns föreskrifter om statsbidrag till exem— pelvis enskilda yrkesskolor, folkhögskolor, enskild sjuksköterskeutbildning och Särskolor.

Till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet utgår också statsbidrag. Här kan nämnas förordningen (l963:463) om statsbidrag till sådant arbete. I för- ordningen nämns särskilt att folkbildningsarbetet skall stå under tillsyn av Sö.

Det är vanligt att skola som står under tillsyn av

statlig myndighet också har statsbidrag,

Sammanfattning

Byggnader som används för undervisning bör som tidi- gare vara undantagna från skatteplikt. Enligt kommit- téns uppfattning måste emellertid en avgränsning göras för att klargöra vilken verksamhet som skall bedrivas i en byggnad för att denna skall hänföras till skatte— fri skolbyggnad. Enligt kommitténs mening bör följande förutsättningar därvid gälla.

I första hand bör byggnad som används vid skola som

anordnas av staten vara skattefri. När det gäller

skolor son anordnas av annan än staten bör skolan ha anknytning till staten för att byggnad, som den är inrymd i, skall vara skattefri. Detta får anses vara fallet i fråga om skola som anordnas med stats— bidrag. Samma bör gälla byggnad som används vid skola som inte är statlig och som inte får stats- bnirag men vars undervisning i sin helhet står under

inseende av statlig myndighet.

Med undervisning bör i detta sammanhang forskning jänställas. Byggnad som används för forskning vid de skolor som nu har omtalats'bör också vara skatte- fri.

För elever vid grundskolor och gymnasieskolor finns elevhem och skolhem. Dessa är främst avsedda för de elever som inte har sitt hem på eller i närheten av skolorten. När det gäller internatskolor ligger det i själva skolformen att skolans elever bor vid skolan

under terminerna.

I avsnitt 7.4.6 kommer kommittén att framlägga ett

förslag om att bostadsbyggnader inte skall vara skattefria.

Nyssnämnda bostadsbyggnader för elever får anses ha sådan anknytning till de skolor som eleverna är knutna till att skattefrihet för bostadsbyggnaderna är motiverad, om de byggnader som används av skolorna är skattefria. Skattefrihet för bostadsbyggnader bör därför medges i detta fall. Detta synes i stort sett stämma överens med gällande praxis.

7.4.4.8 Kulturbyggnad

Enligt 5 5 1 mom. första stycket d) KL är statens, kommuns eller annan menighets byggnad för kulturvård

skattefri. Vidare är enligt punkt h) i samma stycke

museer oavsett ägare skattefria.

Byggnad för kulturvård medtogs bland de skattefria objekten redan år 1920. Museer blev skattefria år 1928. I anvisningarna till 5 5 KL ges en närmare beskrivning av vad som avses med museer. Ett slott där tavelsamlingar förvaras skall inte betraktas som museum, om slottet mera regelbundet används som bo-

stad för annan än vaktpersonal.

I praxis har Dramatiska teaterns och Operans bygg— nader i Stockholm ansetts skattefria till de delar

de inte har hyrts ut för restaurang och affärsloka- ler (RÅ 1927 Fi 1210-1220).

Kulturell användning av byggnader är således redan nu gynnad i fråga om garantibeskattningen. När det gäller det kulturella utbudet ligger det i kommunernas intresse att det blir rikligt och varierat. Kommuner— nas intresse och inseende över den kulturella verksam- heten inom kommunen visar sig bl.a. i de kommunala

kulturnämnderna.

Enligt kommitténs mening är det, med de utgångspunkter som kommittén har redovisat tidigare, naturligt att byggnader för kulturella ändamålundantasfrån skatte- plikt. Detta svarar också mot den inställning som statsmakterna har gett uttryck för i prop. 1976/77: 135, som har antagits av riksdagen och som bl.a. innebär att föreningar för kulturella ändamål i de flesta avseenden är befriade från att betala inkomst-

skatt och även från att betala skatt på garantibelopp.

De byggnader som här i första hand avses falla in under begreppet kulturbyggnad är,utqn museer, bygg-

nader för teater och bio. Det finns endast ett litet

antal teaterbyggnader som ägs av staten. I Stockholm finns ett fåtal särskilda teaterhus med staten eller

annan som ägare.

De teatrar ute i landet som har fasta ensembler är stadsteatrar och regionsteatrar. Det finns omkring

30 särskilda teaterhus för sådana teatrar. Härutöver finns ca 20 särskilda teaterhus på orter utan fasta ensembler. Vanligen är kommunerna direkt eller in- direkt ägare eller delägare till nu nämnda byggnader. I övrigt spelas teater i byggnader och lokaler som används även för andra ändamål. Folkets hus-före-

ningarna är de största lokalhållarna.

Endast ett mycket litet antal biografer är inrymda i separata byggnader. Det finns fortfarande kvar några enstaka gammaldags s.k. biograflador. Biograf- verksamheten bedrivs huvudsakligen i byggnader och lokaler som används även för annan verksamhet,

exempelvis Folkets hus.

Normalt utgör biograflokalen endast en del av bygg— naden, och om huvudsaklighetsprincipen genomförs torde den i alllmänhet komma till användning vid

bedömningen av skatteplikten för dessa byggnader.

När det gäller teater- och biografbyggnader torde skattebortfallet vara ringa, an skattefrihet införs för sådana byggnader, även om de ägs av enskilda. Principen att bortse från vem som är ägare gäller

dessutom redan nu i fråga om museer.

På grund av vad som har anförts förordas att bygg— nader som används för kulturella ändamål såsom biografbyggnader, teaterbyggnader, museibyggnader och liknande undantas från skatteplikt.

7.4.4.9 Ecklesiastikbyggnad

Kyrkor och andra byggnader för religionsvård

Statens, kommuns eller annan menighets byggnad för religionsvård är enligt 5 5 1 mom. första stycket

d) KL undantagen från skatteplikt. Vidare har enligt punkt e) i lagrummet byggnader som tillhör kyrkor och trossamfund, som avses i 53 5 1 mom. e) KL, varit undantagna från skatteplikt, om byggnaderna används i institutionernas verksamhet såsom sådana. Fr.o.m. 1979 års inkomsttaxering har 53 5 1 mom. e) fått en ny lydelse. Trossamfund har borttagits men

i stället anges ideella föreningar, som fyller vissa villkor. En redogörelse om dessa föreningar lämnas

i avsnitt 7.4.5.5.

Vidare gäller att kyrkobyggnader och bönehus, som offentlig gudstjänst förrättas i och som tillhör sammanslutningar eller enskihia,är skattefria enligt 5 5 1 mom. första stycket h), om de inte har undan- tagits genom att de tillhör tidigare i 5 5 givna rättssubjekt.

Sammanfattningsvis gäller i dag att alla byggnader, där det förrättas gudstjänst, är undantagna från

skatteplikt.

Före år 1920 var alla statens, kommuners och menig—

heters fastigheter inom deras eget område skattefria.

Då gällde också att enskildas och samfunds kyrkor och bönehus var skattefria. Även sedan statens, kommuns och annan menighets obegränsade skattefrihet togs bort år 1920 har dessa rättssubjekts byggnader för religionsvård varit undantagna från skatteplikt.

När KL tillkom år 1928 ändrades ordet samfund i 5 5

1 mom. första stycket h) till sammanslutningar efter ett påpekande att även aktiebolag kunde äga prediko- lokaler.

I fråga om innebörden av ordet kyrka sägs i punkt sju av anvisningarna till 53 5 KL att med kyrka .avses en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Undantaget i 5 5 1 mom. första stycket e) för kyrkor och andra trossamfund tillkom efter förslag i prop. l951:l75. Dissenterlagskommittén, vars förslag låg till grund för propositionen, anförde att det förhål— landet att kyrkor ej fanns med bland rättssubjekten i 5 5 1 mom. första stycket e) kunde tänkas bero på att det vid utformningen av lagtexten hade antagits att all för svenska kyrkan avsedd egendom tillhörde vederbörande församling. Befrielse skulle i så fall inträda enligt 5 5 1 mom. första stycket d), vari- genom statens, kommuns eller annan menighets bygg— nader för religionsvård var undantagna från skatte- plikt.

Det var dock inte alls säkert enligt dissenterlags- kommittén att vederbörande församling ägde den för svenska kyrkan avsedda egendomen. Inte heller kunde kyrkan omfattas av bestämmelsen i 5 5 1 mom. första stycket h). Dissenterlagskommittén hade i sitt betänkande föreslagit att trossamfund borde tas in bland de privilegierade i 53 5 1 mom. e), om de utövade kyrklig verksamhet. Kyrkor ingick redan i lagrummet. I konsekvens med detta ansåg man inte bara att kyrkors byggnader skulle undantas från skatteplikt enligt 5 5 1 mom. första stycket e), utan också nu nämnda trossamfunds. På så sätt till— kom hänvisningen från detta lagrum till 53 5 1 mom. e). I 5 5 1 mom. första stycket h) gjordes den

ändringen att undantag skulle gälla kyrkobyggnader ooh bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättades i den mån de inte kunde anses hänförliga under 5 5 1 mom. första stycket e). Sjunde anvisningspunkten till 53 5

kom till vid samma tillfälle.

Den religiösa verksamhet som bedrivs i kyrkor och liknande lokaler har en hög grad av samhällsnytta. Kommittén vill därför i sitt förslag inte göra någon ändring i de skattepliktsförhållanden som gäller nu. Kyrka eller annan byggnad som används för gudstjänst bör vara skattefri. Även andra byggnader som används för religiös verksamhet bör vara skattefria, t.ex. församlingshem och byggnader för religiös barn- och ungdomsverksamhet. Detta bör gälla oavsett vem som är

ägare till byggnaderna.

Detta förslag motsvarar i princip vad som nu gäller

om statens, kommuns eller annan menighets byggnad för religionsvård samt sammanslutningar och enskilda till- höriga kyrkobyggnader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas. Byggnader tillhöriga kyrkor

och trossamfund kommer att beröras i avsnitten 7.4.5.3

och 7.4.5.5.

Byggnader på begravningsplats m.m.

I 5 5 1 mom. första stycket b) KL sägs nu att begrav- ningsplats som tillhör staten, kommun eller annan menighet är undantagen från skatteplikt. Regeln som fick sin utformning år 1920 omfattar i och för sig endast marken, och någon särskild regel om skatte- frihet för byggnader på begravningsplatser finns inte.

Kommittén har i avsnitt 6.3.3.10 förordat att begrav-

ningsplats klassificeras som övrig mark och avser att i avsnitt 12.2.12 föreslå att övrig mark inte skall

värderas. På det sättet kommer garantibeskattningen inte heller i fortsättningen att beröra sådan mark.

I fråga om byggnader på begravningsplats så har bygg- nader för skötsel av begravningsplats i praxis undan- tagits från skatteplikt. Däremot har inte byggnad på begravningsplats som har innehållit endast bostäder för personal vid begravningsplatsen undantagits

(RÅ 1932 ref. 40). Kommittén avser inte att föreslå någon ändring i detta hänseende. Byggnad som används för vård av begravningsplats bör fortfarande vara undantagen från skatteplikt. Till denna grupp av byggnader bör också hänföras krematorier och bårhus.

Prästgårdar

Från skatteplikt undantas enligt 5 5 1 mom. tredje stycket KL prästgård, som avses i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

I betänkandet (SOU l978:3) Stat—kyrka har en utred- ning gjorts om de beskattningsrättsliga konsekven- serna av en relationsförändring mellan staten och svenska kyrkan (s. 237 f.). Genom utredningen fram— kom att svenska kyrkan som helhet liksom stiften

och församlingarna var för sig efter en relations- förändring kommer att bli jämställda med sådana ideella föreningar som utövar kyrklig verksamhet. Detta medför att kyrkan, stiften och församlingarna skulle bli befriade från garantibeskattning för bygg- nader med tomt som de äger och som används i deras

ideella verksamhet (se vidare under avsnitt 7.4.5.5).

Prästgårdar hör till den s.k. specialreglerade kyrk— liga egendomen. I betänkandet föreslås att sådan egendom förs till stiftelser och att prästgårdar hänförs till boställsstiftelser (s. 89).

I den särskilda utredningen om de skatterättsliga konsekvenserna av en relationsförändring konstateras att stiftelser för den specialreglerade egendomen inte faller in under skattelindringsbestämmelserna för de ideella föreningarna. Stiftelserna kommer så— ledes att bli oinskränkt skattskyldiga. Detta skulle innebära skatteskärpningar för församlingarna, om inte en lagändring åstadkommer att dessa stiftelser

jämställs med de allmännyttiga ideella föreningarna.

Kommitténs uppfattning är i princip att bostads- byggnader i fortsättningen skall vara skattepliktiga (se vidare avsnitt 7.4.6). I konsekvens med detta borde också prästgårdar bli skattepliktiga. Det finns emellertid också skäl för att prästgårdar hän- förs till skattefria fastigheter. Sålunda rymmer de ofta lokaler för expedition, vigsel, sammanträden m.m. Vidare har de i många fall kulturhistoriskt värde. I avvaktan på lösningen av kyrka-statfrågan anser kommittén det lämpligt att nu inte föreslå någon ändring i skattepliktsförhållandet för präst— gårdar. Prästgårdarna föreslås därför hänföras till ecklesiastikbyggnader och sålunda alltjämt vara

skattefria.

7.4.4.10 Annan egendom än specialbyggnad

Lantbruk inom vårdområdet

I direktiven till kommittén riktades uppmärksamhet mot de mindre lämpliga konsekvenser reglerna on skatteplikt för med sig då fastigheter, på vilka jord— och skogsbruk inom kriminalvården bedrivs, blir skattepliktiga. Detta gällde enligt departe- mentschefen även landstingens sjukvårdsbyggnader inom jord- och skogsbruk.

Landstingsförbundet har i sin skrivelse till kanmit— tén också påpekat inkonsekvensen i att jordbruks- fastighet, där vård av psykiskt utvecklingsstörda bedrivs är skattepliktig, medan verkstad för samma typ av verksamhet har förklarats skattefri.

Tidigare har kommittén föreslagit att specialbyggna- der som används bl.a. inom kriminalvården, omsorgs- vården och sjukvården — s.k. vårdbyggnader - skall vara undantagna från skatteplikt. Dessa kan i och för sig vara belägna vid ett jordbruk men taxeras då för sig. Någon anledning att motsvarande skattefri- het inte skall gälla även för ekonomibyggnader och åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment, övrig mark och markanläggningar som hör till fastig— heten finns enligt kommitténs mening inte, om fas— tigheten huvudsakligen används inom de verksamhets- områden som nämns i definitionen av vårdbyggnad.

Den verksamhet som bedrivs på dessa lantbruk har samna syfte som den som bedrivs i andra byggnader inom resp. vårdcmråde. Regeln om skattefrihet för

lantbruk inom vårdområdet föreslås bli intagen i 3 kap. 3 5 FTL.

Lantbruk inom skolväsendet

Landstingsförbundet har i sin skrivelse pekat på behovet av en ändring i reglerna om skatteplikt för jordbruksfastigheter, på vilka det bedrivs under- visning. Detta gäller t.ex. jordbruk som används för utbildning på gymnasieskolans jordbrukslinje.

I avsnitt 7.4.4.7 har föreslagits att byggnader, som används för det helt övervägande antalet skolor skall undantas från skatteplikt. På grund härav och av i övrigt motsvarande skäl som har anförts för skatte—

frihet för lantbruk inom vårdområdet bör skattefri-

het även medges för ekonomibyggnad, åkermark, be— tesmark, skogsmark, skogsimpediment, övrig mark

och markanläggningar som hör till fastigheten om

den huvudsakligen används i undervisning eller forsk- ning vid nämnda skolor. Detta bör regleras i 3 kap.

3 5 FTL tillsammans med föreskriften om undantag

från skatteplikt för lantbruk inom vårdområdet.

7.4.5 Skattefrihet på grund av användningssätt

och ägare

7.4.5.1 Allmänt

I 2 kap. FTL har föreslagits att s.k. allmänna bygg— nader skall indelas såsom en typ av specialbyggnad. Det är den enda typen av specialbyggnad som förut- sätter både viss bestämd användning och ägare. För de allmänna byggnaderna lämnas en redogörelse vid

nästa punkt.

I 5 5 1 mom. första stycket e) KL räknas nu upp vissa institutioner vars byggnader är undantagna från skatteplikt, om de används i institutionernas verksamhet såsom sådana. För dessa bestämmelser har redogjorts i avsnitt 7.2.3. Bestämmelserna fick i huvudsak sin nuvarande utformning är 1942. Härefter har endast vissa punktändringar gjorts i lagrummet. Vid översynen har kommittén undersökt i vad mån även i fortsättningen metoden att skattemässigt privilegiera särskilt angivna rättssubjekt är be- fogad och därför bör behållas. I prop. 1942zl34

s. 46 anförde departementschefen att urvalet av de rättssubjekt som skall erhålla skattefrihet borde ske med ganska stor stränghet.

Kommittén anser att även om en sådan princip också

nu bör ligga i grunden för bedömningen av skatte-

pliktsindelningen påverkas denna av de numera an- tagna mer liberala reglerna om skattskyldighet och även om skyldighet att erlägga skatt på garantibe— lopp för vissa ideella föreningar (SFS 1977:572). Reglerna om skattefrihet under förutsättning av an- given ägare och användning för andra byggnader än allmänna byggnader och till sådana byggnader höran— de mark och anläggningar föreslås bli intagna i

3 kap. 4 5 FTL. Skattefriheten bör liksom i gällande ordning bara avse egendom med beskattningsnaturen annan fastighet.

7.4.5.2 Allmänna byggnader

F.n. är enligt 5 5 1 mom. första stycket d) KL statens, kommuns eller annan menighets byggnader

för allmän styrelse eller förvaltning samt för rätts- vård, ordning eller säkerhet befriade från skatte— plikt. Hit räknas enligt punkt 3 av anvisningarna inte byggnader som är avsedda för statens affärsdri- vande verksamhet.

Även i fortsättningen bör befrielse medges för de byggnader som har nämnts i föregående stycke och som föreslås bli benämnda alhnänna byggnader. Byggnader för styrelse och förvaltning bör emellertid liksom gäller f.n. inte vara skattefria oberoende av vem som äger dem. Särskilt när det gäller administra- tions- och förvaltningsbyggnader måste kravet upp- ställas att skattefriheten skall gälla endast sta- tens, kommuns eller annan menighets byggnader. Skäl att undanta enskilda företags administrationsbygg- nader från skatteplikt kan inte anses föreligga. Även i fråga om övriga allmänna byggnader bör samma ägarkrav ställas.

Byggnader för barnavård som tillhör staten, kommun

eller annan menighet är enligt 5 5 1 mom. första stycket d) skattefri liksom byggnad som hör till sammanslutningar, t.ex. sådana som Syftar till att främja vård och uppfostran av barn enligt 53 5

1 mom. e) KL. En grupp av byggnader som däremot inte nämns i 5 5 KL är fritidsgårdar och liknande byggna-

der.

Kommunerna har för olika fritidssysselsättningar fri- tidsgårdar, ungdomsgårdar och kvartersgårdar. Gårdar- na används i många fall för verksamhet bland pensio- närer på dagarna och ungdomar på kvällarna. För att inte binda namnet till någon särskild sorts verksam— het har många kommuner gått över till benämningen

fritidsgårdar.

Sådana och liknande gårdar, som nyss har nämnts, fyller viktiga samhällsfunktioner. De bör därför vara undantagna från skatteplikt. Även här bör emel- lertid ägarkrav uppställas. I huvudsak torde endast av kommunerna ägda byggnader komma att beröras av

detta förslag.

Med hänsyn till att förslaget innebär att ett ägar- krav uppställs för skattefrihet för allmänna byggna- der kan ifrågasättas om inte denna typ av byggnader

i lagtexten bör föras till 3 kap. 4 5 FTL, där särskilt angivna institutioners byggnader har tagits in. För nyssnämnda byggnader föreslås att inte något annat krav på användning ställs upp än att byggnaderna används i institutionernas verksamhet såsom sådana. Förslaget beträffande allmänna byggnader innebär

att dessa skall användas för speciellt angivna ända- mål för att skattefrihet skall medges. Kommittén anser därför att de allmänna byggnader som nu är i fråga lagtekniskt bör hänföras till 2 5 i 3 kap.hellre än till 4 5.

7.4.5.3 Kyrkors byggnader

Som framgår av avsnitt 7.4.4.9 menas med kyrka enligt 53 5 1 mom. e) KL till svenska kyrkan hörande lokal- kyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Byggnader som används i dessa kyrkors verksamhet är skattefria, om de används i kyrkornas verksamhet så-

som sådana.

Innehållet i förslaget om att ecklesiastikbyggnader skall undantas från skatteplikt torde till största delen motsvara nu gällande skattefrihet för kyrkor. Som emellertid framgår av avsnitt 7.4.5.1 har kom- mittén funnit att även i fortsättningen vissa rätts- subjekts byggnader bör vara skattefria under förut-

sättning att de används på särskilt sätt.

Enligt kommitténs uppfattning bör byggnader som till— hör kyrkor son avses i 53 5 1 mom. e) KL även fortsättningsvis vara skattefria, om byggnaderna an- vänds i deras verksamhet såsom sådana, förutsatt

att byggnaderna inte är att hänföra till special- byggnader och därigenom enligt 2 kap. 2 5 FTL redan är befriade från skatteplikt.

7.4.5.4 Akademiers, barmhärtighetsinrättningars

och vissa stiftelsers byggnader

I 5 5 1 mom. första stycket e) KL undantas från skatteplikt byggnader som tillhör akademier, barm- härtighetsinrättningar samt sådana stiftelser och föreningar som avses i 53 5 1 mom. e), om byggnader- na används i institutionernas verksamhet såsan så- dana. Redogörelse för vilka stiftelser och förening-

ar som anges i lagrummet har lämnats i avsnitt

7.2.3. Reglerna om skattefrihet för nyssnämnda in- stitutioners byggnader fick i huvudsak sin nuvarande

utformning år 1942.

Akademiers och barmhärtighetsinrättningars byggna- der var undantagna från skatteplikt redan före 1920 års lagstiftning. Bestämmelserna som tillkom år 1942 och som rörde vissa stiftelser, vilkas verksamhet hade till huvudsakligt ändamål att främja vård och uppfostran av barn, att lämna understöd för beredan— de av undervisning eller utbildning eller att utöva hjälpverksamhet bland behövande, ansågs nästan över- ensstämma med uttrycket i dessförinnan gällande lag— text "fromma stiftelser ävensom stipendiefonder". Byggnader tillhöriga vissa föreningar som verkade för samma ändamål undantogs också från skatteplikt.

År 1942 blev också byggnader tillhöriga stiftelser och föreningar, som främjar försvaret och vetenskap— lig forskning, befriade från skatteplikt. Begreppet vetenskapliga samfund utmönstrades i stället ur lagtexten.

I Landéns betänkande om allmänna grunder för den kommunala skattereformen som avgavs år 1917 sägs beträffande akademier, barmhärtighetsinrättningar m.fl. institutioner, för vilka frihet från fastig- hetsbevillning redan förelåg, att skälet för skatte— friheten torde betingas av önmande omständigheter eller också kunde skattefriheten försvaras med det

i allmännhet gagneliga ändamål som institutionerna avsåg att främja (s. 225).

Eiserman och von Wolcker anförde i sitt motiv till förslag år 1917 till lag angående kommunal taxering och skattskyldighet att någon fullt bestämd praxis inte ansågs råda om den närmare innebörden av be—

greppet barmhärtighetsinrättningar. I begreppet torde ha inbegripits endast enskilda inrättningar. I

praxis torde sjuk- och fattigvårdsinrättningar som tillhörde enskilda stiftelser eller som var uppförda vid större bruksanläggningar osv. ha ansetts vara

barmhärtighetsinrättningar.

Vidare torde även andra rena välgörenhetsanstalter såsom barnhem, skyddshem o.d. ha betraktats som barmhärtighetsinrättningar (s. 344).

Inför lagändringen år 1942 anförde 1936 års skatte- kommitté (SOU l939z47 s. 55) att den verksamhet som utövas av akademier, allmänna undervisningsverk samt sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar utan gen— sägelse torde få anses vara av den högt kvalifice- rade art att en särställning i beskattningshänseende var befogad. Enligt skattekommitténs förslag ut- gjorde dessa inrättningar en kärna, omkring vilken skattefriheten i övrigt hade uppbyggts.

Skattefriheten borde enligt skattekommittén inte vara begränsad till sådana rättssubjekt som utövade sin verksamhet på egen anstalt. De flesta stiftelser torde vara penningstiftelser och dessa borde, om de främ- jade samma ändamål som nyss nämnda inrättningar, få samma skatteförmåner som dessa. Skattekommittén an- såg även att ideella föreningar, som främjade samma ändamål som stiftelserna och som inte tillgodosåg medlemmarnas ekonomiska intressen, i skattehänseende borde behandlas likadant som stiftelserna. På så sätt tillkom den uppräkning av stiftelser och föreningar som har funnits i 53 5 1 mom. e) KL t.o.m. 1978 års inkomsttaxering. För föreningarna gäller, som tidi- gare har nämnts, nya bestämmelser fr.o.m. 1979 års inkomsttaxering. Till dessa föreningars byggnader återkommer framställningen under nästa punkt.

I den proposition som följde på skattekommitténs be- tänkande anförde föredragande departementschefen att anledning inte torde föreligga att upphäva den sedan länge gällande skattefriheten för akademier. Det syntes inte föreligga något behov att genom upp- räkning precisera omfattningen av skattefriheten. Eftersom en akademi i författningstextens mening åt- minstone i regel torde vara utrustad med något slag av offentlig sanktion borde givetvis inte en förening enbart genom att beteckna sig som akademi komma i åt- njutande av skattefrihet (prop. l942:l34 s. 48).

I rättspraxis har tomt och därpå uppförd byggnad, som Vetenskapsakademien hade fått som donation med vill- kor att ett par lägenheter, som var inrymda i byggna— den, skulle disponeras av tjänstemän i två angivna stiftelser, ansetts skattepliktiga till den del stiftelserna disponerade fastigheten (RÅ 1941 Fi 81).

Som fromma stiftelser har i praxis ansetts bl.a. Höstsol - Gustaf Fredrikssons ålderdomshem med ända- mål att bereda äldre förtjänta, obemedlade skåde- spelare och skådespelerskor en bekymmersfri ålderdom samt Svenska diakonisällskapets vilohem för anstal- tens systrar i Stockholm.

Även om behovet av nu nämnda enskilda inrättningar, som avses i 53 5 1 mom. e) KL, har minskat genom utvidgningen av den allmänna sektorn får dessa in- stitutioner enligt kommitténs mening anses fylla en uppgift, som kan motivera att skattefriheten behålls för dem. Byggnader som tillhör barmhärtighetsinrätt- ningar och stiftelser,som avses i 53 5 1 mom. e) KL, bör således även framdeles vara undantagna från skatteplikt. Även akademiers byggnader bör vara be- friade från skatteplikt i fortsättningen.

7.4.5.5 Ideella föreningars byggnader

Enligt 5 5 1 mom. första stycket e)KL är byggnader som tillhör föreningar, som avses i 53 5 1 mom. e) undantagna från skatteplikt, om byggnaderna är av— sedda för föreningarnas verksamhet såsom sådana. I avsnitt 7.2.3 har en redogörelse lämnats för inne- hållet i 53 5 1 mom. e). Som framgår där gäller nya regler om föreningar fr.o.m. 1979 års inkomsttaxe—

ring.

De nya reglerna kom till efter förslag i prop. 1976/77:135 om ändrade regler för beskattning av ideella föreningar, m.m.

De nya reglerna gäller för ideella föreningar som bedriver verksamhet av allmännyttig natur, som är öppna och som använder sina inkomster i det ideella arbetet. Som allmännyttiga ändamål räknas bl.a. re- ligiösa, välgörande, sociala, politiska, idrottsliga och konstnärliga ändamål.

Reglerna innebär en betydligt förmånligare skatte- mässig behandling av föreningarna än som tidigare har varit fallet. De föreningar som fyller kravet på allmännytta, öppenhet och inkomstanvändning skall inte beskattas för kapitalinkomster och inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Föreningarna fri- kallas också från skatt för en del fastighets- och rörelseinkomster. Utvidgningen av skattefrihet för inkomst av fastighet och rörelse avser inkomst som har naturlig anknytning till föreningars ideella ändamål och inkomst som av hävd har utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Föreningarna har också fått rätt till ett grundavdrag på 2 000 kr.

Vidare har en bestämmelse införts i 47 5 KL om att

garantibelopp inte skall beräknas för fastighet som ägs av ideell förening, om föreningen är frikallad från skattskyldighet för inkomst av den förvärvs-

källa som fastigheten ingår i.

I fråga om förarbetena till den nya lagstiftningen

om ideella föreningars beskattning kan följande an- föras. Föreningsskatteutredningen föreslog att alla fastigheter tillhöriga skattebefriade ideella före- ningar skulle undantas från skatteplikt.

Vid remissbehandlingen anfördes att kopplingen mellan regler om inkomsttaxering och fastighetstaxering var olämplig och att samordningsproblem kunde uppkomma. Problem kunde också uppkomma vid fastighetstaxeringen, om en förening ett år är oinskränkt skattskyldig men ett annat år helt frikallad från skatt.

I propositionen anförde föredragande departements— chefen att en fastighet som ägs av en ideell förening alltid måste ingå i förvärvskälla som tillhör något av inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Enligt departementschefens förslag skulle ideella föreningar i princip vara skattskyl— diga för inkomst från dessa förvärvskällor, om inte inkomsten bl.a. hänförde sig till finansieringskälla av traditionell natur eller till verksamhet som har naturlig anknytning till föreningarnas ideella ända-

mål.

Departementschefen ansåg att om en fastighet direkt var avsedd för en förenings ideella verksamhet så borde föreningen befrias från skatt både för den

löpande inkomsten och garantibeloppet.

Om departementschefens principlösning för beskattning

av ideella föreningar genomfördes skulle detta få

till följd att skattefrihet för löpande inkomster och garantibelopp kunde komma i fråga för ett mycket större antal fastigheter än vad som då gällde. Det kunde därför antas bli vanligare att taxeringsmyn— digheternas bedömning av den förvärvskälla som fas— tigheten ingår i skulle skilja sig från motsvarande bedömning för närmast föregående beskattningsår. Det nuvarande systemet med koppling mellan fastighets- taxering och inkomsttaxering var besvärligt att till— lämpa i sådana fall.

Departementschefen fann det mindre lämpligt att före- gripa kommitténs arbete genom att i det läget ut- vidga kretsen av skattefria fastigheter.

I stället för att föreslå någon ändring i reglerna om skatteplikt för fastighet föreslog departements- chefen att befrielse från beskattning för garanti- belopp skulle ges, genom att man ändrade reglerna för beräkning av garantibelopp i 47 5 KL. Departements- chefen föreslog därför att garantibelopp inte skulle beräknas för fastighet, som ingår i förvärvskälla

för vars inkomst föreningen är frikallad från skatt- skyldighet.

På så vis skulle fastigheter som tillhör nämnda ideella föreningar komma att behandlas på ett enhet— ligt sätt, om de ingår i en och samma förvärvskälla. Om en ideell förening äger en fastighet som delvis används i det ideella arbetet och delvis hyrs ut för annat ändamål, skulle föreningen bli befriad från skatt för all fastighetsinkomst och hela garanti- beloppet,såvida fastigheten är avsedd huvudsakligen för den ideella verksamheten. I annat fall skulle föreningen beskattas för all inkomst och hela garanti- beloppet. Den bedömning av fastigheten som har skett

vid fastighetstaxeringen skulle därvid inte komma

att ha någon betydelse (s. 91 f).

Enligt kommitténs uppfattning bör de ideella före-

ningar som avses här vara befriade från att betala garantiskatt för de byggnader som de äger och som används i föreningens ideella verksamhet.

Man kan gå till väga på olika sätt för att nå detta resultat. En möjlighet är att behålla den nuvarande konstruktionen, dvs. den bestämmelse i 47 5 KL som innebär att garantibelopp inte skall beräknas för vissa fastigheter, medan skatteplikten i och för sig behålls för samma fastigheter. En annan väg är att undanta från skatteplikt de föreningars fastig- heter som avses i 47 5 KL. Det tredje alternativet är att föra in de ideella föreningarna i 3 kap. 4 5 FTL tillsammans med övriga där särskilt angivna

rättssubjekt.

Kommittén har valt att föreslå det tredje alternati- vet. Det innebär att de ideella föreningarna behand— las på samma sätt som övriga särskilt nämnda insti— tutioner. I 3 kap. 4 5 FTL föreslås att byggnader som tillhör de där angivna institutionerna skall undantas från skatteplikt, om byggnaderna huvudsakligen används i institutionernas verksamhet såsom sådana.

Enligt de två övriga alternativen skulle de fastig- heter beröras som ingår i sådana förvärvskällor som föreningarna är frikallade från skattskyldighet för inkomst ifrån. Som tidigare har angetts gäller det inkomst av fastighet eller rörelse som till huvudsak- lig del härrör från verksamhet sothar naturlig an- knytning till den ideella verksamheten eller som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt

arbete.

Man kan tänka sig att en fastighet som är avsedd för verksamhet, son har nämnts ovan, inte kan anses vara använd i föreningens verksamhet såsom sådan. Detta skulle kunna vara fallet du t.ex. en förening bedri— ver någon fabrikstillverkning som har naturlig anknyt- ning till verksamheten. Det kan tänkas att byggna- dens användning för tillverkningen kan medföra att byggnaden inte kan anses använd i föreningens verk— samhet såsom sådan och därmed bli skattepliktig. Det av kommittén valda alternativet till förslag skulle innebära att skatt för garantibelopp i sådana fall kan få erläggas för något flera fastigheter än en- ligt de andra alternativen. I praktiken torde sådana

konsekvenser bli mycket ovanliga.

Kommittén finner att fördelarna med att undanta de ideella föreningarnas byggnader från skatteplikt är övervägande i förhållande till den konstruktion som nu används i 47 5 KL, även om vissa marginella svå- righeter skulle kunna uppkomma vid det valda alter-

nativet.

Om fastigheterna undantas från skatteplikt behöver någon värdering inte göras vid fastighetstaxeringen. Härtill kommer att den föreslagna regeln i 3 kap. 4 5 FTL om ideella föreningars byggnader skall till- lämpas först i det fall byggnad inte redan är undan— tagen från skatteplikt enligt 2 5, genom att den har klassificerats seglspecialbyggnad.För föreningar som äger endast specialbyggnader behöver någon be- dömning av föreningarna och deras verksamhet inte göras vid fastighetstaxeringen.

Kommittén föreslår således att byggnader tillhöriga de ideella föreningar som nu har omtalats skall be- frias från skatteplikt i 3 kap. 4 5 FTL, om byggna- derna används i föreningarnas verksamhet såsom sådana.

Trossamfund

Byggnader som ägs av trossamfund finns angivna i 5 5 1 mom. första stycket e) KL som skattefria genom hän- visning till 53 5 1 mom. e)KL. När de nya reglerna om ideella föreningar togs in i detta lagrum utmönst- rades trossamfund ur lagrummet. Trossamfunden ryms inom definitionen av de ideella föreningar som avses i de nya reglerna. Kommitténs förslag om skattefri- het för fastigheter som tillhör ideella föreningar berör således även trossamfunden. Dessa samfund be—

höver därför inte längre särskilt anges i lagtexten.

Nykterhetsföreningar

Enligt 5 5 1 mom. första stycket 9) KL är nykterhets- föreningars byggnader undantagna från skatteplikt,

om byggnaderna är avsedda för föreningarnas verksam— het såsom sådana. Nykterhetsföreningars byggnader bör även i fortsättningen vara undantagna från skatte— plikt. Dessa föreningar får anses tillhöra sådana ideella föreningar som avses i 53 5 1 mom. e) KL och kommer därför att i skattepliktshänseende bli behand-

lade på samma sätt som dessa.

Soldathem

Soldathem är nu enligt 5 5 1 mom. första stycket h) KL undantagna från skatteplikt.

I promemorian (Ds Fö l977:4) Statsbidrag till värn- pliktigas fritidssysselsättningar anförs bl.a. att soldathemsverksamheten är ett betydelsefullt komple— ment till den militära personalvården. Vidare anförs

bl.a. följande.

Svenska soldathemsförbundet är den centrala sanmanslutningen

av de lokala soldathemsföreningarna son på frivillig grund be- driver eller planerar att igångsätta verksamhet ned kristen eller annan idéell inriktning vid eget soldathen. Soldathems- verksamheten bedrivs i samverkanlned förband och kcnnuner, trossamfund och intresserade sannanslutningar i syfte att främst ge försvarets personal, i synnerhet de värnpliktiga, en hem- liknande miljö, tillfälle till kamratlig, trivsam samvaro och sysselsättning med allsidigt innehåll.

Soldathensförbindets högsta beslutande instans är förbundskon- ferensen som hålls vartannat år. Den direkta ledningen av för- bundets verksamhet utövas av centralstyrelsen.

De lokala soldathensföreningarna leds av en styrelse i nära samverkan med en av styrelsen anställd föreståndare för soldat— hemst.

Soldathennen bedriver en social och kulturell samt trivsel- främjande verksamhet. ————— Det som erbjuds är oftast studierunn nusikrum, andaktsrunn radio och TV, tidningar, nyk- terhetsupplysning, studiecirklar, sällskapsspel, fotolaborato— rnnm servering odisamkvänntm.

Soldathsnsverksamheten finansieras i huvudsak genom bidrag av alhnänna medel, kollekter och inkcnster av egen verksamhet. Från försvarshivudtiteln utgår bidrag till soldathemsrörelsens centrala organisation, soldathemsverksamheten och soldathens- föreståndarnas löner samt till utbildning, inventarier m.m. (5.40 fJ.

Kommittén anser att soldathemmen även i fortsättning- en bör vara skattefria. Enligt kommitténs uppfatt- ning framgår det av det nyss anförda att soldathems- föreningar bör kunna betraktas som sådana kvalifice- rat ideella föreningar som anges i 53 5 1 mom. e). Därför saknas anledning att särskilt nämna soldat- hemsföreningar bland de institutioner o.d. vars egen- dom föreslås bli undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 4 5 FTL.

Följdändring

Det tillägg som gjordes i 47 5 KL för att f.n. an- passa skyldigheten att betala garantibelopp till skattskyldigheten för de ideella föreningar som inte tidigare har gynnats av undantag från skatteplikt fyller inte någon funktion, om reglerna om skatte-

plikt ändras i enlighet med kommitténs förslag. Där- för föreslås att 47 5 sjunde stycket KL skall upphöra

att gälla fr.o.m. 1982 års inkomsttaxering.

7.4.5.6 Byggnader tillhöriga Nobelstiftelsen och

stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond Nobelstiftelsen

Bestämmelsen om skattefrihet för byggnader tillhöriga Nobelstiftelsen infördes år 1946 i anledning av väckta motioner (BeU l946:34). Yrkandena i motionerna gällde förutom undantag från skatteplikt även en förmånlig behandling i övrigt på skatterättens område. I motio- nerna framhölls bl.a. stiftelsens betydelse för veten- skaplig forskning och för kultursträvandena. Med hän- syn till den utomordentliga betydelse som Nobelstif- telsen direkt och indirekt hade för vårt land borde det vara en hederssak för oss att icke genom en hård

beskattning äventyra de värden den representerade.

Utskottet anförde bl.a. att en utsträckning av skatte- friheten inte borde ske i fall då den ifrågasatta ytterligare skattefriheten innebar ett systematiskt avsteg från de nuvarande skattefrihetsreglernas prin— cipiella uppläggning. Ett fritagande av ett visst namngivet rättssubjekt från skattskyldighet vore mind- re lämpligt och borde i möjligaste mån undvikas. Ut- skottet ansåg emellertid att sakliga skäl talade för att stiftelsen i beskattningshänseende borde lik- ställas med akademier, son i skatterättsligt hänseen- de hade en förmånsställning. Betänkligheterna mot

att särskilt namnge stiftelsen i författningstexten borde enligt utskottet inte utgöra hinder mot en ma-

teriellt sett önskvärd lösning.

På utskottets förslag intogs således Nobelstiftelsens

byggnader bland de skattefria byggnaderna i 5 5 1 mom. första stycket e) KL. Vidare gynnades stiftel-

sen i inkomstskattehänseende.

Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond

I syfte att hedra minnet av Dag Hammarskjöld och för att föra hans verk vidare bildades stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond. Enligt stadgarna skulle stiftelsen ha till ändamål att i Dag Hammarskjölds anda främja internationellt samarbete för socialt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt framåtskridande i de nationer, vilkas utveckling låg honom nära om hjärtat. Avsikten var att detta skulle ske genom ut— bildning för ansvarskrävande poster av medborgare i

dessa länder.

Genom en lag (1962:160) undantogs byggnader tillhö- riga stiftelsen från skatteplikt. Samtidigt gavs stiftelsen vissa andra skatteprivilegier. Som motiv för att stiftelsen i skattehänseende borde behand— las gynnsamt anförde departementschefen (prop. 1962: 147) bl.a. att stiftelsen hade en internationell karaktär och att det förhållandet att den fanns i Sverige fick i viss mån ses som en hedersbevisning för landet. Med hänsyn därtill och till den uppmärk- samhet stiftelsen torde komma att röna i stora delar av världen syntes det önskvärt att dess verksamhet underlättades genom att den fick engynnsamskatte—

mässig ställning.

Kommitténs inställning till den verksamhet de två

nu berörda stiftelserna har, skiljer sig inte från den uppfattning son har kommit fram ovan. Byggnader som tillhör stiftelserna bör även i fortsättningen vara fritagna från skatteplikt.

7.4.5.7 Byggnader tillhöriga Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins ut-

veckling m.m.

Genom en lag 1974:266 infördes skattefrihet för bygg- nader ägda av Apotekarsocietetens stiftelse för främ- jande av farmacins utveckling m.m. I prop. 1974:94

s. 12 påpekade departementschefen att urvalet av rättssubjekt som skall erhålla skattefrihet borde

vara restriktivt. Detta betydde enligt departements- chefen att frågan om skattefrihet för ett rättssubjekt med hänsyn till dess allmännyttiga ändamål borde prö— vas i varje särskilt fall. En skattefrihet för visst rättssubjekt behövde inte medföra att andra rättssub- jekt med närbesläktad eller likartad verksamhet nöd- vändigtvis borde medges samma skattefrihet. Om Apote- karsocietetens stiftelse anfördes att avkastningen helt och hållet gick till forskningsändamål. Med hän- syn därtill och då stiftelsens ändamål fick anses all- männyttigt i hög grad ansåg sig departementschefen kunna tillstyrka att stiftelsen gavs en priviligierad

ställning.

Apotekarsocietetens stiftelse för farmacins utveckling m.m. ägde inga fastigheter när skattefriheten infördes för stiftelsen. Hittills har inte heller några fastig— heter förvärvats av stiftelsen. Skattefriheten för fastighet har naturligtvis under sådana omständigheter ingen praktisk betydelse. Vid bedömningen om skatte- frihet skall medges ett visst rättssubjekt bör emel— lertid det ändamål som rättssubjektet verkar för

vara av avgörande betydelse. Det förhållandet att rättssubjektet för tillfället inte äger någon fastig- het bör inte ha någon inverkan vid bedömningen. Efter- som det ändamål som Apotekarsocietetens stiftelse har är sådant att det bör berättiga till skattefrihet, an-

ser kommittén att den skattefrihet som nu tillkommer

stiftelsen bör bibehållas.

7.4.5.8 Byggnader tillhöriga stiftelsen Sveriges

Sjömanshus

Byggnader som tillhör Sjömanshus är f.n. skattefria enligt 5 5 1 mom. första stycket e) KL. Skattefrihe- ten infördes genom lagstiftning år 1942. Sjömanshusen hade då till uppgift bl.a. att föra förteckning över svenska sjömän, att verkställa på- och avmönstring samt att bedriva viss understödsverksamhet. Skatte- friheten, som endast utgjorde ett lagfästande av ti- digare praxis, motiverades bl.a. med att en stor del av de uppgifter som ankom på Sjömanshusen utgjorde rent statlig verksamhet och att återstående delar praktiskt taget avsåg deras understödsverksamhet (prop. 1942:134 5. 62 f.).

År 1961 ombildades sjömanshusorganisationen. Sjö- manshusens verksamhet samordnades administrativt med sjömansförmedlingen. Samordningen innebar att sjö- manshusen inordnades under arbetsmarknadsstyrelsen som en del av den allmänna arbetsförmedlingen. Sjö- fartsstyrelsen fick, som tidigare, huvudansvaret för mönstrings- och registreringsverksamheten. Den lokala registreringen kompletterades med en viss begränsad central registrering inom sjöfartsstyrelsen. Vid om- organisationen övertog staten det ekonomiska ansvaret för sjömanshusens administration. Sjömanshusens kapi— taltillgångar och disposition av räntorna härifrån

overfördes till regionala stiftelser.

År 1969 inrättades ett centralt sjömansregister. Här- vid upphörde sjömanshusens och sjöfartsstyrelsens registrering av sjömän. sjömanshusens övriga uppgif-

ter - dvs. mönstringsverksamheten — integrerades med

sjömansförmedlingen i den allmänna arbetsförmedlingens lokala organisation. Därvid upphörde Sjömanshusen och

sjöfartsstyrelsens sektion för sjömansregistrering.

De regionala stiftelserna har sammanförts till en central stiftelse, stiftelsen Sveriges Sjömanshus, som handhar den understödsverksamhet som tidigare ålåg

Sjömanshusen. Stiftelsen äger ej fastigheter.

Sjömanshusen har således upphört att existera. Den del av sjömanshusens verksamhet som bestod i understöds- verksamhet har övertagits av stiftelsen Sveriges sjö- manshus. Det ändamål stiftelsen har berättigar enligt kommitténs mening till skattefrihet. Liksom Apotekar- societetens stiftelse äger stiftelsen inga fastighe— ter. Av skäl som har framförts ovan bör sådant förhål— lande inte utgöra hinder för att stiftelsen skall med- ges skattefrihet för fastighet. Den skattefrihet som tillkom Sjömanshusen bör i stället medges stiftelsen.

7.4.5.9 Studerandesammanslutningars byggnader

skattefrihet gäller för byggnader som tillhör stude- randesammanslutningar, som de studerande är skyldiga att vara medlemmar i. Skattefriheten omfattar även byggnader som tillhör vissa samarbetsorgan för samman- slutningarna (5 5 1 mom. första stycket e)). Skatte- frihet motiverades av departementschefen i prop. 1927: 102 s. 311 med att medlemskap i sammanslutningarna

var en nödvändig förutsättning för att bedriva veten- skapliga studier. En föreskrift om undantag från skatteplikt för byggnader, som tillhör samarbetsorgan

för studerandesammanslutningar, tillkom senare.

I universitetsförordningen (1964z461) föreskrevs att

varje studerande vid universitet skulle vara medlem i

studentkår och i förekommande fall dessutom i nation eller studentförening för fakultet. Liknande bestäm-

melser har gällt för studerande vid olika högskolor.

Studerandesammanslutningarna bedriver en omfattande verksamhet på det studerandefackliga och det studie- sociala området. Den studerandefackliga verksamheten omfattar i huvudsak bevakning i utbildnings— och stu— diesociala frågor. Den studiesociala verksamhet som direkt eller indirekt bedrivs berör främst studerande-

hälsovård, motionsidrott och studentbostäder.

Sammanslutningarna äger och förvaltar samlingslokaler

i stor omfattning.

På senare tid har kårobligatoriet ifrågasatts. För att utreda frågan om kårobligatoriet tillsattes Obligato- riekommittén, som har avgett ett betänkande SOU 1976:

14. Kårobligatorium?

Med utgångspunkt i betänkandet behandlades frågan om kårobligatoriet i prop. 1976/77:59 om utbildning och forskning inom högskolan m.m. Departementschefen an- förde bl.a. att sammanslutningarnas arbete på det fackliga området hade fungerat väl och varit av bety- delse för den högre utbildningens utveckling. Ur för— eningsrättsliga grunder var det dock principiellt för- kastligt att tvångsvis ansluta individer till viss sammanslutning. obligatoriet borde därför avskaffas. För att kunna avveckla obligatoriet krävdes enligt departementschefen överläggningar mellan berörda par- ter. Interimistiska regler om kårobligatorium borde därför utformas för tiden efter högskolereformens genomförande. Någon utvidgning av obligatoriet till de utbildningar som dittills inte hade omfattats av

obligatoriet borde inte ske (3. 108 f.).

En lag om obligatoriska studerandesammanslutningar (SFS 1977:219) infördes. Lagen trädde i kraft den 1 juli 1977. Bestämmelserna i universitetsförordningen m.fl. förordningar om obligatoriskt medlemskap upphör-

de att gälla vid samma tidpunkt.

Om huvudskälet till att studerandesammanslutningarnas byggnader undantogs från skatteplikt, nämligen det obligatoriska medlemskapet, bortfaller,uppkommer frå-

gan om avskaffande av skattefriheten.

Utbildningsministern har emellertid under hösten 1978 låtit meddela att kårobligatoriet inte kommer att av- vecklas. överläggningar hade förts under hösten mellan utbildningsdepartementet och studerandeorganisationer- na, om hur en avveckling skulle genomföras. Någon lös-

ning hade dock ej gått att finna.

Med hänsyn till vad som nu har framkommit finner kom- mittén inte skäl att föreslå någon ändring av den nu gällande skattefriheten för byggnader, som tillhör studerandesammanslutningar med obligatoriskt medlem-

skap och samarbetsorgan för sådana sammanslutningar.

7.4.5.10 Nationalparker

Enligt 5 5 1 mom. första stycket a) KL undantas natio-

nalparker från skatteplikt.

Nationalparker kan bara tillhöra staten. Till natio— nalpark kan enligt 4 5 naturvårdslagen (1964:822) av- sättas större sammanhängande markområde av viss land- skapstyp, som tillhör kronan, för att bevara området i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oför-

ändrat skick.

Skattefrihet för nationalparker fanns redan före 1920 års lagstiftning. I prop. 1920:191 5. 354 anförde föredragande departementschefen att nationalparker inte på samma sätt som fastigheter i allmänhet drog ekonomisk nytta av kommunernas verksamhet. Inte heller förorsakade de kommunerna några särskilda utgifter. På grund härav och med hänsyn till det ändamål national- parkerna var avsedda att tjäna borde fastighetsskatt

inte betalas för dem.

Fastighetstaxeringsutredningen ansåg i sitt betänkande att det saknades anledning att ändra på gällande be— stämmelser om nationalparker (SOU 1973:4 s. 271f.L

Kommittén är av samma uppfattning som fastighetstaxe— ringsutredningen. Nationalparker föreslås bli skatte-

fria även i fortsättningen.

7.4.6 Bostadsbyggnader

I anvisningarna till 5 5 KL behandlas i olika samman- hang bostäder. Beträffande byggnader som används för försvaret skall i vissa fall en huvudsaklighetsprin- cip gälla och i andra fall skall en uppdelning i skattefria och skattepliktiga delar göras. Exempelvis skall en kasernbyggnad eller vaktstuga,som till någon del rymmer bostadslägenheter för andra än manskap,i sin helhet anses som försvarsbyggnad. När det gäller andra byggnader än kasernbyggnad eller vaktstuga, som i huvudsak används för försvarsändamål men som också rymmer en mera betydande tjänstebostad, skall en upp- delning ske i en skattefri och en skattepliktig del.

För byggnader i 5 5 1 mom. första stycket d)- i) gäl- ler enligt anvisningarna en form av huvudsaklighets-

princip. Om t.ex. byggnad i huvudsak tjänar bostadsän— damål men rymmer någon förvaltningslokal skall byggna—

den i sin helhet vara skattepliktig.

I vissa fall godtas att byggnad med enbart bostäder undantas från skatteplikt, nämligen då byggnaden kan anses utgöra en oskiljaktig del av en skattefri an-

läggning.

Vid tillämpningen av denna regel har byggnader som innehåller personalbostäder behandlats olika beroende på var de har varit belägna i förhållande till den an- läggning de har hört till. Vid ett fängelse har bostä- der för personal i själva fängelsebyggnaden ansetts skattefria. Ett bostadshus för personal invid och på samma tomt som fängelset har ansetts som oskiljaktig del av fängelset och således skattefritt. Däremot har ett bostadshus för personal vid samma fängelse men på andra sidan gatan inte ansetts som en oskiljaktig del av fängelseanläggningen. På liknande sätt har perso- nalbostäder vid sjukhus behandlats. Vidare är ban- vaktstugor och andra vaktstugor som hör till kommuni- kationsanstalt samt prästgårdar undantagna från skat- teplikt.

Enligt kommitténs mening bör i princip alla bostads- byggnader behandlas lika i skattepliktshänseende. Om en byggnad huvudsakligen är inrättad för bostadsända- mål bör den indelas endera som småhus eller hyreshus

och därmed vara skattepliktig.

Byggnader med bostäder bör sålunda i princip vara

skattepliktiga, om de inte har indelats såsom special- byggnad på grund av antingen direkt stadgande i 2 kap. 2 5 jämförd med 3 kap. 2 5 i förslaget till FTL, såsom

prästgårdar samt elevhem och skolhem till skolor

eller på grund av tillämpning av huvudsaklighetsprin—

cipen.

7.4.7 Tomt och markanläggning

I 5 5 3 mom. KL stadgas att, om byggnad helt eller delvis är undantagen från skatteplikt, skall samma

gälla för tomtområde som hör till byggnaden.

Byggnad, som har indelats som specialbyggnad, skall enligt förslaget vara undantagen från skatteplikt. I likhet med vad som gäller nu bör också tomtmark som hör till sådan byggnad vara skattefri. Samma bör gälla tomtmark till byggnad som ägs av sådana institutioner vars byggnader bör vara undantagna från skatteplikt. Även övrig mark,som hör till ovannämnda byggnader,

bör vara skattefri. övrig mark behandlas närmare i

nästkommande avsnitt.

Markanläggningar skall enligt de föreslagna värde- ringsreglerna värderas tillsammans med marken. I skattepliktshänseende bör markanläggning behandlas på samma sätt som den mark den hör till. Markanläggning, som är belägen på mark som hör till specialbyggnad eller till byggnad som ägs av nyssnämnda institutioner eller som är belägen på mark som hör till jordbruk och skogsbruk som används för sådana ändamål att marken är undantagen från skatteplikt, bör därför undantas från skatteplikt.

Enligt JB hör byggnader och andra anläggningar såsom ledningar o.d. som omfattas av servitut till den

härskande fastigheten och inte till den fastighet som anläggningen är belägen på. Därför bör markanläggning

som omfattas av servitut till förmån för skattefri

fastighet vara undantagen från skatteplikt.

Om annan anläggning än byggnad används för sådant ändamål som gör att byggnad blir skattefri bör också sådan annan anläggning vara skattefri. Detta gäller exempelvis kraftledningar och ledningar för vattenför- sörjning och avloppsrening. Omfattas sådan anläggning av servitut till förmån för skattepliktig fastighet blir anläggningen i likhet med fastigheten i övrigt skattepliktig. För att sådan anläggning ur garanti- skattesynpunkt skall behandlas likadant som skattefria anläggningar bör värde inte åsättas sådan anläggning. Samma bör gälla om ledning eller annan anläggning, som bör vara skattefri, är belägen på skattepliktig fas-

tighet som har samma ägare som ledningen o.d.

Frågor om i vilka fall egendom inte bör åsättas värde behandlas i avsnitt 12.2.12.

7.4.8 övrig mark m.m.

Enligt 5 5 KL är allmänna platser, begravningsplatser och mark för försvarsändamål tillhöriga vissa rätts- subjekt undantagna från skatteplikt. Enligt kommit— téns förslag skall sådan mark klassificeras som övrig mark. Även andra typer av markområden har föreslagits

bli indelade som övrig mark.

Enligt kommitténs mening bör garantiskatt inte beta— las för övrig mark. I den mån övrig mark skall ingå i samma taxeringsenhet som egendom som har föreslagits bli skattefri bör också den övriga marken undantas från skatteplikt. övrig mark som inte skall ingå i skattefri fastighet bör i stället inte åsättas något värde. Denna fråga behandlas också i avsnitt 12.2.12.

Nu undantas också från skatteplikt byggnad och med varandra sammanhängande byggnader, som är belägna på annanSmark och som har ett värde som understiger 5 000 kr. Vidare undantas industritillbehör från skatteplikt.

Kommittén anser att för byggnader på annans mark med ett visst lägre värde och industritillbehör bör ga- rantiskatt inte heller i fortsättningen erläggas.Så- dan egendom bör, om den inte enligt reglerna om skat- teplikt skall vara skattefri, inte åsättas något värde.

7.5. Sammanfattning

Bestämmelserna om skatteplikt för fastighet föreslås bli intagna i 3 kap. FTL. I 1 5 anges huvudregeln att fastighet skall vara skattepliktig, om inte annat sägs i kapitlet.

I 2 5 första stycket sägs att specialbyggnad skall untantas från skatteplikt. Dessa byggnader finns upp- tagna i 2 kap. 2 5. Reglerna om specialbyggnader har konstruerats så, att alla byggnader som kan klassi- ficeras som specialbyggnader skall undantas från skatteplikt. Även tomt som hör till sådan byggnad bör vara skattefri.

I avsnitt 8.3.6.6 kommer att föreslås att special- byggnad med tomt skall utgöra särskild taxeringsen- het. I sådan taxeringsenhet föreslås även övrig mark kunna ingå. För det fall övrig mark kan anses höra till specialbyggnad med tomt bör även sådan mark vara skattefri. Skattefrihet bör omfatta även markanlägg— ningar som hör till den nu nämnda skattefria egen—

domen.

I andra stycket anges att nationalparker bör vara

skattefria.

I 3 5 anges de lantbruk som kommittén har ansett böra vara skattefria. Även här görs en koppling till speci- albyggnader. Här sägs att ekonomibyggnad, mark för jordbruk och skogsbruk samt övrig mark och markanlägg- ningar skall vara skattefria, om fastigheten huvudsak- ligen används i vård eller omsorg,scm1enligt2 kap.2 5 skall medföra att byggnad skall hänföras till s.k. vårdbyggnad. Samma skattefrihet har kommittén ansett böra gälla för fastighet som huvudsakligen används för undervisning och forskning vid skolor som avses i 2 kap. 2 5.

I 4 5 nämns de enskilda rättssubjekt som enligt kom- mitténs mening bör ha en särställning i skatteplikts— hänseende. De motsvarar i stort sett de enskilda rättssubjekt som nu särskilt anges i 5 5 KL. Skatte- frihet föreslås för byggnader som tillhör rättssubjek- ten och som huvudsakligen används i deras verksamhet såsom sådana. Om någon av de angivna institutionerna äger en byggnad, som hyrs ut åt annan för att användas t.ex. som affär, skall en sådan byggnad inte vara skattefri.

Byggnad, som åsyftas i 4 5, kan vara använd på sådant sätt att den kan klassificeras som specialbyggnad. Om så är fallet skall byggnaden indelas som specialbygg- nad. I annat fall skall byggnaden indelas som någon av de andra byggnadstyperna. För att undvika "dubbel skattefrihet" för en och samma egendom har i 4 5 an- getts att småhus, hyreshus och industribyggnad skall undantas från skatteplikt, om nyssnämnda förutsätt-

ningar är uppfyllda. Tomtmark och övrig mark till

byggnaden samt markanläggning som hör till fastighe— ten skall också vara skattefria. I denna paragraf av- ses endast egendom som skall ha beskattningsnaturen

annan fastighet.

7.6 Förändringar i förhållande till gällande bestäm-

melser

Kommittén har haft som utgångspunkt vid utformningen av reglerna om skatteplikt att inom ramen för den fö- reslagna nya systematiken så långt som möjligt i materiellt hänseende anpassa de nya bestämmelserna

till de nu gällande.

Vissa nyheter har föreslagits med hänsyn till vad som har anförts i direktiven. Detta gäller t.ex. jordbruk och även byggnader på annan fastighet som används

inom vårdområdet. Här har en utvidgning av skattefri-

heten föreslagits.

En anpassning till de nya samhällsförhållandena har eftersträvats. Så har t.ex. föreslagits att byggna- der som används för bl.a. busstrafik nu skall undan- tas från skatteplikt. Förslaget att ägarkravet i en del fall skall slopas innebär en viss utvidgning av skattefriheten.

För bostadsbyggnader har däremot en inskränkning fö- reslagits i nu gällande skattefrihet. En inskränkning har också föreslagits beträffande hotell-, restau- rang— och administrationsbyggnader, som hör till kom-

munikationsanläggning.

Viss egendom som nu är skattefri föreslås bli skatte-

pliktig. I stället skall värde inte åsättas egendomen. Detta gäller t.ex. mark för vägar o.d. samt s.k. in-

dustritillbehör.

Huvudsaklighetsprincipen innebär en förändring i för- hållande till nuvarande ordning. En sådan princip föreslås bli konsekvent genomförd beträffande byggna— der. Byggnader som nu är delvis skattefria och delvis skattepliktiga blir enligt förslaget endera skattefria eller skattepliktiga.

7.7 Ändringar i skatteunderlaget

ggrantiskatt m.mz

I kommitténs förslag bygger reglerna om skatteplikt i huvudsak på Specialbyggnaderna. Gällande bestämmelser anknyter i mycket liten utsträckning till särskilda kategorier av byggnader. Klassificeringen i byggnads— typer i förslaget motsvarar inte heller direkt gällan- de klassificeringsgrunder. Några exakta beräkningar om förändringar i skatteunderlaget för garantiskatten på grund av de nyheter som har föreslagits låter sig

därför inte göras.

Med hänsyn till att krav på särskild ägare till de flesta specialbyggnader inte har uppställts får man räkna med ett visst skattebortfall. I det sammanhanget bör dock framhållas att många byggnader som kan inde— las som specialbyggnader ägs av rättssubjekt vars byggnader enligt 3 kap. 4 5 FTL föreslås bli undan— tagna från skatteplikt och som redan nu i princip är skattefria, eller också är ägarna befriade från garan- tiskatt enligt 47 5 KL. På grund härav reduceras det skattebortfall som kan bli följden, om krav på viss

ägare inte uppställs i samma utsträckning som nu.

Som specialbyggnad anses de flesta skolor samt sjuk- hus, teatrar, biografer och idrottsanläggningar. Dessa byggnader och anläggningar redovisas särskilt i fas- tighetslängden i gällande ordning. Härigenom finns åsatta taxeringsvärden tillgängliga. Om man utgår från att alla sådana byggnader och anläggningar blir skat— tefria kan man beträffande dessa göra en ungefärlig beräkning om skattebortfallet för kommunerna.

Uppgifterna gäller både helt och delvis skattefria fastigheter. Beträffande dessa fastigheter ingår 1 an- givna taxeringsvärden endast värdet av den skatteplik— tiga delen.

Idrottsanläggningar redovisas i längden tillsammans med grönområden m.m. Grönområden föreslås inte bli skattefria. Däremot föreslås de bli åsatta noll som taxeringsvärde. Effekten på garantiskatten blir därför

samma, som om områdena hade varit skattefria.

Kommittén har i sina beräkningar utgått från en effek- tivitetsgrad om 80 % och en utdebitering av 30 % samt dubbelt taxeringsvärde. Beräkningar har gjorts på 1975 och 1978 års taxeringsvärden (tabell 7-4 0317-5-

Tabell 7.4 Taxeringsvärde, antal taxeringsenheter, garantibe- lopp, garantibelopp vid en effektivitetsgrad av 80 % och skatt vid en utdebitering on 30 % för vissa Specialfastigheter år 1975

Skola Sjukhus Teater, Idrottsan- biograf läggning, grönområden m.m.

Taxerings— 277 785 000 197 490 000 122 963 000 432 599 000 värde

Antal 387 148 202 2 074 Garanti- 5 555 700 3 949 800 2 459 260 8 651 980 belopp

Effektiva 4 444 560 3 159 840 1 967 408 6 921 584 garanti-

belopp

Skatt 1 333 368 947 952 590.222 2 076 475

___—_____.__ ___.___

Tabell 7.5 Taxeringsvärde, antal taxeringsenheter, garantibe- lopp, garantibelopp vid en effektivitetsgrad av 80 % och skatt vid en utdebitering on 30 % för vissa Specialfastigheter år 1978 samt skatt vid dubbelt taxeringsvärde

Skola Sjukhus_ Téater, Idrottsan- biograf läggning, grönområden __ __________rpm.

Taxerings— 338 207 000 99 760 000 152 956 000 499 863 000 värde

Antal 433 161 203 2 369

Garantibelopp 6 764 140 1 995 200 3 059 120 9 997 260

Effektiva 5 411 312 1 596 160 2 447 296 7 997 808

garantibelopp

Skatt 1 623 394 478 848 734 189 2 399 342

Skatt vid dukr3 246 788 957 696 1 468 378 4 798 684 belt taxe—

riniWiede—____________ _.__________

Totalsumman av den beräknade skatten vid dubbelt taxe— ringsvärde i förhållande till taxeringsvärden år 1978 för de fyra fastighetstyperna blir 10.471.546 kr. I landet finns 277 kommuner. skattebortfallet i genom- snitt per kommun skulle enligt de gjorda beräkningarna bli 37.803 kr.

En totalbild av skattebortfallet går inte att få, men med utgångspunkt i de beräkningar som har kunnat göras kan man utgå från att skattebortfallet blir ytterst marginellt. Detta gäller verkningar på både inkomst—

och förmögenhetsbeskattningen.

En viss utvidgning av skattefriheten följer av försla- get om att vissa jordbruksfastigheter skall undantas från skatteplikt. Antalet fastigheter som berörs torde

vara obetydligt.

Mot det skattebortfall som kan uppkomma på grund av förslaget får vägas de förenklingar i taxeringsförfa—

randet som blir följden av de föreslagna reglerna.

7.8. Följdändringar

Kommitténs förslag innebär en utvidgning av skattefri— heten i någon mån och att ordningen med delvis skatte- fria fastigheter slopas. Vidare innebär förslaget att taxeringsvärde liksom i nuvarande regler ej bör åsät-

tas skattefria fastigheter.

I avsnitt 2.2.2 har redogjorts för författningar som anknyter till fastighets taxeringsvärde.

Under det fortsatta arbetet avser kommittén att un-

dersöka om några ändringar i andra författningar behö-

ver göras med hänsyn till vad som har föreslagits be— träffande skatteplikt för fastighet. En redogörelse över när betänkande som rör dessa frågor beräknas bli

framlagt finns i avsnitt 2.2.4.

Exempelvis sägs i 54 5 första stycket d) KL att ägare till fastighet som avses i 5 5 1 moun akf) ochIU—i) KL är frikallad från skattskyldighet för inkomst av fas- tigheten genom dess begagnande för de i nämnda moment avsedda ändamål. En anpassning till FTL:s regler behö-

ver göras i detta avseende.

Kommittén avser att lämna förslag i denna fråga samti- digt som eventuella övriga förslag om följdändringar

framläggs.

- '. "." .,1,i. '-' " 1.1' L""*""-' ( ”"-M .*J:|' " l'_**r.'"("':H*"J *. -*','_': 343135 -'-. |. -' " '" '*U'. ***|'*""T.-**'-*** " - w. . -" ' '-'1..'|:"L'.," I, .'1,_*_'.'*£ .'." '.1*"*|'.."'* "* ' '

TF'T""'1"36".E',*-' .'?»'.1'-"*-'* -,|.. 'L-1 sw [lut,-"'. .. .. ' .-'.'H -= '-|.'.' . .,1'..1',-.=,',»»"l"u' ('N '-',..-'vf'.-—.i.j' . .. ".,» ,'I'LTL' ,;l._,-,,-;;,,1,|'- ' ' .."-',, ..-' "".-:i

|| ( ,vT'l-H ** " T.... -"'. * " '*"*"":|*"-'|'|*-*'1*:T"" '( ,___-,,;,,-.;_..:,u.,.-- u ”"-”'n' . ;" ,-'*.,, ..'."|'.-.- _'|'I' 'n .-='r .. '.-,,,.;,-|.|

*'-'"":'*' t*'.".||-'* **-' - - ' . l l- ':" ' ', 1 | **'- ' .*..T(,,.-'". ** '|'"*.*,|,|'|- ' " . '

. ,, *,. -.'.',|-|-| Juda !: . ",,, ,_l,,,),*.,*|,. .. , ' ," . ,; ...

,. 43,- -,',-;. ""If-|år. 1.1-|; -'.. ' . ”"T*"'-'.('*-" 751"; .f'E'm H"; ,” , _' , ": |||'*'|,, '_|'"a'.'; ,:leimtqi .:å" ',,-

.. H" .. .! -*.."-;--,*"'”';;q'j':;""? ,,. ', .a: ,;1- -..-d bmm-ni., ..-:. ' * "1|' _' ' '.- . .

',1'...|..- 1r*'.',".**,-,"' '1" '_' .* * ."J."'l' ' 'b' , - .',E"(="i'.'*", ”,,,, ,,,, -. . , .

!.(... d' "L . |. , ,- -..,.*,.|.',.*'.**| '..'.., . -'i l,, . , ' , ,, '.

___., T' '.... _ . . | ,, u... |||'_, |-*-*' |, " . ||* . |:: *:- ,,-_ _***'."*,*'*' någan-,,; '(,5, bä,-,,,. |",th |.l.*':* .._.... ..". . .., |. .. ,, , . - ,r. . ',-|J=_.... ";." ._ -'-|. _. ,. ,,»..,_=,., (** .

., "" 111 .i ..l. , . ..., , , '. " *:1|15"1.",r.*'*'* " EFT-:"" ...1_._r,-,.-,..'.f.,.:'*.-.u

:.. __',. |.I|*"'| '.'-'*"n'h'lnf'Hl . .,,h 75,1- ,-, _,_l,-|_,,_ . jul,-T':- -- ", '. .. (w.. ” ,

" **'** .*"* ' . *|*|. |, . ||, '.."'-, 'H |, -._|I_, ', ,,l 'i-', MIL .,?-

.,,, .,F . , ,.F.., |. . .

_ ,,*,',...,,-|,. .. .'*.|" **,',,* .,., , . _H' , | "|... J.,,|,,.*f Ir "|.-'-*|.| L'**'p* . .. #if: '-;,' - - .*.!.”.'_'..."*,|,",_ L '|,_.,'**",_1-*l.-:,i?

**'|L' .. .

. ,_, .- | ..,, .,- | ._'.' u ' -.-,|,,',,_, ,,, '1.I**' .-. .. -( , .. =-_."1-.,,, . ..'|- * '.* (,,, .u'* , ,,,,” "'."" (.. *.*'-,'._"G|"'*""'**' " i” 'I. ,II,, ,.. | , ' '|' , II 'I " . I.J* .' , . " .. ** ,,_| || l'- . '1 ' . .|| -','| -.'| |' .'|'.,', .|. ||,I.,'* .,,_ , r J.,. . , -. ,, _ .. . ' ' '|'le ' ”.." . . (. .,, . ., , , | | _

8 BILDANDE AV TAXERINGSENHETER

8.1 Gällande ordning

Bestämmelserna om taxeringsenhet finns i 8 5 KL. Med taxeringsenhet avses enligt 8 5 1 mom. KL vad som skall taxeras för sig. I Handledningen lämnas också

anvisningar i ämnet.

Hur fastigheterna skall indelas i taxeringsenheter framgår av 2 mom. Fastighet utgör taxeringsenhet om

ej annat sägs i paragrafen (8 5 2 mom. första stycket).

Indelningen utgår från registerfastigheten. Gruppe— ring av taxeringsenheterna sker i primära, sekundära och tertiära taxeringsenheter. Den primära enheten är i första hand registerfastigheten. Sekundära en— heter bildas genom uppdelning av registerfastigheter. Tertiära enheter bildas genom att registerfastighet-

er eller delar därav sammanförs.

Primära taxeringsenheter

I anvisningspunkt 1 till 8 5 föreskrivs att man vid indelningen i taxeringsenheter skall utgå från gäl— lande fastighetsindelning enligt fastighetsregister. Som huvudregel gäller att taxeringsenhet skall ut—

göras av fastighet enligt fastighetsregister. Om

jordeboksfisken och vattenverk har registrerats gäl— ler detsamma för dem. Sekundära taxeringsenheter

Om uppdelning i sekundära taxeringsenheter stadgas i 8 5 2 mom. andra och tredje styckena. Har ägovidd av fastighet överlåtits skall den överlåtna delen bilda

en enhet och återstoden en enhet.

Om del av fastighet innehas med sådan besittningsrätt att innehavaren enligt 47 5 i stället för ägaren

skall ta upp garantibelopp som skattepliktig inkomst, skall denna del utgöra en särskild taxeringsenhet

(8 5 2 mom. andra stycket L Sådan skattskyldighet åligger den som innehar fastighet med fideikommiss— rätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testamentariskt förordnande. Vidare gäller skattskyldigheten den som innehar fastighet med åbo- rätt, tomträtt, vattenfallsrätt, innehavare av ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet

med ständig eller ärftlkyhesittningsrätt. Dessutom gäller skattäqddimuäen innehavare av skogsområde, som har upp" låtits av staten till kanalbolag, kommun eller annan men ighet, innehavare av publikt boställe och på lön anslagen jord samt juridisk person, som förvaltar samfällighet som enligt 53 5 1 mom. första stvcket f) är skattskvlv

dig för inkomst.

Uppdelning av fastighet av det skälet att fastigheten innehas på sätt som anges i 47 5 torde — såvitt gäl— ler ständiga eller ärftliga besittningsrätter — en— ligt anvisningspunkten 3 första stycket till 8 % kom- ma i fråga främst då visst markområde på fastighet innehas med åborätt. I samma anvisningspunkt sägs att

tomträtt avser hel fastighet.

Fastighet eller del av fastighet, som enligt 8 5 2

mom. första eller andra stycket skall utgöra en taxe— ringsenhet, kan i sin tur under vissa förutsättningar delas upp i olika taxeringsenheter. Detta skall ske om fastigheten eller fastighetsdelen används för ända— mål somsinsemellanär väsentligen olika och olikheten

i användningssättet kan hänföras till olika områden.

I punkt 3 andra stycket i anvisningarna till 8 5 ges exempel på användningssätt, som skall föranleda upp— delning i flera taxeringsenheter. Bl.a. nämns använd- ning för jordm och skogsbruk med binäringar samt an— vändning för bostadsändamål och för hyreshusändamål. Om en del av fastighet används för ändamål som medför skattefrihet för fastighetsdelen skall den utgöra sär— skild taxeringsenhet. I Handledningen ges tämligen de- taljerade anvisningar om hur man bör förfara med bygg— nader av olika slag vid indelning i sekundära taxe—

ringsenheter.

Tertiära taxeringsenheter

Om sammanföring till taxeringsenheter av fastigheter eller delar därav stadgas i 8 5 2 mom. fjärde stycket. Om jordbruksfastigheter eller delar därav har samma ägare och brukas tillsammans, skall de sammanföras till en taxeringsenhet, även om de enligt tidigare stycken i paragrafen eljest skulle utgöra särskilda taxeringsenheter. Beträffande annan fastighet skall samma gälla om fastigheterna eller delarna gränsar varandra, används på ett likartat sätt och står under

gemensam förvaltning.

I 8 S 2 mom. fjärde stycket sägs det vidare att taxe— ringsenhet inte får omfatta fastigheter eller fastig—

hetsdelar med olika beskattningsnatur.

I anvisningspunkten 4 behandlas bl.a. fastigheter inom planlagt område. Inom sådant område bör endast fastig— het eller del av fastighet inom ett kvarter eller mot— svarande sammanföras. Utanför planlagt område kan sam— manföring göras, även om områdena skiljs av mark för

kommunikationsändamål e.d. Exploateringsmark bör sam—

manföras till en enhet, även om den består av från va—

randra skilda områden.

I Handledningen anförs bl.a. att de krav som gäller för sammanföring är till vissa delar desamma som gäl- ler för uppdelning i enheter. Den nya enheten skall

således vara en ekonomisk enhet, lämpad att värdera.

Ovrigt

I 8 5 2 mom. femte stycket KL föreskrivs att byggnad på annans mark skall sammanföras med marken till en taxeringsenhet, om byggnadens ägare enligt 47 5 är skyldig att ta upp garantibelopp för marken.

I 2 mom. sjätte stycket sägs slutligen att till en och samma taxeringsenhet får inte föras mark som ligger i

skilda kommuner.

3 mom. innehåller föreskrift om att för det fall de— lar av taxeringsenhet tillhör olika församligar skall anges hur stor del av taxeringsvärdet och delvärdena som skäligen kan anses belöpa på varje sådan del av taxeringsenheten. Vidare sägs att om det i taxerings— enhet ingår flera fastigheter eller delar av fastig- heter så skall, på ansökan av vissa angivna intressen— ter, anges hur stor del av taxeringsvärdet och del— värdena som belöper på fastigheten eller fastighets- delen. Föreskrifter om hur sådan ansökan skall göras

lämnas också.

I andra anvisningspunkten till 8 5 anförs att till taxeringsenhet, som utgörs av byggnad på annan mark, räknas tillbehör som avses i 2 kap. 2 och 3 55 JB, om

de tillhör byggnadens ägare.

Femte anvisningspunkten fastslår att egendom som av— ses i 5 5 5 mom. inte skall utgöra särskild taxerings— enhet. För innehållet i detta lagrum har redogjorts i avsnitt 7.2.5.

Om hur marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar skall behandlas finns bestämmelse i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 5. Sådan samfällighet eller anläggning skall utgöra egen taxeringsenhet om den förvaltas av juridisk person. Om gemensamhetsan— läggning har delägarefastigheter som uteslutande el— ler så gott som uteslutande består av en— eller två— familjsfastigheter, som beskattas enligt 24 5 2 mom. första stycket, skall dock särskild taxeringsenhet inte bildas för sådan gemensamhetsanläggning. Mark— samfällighet eller gemensamhetsanläggning som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekono— miskt värde skall inte taxeras för sig och således inte utgöra särskild taxeringsenhet. En värdegräns om 20 000 kr. för bildande av särskild taxeringsenhet i fråga om samfälligheter sätts i Handledningen efter rekommendation av departementschefen i prop. 1973:162 5. 304.

8.2. Inledning

Reglerna om taxeringsenhet hade i stort sett inte än- drats efter det att KL infördes år 1928 förrän inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. En översyn av reglerna gjordes inom finansdepartementet. Resultatet

av översynen redovisades i promemorian (Ds Fi 1973z7)

angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m.m. för en anpassning till bl.a. den nya fastighetsbildnings—

lagstiftningen.

Enligt promemorian ansågs skäl att ändra den grund— läggande systematiken i då gällande bestämmelser inte föreligga. Den primära taxeringsenheten borde fort— farande utgöras av registerfastigheten. Denna skulle även i fortsättningen kunna delas upp i sekundära en— heter, beroende på skilda sätt att använda den primära enheten. Likaså borde enligt promemorian tertiära en— heter även fortsättningsvis kunna bildas genom samman— slagning av fastigheter eller fastighetsdelar vid 0—

lika former av gemensam användning.

Det som främst åsyftades med förslagen i promemorian om ändring av reglerna om taxeringsenhet var att an- passa dessa till de nya jordabalks— och fastighets—

bildningsreglerna till annan ny lagstiftning och till

ändrade, modernare samhällsförhållanden.

I prop. 1973:162 Fastighetstaxering m.m. följdes pro—

memorieförslaget i allt väsentligt. 8.3 Synpunkter och förslag 8.3.1 Allmänt

Hänsyn har i nuvarande och tidigare gällande regler främst tagits till ekonomiska enheter vid indelningen i taxeringsenheter. Ekonomiska enheter är vad som normalt sett utgör objekt för överlåtelse och upp— låtelse. Oftast är registerfastigheten en sådan eko- nomisk enhet, och det är naturligt att den bildar en

särskild taxeringsenhet.

Överlåtelse och upplåtelse kan emellertid ske av an— dra enheter än registerfastigheter, t.ex. markområden och byggnader. Även i dessa fall har man ansett att värderingsmöjligheterna vid fastighetstaxeringen är en grundläggande förutsättning vid bestämmandet av taxeringsenheternas omfattning och att man också då bör ta hänsyn till vad som kan anses vara en ekono— misk enhet. Grundtanken att taxeringsenhet skall vara en ekonomisk enhet och lämpa sig för värdering ligger också bakom de nuvarande reglerna om uppdelning av registerfastigheter i mer än en enhet t.ex. vid skil— da användningssätt, om olikheten i användningssät— tet kan hänföras till skilda områden på fastigheten. Egendom med sådant särskilt användningssätt kan oft- ast anses som eller jämställas med en ekonomisk enhet,

som således bör taxeras för sig.

Bakom reglerna om sammanföring av fastigheter och fastighetsdelar ligger samma synsätt. Om jordbruks— fastigheter och delar därav gäller således att de kan slås samman om de brukas tillsammans, då sådana sam- brukade delar normalt kan bedömas som ekonomiska en-

heter.

Eftersom det är vanligare att registerfastighet utgör försäljningsobjekt, när det gäller fastigheter av be— skattningsnaturen annan fastighet, har man hållit fö— re att större restriktivitet bör iakttas vid regler— ingen av sammanföring till en taxeringsenhet av så— dana fastigheter och fastighetsdelar. Därför före- skrivs nu att de skall gränsa till varandera, förval— tas tillsammans och användas på likartat sätt för att en taxeringsenhet skall kunna bildas av dem. Under sådana omständigheter har det ansetts att ett fastig- hetskomplex kan bli föremål för försäljning och där—

för även kan värderas som en enhet.

I promemorian (Ds Fi 1973:7) angående fastighetsbe— greppet i skatterätten, m.m. framfördes att man vid preciseringen av vad som skall anses som likartad an— vändning borde utgå från tidsenliga definitioner av fastighetstyper. Enligt promemorian borde krävas att taxeringsenheterna skulle bestå av byggnader av samma typ, exempelvis hyreshus, fritidshus eller byggnader

för industri.

De regler som nu gäller om bildande av taxeringsenhet- er har visat sig ge ett tillfredställande resultat. Det finns därför skäl att utfoma de nya reglerna om bildande av taxeringsenhet utifrån utgångspunkter som i princip är desamma som ligger bakom nuvarande före—

skrifter.

Regler om bildande av taxeringsenheter föreslås bli

intagna i 4 kap. FTL.

8.3.2. Registerfastigheter

I 19 kap. PBL lämnas föreskrifter om fastighetsregis— ter. I fastighetsregistret skall som fastighet redo— visas enhet som var redovisad som fastighet i fastig— hetsregister när FBL trädde i kraft, fastighet son1ny— bildas enligt FBL och enhet som skall registreras så— som fastighet enligt bestämmelse i annan författning (19 kap. 1 5 FBL).

Registerfastighet består inte alltid av viss ägovidd. Enligt 10 5 lagen (1970:995) om införande av nya jorda— balken skall under vissa förutsättningar en del äldre institut anses som fast egendom. Dessa rättsinstitut är byggnad på ofri tomt i stad, vattenverk på annans grund och i jordeboken upptaget fiskeri (jordeboksfis— ke). Omsådana institut är införda i fastighetsregist—

ret är de att anse som registerfastigheter.

All fast egendom är inte indelad i fastigheter. Vatten— område, som enligt lagen (1950:595) om gräns mot all— mänt vattenområde är allmänt,redovisas inte som fas— tighet. Områden i stad, som redovisas i bihang C till fastighetsregistret enligt 2 % stadsregisterkungörel- sen (1971:1010) är inte heller indelade i fastigheter. I bihang C redovisas exempelvis vägar, gator, torg och andra allmänna platser. Bihang C håller f.n. på att

avvecklas.

Enhet, som skall redovisas som fastighet enligt be— stämmelse i annan författning (19 kap. 1 5 första stycket 3) är exempelvis fastighetsdel som har utbru— tits genom expropriation och andra tvångsförvärv.

Enligt kommitténs mening bör liksom i gällande rätt registerfastighet enligt 19 kap. 1 5 FBL vara utgångs— punkt vid bildande av taxeringsenheter. Kommittén anser således att registerfastighet bör utgöra en taxeringsenhet, om inte omständigheter föreligger som gör det motiverat att göra avsteg härifrån. Föreskrift härom bör intas i 4 kap. 1 5 FTL. Förslag till undan—

tag från denna huvudregel kommer att lämnas under de

närmast följande punkterna.

8.3.3. Ägarförhållanden

I 8 S 2 mom. KL omnämns på några ställen äganderätten till fastighet. Exempelvis får inte fastigheter eller fastighetsdelar sammanslås till en taxeringsenhet om de inte har samma ägare. I 47 & KL avsedd innehavare till fastighet jämställs med ägare. Vidare sägs att om viss ägovidd har överlåtits skall den överlåtna delen bilda en taxeringsenhet och återstoden av fas—

tigheten en annan taxeringsenhet.

Enligt kommitténs mening bör det inte förekomma olika ägare till skilda delar av en taxeringsenhet. Om en fastighet har fler än en ägare och äganderätten är knuten till viss del av fastigheten bör fastigheten uppdelas i taxeringsenheter så att varje taxeringsen—

het har ett enhetligt ägarförhållande.

I det följande avser kommittén att behandla fall då skilda äganderättsförhållanden kan förekomma på fas— tighet och som bör föranleda att den uppdelas i fler

än en taxeringsenhet.

8.3.3.1 Sämjedelning m.m.

Registerfastighet kan ägas av ett eller flera rätts— subjekt. Ägs fastigheten gemensamt av flera personer innehar dessa äganderätten till var sin ideella andel av fastigheten. En privat uppdelning av fast egendom, varigenom för sådan andel visst område utläggs på mar— ken, sämjedelning, är inte tillåten enligt JB. Sämje— delning var tillåten fram till den 1 juli 1962. För vissa delar av Kopparbergs län upphörde rätten till Sämjedelning redan under år 1952. Sämjedehing,som har tillkommit innan rätten härtill upphörde, har full

civilrättslig verkan.

Enligt lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering får under vissa förutsättningar Sämjedel— ning, arealöverlåtelse eller annan privat jorddelning, som har skett före den 1 juli 1962, genom särskilt be— slut erkännas som fastighetsbildning. Har ägolott som har tillkommit genom nyssnämnd jorddelning upptagits i äganderättsförteckning har detta verkan som fastig- hetsbildning och ägolotten skall då upptas i fastig—

hetsregistret. Om ägolotten inte har upptagits i

äganderättsregistret utgör den inte registerfastighet.

I Handledningen sägs att om olika andelar av en primär taxeringsenhet har skilda ägare skall en uppdelning av den primära taxeringsenheten ske endast om den har sämjedelats. Om andelsägare hävdar att fastighet är sämjedelad, trots att den inte hade behandlats så vid 1970 års taxering, bör enligt Handledningen ägarna

styrka att Sämjedelning har skett.

Enligt kommitténs mening bör liknande gälla för fort— sättningen. Om sämjedelning har skett före den 1 juli 1962 och detta kan styrkas bör fastighet indelas i

taxeringsenheter i enlighet med sämjedelningen. Samma bör gälla beträffande arealöverlåtelse och annan pri—

vat jorddelning som har skett före den 1 juli 1962.

8.3.3.2 Arealöverlåtelse

Även om Sämjedelning är förbjuden kan köp av visst område av fastighet äga rum. Köpet är dock giltigt endast om fastighetsbildning kommer till stånd. För att fastighetsbildning skall få ske skall bl.a. ansö— kan om fastighetsbildning ha gjorts inom sex månader efter det att köpehandling har upprättats (JB 4 kap. 75).

I promemorian (1973:7) angående fastighetsbegreppet i skatterätten, m.m. föreslogs att försåld fastighets- del inte skulle utgöra särskild taxeringsenhet förrän den hade blivit avstyckad. Man konstaterade att fas— tighetsbildningsärenden endast i undantagsfall blev liggande hos fastighetsbildningsmyndigheten. Om be— handlingen blev mera långvarig berodde detta nästan

undantagslöst på att det förelåg tveksamhet om ansök—

ningen borde föranleda bildande av ny taxeringsenhet. Det kunde finnas anledning till försiktighet att vid sådant förhållande utbryta en särskild taxeringsenhet.

Departementschefen anförde i prop. 1973:162 att enligt skatterättslig praxis anses den som har köpt en fas— tighet eller fastighetsdel som ägare i och med att köpekontrakt eller motsvarande handling har upprättats. Det saknade således betydelse om fastighetsbildning hade genomförts. Det kunde enligt vissa remissinstan— ser dröja flera år innan fastighetsbildningsmyndighe— ten avgjorde ansökningar om fastighetsbildning. Häri— genom skulle fastighetsdelar sakna taxeringsvärde un— der väntetiden. Departementschefen ansåg att man inom skatterätten hade behov av att särskilt behandla fas— tighetsdel som inte rättsligen hade avskiljts. Han föreslog därför att ägovidd som hade överlåtits skulle

utgöra en särskild taxeringsenhet (s. 299 £).

Enligt kommitténs mening bör samma gälla för fort—

sättningen.

Redan fr.o.m. den 1 januari 1969, således före JE:s

ikraftträdande, har gällt att giltighet av arealköp

är beroende av fastighetsbildning i överensstämmelse med köpet (SFS 1968:579). Att fastighetsbildning inte har skett beträffande mark som har varit föremål för arealförvärv före den 1 januari 1969 hindrar däremot inte att arealförvärvet får civilrättslig giltighet.

Har fastighetsbildning inte skett beträffande nu om— talad mark bör fastighet som marken ingår i indelas ; taxeringsenheter så att den förvärvade fastighetsde— len kommer att utgöra en särskild taxeringsenhet.

8.3.3.3 Blandat äganderättsförhållande

Det kan även förekomma fall av "blandat" äganderätts— förhållande till fastighet. Exempelvis kan en person äga marken, medan samma person tillsammans med en annan person äger en byggnad som är uppförd på mar— ken. I sådant fall och andra liknande fall bör fas— tigheten delas upp så, att varje del har samma ägan— derättsförhållande. I det angivna exemplet bör alltså marken utgöra en taxeringsenhet och byggnaden en taxe—

ringsenhet.

Sammanfattning

Enligt kommitténs förslag bör fastighet som har olika ägare till skilda delar av fastigheten indelas i taxeringsenheter i enlighet med ägarförhållandena. Sammanfattningsvis avses här de fall att Sämjedelning eller annan privat jorddelning har gjorts före den

1 juli 1962, att arealöverlåtelse har skett eller att det förekommer "blandat" äganderättsförhållande till fastigheten. En regel härom bör intas i 4 kap. 2 5 FTL .

8.3.3.4 Med ägare jämställda innehavare av fastighet

Enligt 172 5 TL skall det som i TL föreskrivs om äga— re gälla för den som enligt 47 & KL är att anse som ägare eller i ägarens ställe är skyldig att betala skatt för garantibelopp för fastighet. I kapitel 5 i detta betänkande har föreslagits att som ägare i

FTL:s mening skall anses den som enligt 47 5 skall

uppta garantibelopp för fastighet som skattepliktig inkomst utan att vara ägare till fastigheten (1 kap. 5 5 FTL).

Enligt nuvarande regler om bildande av taxeringsenhe— ter skall fastighet uppdelas i olika taxeringsenheter om del av fastigheten innehas med sådan besittnings— rätt att innehavaren enligt 47 5 KL i stället för äga— ren skall ta upp garantibelopp för fastigheten till beskattning.

Enligt kommitténs mening bör detta gälla även i fort— sättningen. Fastighet som har olika ägare till skilda fysiska delar av fastighet, skall enligt kommitténs förslag indelas i taxeringsenheter, så att det blir endast en ägare till varje taxeringsenhet utom i fall

av samäganderätt till delen.

Eftersom fastighetsinnehavare enligt 47 5 KL i 1 kap. 5 5 FTL jämställs med ägare blir följden att den i

4 kap. 2 5 FTL föreslagna uppdelningsregeln blir tillämplig även i fall då del av fastighet innehas

på sätt som sägs i 47 5 KL.

I 8 5 2 mom. femte stycket KL föreskrivs att byggnad på annans mark skall sammanföras med marken till en taxeringsenhet, om byggnadens ägare enligt 47 5 KL

är skyldig att uppta garantibelopp för marken.

Samma bör enligt kommitténs mening gälla även fort— sättningsvis. Eftersom byggnadens ägare i förslaget till 1 kap. 5 5 FTL jämställs med ägare till marken kommer — enligt det som kommittén avser att föreslå om bildande av taxeringsenhet — sådan byggnad och

mark att ingå i samma taxeringsenhet.

Detta får till följd att t.ex. byggnad, som ägs av

någon som innehar tomtmark till byggnaden med tomt— rätt, blir sammanförd med marken till samma taxerings-

enhet.

8.3.3.5 Innehavare av täktmark

I avsnitt 6.3.3.5 har föreslagits att markområde, som det pågår täkt av vissa fyndigheter på eller som om— fattas av täkttillstånd, skall klassificeras som täktmark. Senare i detta kapitel kommer ett förslag att läggas fram om att sådan mark skall bilda särskild

taxeringsenhet.

Det förekommer att nyttjanderätt till täktområden upp— låts av ägare till annan mot engångsvederlag. Efter— som ägaren i sådant fall har avhänt sig rätten att ut— nyttja täkten anser kommittén det skäligt att den

som har förvärvat nyttjanderätten jämställs med äga—

re i FTL:s mening.

Täktinnehavaren bör i stället för ägaren ta upp ga— rantibelopp som skattepliktig inkomst. Därför före— slås att det i 47 5 KL tas in en bestämmelse om att det som gäller om garantibelopp för ägare skall gälla

även för den som mot engångsvederlag har förvärvat nyttjanderätt till område som omfattar täkt. Bestäm—

melsen bör föras in i 47 5 andra stycket som en ny

punkt e).

Om täktinnehavare jämställs med andra rättssubjekt i 47 5 KL kommer den föreslagna regeln att rättssub— jekt enligt 47 5 KL skall anses som ägare i FTLzs me—

ning också att omfatta täktinnehavare som avses här.

Frågan om indelningen i taxeringsenhet av täkter

aktualiserar frågan om förmögenhetsbeskattning av täktmark. Kommittén vill i detta sammanhang anföra

följande.

Vid förmögenhetsbeskattningen skall fastighetsägaren som förmögenhetstillgång ta upp fastighetens taxerings— värde (4 5 Sf). Som ägare till taxeringsenhet med

täkt, som har upplåtits mot engångsvederlag, har fas— tighetsägaren likaledes att ta upp taxeringsvärdet av denna taxeringsenhet som förmögenhetstillgång. Vidare skall det belopp som har betalats för upplåtelsen el- ler fordringen för upplåtelsen tas upp som tillgång

vid förmögenhetsberäkningen. Detta kan göra att upp—

låtaren drabbas av vissa dubbelbeskattningseffekter.

Emellertid finns regler om lättnader vid beräkningen

av förmögenhet, som ingår i förvärvskälla inom inkomst- slaxm jordbruksfastighet och rörelse. Enligt dessa regler får förmögenhetsvärde av förvärvskällan nedsät— tas till 30 %. (Punkt 2 av anvisningarna till 3 och

4 55 Sf). För skattskyldig som äger fastighet gäller dock en spärregel. Denna går ut på att reduktion av förmögenhetsvärdet inte får leda till att värdet kom— mer att understiga ett visst lägsta belopp. Spärregeln har till syfte att undanta s.k. passiva jordägare från

lättnader i kapitalbeskattningen.

Genom dessa regler begränsas effekterna av dubbelbe-

skattningen för täktägare påtagligt.

Emellertid finner kommittén att det är rimligt att fastighetsägaren ej skall ta upp taxeringsvärdet på täktenheten vid förmögenhetsberäkningen, om nyttjande— rätten till täkten har upplåtits mot engångsvederlag

och täktområdet utgör särskild taxeringsenhet.

Kommittén föreslår att en ny bestämmelse härom införs

i Sf. Däri bör anges att taxeringsvärde på fastighet, som består av täktmark som är upplåten till annan mot engångsvederlag, inte skall tas upp av fastighetsäga— ren som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Regeln kan lämpligen införas i 3 5 2 mom. som ett tillägg un—

der punkten d).

Vad gäller förmögenhetsberäkningen för nyttjanderätts- havaren gäller redan enligt 3 5 1 mom. c) Sf att rät— ten till stenbrott o.d. skall upptas som förmögenhets— tillgång. Denna regel är tillämplig på alla slag av täkter.

8.3.4 Skatteplikt

Nu gäller att om olika skattepliktsförhållanden skall gälla för olika områden av en fastighet, så skallfas— tigheten indelas i skilda enheter i enlighet med de olika skattepliktsförhållandena (jfr 8 5 2 mom. tred- je stycket och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 8 5 KL).

Om däremot olika skattepliktsförhållanden förekommer för ideella andelar av en fastighet skall fastigheten inte på grund därav indelas i olika taxeringsenheter. För åsättande av taxeringsvärde gäller härvid att om en taxeringsenhet innefattar både en skattepliktig och en skattefri del, hela egendomens taxeringsvärde i de flesta fall skall anges och även hur stor del av detta värde som belöper på den skattefria delen. Helt skattefri taxeringsenhet åsätts inte taxeringsvärde (9 5 tredje stycket KL).

Den huvudsaklighetsprincip som kommittén har föresla—

git för bedömning av byggnadstyp och skatteplikt med—

för att byggnader med tomtmark i sin helhet endera blir skattepliktiga eller skattefria. Finns det på en fastighet både en skattepliktig och en skattefri bygg— nad torde de utan särskilda gränsdragningssvårigheter kunna gå att dela upp i två enheter, som går att sär— skilja på marken med tomter till var och en av bygg—

naderna.

Som redan har föreslagits i kapitel 5 skall fastighet, som skall undantas från skatteplikt, inte åsättas nå— got taxeringsvärde, och den behöver därför inte värde—

ras.

Om fastigheten delas i två skilda taxeringsenheter skall den skattepliktiga enheten värderas fullt ut i vanlig ordning och den skattefria inte värderas alls. Härigenom torde avsevärda lättnader i taxeringsarbetet

vinnas.

På grund av vad som nu har anförts föreslås att taxe— ringsenhet inte får omfatta både skattepliktig och icke skattepliktig egendom. Detta innebär, förutom att registerfastighet skall uppdelas i olika taxeringsen— heter efter skattepliktsförhållandena, att register— fastigheter med skilda skattepliktsförhållanden ej får sammanslås till en taxeringsenhet. En regel om att skattefri och skattepliktig egendom inte får ingå i

samma taxeringsenhet bör tas in i 4 kap. 4 5 FTL.

8.3.5 Användning och beskaffenhet

I nuvarande regler om bildande av taxeringsenhet före— skrivs att fastighet eller del därav skall uppdelas i flera enheter, om fastigheten eller delen används för

ändamål som är väsentligen olika och om olikheten kan

hänföras till skilda områden av fastigheten (8 5 2 mom. tredje stycket KL). Fastigheter och fastighetsde— lar som har likartad användning kan i sin tur samman— föras till en taxeringsenhet, bl.a. om de har ekono—

miskt samband (jfr 8 5 2 mom. fjärde stycket).

Reglerna om indelning i taxeringsenheter med hänsyn till fastigheternas användning synes i stort sett ha gett ett praktiskt tillfredsställande resultat.

I kapitel 6 i detta betänkande som behandlar klassifi- cering av byggnader och mark, har föreslagits att klassificeringen skall göras på grundval av egendomens användning eller beskaffenhet. Byggnaderna har inde— lats i småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, specialbygg— nad och industribyggnad. Marken har indelats i tomt— mark för sådana byggnader utom för ekonomibyggnad samt i täktmark, exploateringsmark, åkermark, betesmark,

skogsmark, skogsimpediment och övrig mark.

För att låta taxeringsenheter svara mot vad som ekono— miskt hör samman och som lämpligen kan värderas för sig bör den typ av egendom som ingår i en taxeringsen— het inte ha skilda användningsområden eller olika be— skaffenhet. Användningssättet och beskaffenheten bör därför ingå i grunderna för reglerna om bildande av

taxeringsenheter.

Om taxeringsenheter bildas med ledning av klassifice— ring av byggnader och mark som har föreslagits i 2 kap. FTL, skulle byggnadstyper och ägoslag som före— slagits i det kapitlet kunna kombineras så att resul— tatet blir ekonomiska enheter av det slag som tidiga— re har omtalats, dvs. enheter som går i handeln och därför lättare kan värderas, och som därför lämpligen bör bilda särskilda taxeringsenheter. Det har också

som tidigare nämnts varit ett mål vid klassificeringen

av byggnader och mark att de olika byggnadstyperna och ägoslagen skall underlätta det övriga taxerings- arbetet bl.a. vid indelningen i taxeringsenheter och värderingen. Den föreslagna klassificeringen får där— för anses som en lämplig utgångspunkt vid indelning i

taxeringsenheter.

Kommittén förordar att taxeringsenheterna skall spe— cificeras med hänsyn till den egendom som skall ingå i enheten. Varje sådan typ av taxeringsenhet bör få omfatta endast egendom som tillhör en särskilt angi— ven kombination av byggnadstyper och ägoslag. Det är dock inte nödvändigt att alla slag av egendom, som anges få ingå i en viss typ av taxeringsenhet, måste ingå i enheten. Den kan innehålla en eller flera av de särskilt angivna typerna av egendom, t.ex. byggnad och tomtmark eller endast byggnad eller endast tomt—

mark.

Indelningen i ett antal typer av taxeringsenheter byg— ger som nämnts på önskemålet att taxeringsenheter skall utgöra en ekonomisk enhet. En följd av detta är enligt kommitténs mening att bebyggda taxeringsenheter i de flesta fall bör innehålla endast en byggnadstyp. I samtliga typer av taxeringsenheter bör övrig mark kunna få ingå.

Följande olika typer av taxeringsenheter bör förekom— ma, nämligen småhusenhet, hyreshusenhet, industrien— het, exploateringsenhet, Specialenhet och lantbruks—

enhet.

En regel om vilka typer av taxeringsenheter som bör finnas och vilka slag av egendom som bör få ingå i varje typ bör tas in i 4 kap. 5 5 FTL. Redogörelse om vilken egendom som bör ingå i de olika typerna av taxeringsenhet och om taxeringsenheternas omfattning

lämnas i det följande.

8.3.6 Taxeringsenhets omfattning och innehåll 8.3.6.1 Taxeringsenhets begränsning till kommun

De nuvarande reglerna om taxeringsenhets omfattning i vad de avser sammanföring av fastigheter och fastig— hetsdelar innebär i huvudsak att fastigheter och delar av fastigheter med beskattningsnaturen jordbruksfas— tighet skall föras samman till en taxeringsenhet, om de har samma ägare och brukas tillsammans. Vidare innebär de att fastigheter och fastighetsdelar med be— skattningsnaturen annan fastighet skall ingå i samma taxeringsenhet, om fastigheterna eller delarna har samma ägare, angränsar varandra och står under gemen— sam förvaltning. Dock får enligt 8 5 2 mom. sjätte stycket KL markområden i skilda kommuner inte hänföras

till samma taxeringsenhet.

Varje kommun har rätt till garantiskatt för fastighe— ter som är belägna inom kommunen. Taxeringsenhet bör på grund härav inte sträcka sig över kommungräns. Kom- mittén föreslår därför inte någon materiell ändring i detta hänseende. En regel om att i taxeringsenhet inte får ingå mark som tillhör olika kommuner bör införas i 4 kap. 3 & FTL. Regeln föreslås få den utformningen att fastigheter och fastighetsdelar, som ligger inom samma kommun och har samma ägare, skall utgöra en taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs senare i kapitlet.

I det följande kommer att behandlas hur egendom i sam- ma ägares hand inom en och samma kommun bör indelas i

taxeringsenheter.

Dessa regler om taxeringsenheternas omfattning före— slås bli införda i 4 kap. 6 — 9 55 FTL.

8.3.6.2 Allmänt om vissa taxeringsenheters omfatt—

ning

Kommittén anser som tidigare anförts att de nuvarande allmänna principerna för bildande av taxeringsenhet bör gälla också i fortsättningen. I enlighet med detta bör småhusenhet, hyreshusenhet, Specialenhet och industrienhet omfatta endast egendom som ligger

i nära anslutning till varandra och som utgör en eko— nomisk enhet (4 kap. 6 5 FTL).

obebyggda avstyckade fastigheter, som ligger nära varandra och har samma ägare, får anses utgöra en eko— nomisk enhet. De bör därför ingå i samma taxeringsen— het som någon av de typer som nyss har omtalats. Där— vid skulle också en arbetsbesparing kunna göras vid taxeringsarbetet.

Som regel bör när det gäller bebyggd fastighet, som bör föras till någon av nyssnämnda slag av taxerings— enheter, i varje taxeringsenhet ingå endast en bygg— nad av byggnadstyperna småhus, hyreshus, specialbygg— nad och industribyggnad. Emellertid kan byggnader ha ett sådant samband med varandra att de bör ingå i samma taxeringsenhet. En närmare redogörelse för då detta bör vara fallet kommer att lämnas, när de oli— ka typerna av taxeringsenheter behandlas i det följan— de. I lantbruksenhet bör också kunna ingå fler än en

byggnad av byggnadstyperna småhus och hyreshus.

8.3.6.3 Småhusenhet

En småhusenhet bör få innehålla endast byggnadstypen småhus samt ägoslagen tomtmark för småhus och övrig mark, eller endera endast småhus eller endast tomt—

mark härför.

Eftersom grunden vid bildande av taxeringsenheter bör vara att taxeringsenhet skall innehålla egendom som har ekonomiskt samband och som är lämplig att värdera för sig vid försäljning bör vanligen endast ett små—

hus ingå i varje taxeringsenhet.

Som nämndes i föregående avsnitt kan emellertid bygg— nader ha sådant samband med varandra att de kan anses utgöra en ekonomisk enhet. De bör då ingå i samma

taxeringsenhet.

Om två eller flera småhus ligger intill varandra och utgör en bebyggelseenhet, bör husen ingåi.samma taxe— ringsenhet. Som exempel på hus som kan anses utgöra en bebyggelseenhet kan nämnas följande fall. För fri— tidsändamål kan exempelvis samma ägare hauppförtfle- ra byggnader med olika funktioner. t.ex. ett fritids— hus och en gäststuga. Byggnaderna kan då sägas funge— ra tillsammans som en enhet. Det förekommer att små— hus står så nära varandra att de kan betraktas som en enhet, t.ex. då ny bostadsbyggnad har uppförts

fast den gamla finns kvar.

Om det finns flera uthyrda fritidshus/som ligger nära

varandra,bör de också ingå i samma taxeringsenhet.

Flera småhusrsom är sammanbyggda i en längalkan ha samma ägare, t.ex. en bostadsrättsförening eller en ägare som hyr ut småhusen. Sådana småhus bör också

ingå i samma taxeringsenhet.

8.3.6.4 Hyreshusenhet

Hyreshusenhet föreslås innehålla endast byggnadstypen hyreshus och ägoslagen tomtmark för hyreshus samt övrig mark. Enheten bör också kunna bestå av endast hyreshus eller endast tomtmark för hyreshus men inte

av endast övrig mark.

I likhet med vad som har förordats under avsnittet om småhusenhet bör i princip endast ett hyreshus ingå i

hyreshusenhet.

Under vissa omständigheter är det emellertid lämpligt att fler än ett hyreshus ingår i samma taxeringsenhet. Detta gäller komplex av byggnader, som kan tänkas bli föremål för försäljning och därför är lämpliga värde— ringsobjekt. De bör ligga intill varandra och utgöra

en ekonomisk enhet. Detta får anses vara fallet om de förvaltas tillsammans och drivs företagsmässigt som

en enhet.

En begränsning bör dock göras. Även om husen ligger intill varandra bör de inte ingå i samma taxeringsen— het, om de inte ligger inom samma byggnadskvarter eller liknande. Motsvarande gäller också i dag.

8.3.6.5 Industrienhet

Normalt bör en industrienhet innehålla industribygg— nad och tomtmark härför samt eventuellt övrig mark,

dock inte endast övrig mark. Som framgår under b) ne— dan bör enligt kommitténs mening även täkter och där—

med sammanhängande egendom bilda en industrienhet.

a) Normal industrienhet

Då det gäller en normal industrienhet som således

innehåller industribyggnad med tomt och eventuellt öv— rig mark är det — liksom i fråga om småhus och hyres— hus — oftast mest ändamålsenligt att endast en indust—

ribyggnad ingår i en särskild taxeringsenhet.

Industrienhet bör också kunna få omfatta flera bygg—

nader. I likhet med vad som har föreslagits beträffan— de småhusenhet och hyreshusenhet bör fler än en indus— tribyggnad få ingå i samma taxeringsenhet,om de ligger

intill varandra och utgör en ekonomisk enhet.

b) Industrienhet med täkt

Som inledningsvis har nämnts bör industrienhet också kunna bestå av täkt och därmed sammanhängande egendom. En sådan industrienhet bör bestå av täktmark, industri- byggnad på täktmark och övrig mark, men inte enbart

övrig mark.

Byggnad eller byggnader som finns på täktområde bör således taxeras tillsammans med marken, förutsatt att de används eller är avsedda att användas i täktverk—

samheten.

Område med fyndighet kan i dag endera ingå i jord— bruksfastighet, som åsätts värde av särskilda till— gångar för fyndigheten eller, om fyndigheten inte bör hänföras till jordbruksfastighet, bilda särskild taxe— ringsenhet med beskattningsnaturen annan fastighet. Det är fallet om fastighetens värde i huvudsak består av fyndigheten och för brytningen uppförda byggnader

och markanläggningar.

För att mark enligt kommitténs förslag skall klassi— ficeras som täktmark och därmed enligt det här aktu— ella förslaget utgöra särskild taxeringsenhet har långtgående krav uppställts. Det räcker inte med att en fastighet har en fyndighet som kan höja fastig— hetens värde. Endera måste täkt pågå eller också måste tillstånd till täkt ha beviljats.

I jämförelse med nuvarande ordning innebär förslaget att vissa slag av fyndigheter/som nu åsätts värde av särskilda tillgångar/inte kommer att beaktas vid vär— deringen av jordbruksfastighet.

Om däremot förutsättningarna för att mark med fyndig— het skall indelas som täktmark är uppfyllda kommer marken att utbrytas till en särskild taxeringsenhet med beskattningsnaturen annan fastighet. Har så vitt— gående åtgärder vidtagits med fyndigheten att täkt— verksamhet har påbörjats eller att täkttillstånd har sökts och beviljats kan markområdet anses ha en sådan självständig ställning i förhållande till fastigheten i övrigt att det bör utgöra en särskild taxeringsen— het.

Den som har förvärvat nyttjanderätt till täktmark mot engångsvederlag blir, som tidigare har föreslagits, ansedd som ägare till området och får betala garanti— skatt för den taxeringsenhet som marken ingår 1. Varje täktområde bör utgöra en taxeringsenhet. Om däremot flera täktområden omfattas av samma täkttillstånd får de anses utgöra en ekonomisk enhet i ägarens hand. De bör taxeras tillsammans. Detta bör regleras i 4 kap. 75FTL.

I avsnitt 8.3.2 har omtalats att jordeboksfiske och vattenverk på annans grund är registerfastigheter.

Sådana registerfastigheter bör vara industrienheter.

8.3.6.6 Specialenhet

Specialenhet föreslås kunna innehålla specialbyggnad,

tomtmark härför och övrig mark.

Specialbyggnader skiljer sig från övriga byggnader genom att de enligt förslaget alltid skall vara

skattefria. Tidigare har föreslagits att skattefri och skattepliktig egendom ej bör ingå i samma taxe— ringsenhet. Som följd härav bör specialbyggnad och eventuell tomtmark och övrig mark som kan hänföras till byggnaden bilda särskilda taxeringsenheter.

Eftersom skattefriheten är knuten till byggnad kan

enbart tomtmark inte utgöra en Specialenhet.

I normalfallet bör Specialenhet omfatta endast en byggnad. Men om flera byggnader står nära tillsammans och utgör en ekonomisk enhet är det lämpligt att de

. . . . ingar I samma taxeringsenhet.

Om ett sjukhusområde omfattar flera vårdbyggnader får dessa anses höra till samma ekonomiska enhet. Samma kan sägas om en kyrka och ett kapell som ligger intill varandra och om t. ex. träningslokaler och omkläd— ningsbyggnader på en idrottsplats. Normalt torde olika typer av specialbyggnader inte kunna anses utgöra en ekonomisk enhet tillsammanscoch de bör därför inte

bilda en gemensam taxeringsenhet.

8.3.6.7 Lantbruksenhet

Med utgångspunkt i de förda resonemangen om den eko— nomiska enheten är det enligt kommitténs mening lämp— ligt att föra byggnadstypen ekonomibyggnad och ägo— slagen åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpedi— ment och övrig mark, samt regelmässigt även småhus resp. hyreshus med tomtmark till husen till lantbruks— enhet, där de på sedvanligt sätt används som bostad för ägare, arrendator eller arbetskraft.

I KL sägs i fråga om sammanslagning av jordbruksfas— tigheter till en taxeringsenhet att, för att sådana fastigheter i allmänhet och delar därav skall föras samman till en taxeringsenhet, bör som generellt krav gälla att delarna brukas tillsammans. Bestämmandet av vad som bör anses som en brukningsenhet för allmänna och enskilda skogar bör enligt Handledningen knytas till vad som administrativt och redovisningsmässigt utgör en enhet. Skogsmark med samma ägare och som är belägen inom samma kommun förutsätts enligt Handled— ningen normalt vara sambrukad.

Jordbruksmark som har samma ägare och ligger inom samma kommun bör enligt Handledningen sammanförastill en taxeringsenhet, om sambruk föreligger. Även om viss mark inte brukas tillsammans med ägarens övriga mark men uppenbart tillhör samma ekonomiska enhet

skall all jordbruksmark utgöra en taxeringsenhet.

Kommittén anser att ett liknande resultat bör efter- strävas genom de nya reglerna. All jordbruks— och skogsbruksmark inom en kommun, som har samma ägare, bör utgöra en taxeringsenhet. Om skilda brukningsen— heter går att särskiljalihrdock varje sådan enhet ut—

göra en särskild taxeringsenhet. Det torde främst vara på större gods som särskilda brukningsenheter går att urskilja. Exempelvis kan ägaren driva jord— bruk på en del av fastigheten eller fastigheterna medan en eller flera arrendatorer brukar andra av—

gränsade delar av egendomen.

Beträffande stora bolagskogar o. d. och domänverkets skogar ansåg fastighetstaxeringsutredningen att de förvaltningsenheter som skogarna bestod av i princip borde anses som brukningsenheter. Skäl att bryta ner dessa enheter i mindre delar än dem för vilka redo— visningen skedde och redovisningshandlingar och lik— nande i fråga om skogen upprättades syntes inte före—

ligga enligt utredningen.

Att en skoglig brukningsenhet på grund av vad som hade anförts kunde komma att omfatta flera kommuner ansågs inte utgöra något hinder. Visserligen fick en taxeringsenhet inte sträcka sig över kommungräns, men enligt värderingsreglerna skulle två eller flera fastigheter, som var belägna inom skilda kommuner och som skulle ha utgjort en taxeringsenhet, om de hade legat i samma kommun, taxeras som om de utgjorde en taxeringsenhet. Därefter skulle anges hur stor del av värdet som föll på varje kommun. (SOU 1973:4 s.

216 f.).

I Handledningen intogs anvisningar om skogliga taxe— ringsenheter med utgångspunkt i vad fastighetstaxe— ringsutredningen hade anfört. Enligt kommitténs me— ning bör de skogliga brukningsenheter som nämnts även fortsättningsvis behandlas på liknande sätt vid bil— dande av taxeringsenheter som vid 1975 års fastig— hetstaxering. All den skogsmark och det skogsimpedi—

ment som ligger inom samma kommun och har samma ägare

bör bilda en enda taxeringsenhet, om marken utgör en brukningsenhet. Om inte bör den uppdelas så att varje taxeringsenhet svarar mot en brukningsenhet.

Bostadsbyggnader på lantbruksenhet

Byggnader som används som bostad åt en eller flera familjer finns nu både på taxeringsenheter med be— skattningsnaturen jordbruksfastighet och beskattnings— naturen annan fastighet. På jordbruksfastighet kan

finnas fler än en bostadsbyggnad.

I Handledningen har lämnats tämligen detaljerade an— visningar om hur man bör förfara med bostadsbyggnader på jordbruk och skogsbruk vid bildande av taxerings— enheter. Sålunda anges att bostadsbyggnad, som till— hör ägaren, bör anses vara använd för samma ändamål som fastigheten i övrigt, om det är den enda för bostadsändamål användbara byggnaden på fastigheten. Detta bör gälla även om byggnaden bebos av annan än ägaren, även om den som bor där inte är sysselsatt i jordbruket eller skogsbruket. Byggnader utöver man— gårdsbyggnad, som ägs av fastighetsägaren, skall också taxeras med jordbruksfastigheten, om de behövs för anställd arbetskraft eller anställda, som efter upp— nådd pensionsålder bor kvar på fastigheten. Byggnad, som har uppförts i direkt syfte att utnyttjas för annat än jordbrukets eller skogsbrukets behov och inte heller gör det, bör enligt Handledningen brytas ut till särskild taxeringsenhet. Vidare bör byggnad, som har friställts till följd av stadigvarande ändring i driftsinriktningen eller som stadigvarande uthyrs till annan än personal på fastigheten eller till annat ändamål, utgöra särskild taxeringsenhet.

Enligt kommitténs mening är det även i fortsättningen lämpligt att bostadsbyggnader med tomtmark härför regelmässigt får ingå i lantbruksenhet. Kommittén lämnar förslag i detta hänseende i 4 kap. 5 5 andra stycket FTL. Till den närmare innebörden av detta för— slag återkommer utredningen under avsnitt 9.3.2. Här anges endast några huvudsakliga drag av den reglering som utredningen förordar i detta avseende. I huvudsak bör då gälla att till lantbruksenhet bör föras bygg- nader som används som bostad för ägare eller arren— dator till enheten eller anställd arbetskraft, om byggnaden eller byggnaderna ligger i omedelbar an— slutning till jordbruks— eller skogsbruksmarken. Finns på fastighet med jordbruks— eller skogsbruksmark öv— riga bostadsbyggnader bör dessa utbrytas till sär— skilda taxeringsenheter tillsammans med tomtmark för

byggnaden.

Storleken på en lantbruksenhet kan variera väsentligt. Videnxuss mindre arealbörinte bostadshus få ingå i lantbruksenheten. I sådana fall föreslås att bostads— byggnad, som ligger i anslutning till lantbruksenhe- ten, skall ingå i en separat småhus— eller hyreshus— enhet beroende på hur huset är inrättat. Även denna fråga kommer närmare att diskuteras när frågor om be—

skattningsnatur behandlas.

Sammanfattningsvis föreslås beträffande lantbruks- enhet att den får innehålla ägoslagen åkermark, betes— mark, skogsmark och skogsimpediment. Den bör vidare kunna omfatta ekonomibyggnad och övrig mark samt bostadsbyggnad, då denna används för ägare, arrendator eller arbetskraft. Lantbruksenhet bör motsvaras av brukningsenhet inom en och samma kommun (4 kap. 8 5 FTL) .

8.3.6.8 Exploateringsenhet

I gällande ordning ingår mark med exploateringsmöj— ligheter antingen i marken i jordbruksfastighet och åsätts då övervärde på grund av exploateringsmöjlig— heterna eller också bildas särskild taxeringsenhet med beskattningsnaturen annan fastighet (s.k. exploa— teringsfastighet). Enligt Handledningen skall särskild taxeringsenhet bildas av fastighet som kan förväntas bli exploaterad för bebyggelseändamål och är oanvänd, om det är påtagligt att den är avsedd att exploateras inom en nära framtid. Vidare bör mark, som arrenderas ut som tomtplatser, brytas ut till exploaterings— fastighet. Exploateringsmark bör enligt punkt 4 av anvisningarna till 8 5 KL föras samman till en taxe— ringsenhet, även om den består av från varandra skilda

markområden.

Kommittén har i avsnitt 6.3.3.4 föreslagit att mark

som klart dokumenterat, genom att den i fastställd

plan har avsatts för byggnadsändamål, kommer att bli exploaterad skall klassificeras som exploateringsmark, om den inte bör klassificeras som tomtmark. Markområde, som uppfyller de krav som har uppställts, bör indelas som exploateringsmark och taxeras för sig som annan fastighet. Om de angivna förutsättningarna är uppfyll- da kan marken inte längre anses ha ett sådant samband med lantbruk att den bör taxeras tillsammans med jord-

bruks— och skogsbruksmark.

Med hänsyn till att långtgående krav har uppställts

för att mark över huvud taget skall klassificeras som exploateringsmark, får det till följd att en del mark med exploateringsmöjligheter behålls som mark på jord—

bruksfastighet utan att övervärde åsätts.

Mark, som däremot stämmer med definitionen av exploa— teringsmark, kommer enligt förslaget att utbrytas till särskild taxeringsenhet, s.k. exploateringsenhet.

I första hand bör exploateringsmark i samma ägares hand bilda en taxeringsenhet, även om den ligger inom skilda områden i en kommun. För mark som ligger inom olika tätorter eller planområden finns det dock skäl att dela upp marken i skilda taxeringsenheter.

De faktorer som inverkar på värdet kan nämligen varie— ra mellan olika tätorter och olika planområden. Därför bör skilda taxeringsenheter bildas för varje tätort

och planområde.

Kommittén anser att denna förutsättning vid bildande av exploateringsenheter är väsentlig. Kommittén före- slår därför att föreskrift tas in i 4 kap. 7 5 FTL om att endast exploateringsmark inom samma tätort eller

planområde får utgöra en taxeringsenhet.

I exploateringsenhet bör även övrig mark få ingå.

Byggnad, som är belägen inom ett exploateringsområde och som skall rivas/bör taxeras. Som tidigare har föreslagits bör mark till sådan byggnad utgöra exploav teringsmark och inte tomtmark. I exploateringsenhet bör byggnad inte ingå. Därför föreslås att rivnings— byggnad på exploateringsmark utgör en särskild taxe— ringsenhet, exempelvis småhusenhet, om byggnaden är ett småhus.

8.3.6.9 övrig mark

övrig mark är enligt förslaget sådan mark som ej kan anses tillhöra något av de övriga ägoslagen. Vid bildande av taxeringsenheter bör man utgå från ägar— förhållandena, när det gäller att avgöra om övrig mark skall taxeras tillsammans med annat ägoslag. Äger samma rättssubjekt både något av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark, och skogsimpediment och ägo— slaget övrig mark inom samma kommun synes det natur— ligast — med tanke på den mark som normalt ingår i ägoslaget övrig mark — att den övriga marken förs

samman med nämnda ägoslag till en lantbruksenhet.

Om ägaren till övrig mark inte äger mark i kommunen, som skall bilda lantbruksenhet, men i stället tomt— mark, exploateringsmark eller täktmark bör den övriga marken ingå i den taxeringsenhet som innehåller tomt— mark, exploateringsmark eller täktmark och som ligger

närmast den övriga marken.

Det kan tänkas att någon är ägare till endast övrig mark. Då får den övriga marken bilda en egen taxe— ringsenhet. Även i det fallet att övrig mark har stor omfattning bör den utgöra en egen taxeringsenhet, oavsett om den ägs av någon som även äger andra ägo— slag inom kommunen. I sådant fall bör den övriga mar— ken bilda en egen taxeringsenhet, såvida den övriga marken saknar samband med taxeringsenhet i övrigt. Exempelvis kan en mosse ingå i en fastighet med små— hus men ligga långt från huset, genom att övriga delar har frånskiljts fastigheten. I sådant fall bör mossen

utgöra en särskild taxeringsenhet.

En regel om hur övrig mark skall behandlas vid bil— dande av taxeringsenheter bör tas in i 4 kap. 5 5 tredje stycket FTL. När taxeringsenhet, enligt vad som nyss anförts, bör bestå av endast övrig mark kan övervägas om sådan enhet skall utgöra en särskild typ av taxeringsenhet. Eftersom tidigare har föreslagits att övrig mark i första hand skall föras till några av de redan angivna typerna av taxeringsenheter fram— står det inte som motiverat att särbehandla återsto— den av den övriga marken. Det torde också innebära en arbetsbesparing vid längdföringen, om ett begränsat antal typer av taxeringsenheter används. Med hänsyn härtill bör övrig mark, som ensam skall utgöra taxe— ringsenhet, hänföras till någon av de tidigare nämnda typerna av taxeringsenheter.

Kommittén förordar mot bakgrund av det anförda att taxeringsenhet, som består av endast övrig mark.0ch_sqn ligger huvudsakligen inom tättbebyggt samhälle, be- tecknas Specialenhet och att taxeringsenhet, som är belägen huvudsakligen utom sådant samhälle, utgör lantbruksenhet (4 kap. 5 5 tredje stycket FTL).

8.3.6.10 Statens fastigheter

Enligt Handledningen anses som sådan skild användning, som bör föranleda utbrytning av fastighetsdel till särskild taxeringsenhet , det fall att olika delar av en statligt ägd fastighet förvaltas av skilda myndig— heter. Detta innebär enligt Handledningen att om mar— ken förvaltas av domänverket och byggnaden av bygg— nadsstyrelsen bör fastigheten indelas i två taxerings— enheter.

Kommittén anser att det kan vara praktiskt.förde stat— liga myndigheterna i deras förvaltning att egendom, som förvaltas av olika myndigheter, inte ingår i sam— ma taxeringsenhet. Därför bör en regel tas in 14 kap. 9 5 FTL om att fastighet som till skilda delar för— valtas av olika statliga myndigheter får uppdelas i

taxeringsenheter efter myndigheternas förvaltnings—

områden.

8.3.7 Samfälligheter

Marksamfälligheter och anläggningssamfälligheter intar i viss mån en särställning i fastighetssammanhang. Marksamfälligheter bildas med stöd av FBL. Enligt denna lag är samfällighet mark som hör till flera fastigheter gemensamt. Mindre marksamfällighet av— sätts som regel för gemensam användning, t.ex. grön— områden, vid nybildning av bostadsfastigheter. Även större marksamfälligheter kan bildas, exempelvis ge— mensamhetsskogar. Tidigare kunde marksamfälligheter bildas enligt lagen (1926z326) on delning av jord på landet. Marksamfälligheter finns även av ålder, t.ex. häradsalhnänningar. Föreskrifter om nyttjande och för— valtning av marksamfälligheter lämnas i t.ex. lagen

(1952:166) om häradsallmänningar.

Om anläggningssamfälligheter stadgas i anläggnings— lagen (1973:1149). Lagen innehåller bestämmelser om inrättande av gemensamhetsanläggning. Härmed avses anläggning som är gemensam för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål som är av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Gemensamhetsanläggning och rätt till utrymme är samfällda för de fastig—

heter som deltar i anläggningen.

Anläggningssamfälligheter kan fortfarande bildas enligt bestämmelser i även andra författningar. Exem— pelvis kan sådana samfälligheterbildasenligt vatten— lagen (1918:523).

Genom lagstiftning år 1973 (1973:1150) tillkom lagen om förvaltning av samfälligheter. Denna lag är till— lämplig både på marksamfälligheter och gemensamhets— anläggningar. Lagen qer två olika möjligheter att utöva förvaltning över samfälligheter, delägarför— valtning och föreningsförvaltning. Delägarförvaltning går ut på att delägarna beslutar gemensamt i förvalt— ningsangelägenheterna. För föreningsförvaltning bi]— das en särskild juridisk person, en samfällighets—

förening, för handhavandet av förvaltningen.

Nuvarande regler om hur samfälligheter skall taxeras tillkom inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. Sålunda gäller nu enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 8 5 KL att marksamfällighet eller gemensamhetsanläggning skall utgöra entaxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Undantag häri— från görs om delägarfastigheterna till en gemnsam— hetsanläggning uteslutande eller så gott som uteslu— tande är en— eller tvåfamiljsfastigheter. Vidare undantas från huvudregeln vissa marksamfälligheter och gemensamhetsanläggningar, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde.

Departementschefen ansåg i prop. 1973:162 5. 303 som föregick lagstiftningen vid 1975 års taxering, att det normalt inte torde möta några svårigheter att värdera en andel i samfällighet tillsammans med den delägande fastigheten. Som huvudregel borde gälla att värdering skedde på detta sätt. Undantag från huvud— regeln borde dock göras för samfälligheter som stod under förvaltning av juridisk person.

Sådana hade i regel ett stort ekonomiskt värde. Vär— deringstekniskt vore det härvid enklare att värdera samfälligheten för sig. Fullgörandet av deklarations— skyldigheten torde vara lättare för samfälligheten

som sådan än för delägarna. Departementschefen:fann dock att undantag borde göras även från regeln att samfäl— ligheter, som förvaltades av juridiskapersoner,skulle taxeras för sig. Han avsåg här gemensamhetsanläggning— ar vars delägarfastigheter utgjordesenzvillor. Vid taxeringen värderades lämpligen villorna inklusive den förmån gemensamhetsanläggningen innebar för villan. Vidare åsyftades vägsamfälligheter o.d.samtnmrksam— fälligheter och gemensamhetsanläggningar av mindre

värde.

Enligt kommitténs uppfattning har vad departements— chefenanfördegiltighetävenj_dag.Reglernaharfungerat bra. Skäl till ändringanrdessa saknas därför.Dockbör undantaget sonlgäller gemensamhetsanläggningar, vars delägarfastigheter utgörsavvillafastigheterutvidgas tillattgällaävenmarksamfälligheter. Kommittén före— slår därför att en regellnedi.stort sett samma innehåll somi.punkt1 andra stycketay'anvisningarnatill.8 5 KL införs i 4 kap. 10 5 FTL.

8.4 Lagtextens utformning

De nuvarande reglerna för bildande av taxeringsenheter har, som kommittén tidigare framfört, lett till ett

i stort sett önskat resultat. I sak har kommittén ge— nom sitt förslag till lagstiftning på de allra flesta punkterna eftersträvat ett bibehållande av den nuva— rande ordningen. Det har dock varit påkallat att änd— ra systematiken i de nya reglerna om taxeringsenhet

för att anpassa den till FTLzs uppläggning.

Utformningen av reglerna i 2 kap. FTL om indelning i byggnader och mark har skett så att de skulle kunna ligga till grund för bl.a. reglerna om skatteplikt,

taxeringsenhet och beskattningsnatur och för att dessa regler skulle få det önskade materiella innehållet.

Reglerna i 4 kap. FTL om bildande av taxeringsenhet har utformats efter en princip som går ut på att bil— dandet sker efter ett stegvis förfarande.

Till en början fastslås att med taxeringsenhet avses vad som skall taxeras för sig (l 5). En bestämmelse

av samma innehåll finns nu i 8 5 1 mom. KL.

Fastighet bör utgöra utgångspunkt vid bildandet av taxeringsenheter. Därför anges i l 5 att fastighet skall utgöra taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs. Med fastighet avses registerfastighet, på samma sätt som nu framgår av första punkten i anvisningarna till 8 g KL. Anges inte annat i någon av de följande para— graferna i kapitlet skall registerfastighet vara taxeringsenhet. I praktiken kommer det största antalet taxeringsenheter att motsvaras av en registerfastig—

het.

2 5 innehåller en uppdelningsregel. Grunden för upp— delning är ägarförhållandena. Med tanke på fastighets— taxeringens betydelse på olika rättsområden är det ett viktigt krav att ägarförhållandena renodlas. På grund härav har paragrafen getts det innehållet att fastig— het som har olika ägare till skilda delar av fastig— heten skall delas upp i taxeringsenheter efter ägar— förhållandena. Enligt 47 5 KL jämställs vissa inne— havare till fastighet med ägare när det gäller att betala skatt på garantibelopp. Sådana innehavare jäm— ställs 1 kap. 5 % FTL också med ägare i den lagen. Uppdelningsregeln berör således även fastighet som till någon del innehas av person enligt 47 % KL. Mot— svarighet till uppdelningsregeln finns nu till vissa

delar i 8 5 2 mom. andra stycket andra punkten.

Hur nästa steg för att komma fram till den slutliga taxeringsenheten skall tas anges i en sammanslagnings— regel i 3 9. Där föreskrivs att fastigheter och fastig— hetsdelar, som är belägna inom samma kommun och som har samma ägare, skall utgöra en taxeringsenhet om inte annat föreskrivs. Detta innebär att i detta led i indelningsförfarandet fastigheter och fastighetsde— lar teoretiskt sammanfors till en enhet, bara de lig— ger inom samma kommun och har samma ägare. Regeln av— ser också att uttrycka att san geografisk gräns för sammanslagning har satts kommun. Taxeringsenhet får således inte sträcka sig över kommungräns.

Man kan alltså tänka sig att efter det indelningsför— farande som har reglerats i 2 och 3 55 fastigheter och fastighetsdelar inom samma kommun och med samma ägare, som var för sig används för olika ändamål, t.ex. småhus, industri eller jordbruk, teoretiskt sammanförs till

en enda enhet. Genom de uppdelningsregler som följer, och till vilka hänvisning sker i 3 5, avses emeller— tid att i princip samma praktiska resultat skall upp— nås som genom nu gällande bestämmelser.

Den första uppdelningsregeln avser skattepliktsför— hållandena. Enligt 4 5 får taxeringsenhet inte omfatta både skattepliktig och icke skattepliktig egendom. En fastighetsägare, som t.ex. äger en registerfastighet på vilken det bedrivs industri och en registerfastig— het i vilken ingår en teaterbyggnad, har genom 3 5 fått sitt fastighetsinnehav teoretiskt sammanfört till en enda enhet. Genom 4 5 får fastighetsägaren sitt fastighetsinnehav uppdelat i två enheter i enlighet med delarnas skattepliktsförhållanden. (Teaterbyggnad har i 3 kap. 2 5 FTL föreslagits bli undantagen från skatteplikt'L

Eftersom byggnad enligt förslaget skall,både i fråga om skattepliktsförhållandena och i övrigt, indelas

enligt huvudsaklighetsprincipen behöver det inte kom— ma i fråga att uppdela en och samma byggnad i olika

taxeringsenheter.

I 5 5 ges ytterligare uppdelningsföreskrifter. Denna fas i indelningsförfarandet innebär en uppdelning efter användningssätt och beskaffenhet. Gällande reg— ler innebär också att fastighet i Vissa fall skall delas upp i olika taxeringsenheter efter användnings— sätt.

I paragrafens första stycke föreskrivs vilka kombi— nationer av byggnadstyper och ägoslag en taxerings— enhet får innehålla. I andra och tredje styckena ges

undantagsregler.

Det krav på Viss kombination som anges för varje taxe— ringsenhet har formen av en maximiregel. Under t.ex. punkt 1 i 5 5 första stycket anges småhus och tomt— mark härför (småhusenhet). Det innebär att småhus— enhet högst får innehålla småhus och tomtmark härför. Det är således inte något hinder för att småhusenhet består av enbart småhus eller enbart tomtmark för

småhus.

Sex olika typer av taxeringsenheter föreslås få före— komma. Industrienhet förekommer dock i tre varianter, nänligen enhet med industribyggnad och tomtmark här— för, enhet med täktmark och eventuell industribyggnad på täktmarken samt enhet med jordeboksfiske eller

vattenverk på annans grund.

I 5 5 tredje stycket lämnas regler om indelning av övrig mark. Där sägs att sådan mark får ingå i alla typer av taxeringsenheter. Vidare föreskrivs hur övrig mark skall kanbineras med olika byggnadstyper och ägoslag. Där regleras också de fall då enbart övrig mark skall utgöra en taxeringsenhet.

Småhus eller hyreshus med tomtmark härför skall ut— göra särskilda taxeringsenheter och ekonomibyggnad,

åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment särskilda enheter. Detta innebär att bostadsbyggnad i detta skede av indelningen inte kan föras till lant—

bruksenhet.

I 5 5 andra stycket anges de förutsättningarscmlställs upp för att bostadshus skall få ingå i lantbruksenhet. Om dessa förutsättningar är uppfyllda skall bostads— byggnad med tomtmark inte utgöra särskild taxerings— enhet utan föras till lantbruksenhet. Innehållet i detta stycke behandlas närmare i avsnittet om beskatt— ningsnatur. Nästföljande steg i indelningsförfarandet är en ytterligare uppdelning. Hittills har uppdelning gjorts efter ägarförhållanden, skattepliktsförhållan—

den, användningssätt och beskaffenhet.

Fastighet och fastighetsdelar med samma ägare, skatte— pliktsförhållande och användningssätt eller beskaffen— het utgör i detta led av förfarandet en enda tänkt massa, trots att fastigheterna eller delarna kan befinna sig på olika ställen inom kommunen. Reglerna

i 6—8 55 går ut på att dela egendomsmassan i taxe—

ringsenheter med lämplig omfattning.

6 5 ger föreskrifter angående omfattningen av småhus—, hyreshus—,special— och industrienhet. I sådana enheter skall endast ingå egendom som ligger i nära anslut-

ning till varandra och som utgör en ekonomisk enhet.

I 7 5 första stycket föreskrivs hur man skall förfara med exploateringsmark som ligger inom samma kommun och som har samma ägare. Utgångspunkten är den samman— slagna egendomsmassan av exploateringsmark. I de fall sådan mark ligger inom olika tätorter eller planom— råden skall marken inom varje tätort eller planområde

utgöra en taxeringsenhet.

Täktmark med samma ägare kan vara utspridd i skilda delar av en kommun. Områdena har genom 3 5 sammanförts till en tänkt enhet. 7 5 andra stycket reglerar hur det slutligen skall förfaras med täktmarksområdena. I huvudfallet skall varje område utgöra en särskild taxeringsenhet, men om olika markområden omfattas av samma täktplan skall dessa områden utgöra en taxerings—

enhet.

Beträffande jordbruksmark och skogsbruksmark som har sammanförts till en massa ges en uppdelningsregel i 8 5. Där sägs att om sådan mark rymmer flera bruk— ningsenheter skall varje brukningsenhet utgöra en

taxeringsenhet.

9 5 innehåller ytterligare en uppdelningsregel. Egen— dom som enligt de föregående paragraferna skall ingå i en taxeringsenhet kan ytterligare uppdelas, om egendomen tillhör staten och till skilda delar för—

valtas av olika statliga myndigheter.

I 10 5 regleras i vilka fall samfällighet skall utgöra särskilda taxeringsenheter. Samfällighet utgör inte

en särskild fastighet. Den hör till de fastigheter den är samfälld för. En fastighets andel i samfällig— het skall därför vanligen taxeras tillsammans med fastigheten. 10 5 ger vissa undantagsregler härifrån.

Sammanfattningsvis har kapitlet om bildande av taxe— ringsenheter följande uppläggning. Utgångspunkten är registerfastigheten. En uppdelning av denna skall där— efter göras, om det finns skilda ägarförhållanden till den. Efter denna preliminära uppdelning skall varje ägares totala fastighetsinnehav inom en kommun slås samman till en enda tänkt egendomsmassa. Härefter skall en successiv uppdelning av denna egendomsmassa göras. Denna uppdelning skall ske efter skatteplikts—

förhållanden, användningssätt och beskaffenhet samt med beaktande av att varje taxeringsenhet även till omfattningen bör utgöra en lämplig ekonomisk enhet.

9 BESKATTNINGSNATUR

9.1 Gällande ordning

Beskattningsnaturen för en fastighet, jordbruksfas— tighet eller annan fastighet, skall avgöras med hän— syn till det sätt fastigheter används på.

Reglerna om beskattningsnatur lämnas i 7 5 KL och i anvisningarna till den paragrafen. Handledningen ger vidare omfattande anvisningar för hur gränsdragningen

mellan fastigheter med olika beskattningsnatur skall

göras.

Enligt 7 5 KL taxeras fastighet som jordbruksfastig- het, då den används för jordbruk eller skogsbruk och

som annan fastighet, då den används för annat ända—

mål.

Om fastighet används delvis för jordbruk eller skogs- bruk och delvis för annat ändamål skall enligt 7 5 de delar som används för jordbruk eller skogsbruk med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras som jordbruksfastighet och de övriga delarna som an— nan fastighet. I anvisningspunkt 1 till 7 5 anges att om det på ägorna till en jordbruksfastighet anläggs en fabrik eller uppförs en byggnad, som är avsedd för uthyrning, skall de områden som tas i anspråk för dessa ändamål jämte anläggningarna anses som annan fastighet. övriga delar av fastigheten blir att anse

som jordbruksfastighet.

I nämnda anvisningspunkt sägs vidare att om en bygg— nad används både för exempelvis uthyrning och för jordbruksändamål får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Om markområde används för annat ända— mål än jordbruk — t.ex. en torvmosse som tas i bruk av ett torvindustriellt företag — skall området taxe—

ras som annan fastighet.

I punkt 2 av anvisningarna sägs bl.a. att för att fastighet skall anses vara använd för skogsbruk får arealen skogsmark inte vara alltför ringa. Finns en mindre virkestillgång på fastigheten hindrar inte detta att den taxeras som annan fastighet, om bosta— den är det väsentliga. Av tredje anvisningspunkten framgår att om en förädlingsindustri drivs på jord— bruksfastighet föranleder inte detta att hela fastig— heten skall taxeras som annan fastighet. Byggnader eller andra inrättningar för förädlingsindustrin skall tillsammans med anläggningsområdet taxeras som

annan fastighet, men inte egendomen i övrigt.

I 7 5 tredje stycket anges att om fastighet ligger oanvänd skall den taxeras som jordbruksfastighet. Detta skall dock bara gälla om det inte är påtagligt att den är avsedd för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

I femte stycket av 7 5 sägs att i fastighetsregister särskilt upptaget fiskeri skall taxeras som annan fastighet.

Vidare gäller enligt 7 5 fjärde stycket att under jordbruk skall inbegripas binäring till jordbruk. An— visningarna (punkt 5) hänvisar till anvisningarna till 21 5 KL i fråga om vad som är att hänföra till skogsbruk, jordbruk och jordbrukets binäringar.

Enligt Handledningen bör följande regler tillämpas vid bedömningen av om en fastighet skall anses vara jordbruksfastighet eller småhusfastighet.

Taxeringsenhet med bostadsbyggnad

1. Taxeringsenhet, vars produktiva mark (åker, ängs— och betes— mark och skogsmark) understiger 5 ha och vars åkerareal under— stiger 2 ha bör taxeras scm småhusfastighet.

Undantag 1. Driftbyggnad, som ägs av arrendator och som är be— lägen inom eller i direkt anslutning till arrenderad fastighet, bör taxeras scm jordbruksfastighet.

Undantag 2. Brukningscentrum, scm avstyckats och utgör särskild fastighet, bör taxeras som jordbruksfastighet, om byggnaderna används för jordbruk av större omfattning san bedrivs på an— gränsande arrenderad mark.

Undantag 3. an taxeringsenhet består av både produktiv mark och av icke produktiv mark av betydande omfattning eller av endast icke produktiv mark av betydande anfattning, bör taxeringsenhe— ten taxeras som jordbruksfastighet. Exempel: Större torvmosse där torvtäkt inte varit eller är aktuell, taxeras scm jord— bruksfastighet.

2. Taxeringsenhet, vars produktiva mark uppgår till minst 5 ha bör taxeras scm jordbruksfastighet.

3. övriga taxeringsenheter, dvs. sådana där arealen produktiv mark understiger 5 ha och åkerarealen uppgår till minst 2 ha, bör taxeras som jordbruksfastighet.

Undantag: Taxeringsenhet bör anses som småhusfastighet cm vär— det av bostadsbyggnaderna uppgår till mer än 3/ 4 av det totala taxeringsvärdet .

övriga fall

4. Taxeringsenhet scm inte är bebyggd med bostadsbyggnad, bör taxeras som jordbruksfastighet.

Undantag: Taxeringsenhet, scm är obebyggd men tillkomnit för bostadsändamål, bör taxeras som småhusfastighet. Är ett bebygg— ande av fastigheten inte längre aktuellt t.ex. gencm att bygg— nadslov inte kan påräkans f.n. och detta är ett förhållande som inte kan förväntas bli ändrat, skall dock fastigheten taxeras scm jordbruksfastighet.

De ovan angivna reglerna bör följas även om detta medför att fastighet får annan beskattningsnatur än vid föregående taxe— ring.

För gränsdragning mellan jordbruksfastighet och indu— strifastighet vid växthus-,frukt— och plantskoleod— ling, fältmässig grönsaksodling o.d. ger Handledning— en vissa normer. Först anges att mark för trädgårds— skötsel räknas till jordbruk, då den drivs tillsam— mans med annat jordbruk. Enligt huvudregeln skall

marken hänföras till jordbruksfastighet.

Om visst område på jordbruksfastighet används för trädgårdsskötsel med industriell karaktär skall områ—

det taxeras som annan fastighet.

När det gäller fastighet där enbart växthusodling be— drivs, bör enligt Handledningen fastigheten taxeras som annan fastighet.

Om växtodling bedrivs tillsammans med jordbruk, och växthusarealen understiger 300 m2, bör växthuset ingå i jordbruksfastigheten. Uppgår växthusarealen till minst 300 m2 skall fastighet, som innehåller mindre än 5 ha produktiv mark, taxeras som annan fastighet (industrifastighet). Om fastighet med växthus om minst 300 m2

innehåller minst 5 ha produktiv mark taxeras växthusdelen som annan fastighet och resten

som jordbruksfastighet.

Beträffande fastighet, på vilken fruktodling, plant- skola, fältmässig grönsaksodling o.d. bedrivs, re— kommenderar Handledningen att i Handledningen givna anvisningar om gränsdragning mellan jordbruks— fastighet och småhusfastighet skall äga motsvarande tillämpning.

Om gränsdragning mellan jordbruksfastighet och ex— ploateringsfastighet anförs följande i Handledningen. Fastighet bör taxeras som jordbruksfastighet så länge

den används för jordbruk eller skogsbruk, även om den

förväntas bli exploaterad för bebyggelseändamål. Så bör ske även om exploateringen kan väntas ske inom en nära framtid. Fastighet, som förväntas bli exploate— rad och som ligger oanvänd, taxeras som annan fastig— het om det är påtagligt att den är avsedd att exploa— teras inom en nära framtid. I annat fall bör den taxeras som jordbruksfastighet.

I Handledningen ges slutligen anvisning om hur man bör förfara vid gränsdragning mellan jordbruksfastig— het och viss specialfastighet. Område som utgör all— män plats eller som ingår i specialområde inom plan, t.ex. område för kommunikationsändamål och rekrea— tionsändamål eller som utgörs av skjutfält m.m. bör taxeras som annan fastighet (specialfastighet), om det inte är påtagligt att området åtminstone delvis används för jordbruk eller skogsbruk. Användning för skogsbruk bör i regel inte anses föreligga om området är mindre än 20 ha.

9.2 Inledning

Den beskattningsnatur, jordbruksfastighet eller annan fastighet, som enligt 7 5 KL bestäms vid fastighets— taxeringen får betydelse även i andra sammanhang. Olika regler gäller t.ex. för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av annan fastighet. Vid inkomstberäkningen av en fastighet medges t.ex. avdrag för kostnader för reparation av bostadsbygg— nad på jordbruksfastighet, medan sådant avdrag inte är tillåtet för reparation av en— eller tvåfamiljs— villa. För förvärv av jordbruksfastighet krävs som regel förvärvstillstånd. Sådant behövs inte vid köp

av annan fastighet.

9.3 Synpunkter och förslag

9.3.1 Gränsdragning mellan jordbruksfastighet och

annan fastighet

Som huvudregel gäller nu att fastighet som används för jordbruk eller skogsbruk taxeras som jordbruks— fastighet, och att fastighet, som används för annat ändamål, taxeras som annan fastighet. Avgörande för bedömningen är således om den verksamhet som bedrivs på fastigheten kan anses hänförlig till jordbruk el—

ler till annat ändamål.

Vid 1975 års fastighetstaxering har en mängd gräns— dragningsproblem kunnat konstateras vid bestämmandet av beskattningsnatur. Problemen har varit störst när det har gällt att dra gränsen mellan jordbruksfastig— het och s.k. småhusfastighet. Med småhusfastighet av— ses enligt Handledningen taxeringsenhet bebyggd med eller avsedd att bebyggas med småhus. Det har även förekommit problem vid gränsdragning mellan å ena si— dan jordbruksfastighet och å andra sidan industri— och specialfastighet, varmed enligt Handledningen av— ses taxeringsenhet bebyggd med eller avsedd att be— byggas med industribyggnad resp. med annan byggnad än småhus, hyreshus eller industribyggnad eller som är

avsedd att ej bebyggas.

De besvär över fastighetstaxeringen som avser fråga om beskattningsnatur har huvudsakligen gällt att fas— tigheter skall taxeras som jordbruksfastighet i stäl—

let för som annan fastighet.

För att åstadkomma en förenkling i gränsdragningen vid bestämmande av beskattningsnatur har i förslaget klassificering av ägoslag och grupperingen av dessa till olika slag av taxeringsenheter bl.a. gjorts med utgångspunkt i att lantbruksenhet skall kunna åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet och att övriga

slag av taxeringsenheter med vissa undantag skall kunna åsättas beskattningsnaturen annan fastighet.

Ställningstagandet till vilken egendom som skall ingå i lantbruksenhet är därför med den valda systematiken avgörande för avgränsningen mellan jordbruksfastighet

och annan fastighet.

I avsnitt 8.3.6.7 har redan föreslagits att i lant— bruksenhet bör ingå åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpediment, övrig mark och ekonomibyggnad samt bostadsbyggnader med tomt, då de används för ägare,

arrendator eller arbetskraft.

När det gäller avgränsningen mellan tomtmark och and— ra ägoslag har föreslagits i 2 kap. 4 5 FTL att som tomtmark skall anses fastighetens totala areal, om denna uppgår till högst 2 ha och ligger i ett ägo— skifte. Detta bör inte gälla om fastighetens areal är större. I sådant fall kan man tänka sig att — beroen— de på fastighetens storlek, ägoslagens fördelning m.m. - att byggnaden med en lämplig tomt bryts ut

till särskild taxeringsenhet, medan återstoden av marken klassificeras efter det eller de övriga ägo— Qslag den kan anses höra till och utgöra en taxeringsen— het för sig. Vidare kan byggnaden och tomten ingå i samma taxeringsenhet som de övriga ägoslagen. Uppdel- ning bör inte göras, om fastighetens areal av någon

anledning bör anses som tomtmark i sin helhet.

Kommitténs förslag innebär att taxeringsenhet, som innehåller mark som har klassificerats som jordbruks— eller skogsbruksmark, dvs. lantbruksenhet, skall ha beskattningsanturen jordbruksfastighet. Detta avses

gälla oavsett hur liten areal som ingår i enheten.

Liksom i gällande ordning bör även bostadsbyggnader och tomtmark härför normalt kunna hänföras till lant— bruksenhet och därmed åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Alla övriga typer av taxeringsenheter, med undantag av ägare och arrendator tillhöriga småhus— eller hy— reshusenheter i vissa fall, bör åsättas beskattnings—

naturen annan fastighet.

I avsnitten 8.3.6.5 och 8.3.6.8 har omtalats att om mark, som innehåller fyndigheter och mark med exploa— teringsmöjligheter, uppfyller särskilt angivna krite— rier skall marken utbrytas till särskilda taxerings—

enheter (industrienhet och exploateringsenhet).

Enligt kommitténs förslag om åsättande av beskatt—

ningsnatur skall sådana taxeringsenheter ha beskatt— ningsnaturen annan fastighet. Detta kan innebära att viss mark med fyndigheter eller exploateringsmöjlig— heter, som i gällande ordning skall ingå i jordbruks— fastighet, får beskattningsnaturen annan fastighet i

fortsättningen.

9.3.2 Beskattningsnatur för bostadsbyggnader och

tomtmark i vissa fall

9.3.2.1 Inledning

Som framgår av föregående avsnitt föreslås lantbruks— enhet få beskattningsnaturen jordbruksfastighet och övriga slag av taxeringsenheter i princip beskatt—

ningsnaturen annan fastighet.

Den gränsdragning som återstår att göra beträffande beskattningsnatur är under vilka förutsättningar bo— stadsbyggnad med tomtmark bör få ingå i lantbruks—

Som hjälp för gränsdragningen mellan jordbruksfastig- het och småhusfastighet gavs inför 1975 års fastig— hetstaxering anvisningar i Handledningen.

Enligt dessa anvisningar skall fastighet som är be—

byggd med bostadshus taxeras som jordbruksfastighet, om den endera har en åkerareal om minst 2 ha eller en

areal produktiv mark om minst 5 ha. Om emellertid bo— stadsbyggnaden i förstnämnda fall har ett värde, som uppgår till mer än tre fjärdedelar av det totala

taxeringsvärdet, skall fastigheten taxeras som annan fastighet (småhusfastighet). Bostadsändamålet får då

anses vara det dominerande ändamålet för användningen

av fastigheten.

Denna rekommendation har gettcjämnt resultat i olika delar av landet. Värdet på jordbruksmarken varierar mellan skilda landsändar. Effekten av tre fjärdedels— metoden har därför blivit den att i Norrland, där markvärdena är ganska låga, värdet av bostadsbyggna— den lättare har kommit att överstiga tre fjärdedelar av totalvärdet än vad fallet har varit i södra Sveri—

ge, där marken har åsatts jämförelsevis högre värden.

Enligt kommitténs mening bör jordbruksdrift eller skogsbruksdrift av någon betydelse kunna bedrivas på lantbruksenhet för att bostadsbyggnad och tomtmark

härför bör få ingå i enheten.

Vidare bör en begränsning göras beträffande vilka

personer som byggnaderna bör få användas av. Dessutom bör byggnaden vara belägen i omedelbar anslutning till mark som tillhör jordbruksenhet.

9.3.2.2 Olika bedömningsgrunder

När man skall bedöma om jordbruks- eller skogsbruks—

bruksenhet kan man välja mellan flera tänkbara krite— rier. Man kan t.ex. beakta brukarens inkomst av jord- bruk, huruvida brukaren har jordbruket eller skogs— bruket som sin enda försörjningskälla samt lantbruks— enhetens storlek. En gränsdragningsregel, som ankny— ter till storleken på lantbruksenheten, kan eventu— ellt kombineras med en huvudsaklighetsregel i fråga om bostadsbyggnadens värde i likhet med den som till—

kom inför 1975 års taxering.

Brukarens inkomst

Vad först gäller beaktande av brukarens inkomst av jordbruksfastigheten kan olika vägar väljas. Som ut— gångspunkt kan väljas brukarens inkomst av fastighe— ten under ett visst beskattningsår före det år allmän

fastighetstaxering skall ske.

Att låta ett enda års inkomst inverka på byggnadens

beskattningsnatur vore vanskligt. Inkomsterna kan va- riera från år till år. Bättre vore då att använda sig av den genomsnittliga inkomsten under ett visst antal år före fastighetstaxeringen. Av flera skäl har emel— lertid kommittén funnit att det vore ett mindre lämp—

ligt sätt att utgå från inkomsten av fastigheten.

En av de omständigheter som talar mot att använda in— komsten som en faktor vid bestämmandet av beskatt— ningsnaturen är att det kan dröja flera år innan in— komsttaxeringen är fastställd. Kanske den slutliga inkomsten av fastigheten blir bestämd långt efter

det tillfälle då fastighetstaxering skall ske. Dess— utom kan inkomsterna för samma person variera från en taxeringsperiod till en annan. Det vore olämpligt att låta samma egendom byta beskattningsnatur från tid

till annan .

Kommittén anser således att starka skäl talar mot att inkomst används som kriterium för bestämmande av om bostadsbyggnad med tomtmark skall få höra till lant— bruksenhet och därmed få beskattningsnaturen jord— bruksfastighet.

Jordbruk som enda försörjningskälla

Den omständigheten att en person har jordbruk eller skogsbruk som sin enda försörjningskälla skulle kunna utgöra ett skäl till att anse att både bostadsbyggna— der, tomtmark samt jordbruks— och skogsbruksmark skall ingå i lantbruksenheten. Emellertid kan person— liga och yttre omständigheter vara så olika från fall till fall att en rättvisande jämförelse inte går att göra. Bl.a. kan tillgången till andra förvärvsmöjlig— heter inverka på om brukaren arbetar även med annat än jordbruk eller skogsbruk. Huruvida lantbruksenhe— ten brukas på heltid eller deltid kan inte heller an— ses vara en objektiv bedömningsgrund. Bl.a. skulle problem uppkomma vid ägarbyte eller brukarbyte.

Areal

Det mest objektiva kriteriet för avgörande om bostads— byggnad och tomtmark bör ingå i lantbruksenhet är en— ligt kommitténs mening lantbruksenhetens storlek. Till skillnad från storlek av inkomst och frågan om heltids— eller deltidsbruk bedrivs kan storleken lätt

beräknas.

Som tidigare har omtalats har det förekommit svårig— heter att med nuvarande ordning vid taxeringen dra gränsen mellan jordbruksfastighet och annan fastig— het. En förenkling av reglerna bör därför eftersträ— vas. Kommittén har funnit det lämpligast att lant—

bruksenhetens areal utgör bas vid bedömandet av huru—

vida bostadsbyggnad med tomtmark härför skall hänfö— ras till lanbruksenheten.

Då man använder arealens storlek som bas vid den ak— tuella gränsdragningen får man räkna med att en och samma areal av ett ägoslag i en del av landet kan ge större avkastning än i en annan del av landet. Stora svårigheter skulle emellertid uppkomma vid en kon— struktion med skilda arealgränser för olika landsde— lar. Någorlunda jämförbarhet skulle troligen inte kunna åstadkommas utan synnerligen detaljerade reg— ler. Mot bakgrund av det anförda förordas att areal—

gränser som är lika för hela landet fastställs.

Med de arealgränser som gäller i dag kan man utgå från att på vissa taxeringsenheter som taxeras som jordbruksfastighet inte kan bedrivas ett någorlunda bärkraftigt jord— eller skogsbruk. Om man vill nå det resultatet att endast bostadsbyggnad med tomtmark på fastigheter, på vilka ett jordbruk eller skogsbruk som är någorlunda bärkraftigt kan bedrivas, skall in— gå i lantbruksenhet och taxeras som jordbruksfastig- het måste en höjning av nuvarande arealgränser över—

vägas.

Vissa fastigheter, särskilt mindre sådana, som taxe— ras som jordbruksfastigheter, kan ha ägare för vilka fastigheten har större värde för andra ändamål än jordbruks— eller skogsbruksdrift. Fastigheterna an— vänds t.ex. för bostads— eller fritidsändamål. Höjda arealgränser skulle för en del av de sistnämnda fas- tigheterna medföra att en del bostadsbyggnader med tomtmark, som inte har sin största betydelse som bo— stad åt yrkeslantbrukare, skulle få beskattningsnatu—

ren annan fastighet.

För att utröna hur olika ändringar i kombinationer av ägoslag och areal av ägoslag inverkar på fördelningen av nuvarande taxeringsenheter, som är bebyggda med bostadshus, mellan beskattningsnaturerna har kommit— tén låtit göra utlistningar från fastighetsbandet.

Resultatet av utredningen framgår av tabell 9.1.

För att någorlunda bärkraftiga jordbruk eller skogs— bruk skall kunna bedrivas på en taxeringsenhet torde normalt större areal mark behövas, än vad som nu gäl— ler som nedre arealgräns för åker alternativt produk— tiv mark vid bestämmande av beskattningsnaturen jord— bruksfastighet. Som framgår av sammanställningen skulle varje höjning av gränsen, som inte endast är ringa, medföra att ett ganska stort antal bostads— byggnader på taxeringsenheter, som nu är jordbruks— fastigheter, fick byta beskattningsnatur.

Om arealgränsen höjs i mindre omfattning får detta visserligen den effekten att vissa bostadsbyggnader på fastigheter som ägs av s.k. fritidsjordbrukare skulle få beskattningsnaturen annan fastighet. Man får emellertid räkna med att även mindre fastigheter för många har sitt största värde för jordbruksdrift. En höjning av arealgränserna skulle kunna få mindre

önskvärda effekter för dessa jordbrukare.

Med hänsyn till vad som har anförts finner kommittén att det är den lämpligaste lösningen att gränsen lik— som nu sätts vid 5 ha produktiv mark, dvs. åkermark,

betesmark och skogsmark.

I Handledningen förordas att med bostad bebyggd taxe— ringsenhet, som består av både produktiv mark av be—

tydande omfattning och icke produktiv mark eller en—

dast icke produktiv mark av betydande omfattning, bör taxeras som jordbruksfastighet.

Tabell 9.1 Antal taxeringsafwter med bostadsbyggnad vid den allmänna fastighetstaxeringen

år 1975 vid olika kombinationer av areal och ägoslag _______________________________________________________________________________________________

Län A B C D E F

Stockholm 4 360 3 125 3 170 3 404 3 613 3 215 72 73 78 83 74 Kronoberg 11 430 5 165 5 380 6 961 8 148 6 328 45 47 61 71 55

Malmöhus 12 057 9 795 9 820 10 235 10 727 9 827 81 81 85 89 82 Norrbotten 12 291 3 666 5 245 7 335 8 381 6 186 30 43 60 68 50

Samtliga län i landet 250 654 142 038 149 444 175 001 195 173 161 342

57 60 70 78 64 ____________________________________________________________________________________________

Tabell 9.1 forts. Antal taxeringsenheter med bostadsbyggnad Vid den allmänna fastighets—

taxeringen år 1975 vid olika kombinationer av areal och ägoslag

_________________________________________________________________________________________

Län G

H I K L

______________________________________________________________________________________

Stockholm 3 198 73 Kronoberg 6 064 53

Malmöhus 9 825 81

Norrbotten 5 943 48

Samtliga län i landet 158 146

63

166

274 75 856 60 883 82 440 52 188 66

15

3 213 74 6 183 54 9 853 82 5 991 49 9 240 63 4 266 98

11 091 97

10 283 85 10 925 89

233 947 93

2 629 1 036

594

1 978

36 394

___________________________________________________________________________________

Förklaring till tabell 9.1.

Kolumn A Antal jordbruksfastigheter med bostads— byggnadsvärde vid den allmänna fastighets— taxeringen år 1975.

Som A) men med villkoret minst 5 ha åker— mark uppfyllt.

Som A) men med villkoret minst 5 ha åker— mark eller minst 100 ha skogsmark uppfyllt.

Som A) men med villkoret minst 4 ha åker— mark eller 50 ha skogsmark uppfyllt.

Som A) men med villkoret minst 3 ha åker— mark eller 40 ha skogsmark uppfyllt.

Som B) men var 20:e ha skogsmark får utby— tas mot 1 ha åkermark.

Som B) men var 25:e ha skogsmark får utby— tas mot 1 ha åkermark.

Som B) men var 20:e ha skogsmark och var 4:e ha ängs— och betesmark får utbytas mot 1 ha åkermark.

Som B) men var 25:e ha skogsmark och var 5:e ha ängs— och betesmark får utbytas mot 1 ha åkermark.

Som A) men med villkoret minst 5 ha pro- duktiv mark (åkermark, ängs— och betes— mark, skogsmark) uppfyllt.

Antal annan fastighet med typkod 13, 14, 16 och 17 med areal över 2 ha. (Enfamiljs- villa, tvåfamiljsvilla eller tvåfamiljs— villor, fritidshus samt småhus inrättade till bostad för fler än två familjer.)

Det tvåsiffriga talet under antalsuppgifterna i ko— lumn B—K anger det procentuella förhållandet till antalsuppgiften i kolumn A.

Enligt kommitténs förslag till indelning i ägoslag i 2 kap. FTL kan mark som hör till det nuvarande ägo— slaget icke produktiv mark förekomma inom ägoslagen skogsimpediment och övrig mark. Båda ägoslagen kan förekomma på lantbruksenhet. Från dessa ägoslag bör bortses vid bedömningen av om bostadsbyggnad bör ingå

i lantbruksenhet.

Den gräns som nu sätts vid 2 ha åker kombinerad med trefjärdedelsregeln för bostadsbyggnadernas värde ifrågasätts. Tvåhektarsregeln fick inte någon påtag— lig betydelse. Resultatet av spärregeln blev, som ti— digare har nämnts, inte heller rättvist mellan olika

landsändar.

En spärregel av liknande slag bör därför inte använ— das i fortsättningen. Kommittén föreslår att endast en arealgräns skall tillämpas. Gränsen bör som tidi— gare sättas vid minst 5 ha produktiv mark, dvs. åker— mark, betesmark och skogsmark. Om en lantbruksenhet innehåller 5 ha av ett eller flera av dessa ägoslag bör således bostadsbyggnader och tomtmark härför un- der vissa andra förutsättningar hänföras till lant— bruksenheten. De ytterligare förutsättningar, som kommittén anser bör gälla, kommer att redovisas

nedan.

Även med en lägre areal produktiv mark — ned till

2 ha — blir en lantbruksenhet alltid jordbruksfastig— het. I sådana fall får bostadsbyggnad och tomt på fastigheten taxeras som särskild enhet med beskatt-

ningsnaturen annan fastighet.

Mark som ingår i lantbruksenhet skall således enligt kommitténs förslag alltid ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet, oberoende av storleken på enhe— ten. Detta får till följd att en del mindre fastighe—

ter med bostadsbyggnader som innehåller exempelvis någon åker—ellerskogsmark och som nu taxeras som an— nan fastighet blir uppdelade i en taxeringsenhet med beskattningsnaturen jordbruksfastighet innehållande jordbruks— eller skogsbruksmark och en taxeringsenhet med beskattningsnaturen annan fastighet innehållande

bostadsbyggnad och tomtmark.

Personkrets m.m.

I avsnitt 8.3.6.7 har redogjorts för anvisningar som ges i Handledningen, om hur man bör förfara med bo— stadsbyggnad på jordbruksfastighet med beaktande av

den som använder byggnaden.

Ovan har kommittén Rheslagit att, för att bostads— byggnad med tomt skall få ingå i lantbruksenhet, den-

na bör ha en viss storlek.

Kommittén har vidare gjort den bedömningen att dess— utom bör krävas att bostadsbyggnaden används av någon som har nära anknytning till lantbruksenheten. Sådan anknytning får i första hand ägare och arrendator till lantbruksenheten anses ha. Vidare får på enheten anställd arbetskraft också anses ha nära anknytning till enheten. Med anställda bör jämställas tidigare

anställda som har pensionerats.

Bostadsbyggnad som ägs av arrendator skall enligt Handledningen under ett par angivna omständigheter

taxeras som jordbruksfastighet.

Kommittén anser att arrendatorsbyggnad bör behandlas på samma sätt som ägares byggnad. Därför föreslås att bostadsbyggnad och tomtmark härför, som ägs och an— vänds av arrendator till en lantbruksenhet, också

skall åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet,

om lantbruksenheten har en areal produktiv mark om

minst 5 ha.

Också annan bostadsbyggnad med tomtmark som ägs av arrendator bör åsättas beskattningsnaturen jordbruks— fastighet, om den används av på lantbruksenheten an— ställd arbetskraft.

Eftersom en taxeringsenhet enligt förslaget inte får bestå av egendom som har olika ägare, kan inte arren— datorns byggnader och tomtmark ingå i den arrenderade lantbruksenheten. Arrendatorns egendom får bilda en särskild småhus— eller hyreshusenhet. Enheten skall dock, med hänsyn till den speciella användning den har, åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Om en arrendators småhus står på tomtmark, som till— hör ägaren till lantbruksenheten, kommer enbart bygg—

naden att ingå i arrendatorns småhusenhet. lomtmarken får i stället ingå i ägarens lantbruksenhet.

Hittills har föreslagits att lantbruksenhet skall ha viss storlek och att bostadsbyggnad skall ägas och bebos av särskilt angivna personer för att bostads— byggnad med tomt skall åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Ett ytterligare krav bör uppställas, nämligen att byggnaden skall ligga i omedelbar anslutning till lantbruksenhetens mark. Om denna omfattar markområ— den, som ligger skilda åt, skall bostadsbyggnaderna ligga i omedelbar anslutning till någon del av lant—

bruksenhetens mark.

Förslaget innebär att, om ägare bebor mangårdsbyggnad vid lantbruksenhet och arrendator till enheten äger och bor i en bostadsbyggnad i omedelbar anslutning till denna, båda byggnaderna får beskattningsnaturen

jordbruksfastighet. Detta överensstämmer i huvudsak med vad som anvisas i Handledningen. Om däremot äga— ren inte bebor bostadsbyggnad utan hyr ut den eller låter den stå oanvänd, är den inte använd som bostad åt honom. I sådant fall skall byggnaden med tomtmark härför taxeras som annan fastighet, om den inte hyrs ut åt anställda i jordbruket eller skogsbruket. Med anställda avses givetvis personal med mera stadigvar—

ande anställning.

Om bostadsbyggnad vid taxeringstillfället tillfälligt står oanvänd bör den taxeras som jordbruksfastighet, om den inom en nära framtid kommer att bebos av någon

i den personkrets som avses här.

Bostadsbyggnad som ingår i samma bebyggelseenhet som bostadsbyggnad som bebos av ägaren bör anses använd av ägaren och således ingå i lantbruksenheten, även

om byggnaden inte används kontinuerligt.

Egendom som hör till lantbruksenhet kan enligt vad som har föreslagits i avsnitt 7.4.4.10 vara skatte— fri, om den används för vård, undervisning eller forskning. Byggnad som den som behöver vård bor i skall klassificeras som vårdbyggnad och därför vara skattefri.Däremot skall som regel andra bostadsbygg— nader inte vara skattefria (avsnitt 7.4.6).

I samma taxeringsenhet får enligt förslag i avsnitt 8.3.4 inte ingåbådeskattefri och skattepliktig egen- dom.

Bostadsbyggnad och tomt i anslutning till skattefri lantbruksenhet, som ägs av lantbruksenhetens ägare och bebos av ägaren eller hans arbetskraft och som eljest skulle ha ingått i lantbruksenheten kan såle— des inte ingå i lantbruksenheten. Egendomen skall

Eftersom byggnaden och tomt till denna skulle ha in- gått i lantbruksenheten, om denna hade varit skatte— pliktig, skulle byggnaden och tomten också ha fått beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Därför före— slås att det i FTL tas in en regel om att småhusenhet och hyreshusenhet, som tillhör ägare till skattefri lantbruksenhet, skall åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Detta bör gälla om lantbruksenhe— ten har en areal om minst 5 ha åkermark, betesmark och skogsmark och om småhus-resp. hyreshusenheten

ligger i omedelbar anslutning till lantbruksenheten.

Regler om beskattningsnatur bör införas i 4 kap. 115 FTL .

9.4 Sammanfattning

Kommitténs förslag om taxeringsenheternas beskatt— ningsnatur innebär att lantbruksenhet åsätts beskatt— ningsnaturen jordbruksfastighet. Lantbruksenhet kan bestå av åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpedi— ment och övrig mark samt ekonomibyggnad. Om en med småhus eller hyreshus bebyggd fastighets totala areal inte överstiger 2 ha och ligger i ett ägoskifte skall emellertid hela fastighetens areal anses som tomtmark och taxeras som annan fastighet, även om den till nå— gon del består av mark som i och för sig kan klassi—

ficeras som exempelvis åkermark.

överstiger med bostadsbyggnad bebyggd fastighetsareal 2 ha skall åkermark, betesmark, skogsmark, skogsimpe— diment och övrig mark ingå i lantbruksenhet och taxe—

ras som jordbruksfastighet.

Om den totala arealen åkermark, betesmark och skogs— mark på lantbruksenheten understiger 5 ha får bo— stadsbyggnad inte ingå i lantbruksenheten. En med

småhus bebyggd fastighet vars produktiva mark under— stiger 5 ha skall således delas i två taxeringsenhe— ter. Den ena taxeringsenheten kommer att bestå av

småhus med tomtmark härför (småhusenhet med beskatt— ningsnaturen annan fastighet). Den andra kommer att bestå av den produktiva marken och utgöra lantbruks— enhet med beskattningsnaturen jordbruksfastighet.

Uppgår den produktiva markens areal på en lantbruks— enhet till minst 5 ha får bostadsbyggnader och tomt— mark ingå i lantbruksenheten och därmed erhålla be- skattningsnaturen jordbruksfastighet, om byggnaderna är belägna i omedelbar anslutning till lantbruksenhe— tens mark och används som bostad av ägare, arrendaton på lantbruksenheten anställd personal eller pensione—

rad tidigare anställd personal.

Arrendator tillhöriga bostadsbyggnader med tomtmark (småhusenhet eller hyreshusenhet) skall åsättas be- skattningsnaturen jordbruksfastighet, om den arrende— rade lantbruksenhetens produktiva mark har en areal

som uppgår till minst 5 ha, om byggnaderna är belägna i omedelbar anslutning till lantbruksenheten och an—

vänds som bostad åt arrendatorn eller hans anställda

arbetskraft på lantbruksenheten.

Skattefri lantbruksenhets ägare tillhöriga bostads— byggnad och tomt,som skall utgöra särskild småhus— eller hyreshusenhet,skall åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet, om byggnaden och tomten skulle ha ingått i lantbruksenheten om denna hade varit skatte— pliktig.

övriga taxeringsenheter skall åsättas beskattningsna—

turen annan fastighet.

10 ALLMÄNT OM BESTÄMMANDE AV TAXERINGSVÄRDE

10_1 Gällande ordning och tidigare lagstiftning

10.1.1 Fastighetsvärdering och taxeringsvärdenivå m.m.

10.1.1.1 Lagtextens uppbyggnad

Allmänna regler om taxeringsvärdets bestämmande finns i 9 5 KL och anvisningarna till denna paragraf. Där finns således regler som avser den generella värde— ringsgrunden och de Värderingsprinciper och värde— ringsmetoder som kan komma i fråga för en värdering enligt denna grund. De egentliga värderingsreglerna i KL finns i princip endast i nu nämndastadganden.Där— utöver finns kompletterande regler angående värde— ringsmetodik och värderingsförfarande i Ska och RSV:s anvisningar (Handledningen).

I 9 5 första stycket KL slås fast att taxeringsvärde skall, om ej annat följer av tredje stycket, åsättas varje taxeringsenhet. I andra stycket sägs att taxe— ringsvärde skall åsättas till det belopp som motsva— rar 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde och att detta värde skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxe- ringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter RSV meddelar. Enligt tredjestycket skall taxeringsvärde ej åsättas taxeringsenhet som innefattar endast från skatteplikt undantagen egendom. Föreligger skatte—

plikt för endast en del av egendomens värde skall en— ligt nämnda stycke egendomens hela taxeringsvärde an— ges samt vad av detta som belöper på den icke skatte— pliktiga delen. Är slutligen den skattepliktiga delen att hänföra till egendom som avses i 5 5 1 mom. förs— ta stycket c) eller 5 mom., skall dock taxeringsvärde

åsättas endast den skattepliktiga delen.

I punkt 1 av anvisningarna till 9 5 ges i första stycket en definition av marknadsvärdet för en taxe— ringsenhet, nämligen det pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. Därmed avses, en— ligt samma stycke, priset utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undan— tag eller annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande. Vidare avses, i fråga om byggnad som in— te är förenad med äganderätt till marken, priset utan hänsynstagande till att byggnadens ägare inte jämväl äger marken.

Andra stycket i anvisningspunkt 1 till 9 5 innehåller en kortfattad beskrivning av de olika värderingsmeto- derna att uppskatta marknadsvärdet - ortsprismetoden, avkastningsmetoden och produktionskostnadsmetoden.

Enligt detta stadgande skall marknadsvärdet uppskat— tas i första hand med ledning av verkställda fastig— hetsförsäljningar i orten, om Vilka anledning inte finns att anta att ovidkommande omständigheter inver— kat på prisbildningen (ortsprismetoden). Då ortspri— set inte ger erforderlig ledning kan marknadsvärdet uppskattas på grundval av taxeringsenhetens avkast— ning, byggnads återstående varaktighetstid, den för- räntning av insatt kapital, varmed man allmänt räknar 'vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag m.m.

(avkastningsmetoden). Beträffande taxeringsenhet, för

vilken det är svårt att beräkna en normal avkastning, kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt iåter- anskaffningskostnaden, omräknad till nuvärde under

beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannoli- ka varaktighetstid m.m. (produktionskostnadsmetoden).

I tredje stycket stadgas att oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskattas skall värdet bestäm— mas under hänsynstagande till sådana förhållanden som är säregna för taxeringsenheten och som är av beskaf—

fenhet att inverka på värdet.

I punkt 2 av anvisningarna till 9 5 regleras möjlig- heten till undantag från den generella nivån, dvs.

75 % av marknadsvärdet, om säkerheten vid uppskatt— ningen av taxeringsenhetens marknadsvärde är lägre än normalt. Detta kan vara fallet då värdet är betingat av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas bli exploaterad för bebyggelse inom överskådlig fram— tid. Taxeringsvärdet får då i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 5 skolat åsättas.

Punkt 3 innehåller detaljerade bestämmelser om värde- ring av vattenfallsfastigheter, vilket kommer att be— handlas i kapitel 21. (Punkt 4 och 5 har upphört ge—

nom lagstiftning 1973.)

I punkt 6 finns en särbestämmelse, avseende "gemen- sam taxeringsenhet" som sträcker sig över kommun— gräns. Bestämmelsen innebär att om två eller flera fastigheter, vilka är belägna i skilda kommuner skul— le, om de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemensam taxeringsenhet, bör taxeringen verkställas, som om detta varit förhållandet, varvid skall anges hur stor del av taxeringsvärdet som belöper på vad

som faller inom varje särskild kommun.

Slutligen finns även i punkten 4 av anvisningarna till 10 5 KL vissa regler som rör värderingen. Enligt nämnda anvisningspunkt bör nämligen värdet av mark, skog och byggnader av de slag och inom de områden för vilka riktvärden fastställts på sätt anges i TL med beaktande av för taxeringsenheten säregna förhållan— den bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Mot— svarande skall gälla i den mån grunder för värdesätt— ningen eljest fastställts på sätt nyss sagts.

10.1.1.2 Värderingsprinciper och värderingsmetoder

Med en fastighets marknadsvärde, vilket i alltväsent— ligt överensstämmer med det tidigare använda begrep— pet allmänt saluvärde, förstås det mest sannolika priset vid en försäljning av fastigheten. Definition— en av marknadsvärdet anknyter till den allmänna mark— naden på fastigheter av ifrågavarande typ. Prisbild— ningen på denna karaktäriseras av att köpare och säl— jare varken har några speciella relationer till va— randra, som t.ex. släktskap, eller befinner sig i en tvångssituation. De värderingsmetoder som kommer till användning vid uppskattning av marknadsvärde är orts— prismetoden, avkastningsmetoden och produktionskost—

nadsmetoden.

Förutom marknadsvärde utnyttjar modern värderingsteo— ri som värdebegrepp även avkastningsvärde och kost- nadsvärde. Värdebegreppen definieras med utgångspunkt i vissa värderingssituationer. Marknadsvärdet är så- lunda relevant i en överlåtelsesituation, avkast- ningsvärdet i en innehavaresituation och kostnadsvär— det i en produktionssituation. För varje värdebegrepp kan olika värderingsmetoder komma i fråga. 1971 års fastighetstaxeringsutredning lämnade i betänkandet (SOU 1973:4) Fastighetstaxering en redogörelse för

dessa tre värdebegrepp och metoderna att bestämma de

olika värdena. I betänkandet framhölls förutom vad nyss redovisats angående olika värdebegrepp och vär— deringsmetoder bl.a. (s. 122 f):

a. Ortsprismetoden är den värderingsmetod scm främst kanner till användning vid uppskattning av marlmadsvärdet. Denna metod grundas på undersökningar av priser på jämförbara fastigheter. Som bas för undersökningen läggs de jämförelseparametrar scm befinns lämpliga, t.ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyresintäkter o.d. De undersökta köpen företer oftast stora prisvariationer, Vilka till en del är systematiska och beror på att de försålda objekten är olika beskaffade. Det förekonmer även en stor spridning scm inte kan förklaras av skillnader i objektens beskaffenhet. Vid bedömning av det pris, som en fas— tighet kan komna att betinga, kan man därför inte utgå från ett enda pris utan får räkna med att detta i och för sig kan komna att ligga på olika nivåer. Definitionen av marknadsvärdet inne— bär att av flera tänkbara priser har det valts scm framstår scm det mest sannolika.

Det kan i vissa fall vara olämpligt eller omöjligt att använda ortsprismetoden vid beräkning av ett marknadsvärde, t.ex. då några jämförbara försäljningar inte förekotmdt. Man får i det läget använda avkastningsmetoden eller produktionskostnadsme— toden.

b. Avkastningsmetoden innebär att man söker bestänma värdet ge— nom en omräkning till nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid fastighetens användning.

c. Produktionskostnadsmetoden innebär att man söker beräkna marknadsvärdet av en byggnad med utgångspunkt i vad det skulle kosta att producera en likartad byggnad. Vid beräkningen av värdet beaktas även den värdaninskning scm byggnaden undergått gencm ålder och bruk.

2 . Avkastningsvärde

Avkastningsvärde definieras san det samnanlagda nuvärdet av vid Värdetidpunkten mest sannolika framtida nettoavkastningar. Om man utgår från ett driftprogram och en räntefot, son är normal för fastighetsägare i allmänhet, kan värdet betecknas scm ett objektivt avkastningsvärde. Väljs nämnda förutsättningar med hänsyn till en bestånd person, vanligen fastighetsägaren, kan värdet kallas ett subjektivt avkastningsvärde. Den värderings— metod san i praktiken förekonmer vid beräkning av ett sådant värde är en avkastningskalkyl.

3. Kostnadsvärde Kostnadsvärde definieras san det värde scm svarar mot investe- ringskostnaderna för värderingsobjektet. Vid kostnadsvärdering uppskattar man vad det skulle kosta att bygga upp en liknande

byggnad e.d. Kostnadsvärderingen används främst vid värdering av byggnader eller anläggningar på fastigheter, vars värde inte kan bestännas med ledning av köpeskillingar för jämförbara objekt och för vilka en avkastning inte kan bestännas. Till kategorin kostnadsvärden räknas historisk kostnad, återanskaffningskostnad och tekniskt nuvärde. Kostnadsvärdet utgör inte ett värde i sam— ma mening son marknads— och avkastningsvärdena. Man kan ifrågar sätta du inte begreppet "kostnadsvärde" bör ersättas av "kost— nad". De tre axnkbstnaåaåhden betecknade vänkae är:

a. Historisk kostnad ( roduktionskostnad) definieras scm den kostnad scm utgick da värderingsobjektet anskaffades. Denna den verkliga produktionskostnaden beräknas efter den prisnivå och det penningvärde scuxrådde vid anskaffningstillfället.

b. Återanskaffningskostnad hqyärde) motanuar den kostnad sun man vid tidpunkten för värderingen (Värdetidpunkten) skulle ha att räkna med om man då skulle ersätta tillgången med en ny av likartad beskaffenhet.

Återanskaffningskostnaden är alltså oberoende av värderingsob— jektets ålder och förslitning. Det säger därför ingenting on objektets aktuella värde. Den historiska produktionskostnaden uppräknad med byggnadskostnadsindex är ett sätt att uppskatta återanskaffningskostnaden för byggnader och anläggningar.

c. Tekniskt nuvärde definieras san återanskaffningskostnaden reducerad med hänsyn till värderingsobjektets ålder och bruk. Det tekniska nuvärdet beaktar inte frågan om i vilken mån verk— ställda investeringar kan ekonaniskt nyttiggöras.

I Handledningen uttalades bl.a. att marknadsvärdet .skulle beräknas utan säkerhetsmarginal. I valet av taxeringsvärdenivån 75 % av marknadsvärdet, inne— fattades nämligen den säkerhetsmarginal som av för— siktighetsskäl ansågs vara lämplig vid fastighets— taxeringen. Någon särskild säkerhetsmarginal skulle därför inte användas vid bestämmande av marknads- värdenivån.

Vidare skulle det förhållandet att en taxeringsenhets marknadsvärde uppskattades enligt avkastningsmetoden eller produktionskostnadsmetoden inte i och för sig innebära att taxeringsenhetens marknadsvärde skulle anses vara lika med det beräknade avkastningsvärdet eller tekniska nuvärdet. För att komma fram till

marknadsvärdet kunde det vara erforderligt att juste-

ra dessa värden t.ex. med hänsyn till erlagda orts- priser för likartade fastigheter. Om således marknads— värdet regelmässigt understeg avkastningsvärdet eller

det tekniska nuvärdet för viss fastighetskategori skulle dessa värden justeras till marknadsvärde—

. o ana.

Slutligen framhölls i Handledningen att köpeskilling, som under senare tid hade erlagts för en viss fastig— het, inte utan vidare kunde anses som ett exakt ut— tryck för marknadsvärdet. Frånsett att köpeskillingen kunde ha påverkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o.d., kunde den vara ett toppris eller ett bottenpris som ingalunda motsvarade marknadsvärdet. Sådant pris kunde t.ex. föranledas av speciella omständigheter beträffande betalningsvill— koren, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänktsamt ingånget avtal m.m. Först om ett något så när till— räckligt antal olika försäljningar förelåg, om vilka anledning det inte fanns att anta att ovidkommande omständigheter hade inverkat på prisbildningen, kunde ur dem dras en tillförlitlig slutsats angående ett normalt värde i handel och inte som beloppet av i visst fall för en fastighet faktiskt betald köpeskil— ling.

10.1.1.3 Taxeringsvärdenivå

Genom lagstiftning inför 1975 års allmänna fastig— hetstaxering fastslogs att taxeringsvärdenivån skulle utgöra 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde. Taxe— ringsvärdenivån hade tidigare bestämts vid det s.k. Stockholmsmötet som hölls inför varje allmän fastig- hetstaxering. 1971 års fastighetstaxeringsutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1973:4) Fastighets—

taxering en taxeringsvärdenivå av 80 % för samtliga

grupper av fastigheter. Departementschefen fann emel— lertid att nivån borde fastställas till 75 % och ut— talade i anslutning härtill bl.a. (prop. 1973:162

5. 314):

"valet av taxeringsvärdenivå måste ske not bakgrunden att osä— kerhetsfaktorer san inte helt kan bringas ur världen. Det idea— la tillståndet är att taxeringsvärdet helt Hotsvarar fastighe— tens aktuella marknadsvärde. Därvid nås, med taxeringsvärdet som grundval den rättvisaste beskattningseffekten. Ett för lågt taxeringsvärde i förhållande till marknadsvärdet verkar gynn— samt för ägaren i inkomst— och förmögenhetsskattehänseende — vilket i sin tur har prishöjande effekt genom att fastigheten blir "värdefullare" på marknaden. Av detta resonemang kan man lätt inse att det i längden är av ondo för fastighetsmarknaden med för låga taxeringsvärden. Av säkerhetsskäl behöver man inte gå under en taxeringsvärdenivå san ligger vid 75 % av marknads— värdet. Det kan tilläggas att denna taxeringsvärdenivå av del- vis statistiskt tekniska skäl måste beräknas på fastigheternas marknadsvärden ett å två år före taxeringen. Därigsrrrn skapas ytterligare en säkerhetsmarginal not övertaxering. Väljer man en nivå vid 75 % behövs enligt min mening ingen utvidgning av möjligheterna till ny taxering under taxeringsperioden. Jag föreslår således att man väljer en nivå av 75 % av marknads— väkb'ä

Även frågan om vilket års marknadsvärdenivå som borde läggas till grund för beräkningen av taxeringsvärde— nivån togs upp till diskussion av 1971 års fastighetr— taxeringsutredning. Tre alternativ behandlades av ut— redningen. Nivåbestämningen kunde enligt utredningen anknytas antingen till den statistiskt belagda köpe— skillingsnivån andra året före taxeringsåret — dvs.

i fråga om 1975 års taxering till nivån under 1973 —

eller till den prognosticerade prisnivån vid taxe—

ringsårets ingång — dvs. i fråga om 1975 års taxering till den prognosticerade nivån den 1 januari 1975 -

eller till köpeskillingsnivån vid ingången av året

före taxeringsåret. I sammanhanget påpekades även att prisnivån, med hänsyn till utredningens förslag be-

träffande förberedelsearbetet före allmän fastighets— taxering, måste bestämmas redan under de första måna—

derna av året före taxeringsåret.

Utredningen ville inte förorda det förstnämnda alter— nativet dvs. att nivåbestämningen skulle generellt och utan jämkningsmöjlighet anknyta till den statis— tiskt belagda köpeskillingsnivån under andra året fö— re taxeringsåret. Skälet därtill var främst att nivån enligt utredningens mening borde anknytas till en så sen tidpunkt som möjligt och att en taxering på basis av köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret knappast skulle kunna godtas i det fall att starka förskjutningar i fastighetspriserna börjat inträda vid slutet av andra året före taxeringsåret. Inte heller alternativet med en prognosticerad prisnivå ansåg sig utredningen kunna förorda främst på grund av ett befarat bristande förtroende från fastighets— ägarnas sida för en sådan metod. Däremot ansåg utred— ningen att nivåbestämningen skulle ske enligt det sist angivna alternativet, dvs. att nivån anknöts till köpeskillingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret. Detta skulle enligt utredningen betyda att man utgick från den senaste statistik som fanns tillgänglig, eller köpeskillingsstatistiken för år 1973 och om anledning därtill fanns, justerade siff— rorna med hänsyn till prisrörelserna under året. Det— ta system överensstämde enligt utredningen i sakligt hänseende i stort sett med det system som tillämpades

vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. 10.1.1.4 Undantag från marknadsvärdeprincipen

Stadgandet i första stycket i punkt 1 av anvisningar— na till 9 5 om bortseende från privaträttsliga för— pliktelser innebär ett avsteg från huvudprincipen om att marknadsvärdet skall vara generell värderings— grund vid taxeringen. Detta främst på taxeringstek— niska och fiskala skäl grundade undantag från princi— pen om marknadsvärdering infördes genom lagstiftning 1932. Ytterligare undantag från marknadsvärdeprinci—

pen utgör värderingen av taxeringsenhet där marken disponeras med tomträtt. Taxeringsvärde åsätts mark och byggnad på en sådan enhet som om den i sin helhet innehades av samma person med äganderätt. Motsvarande gäller byggnad på ofri grund. Sådan byggnad värderas som om byggnadens ägare ägde även marken. Föreskrift

härom finns intagen i nyssnämnda anvisningspunkt.

Bakgrunden till stadgandet att privaträttsliga för— pliktelser inte borde beaktas vid taxeringen var en— ligt fastighetstaxeringsutredningen att det taxerade byggnadsvärdet för byggnad på ofri grund inte borde influeras av om det fanns villkor i avtalet med jord— ägaren som var mer eller mindre gynnsamma för nytt— jmukrättshavaren. Byggnaden borde med andra ord taxe— ras enbart på grundval av sitt värde såsom byggnad. Samtidigt påpekades att frågeställningen torde vara av mindre betydelse än tidigare med hänsyn till att arrendatorn numera har en starkare ställning gentemot

jordägaren.

I Handledningen framhölls att privaträttsliga för— pliktelser i och för sig var ägnade att inverka på en taxeringsenhets marknadsvärde och att de därför normalt beaktades vid bestämmande av marknadsvärde. Regeln att privaträttsliga förpliktelser inte skulle beaktas vid fastighetstaxeringen innebar därför ett avsteg från huvudprincipen om marknadsvärdering. Skä- let till denna specialregel var bl.a. svårigheterna att få kännedom om sådana förpliktelser som kunde på— verka marknadsvärdet och till de möjligheter som skulle öppnas att disponera över fastigheternas mark—

nadsvärden, om undantagsregeln slopades.

En konsekvens av regeln blev t.ex. att markvärden på mark bebyggd med hus på ofri grund skulle bestämmas som om tomtplatsen varit obebyggd men bebyggbar och

med bortseende från arrendebeloppets storlek. Varken byggnadsvärdet eller markvärdet kom således i dessa fall att påverkas av arrendets — den privaträttsliga förpliktelsens — storlek.

10.1.1.5 Värdetidpunkt

Enligt 9 5 KL skall marknadsvärdet bestämmas med hän— syn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare före— skrifter RSV meddelar.

Enligt Handledningen avsågs med det allmänna prislä— get främst den marknadsvärdenivå som framkom genom fastighetsprisstatistik över frivilliga köp under det år som låg två år före taxeringen. Vid 1975 års all— männa fastighetstaxering skulle tidsanknytningen av marknadsvärdenivån för skogsfastigheter och vissa andra förhållanden i fråga om marknadsvärdenivån för sådana fastigheter bestämmas efter särskilda riktlin— jer. 10.1.2 Delvärden m.m.

10.1.2.1 Allmänt

I 10 5 KL finns bestämmelser om vilka olika delvärden som skall redovisas för varje taxeringsenhet samt de- finitioner av dessa delvärden. Därutöver ges komplet—

terande och förtydligande regler i Handledningen.

Enligt 10 5 KL skall, i den mån förhållandena föran— leder därtill, redovisas följande delvärden, vilka tillsammans utgör taxeringsvärde för taxeringsenhe— ten, nämligen för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde b) Skogsbruksvärde c) värde av övrig mark d) byggnadsvärde e) värde av särskilda tillgångar f) övervärde för annan fastighet: a) markvärde

b) byggnadsvärde

I punkt 1 av anvisningarna finns regler om nivåan— passning, dvs. att varje delvärde skall som huvudre—

gel bestämmas till 75 % av marknadsvärdet.

I punkt 2 och 3 ges definitioner av delvärdena på

jordbruksfastighet och annan fastighet.

Reglerna i 10 5 och anvisningarna till denna paragraf karaktäriseras av att de huvudsakligen avser defini— tioner och regler för avgränsningar av vad de olika delvärdena avser. Dessa bestämningar skall således inte ses som värderingsregler. Undantag härifrån ut— gör skogsbruksvärdet, för vilket delvärde även en värderingsregel lämnas genom hänvisning till Ska.

I Handledningen framhölls att de redovisade delvärde- na enligt 10 5 KL tillsammans utgjorde fastighetens taxeringsvärde. Vid den praktiska värderingen i sam— band med taxeringen byggdes genomgående det totala taxeringsvärdet upp genom en sammanläggning av del— värdena. Detta beror på att man vid fastighetstaxe— ringen främst arbetar med värderingsmetoder för upp— skattningen av de olika delvärdena. Dessa är med and- ra ord slutprodukten av den värderingsmetodik som skall komma till användning vid taxeringen. Defini— tionerna av de olika delvärdena bestämmer i viss mån värderingsmetodik som skall användas vid beräkning av

de olika delvärdenas storlek.

En översyn av delvärdesredovisningen, i synnerhet för kategorin jordbruksfastighet, gjordes inför 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Tidigare gällande bestämmelser om delvärden hade i huvudsak tillkommit genom lagstiftning år 1968 (SFS 1968:729). Till grund för denna lagstiftning låg fas— tighetstaxeringskommitténs betänkande SOU 1968:32 och förslag i prop. 1968:154.

De delvärden som skulle redovisas med däri ingående särskilda redovisningsposter vid 1970 års allmänna fastigheuiaxering var, efter nu nämnda lagstiftning, för jordbruksfastighet: jordbruksvärde, skogsbruks— värde med däri ingående skogsmarksvärde, värde av öv— rig mark, värde av särskilda tillgångar och exploate— ringsvärde samt för annan fastighet: markvärde och byggnadsvärde med däri ingående särskilt maskinvärde.

I betänkandet (Ds Fi 1971z15) Det skatterättsliga fastighetsbegreppet föreslogs att redovisningsposten "särskilt maskinvärde" skulle utgå. Fastighetstaxe— ringsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1973:4) Fastighetstaxering (s. 138) att de delvärden som

skulle redovisas för jordbruksfastighet skulle vara a) åkervärde b) skogsbrquåude, däri inräknatxäkde av skogsmark,

c) värde av murninark,

d) byggnadsvärde, därvid särskilt skall anges vad av bygg— nadsvärdet san belöper på ekonanibyggnader,

e) värde av särskilda tillgångar och f) mervärde på grund av möjlighet att exploatera mark för be—

byggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belä— garet.

I värdet av annan mark föreslogs ingå värdet av tomt—

och trädgårdsmark samt värdet av övrig mark.

I stort sett samtliga remissinstanser instämde i önskemålet om ett särskilt byggnadsvärde för jord— bruksfastigheter. Även i övrigt fick förslaget om byggnadsvärdet på jordbruksfastigheter ett positivt mottagande. Förslaget tillstyrktes även av departe—

mentschefen i prop. 1973:162 5. 321.

I fråga om skogsbruksvärdet föreskg fastighetstaxe— ringsutredningen att taxeringen av skogsmark och väx— ande skog inte som tidigare skulle grundas på avkast— ningsvärdet utan att marknadsvärdet skulle vara vär— deringsgrund liksom vid all övrig fastighetstaxering. Värderingen avsågs emellertid liksom tidigare ske med hjälp av en avkastningsmetod, varefter värdena fick justeras med hänsyn till en uppskattad marknads— värdenivå. Reglerna föreslogs tas in i en ny skogs—

värderingsinstruktion.

Fastighetstaxeringsutredningen föreakg vidare att skogsmarksvärdet inte skulle särredovisas i besluten

och längderna.

I det närmaste samtliga remissinstanser ansåg det vara i princip riktigt att tillämpa samma grund, marknadsvärdet, vid all fastighetstaxering, dvs.

även vid taxering av skogsmark och växande skog.

Även föredragande departementschefen fann att man vid 1975 års taxering borde genomföra en marknads—

värdeanpassning av taxeringsvärdena för skogen.

I fråga om utredningens förslag om att skogsmarksvär- det inte skulle särredovisas i besluten och längder-

na fann departementschefen att bestämmelserna om be—

skattning av inkomst av skogsbruk förutsatte att vär— det av skogsmark redovisades separat. Han kunde där— för inte tillstyrka förslaget att skogsmarksvärdet inte skulle redovisas särskilt inom delvärdet skogs— bruksvärde (prop. 1973:162 5. 328).

I övrigt mötte den av fastighetstaxeringsutredningen föreslagna delvärdesredovisningen - utom såvitt avsåg mervärdet — inte några allvarligare erinringar hos remissinstanserna. Om man bortser från det föreslagna mervärdet, avsåg diskussionen om delvärdena i remiss— yttrandena främst frågan huruvida den produktiva jordbruksmarken, dvs. åker samt ängs— och betesmark, skulle redovisas tillsammans eller om, som fastig— hetstaxeringsutredningen hade föreslagit, åkern skul— le redovisas för sig och ängs— och betesmarken ti11-

sammans med den improduktiva marken.

Departementschefen ansåg bl.a. (prop. 1973:162 5.330) att värderingstekniska skäl motiverade en särredovis- ning av värdena på den produktiva jordbruksmarken, värdet av övriga tillgångar och det eventuella över— värde som en fastighet kan ha på grund av t.ex. ex— ploateringsmöjligheter eller särskilt gynnsamt läge. Dessutom borde av bl.a. jordbrukspolitiska skäl åker— värdet redovisas särskilt. Även ett av bostadsskatuäxmr tén framfört önskemål om en särredovisning av värdet på olika byggnadskategorier liksom av värdet på tomt—

och trädgårdsmark förordades av departementschefen.

Sammanfattningsvis ansåg departementschefen (i prop. 1973:162 5. 331) att beträffande jordbruksfastigheter borde redovisning ske särskilt av värdet på produktiv jordbruksmark (jordbruksvärde), Skogsbruksvärde, vär— de av övrig mark, byggnadsvärde, värde av särskilda tillgångar och övervärde. Dessutom borde särskild

redovisning — inom ramen för resp. delvärde — ske av

följande värden, nämligen

— värde av ekonomibyggnader och av ägares samt ar— rendators bostadsbyggnader inom ramen för byggnads—

värdet, — åkervärde inom ramen för jordbruksvärdet, — skogsmarksvärde inom ramen för skogsbruksvärdet,

— tomtvärde inom ramen för värdet av övrig mark.

I fråga om delvärden på annan fastighet anslöt sig departementschefen till förslaget i betänkandet

(Ds Fi 1971z15) Det skatterättsliga fastighetsbegrep— pet om att särredovisningen av särskilt maskinvärde skulle utgå (prop. 1973:162 5. 331).

I övrigt var fastighetstaxeringsutredningens förslag beträffande delvärdena på annan fastighet av redak— tionell natur och tillkomna i förtydligande syfte. Bl.a. föreslogs en definition av markvärdet vilket

inte funnits tidigare.

Förslagen i prop. 1973:162 antogs av riksdagen (SkU 1973:70,SFS 1973:1099).

10.1.2.2 Jordbruksfastighet

Jordbruksvärde

Med jordbruksvärde förstås enligt punkt 2 a av anvis— ningarna till 10 5 KL värdet av den produktiva marken med undantag av skogsmark och tomt samt värdet av de inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för växtodlingen. Vid bestämmandet av jordbruksvärdet har man att utgå från att marken användes för jordbruk. Från jordbruksvär—

det skall åkervärdet utskiljas och särskilt anges.

Denna bestämning av jordbruksvärdet gjordes genom lagstiftning 1973. Tidigare ingick i jordbruksvärdet även värdet av tomt— och trädgårdsmark samt värde av ekonomibyggnader och bostadsbyggnader för jordbruket. Dessa värden utbröts ur jordbruksvärdet bl.a. för att få fram ett lämpligt och tillförlitligt underlag för byggnadsavskrivningarna i jordbruksbeskattningen. Särredovisningen av åkervärdet motiverades som om- nämnts av bl.a. jordbrukspolitiska skäl (prop. 1973: 162 s. 330).

Skogsbruksvärde

Med skogsbruksvärde förstås värdet av taxeringsenhe- tens skogsmark och växande skog och med de markan—

läggningar som finns på taxeringsenheten och som an- vänds eller är behövliga för skogsbruk. Vid bestäm— mandet av skogsbruksvärdet har man att utgå från att marken användes för skogsbruk. Från skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas och särskilt anges. I anvisningspunkten finns även som tidigare nämnts

en värderingsregel genom hänvisning till Ska.

Värderingsreglerna för skogen ändrades i stor ut— sträckning inför 1975 års taxering, främst genom övergången till marknadsvärdet som värderingsgrund. Även redovisningen av delvärdena avseende skogen och skogsmarken omarbetades. Liksom beträffande jord— bruksvärde bröts ur skogsbruksvärdet ut värdena av byggnader och andra anläggningar som var behövliga för skogsbruksdrift. Beträffande skogsmarksvärdet fann departementschefen som tidigare nämnts att gäll— ande bestämmelser om beskattning av inkomst av skogs— bruk förutsatte att värdet av skogsmark redovisades separat och kunde därför inte tillstyrka fastighets— taxeringsutredningens förslag att skogsmarksvärdet inte skulle redovisas särskilt inom delvärdet skogs—

Värde av övrig mark

Med värde av övrig mark förstås värdet av annan till taxeringsenheten hörande mark än åker—, ängs— och be— tesmark samt skogsmark liksom värdet av vattentäckt område som ingår i taxeringsenheten. Som övrig mark räknas sålunda tomt och icke produktiv mark. Vid be— stämmande av värdet har man att utgå från att marken där den ej utgörs av s.k. impediment, används som tomt. Till tomt hänförs byggnadsplats och sådant om— råde därintill som används för prydnadsträdgård, upp— lagsplats, parkeringsplats o.d. Från värdet av övrig mark skall tomtvärdet urskiljas och särskilt anges.

Särredovisningen av tomtvärdet föranleddes av ett önskemål från bostadsskattekommittén som i sitt re— missyttrande över fastighetstaxeringsutredningens be— tänkande framhöll att en separat redovisning borde ske för att utgöra underlag vid en eventuell ändring av reglerna för beskattning av bostadsförmån på jord— bruksfastighet (se prop. 1973:162 5. 329).

Byggnadsvärde

Med byggnadsvärde förstås värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Som byggnadsvärde skall redovisas det mervärde taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Vid bestämmandet av byggnads- värdet skall beaktas bl.a. värdet av andel i samfäl— lighet i vad andelen avser byggnad. Från byggnadsvär— det skall urskiljas och särskilt anges dels värdet av varje byggnad som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål dels värdet sammanlagt av ekonomi— byggnader dels värdet av överbyggnad. Med värde av överbyggnad avses värdet av byggnad i den mån den inte är behövlig för jordbruk eller skogsbruk.

Före 1975 års allmänna fastighetstaxering redovisades inte byggnadsvärdet som delvärde vid taxeringen av jordbruksfastighet. Värdet på byggnaden ingick i stället i jordbruksfastighet. Det hade emellertid framförts önskemål att få fram byggnadsvärden som kunde användas som underlag för byggnadsavskrivningen i jordbruksbeskattningen. Fastighetstaxeringsutred— ningen analyserade problemet ingående. Utredningen kartlade förutsättningarna för olika lösningar av problemet och lade också fram förslag till sådana lösningar till regler för värdering av byggnader på

jordbruksfastighet.

Utredningens förslag om att särredovisning av värdet av byggnadsbeståndet på jordbruksfastighet enligt mervärdeprincipen godtogs i princip och resulterade

i nuvarande lagstiftning. För att underlätta regle— ringen av byggnadsavskrivningarna vid inkomsttaxe— ringen infördes redovisningsrutiner, som innebar att redovisning som särskild delpost i fastighetslängden skall ske av vad som av byggnadsvärdet belöper på ekonomibyggnader och att särskild anteckning i fas— tighetslängden skall göras av vad som byggnadsvärdet belöper på s.k. överbyggnader. Vid tidpunkten för framläggande av prop. 1973:162 ang. fastighetstaxe- ring m.m. övervägdes inom bostadsskattekommittén en eventuell ändring av reglerna för beräkning av förmån av bostad på jordbruksfastighet. Bostadsskattekommit— tén framförde därför önskemål om att man skulle kunna urskilja värdet av var och en av de byggnader, som användes, som bostad åt ägare och arrendator vid in— gången av det år då allmän fastighetstaxering äger rum. En sådan uppdelning föranledde enligt departe— mentschefen inga värderingssvårigheter. Dessutom ut— talades att de värden som åsätts vid fastighetstaxe— ringen borde få en så vid användning som möjligt vid

inkomsttaxeringen. Då de aktuella förslagen hade det—

ta syfte tillstyrkte departementschefen dem (prop. 1973:162 5. 330). Förslaget antogs även av riksdagen

(SFS 1973:1099).

Enligt Handledningen delas byggnaderna på jordbruks— fastighet in i fyra grupper, dels efter taxeringsen— hetens behov av byggnaden eller byggnadsdelen i driftsbyggnad och överbyggnad, dels efter användnings— sättet i bostadsbyggnader och icke bostadsbyggnader. En närmare redogörelse för denna indelning har läm—

nats i avsnitt 6.2.1. Värde av särskilda tillgångar

Med värde av särskilda tillgångar förstås värdet av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o.d. som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av grus— fyndigheter, fiske, servitut, som inte avser rätt till byggnad, samt värdet av rätt till ersättnings— kraft och sådana anläggningar som ej används eller är behövliga för jord— eller skogsbruksdriften. Vidare inräknas värdet av andel i samfällighet i den mån an— delen inte utgörs av andel i byggnad. Som särskild tillgång räknas även värde av jakt i de fall då sär- skilt goda möjligheter till jakt eller till ekono— miskt utnyttjande av jakt föreligger, dock att som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som vanligt— vis är förenat med markinnehav. Det jaktvärde som vanligtvis är förenat med markinnehav anses inbegri— pet i jordbruksvärdet, skogsbruksvärdet och värdet av

övrig mark.

Före 1975 års taxering ingick i värde av särskilda tillgångar även värde av sådana byggnader och anlägg—

ningar som inte kunde anses behövliga för jordbruks—

eller skogsbruksdrift. Byggnadernas värde ingår nu

i stället i byggnadsvärdet.

övervärde

Med övervärde förstås det värde, som taxeringsenheten äger utöver jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde och värde av särskilda tillgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploa— terad för bebyggelse eller eljest på grund av att taxeringsenheten är från värdesynpunkt gynnsamt be— lägen. Begreppet övervärde infördes genom 1973 års lagstiftning och motsvaras av tidigare gällande ex—

ploateringsvärde.

10.1.2.3 Annan fastighet

Markvärde

Med delvärdet markvärde på annan fastighet förstås enligt punkt 3 a av anvisningarna till 10 & KL värdet av taxeringsenhetens mark och markanläggningar. Vid bestämmandet av markvärdet skall beaktas bl.a. servi- tut, som ej avser rätt till byggnad, rätt till er— sättningskraft, andel i samfällighet i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va—anläggning samt om skyldighet att erlägga gatukostnadsbidrag är fullgjord eller ej.

Definitionen av markvärde togs in i KL genom 1973 års lagstiftning. Denna ändring kan närmast sägas vara av redaktionell natur och tillkommen i förtydligande

syfte.

Byggnadsvärde

Med byggnadsvärde förstås värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Som byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Vid bestämmandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl.a. värdet av andel i samfällighet i vad andelen avser byggnad. Värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas på byggnadernas värde.

Före 1975 års taxering ingick i byggnadsvärdet även särskilt maskinvärde som separatredovisad delpost men utgick genom 1973 års lagstiftning såsom obehövlig.

Enligt Handledningen delas byggnaderna på annan fas— tighet upp i fyra grupper i huvudsak med hänsyn till den avsedda eller pågående användningen. Om byggnad användes för flera ändamål, borde byggnaden hänföras till den grupp som innefattade byggnadens huvudsakli— ga användningssätt. De olika grupperna var småhus, hyreshus, industribyggnader och specialbyggnader m.m. För dessa grupper har redogörelse lämnats i avsnitt

6.2.2. 10.2 Synpunkter och förslag 10.2.1 Bestämmande av taxeringsvärde

10.2.1.1 Allmänt

Reglerna i 9 5 KL angående taxeringsvärde har nyligen varit föremål för en tämligen omfattande översyn.

Kommittén avser inte att föreslå några förändringar i fråga om de grundläggande reglerna i 9 5 och anvis—

ningarna till denna paragraf om taxeringsvärdet. Ut—

över dessa regler bör även huvuddelen av de anvis— ningar som RSV meddelat inför 1975 års fastighetstaxe—

ring i detta avseende gälla även i fortsättningen.

De regler som bör ingå i FTL bör i enlighet med vad kommittén har uttalat i avsnitt 3.2.3 vara av mer grundläggande och principiell karaktär men ändå så detaljerade att de verkställighetsföreskrifter som avses komplettera lagen inte kommer att tillföra reg— leringen någonting nytt. Med denna utgångspunkt bör i en fastighetstaxeringslag ingå förutom nuvarande reg— ler i 9 5 KL även vissa delar av RSV:s anvisningar vid 1975 års taxering som innehöll bestämmelser om

riktvärden, värdefaktorer, värderingsområden m.m.

I det följande lämnas en redogörelse för de regler som enligt kommitténs mening bör tillämpas vid 1981 års taxering samt — i den mån de innebär en ändring jämfört med nuvarande regler — en närmare motivering

till de föreslagna ändringarna.

10.2.1.2 Egendom för vilken taxeringsvärde bör be—

stämmas

I likhet med vad som gäller enligt nuvarande regler anser kommittén att taxeringsvärde i princip bör åsättas varje enhet som taxeras för sig, dvs. en

taxeringsenhet.

Från denna huvudregel finns i gällande lagstiftning vissa undantag i 9 5 tredje stycket KL. Detta gäller i första hand taxeringsenhet, som innefattar endast från skatteplikt undantagen egendom. Sådan taxerings—

enhet skall inte åsättas taxeringsvärde.

Frågan om behov finns att åsätta egendom som i sin

helhet är skattefri taxeringsvärde diskuterades ingå—

ende av 1971 års fastighetstaxeringsutredning

(SOU 1973:4, s. 281 ff). Utredningen kom härvid fram

till att sådana skäl inte förelåg. Kommittén har be—

rört denna fråga redan i avsnitt 5.2.1 och har ansett sig inte böra föreslå någon ändring i detta hänseen— de. Till följd härav har föreslagits att i 1 kap.1 5

skall föreskrivas att skattefri fastighet inte

skall åsättas taxeringsvärde.

I 9 5 tredje stycket KL ges vidare vissa regler för de fall att skatteplikt föreligger för endast del av egendomens värde. Då skall egendomens hela taxerings— värde anges och vad som belöper av taxeringsvärdet på den icke skattepliktiga delen. Om den icke skatte— pliktiga delen avser s.k. försvarsfastighet enligt

5 5 1 mom. första stycket c) KL eller s.k. industri— tillbehör, va—ledningar m.m. enligt 5 5 5 mom. KL skall taxeringsvärde dock åsättas endast den skatte—

pliktiga delen.

Såsom har föreslagits av kommittén under avsnitt 7.4.2 bör en taxeringsenhet i fortsättningen inte kunna vara endast delvis skattepliktig. Genom att an— vända en huvudsaklighetsprincip bör taxeringsenheten i stället bedömas som antingen helt skattepliktig el— ler helt skattefri. Nuvarande regler i 9 5 tredje stycket KL angående angivande av taxeringsvärde för delvis skattepliktig egendom kommer därmed inte att behövas i fortsättningen och kan därför slopas. Frå— gan om värde på industritillbehör m.m. kommer utred—

ningen att ta upp i avsnitt 12.2.12.

Den egendom som skall åsättas taxeringsvärde kommer således efter de föreslagna ändringarna att utgöras av varje skattepliktig taxeringsenhet. En bestämmelse

härom bör tas in i 5 kap. 1 5 FTL.

10.2.1.3 Marknadsvärdet som allmän värderingsgrund

Enligt kommitténs mening bör liksom tidigare mark— nadsvärdet utgöra den allmänna värderingsgrunden vid taxeringen. I 5 kap. 2 5 FTL bör tas in en föreskrift om att taxeringsvärdet skall bestämmas till viss pro— centsats av marknadsvärdet. Beträffande procentsat- sens storlek återkommer kommittén under avsnitt 10.2.1.6.

Taxeringsvärdet bör bestämmas under iakttagande av de regler som kommittén föreslår skall tas in i 5—15kap. FTL. Härmed åsyftas dels de regler som något närmare anger innebörden i 2 5, såsom olika metoder att be— stämma marknadsvärdet, dels de regler som utgör un— dantag från huvudregeln i 2 5, exempelvis vissa un— dantag från marknadsvärdeprincipen. Någon uttrycklig erinran härom i lagtext anser kommittén inte nödvän—

dig.

Enligt gällande ordning definieras marknadsvärdet för en taxeringsenhet som det pris den sannolikt skulle betinga vid en försäljning (punkt 1 av anvisningarna till 9 5 KL). Denna bestämmelse bör enligt kommitténs mening bibehållas. I förtydligande syfte bör dock tilläggas att det är priset på den allmänna marknaden som skall gälla. Köpeskillingen vid försäljningar där egendomen inte har bjudits ut till högstbjudande kan inte anses vara representativa för det sannolika pris som skulle kunna erhållas vid en "normal" försälj— ning. Det har även ifrågasatts om de s.k. tillskotts— köpen skall uteslutas vid framtagandet av prisstati— stik för jordbruksfastighet- SCB:s prisstatistik

från åren 1976—1977 visar dock att inga påtagli—

ga niVåskillnader föreligger mellan dessa köp

och sådana som avser hel taxeringsenhet. Från nivå— bestämningssynpunkt är således frågan om dessa köp skall medtagas i stort sett utan betydelse. Kommittén föreslår därför att tillskottsköpen liksom hittills medtas för att därigenom öka underlaget för bestämman—

det av marknadsvärdenivån.

Under år 1979 träder väsentliga ändringar i jordför— värvslagen i kraft. Dessa innebär bl.a. att den krets köpare som på grund av släktskapsförhållanden inte be" höver förvärvstillstånd minskar och att vidgade krav ställs på köparen för att tillstånd skall lämnas. Ett av motiven för ändringarna har varit att motverka pris— stegringar av den omfattning som har förekommit under de senaste åren. Prisbildningen på jordbruksfastighe— ter kan även komma att påverkas av andra förändringar av jordbrukspolitisk och skattemässig natur. Det finns därför anledning särskilt uppmärksamma prisbildningen på jordbruksfastigheter under år 1979.

De nu berörda förändringarna motiverar enligt kommit— téns mening även en översyn av framtagandet och redo— visningen av prisstatistiken för jordbruksfastigheter. Av särskilt intresse är därvid t.ex. att belysa för- hållandet mellan prisnivåerna för de släktförvärv,

som är undantagna från förvärvsprövning och sådana,

som inte är undantagna.

Förslaget överensstämmer med nuvarande ordning som beslöts av riksdagen inför 1975 års taxering (jfr prop. 1973:162 sid. 309—312) och praxis på området, vilken enligt kommitténs mening är tillfredsställande. Någon anledning att ändra lagen i sakligt hänseende finns alltså ej. Vilka metoder som bör gälla vid be— stämmandet av marknadsvärdet kommer att behandlas un— der avsnitt 10.2.1.8.

10.2.1.4 Undantag från marknadsvärdeprincipen

I gällande lagstiftning görs som tidigare har redovi— sats vissa undantag från marknadsvärdeprincipen, bl.a. i fråga om privaträttsliga förpliktelser. Med mark— nadsvärdet skall sålunda avses priset utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undantag eller annan privaträttslig förpliktel—

se, som inte är hänförlig till servitut eller liknan—

de förpliktelse.

Bestämmelsen att marknadsvärdet avser priset utan av—

räkning för gäld innebär enligt Handledningen endast ett förtydligande till regeln om marknadsvärdering. Någon saklig ändring i detta hänseende avser inte kommittén att föreslå. Däremot är det enligt kommit— téns mening inte erforderligt att frågan regleras i lag. En uttrycklig föreskrift om att marknadsvärdet avser priset utan avräkning för gäld har därför inte medtagits i lagförslaget.

Beträffande privaträttsliga förpliktelser framhålls i Handledningen att de i och för sig är ägnade att inverka på en taxeringsenhets marknadsvärde och att de därför normalt beaktas vid bestämmande av mark- nadsvärde. Regeln att privaträttsliga förpliktelser inte skall beaktas vid fastighetstaxeringen innebär därför ett avsteg från huvudprincipen om marknadsvär— dering. Skälet till denna specialregel är bl.a. svå— righeterna att få kännedom om sådana förpliktelser som kan påverka marknadsvärdet och till de möjlighe— ter som skulle öppnas att disponera över fastigheter— nas marknadsvärden, om undantagsregeln slopades. En konsekvens härav är även att man vid taxeringen bort— ser från den aktuella belåningen för fastigheter och i stället utgår från en för fastighetstypen normal belåning.

En annan privaträttslig förpliktelse som kan diskute— ras i detta sammanhang är upplåten avverkningsrätt till skog. Sådan upplåtelse beaktas inte enligt gäll— ande ordning vid fastighetstaxeringen. Kommittén erinrar om att frågan tagits upp i två motioner till 1975/76 års riksmöte. I motionen 1975:1046 hemställ— des att riksdagen skulle hos regeringen begära ändra— de regler för bestämmande av skogsbruksvärde. I mo— tionen 1975z1957 hemställdes att tillgångar som sva— rar mot avverkad skog eller avverkningsrätt till skog och som står inne hos köparen skulle få tas upp till

halva värdet vid förmögenhetsbeskattningen. Riksdagen beslöt att, med bifall till den förstnämnda motionen,

hos regeringen begära förslag till sådana ändringar av bestämmelserna om fastighetstaxering att dubbelbe— skattning av värdet av upplåten avverkningsrätt undan— röjs (SkU 1975/76:44, rskr 1975/76:213).

Bakgrunden till de nämnda motionerna är att vid för— mögenhetsbeskattningen inga särskilda regler gäller beträffande upplåten avverkningsrätt. Avsaknaden av sådana regler kan göra att upplåtaren drabbas av vis— sa dubbelbeskattningseffekter. Så länge en rotpost inte har avverkats innefattas rotposten i sin helhet i skogsbruksvärdet. Vid förmögenhetsbeskattningen skall fastigheten tas upp till taxeringsvärdet vid utgången av det kalenderår som föregår taxeringsåret eller, om nytt taxeringsvärde åsätts fastigheten,till det för taxeringsåret åsatta taxeringsvärdet. Samti— digt skall emellertid även försäljningslikviden tas upp i dess helhet, antingen i form av erhållen likvid eller som innestående fordran hos köparen. I ett rättsfall, RÅ 1958 not fi 1833, har en fordran på grund av en upplåten avverkningsrätt förmögenhetsbe— skattats trots invändning om att avverkning ännu inte hade skett och fordringen därför motvägdes av en skyldighet att leverera skogsprodukter.

Den tid som skog, till vilken avverkningsrätt har upplåtits, kommer att kvarstå oavverkad synes enligt kommittén regelmässigt vara begränsad. Vidare kan fastighetsägaren sedan avverkning har skett begära ny taxering av fastigheten (13 5 1nnm. 6) KL). Mot denna bakgrund och då viss hänsyn till förevarande situa— tion ofta kan tas genom reglerna om förmögenhetsskat— telättnader för småföretagare föreslår kommittén inte någon ändring av gällande ordning i fråga om upplåtna

avverkningsrätter.

Frågan om inverkan på taxeringsvärdet av servitut och liknande rättigheter resp. privaträttsliga förpliktel— ser behandlades även av fastighetstaxeringsutredningen (SOU 1973:4 s. 131 och 132). Den lagbundna ömsesidig— heten i servitutens o.d. inverkan på den tjänande och härskande fastigheten gör att de skäl som har anförts för att bortse från de privaträttsliga förpliktelser— nas inverkan på marknadsvärdet inte är tillämpliga. På grund härav bör sådana privaträttsliga förpliktel— ser som avser servitut och liknande förhållanden be— aktas. Då det gäller belastningar och rättigheter på grund av andra privaträttsliga förpliktelser råder inte samma stabilitet i de ifrågavarande förhållande— na. De bör därför av principiella skäl och då de även kan tänkas bli använda i skatteundandragande syfte inte inverka på taxeringen. Även om dessa sålunda på— verkar marknadsvärdet har de av främst praktiska och fiskala skäl inte ansetts kunna tillmätas någon be—

tydelse och bör inte heller göra det i fortsättningen.

I fråga om en typ av förpliktelser har det emellertid visat sig att principen om att bortse från vissa för— pliktelser vid taxeringen medfört betydande olägenhe— ter. Detta gäller tomträtter och tomträttsfastigheter. Tomträttshavaren blir här bunden av bestämmelser i tomträttskontrakt, som han inte har någon reell möj—

gällande bestämmelser taxeras innehavare av tomträtt till småhusfastighet för delningsbar tomt även om

tomträttskontraktets bestämmelser inte medger delning.

Tomträttskontrakten kan även sägas ha något av en "offentligrättslig" prägel över sig, eftersom en kom— mun alltid står som tomträttsupplåtare. Med hänsyn till dessa omständigheter anser kommittén att privat— rättsliga förpliktelser som tagits in i tomträttskon— trakt bör beaktas vid fastighetstaxeringen. En sådan förändring underlättar även använåntb av åsatta markvärden vid bestämmande av tomträttsavgäld, viuqn:skeri_stock— holm och vissa andra orter. Om man mer generellt går in för att använda markvärdet vid avgäldsbestämningen, vilken fråga behandlas av tomträttskommittén (Ju 19Th12),kan även andra förändringar i förfarandet vid fastighetstaxeringen aktualiseras. Till demuifråyiåtedqmmer kommittén i

ett senare betänkande.

10.2.1.5 Offentligrättsliga förpliktelser på grundav

naturvårdslagen m.m.

Om således de privaträttsliga förpliktelserna normalt sett inte bör beaktas vid marknadsvärdets bestämmande bör detsamma dock ej gälla de offentligrättsligaföre— skrifter som kan ha meddelats för den egendom som är föremål för taxering. Exempel härpå är bestämmelseri olika detaljplaner, byggnadsförbud och andra inskränk— ningar angående markens användande som kan meddelas med stöd av olika lagar. I detta sammanhang skall nå— got närmare beröras den reglering som kan ske enligt

naturvårdslagen.

I naturvårdslagen (1964:822) finns åtskilliga bestäm— nelser med syfte att skydda och vårda naturen. Vidare ges i lag (1942:350) om fornminnen regler om bevaran—

det av fasta fornlämningar. I det följande lämnas en

översikt över de viktigaste besäämelserna i nahnnétdslagen

till den del de kan ha betydelse för fastighetstaxeringen.

I syfte att bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan kronan tillhörig mark avsättas till natio— nalpark (4 5). Enligt 5 5 förordar regeringen om nationalparkers vård och förvaltning. Regeringen eller myndighet som regeringen besäämer kan för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter som behövs för att trygga ändamålet med nationalparken. Detta gäller rätter1 att färdas över nationalparken eller eljest vistas där

och ordningen i övrigt inom området.

Område, som anses böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller för att området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, kan av länsstyrelsen för— klaras som naturreservat (7 5). I beslut om naturre— servat kan enligt 8 5 föreskrivas de inskränkningar

i rätt att förfoga över fastighet, som behövs för att trygga ändamålet med reservatet, såsom förbud mot be— byggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet, uppodling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. Vidare kan fastighetsägaren enligt 9 5 förpliktas att tåla intrång för tillgodoseende av ändamålet med naturre— servatet. Detta kan innebära att vägar, parkerings— platser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs inom området. Vidarekan där företas gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller liknande åtgärd. Fastighetsägaren kan också förpliktas att bereda allmänheten tillträde till mark inom området där den annars inte skulle ha fått färdas fritt.

I naturvårdslagen fhum vidana bestämmelser om natur— mirnien (13 5), skydd för vissa växt— och djurarter (14 å), skydd för friluftslivet, främst strandskydd HS—T755L skydd för naturmiljön, exempelvis bestämmelser om täkt (18 5) och naturvårdsområde (19 5). I 19 5 stadgas att områ— de, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte låmdigenkkk avsättas till naturre— servat, kan av länsstyrelsen förklaras som naturvårds— amåde.l beshn: om bildande av naturvårdsområde skall bl.a. föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövs för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utfö—

res röjning, plantering eller annan liknande åtgärd.

Fastighetstaxeringsutredningen fann i sitt betänkande (SOU 1973:4 sid. 272), Fastighetstaxering, att den

värdeminskning som kan drabba en fastighet till följd av att den har blivit föremål för beslut enligt natur— vårdslagen, fornminneslagen, lagen om byggnadsminnen eller jämförlig lagstiftning borde beaktas vid fastig— hetstaxeringen. Utredningen anförde vidare (5. 273):

Detta bör emellertid enligt utredningens mening ske, icke gendn hanplettering av katalogen över de från skatteplikt befriade fastigheterna utan vid tillämpning av värderingsreglerna. Det marknadsvärde, son fastigheten bedöns ha vid tillämpning av van— liga uppskattningsgrunder, bör med andra ord reduceras i skälig mån på grund av den värdeminskning som följer av meddelat beslut enligt naturvårdslagen eller annan av de berörda lagarna. Skyddsföreskrifterna bör sålunda anses som ett sådant för den ifrågavarande fastigheten säreget förhållande, varan sägs i nu gällande punkt 2 av anvisningarna till 9 & KL samt i föreslagna punkt 1 av anvisningarna till 9 5 och som bör föranleda minsk— ning av det värde å fastigheten, san erhålls vid tillämpning av eljest gällande uppskattningsgrunder.

Även kommittén anser att föreskrifter angående mar— kens användande som meddelats med stöd av naturvårds-

vid fastighetstaxeringen i den utsträckning de påverkar marknadsvärdet. I fråga om nationalparker anser kommittén att inskränkningarna i rätten till användning är så betydande att fastigheten inte har något marknadsvärde. Kerr mimén har därför i avsnitt 7.4.5.10 föreslagit att

den nuvarande skattefriheten för nationalparker behålls.

Inte heller i övrigt föreslår kommittén någon ändring i nu gällande regler, utan naturreservat och andra områden, för vilka särskilda föreskrifter har medde— lats enligt naturvårdslagen eller annan jämförlig lagstiftning bör värderas under beaktande av den vär—

deminskning föreskrifterna kan medföra.

Som framgått av tidigare redogörelse är det marknads— värdet för en taxeringsenhet som skall bilda utgångs— punkt för att bestämma taxeringsvärdet. I en taxe— ringsenhet bör dock enligt vad kommittén har föresla- git i annat sammanhang inte kunna ingå egendom från skilda kommuner. I de fall övriga förutsättningar för att sammanföra vissa fastigheter eller fastighetsde— lar i olika kommuner till en enda taxeringsenhet finns bör enligt kommitténs mening marknadsvärdet be— stämmas som om en enda taxeringsenhet hade förelegat. Detta torde bäst överensstämma med omfattningen av den egendom som i praktiken är föremål för försälj—

ning.

Vidare torde det inte vara utan betydelse för mark— nadsvärdets storlek om de olika delarna av egendomen säljs var för sig eller tillsammans. I många fall kan nämligen värdet per hektar variera med hänsyn till den försålda markens areal. På grund härav anser kom— mittén att ett stadgande med nu angivet innehåll bör finnas. Det bör dock betonas att bestämmelsen kommer att få en mycket begränsad praktisk betydelse åtmin— stone vid 1981 års taxering. Vid denna taxering torde

det nämligen inäebliakhkdlt att räkna med olika

hektarvärden för olika arealstorlekar. Kommittén vill även henna aU1bestämelsai— om det blir aktuellt att tillämpa den — i första hand är avsedd för de fall

en kommungräns skär genom en brukningsenhet. Nå— got krav på att de olika taxeringsenheterna skall

ligga i omedelbar närhet av varandra bör dock inte uppställas, då det relativt ofta torde förekomma att taxeringsenheter som är geografiskt åtskilda brukas tillsammans. I praktiken torde det dock inte bli frå— ga om några större avstånd, eftersom man då knappast

längre kan tala om en brukningsenhet.

Som ytterligare undantag från principen att taxerings— enhetens marknadsvärde skall ligga till grund för taxeringsvärdet bör alltså gälla att om två eller fle— ra taxeringsenheter, vilka är belägna i skilda kommu— ner skulle, om de hade varit belägna i samma kommun, ha utgjort en enda taxeringsenhet, skall marknadsvär— det bestämmas som om detta hade varit förhållandet. Marknadsvärdet får därefter fördelas på de olika

taxeringsenheterna.

Den föreslagna regeln överensstämmer i princip med nuvarande bestämmelse i punkt 6 av anvisningarna till

9 5 KL.

Definitionen av marknadsvärde och undantagen från marknadsvärdeprincipen föreslås sammanföras till 5 kap. 3 5 FTL.

10.2.1.6 Taxeringsvärdenivå

Värdenivån 75 % av marknadsvärdet fastslogs genom den lagstiftning som föregick 1975 års allmänna fastig— hetstaxering. Valet av nivån gjordes mot bakgrunden av de osäkerhetsfaktorer som sammanhänger med ett schematiskt värderingsförfarande, som i allt väsent—

ligt måste grundas på uppgifter från fastighetsägarna.

Beslutet om taxeringsvärdenivå vid 1975 års fastig- hetstaxering föregicks av utförliga analyser och överväganden av fastighetstaxeringsutredningen (SOU 1973:4 s. 148—156). Även i prop. 1973:162 behandlades frågan om valet av taxeringsvärdenivå utförligt (s. 312—315 och 324—327). En kortfattad redogörelse för

övervägandena i propositionen har lämnats under av—

snitt 10.1.1.3.

Någon ändring i valet av nivå föreslås inte av kom—

mittén.

Professor Carlegrim har haft kommitténs uppdrag att utreda de statistiska begrepp somlqnianvändas för mätning av relationen mellan taxeringsvärden och marknadsvärden. En redogörelse för utredningen har lagts till kommitténs betänkande som bilaga 1. Härav framgår att undersökningen har koncentrerats till fyra begrepp, nämligen ovägd taxeringsvärdenivå, ovägd köpeskillingskoefficient, Vägd köpeskillings— koefficient och median. Begreppen har olika egen— skaper, som gör att deras lämplighet varierar i olika situationer och för skilda fastighetstyper. Några rekommendationer från teoretisk synpunkt har

därför inte kunnat ges på grundval av undersökningen.

Som framgår av bilagan kan de olika begreppen ge vissa mindre skillnader vid bestämmande av taxerings— värdenivån. I motiven bör därför anges vilket begrepp som enligt kommitténs uppfattning bör användas vid

de provvärderingar där taxeringsvärdenivån slutligt

bestäms.

Kommittén anser att den ovägda taxeringsvärdenivån eller den ovägda köpeskillingskoefficienten bör an—

vändas. Av dessa begrepp ger det förstnämnda en

värdenivå som är något lägre än den sanna nivån och det sistnämnda en värdenivå som är något högre än den sanna nivån. Skillnaden mellan de nivåer som erhålls med dessa båda metoder är dock ringa. Avvikelserna från den sanna nivån är betydligt mindre än de som uppkommer vid tillämpning av det föreslagna systemet med schabloniserade riktvärden för byggnader och

mark.

Vid valet mellan de två begreppen konstaterar kommit— tén att några entydiga rekommendationer inte kan ges om vilket begrepp som från teoretisk synpunkt är lämpligast. Bedömningen får därför grundas på mer allmänna synpunkter. Den ovägda köpeskillings— koefficienten används normalt i värderingssammanhang för att ange marknadsvärdenivåns förändringar. Det

talar för att detta begrepp väljs.

Den ovägda köpeskillingskoefficienten ger emellertid systematiskt en nivå på taxeringsvärdena som är något högre än den sanna nivån. Eftersom höjningarna av taxeringsvärdena vid 1981 års fastighetstaxering redan på grund av prisutvecklingen kan förväntas bli större än vid någon tidigare fastighetstaxering, finns skäl för att man vid 1981 års fastighetstaxering liksom vid 1975 års fastighetstaxering utgår från den ovägda taxeringsvärdenivån vid provvärderingarna. Härtill kommer att schabloniseringarna vid värderingen regelmässigt har större betydelse för de slutliga taxeringsvärdena än vilken av de båda metoderna man har använt för att bestämma taxeringsvärdenivån. Ett val av den ovägda taxeringsvärdenivån kan alltså inte sägas ge nämnärt lägre taxeringsvärden i det enskilda fallet än som bör följa av huvudregeln om att taxe- ringsvärdet skall vara 75 % av marknadsvärdet. Med hänsyn till det anförda anser kommittén att man vid

provvärderinqarna bör använda den ovägda taxerings— värdenivån för mätning av relationer mellan taxe—

ringsvärden och köpeskillingar. Vid prognoser röran—

de sannolika taxeringsvärdehöjningar Vid 1981 års fas— tighetstaxering bör man därför söka förutsäga den ovägda taxeringsvärdenivåns storlek i det gallrade

materialet som används vid provvärdering.

Enligt punkt 2 av anvisningarna till 9 5 KL får taxe— ringsvärdet i vissa fall nedsättas under det belopp som eljest skulle ha åsatts. Detta gäller om säkerhe— ten vid uppskattningen av taxeringsenhets marknads— värde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det uppskattade värdet är betingat av att taxerings— enheten eller del därav kan väntas inom överskådlig

framtid bli exploaterad för bebyggelse.

Stadgandet tillämpades vid 1975 års taxering vid be— stämmande av övervärde på grund av exploateringsmöj— ligheter. I Handledningen anvisas för denna typ av fastigheter en extra nedsättning av taxeringsvärde— nivån bestående dels i att marknadsvärdet bestäms med viss säkerhetsmarginal i de fall få eller ringa köp föreligger, dels i att denna värdenivå då detalj— plan inte har fastställts reduceras till 50 % och inte till det normala 75 %. Områden inom fastställd stadsplan eller byggnadsplan taxeras normalt som an— nan fastighet, om de inte fortfarande används för

jord— eller skogsbruk.

Kommittén har under avsnitt 10.2.2.4 föreslagit att delvärdet övervärde skall utgå. Detta innebär att ex—

ploateringsvärde kommer att åsättas endast de taxe—

ringsenheter som taxeras som exploateringenheter. Värde i form av förväntningar om framtida bebyggelse kommer således inte att medföra en höjning av taxe— ringsvärdet om inte förväntningarna har sin grund i en fastställd plan. Därmed föreligger inte längre några skäl att för denna typ av fastigheter att såsom en säkerhetsmarginal ha en extra nedsättning av taxe— ringsvärdenivån utöver den reducering till 75 % av

marknadsvärdet som bör ske för samtliga fastigheter.

Även för skogsfastigheter gavs en specialregel be— träffande nivån vid 1975 års taxering. Bestämmandet av marknadsvärdenivån för skogsfastigheter för år 1973 försvårades av att priserna på dem under detta år väntades stiga starkt och vissa stora variationer. Ni— vån skulle därför enligt beslut av riksdagen fast- ställas med avvikelse från den Värdetidpunkt som i övrigt beslutats för 1975 års taxering, dvs. det all— männa prisläget vid ingången av året före taxerings— året (9 5 andra stycket KL) och i stället med ledning av ett marknadsvärde som baserades på ett genomsnitt av 1970-1972 års prisnivåer uppräknade i förhållande till den prisstegring som jordbruksfastigheter med

begränsat skogsinnehav uppvisade.

Kommittén avser att i det fortsatta utredningsarbetet ta upp frågan om ett system med s.k. rullande fastig— hetstaxering. Grundtanken i ett sådant system är att samtliga fastigheter i princip skall åsättas nytt taxeringsvärde varje år med utgångspunkt i de föränd— ringar i prisnivån som har inträtt. Sådana svängning— ar i priserna som vid 1975 års taxering föranledde en nedsättning av taxeringsvärdenivån för skogsfastighe— ter kommer således i ett system med Inllande fastighetstaxering att kunna bemästras på ett helt annat sätt än för närvarande. Den hittillsvarande ut—

vecklingen av priserna på olika fastighetstyper sen

föregående allmänna fastighetstaxering föranleder inte heller kommittén att för tiden före 1981 års taxering föreslå några särskilda regler för nivåbe- stämningen. Skulle det emellertid visa sig att pris— läget vid den Värdetidpunkt, som kommittén avser att föreslå, dvs. år 1979, på grund av inträffade sär- skilda omständigheter bör föranleda en justering av taxeringsvärdenivån för någon eller några fastighets— kategorier får frågan då tas upp till förnyad pröv— ning och eventuellt resultera i en särskild lagstift—

ning.

Sammanfattningsvis anser kommittén att det intefinns behov av en generell regel om att kunna bestämma

taxeringsvärdenivån till under 75 %. En generell be— stämmelse motsvarande den i punkt 2 av anvisningarna till 9 5 KL har därför inte tagits med i det lagför—

slag som kommittén lägger fram-

Däremot anser kommittén att det i vissa speciella fall kan finnas ett berättigat intresse att av värde— ringstekniska skäl få avvika från en nivå som utgör 75 % av marknadsvärdet. Detta gäller i de fall taxe— ringsvärdet på grund av klassindelning av värdefakto— rer eller genom anpassning till en fastställd värde— serie kommer att förändras stegvis, medan marknads— värdet i stället undergår en mer kontinuerlig föränd—

ring. Frågan kommer att belysas närmare under avsnitt 12.2.7.

10.2.1.7 Värdetidpunkt Allmänt I 9 5 andra stycket KL, föreskrivs i enlighet med vad

fastighetstaxeringsutredningen föreslog (SOU 1973:4

s. 128 och 129) att marknadsvärdet skall bestämmas

med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret. Fastighetstaxeringsutred— ningen redovisade och diskuterade tre olika alterna— tiv för val av Värdetidpunkt. Till grund för nivå— bestämningen skulle enligt utredningen ligga senaste statistik som var tillgänglig. Vid 1975 års taxering var sålunda den 1 januari 1974 Värdetidpunkt. Senaste tillgängliga statistik var då 1973 års köpeskillings— statistik. Denna borde enligt fastighetstaxeringsut— redningen kunna godtas som ett uttryck för prisnivån den 1 januari 1974. Om RSV fann att sådana påtagliga prisrörelser skett att nämnda statistik inte gav en rättvisande bild av nivån vid den valda Värdetid— punkten, skulle RSV enligt utredningen föranstalta om erforderlig korrigering av den framtagna prisnivån.

I praktiken har det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret varit bestämmande

såväl vid 1970 som 1975 års allmänna fastighetstaxe— ring. Avgörande i sammanhanget har varit den tidpunkt då erforderlig prisstatistik har funnits tillgänglig.- Någon förändring i detta avseende är såvitt kommittén har kunnat finna inte att räkna med. Mot bakgrund härav föreslår kommittén att reglerna anpassas till det förfarande som tillämpas i praxis, dvs. att det genomsnittliga prisläget under andra året före taxe— ringsåret får ligga till grund för bestämmandet av marknadsvärdet. Denna regel föreslås tas in i 5 kap. 4 5 FTL.

Enligt kommitténs mening är det inte nödvändigt att nu redovisat tillvägagångssätt för att bestämma det genomsnittliga prisläget regleras genom lagstadgande. I 5 kap. 4 S FTL bör det som nämnts vara tillräckligt med en föreskrift om att marknadsvärdet skall bestäm— mas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret. Det torde sedan

ankomma på RSV att med utgångspunkt i det av kommittén skisserade förfarandet utfärda närmare anvisningar om hur det genomsnittliga prisläget

skall bestämmas.

Under normala förhållanden kan antagas att pris— nivån förändras relativt jämnt under ett år. Om så

är fallet sammanfaller det genomsnittliga prisläget under året med prisläget vid halvårsskiftet. Om pris— nivån inte utvecklas jämnt under året, erhålls Öén genomsnittliga prisnivån genom en sammanvägning av de nivåer som har gällt under delar av året. Vid sammanvägningen skall beaktas hur lång tid som

olika prisnivåer har varit gällande. Om köpen för— delar sig jämnt under året erhålls automatiskt en anknytning till det genomsnittliga prisläget om alla köpen utnyttjas vid beräkningen av genomsnittlig taxeringsvärdenivå, köpeskillingskoefficient m.m.

Om köpen är mycket ojämnt fördelade under året kan man däremot inte utgå ifrån att ett genomsnitt av köpen återspeglar den genomsnittliga prisnivån under

året.

10.2.1.8 Metoder för bestämmande av marknadsvärde

Allmänt om värderingsprinciperna

Enligt andra stycket i punkt 1 av anvisningarna

till 9 % KL skall marknadsvärdet uppskattas i första hand med ledning av verkställda fastighetsförsälj— ningar i orten, om vilka anledning ej finns att antaga att ovidkommande omständigheter inverkat på prisbildningen (ortsprismetoden). Då ortspriset

inte ger erforderlig ledningkannwrknadsvärdet upp— skattas på grundval av taxeringsenhetens avkastning, byggnads återstående varaktighetstid, den förräntning

av insatt kapital, varmed man allmänt räknar vid

köp av fastigheter av ifrågavarande slag m.m. (avkast— ningsmetoden). Beträffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt att beräkna en normal avkastning kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i återan— skaffningskostnaden, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannolika

varaktighetstid m.m. (produktionskostnadsmetoden).

Den närmare innebörden av de olika metoderna har redovisats i fastighetstaxeringsutredningens betänk— ande SOU 1973z4, s. 122 f. Kommittén har under avsnitt 10.1.1.2 lämnat en redogörelse för betänkandets

innehåll i hithörande delar.

Enligt kommitténs mening bör nu gällande metoder att uppskatta marknadsvärdet tillämpas även i fortsätt— ningen. Marknadsvärdet bör således i första hand bestämmas enligt ortsprismetoden, i andra hand enligt avkastningsmetoden och i sista hand enligt produk— tionskostnadsmetoden.

Detta bör föreskrivas i 5 kap. 5 5 FTL. Paragrafen kan sägas ha två syften, dels är den direkt väg—

ledande för taxeringen av sådan taxeringsenhet för vilken riktvärden inte har föreskrivits, dels skall den vara styrande för det sätt på vilket riktvärden

skall bestämmas. Bestämmande av tekniskt nuvärde

De metoderförmarknadsvärdets bestämmande som har angetts i första och andra styckena av 5 kap. 5 5 FTL, dvs. ortsprismetoden och avkastningsmetoden, används främst beträffande de byggnadstyper och ägoslag, för vilka riktvärden skall bestämmas enligt

8—15 kap. FTL. I den mån metodernas användning därvid

ytterligare behöver preciseras, redovisas detta

i dessa kapitel. Av denna anledning är det enligt kommitténs mening inte erforderligt att i 5 kap. FTL närmare reglera hur dessa båda metoder bör tillämpas.

Den i tredje stycket omnämnda metoden, dvs. produk— tionskostnadsmetoden, kommer däremot inte att användas vid riktvärdenas bestämmande annat än beträffande byggnadsvärdet på vattenfallsenheter. I övrigt torde metoden komma att tillämpas främst vid värderingen

av sådana byggnadstyper och ägoslag för vilka rikt— värden inte kan komma att meddelas, främSt s.k. skräddarsydda industribyggnader. För dessa ofta svårvärderade byggnader kan man alltså räkna med

att taxeringsvärdet vanligen kommer att bestämmas med utgångspunkt i den metod som i sista hand bör komma till användning, dvs. produktionskostnadsmetoden.

I samtliga dessa fall torde metoden komma att använ— das på i stort sett samma sätt. På grund av vad som nu har anförts anser kommittén att det i 5 kap. FTL bör tas in vissa bestämmelser som närmare reglerar

användningen av produktionskostnadsmetoden.

Vid produktionskostnadsmetoden skall marknadsvärdet enligt 5 kap. 5 5 tredje stycket FTL uppskattas med llt—

gångspunkt i det tekniska nuvärdet. För att komma fram till det tekniska nuvärdet bör man utgå från bygg-

nadens eller anläggningens återanskaffningskostnad. Denna kostnad skall återspegla kostnaderna för att uppföra en motsvarande byggnad under andra året före taxeringsåret. Återanskaffningskostnaden kan bestämmas antingen genom en beräkning grundad på erfarenheterna om byggnadskostnadernas storlek detta år eller genom en uppräkning av den faktiska (historiska) kostnaden. Genom uppräkningen skall beaktas skillnaden i bygg— nadskostnaden mellan nybyggnadsåret och andra året

före taxeringsåret.

I valet mellan de alternativa metoder att bestämma återanskaffningskostnader som har angetts — dvs. genom en direkt uppskattning av kostnaderna eller en uppräkning av den historiska byggnadskostnaden — bör givetvis den metod som ger den största säkerheten

i bestämningen i första hand komma i fråga. En direkt uppskattning av byggnadskostnaderna är normalt att föredra om byggnaderna är gamla och tillämpade bygg— nadsmetoder har förändrats. Kommittén förutsätter att närmare föreskrifter om tillämpliga omräknings— tal vid omräkning av äldre byggnadskostnader kommer

att anges av RSV.

För att ta hänsyn till den värdeminskning som en byggnad har undergått sedan den togs i drift, måste återanskaffningskostnaden räknas ned genom att multi— pliceras med en nedräkningsfaktor. Även för bestäm— ningen av tillämpliga nedräkningstal synes föreskrifter

böra lämnas.

Nu redovisade regler att bestämma det tekniska nu—

värdet föreslås införas i 5 kap. 6 5 FTL. 10.2.2 Delvärden m.m. 10.2.2.1 Allmänt

Enligt nu gällande regler i 10 5 KL skall särskilda delvärden anges för, å ena sidan, jordbruksfastighet och, å andra sidan, annan fastighet. Som har nämnts i redogörelsen i avsnitt 10.1.2.1 företogs en över— syn av delvärderedovisningen av fastighetstaxerings- utredningen. Utredningen framhöll därvid (SOU 1973:4 s. 136) bl.a., att delvärdena är slutprodukter av den värderingsmetodiksomskall komma till användning

Vid taxeringen och således i viss mån bestämmande

för utformningen av värderingsmetoderna och värde— ringsförfarandet. Eftersom bestämmelserna härom enligt utredningens förslag fortsättningsvis skulle ingå i KL endast i mindre omfattning och den närmare utformningen av metoderna m.m. skulle komma att ske genom RSV:s anvisningar strävade utredningen efter att ge definitionerna av delvärdena ett tydligt och i viss mån i enlighet med utredningens intentioner styrande innehåll. För att åstadkomma detta var det enligt utredningens mening nödvändigt att liksom tidigare definiera inte endast vad som konkret skulle ingå i delvärdet utan även vilken användning som därvid skulle förutsättas för tillgången i fråga.

Fastighetstaxeringsutredningens förslag låg till grund för de nya regler om delvärden som infördes år 1973. För jordbruksfastighet är delvärdena jordbruks— värde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, bygg— nadsvärde och värde av särskilda tillgångar. För

annan fastighet är delvärdena markvärde och bygg—

nadsvärde.

Enligt kommitténs mening bör vissa ändringar göras

i fråga om vilka delvärden som bör redovisas för de olika taxeringsenheterna samt i fråga om defini— tionerna av dessa delvärden. Förutom sådana sakliga ändringar föreslås i jämförelse med nuvarande lag- text och dennas disposition även vissa redaktionella ändringarsorlhuvudsakligen innebär att en del av de värderingsregler, som gäller generellt för bestäm- mande av de olika delvärdena, sammanförs till sär—

skilda paragrafer i 7 kap. FTL.

Kommittén lämnar i det följande en redogörelse för de delvärden som enligt kommitténs mening bör redo— visas för de olika taxeringsenheterna. Till skillnad

mot nu gällande regler föreslås att delvärdena skall

avse de olika typerna av taxeringsenheter, t.ex. småhusenhet, lantbruksenhet, i stället för som f.n. de båda beskattningsnaturerna jordbruksfastighet

och annan fastighet.

Därefter bör i samma paragraf delvärdena för de olika typerna av taxeringsenheterna i korthet anges och definieras. En närmare redogörelse för de

regler om delvärden, som föreslås bli intagna i

5 kap. 7 5 FTL, lämnas i avsnitten 10.2.2.3 och lO.2.2.4. I det närmast följande avsnittet behandlas först några värderingsregler som i den nuvarande

lagstiftningen har knutits till flera av delvärdena. 10.2.2.2 Gemensamma värderingsfrågor Servitut, andel i samfällighet m.m.

Enligt nuvarande regler skall enligt punkt 3 a) av anvisningarna till 10 5 KL vid bestämmandet av markvärdet beaktas bl.a. servitut, som ej avser rätt till byggnad, andel i samfällighet i vad av—— ser mark och markanläggning, rätt till ersättnings— kraft, rättighet att ansluta till allmän va—anlägg— ning samt om skyldighet att erlägga gatukostnads— bidrag är fullgjord eller icke.

Motsvarande regler för värderingen av jordbruks— fastighet finns i punkt 2 e) av anvisningarna till 10 5 KL. Där definieras vad som avses med delvärdet värde av särskilda tillgångar. I det skall bl.a. räknasir1värdet av servitut, andel i samfällighet

i den mån andelen inte utgörs av andel i byggnad

samt värdet av rätt till ersättningskraft.

Även då det gäller delvärdena byggnadsvärde på

jordbruksfastighet och på annan fastighet finns i

anvisningarna till 10 5 KL en regel om värde av andel i samfällighet. Sådant värde skall i fråga om båda beskattningsnaturerna beaktas vid bestämmandet av byggnadsvärdet, till den del andelen avser byggnad. Från byggnadsvärdet på annan fastighet skall vidare enligt punkt 3 b) av anvisningarna till 10 5 avräknas

värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft.

Kommitténs uppfattning är att de regler i fråga om tillkommande värden och om olika slag av belastningar,

som nyss har nämnts, inte behövs i fortsättningen.

Beträffande servitut och andel i samfällighet bör enligt kommitténs mening samma princip tillämpas vid värderingen även i fortsättningen. Något uttryckligt stadgande om att dessa tillgångar resp. belastningar skall beaktas vid delvärdenas bestämmande synes dock inte nödvändigt. Dessa tillgångar resp. belastningar kommer ändå, genom att de tillhör fastigheten, att ingå i taxeringsenheten och därmed omfattas av

värderingen.

Rättighet att ansluta till allmän va—anläggning och skyldighet att erlägga gatukostnadsbidrag kommer

att beaktas vid markvärdets bestämmande i form av värdefaktorer. Till detta återkommer kommittén under

avsnitt 16.2.3.1.

Olika frågor om ersättningskraft kommer att behandlas i samband med reglerna om värdering av vattenfalls—

enheter, se avsnitt 21.2.3.

Det kan förekomma att servitut eller andel i sam—

fällighet kan höja resp. sänka värdet på olika värde— ringsenheter inom samma taxeringsenhet. De kan också med hänsyn till sitt innehåll behöva delas upp mellan

olika Värderingsenheter, t.ex. på markvärde och

byggnadsvärde då andel i samfällighet avser såväl

mark och markanläggning som byggnad.

Uppdelning av servitut och samfälligheter på flera Värderingsenheter torde bli aktuellt framför allt vad gäller skogen. Samfälld skogsmark bör exempelvis i förekommande fall delas in i Värderingsenheter avseende skogsmark resp. skogsimpediment, varefter värdet av de olika delarna hänförs till taxerings— enhetens delvärden skogsbruksvärde resp. värde av

skogsimpediment. Föreskrifter om användningssätt

Enligt anvisningarna till 10 5 KL Skall man Vid bestämmande av jordbruksvärdet utgå ifrån att

marken används för jordbruk. I fråga om Skqu— bruksvärdet stadgas att man har att utgå från

att marken används för skogsbruk. Vidare sägs att grunderna i Ska skall gälla för den värde—

ringen.

För värde av övrig mark gäller som förutsättning att den mark,som skall ingå i delvärdet utom impediment, skall användassom tomt.

Kommittén anser att det inte längre är nödvändigt

att ange vilket användningssätt som skall förutsättas för bestämmande av delvärdena i fråga. Detta hänger samman med att olika delvärden enligt kommitténs förslag inte längre bör få "lagras" på varandra såsom exempelvis är fallet med delvärdena övervärde och värde av särskilda tillgångar i gällande lag- stiftning. Dessa delvärden har därför föreslagits

utgå.

De värden som enligt gällande lag hänförs till över— värde kommer enligt kommitténs förslag att i viss mindre utsträckning ingå i övriga delvärden, nämligen i den mån värdeområdets belägenhet ger egendomen ett högre värde än den eljest skulle ha. Detsamma gäller vissa andra värden som nu utgör värde av särskilda tillgångar. Ett exempel härpå utgör jaktvärdet. Detta värde kommer enligt kommitténs förslag att helt knytas till arealerna av de olika ägoslagen. Till exempelvis åkervärdet kommer därvid att hänföras inte enbart värdet som representeras av åkeranvändandet utan även det användande som naturligt kan kombineras med åker— användandet, såsom exempelvis jakt.

På grund av vad nu anförts framstår en föreskrift om att man vid värderingen av olika ägoslag skall utgå från visst användningssätt ej längre som adekvat och

bör därför inte medtas i lagtextförslaget.

Som nämnts innehåller nuvarande lagstiftning även i anslutning till definitionen av skogsbruksvärdet bestämmelser som rör värdering, nämligen att man vid bestämmandet av skogsbruksvärdet har att utgå från att marken används för skogsmark samt att skogsbruks— värdet skall bestämmas med ledning av de grunder som anges i Ska.Kommittén kommer i det följande att föreslå att de regler om skogsvärdering som skall bestämmas av riksdagen bör tas in i FTL. Ska före— slås i det sammanhanget bli upphävd. Någon hänvis— ning till Ska blir därför inte aktuell.

10.2.2.3 Småhus—, hyreshus—, industri- och exploa—

teringsenhet

För småhus—, hyreshus—, industri— och exploaterings— enhet föreslås att även i fortsättningen delvärdena

markvärde och byggnadsvärde skall redovisas.

Markvärde

Med markvärde bör förstås värdet av den del av taxeringsenhetens mark som skall åsättas värde, dvs. normalt sett all mark inom taxeringsenheten, samt därtill hörande markanläggningar. För de nämnda taxe— ringsenheterna bör således med markvärde förstås värdet av enhetens tomtmark, exploateringsmark och täktmark med tillhörande markanläggningar. Detta innebär i princip inte någon förändring i förhållande

till gällande regler.

Byggnadsvärde

Med byggnadsvärde bör förstås värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten, dvs. samma föreskrift

som i gällande bestämmelser.

I punkt 3 b) av anvisningarna till 10 5 KL finns även intagen en regel om att som byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Denna regel, som enligt kommitténs mening bör gälla även i fortsättningen, har av redaktionella skäl flyttats till 7 kap. 8 5 FTL,som innehåller allmänna värderingsbestämmelser om byggnadsvärde,och kommer därför att behandlas i

detta sammanhang.

10.2.2.4 Lantbruksenhet

Kommittén föreslår att för lantbruksenhet skall redovisas delvärdena bostadsbyggnadsvärde, ekonomi— byggnadsvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogs— bruksvärde och värde av skogsimpediment. Dessutom bör skogsmarksvärdet redovisas som särskild delpost av skogsbruksvärdet. Kommittén lämnar i det följande

en närmare motivering till förslaget att byta ut de nuvarande delvärdena m.m. för jordbruksfastighet mot

delvärden för lantbruksenhet.

Jordbruksvärde

Med jordbruksvärde avses värdet av taxeringsenhetens åkermark och betesmark med därtill hörande markanlägg— ningar, som används eller behövs för växtodlingen. Detta överensstämmer, fastän uttryckt på annat sätt,

i sak med den under a) i punkt 2 av anvisningarna till 10 5 KL givna definitionen av jordbruksvärde, dvs.

den produktiva marken med undantag av skogsmark och tomt samt värdet av sådana markanläggningar som har

angetts ovan.

I andra stycket av nyssnämnda anvisningspunkt finns en regel om att man vid bestämmandet av jordbruks— värdet har att utgå från att marken används för jord— bruk.

Enligt tredje stycket i punkt 2 av anvisningarna till 10 & KL skall åkervärdet urskiljas ur jordbruksvärdet och anges särskilt. Sådan särredovisning gjordes även

vid 1970 års taxering.

Att åkervärdet redovisades särskilt sammanhängde enligt fastighetstaxeringsutredningen (SOU 1973:4 5.137) med ett önskemål om särredovisning av värdet på de verkligt värdebärande delarna av en jordbruks— fastighet. Även utredningen fann att detta borde eftersträvas. Därför syntes det utredningen lämpligt att värdet av vad som återstod av jordbruksvärdet, sedan byggnader samt tomt— och trädgårdsmark och ängs— och betesmark avskilts, nämligen åker och markanläggningar, som är behövliga för växtodlingen,

fick utgöra ett särskilt delvärde. Detta föreslogs

bli betecknat åkervärde, eftersom åkervärdet skulle komma att bli helt dominerande vid uppskattningen

av delvärdet i fråga. Departementschefen fann emeller— tid — bl.a. av värderingstekniska skäl — (prop. 1973:162 5. 331) att redovisning borde ske av värdet av produktiv jordbruksmark (jordbruksvärde) och att särskild redovisning inom ramen för detta värde borde

ske av åkervärde.

Kommittén kommer under avsnitten 11.2 och 26.2.5 att föreslå att varje ägoslag skall utgöra en värde— ringsenhet och att värdet av varje sådan enhet skall redovisas i fastighetslängden. Härigenom kommer åkervärdet att redovisas separat och någon särskild föreskrift om att åkervärdet skall urskiljas och

anges särskilt är därmed inte längre behövlig.

Skogsbruksvärde

Med skogsbruksvärde avses värdet av taxeringsenhetens skogsmark med därå växande skog och med de inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som

används eller behövs för skogsbruk.

Den föreslagna definitionen av skogsbruksvärdet

överensstämmer med gällande regler.

Från skogsbruksvärdet skall enligt nuvarande regler skogsmarksvärdet urskiljas och särskilt anges. Det sker med hänsyn till att gällande bestämmelser om beskattning av inkomst av skogsbruk förutsätter att värdet av skogsmark redovisas separat. För fastig- hetstaxeringens del däremot föreligger inte något egentligt behov att göra skillnad mellan mark och

växande skog.

Reglerna om skogsmarksvärden vid 1975 års fastighets—

tillgodose behovet av differentiering i samband med

inkomsttaxering m.m.

Nya regler om beskattning av skogsinkomster har föreslagits i departementspromemorian "Beskattning av skogsbruk (DsB l978:2). Förslaget förutsätter i likhet med gällande lagstiftning att skogsmarksvärdet kan urskiljas från skogsbruksvärdet. På grundval av denna promemoria har i prop. 1978/79:204 föreslagits en omläggning av skogsbeskattningen. Med den lösning av beräkning av skogens anskaffningsvärde som föreslås i propositionen torde det enligt departementschefen knappast föreligga något behov av att särskilja skogs—

marksvärdet vid fastighetstaxeringen.

Kommittén anser sig emellertid inte nu vilja föreslå att bestämmelsen om särredovisning av skogsmarks— värdet slopas. Nuvarande regel i detta avseende föreslås således bibehållas.

Skogsimpediment

Med värde av skogsimpediment avses värdet av skogs— impediment med växande skog och inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller behövs

för skogsbruk.

Skogsimpediment hänfördes vid 1975 års taxering till övrig mark. Med hänsyn till att man för ägoslaget övrig mark enligt vad kommittén kommer att föreslå (se avsnitt 12.2.12) inte skall bestämma något värde har kommittén ansett det lämpligt att låta skogsim— pediment utgöra ett självständigt ägoslag och att redovisa detta som ett särskilt delvärde utan samband

med övrig mark.

Tomtmarksvärde

Med tomtmarksvärde avses värdet av taxeringsenhetens tomtmark. Tomtvärdet på jordbruksfastighet ingår enligt gällande regler i värdet av övrig mark, från vilket värde tomtvärdet skall urskiljas och anges

som en särskild delpost.

Enligt kommitténs förslag kommer övrig mark i och för sig att behållas som särskilt ägoslag och i stort sett motsvaras av den mark som vid 1975 års taxering betecknades som icke produktiv mark med undantag av det ägoslag som kommittén under avsnitt 6.3.3.9 har betecknat som skogsimpediment.

Kommittén kommer emellertid att föreslå att man för övrig mark inte bestämmer något värde. Att med det föreslagna systemet då behålla delvärdet värde av övrig mark synes inte adekvat. I den föreslagna ord— ningen kommer till skillnad mot vad som gäller f.n. de ägoslag som utgjort det huvudsakliga inslaget i det delvärdet — dvs. övrig mark med skogsimpediment — att behandlas enligt särskilda regler. Däremot bör tomtmarksvärdet bibehållas och bör då utgöra ett särskilt delvärde.

Enligt punkt 2 c) av anvisningarna till 10 5 KL, som innehåller regler om delvärdet värde av övrig mark, hänförs till tomt byggnadsplats och sådant område därintill som används för prydnadsträdgård, upplags— plats, parkeringsplats o.d. Denna regel har enligt kommitténs mening betydelse när det gäller att klassificera marken och har därför tagits in i 2

kap. FTL som en klassificeringsregel.

Bostadsbyggnadsvärde

Enligt gällande ordning förstås med byggnadsvärde på jordbruksfastighet värdet av samtliga byggnader som hör till taxeringsenheten. Som särskilda delposter skall anges dels värdet av byggnad, som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggnader och dels värdet av överbyggnad (punkt 2 d) av anvisningarna till 10 % KL) .

Liksom sker f.n. bör enligt kommittén en separat redovisning göras av bostadsbyggnadsvärdet resp. ekonomibyggnadsvärdet. Kommittén föreslår att dessa värden redovisas som olika delvärden. Med bostads- byggnadsvärde menas därvid värdet av de småhus och hyreshus som hör till taxeringsenheten. Beteckningen bostadsbyggnadsvärde har valts för att skilja detta delvärde från värdet av övriga byggnader på lantbruks—

enheten, dvs. ekonomibyggnaderna.

Frågor om mervärdeprincipen och om beaktande av värde av andel i samfällighet som nu finns intagna i andra stycket av punkt 2 d) av anvisningarna till 10 5 KL kommer att behandlas senare bl.a. i samband med förslaget till 7 kap. 8 5.

I fråga om värde av överbyggnad vill kommittén framhålla följande.

Flertalet av de byggnader som f.n. i sin helhet ingår i värde av överbyggnad, dvs. värdet av byggnad i den mån den inte behövs för jordbruk eller skogsbruk, kommer enligt kommitténs förslag att brytas ut till särskilda taxeringsenheter och kommer således inte att ingå i lantbruksenheten. Att för övriga byggnader

eller delar av byggnader särskilt redovisa vad somk

utgörs av värde av överbyggnad anser kommittén inte nödvändigt. Distinktionen driftbyggnad—överbyggnad

är således enligt kommitténs mening inte längre nöd— vändig och skulle även strida mot den huvudsaklighets— princip som kommittén har föreslagit skall tillämpas

vid klassificering av byggnader.

Ekonomibyggnadsvärde

Med ekonomibyggnadsvärde avses värdet av de ekonomi— byggnader som hör till taxeringsenheten, dvs. i huvud— sak vad som enligt gällande ordning redovisas särskilt som värdet sammanlagt av ekonomibyggnader. Värde av överbyggnad behövs — som nyss har anförts under

rubriken bostadsbyggnadsvärde — inte längre.

Övrigt

De delvärden som enligt kommitténs förslag kommer att mönstras ut är de nuvarande delvärdena värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar samt över— värde. I det följande redogör kommittén för skälen till att dessa värden kan utgå och hur de tillgångar som nu ingår i delvärdena kommer att behandlas i

det system som kommittén föreslår.

Vad först gäller delvärdet värde av övrig mark, så kommer kommittén i avsnitt 12.2.12 att föreslå att den markscm1enligt kommitténs mening bör betecknas som övrig mark inte skall åsättas något värde. Något värde av övrig mark kommer således inte att finnas

och ett sådant delvärde blir därför obehövligt.

Delvärdet värde av särskilda tillgångar är så konstru— erat att det avser tillgångar som hör samman med markens användande. Detta är fallet med de i lag—

texten angivna exemplen grusfyndigheter, fiske,

servitut som ej avser rätt till byggnad, värdet av ersättningskraft, värdet av sådana anläggningar som inte används eller behövs för jord— eller skogsbruks— driften, andel i samfällighet som inte utgörs av andel i byggnad samt värde av särskilt goda jakt—

möjligheter.

Grusfyndigheter skall enligt kommitténs förslag under vissa betingelser utgöra en särskild taxeringsenhet, täktenhet. I den mån så inte sker torde fyndigheten enligt kommitténs bedömande ha så ringa värde att man kan bortse från fyndigheten i värderingssammanhang.

Förekommer fiske av större värde och som inte enligt förslaget till 4 kap. 5 & FTL bör utgöra särskild taxeringsenhet, kan detta enligt kommitténs mening beaktas vid värderingen i form av säreget förhållande. Justeringen bör i förekommande fall ske på det del- värde vari närmast belägna mark ingår.

Värde av servitut och andel i samfällighet kommer enligt kommitténs förslag att ingå i det delvärde som

det närmast hör samman med.

Värdet av rätt till ersättningskraft föreslås i första hand knytas till markvärdet resp. tomtmarksvärdet på den aktuella taxeringsenheten och i andra hand till

byggnadsvärdet.

Vad slutligen angår jaktvärdet bör liksom i gällande ordning det jaktvärde som vanligtvis är förenat med markinnehav anses inbegripet i jordbruksvärdet, skogsbruksvärdet och värdet av skogsimpediment. Det jaktvärde som kan finnas därutöver bör enligt kommit— téns mening betraktas som ett säreget förhållande och föranleda en justering av det delvärde, vartill

jaktvärdet har den största anknytningen.

De värden som ingår i delvärdet övervärde bör enligt kommitténs förslag beaktas vid taxeringen endast om det genom en fastställd detaljplan har dokumenterats att förväntningar om en framtida bebyggelse kommer att infrias. I sådant fall bör den mark som berörs härav brytas ut till en särskild taxeringsenhet, exploateringsenhet. Övriga förväntningsvärden om framtida bebyggelse bör däremot enligt kommitténs

mening inte beaktas i fastighetstaxeringssammanhang.

De "övervärden" fastigheter mer allmänt kan ha på grund av en gynnsam ekonomisk belägenhet i förhållande till en större tätort bör avspegla sig i högre taxe— ringsvärden om prisnivån inom det aktuella värde- området blir högre på grund av områdets gynnsamma läge än vad den eljest skulle ha varit. I övrigt kan naturligtvis gynnsam belägenhet även höja tomt— och byggnadsvärdena. Som en följd av det sagda bör inte råmarksförvärv och förvärv av små jordbruk, som uppenbart har förvärvats för bostadsändamål, beaktas vid bestämmandet av riktvärden för de produktiva

ägoslagen.

10.2.2.5 Allmänt om bestämmande av delvärden

Allmänt

Varje delvärde och delpost bör enligt kommitténs mening bestämmas för sig med tillämpning av de grunder som anges i 5 kap. 2—5 55 lagförslaget. En sådan regel, som även återfinns i gällande lagstiftning, innebär således bl.a. att delvärden och delpost skall bestämmas till 75 % av marknads— värdet och att Värdetidpunkten skall vara andra året före taxeringsåret. Kommittén föreslår att en regel med nu angivet innehåll tas in i 5 kap. 8 5 FTL första stycket.

Summan av delvärdena bör liksom f.n. utgöra taxerings— enhetens taxeringsvärde. Denna regel föreslås utgöra

andra stycket i 5 kap. 8 5.

övriga allmänna värderingsregler som bör gälla vid bestämmandet av de olika delvärdena föreslås samman— föras med övriga allmänna värderingsregler i 7 kap. FTL. Till detta återkommer kommittén under avsnitt 12.2.11.

Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde

Enligt kommitténs förslag bör även i fortsättningen liksom nu enligt 8 S 3 mom. första stycket KL en taxeringsenhet kunna bildas på så sätt att olika delar av taxeringsenheten tillhör olika församlingar. På grund härav bör liksom tidigare anges hur stor del av taxeringsvärdet och de olika delvärdena som

belöper på varje församling.

En regel med nu angiven innebörd föreslås tas in i 5 kap. 8 5 tredje stycket.

Om en taxeringsenhet omfattar flera fastigheter eller fastighetsdelar bör liksom f.n. gäller enligt 8 5

3 mom. andra stycket KL — efter ansökan av behörigt rättssubjekt anges hur stor del av taxeringsvärde och delvärden som belöper på fastighet eller fastig— hetsdel. Sådan ansökan skall enligt en bestämmelse i 8 5 3 mom. KL ske hos fastighetstaxeringsnämnd under de år då allmän fastighetstaxering äger rum och

eljest hos taxeringsnämnd.

Kommittén avser inte att föreslå någon ändring i denna regel men anser att den såsom en administrativ föreskrift bör tas in i 20 kap. FTL.

' :| ' ,»-|;- " m...-4 .» . . .. ..; ||. .. .,..,,- ,,l' '1'1' ' U' '..-"' "."".".|'.'.' """ " L..1.',,|. |.... ...,... . ;_,;;-|.;..__,'= ; "1.11" Lf "" ,|'_"'1'.', .1,' ."'-'1 '”'1' ' " |".'."i' ".'. '.. .- T""1_' . ,,i';;.,' "|__, '.;,; ,'-",;..' .,.; |' ,.;'_.'-;';___1;.; .; ,,.f-

'! 11' -| "_'1-;:_;"1_1'|" ., .... "..|"' ._'i ",;J| '"'le " -'"' " "'1'- "1 .. |... '1151 *" '|' ""="? . 113111. -' "".7'. '|.-;.. .'1'14-1'H 111'.-""','..'.'1'-..:1;',"f. ' _ _;;.; , __;,__ ;T| | ||. ..| _|. |_.,|_ ;_ _ _.F,_, ,,._, |. .,_'. .. ;. .. | 1' " . _ '

,;1_._;—_.,|'.':.|__,__;_ ..

.';|1 '

'i'."'.".",',," .:"r r"1|

,; ._.;,|.;.. _ |.__ _.. "| . .,,'. " , ' _'."1"-" ;J';";.. ;.,|'_| ..1|.|'

,| |,__||,|_,;, _1 '.1.15-lI|I-l. |'_.

.':'.,.|..:-',;'..'._',.". ""|

' ,i . _, 'll _ ;.; ' |". 'r'.-':'-' u'='|(ir'1',,.." |'?'1;;'_,;*_.|.

|||1-. ||. +. .'_, |_. ,.1'—.'. ..," ,,,._"__,. _..1',;.' , ..,;.;;.._ ___-.. . _;.,. ;; -- F.1'-,'-r.'."....'.- -- ' ' "1.."".,. -.-,'!','",1 '.'-",141',| .; p.;'. _ ,,'|.'_"_, _;; ;_|;—_;|'_', ' : |, _._ff1."-;| _.,_,1-.,-'|-|'1"|_.vl1 ,J',,' "" " |" " .'||I "' |_'|..- | 11-I1 "' | U” ' rIIIRI_,I|."""1-1I,1'-1L=Il II I"' " l|"l-* )lr'l"| :"Jll-Gl' itll" "! ';. .'.' '1_ " ,._,_| ;"",,1.";";,; ." ;"|.1'_',,'" ,__|_-|'., , ; - -' . ';.1'1'..-'._|:, ..;_|;-,.e'_'.,. " ';»,,:- _ .. ”furu.-'i]. '# " '.,;', . __,___*;;'_" ._."|__ .','f| |'.' :"'”""' _;.'_"___;;,;_,__.-- E'” "' "."-;_'"; ., ' ",|" '|. ',.1',"'"."_'.-'.""'."1. " "1111” '%"3'15'EWW1'JW' ”" "'_' " ,,||| | .— " '; ;;, å-_'_'T'|;____;l-D_ ”'_'-_| ..| "' »

, . ,. . . ,, _ ; ';. », _ ; ,,- ,. . _'.";;'|'_=|_._|_'; ' .'_ ;.;", '.._.| ;_. . .— ' ' |.|' - -— |%.$uäl€r!';a_."_ -__E'Ff'___.m-' _ '. "- '-:='-|..'1' " 3111- ...-'.". 1,5-"'" . . " _. .;;_...,,I .;',_;;;,'|;___ _',,__ ;;. ._'T"_,'_-."'.'P' .

..;L , |... |. . ._' ""||_ ;-_;';;;-,. ,';|;';"'"'.";-,J _;

_ _._, , ,... .|,"_. " |'.' ;; '|_'| ,,,,,-....

. . '| ". " ' -', "' __3111'1'135: ' '_"|'|,"'_':',','1;£'7'...

.. ". .....l;-.'.-,, .|_,.,'|.. --

;; ; ; .. ,..; ;;,; ;. ',_';,

,-'-.. .;; '_1,,'|;l|,".-., -._..'._E;'I;;|.-, ' JH. ._.;,-. , . _; _;;;,.' .;;;; _'11. had-,,, . |:__,___;

_' ; ._.; '_., ; ;i;"r_____'_.;;;__"1'|"| ",,|_.',"'i,"' .5'11 - _ . ." ..|-_.- .':.'-.,'.l'_

_ _ ; _';_,';|'.1_| "" *'-' ' _' .1'3'9'.'l",',,,"', |"f|-| ,__;;;;l';1',,, '11|'_'_L.=-|.|,|'*_

1_|I' ,, ' | .. _ .. .. |' "' ' ' _;__ä;____-_ .. | _|; _ ,.'. :__. ,' ".', f|,J_,..'1.|"|

. _ ' ' j'a'äs- 1132. "_D” .'|-.'.'-:_ '|'1|"|-|'1'..'||' " """"""'l.." ]! ','? 'Q

""' ""-'F? ' """'|'|- -|-,"'".-'-;-"',,=; """ .. _fåim utdelftas'ssan. ' '” ""'-|""':n' 1,ri;H-"I; , .,.;_._;"__.,..;;.,;;; '|,| nu' .'| .1-."' ;* Ei i___i|;_'1j.|,1,_ ___,___

."_'1|; ..| '.. ..L-'-.'|;| . . |'. ' | ";; ;;,_,_,_;!_,,;..;;, 'e- _ _'.|.| _. ;;,11'

" "'1,|'|_ ;,-;,,;..-, ;t. _ ,;.,'.',=1|- ._|,:"-.|T'- ._.';,.. ,1|1' .. rn?- . -.,1.. , ,;,|1-,. ,

.. ___. _._ ,;;_ ",_,'|'.; |' 1'31'3..._'i.-l'1'.

11. VÄRDERINGSENHETER

11.1. Gällande ordning

Bestämmelser om indelning i Värderingsenheter finns i de anvisningar angående allmänna värde— ringsregler som RSV meddelade inför 1975 års taxering. Värderingsenhet definierades i Hand— ledningen som den egendom som värderas för sig.

På jordbruksfastighet skall en värderingsenhet i regel utgöras av all mark tillhörande samma ägoslag inom en taxeringsenhet, utom beträffan- de ängs— och betesmark, för vilken en värde— ringsenhet för kultiverad betesmark och en för

annan gräsbärande mark är det normala.

Om uppdelning av en taxeringsenhets åker, kulti— verad betesmark, annan gräsbärande mark, skogs— mark, tomt resp. icke produktiv mark i flera Värderingsenheter leder till en riktigare taxe— ring bör sådan uppdelning ske. Skäl för upp— delning av en taxeringsenhets mark tillhörande ett ägoslag i flera Värderingsenheter kan bl.a. vara stora skillnader i flera värdefaktorer. Om taxeringsenhets areal av något ägoslag understi— ger 10 ha, bör dock sådan uppdelning inte ske. Även i övrigt bör uppdelning endast ske undan—

tagsvis.

Särskilda bestämmelser lämnas i punkt C. 1 i

SKvI för uppdelning av skogsmark på värderings— enheter. En värderingsenhet skall i regel utgö— ras av all skogsmark inom en taxeringsenhet. Om uppdelning av en taxeringsenhets skogsmark i fle— ra Värderingsenheter kan leda till en riktigare taxering, får sådan uppdelning ske. Skäl för upp— delning av en taxeringsenhet i flera värderings— enheter kan bl.a. vara stora skillnader i markens godhetsgrad och i kostnader för virkesproduktion. Likaledes får, om detta kan leda till en riktiga— re taxering, Värderingsenhet omfatta skogsmark

på flera taxeringsenheter i det fall taxerings— enheterna ligger i skilda kommuner och skulle ha sammanförts till en taxeringsenhet om, de hade

varit belägna i samma kommun.

På annan fastighet skall enligt Handledningen all mark utgöra en värderingsenhet, såvida inte un— dantagsvis speciella förhållanden föranleder en

uppdelning.

Varje byggnad utgör normalt en taxeringsenhet. Det väsentligaste undantaget från denna huvudre— gel utgör äldre och omoderna ekonomibyggnader på jordbruksfastighet som regelmässigt skall samman— föras till en värderingsenhet. Vidare skall be— träffande hyreshus varje byggnad eller grupp av byggnader, för vilken samma bruttokapitalise— ringsfaktor skall användas, utgöra en värderings— enhet. Är flera hyreshus hänförliga till samma ålders— resp. standardklass sammanförs de till

en värderingsenhet.

Omfattar taxeringsenhet endast en värderingsenhet,

utgör taxeringsvärdet det med ledning av anvis—

ningarna beräknade värdet för värderingsenheten, sedan det i förekommande fall justerats med hän— syn till säregna förhållanden. Om taxeringsen— heten omfattar flera Värderingsenheter, skall på motsvarande sätt framtagna värdena för de olika värderingsenheterna summeras och det sammanlagda värdet utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde.

11.2 Synpunkter och förslag

11.2.1. Allmänt

Liksom vid 1975 års taxering bör syftet med reg— lerna angående indelning i Värderingsenheter i första hand vara att underlätta värderingsförfa— randet. De värderingsmodeller som används vid fastighetstaxeringen innebär att särskilda reg— ler gäller för värdering av varje slag av egendom vilka således var och en bör värderas för sig. Som allmän princip för indelningen i värderings— enheter bör därför enligt kommitténs mening gälla att indelningen i första hand skall ske utifrån det värderingsförfarande som har föreslagits för

olika slag av egendom.

Kommittén avser inte att föreslå några större sakliga ändringar i de regler om värderingsenhe- ter som tillämpades vid 1975 års taxering. Med hänsyn till den betydelse bestämmelserna har bör

dock huvuddelen av dem tas in i lagtext.

Utgångspunkt för indelningen i Värderingsenheter bör vara en taxeringsenhet. Denna bör indelas i olika Värderingsenheter, som vardera bör omfatta den egendom som skall värderas för sig. En värde—

ringsenhet bör inte få omfatta mer än en taxe—

ringsenhet. Någon större fördel med att låta fle— ra taxeringsenheter få ingå i en värderingsenhet torde inte stå att vinna, eftersom värdet i de fall en sådan indelning skulle kunna vara motive— rad — nämligen när en bruknings— eller förvalt— ningsenhet sträcker sig över en kommungräns — än— dock måste fördelas mellan de olika taxeringsen—

heterna.

I SKvI stadgas att en värderingsenhet kan få om— fatta skogsmark på flera taxeringsenheter i det fall taxeringsenheterna ligger i skilda kommuner och skulle ha sammanförts till en taxeringsenhet om de hade varit belägna i samma kommun. Bakgrun— den till denna regel är att en skoglig bruknings— enhet kan omfatta områden belägna inom olika kom— muner, medan en taxeringsenhet däremot aldrig

kan sträcka sig över en kommungräns. Det bör även fortsättningsvis vara möjligt att låta de genom- snittliga förhållandena inom den skogliga bruk— ningsenhetens område vara avgörande för värdefak— torernas storlek för de olika värderingsenheterna som ingår i området. I praktiken torde det näm— ligen vara omöjligt att mer preciserat ange vilka förhållanden som råder inom varje värderingsen— het i de fall två eller flera taxeringsenheter bildar en gemensam skoglig brukningsenhet. Däre— mot bör skogen inom varje taxeringsenhet utgöra en värderingsenhet eftersom varje taxeringsen— hets skogsbruksvärde skall särredovisas. Erfor— derliga lagstadganden för att möjliggöra att vär— defaktorerna för dessa Värderingsenheter kan be— stämmas mot bakgrund av genomsnittsförhållanden

finns i 7 kap. 6 5.

I och för sig skulle man kunna tänka sig att be—

gränsa värderingsenheterna så att de aldrig går över en fastighetsgräns. Detta skulle ge en rad fördelar vid samkörning med CFD:s fastighetsre— gister och vid användande av prisstatistik, fram— för allt vid köp av del av en taxeringsenhet.

För närvarande är dock splittringen i fastighets— indelningen alltför stor för att en sådan ord— ning skall kunna genomföras. Efter en viss sane— ring av fastighetsindelningen kan däremot frågan komma i ett annat läge. En begränsning av värde— ringsenheterna till att aldrig gå över en fas— tighetsgräns synes då vara att rekommendera. Tills vidare föreslår dock kommittén att nuva—

rande ordning bibehålls.

Författningstekniskt föreslår kommittén att i 6 kap. 1 S lämnas en definition av värderingsenhet, dvs. egendom som skall värderas för sig. Vidare bör föreskrivas att en värderingsenhet endast

får omfatta egendom som ingår i en enda taxe-

ringsenhet.

11.2.2. Småhus

Som huvudregel bör gälla att varje byggnad skall värderas för sig. En sådan regel måste dock mo- difieras i vissa avseenden med hänsyn till hur byggnaden är inrättad, värderingsmetodens ut— formning m.m. Såsom kommer att framgå i det föl— jande kan huvudregeln tillämpas i första hand beträffande småhus med ett värde av lägst 10 000 kr. Med värde avses i detta och motsvarande sammanhang taxeringsvärdet, dvs. marknadsvärdet reducerat till taxeringsvärdenivå.

Denna regel föreslås utgöra ett första stycke i 6 kap. 2 S FTL.

Såsom kommer att behandlas i avsnitt 13.2.1 bör riktvärde för småhus innefatta även värde av ut— rymmen i de byggnader som utgör ett komplement till småhuset i funktionellt avseende dvs. komple— menthus. Någon skillnad i småhusets värde torde nämligen inte föreligga om de kompletterande ut— rymmena är belägna i småhuset eller finns i en fristående byggnad. Med hänsyn härtill bör gara- ge, förråd och annan mindre byggnad som är belä— gen på en bebyggd småhusenhet värderas tillsam— mans med det värdefullaste småhuset på taxerings— enheten. I undantagsfall kan det emellertid vara lämpligt att sammanföra komplementhuset med ett annat småhus än det värdefullaste. Detta gäller om komplementhuset funktionsmässigt hör samman

med detta småhus.

Bestämmelsen om att komplementhus i regel skall ingå i samma värderingsenhet som det mest värde— fulla småhuset på taxeringsenheten bör gälla oav— sett komplementhusets värde, dvs. även om detta värde i och för sig skulle uppgå till eller över— stiga 10 000 kr. Detta bör föreskrivas i 6 kap.

2 5 andra stycket FTL.

I avsnitt 12.2J2 kommer att föreslås att byggnad eller byggnader inom samma tomt inte skall åsätt— as något värde, om byggnadens eller byggnadsbe— ståndets värde understiger 10 000 kr. Denna regel har betydelse för hur bestämmelserna för indel- ningen i Värderingsenheter skall utformas. Uppgår byggnadens värde till minst 10 000 kr. uppkommer inte några problem. Denna byggnad kan då utgöra en egen värderingsenhet. Understiger byggnadens värde emellertid 10 000 kr. måste särskilda reg—

ler uppställas om vilken egendom dessa byggnader

skall värderas tillsammans med.

xFinns det inom en tomt en eller flera byggnader som inte bör bilda egna Värderingsenheter, dvs. om byggnadens värde understiger 10 000 kr., bör sådana byggnader i första hand värderas tillsam— mans med den värdefullaste byggnaden inom samma tomt. I viss mån 1 konsekvens härmed kommer samt— liga byggnader inom tomten att utgöra en värde— ringsenhet om den värdefullaste byggnadens värde inte uppgår till 10 000 kr. Föreskrifter om detta bör ingå i 6 kap. 2 S tredje stycket FTL.

11.2.3. Hyreshus

Vid värdering av hyreshus erhålls värdet av hu— set som en restpost utgörande skillnaden mellan taxeringsenhetens totalvärde och dess markvärde. De naturliga värderingsenheterna för hyreshusen— het blir därför dels hela hyreshusenheten dels

marken.

En hyreshusenhet bör enligt kommitténs förslag kunna bestå av två eller flera hyreshus som lig— ger intill varandra inom samma byggnadskvarter eller liknande och som utgör en ekonomisk enhet. Gäller olika värdefaktorer för de olika husen kan värderingen underlättas av att varje hus med tillhörande tomt bildar en värderingsenhet. Det bör därför finnas en möjlighet att indela en hy- reshusenhet i flera Värderingsenheter om detta

i väsentlig mån skulle underlätta värderingen.

Reglerna om indelning av hyreshusenheter i vär— deringsenhet bör tas in i 6 kap. 3 S FTL. Där

bör föreskrivas att varje hyreshusenhet skall ut— göra en värderingsenhet men att uppdelning i två eller flera Värderingsenheter får ske om detta

väsentligt underlättar värderingen. 11.2.4 Ekonomibyggnader

Vad gäller ekonomibyggnaderna anser kommittén att de regler som för närvarande gäller enligt RSV:s anvisningar bör tillämpas även i fortsättningen. Detta innebär således att varje modern ekonomi— byggnad och ekonomibyggnad av större värde bör utgöra en värderingsenhet medan övriga ekonomi— byggnader i regel bör sammanföras till en värde— ringsenhet. Sådan byggnad bör dock få utgöra en egen värderingsenhet om detta väsentligt under— lättar värderingen.

En bestämmelse med sådan innebörd föreslås tas in i 6 kap. 4 S FTL.

11.2.5. Byggnad inrättad för olika ändamål

Är en byggnad inrättad för väsentligt olika ända— mål, exempelvis en kyrkolokal i ett hyreshus, är det från värderingsteknisk synpunkt enklast och naturligast att de olika delarna av byggnaden värderas var för sig. Varje del av byggnaden bör därvid behandlas som om det vore en byggnad.

När det gäller byggnader som är inrättade för olika ändamål bör i sammanhanget påpekas att det först och främst genom klassificering av byggna— den bör avgöras om denna över huvud taget är

skattepliktig och skall värderas.

Upptar exempelvis kyrkolokalerna i det nyssnämn— da exemplet större delen av byggnaden skall hela byggnaden i enlighet med den av kommittén före- slagna huvudsaklighetsprincipen klassificeras

som ecklesiastikbyggnad, vilken enligt kommit— téns förslag bör vara skattefri. Någon indelning av byggnader i Värderingsenheter blir sålunda inte aktuellt i det fallet. Om däremot hyreshus— delen dominerar byggnaden bör denna enligt huvud— saklighetsprincipen klassificeras som hyreshus,

varvid hela byggnaden blir skattepliktig.

Vid värdering av den byggnad som nämndes sist i förra stycket bör den indelas i två olika värde— ringsenheter, en som omfattar hyreshusdelen och en som omfattar kyrkodelen. Hyreshusdelen bör därefter värderas i enlighet med de regler som gäller för hyreshus och kyrkodelen enligt de regler som kan finnas för värdering av kyrkor.

I sistnämnda hänseende torde några generella värderingsnormer inte kunna uppställas, utan värdet får fastställas efter en individuell vär— dering i varje enskilt fall, eventuellt med led- ning av de värderingsregler som har meddelats för industribyggnader eller andra byggnadskate— gorier av liknande art som den som värderingsen— heten avser. Regeln om indelning i två eller fle- ra värderingsenheter av byggnad som är inrättad för väsentligt skilda ändamål, föreslås bli in— tagen i 6 kap. 5 S FTL. Som krav för att en så— dan indelning skall få ske bör gälla att värde—

ringen underlättas.

11.2.6. Bebodda saneringsbyggnader m.m.

De byggnader som enligt kommitténs förslag inte bör åsättas värde, dvs. saneringsbyggnader som saknar värde och byggnader eller byggnadsbestånd med ett värde som understiger 10 000 kr., behöver för fastighetstaxeringens del inte indelas i vär— deringsenheter och redovisas som sådana. Detta kommer dock att bli nödvändigt om uppgifterna från fastighetstaxeringen skall kunna användas vid FoB 80. Kommittén föreslår därför att även dessa byggnader redovisas som en värderingsenhet om byggnaden helt eller delvis används som bostad.

Denna regel föreslås bli intagen i 6 kap. 6 5 FTL.

11.2.7 Allmänt om mark och markanläggningar

Indelningen av marken i Värderingsenheter bör

ske med utgångspunkt i det ägoslag marken tillhör. För varje ägoslag bör dock vissa specialregler uppställas. I den följande framställningen be— handlas varje ägoslag för sig.

11.2.8 Tomtmark

Varje tomt inom en taxeringsenhet bör som huvud- regel utgöra en värderingsenhet. I de fall då man vid värderingen bör beakta att tomten är del— bar, dvs. i regel om det föreligger byggnadsrätt till mer än ett småhus på tomten, bör varje sådan del som omfattas av en byggnadsrätt, utgöra en

värderingsenhet.

Med tomt avses i detta sammanhang markområde, som utgörs av byggnadsplats för småhus, hyres—

hus, specialbyggnad eller industribyggnad samt

i direkt anslutning till byggnadsplatsen liggan— de trädgård, parkeringsplats, upplagsplats, kom—

munikationsutrymme m.m.

I de flesta fall kan man urskilja en tomt runt varje småhus. Ibland kan emellertid flera bygg— lnader bilda en sådan enhet att det framstår som onaturligt att tala om en tomt för varje byggnad. Detta gäller om tomtmarken är bebyggd med två eller flera småhus, som ligger intill varandra och som utgör en bebyggelseenhet eller två eller

flera sammanbyggda småhus.

Kommittén anser det inte nödvändigt att i FTL definiera vad som menas med tomt. Däremot kan det vara lämpligt att i verkställighetsföreskrift

eller anvisning lämna en sådan definition.

På hyrestomter i storstäderna kan det förekomma att byggnadsrätten i gatuplanet har ett högre värde än i övriga plan. Detta kan exempelvis va— ra fallet om den tillåtna byggnadsrätten i gatu— planet är butikslokaler medan övriga plan endast får innehålla kontor och bostäder. Det högre värde byggnadsrätten i gatuplanet har i dessa fall brukar vanligtvis uttryckas som ett "till— läggsvärde" per m2 våningsyta. Det sammanlagda värdet av detta tilläggsvärde och det värde som gäller för övriga plan utgör således byggnads—

rättens värde i gatuplanet.

Kommittén anser att det liksom vid 1975 års taxe— ring bör finnas möjlighet att vid behov värdera hyreshustomterna med beaktande av det högre värde byggnadsrätten i gatuplanet i vissa fall kan ha. För att göra detta möjligt bör hyreshustomterna

kunna delas upp i det antal Värderingsenheter som behövs för att genomföra värderingen på sätt som nyss har sagts. De nu nämnda reglerna om in— delning i Värderingsenheter av tomter bör tas in i 6 kap. 7 S FTL.

11.2.9. Exploateringsmark

Exploateringsmarken inom en taxeringsenhet bör enligt kommitténs mening värderas med utgångs— punkt i de riktvärden som inom området har fast— ställts för tomtmark för småhus, hyreshus eller industribyggnader. På grund härav bör exploate— ringsmark inom en taxeringsenhet uppdelas i vär— deringsenheter med hänsyn till det byggnadsända- mål som marken är avsedd för, dvs. det använd— ningssätt som anges i fastställd stadsplan eller byggnadsplan. 6 kap 8 5 föreslås innehålla en

regel med nu angiven innebörd.

11-2.10 Täktmark

All täktmark som avser samma slags fyndighet inom en taxeringsenhet bör enligt kommitténs mening utgöra en värderingsenhet. Finns det exempelvis både en grustäkt och torvtäkt inom taxeringsen— heten bör dessa av värderingstekniska skäl vär— deras var för sig. Däremot bör det inte vara nå- got hinder att flera täkter av samma slag, t.ex. flera grustäkter, inom en taxeringsenhet värde—

ras tillsammans.

6 kap. 9 5 FTL föreslås innehålla reglerna om indelning av täktmark i Värderingsenheter.

11.2.11. Åker- och betesmark, skogsmark samt

skogsimpediment

Ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment bör vart och ett som regel bilda en värderingsenhet. Vidare bör det finnas en möjlighet att uppdela mark som tillhör ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment i flera Värderingsenheter, om detta väsentligt skulle underlätta värderingen. Dessa regler bör anges i 6 kap. 10 5 FTL. En så— dan uppdelning bör dock göras endast i undan— tagsfall. RSV bör ange förutsättningarna för att en uppdelning skall komma i fråga såsonlvisslnins— ta areal, betydande värdeskillnader, etc. En upp— delning i olika Värderingsenheter bör normalt in— te ske om arealen på de olika värderingsenheter- na därigenom kommer att understiga fem hektar. Likaså torde värderelationerna mellan de båda delarna böra uppgå till åtminstone 1:2 innan en uppdelning på olika Värderingsenheter bör äga

rum.

11.2.12. Markanläggningar

Värdet av markanläggningar beaktas normalt genom att den mark anläggningen tillhör får ett högre värde än den skulle haft utan markanläggningar— na. I vissa fall kan det dock vara lämpligt att värdera markanläggningen för sig, framför allt

i fråga om vissa större självständiga anlägg— ningar som står på gränsen till vad som skall anses såsom byggnad och som inte inverkar på själva markens värde. Detta gäller exempelvis vissa stationära bevattningsanläggningar, körba—

na för provning av motorfordon, swimmingpool m.m.

I 6 kap. 11 S FTL bör därför föreskrivas att markanläggning skall ingå i samma värderingsen— het som den mark den hör till, om ej särskilda skäl talar för att den bör utgöra en värderings—

enhet för sig. 11.2.13 Vattenfallsenhet m.m.

Vad gäller reglerna för indelningen i värderings— enheter av vattenfallsenheter har kommittén fun— nit att dessa regler skiljer sig från vad som el— jest bör föreskrivas i 6 kap. FTL. Kommittén an— ser därför att vattenfallsenheternas indelning i Värderingsenheter bör regleras i det kapitel i FTL som behandlar värdering av vattenfallsenheter, dvs. 15 kap.

Hur reglerna för övriga industrienheter skall utformas kommer att behandlas i ett senare be—

tänkande.

6 kap. 12 S FTL föreslås innehålla en erinran om att regler om Värderingsenheter på vattenfalls— enhet finns i 15 kap.

11.2.14. Uppdelning i flera Värderingsenheter

De regler om indelning av byggnadstyper och ägo— slag som kommittén föreslår har gjorts med ut— gångspunkt i främst värderingstekniska synpunkter. En naturlig följd av denna indelning är att var— je byggnad och varje ägoslag värderas för sig, dvs. utgör särskilda Värderingsenheter. Ibland

kan det emellertid vara lättare att vid värde— ringen dela upp en byggnad eller ett ägoslag i

flera Värderingsenheter. Med hänsyn till det

primära syftet med reglerna om indelning i vär— deringsenheter, nämligen att underlätta värde- ringen, bör en sådan uppdelning tillåtas.

Generellt sett utgör dock i regel varje byggnad och ägoslag den lämpligaste utgångspunkten för värderingen. En uppdelning av dessa enheter bör därför tillåtas endast i de fall som särskilt anges i FTL. För en sådan uppdelning kan tala skäl av olika styrka beroende på vilken typ av värderingsenhet det är fråga om. Kommittén har genom att i FTL uppställa mer eller mindre hårda krav för en uppdelning försökt att ange i vilken utsträckning en indelning av en byggnad eller ett ägoslag i flera Värderingsenheter bör över— vägas. Tre olika uttryckssätt har valts för att ange vilka krav som bör uppställas för att en uppdelning skall få ske, nämligen att värde— ringen underlättas, att värderingen väsentligt underlättas och att en uppdelning är nödvändig för värderingen. I det sistnämnda fallet, som gäller beträffande hyreshustomter, skall en upp— delning göras endast om värderingen annars inte kan genomföras. Däremot krävs det betydligt mindre för att indela en byggnad som är inrättad för väsentligt olika ändamål i flera värderings—

enheter.

|.'....| ...."| '."-| -" ... . .||.|.|_..'..'"' .-._..| |"l ||| li illl'|_|

|. .|||.| | .-.1' |__|. .| |'J.' -.|||_||_|||||.|||||'|r .'." __| .||.|.:|| _;,r 'I" I lli." I|_||"I.:I

' '.|.|._."|;-." . =» "'"" |'|-1» . | || '|'||'||'|" ..'i. |..'||_ || |||.| ||| - '_-.' 'I. 'i'lii|i'|_1[_..||m| -'||!.'|"'..i i""'"|".'."'. ' '

"." .|'|.|..|" |f'||T||.._.-| - ' .|'...|'..""i_.||

.r." ...,,, '." _ '.'-J.H.... .|." |..'-.:. ||| || 4... || |. . || . ..-_' dig'; .'.'| '111'1 '_.. '|i,'| :;H "'.|-' |.'.||,.'- |'|..|| '.|-'." J||....- || '.||._'t'_'_|||_||_.|._||.."'.|'|. ""I' . | . '||-|__? ||__||

..r_';"-.-'.-'""|-"»I' .- . ||__||”, '.|,- .. . ' '

.» -i_ . -- ._ . , | || || . . || || || |||/|:.” ||| -|"'|.'.-'.|"" "'|| |Nä||| . qui-|'_! |||":l"'|;'|-_ |.||||.' .|. ..| _|. . ||

- ., | » |"=||'| -'u'-"|.|.|:.. ".ra'. ....

'|"'.|.-_ || . _|, ".| . . ... |||||||||._|||J_||| |__._||..|_|||_. .|. lr|| . . . _|H"=_|_|_,_'_'_1_!_| I !#ng ||_ ___-|| '.'J |__| | |||_|| |__|"|'||.||. || |-||.| '..|.||||| |_|r.|.|._|"|'||'i.|- |'_. | |'|||'_' '||']. | || . _ " " . . ."? .'.'-"" "|" .' '.'-'|J:* " |||.|""' 'i'li' " " i -

|'r|.' ' " ..'., " ." .. '.|'|' ”|'_ | r.,"|,"-."-I| ' '|| " ' "||-|'.| |||' - || ||.,|. '..|'..||.|. _ IJiiF ' | _|| |||||..| ||_. |||..|| |.|- ||__|| "Al"-r ||| ||.||_||| |..W|'|||||..|!.

" '| || '|-' '||'. |f_1|___| -' .. |_||_F _|||'|||'| ". |:,'|._-|I

:l' ?"|_||...L_ :. ... -. .||. |...'-_| | __ ..|..'|.

våld

.'1'_'.'|._

-_|_'.|.'|.||E| | 'J .|l|||1-_|__ ,; :..». "I..- |||"!an

| . || ___|"|| | '- . '.'. ' " _g. . _ | ._. , "|| '|| +| "år. . .. -. ' . . |. |; '-|;'|... ;: ,...—.||"? ||_. i-""-'-"'=' "' - .. _ |. ||'.| ..| |.|| '. _._.l.||||||.'. _.|.|. |_|-||_ '|.|_ .. || ||_ _|||||_|||_| ||_._|__|_|_'|' | ' " " ' lr _ _ ' * '|'-":"u *- '." ' "" "|: Innu-;" ' " | '||-= ”||_—_- .|' u.. . . -' | |.' - ||i_|t|||.||| .'_.'_|"__|._.|.|-1".| |, . ._..|' | .-.. .._.. . .. _ . . ||.. |.. | . .' ' _ .. .||, |. I ..| | != |"_'EF |.|| - ,, |_| ||| _. |||.."| |. " '| '--||_|||..._ |"_.'|.;_|| "| _ |...|| ||.||. . '. . "".i' L... . '.|.. .. . || . . . . .| .'* ' .|_'..|' . .. '| 57 " .. ' .'|_|-' ... |. "' ." '|. | | |. |. | ; | ”|. __ " || "r_' |||.||. .|| '_|_' " |" "" ||' ' .'-" ..'"1""|'l'.' " " i" F'" '?! ....... .. . ._' .| . ' -. .. ., _ .. |..'—|| | |__ .. .. ".'. .|..'||'.||.

.. '. |_|» ' _Ep.—|-|_|.f__'||| i'f"".|:w'-'|._ |..' __ '

. ||||'|_r||_||.|. Mu...»... ".- |. -',.'i.'.' ||,|".'.'|....

' "'" "'|.. ..'. _|||| |||.|i||__|'||- ': . - ._.-"' ". .. ..'fr _ ' - '.' ' ' ' ;..;.. .|. .. ||.

.| .|'. |||1'| '|| ';_|||'.|'|..'||._| '|-||' '-_".||||_._"|.' |-'|||.| '|| " ..|-: _|

|| | || _ '|-'|-||.' |||.|"| .||||.| ;_'ÄE'ME _"|'E|W-'l ' '||an |. -.|- ". ".' "' |...' |__ |"|||" "|.|..".";"i.. . . .. » "'"". "-.'."- -.-.— -r.':'||.-'.i-'—"i' ' '. »».'.':'..'.-.|';'. i-' .. . - - |.' ...'|,' . _-| |" _'.'.,| _.|1_. _.|||.- '; ||| ..|-;_'! . | -' '; | |. _--—|. || | |'| . '. '-' '. | .'f ".....'_..-|| . _ "_'.||.' '-.: ...... '. ' _|...','|.. || _ |'_ -_. ||'|._.|._ _| ||_ |. ' |||'. . . .|. .. "| .|.1 ||". .. ' .'. '.|. ';. . ."-'."|!'.. .. -..|'|'||-. ' | |. ". ..". |..'|, _. ' if” ”| r '|. . | | . '. '.-- | " .-' ;,' "r|||- .-| », . .. !-|' I » " .

1 2 ALLMÄNNA VÄRDERINGSREGLER 12.1 Gällande ordning 12.1.1 Allmänt om värdering med ledning av

riktvärden

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 10 5 KL bör värdet av mark, skog och byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden har fast— ställts på sätt som anges i taxeringslagen (1956: 623) med beaktande av vad som föreskrivs i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 9 5 bestäm— mas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande skall gälla i den mån grunder för värdesättningen eljest har fastställts på sätt nyss har sagts.

I 143 S 1 mom. TL föreskrivs:

Senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, skall riks— skatteverket fastställa för taxeringen erforder— liga anvisningar av organisatorisk och värderings— teknisk natur. Verket skall ofördröjligen till— ställa länsstyrelserna nämnda anvisningar.

Vidare skall riksskatteverket senast den 1 maj tillställa länsstyrelserna uppgifter om de rikt— värden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom län eller delar av län, som verket överväger att fastställa för tillämpning vid den förestående allmänna fas— tighetstaxeringen. I fråga om mark skola riktvär— dena ange genomsnittliga värden per ytenhet mark av visst eller vissa ägoslag därvid värdena, i den mån det är påkallat från värderingssynpunkt, anges särskilt för olika godhetsklasser och bruk— ningsförhållanden. I fråga om byggnader skola

riktvärdena ange genomsnittliga värden för bygg— nader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaf— fenhet att erfarenhetsmässigt inverka på värdet. Riktvärden skola framtagas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. För villabyggnader och andra småhus lik— som för bostadsbyggnader på jordbruksfastigheter skola värdena anges i form av byggnadsvärdetabel— ler, som för olika prislägen utvisa värderelatio— nerna mellan hus av olika hustyp, storlek, ålder och standard. Riktvärden skola fastställas även i fråga om skogsmark och växande skog m.m., varvid värdena skola anges i form av tabeller på sätt stadgas i skogsvärderingsinstruktionen (1973:1100).

Sedan de preliminära anvisningarna har testats i länen skall RSV senast den 10 september året näst före taxeringsåret fastställa och till länssty— relserna överlämna anvisningar upptagande de rikt— värden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom olika län eller delar av lån, som verket finner böra centralt fast— ställas att gälla för den förestående allmänna

fastighetstaxeringen.

Sedan anvisningarna har kommit skattechefen till handa skall denne, så snartdet kan ske, fastställa de ytterligare anvisningar för fastighetstaxering— en inom länet, som är påkallade utöver de av riks— skatteverket fastställda, däribland anvisningar rörande vilka byggnadsvärdetabeller och markvärde—

kartor som bör användas för olika områden.

12.1.2. Riktvärden och andra värdeanvisningar

12.1.2.1 Värderingsanvisningar

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för RSV:s värderingsanvisningar m.m. vid 1975 års taxering. Handledningen innehållervärderingstekniskaanvis— ningar dvs. anvisningar om Värderingsprinciper och värderingsmetoder samt tillvägagångssättet i

metodiken vid taxeringen av skilda fastighetstyper. Detta sker främst genom att ange de värdefaktorer som bör tillämpas.

Vidare meddelades anvisningar om riktvärden i form

av värdetabeller eller av enskilda anvisningar.

Beträffande jordbruksfastighet fastställde RSV riktvärden i form av värdetabeller för åker (J— tabell), skog och skogsmark,bostadsbyggnader (P— tabell) och ekonomibyggnader (E-tabell). RSV med— delade även riktvärden för ängs— och betesmark

samt icke produktiv mark.

För annan fastighet upprättade RSV värdetabeller för fritidshus (F—tabell) och andra småhus än fri— tidshus (P—tabell). På motsvarande sätt upprätta— de RSV tabeller utvisande bruttokapitaliserings— faktorn vid taxering av hyreshus (H—tabell). Tillämpliga tabeller för visst område fastställdes

för hyreshus av RSV och i övrigt av skattechefen.

Beträffande industrifastigheter anges i Handled— ningen omräkningstal för beräkning av återanskaff— ningskostnad med ledning av äldre byggnadskostnad samt ramarna för nedräkningstal för beräkning av tekniskt nuvärde. Dessa kompletteras genom av RSV meddelade ytterligare riktvärden i fråga om ned— räkningstalen. Vidare lämnades av RSV riktvärden

i den mån så erfordradesi_fråga om vissa special— fastigheter t.ex. växthus.

I värdetabellerna anges riktvärdena såsom tabell— värden för olika värdeklasser. Värdeklasserna_ut— gör kombinationer av de värdefaktorer som är till— lämpliga inom det område, som tabellerna avser.

Värdefaktorerna utgör ingångsdata vid användning

av värdetabellerna. För värdeklassen anges tabell—

värde i "ruta" i värdetabellen.

Med värdefaktorer avses enligt Handledningen egen— skap eller omständighet som har avgörande bety— delse vid beräkningen av marknadsvärde. De hänför sig t.ex. i fråga om skog till virkesförråd, kost- nadsklass m.m., för småhus till hustyp, storleks— klass, åldersklass och standardklass. Den väsent— ligaste delen av värderingsarbetet utgör enligt Handledningen bestämmande av Värdefaktorerna som sedan genom användning av värdetabellerna för olika fastighetstyper ger det värde som skall åsättas

under normala förhållanden.

I Handledningen redovisas de värdefaktorer som skall beaktas vid riktvärdenas bestämmande. Be— stämmandet av värdefaktor och tillämplig klass i fråga om en sådan faktor betecknas även klassifi— cering. Värdefaktorerna och klasserna inom dessa betecknas klassificeringsdata. Hit räknas även

arealbestämningen.

Även övriga tillvägagångssätt vid värderingen re- dovisas i Handledningen. Dessa värderingsregler innefattar ytterligare anvisningar om tillväga— gångssättet vid värderingen. Därmed avses bl.a. förtydliganden och beskrivningar av olika värde— ringssituationer med främst normer för s.k. gene— rella korrektioner. Generella korrektioner kom i första hand till användning vid tillämpning av P— och F—tabellerna för olika typer av taxeringsenhe— ter t.ex. för sådana, på vilka finns flera bygg—

nader eller byggnader av speciellt slag.

12.1.2.2 värderingsområden och områdesanvisningar

värderingsanvisningar för jordbruksfastighet — utöver dem som togs in i Handledningen — fast- ställdes för värderingsområden. RSV indelade riket i värderingsområden för jordbruk (ca 110) och för skogsbruk (ca 10). Enligt Handledningen och Ska skulle främst följande förhållande beaktas vid

indelningen i värderingsområden.

Prisbildningen på åker låg till grund för indel— ningen i värderingsområden för jordbruk- Inom ett sådant område skulle denna prisbildning vara en— hetlig. De skillnader i åkervärde per hektar som förekom inom ett värderingsområde skulle sålunda i allt väsentligt kunna hänföras till olikheter i

vissa angivna värdefaktorer.

För varje värderingsområde för jordbruk utfärdade RSV anvisningar för taxering av jordbruksfastig— heter, s.k. områdesanvisningar, som omfattade

riktvärden för o*ika ägoslag och byggnader.

värderingsområde för skogstaxering skall enligt punkt C. 1 i Ska omfatta ett eller flera län eller delar härav och såvitt möjligt vara enhetligt i fråga om produktions— och avsättningsförhållanden

för skog.

Indelningen i värderingsområden för skogstaxering syftade - utöver vad som angetts i punkt C.1 i Ska — till att avgränsa områden med en enhetlig prisbildning på skog och skogsmark, Områdena av— gränsades så att skillnader i skogsbruksvärde som förekom inom ett och samma omåde i allt väsentligt kunde hänföras till olikheter i vissa angivna

värdefaktorer.

För varje värderingsområde för skogstaxeringen fastställda RSV områdesanvisningar med bl.a. skogs— värdetabeller.

Värderingsanvisningar för annan fastighet utöver demsom fanns i Handledningen fastställdes för värderingsområden som omfattade fastighetstaxe—

ringsdistrikt eller del av sådant distrikt.

I områdesanvisningarna kunde RSV beträffande jord— bruksfastighet och hyresfastighet under rubriken "särskilda hänsynstaganden" medge avvikelse från lämnade riktvärden om så erfordrades för visst område. Beträffande övriga fastighetstyper kunde skattechefen på motsvarande sätt medge avvikelse. Undantagsvis kunde avvikelse avse viss fastighets—

kategori eller fastigheter inom visst område.

I områdesanvisningarna kunde vidare enligt Hand— ledningen ingå förtydligande beskrivningar och exemplifieringar. Vidare kunde i anvisningarna ges rekommendationer hur generella korrektioner skulle göras av det värde som hade framkommit genom tillämpning av riktvärdena, och i anslut— ning därtill anvisade s.k. särskilda hänsynsta—

gande.

Med värde enligt anvisning avsågs enligt Handled— ningen det värde som erhölls då man ur värdetabell eller eljest ur anvisningen hade tagit fram till— lämpligt riktvärde och i förekommande fall på an— visat sätt hade justerat detta på grund av sär— skilda hänsynstaganden och/eller generella korrek—

tioner.

I Handledningen uttalades vidare att riktvärdet endast innefattade det värde som skulle åsättas med hänsyn till egenskaper och omständigheter som beaktades vid klassificeringen. I övriga hänseen— den svarade riktvärdet mot normalförhållanden. Om normalförhållanden inte rådde i sådana avse- enden borde justering göras av det enligt anvis— ningarna beräknade värdet. Med hänsyn till den karaktär som fastighetstaxeringen har, borde jus— teringar för säregna förhållanden endast ske, om den värdemässiga avvikelsen som följde därav inte var oväsentlig. Ledning för bedömande av hur stor den sammanlagda avvikelsen borde vara för att jus- tering skulle ske kunde enligt Handledningen hämtas i storleken av de intervaller som fanns mellan de riktvärden som var anvisade för likar— tade taxeringsenheter. I Handledningen gavs exem—

pel på säregna förhållanden.

Då justeringar på grund av s.k. särskilda hänsyns— taganden och generella korrektioner eller med hän— syn till s.k. säregna förhållanden inte skedde, skulle det mot angivna värdefaktorer svarande rikt— värdet användas.

I Handledningen framhölls att — även om taxeringen alltid skulle göras individuellt, vilket stadgandet om hänsynstagande till säregna förhållanden ut— tryckte — var dock huvudprincipen vid värderingen att den skulle ske enligt fastställda riktvärden och andra anvisningar för värdesättningen. Skedde avvikelse på grund av säregna förhållanden från de värden som hade beräknats enligt anvisningarna skulle detta därför motiveras i samband med taxe—

ringsbeslutet.

12.1.3. Allmänna värderingsregler för de

olika delvärdena m.m.

Under avsnitt 10.1.2 har redogjorts för de allmänna värderingsregler som enligt anvisningarna till

10 5 KL skall gälla för de olika delvärdena. I Handledningen ges vissa kompletterande anvisningar till dessa regler. En redogörelse för innehållet

i Handledningen lämnas i det följande.

12.1.3.1 Byggnadsvärde

I Handledningen ges anvisningar om hur byggnads— värdet skall bestämmas. Av Handledningen framgår följande.

Regeln i punkt 2 d)och 3 b)av anvisningarna till 10 S KL om att byggnaderna skall taxeras enligt mervärdeprincipen innebär att byggnadsvärdet be— stäms utifrån skillnaden mellan taxeringsenhetens marknadsvärde i bebyggt och obebyggt skick medan övriga delvärden bestäms med bortseende från de byggnader som kan finnas.

Utgör byggnad belastning för en taxeringsenhet, så— som kan vara fallet beträffande hyresfastighet då hyresavkastning av befintliga byggnader inte kan förränta markvärdet, skall byggnadsvärdet sättas till noll och markvärdet sänkas så att detta ger ett uttryck för taxeringsenhetens totala taxerings—

värde.

Byggnad under uppförande bör åsättas byggnadsvärde motsvarande 50 % av uppskattad investeringskost—

nad.

I fråga om s.k. K—märkta byggnader hänvisas till skatteutskottets (SkU 1973z70) yttrande att kul— turhuset värderas med utgångspunkt i marknadsvär— det i K—märkt skick, varvid givetvis beaktas att byggnaderna får förutsättas bestå under oöverskåd— lig framtid.

12.l.3.2 Markvärde

Även i fråga om markvärdet ges i Handledningen an— visningar om hur detta skall bestämmas. Av Hand—

ledningen framgår följande.

Andra delvärden än byggnadsvärden bestäms med bort— seende från de byggnader som kan finnas. Värde— ringen sker i stället med hänsyn till den bygg— nadsmöjlighet som finns på taxeringsenheten. Om taxeringsenheten är bebyggd skall dock alltid förutsättas att en nybebyggelse är formellt möjlig. I de fall det är oekonomiskt att återuppbygga bygg— nad på taxeringsenhet, bör markvärdet bestämmas under förutsättning att byggnadsrätten saknar

värde.

Mark, på vilken finns uppförd s.k. K—märkt bygg— nad, skall endast åsättas ett symboliskt värde av 1 000 kr.

Utgör byggnad en belastning for en taxeringsenhet skall byggnadsvärdet sättas till noll och markvär— det sänkas så att detta ger ett uttryck för taxe— ringsenhetens totala taxeringsvärde. Om byggnads— värde ändock bör åsättas sådan byggnad bör mark—

värdet sänkas med motsvarande belopp.

12.2. Synpunkter och förslag

12.2.1. Inledning

De riktvärden som fastställdes vid 1975 års taxe— ring med stöd av punkt 4 av anvisningarna till 10 5 KL visade sig utgöra ett mycket värdefullt hjälp— medel vid taxeringen. Förekomsten av riktvärden underlättade i hög grad värderingsförfarandet och medverkade dessutom till att detta blev mer enhet—

ligt inom landet.

Ett värderingsförfarande vid fastighetstaxering måste med nödvändighet grunda sig på schablonmäs- siga värderingsmetoder. Kommittén anser därför att systemet med riktvärden bör bibehållas och fast— ställas för så många byggnadstyper och ägoslag som

möjligt.

Värdering som sker med ledning av riktvärden har enligt kommitténs mening sådan avgörande betydel— se för taxeringen att sättet för hur en sådan vär— dering skall gå till bör regleras i FTL. Kommittén föreslår därför att de grundläggande anvisningarna i detta avseende som berör riktvärdena och som nu finns i Handledningen sammanförs till ett särskilt kapitel i FTL.

Förutom föreskrifter om riktvärden m.m. bör i kapitlet även ingå vissa andra allmänna värderings— regler bl.a. värderingsregler för de olika delvär—

dena.

12.2.2. Värdefaktorer

Vid bestämmandet av marknadsvärdet kan urskiljas vissa egenskaper som mer eller mindre direkt på— verkar storleken av marknadsvärdet för en vär— deringsenhet- Dessa egenskaper betecknas värde— faktorer. Som exempel på värdefaktorer kan för småhusens del nämnas ålder, storlek, standard, planlösning, skick m.m. En värdefaktor kan vara i princip vilkne egenskap som helst, som har be— tydelse för marknadsvärdets storlek. Någon uttöm— mande beskrivning av förekommande värdefaktorer

för olika Värderingsenheter kan därför inte lämnas.

Vissa värdefaktorer som är mer allmänt förekom— mande har en stor regelbunden inverkan på värdet. När det t.ex. gäller inverkan av storleken av små— hus är denna procentuellt sett likartad i hela landet. Andra mer allmänt förekommande värdefak— torer är så beskaffade att deras inverkan på vär— det kan variera mellan olika områden. Deras in— verkan är så att säga generell inom ett visst område, värdeområde. Exempel på sådana värdefak— torer är tomtstorlek, en byggnads standard och

åkermarks godhet.

Däremot avses inte med värdefaktorer sådana om— ständigheter som visserligen påverkar marknads— värdet men som inte varierar för enskilda fastig— heter. Härmed åsyftas exempelvis det allmänna kon— junkturläget som kan inverka även på fastighets— marknadens priser. Sådana omständigheters inver— kan på värdet beaktas vid taxeringen genom att de har betydelse för den allmänna prisnivån inom olika områden. 7 kap. 1 5 föreslås innehålla en

föreskrift om att värderingen skall ske med ut—

gångspunkt i värdefaktorer. Vidare bör i para— grafen ges en definition av termen värdefaktor, nämligen egenskap som är knuten till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet.

12.2.3. Värdeområde

En av de mest betydelsefulla Värdefaktorerna är fastighetens läge. Detta kan påverka värdet på flera olika sätt. För industrifastigheter kan exempelvis närheten till transportleder ha en värdehöjande effekt, värdet av bostadsfastigheter kan t.ex. påverkas av om fastigheten är belägen inom ett område som har en attraktiv boendemiljö

eller ligger i närheten av en storstad etc.

Lägets inverkan på värdet beaktas därför lämpli— gen genom att man geografiskt avgränsar vissa om— råden, värdeområden. En sådan indelning bör göras i hela landet beträffande de byggnader och ägo— slag som skall värderas med ledning av riktvärden. Värdeförhållandena inom ett sådant område bör i allt väsentligt vara enhetliga. Därför bör värde— områdena bestämmas så att inverkan av vissa värdefaktorer som — enligt vad som kommer att re— dogöras för senare — särskilt beaktas vid riktvär- dets bestämmande, skall kunna bedömas enligt en— hetliga regler.

En indelning i enlighet med dessa principer gjor— des även vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Områdena benämndes enligt Handledningen värde— ringsområden. Kommittén föreslår dock såsom har framgått en något annorlunda terminologi, näm—

ligen att områdena benämns värdeområden.

Den föreslagna termen värdeområde överensstämmer bättre med principen att det är marknadsvärdets storlek som skall styra avgränsningen av ett om— råde. Denna bör som nämnts göras så att inverkan av de värdefaktorer, som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall kunna bedömas

enligt enhetliga regler.

Vad som nu har sagts om rikets indelning i värde— områden och hur dessa skall avgränsas föreslås

regleras i 7 kap. 2 S FTL. 12.2.4 Riktvärden

Såsom inledningsvis nämndes bör riktvärden fast— ställas för så många byggnadstyper om ägoslag som

möjligt.

För att över huvud taget kunna ange riktvärden

för olika grupper av byggnader eller ägoslag krävs det att dessa är någorlunda enhetligt beskaffade och att vissa värdepåverkande egenskaper och om— ständigheter inverkar på byggnadstypens eller ägo— slagets marknadsvärde på ett sätt som är likartat och lätt att tyda.

Den indelning av mark och byggnader som kommittén har föreslagit har i mycket stor utsträckning skett med utgångspunkt i värderingstekniska syn— punkter. Byggnader för vilka riktvärden kan anges på ett likartat sätt har exempelvis sammanförts till olika grupper. Detta gäller byggnadstyperna småhus, hyreshus och ekonomibyggnader på jord— bruk. Var och en av dessa byggnadstyper kan i allt

väsentligt behandlas lika i värderingssammanhang.

Vidare är det sätt på vilket olika omständigheter påverkar värdet relativt lätta att belägga med prisstatistik eller att bedöma på annat sätt.

Till specialbyggnader enligt 2 kap FTL har hän— förts byggnader som avses bli skattefria. Som en följd av indelningsgrunderna för byggnader har industribyggnaderna kommit att utgöra en restgrupp, dit alla byggnader som inte är hänförliga till någon annan byggnadstyp har förts.

Kommittén har inte ansett det möjligt att i detta betänkande — med undantag av vattenfallsfastig— heter — föreslå en metodik med riktvärden för än— dustribyggnader. I ett senare betänkande avser kommittén att närmare behandla frågan om det bland industribyggnaderna kan urskiljas vissa typer av byggnader vilka kan vara möjliga att värdera med utgångspunkt i riktvärden.

För flertalet byggnadstyper och ägoslag är det dock med de indelningsgrunder som har beskrivits tidigare möjligt att ange riktvärden. För vilka byggnadstyper och ägoslag riktvärden skall fast— ställas och enligt vilka grunder detta skall ske bör enligt kommitténs mening anges i FTL. Efter

de kapitel i lagen som behandlar de allmänna taxe— rings— och värderingsreglerna bör för varje vär— deringsenhet, dvs. byggnadstyp och ägoslag, lämnas regler om riktvärden. I den mån en byggnadstyp eller ett ägoslag inte kan återfinnas under dessa kapi— tel (8—15 kap.) gäller för värderingen endast de

allmänna regler som anges i 5—6 kap. i lagförslaget.

Kommittén anser att för de värdefaktorer, som har stor betydelse för marknadsvärdet och vars inverkan på marknadsvärdet är generell, bör riktvärde anges vid olika storlekar för dessa värdefaktorer.'Rikt— värde bör exempelvis anges för olika åldersklasser, standardklasser etc. för småhus. När man bestämmer riktvärdet bör man alltså särskilt beakta dessa värdefaktorer. Vilka dessa värdefaktorer skall vara bör bestämmas för varje typ av värderingsenhet och anges i de kapitel i FTL, som innehåller regler om riktvärden för de olika slagen av värderingsen—

heterna, dvs. 8—15 kap. FTL.

En annan grupp av värdefaktorer är de som inte

bör eller kan beaktas särskilt vid riktvärdets be— stämmande och som alltså inte anges i 8—15 kap." De utgörs av alla övriga värdefaktorer. Dessa har inte någon allmän giltighet utan hänför sig oftast till en enstaka fastighet. De utgörs således av sådana för taxeringsenheten säregna förhållanden som avses i fjärde stycket punkt 1 av anvisning— arna till 9 5 KL.

Man kan alltså urskilja två olika typer av värde— faktorer, de som särskilt beaktas vid riktvärdets

bestämmande och de som inte gör det.

De värdefaktorer som bör särskilt beaktas vid rikt— värdets bestämmande bör som har nämnts anges i lag— text. Däri bör även ges en definition av dessa värdefaktorer samt anges vissa ramar för hur

stora klasserna för varje värdefaktor får göras.:

I lagform bör exempelvis föreskrivas att värdering av småhus skall grundas på husets storlek, ålder och standard t.ex. att standarden bestäms med hän—

syn till småhusets byggnadsmaterial och utrust— ning och att det för ett nybyggt småhus skall finnas minst fem standardklasser. Andra värdefak— torer — eller kombinationer av sådana — än de som anges i lagtext bör inte få beaktas särskilt vid riktvärdenas bestämmande. Däremot är det inte något som hindrar att ett riktvärde, där så är möjligt, inte särskilt beaktar samtliga i lagtext angivna värdefaktorer. Har exempelvis alla tomter inom ett område vatten och avlopp behöver inte denna värdefaktor särskilt beaktas i riktvärdet. Vilka värdefaktorer som skall särskilt beaktas får

avgöras med hänsyn till de lokala förhållandena.

Den andra gruppen värdefaktorer dvs. de säregna förhållandena är mer eller mindre unika för den enskilda taxeringsenheten. På grund härav kan det inte ges några generella regler för hur dessa värdefaktorer skall beaktas utan detta får ske genom en justering av värdet i varje enskilt fall. Det är således inte möjligt att i riktvärdet be— akta den inverkan eventuella säregna förhållanden har på marknadsvärdet. Inte heller kan några före— skrifter om vad som skall anses som säregna för— hållanden meddelas. Fastighetstaxeringsnämnden

bör — bortsett från att de säregna förhållandenas inverkan på marknadsvärdet skall vara påtaglig — här således göra en individuell bedömning både vad gäller vilka omständigheter som skall kunna beak—

tas och storleken av deras inverkan på värdet.

Med den definition av värdefaktor — dvs. egenskap som har betydelse för marknadsvärdets storlek —

som kommittén föreslår kommer en del begrepp som anvisades i Handledningen inte att behövas. Bland

dessa är generella korrektioner, särskilda hänsyns—

taganden och värde enligt anvisning. De omständig— heter som beaktades i form av generella korrektio— ner och särskilda hänsynstaganden kommer att ut- göra värdefaktorer, som beaktas vid riktvärdets be— stämmande eller genom justering för säregna för— hållanden. Inte heller begreppet värde enligt an—

visning kommer att behövas.

Tidigare har nämnts att ett värdeområde bör bestäm— mas så att inverkan av de värdefaktorer, som sär— skilt beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall

kunna bedömas enligt enhetliga regler.

Vilka dessa värdefaktorer är bör anges i 8—15 kap. för varje slag av värderingsenhet. Som huvudregel bör gälla att riktvärde skall anges för kombina—

tioner av dessa värdefaktorer.

I vissa fall behöver dock inte som nämnts särskilda riktvärden anges för skilda förhållanden för en värdefaktor. Har t.ex. alla tomter inom ett område vatten och avlopp behöver inte riktvärde anges för tomt som saknar vatten och avlopp. Värdefaktorn vatten och avlopp varierar i detta fall inte inom

värdeområdet.

Ibland kan det även förekomma att det inom ett vär- deområde finns en eller flera värdefaktorer som varierar endast obetydligt. T.ex. alla tomter utom några enstaka har tillgång till vatten och avlopp eller strand. Det bör då inte vara nödvändigt att ange riktvärden för dessa enstaka tomter, utan dessa värdefaktorer bör kunna bedömas i form av säregna förhållanden. Krav på att riktvärde skall anges bör således gälla endast beträffande värde-

faktorer som varierar i någon utsträckning.

Kommittén föreslår att i 7 kap. 3 5 första stycket tas in en bestämmelse om att för de byggnader och ägoslag som avses i 8-15 kap. FTL skall taxerings— värdet bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. I samma stycke bör även tas in en bestämmelse om att

riktvärde skall bestämmas för kombinationer av värde—

faktorer som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskilt betydelse för marknadsvärdet.

De värdefaktorer som inte särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande beaktas som har nämnts genom justering för säregna förhållanden. Även om en värdefaktor inte särskilt beaktas vid rikt— värdets bestämmande ligger ändå i riktvärdet ett visst hänsynstagande till faktorn i fråga. Som exempel kan nämnas att det skick ett småhus har

i fråga om underhåll m.m. inte beaktas särskilt vid riktvärdets bestämmande. Husets skick påverkar dock marknadsvärdet. Detta är alltså lägre för ett hus i dåligt skick än ett motsvarande hus i

normalt eller bra skick. Eftersom alla dessa va—

riationer i husets skick inte särskilt beaktas i riktvärdet måste man veta vilket förhållande som riktvärdet avser, dvs. om man vid riktvärdets be— stämmande har utgått från ett hus i normalt, bra eller dåligt skick.

För att kunna bestämma ett riktvärde bör det alltså vara klart vilka förutsättningar som har legat till grund för riktvärdet utöver de omständigheter som enligt 8—15 kap. särskilt bör beaktas. Kommittén anser att det faller sig naturligast att låta de genomsnittliga förhållandena inom området ligga till grund för riktvärdet.'I vissa fall kan man dock inte tala om några genomsnittliga förhållan— den. Detta gäller exempelvis om en tomt har till—

gång till vatten och avlopp eller ej. I detta och likartade fall bör i stället det förhållande som i huvudsak råder inom värdeområdet vara bestämmande för riktvärdets storlek. Kan det uppstå minsta tvekan om vilka förhållanden som har legat till grund för rikt- värdet bör utgångspunkterna för riktvärdet anges.

Kommittén föreslår att det i 7 kap. 3 5 andra stycket anges att för de värdefaktorer som inte särskilt beaktas i riktvärdet skall detta bestäm— mas med utgångspunkt i förhållanden som i genom— snitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet.

Nu angivna principer för avgränsningen av värde— områden tillämpades i stort sett även vid 1975 års taxering även om några uttryckliga anvisningar i

alla avseenden ej lämnades.: 12.2.5 Klassindelning av värdefaktorer

Riktvärden bör anges för skilda förhållanden för olika värdefaktorer. Dessa förhållanden kan inom ett värdeområde variera högst betydligt. Beträf— fande Värdefaktorn storlek för småhus kan man exempelvis räkna med att det inom ett värdeom— råde kommer att finnas hus i många storlekar mel— lan något tiotal kvadratmeter och flera hundra

kvadratmeter.

Erfarenhetsmässigt vet man att det föreligger åt— skilliga svårigheter att bestämma exempelvis stor— leken. Detta beror främst på att det är svårt att ange en metod med vilken man entydigt och rätt— visande kan mäta storleken på varje kvadratmeter när, dels att man får räkna med att en hel del felaktigheter finns i de uppgifter som fastig— hetsägarna lämnar i sina deklarationer.

Det förhållandet att deklarationerna innehåller

en del felaktiga uppgifter har belysts av två se— parata undersökningar utförda som examensarbeten

i fastighetsekonomi, sektionen för lantmäteri vid Tekniska högskolan i Stockholm åren 1972 och 19761. 1972 års undersökning visade att 70 % av alla fas—

tigheter hade åsatts rätt storleksklass, 24 % avvek.

xo en klass och 6 . mer än en klass. Av 1976 års un— dersökning framgick att 49 % av de undersökta fas— tigheterna överensstämde i storlek. Lägre stor— leksklass åsattes 19 % och högre 32 % av fastig—

heterna.

Undersökningarna visar att det inte är menings— fullt att diskutera husstorlekar på kvadratmeter när, utan det torde vara realistiskt att räkna med felmarginal om i 10 m2. Detta gäller åtminstone så länge säkerheten i underlaget inte är bättre än för närvarande. Om däremot uppgifterna i dekla— rationen kan kompletteras med en besiktning av fastigheten, kan frågan komma i ett annat läge.

Ju noggrannare underlaget kan bestämmas desto

noggrannare kan även värderingen göras.

På grund av vad som nu har anförts anser kommittén att en klassindelning bör göras av de värdefak—

torer som särskilt beaktas i riktvärdet.

1Christina Göransson, Bertil Järnberg och Peter Ny— ström, (handledare Erik Carlegrim) Klassificering av fastigheter — en studie av tillförlitligheten i klassificeringsdata enligt 1970 års allmänna fas— tighetstaxering, Sthlm 1972.

Mats Carlson och Uno Sjözing (handledare Erik Persson och Knut Matsson), KlaSSificering och taxering av småhusfastigheter — en studie av klas— sificeringsdata och dessas inverkan på provtaxe— ringen inför 1975 års allmänna fastighetstaxering, Sthlm 1976.

Det är tveksamt om en sådan klassindelning är

tillåten enligt nuvarande praxis.

Kommittén anser dock att en sådan ordning, som innebär att klassindelning av Värdefaktorerna inte kan accepteras, är mindre lämplig. Den vär— deringsmodell som ligger till grund för rikt— värdet måste nämligen med nödvändighet bygga på viss schablonisering, som bl.a. bör få ta sig uttryck i stegvisa förändringar av riktvärdet. Även osäkerheten i det material som utgör under— lag för taxeringen, dvs. deklarationerna, motive—

rar en sådan ordning.

För att undanröja eventuella tveksamheter om tillåtligheten av en klassindelning bör en särskild föreskrift härom tas in i FTL- En klassindelning bör göras så att värdeskillnaden mellan klasserna inte blir alltför stor samtidigt som indelningen bör ange med vilken grad av säkerhet taxerings— värdena kan bestämmas. Tillsammans med utform— ningen av de olika värdeserierna — för vilka kommer

att redogöras i de följande kapitlen — kan nämligen

klassindelningen sägas styra ambitionsnivån vid

värderingen.

Även utformningen av värdeserierna kan sägas vara

ett sätt att klassindela värdefaktorer. Samma principer som gäller för klassindelningen bör tillämpas även vid bestämmandet av skillnaderna mellan värdena i en serie. De värden som skall anpas—

sas till värden i en serie skall avrundas enligt de

principer som kommer att redovisas under avsnitt 12.2.8.

Samma avrundningsregler bör tillämpas även för vår—

dena i en tabellserie. En sådan serie anger vilka

riktvärden som skall användas för en byggnadstyp eller ett ägoslag av viss genomsnittlig beskaffen— het. För småhus anger exempelvis byggnadsvärdeta— bell B 250 att värdet av ett normhus inom detta område är 250 000 kr. Normhusets värde, som ger ut— tryckt för värdenivån inom området, får således anges endast till vissa avrundade värden i en fastställd

Värdeserie.

Genom interpolation dvs. användande av värde eller klass mellan givna värden, skulle de stegvisa värde— förändringar klassificeringen förorsakar kunna und— vikas. I de fall man har endast en värdefaktor skulle i och för sig enkla regler för interpola— tion kunna meddelas. Så snart flera värdefaktorer föreligger blir dock interpolation mer komplice— rad. På grund härav anser kommittén att interpola— tion inte bör vara tillåten. Klassindelningen får

i stället om möjligt göras så "fin" att en inter— polation framstår som obehövlig. Däremot anser

inte kommittén, vilket kommer att framgå i det följande, något hinder föreligga mot extrapolation, dvs. att med utgångspunkt från tabellvärden be— stämma ett värde utanför tabellen.

Kommittén anser att det i FTL bör föreskrivas att interpolation mellan värden i värdetabell eller Värdeserie inte får ske. Ett stadgande med sådant innehåll har dock närmast samband med de regler

i FTL som anger tillvägagångssättet vid värde— ringen och föreslås därför tas in i anslutning till dessa regler i 7 kap. 6 5 FTL.

Vid en klassindelning bör det riktvärde som anges

för en klass avse värdet mitt i klassen, dvs. om

en storleksklass är 100 m2 — 110 m2 bör riktvärdet

för klassen bestämmas så att det svarar mot stor— leken 105 m2. De "fel" i riktvärdets storlek som härigenom kan uppstå kommer att utgöras av halva värdeskillnaderna mellan klasserna. Om i det anför— da exemplet värdeskillnaderna mellan klasserna är 10 000 kr. kommer således ett hus som är 110 m2 att åsättas ett värde som egentligen svarar mot ett hus med storleken 105 m2, vilket med en värde— skillnad om 10 000 således är 5 000 kr. "för lågt". På motsvarande sätt kommer ett hus med storleken 100 m2 att få ett 5 000 kr. "för högt" värde.

Vid en klassindelning som görs när riktvärdet återges exempelvis i tabellform bör klassbredder— na med hänsyn till vad som har anförts bestämmas dels med utgångspunkt i hur noggrant storleken av Värdefaktorn kan bestämmas dels med beaktande

av hur stora värdeskillnader mellan klasserna som kan accepteras. I dessa fall kan klassindelningen sägas ange noggrannheten i värderingsmodellen. Har man däremot en Värdeserie har noggrannheten i modellen redan bestämts genom stegen i serien. Klassindelningen blir i dessa fall i stort sett given, eftersom den skall göras så att klassbred— derna anpassas till värdena i serien och det som huvudregel bör gälla att man inte får "hoppa över" ett värde i serien. Upptar en serie exempelvis vär— dena 50 000, 60 000 och 70 000 kr. får klassin— delningen inte göras så att en klass svarar mot värdet 50 000 och intilliggande klass mot värdet 70 000 utan klasserna måste i detta fall "delas upp" så att man.även får en klass som svarar mot värdet 60 000 kr. Vissa undantag från denna regel kommer dock att bli nödvändiga, vilket kommittén

återkommer till under senare avsnitt.

Vid en klassindelning av Värdefaktorerna kan vissa problem uppkomma hur den översta och understa klassen skall utformas. I huvudsak två olika varia— tioner kan sägas förekomma. Om riktvärdet anses gälla för exempelvis storleksklassen 150 m2 och större, vilket betecknas 150 m2 — betyder detta

att riktvärdet har anvisats för samtliga storlekar utan någon övre gräns. Något utrymme för juste— ringen av riktvärdet på grund av storleken finns alltså inte i detta fall.

Ett annat sätt att ange storleksklassen är 150 m2 — 175 m2 vilket betyder att riktvärdet endast avser storlekar upp till 175 m2. För storlekar däröver finns inte något riktvärde anvisat utan värden för större fastigheter får bestämmas utifrån närmast

angivna riktvärden.

Med hänsyn till den stora be Wdelse klassindel— ningen har anser kommittén att det i FTL bör anges vissa ramar för hur klassindelningen skall göras. Sådana regler om klassindelningen kommer att variera för varje värderingsenhet och bör därför tas in i de kapitel som behandlar riktvärden för de olika värderingsenheterna. Dessa bestämmelser om klassindelning är att uppfatta som handlings— regler för regeringen eller den myndighet som re— geringen bestämmer och på vilken det bör ankomma att inom de ramar som anges i FTL bestämma klass— indelningen av olika värdefaktorer för varje slag

av värderingsenhet.

Kommittén föreslår att bestämmandet av en viss klass benämns klassindelning och resultatet av

klassindelningen klassindelningsdata.

I de avsnitt som behandlar bestämmandet av rikt— värden för olika värderingsenheter kommer att när— mare behandlas vilken klassindelning som bör till—

lämpas för olika värdefaktorer.

Kommittén föreslår att det i 7 kap. 3 S tredje stycket föreskrivs att värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande skall indelas i klasser och att resultatet av detta

kallas klassindelningsdata.

12.2.6. Riktvärdekarta

När det gäller sättet att redovisa ett riktvärde bör detta göras så att riktvärdet går att utläsa på ett enkelt och säkert sätt. Det bästa sättet att redovisa riktvärdet varierar beroende på vil— ken typ av värderingsenhet det är frågan om. Tomt— marksvärde redovisas sannolikt bäst på en karta,

värde av småhus i form av tabell etc.

Kommittén anser att man inte i lagtext bör låsa det sätt på vilket riktvärdet bör redovisas. Frå— gan bör i stället få avgöras av den myndighet som skall fastställa riktvärdena. På detta sätt ges möjlighet, att vid varje fastighetstaxering välja den metod för redovisning av riktvärdet som fram— står som lämpligast exempelvis med hänsyn till bl.a. det ADB-stöd som kan förväntas vid den ak— tuella tidpunkten. I den mån det kan anses på— kallat kommer kommittén att under varje kapitel som behandlar värdering av de olika värderings— enheterna framföra synpunkter på vilken redovis— ningsmetod som enligt kommitténs mening bör komma till användning vid 1981 års fastighetstaxering. Några allmänna riktlinjer för hur riktvärde bör

redovisas skall anges i det följande.

Vid 1975 års taxering redovisades i enlighet med anvisningar i Handledningen riktvärde för tomt— mark i form av en markvärdekarta ur vilken såle— des kunde utläsas markvärdet för en taxeringsen— het. Uppgift om vilken byggnadsvärdetabell eller H—tabell som var tillämplig för området fick däre— mot hämtas från en annan anvisning, meddelad av skattechefen eller RSV. Denna anvisning upptog of— tast en verbal beskrivning av tillämpningsområdet

för en viss tabell.

Kommittén anser att det för fastighetstaxerings— nämndens del måste innebära en avsevärd förenkling om det på markvärdekartan utmärks inom vilket om— råde en Viss angiven tabell är tillämplig. Häri— genom torde även åtskilliga tolkningsproblem an— gående den rätta gränsdragningen mellan olika ta—

bellområden komma att undvikas.

Kommittén föreslår därför att nuvarande markvärde— karta ersätts med en karta som anger såväl rikt— värde för mark som tillämplig byggnadsvärde— och H—tabell för olika områden. Motsvarande bör givet— vis gälla om riktvärde för byggander kommer att

redovisas på annat sätt än genom tabell.

Även för andra typer av Värderingsenheter bör enligt kommitténs mening riktvärdet där så är möj— ligt redovisas på en karta. Detta torde vara ge— nomförbart framför allt beträffande åker— och be— tesmarken samt täktmarken. Däremot går det inte att redovisa skogsbruksvärdet på motsvarande sätt. För ekonomibyggnadernas del torde det inte bli aktuellt med tabellredovisning på karta av det

skälet att man för dessa byggnader troligen kommer

att ha en eller flera tabeller som alla omfattar hela landet. Det är nämligen sannolikt att val av tabell kommer att styras av typ av byggnad m.m. och inte av byggnadens geografiska belägenhet. värdeområdet för ekonomibyggnader kommer med andra ord troligen att omfatta hela landet. I den mån

så inte blir fallet bör dock även tillämplig E—

tabell eller motsvarande redovisas på karta.

Med hänsyn till det innehåll kartan enligt kommit— téns förslag avses få är uttrycket markvärdekarta mindre lämpligt att använda. Kommittén föreslår

i stället att ordet riktvärdekarta används.

Sättet att redovisa riktvärdet bör som nämnts inte fastlåsas i lagtexten. I 7 kap. 3 S fjärde stycket bör endast anges att riktvärde skall redovisas

på karta, i tabell eller på annat sätt.

12.2.7. Allmänna regler för bestämmande av

riktvärde

Även riktvärdena bör bestämmas i enlighet med de grundläggande taxerings— och värderingsreglerna i 5 kap. FTL. Den myndighet som har att meddela riktvärden bör således bestämma dessa så att taxe- ringsvärdet efter en eventuell justering för s.k.

säregna förhållanden på taxeringsenheten motsvarar

xo

75 . av marknadsvärdet, bestämt med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret. I detta sammanhang kan även nämnas att av de värderingsmetoder som anges i 5 kap. 5 S torde i första hand ortspris— och avkastningsme—

toden komma att ligga till grund för riktvärdena.

Kommittén föreslår att i 7 kap. 4 5 första stycket

FTL föreskrivs att riktvärde skall bestämmas så att

det leder till taxeringsvärde, som efter justering för säregna förhållanden står i överensstämmelse

med bestämmelserna i 5 kap. 2—5 55.

Riktvärdena torde vanligen komma att redovisas i form av en tabell eller genom att anges till ett värde i en Värdeserie. Som ingångsdata i en tabell kommer att användas vissa värdefaktorer, dvs. om— ständigheter som har betydelse för taxeringsen— hetens marknadsvärde. Dessa värdefaktorer kommer

— vilket belyses närmare i senare avsnitt — i de flesta fall att klassindelas. Värdefaktorn stor— lek för småhus kommer exempelvis att indelas i storleksklasser omfattande storlekar i ett inter—

vall, t.ex. 120 m2 — 130 m2.

I och med att man gör en klassindelning av olika värdefaktorer kommer riktvärdet att anges för oli— ka klasser och därigenom förändras stegvis. Värde— skillnaden mellan klasserna kommer således att uppgå till vissa steg som i gränsfallen mellan klasserna kan vara större än marknadsvärdets för— ändring vid denna skillnad i värderingsenhetens beskaffenhet. Som exempel kan nämnas att om grän— sen för en byggnads storleksklass går vid 120 m2 kan ett småhus med denna storlek få ett värde som kan vara 15 000 — 20 000 kr. lägre än ett småhus som har en storlek om 121 m2. Marknadsvärdet på- verkas däremot inte på detta sätt av en sådan

ringa storleksskillnad.

Om riktvärdet kan antas motsvara värdet i mitten av en klass kommer, såsom tidigare har nämnts, värdet för storlekar i resp. klassgräns att ligga för "högt" resp för "lågt" med ett belopp som mot— svarar halva värdeskillnaden mellan klasserna. I det anförda exemplet kan alltså 120 m2—huset sägas ha fått ett värde som är 7 500- 10 000 kr.

för lågt och 121 må—huset ett värde som är 7 500- 10 000 kr. för högt.

Som en sammanfattning kan alltså sägas att mark— nadsvärdet kan förutsättas undergå en mer konti— nuerlig förändring än den stegvisa förändring som blir en oundviklig följd av en klassindelning av Värdefaktorerna. Vidare kan avsteg från marknads— värdeprincipen som föranleds av en klassindelning sägas motsvara hälften av värdeskillnaden mellan

klasserna.

Som tidigare har nämnts anser kommittén att den värderingsmodell som bör ligga till grund för riktvärdet, måste bygga på viss schablonisering. Denna bör bl.a. få ta sig uttryck i stegvisa för— ändringar i riktvärdet. Kommittén anser vidare

att även om sådana stegvisa värdeförändringar

inte motsvaras av förändringarna i marknadsvärdet, väger dock fördelen av att ha ett enhetligt och enkelt system att bestämma riktvärdet tyngre än att i alla tänkbara situationer kunna åsätta ett taxeringsvärde som till fullo motsvarar marknads— värdet, särskilt som det ändock av andra orsaker är svårt att fastställa ett marknadsvärde som i alla situationer är helt rättvisande. Riktvärde bör därför få tillåtas avvika från marknadsvärdet om detta föranleds av en klassindelning av värde— faktorerna. Av samma skäl bör det tillåtas att av— vikelse från marknadsvärdet sker i den mån det är nödvändigt för att anpassa riktvärdet eller klass— indelningen till fastställda tabell— eller värde—

serier.

Nu redovisade fall när riktvärdet bör kunna få avvika från marknadsvärdet, föreslås tas in i 7 kap. 4 5 andra stycket FTL. Där bör föreskrivas att avvikelse får förekomma om den föranleds av en klassindelning av värdefaktorer eller av en anpassning till fastställda tabell— eller värde—

serier.

12.2.8. Justering av riktvärde på grund av säregna förhållanden

Av föregående avsnitt framgår att det finns värde— faktorer som inte särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande. Detta kan bero på att Värdefaktorn till sin typ är sådan att det är svårt att lämna några generella anvisningar om dess inverkan på värdet, t.ex. exklusiva trädgårdsanläggningar på småhustomter, ovanlig tomtfigur m.m. En annan an— ledning till att en värdefaktor inte särskilt be— aktas då riktvärdet bestäms kan vara att värde— faktorn inte varierar inom värdeområdet i någon större utsträckning, t.ex. om alla tomter utom

ett fåtal har tillgång till vatten och avlopp eller är strandtomter.

För de värdefaktorer som av olika anledningar inte särskilt beaktas i riktvärdet bör enligt vad som tidigare har uttalats gälla de förhållanden som i

genomsnitt eller i huvudsak råder inom området.

Förhållandena kan också vara sådana att det är möj— ligt att ange riktvärden endast för vissa klasser av en värdefaktor. Därutöver lämnas alltså öppet vilken värdepåverkan Värdefaktorn bör ha. Anled—

ningen härtill är att det liksom beträffande den

tidigare nämnda typen av värdefaktorer, som inne— fattar t.ex. ovanlig tomtfigur, är svårt att lämna några generella anvisningar om värdefaktorns inver— kan på värdet. Som exempel kan nämnas att det för Värdefaktorn storlek för småhus kan bli aktuellt att ange riktvärden för alla storleksklasser upp till och med 295 m2. Är intervallen mellan klas— serna 10 m2 kommer således den sista klassen för vilken riktvärde lämnas att omfatta storlekarna 286 — 295 m2.

Utformas däremot den sista klassen så att klassen omfattar storlekarna 286 m2 och större har rikt— värde givits för alla storlekar över 285 m2.

Oavsett av vilken anledning man inte har tagit

hänsyn till en värdefaktor vid riktvärdets bestäm— mande bör Värdefaktorn i den mån den avviker från de genomsnittliga eller huvudsakliga förhållandena beaktas genom att riktvärdet justeras på grund av säregna förhållanden för taxeringsenheten.

Justeringen för säregna förhållanden bör göras så att den motsvarar 75 % — dvs- taxeringsvärdenivån — av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten har med de säregna förhållandena och det marknads—

värde den skulle ha utan säregna förhållanden.

Härvid skall marknadsvärdet utan säregna förhål— landen bestämmas med ledning av det eller de rikt— värden som gäller för taxeringsenheten i fråga. Justeringen görs sedan med utgångspunkt i det värde som har beräknats med ledning av riktvärdet. Detta gäller även om exempelvis ett småhus vid klassindelningen hamnar vid en klassgräns. Det "fel" i marknadsvärdet om halva klassbredden

som enligt vad som tidigare har berörts därigenom

uppkommer skall alltså inte rättas till i samband med att värdet justeras på grund av säregna förhållanden. Justeringen skall enbart avse 75 % av värdet av det

säregna förhållandet. Som exempel kan nämnas ett små—

2. Det riktvärde som

hus som har en storlek om 225 m svarar mot denna storlek antas vara 300 000 kr. och det riktvärde som svarar mot storlekar upp till 220 m2 290 000 kr. Det "rätta" värdet för småhuset med 225 m2 kan därför sägas vara 295 000 kr. om storleksklassen är 10 m2. Fastigheten antas vidare ha ett eftersatt underhåll, vilket beräknas kosta 20 000 kr. att åt— gärda. Justering skall i detta fall göras med 75 % av 20 000 kr. = 15 000 kr. vilket dras från 300 000 kr. Man skall således inte göra justeringar med utgångspunkt i 295 000 kr. även om detta värde kan påstås bättre överensstämma med fastighetens mark— nadsvärde än det i tabellen angivna värdet 300 000 kr. Vid justeringen bör man alltid utgå från det riktvärde som skulle ha gällt om det säregna för— hållandet inte hade förelegat.

Tillvägagångssättet vid värderingen är alltså, även då säregna förhållanden föreligger, att egendomen klassificeras i enlighet med de regler som gäller för värderingsenheten i fråga varefter kontrolleras om det föreligger några värdefakto— rer som inte har beaktats i riktvärdet och om dessa bör föranleda en justering av riktvärdet. Justeringen bör i princip göras på det totala värdet, t.ex. i fråga om en småhusenhet på det sammanlagda värdet av mark och byggnader. Fastig— hetstaxeringsnämnden skall dock i sitt beslut redovisa storleken av de olika delvärden, i detta fall mark— och byggnadsvärde som tillsammans utgör taxeringsenhetens taxeringsvärde. Mark— resp. byggnadsvärdet skall således anges till de värden de har efter justering. Med hänsyn härtill måste

även det belopp med vilket taxeringsvärdet justeras kunna hänföras till ett delvärde eller eventuellt fördelas mellan olika delvärden med bestämda be— lopp. I praktiken torde detta inte komma att vålla några problem. Ett säreget förhållande som bör för— anleda en justering torde nämligen i de flesta

fall kunna hänföras till en värderingsenhet, dvs. det avser ett förhållande som i det anförda exemp— let berör antingen marken eller byggnaden och mer

sällan taxeringsenheten som helhet.

Det torde inte vara lämpligt att i föreskrifter närmare precisera om vilka värdefaktorer som skall anses som säregna förhållanden för en taxerings— enhet. Kommittén kommer dock att i kapitel 13—21 för varje värderingsenhet lämna exempel på olika omständigheter som kan utgöra säregna förhållanden och vilka av dessa som kan bedömas bli mer vanligt

förekommande.

Inte heller kan det ges generella föreskrifter om hur olika värdefaktorer, som i en given situation får anses utgöra säregna förhållanden, inverkar på marknadsvärdet. Fastighetstaxeringsnämnden bör dock enligt kommitténs mening inte göra någon justering för säregna förhållanden då det gäller små avvikelser från de normala eller huvudsakli— ga förhållandena. Det bör i stället krävas att värdefaktorns inverkan på narknadsvärdet skall vara påtaglig för att justering skall få ske.” Justeringen bör i vart fall motsvara minst ett

steg i Värdeserien.

I avsnitt 12.2.5 har föreslagits att värden som skall anpassas till värden i tabell— och värdeserier skall avrundas. Detta bör göras så att avrundning sker till närmaste värde i serien eller om detta

inte kan tillämpas — dvs. om avrundning skall ske

från ett värde exakt mitt emellan två värden i serien — till närmaste "jämna" värde i serien. På grund härav bör en värdefaktor för justering för säregna förhållanden ha en inverkan på värdet som uppgår till minst hälften av skillnaden mellan stegen i Värdeserien. Som exempel kan nännas en Värdeserie som har stegen 50 000 och 60 000. Uppgår taxeringsenhetens värde till 50 000 kr. och "värdet” av det säregna förhållandet till 4 000 kr. skulle totalvärdet således bli 54 000 kr. Enligt den före— slagna avrundningsregeln skall detta värde avrun— das till 50 000 kr. och det säregna förhållandet kommer således inte att få någon inverkan på det slutliga värdet. Är emellertid "värdet" av det sär- egna förhållandet 6 000 kr. kommer totalvärdet under i övrigt oförändrade förhållanden och med tillämpning av samma avrundningsregel att bli

60 000 kr.

Detta innebär att i de fall Värdeserie för rikt— värde förekommer, bör justering för säregna förhål— landen ske om inverkan av de säregna förhållandena uppgår till hälften av skillnaden mellan värdena

i serien.

Redovisas riktvärdet i en tabell bör justering för säregna förhållanden ske om inverkan uppgår till

halva steget mellan närliggande klasser.

Vid bedömningen av om inverkan på värdet är på— taglig bör samtliga värdefaktorer som pekar i samma riktning, dvs. antingen värdesänkande eller värdehöjande, "läggas ihop". Flera smärre säregna förhållanden vilka var för sig inte skulle för—

anleda en justering, kan alltså sammantagna få

sådan inverkan att värdet bör justeras. Om det fö— rekommer såväl värdehöjande som värdesänkande sär— egna förhållanden kan resultatet bli att dessa helt eller delvis tar ut varandra. Även om resul— tatet av de värdehöjande och värdesänkande för— hållandena blir så ringa att ett sådant belopp normalt sett inte bör föranleda en justering av värdet bör en justering ändock vidtas i dessa fall. Fastighetstaxeringsnämnden — och övriga in— stanser — bör även redovisa vilka säregna förhål— landen som beaktats och storleken av dessa. För att någon tvekan inte skall råda om vilka om— ständigheter nämnden beaktat vid sin bedömning

bör de säregna förhållandena redovisas även när

de helt tar ut varandra.

För att nämnden skall få en viss ledning vid sin bedömning av säregna förhållanden bör RSV eller skattechefen utfärda rekommendationer om vilka omständigheter som inom olika områden bör anses som säregna förhållanden och storleken av deras

inverkan på marknadsvärdet.

7 kap. 5 S FTL föreslås innehålla de regler som rör säregna förhållanden. I första stycket bör en definition lämnas av begreppet justering för sär— egna förhållanden, dvs.'att om det föreligger om— ständigheter som inte särskilt har beaktats vid riktvärdets bestämmande och som påtagligt inver- kar på marknadsvärdet så skall ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. I andra stycket bör ges regler om justeringens storlek, dvs. att den skall motsvara 75 % av skillnaden i marknads— värde vid en jämförelse mellan det marknadsvärde som taxeringsenheten skulle ha med säregna förhål— landen och det marknadsvärde som den skulle ha

utan säregna förhållanden.

12.2.9. Tillvägagångssätt vid värderingen

Avsikten med de närmast föregående avsnitten har varit att i huvudsak beskriva och reglera hur vär— deringen enligt kommitténs mening bör gå till.

Tillvägagångssättet blir något varierande bero— ende på om riktvärden för den ifrågavarande typen av byggnad eller ägoslag har fastställts eller ej. Som har framhållits tidigare bör riktvärden kunna fastställas för samtliga typer av byggnader och ägoslag med undantag av vissa industribyggnader. Värdering av industribyggnader kommer som tidigare har nämnts att behandlas i ett senare betänkande. I detta sammanhang skall endast näm— nas att värderingen av de industribyggnader för vilka riktvärden inte kommer att kunna faststäl- las, får ske i enlighet med de allmänna bestäm— melser rörande marknadsvärde, värdenivå etc. som redovisats samt med ledning av de anvisningar

RSV kan komma att meddela i detta avseende.

För de byggnader och ägoslag för vilka riktvär— den fastställts bör först de värdefaktorer be— stämmas och klassindelas som enligt reglerna i 8—15 kap. FTL samt övriga föreskrifter och anvisningar skall ligga till grund för bestäm— ningen av riktvärde för egendomen ifråga. För småhus bör t.ex. bestämmas husets ålder och däre— mot svarande åldersklass, storlek och däremot sva— rande storleksklass etc. Sedan dessa värdefak— torer har bestämts och klassindelats avläses ur tillämplig riktvärdetabell eller liknande det riktvärde som svarar mot den klassindelning som har gjorts. I de fall riktvärdet inte direkt svarar mot taxeringsvärdet — t.ex. om värdet på tomt—

mark har angetts per areaenhet — får nödvändiga

uträkningar göras.

Normalt sett är det förhållandena inom den aktuella taxeringsenheten som avgör storleken av de olika klassindelningsdata. I ett speciellt fall, som avser klassindelning av Värdefaktorerna för skogsmark, finns det dock enligt kommitténs mening behov av att låta de genomsnittliga förhållandena inom ett större område ligga till grund för klassindelningen. Detta är fallet när en skoglig brukningsenhet omfattar områden belägna inon olika kommuner. Med hänsyn till den i 4 kap. 3 5 föreslagna reglen om att en taxe— ringsenhet aldrig skall få gå utanför en kommungräns kommer den skogliga brukningsenheten i det anförda fallet att omfatta flera taxeringsenheter. Att för varje taxeringsenhet mer preciserat ange storleken av de olika Värdefaktorerna torde vara praktiskt taget omöjligt. Kommittén föreslår därför att vid klassindelning av Värdefaktorerna för skogsmark, som ligger inom skilda kommuner och som skulle ha ingått i samma taxeringsenhet, om den hade varit belägen inom samma kommun, de genomsnittliga förhållandena inom området får läggas till grund vid klassindel— ningen av Värdefaktorerna för de taxeringsenheter som ingår i området. Härigenom kommer resp värde— faktors storlek att bli densamma för alla taxerings—

enheterna inom den skogliga brukningsenheten.

Enligt gällande ordning fås i sak samma resultat med tillämpning av den i Ska intagna bestämmel— sen om att en värderingsenhet kan få omfatta skogs— mark på flera taxeringsenheter i de fall taxe— ringsenheterna ligger i skilda kommuner och skulle ha sammanförts till en taxeringsenhet om de hade

varit belägna inom samma kommun.

Kommittén anser inte att det innebär några större fördelar att för det nu avsedda ändamålet skapa

en särskild värderingsenhet av de olika taxerings— enheter som bildar en skoglig brukningsenhet, ef— tersom det totala värdet ändock måste fördelas mellan de olika taxeringsenheterna. Den föreslag— na metodiken innebär i stället att man utan att använda konstruktionen med en särskild värderings— enhet rent praktiskt förfar på samma sätt som ti—

digare och når samma resultat.

Kommittén föreslår att i 7 kap- 6 S första stycket tas in bestämmelsen om att man vid värdering av byggnader och ägoslag som avses i 8—15 kap. först skall bestämma klassindelningsdata och däremot svarande riktvärden. I samma stycke bör även tas in den redovisade undantagsregeln beträffande

skogsmark.

Under avsnitt 12.2.5 har föreslagits att interpola— tion mellan värden inte skall få förekomma vid avläsning av riktvärde i tabell eller Värdeserie. Kommittén anser att en sådan regel bör tas in i

FTL i anslutning till de regler som anger till— vägagångssättet vid värderingen. 7 kap. 6 5 andra

stycket föreslås innehålla denna föreskrift.

Föreligger inte säregna förhållanden på taxerings— enheten, utgörs taxeringsvärdet av summan av de

på detta sätt bestämda riktvärdena för de olika typerna av byggnader och ägoslag. I de fall sär- egna förhållanden föreligger justeras det med ledning av riktvärdet bestämda värdet på sätt

som har redovisats i avsnitt 12.2.8.

Kommittén föreslår att i 7 kap. 6 S tredje stycket anges att sedan riktvärdet har bestämts skall efter en eventuell justering för säregna förhål— landen det däremot svarande taxeringsvärdet be— stämmas.

12.2.10 Verkställighetsföreskrifter och

anvisningar

De allmänna värderingsregler och föreskrifter om hur riktvärden för olika byggnadstyper och ägo— slag skall bestämmas och som kommittén har före— slagit skall ingå i FTL, är som tidigare nämnts, se avsnitt 10.2.2.3, av grundläggande och prin— cipiell karaktär men ändå så detaljerad att de verkställighetsföreskrifter m.m. som avses komp— lettera lagen inte kommer att tillföra regle— ringen något nytt.

Med denna avvägning av vad som bör tas med i lagen har reglerna i denna fått en mer övergripande karaktär. Därför kommer det att bli nödvändigt med tillämpningsföreskrifter och anvisningar för den praktiska tillämpningen.

Reglerna i FTL har också föreslagits få en rela— tivt generell karaktär för att inte i onödan låsa ett värderingsförfarande utan göra det möjligt att anpassa detta till de förhållanden som råder vid varje aktuell fastighetstaxering. Av bl.a." denna anledning har från lagtexten undantagits vissa regler som i och för sig är sådana att de enligt kommitténs mening bör ha karaktären av normer men där innehållet i normerna kan behöva ändras mellan olika fastighetstaxeringar. Dessa regler har dessutom oftast en sådan detaljerings— grad att de av denna anledning mindre väl lämpar

sig att tas in i lagtext. Här åsyftas exempelvis regler om vilka värdeserier som i förekommande

fall bör gälla för olika Värderingsenheter, hur olika värdefaktorer skall bestämmas och indelas

i klasser, storleken av olika riktvärden, indelning

i värdeområden m.m.

Regler av den typ som har nämnts i föregående stycke utfärdades inför 1975 års allmänna fastig— hetstaxering av RSV i form av anvisningar. I och med att dessa regler enligt kommitténs mening bör ges karaktär av normer, skall de i fortsättningen enligt RF utfärdas av regeringen eller myn— dighet som regeringen bestämmer. Kommittén förut— sätter härvidlag att RSV eller länsstyrelsen genom delegation bemyndigas att utfärda nu avsedda

föreskrifter.

Kommittén föreslår mot bakgrund av vad som nyss har anförts att det i lagtexten i 7 kap. 7 5 i stora drag anges i vilka fall tillämpningsföreskrifter förut— sätts bli utfärdade av regeringen eller, efter delegation, av myndighet under regeringen. En så— dan uppräkning grundar i och för sig inte någon skyldighet för regeringen att utfärda dessa till— lämpningsföreskrifter. Uppräkningen bör ses som ett uttryck för lagstiftarens mening om de områ—

den för vilka föreskrifter enligt lagstiftarens

mening erfordras.

Därutöver kan regeringen eller myndighet som rege— ringen bestämmer med stöd av RF utfärda de ytter— ligare verkställighetsföreskrifter som kan be— hövas. Detta gäller inom hela fastighetstaxe— ringsområdet. En erinran om denna behörighet föreslås tas in i 17 kap. 22 5 FTL.

Kommittén anser att den modell som tillämpades

för regleringen av 1975 års fastighetstaxering utanför KL, Ska och TL, i stora drag bör tas

som förebild för motsvarande reglering av 1981 års fastighetstaxering utanför FTL. Det innebär att rätten att utfärda tillämpningsföreskrifter enligt kommitténs mening i första hand bör delegeras till RSV. I vissa fall bör dock av främst praktiska skäl delegationen ske till länsstyrelsen. Detta

är förhållandet när det innehåll en föreskrift bör ha förutsätter kännedom om de regionala och lokala

förhållandena inom ett län.

I detta sammanhang bör påpekas att det enligt nu— varande lagstiftning ankommer på skattechefen att för fastighetstaxeringen inom länet utfärda anvis— ningar med nu avsett innehåll. Enligt RF kan rät— ten att utfärda verkställighetsföreskrifter en— dast delegeras till myndighet, dvs. länsstyrel— sen i detta fall. Kommittén förutsätter dock att skattechefen genom ändring i länsstyrelseinstruk— tionen ges behörighet att utfärda verkställighets— föreskrifter i de avseenden som nu berörts och

närmare preciseras nedan.

De föreskrifter som kommittén förutsätter kommer

att bli utfärdade av RSV är följande:

1. Indelning i värdeområden beträffande hyreshus

ekonomibyggnader

åkermark och betes— mark

skogsmark och skogsimpediment

2. Klassindelning av värde— faktorer och klassificerings— anvisningar beträffande

3. värdeserier beträffande

4. Tabellserier beträffande

5. Riktvärden beträffande

småhus hyreshus

vattenfalls— fastigheter

ekonomibyggnader

åkermark och betesmark

skogsmark och skogsimpediment

tomtmark exploateringsmark täktmark

tomtmark täktmark

småhus

hyreshus ekonomibyggnader åkermark skogsmark täktmark

exploateringsmark

hyreshus

vattenfalls— fastigheter

ekonomibyggnader

åkermark och betesmark

skogsmark och skogsimpediment

De föreskrifter som bör utfärdas av länsstyrelsen

är följande:

1. Indelning i värdeområden beträffande småhus

tomtmark täktmark

exploateringsmark

2. Klassindelning av värde— faktorer samt klassifice— ringsanvisningar be— träffande tomtmark

3. Riktvärden beträffande småhus tomtmark täktmark

exploateringsmark

Utöver nu nämnda föreskrifter, vilka alla avser egendom som värderas med utgångspunkt i riktvär— den, kan det även behövas vissa anvisningar till ledning för värderingen av de slag av egendom, dvs. framför allt industribyggnader som inte skall värderas med hjälp av riktvärden. Sådana anvisningar bör kunna utfärdas av RSV med stöd av det åliggande för RSV som tagits in i 3 5 in— struktionen för riksskatteverket (1970:752) att genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter inom

verksamhetsområdet.

12.2.11. Allmänna värderingsregler för

delvärden m.m.

Utöver de generella regler att bestämma delvärden som föreslås tas in i 5 kap. i anslutning till de— finitionerna av de olika delvärdena bör även vissa andra allmänna värderingsregler för bestämmandet

av de olika delvärdena ingå i FTL.

Här avses sådana regler som gäller generellt

för en viss byggnadstyp eller ett visst ägoslag.

För alla byggnader — dvs. oavsettcmndet är snå— hus, hyreshus, industribyggnader etc. — bör exem— pelvis gälla att byggnadsvärdet skall bestämnas enligt mervärdeprincipen. På samma sätt kan regler ges för värdering av byggnad som är lös egendom, byggnad under uppförande och s.k. K—märkt bygg-

nad.

För tomtmark bör exempelvis i detta sammanhang regleras hur bebyggelsemöjligheterna m.m. skall

beaktas vid värderingen.

Dessa och liknande regler för olika delvärden före— slås ingå i 7 kap. FTL, som även i övrigt inne— håller allmänna värderingsregler. [de efterföl— jande kapitlen 8—15 kap. avses därefter att tas

in de värderingsregler som har specifik betydel—

se för bestämmandet av riktvärde för olika bygg— nadstyper och ägoslag. I det följande lämnas en redogörelse för de allmänna värderingsregler som

för olika delvärden föreslås ingå i 7 kap. FTL.

12.2.ll.l Byggnadsvärde Mervärdeprincipen

Någon given princip hur totalvärdet av en bebyggd fastighet skall fördelas mellan mark— och bygg— nadsvärde finns inte. Vid fastighetstaxering be— träffande annan fastighet har sedan länge den s.k. mervärdeprincipen tillämpats beträffande bygg—

nadsvärdet — dvs. såsom byggnadsvärde redovisas

det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. För jordbruksfastighet inför— des regeln fr.o.m. 1975 års taxering, då särskilt byggnadsvärde för första gången redovisades. En ingående redogörelse för olika alternativa lös— ningar redovisades i fastighetstaxeringsutred— ningens betänkande SOU 1973:4 s. 159 ff.

Kommittén avser inte att föreslånnågra föränd— ringar i detta avseende utan anser att mervärde— principen även i fortsättningen bör gälla vid be— stämmande av byggnadsvärdet för samtliga taxe— ringsenheter med undantag av vattenfallsfastig— heter.

Mervärdeprincipen bör föreskrivas i 7 kap. 8 5 FTL.

Byggnad på annans mark

I punkt 1 av anvisningarna till 9 5 KL sägs att med marknadsvärdet avses i fråga om byggnad som ej är förenad med äganderätten till marken, pri— set utan hänsynstagande till att byggnadens ägare inte också äger marken. Denna regel kan i likhet med bestämmelsen om att man inte heller beaktar övriga privaträttsliga förpliktelser sägas inne— bära en avvikelse från marknadsvärdeprincipen. Såsom framhölls av fastighetstaxeringsutredningen (SOU 1973:4 sid. 133) bör dock inte det taxerade byggnadsvärdet influeras av för nyttjanderätts— havaren mer eller mindre gynnsamma villkor i av— talet med jordägaren. Byggnaden bör i stället åsättas det värde den skulle ha haft om den till—

hört ägaren av tomten.

Kommittén anser inte att några ändringar bör göras i denna princip.

Regeln bör tas in som andra meningen i 7 kap.8 5 FTL

12.2.11.2 Markvärde m.m.

Allmänt

Som tidigare har nämnts finns ej någon given princip hur totalvärdet av en bebyggd fastighet skall fördelas mellan mark— och byggnadsvärde. Ef— tersom man har valt att värdera byggnaderna med utgångspunkt från det mervärde som taxeringsen— heten har genom att den är bebyggd, måste emel— lertid markvärdet för bebyggd taxeringsenhet avse värdet av marken i obebyggt skick.

Kommittén föreslår att nuvarande praxis angående fördelning av mark— och byggnadsvärde lagfästes. En sådan fördelningsregel behöver av naturliga skäl uppställas endast beträffande taxeringsen— het med byggnad. Som huvudregel bör alltså gälla att markvärde, tomtmarksvärde, jordbruksvärde, skogsbruksvärde och värde av skogsimpediment skall beträffande taxeringsenhet med byggnad bestämmas som om taxeringsenheten var obebyggd. Denna huvud— regel bör tas in i 7 kap. 9 5 FTL. Från denna regel bör av rent praktiska skäl vissa undantag göras, vilka kommer att behandlas nedan.

Tomtmark

Värdet av tomtmark ligger främst i den möjlighet som finns att bebygga tomten. Detta bör därför ligga till grund för bestämmandet av värdet av tomtmark. När det gäller att bedöma, vilka be— byggelsemöjligheter som finns bör man i enlighet med vad som anförts under avsnitt 6.3.13 angående klassificeringen av marken i första hand utgå

från den pågående markanvändningen och förutsätta att denna användning även är den bästa ekonomiska

användningen.

I vissa fall kan dock ett strikt fasthållande vid pågående markanvändning leda till ett orimligt lågt taxeringsvärde. Som exempel kan nämnas det förhållandet att en tomt, som enligt fastställd plan är avsedd att bebyggas med hyreshus, i prak— tiken är bebyggd med ett småhus. Är detta sane- ringsmoget kan köpeskillingen vid en försäljning av fastigheten komma att väsentligt överstiga

det värde fastigheten har vid en småhusanvänd— ning. I dessa fall bör värderingen utgå från den i planen tillåtna användningen. I det anförda exemplet bör man således vid värdering av tomt— marken utgå från att marken skall användas för bebyggelse av hyreshus.'Det markvärde som därvid

erhålles blir taxeringsenhetens totalvärde.'

Är i det anförda exemplet tomten bebyggd med ett småhus i gott skick bör man likaledes utgå från det värde tomten har som hyreshustomt. Det kan antas att detta värde överstiger värdet av tom— ten som småhustomt men understiger taxeringsen— hetens totalvärde. I detta fall bör markvärdet utgöras av "hyreshustomtvärdet" medan byggnads— värdet kommer att utgöras av skillnaden mellan totalvärdet och det nämnda tomtvärdet. Motsva— rande värderingssituation gäller när tomter, av— sedda för permanent bebyggelse, t.ex. villor eller radhus, är bebyggd med fritidshus.

Kommittén vill betona att det endast i undantags— fall kan komma i fråga att värdera marken från

annan utgångspunkt än den som svarar mot den på—

gående markanvändningen. Som krav bör uppstäl— las att användningen skall vara tillåten enligt fastställd detaljplan och leda till ett väsent— ligt högre markvärde än eljest. Antalet tomter som kan komma att beröras av en sådan regel torde vara ytterst litet. Frågan har därför ett begrän— sat praktiskt intresse. Det angivna värderings— förfarandet som har tillämpats vid de senaste taxeringarna är en följd av den grundläggande marknadsvärdeprincipen. Kommittén föreslår där—

för en regel med angiven innebörd.

I det exemplifierade fallet med ett småhus på en hyrestomt kan det uppstå vissa problem vid in— komsttaxeringen under förutsättning att värdet

av tomten vid hyreshusanvändning överstiger fastig— hetens totalvärde vid småhusanvändning. Dessa frågor kommer att beröras av kommittén i ett se—

nare betänkande.

Reglerna angående värdering av tomtmark med hänsyn till bebyggelsemöjligheterna föreslås samman—

föras till 7 kap. 10 S. Paragrafen bör innehålla

en bestämmelse om att bebyggelsemöjligheterna skall bestämmas med utgångspunkt i den pågående markan— vändningen om inte annan markanvändning är till— låten enligt fastställd detaljplan, och marken

därigenom får ett väsentligt högre värde.

Som nämnts ligger tomtmarkens värden främst i

de bebyggelsemöjligheter som är knutna till tom— ten. Är bebyggelsemöjligheter på en obebyggd tomt av någon anledning uteslutna eller inskränkta genom byggnadsförbud eller andra föreskrifter

rörande markens användande bör detta i konsekvens

med vad som nyss har sagts beaktas vid värdets be— stämmande. Har däremot byggnadsförbud lagts över ett område, inom vilket en del tomter redan är bebyggda, bör dock dessa tomter trots byggnads— förbudet anses som möjliga att bebygga i den ut— sträckning bebyggelse har skett. Dessa tomter har ju visat sig möjliga att bebygga varför ett bygg— nadsförbud bör beaktas endast i den mån det läg— ger hinder i vägen för en till— eller ombyggnad som skulle ha varit tillåten om förbudet inte

hade funnits.

Ett annat skäl att inte beakta ett byggnadsförbud, om tomten är bebyggd, är att fördelningen mellan markvärde och byggnadsvärde bör vara densamma oavsett om byggnadsförbud råder eller ej.'Följan—

de exempel kan nämnas:

En obebyggd tomt som får bebyggas har ett värde om 50 000 kr., medan en motsvarande tomt som inte får bebyggas har ett värde om 25 000 kr. Är dessa fastigheter bebyggda och har ett totalvärde om 150 000 kr. vardera skall således båda åsättas ett markvärde om 50 000 kr. och ett byggnadsvär— de om 100 000 kr. Om byggnadsförbudet hade beak— tats skulle den berörda fastigheten ha fått ett markvärde om 25 000 kr. och ett byggnadsvärde om 125 000 kr.

Delbara tomter bör enligt vad kommittén har före— slagit i avsnitt 11.2.8 få delas upp i flera värde— ringsenheter på så sätt att varje del som omfattas av en byggnadsrätt får utgöra en värderingsenhet. Normalt sett bör det alltså inte föreligga behov

av några specialregler för värdering av delbar tomt. I vissa fall kan det dock hända att befintlig bebyggelse på en tomt, som i och för sig är del— bar, är placerad på sådant sätt att den omöjliggör

en delning. I sådana fall bör en uppdelning

av tomten i två Värderingsenheter inte ske,

utan tomtmarken får värderas som en tomt, var— vid tomtens storlek eventuellt kan föranleda en justering av riktvärdet på grund av säregna för- hållanden.

7 kap. 11 5 första stycket FTL föreslås innehålla regler om att byggnadsförbud och andra föreskrif— ter angående markens användande skall beaktas vid

värderingen.

Bestämmelser angående hänsynstagande till befint— lig bebyggelse på tomten bör tas in som ett andra

stycke i samma paragraf.

I detta stycke bör alltså föreskrivas att om detpå tomten finns byggnad som har åsatts värde så skall oavsett om byggnadsförbud föreligger, nybyggnad anses möjlig i den utsträckning bebyggelse har skett. Vidare bör föreskrivas att hänsyn skall tas till om byggnadens placering på tomten omöjlig—

gör att denna delas. Skogsmark

Enligt kommitténs förslag bör någon ändring inte höras i nuvarande regel om att värdet av skogsmark skall urskiljas från skogsbruksvärdet och anges som särskild delpost. För att det inte skall upp— stå någon tvekan om hur fördelningen mellan skogs— marksvärdet och värdet av växande skog skall göras bör det i lagtexten tas in en föreskrift som anger principen för en sådan fördelning. Kommittén föreslås att fördelningen görs så att skogsmarks— värdet bestäms som om några föryngringsåtgärder inte har vidtagits. En sådan föreskrift föreslås tas in i 7 kap. 12 5 FTL.

12.2.11.3 Byggnad under uppförande, byggnads—

minne m.m. och saneringsbyggnad

Byggnad under uppförande

Enligt RSV:s anvisningar inför 1975 års taxering bör byggnad under uppförande åsättas byggnads— värde motsvarande 50 % av uppskattad investerings— kostnad.*

Kommittén anser att enhetliga regler bör gälla i detta avseende och föreslår därför att den vid 1975 års taxering tillämpade regeln lagfästes. Denna regel som visserligen är schablonmässigt bestämd och mestadels ger ett för lågt byggnads- värde, bör ändock kunna godtas med tanke på att den är mycket enkel att tillämpa och förutsätts ha betydelse för taxeringen under endast en kor— tare tid. Dessutom uppnår man på grund av reg— lerna i 13 S KL om ny taxering den fördelen att fastigheten efter färdigställandet regelmässigt blir föremål för ny taxering. Byggnadsvärdet kom— mer efter färdigställande som regel att ha under— gått en sådan ändring som krävs för att ny taxe— ring av fastigheten skall få ske.

Som ett förtydligande till den föreslagna regeln att byggnad under uppförande värderas till 50 % av nedlagd kostnad bör anges att kostnaden skall hänföras till det genomsnittliga kostnadsläge som gällde under året före taxeringsåret, dvs. i överensstämmelse med reglerna för Värdetidpunkten. Vidare bör erinras om att i kostnaderna räknas in

värdet av eget arbete."

Regeln angående byggnad under uppförande bör ut- göra andra stycket i 7 kap. 13 S FTL.*

Kulturhistorisktvärdefull bebyggelse

I gällande lagstiftning finns i olika sammanhang bestämmelser som har till syfte att bevara kul— turhistoriskt värdefull bebyggelse och miljön

kring denna.

Fasta fornlämningar och byggnader som i särskild ordning förklarats för byggnadsminnen och bygg— nadsminnesmärken åtnjuter skydd enligt särskilda lagar, nämligen fornminneslagen (1942z350h bygg— nadsminneslagen (1960:690) och kungörelsen med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsvä— sendet (1920z744).

Fornminneslagen, som avser fasta fornlämningar, be— varande minnet av fäderneslandets tidigare in— byggare, torde inte ha någon större betydelse i

fastighetstaxeringssammanhang.'

Enligt byggnadsminneslagen kan byggnad, som beva— rar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som med hänsyn härtill är att anse som synnerli— gen märklig, av länsstyrelsen förklaras som bygg— nadsminne (1 5). I samband med att byggnad för- klaras för byggnadsminne skall genom skyddsföre— skrifter anges i vilka delar byggnaden inte får ändras samt i vilka hänseenden och på vad sätt byggnadens ägare har att sörja för vården av byggnaden. Då så behövs får föreskrifterna också innehålla, att områden, som ligger kring byggna— den, skall hållas i sådant skick, att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas (2 S).'

Enligt 9 5 byggnadsstadgan skall vid planläggning ses till, att områden med bebyggelse av särskilt värde från historisk eller kulturhistorisk syn— punkt eller från skönhetssynpunkt såvitt möjligt bevaras. Vidare skall byggnadsnämnden enligt 38 S samma stadga se till att byggnad av större värde från historisk, kulturhistorisk eller konstnärlig synpunkt inte förvanskas, vare sig genom arbeten på själva byggnaden eller genom bebyggelse i grannskapet. Dessa regler avser inte bara sådana byggnader som har förklarats för byggnadsminnen enligt byggnadsminneslagen utan även byggnader, vars värde från de i reglerna angivna synpunk— terna är så stort att bevarandet kan sägas utgöra ett verkligt allmänintresse."

Enligt planverkets detaljplaneanvisningar utfär— dade år 1976, bör i beskrivning till plan lämpli— gen redovisas, förutom fast fornlämning och bygg— nadsminne, även annan byggnad eller miljö av kul— turhistoriskt värde. Vidare kan i plan under vissa förutsättningar kvartersmark eller annat område som tas upp av befintlig bebyggelse av kulturhis— toriskt värde anges som kulturreservat. Sådant område betecknas Q och bestämmelserna för ett så— dant cmråde kan enligt detaljplaneanvisningarna utformas på följande sätt: "Med Q betecknat område skall utgöra reservat för befintlig, kulturhisto— riskt värdefull bebyggelse." Vidare sägs i anvis— ningarna att omkområde betecknas med endast Q får detta anses innebära möjlighet till nyttjande för olika ändamål i vid bemärkelse, såvida detta inte kommer i konflikt med bestämmelsens syfte.' Om användningssättet för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen skall preciseras, kan detta ske genom att ändamålsbeteckningen placeras före bokstaven Q.

En förutsättning för att mark skall kunna anges som kulturreservat är att marken ägs av kommunen

eller att markägaren lämnat sitt medgivande.

Där endast den allmänna karaktären hos en bygg— nad eller ett bebyggelseområde avses att bevaras kan beteckningen q användas. I sådana fall skall användningssättet anges. Vid exempelvis bostads— bebyggelse kan bestämmelsen utformas: "Med Bg be— tecknat område får användas endast för bostads— ändamål. Sådan förändring av befintlig byggnad

får ej vidtas som förvanskar dess yttre form och allmänna karaktär. Ny bebyggelse får ej uppföras. Utan hinder härav kan medges viss begränsad ny be— byggelse som med hänsyn till områdets allmänna ka— raktär prövas lämplig."

I ordet begränsad får anses ligga att någon mer omfattande ökning av exploateringen inte medges. Bestämmelsen hindrar inte rivning. Huruvida nämnda bestämmelse för med q betecknat område kan åsättas mark i plan utan ägarens medgivande är inte helt klart.

I äldre planer, dvs. sådana som fastställts före år 1976, förekommer inte beteckningarna Q och q. I stället kunde byggnad som var kulturhistoriskt värdefull åsättas beteckningen K, s.k. K—märkt

byggnad.

Beträffande värderingen av s.k. K—märkta byggnader

vid 1975 års taxering hänvisades i Handledningen

till ett uttalande av skatteutskottet (SkU l973:70 s. 98) om att kulturhus värderas

med utgångspunkt i marknadsvärdet i K—märkt skick, varvid givetvis beaktas att byggnaderna får förut— sättas bestå under överskådlig framtid.

Mark, på vilken fanns uppförd s.k. K—märkt byggnad, skulle enligt Handledningen endast åsättas ett symboliskt värde av 1 000 kr. Denna regel har

varit föremål för kammarrättens i Sundsvall pröv— ning (se RRK 1977 K 77 1:36). Fråga var huruvida åsättandet av 'symboliskt' markvärde av 1 000 kr. för hyresfastighet med s.k. K—märkt byggnad skulle medföra nedsättning av hela taxeringsvärdet med frångående av erhållet totalvärde vid användande av bruttokapitaliseringsfaktor eller endast medföra en omfördelning av samma totalvärde mellan mark—

värde och byggnadsvärde.

Kommittén anser att värdering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse — dvs. byggnadsminne eller bygg— nad som vid fastställande av stadsplan har angetts ha sådant värde ur historisk eller kulturhistorisk

synpunkt att den bör bevaras — bör ske på följande sätt.

Till grund för det totala taxeringsvärdet bör ligga taxeringsenhetens marknadsvärde med beak— tande av de eventuella inskränkningar i möjlig— heten att använda fastigheten som den kulturhis— toriskt värdefulla bebyggelsen kan föranleda. Det är inte helt självklart att en K—, Q— eller q—märk— ning alltid medför en sänkning av berörda fastig— heters värden. I vissa fall kan nämligen före—

komsten av en kulturhistorisk bebyggelse upp— fattas som en tillgång för fastigheten.

Som tidigare nämnts bör man utgå från att den kul— turhistoriskt värdefulla bebyggelsen kommer att bestå under överskådlig tid. Någon ny bebyggelse på taxeringsenheten är således inte att räkna med. Då markvärdet, såsom kommer att beröras i det föl—

jande, normalt bör avse markens värde vid nybygg—

nad, framstår en uppdelning av taxeringsvärdet i markvärde och byggnadsvärde såsom meningslös. Kom— mittén föreslår därför att markvärdet bestämmes till noll. Taxeringsenhetens totalvärde kommer så— ledes att utgöras av dess byggnadsvärde, bestämt med utgångspunkt i tillämpliga riktvärden för mark och byggnad- Byggnadsvärdet bör därefter reduceras med hänsyn till byggnadens förutsatta oändliga livslängd och med hänsyn till de högre underhålls— kostnader som normalt är att räkna med för byggna— der av denna typ. En justering av värdet på grund av höga underhållskostnader bör således utgöra hu— vudregel. Undantag härifrån bör göras endast om byggnaden är i särdeles gott skick, då det till och med i extrema fall kan bli tal om att höja

värdet.

Förutom höga underhållskostnader kan även drifts— kostnaderna för vissa byggnader av kulturhistoriskt värde vara osedvanligt höga. Detta gäller exempelvis många hyreshus och slott elller liknande byggnader. För dessa fastigheter kan det således bli aktuellt att justera värdet även med hänsyn till driftskost— nadernas storlek. Anvisningar i detta avseende bör meddelas av RSV.

Det får förutsättas att RSV utfärdar närmare regler

för värderingen i detta avseende.

Som exempel kan anges hur värdering av en småhus— enhet med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

bör gå till. Vid sådan värdering bör först taxe— ringsenhetens totalvärde bestämmas genom att det markvärde som gäller för tomter utan kulturhisto— riska byggnader avläses på riktvärdekartan. Vidare

tas det riktvärde för byggnader fram som anvisas

i tillämplig tabell. Summan av markvärdet och bygg— nadsvärdet justeras därefter i enlighet med de särskilda regler som får meddelas i fråga om taxe— ringsenheter med kulturhistoriskt värdefull be— byggelse och med hänsyn till de speciella förut— sättningarsom gäller för taxeringsenheten i fråga. Det sålunda erhållna totalvärdet bör enligt kommit— téns mening i sin helhet utgöra byggnadsvärde och

markvärdet bör utföras med noll.

Värdering av en hyreshusenhet med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bör tillgå så att man vid bestäm— mande av bruttokapitaliseringsfaktorn utgår från att markvärdet är noll. På detta sätt kommer det totala taxeringsvärdet att påverkas av att hyreshuset är

en byggnad med kulturhistoriskt värde. Det värde som härigenom erhålls utgör efter eventuell justering

taxeringsenhetens byggnadsvärde och dessutom dess totalvärde.

Bestämmelserna angående kulturhistoriskt värdefull

bebyggelse bör tas in som ett första stycke i 7 kap. 14 5 FTL.

Markvärdet för en taxeringsenhet som är bebyggd

med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bör, som nämnts i föregående avsnitt, inteåsättas något värde. Därmed har man — tillsammans med en viss reduce—

ring av byggnadsvärdet — enligt kommitténs mening

i tillräcklig grad beaktat den inverkan avsakna—

den av en nybebyggelserätt kan ha på marknads—

värdet.

Reglerna om värdering av tomter med kulturhistoriskt värdefull bebyggelse föreslås tas in som ett andra stycke i 7 kap. 14 5 FTL.

Saneringsbyggnad

Är tomten bebyggd med en byggnad som saknar värde, saneringsbyggnad, utgör detta en belastning för taxeringsenheten motsvarande kostnaden för att få tomten i "byggbart" skick. På grund härav anser kommittén att värdet av en sådan tomt bör ned— sättas med hänsyn till kostnaden för evakuering

och rivning av saneringsbyggnaden. Exempel på värdering av saneringsfastighet

Värde av tomten utan byggnad 600 000 kr.

Kostnad för rivning och evakuering av befintlig byggnad (reducerat till 75 %) —200 000 kr. Värde av tomten med byggnad 400 000 kr. Totalttaxeringsvärde = markvärde = 400 000 kr.

Kommittén föreslår att i 7 kap. 15 S FTL tas in bestämmelser om att kostnaderna i sam—

band med rivning av en saneringsbyggnad skall beaktas vid värdering av tomter med sanerings—

byggnader.

12.2.11.4 Vattenfallsenhet

Med hänsyn till de speciella förhållanden som råder beträffande vattenfallsenheter har de all— männa värderingsregler som föreslås gälla för be— stämmande av de olika delvärdena inte kunnat ut— formas så att de är anpassade även för mark— och byggnadsvärde för vattenfallsfastigheter. Värde— ringsregler för dessa fastigheter föreslås i

stället sammanföras till ett särskilt kapitel,

15 kap. i FTL. I 7 kap. 16 S FTL bör därför endast tas in en hänvisning om att särskilda regler om bestämmande av byggnadsvärde och markvärde för

taxeringsenhet med vattenfall finns i 15 kap.

12.2.12. Egendom för vilken värde inte bestäms

Allmänt

F.n. finns endast en typ av egendom som enligt bestämmelse i lag inte skall åsättas något värde. Det är enligt 9 S trejde stycket KL sådan egendom som ingår i en helt skattefri taxeringsenhet. Som framhållits i avsnitt 7.3 infördes denna regel

till 1975 års fastighetstaxering.

Behovet av uppgifter från fastighetstaxeringen, som har beskrivits bl.a. i avsnittet 2.2 har med fört att undantag i fråga om åsättande av värden har gjorts endast restriktivt. Utöver den skatte— fria egendom.som avser kyrkor, allmänna platser o.d. i.5 S 1 mom. KL och kommunikationsanstalter, t.ex. vägar, för vilken egendom värden sällan be— hövs för beskattningen eller andra samhälleliga ändamål, så undantas i 5 5 från skatteplikt och åsättande av taxeringsvärde i 5 S bl.a. s.k. industritillbehör och byggnader på annans mark -värda under 5 000 kr. Undantaget beträffande dessa egendomskategorier har sin orsak inte i samhälls— nytta e.d., som i övrigt gäller den från skatte— plikt befriade egendomen, utan önskemål av olika

skäl att inte behöva åsätta egendomen värde.

Undantaget från skatteplikt enligt 5 S 5 mom. KL och över huvud taget från värdering enligt 9 S

tredje stycket för industritillbehör infördes, som

har beskrivits i avsnitt 7.2.5, till 1975 års fastighetstaxering. Skälet till detta var att så— dana tillbehör först till den taxeringen skulle innefattas av det skatterättsliga fastighetsbe— greppet och att därför, om inte någon special— reglering gjordes, underlaget för garantibeskatt—

ningen skulle rubbas.

Ett annat skäl att inte sätta något värde på viss egendom är att denna representerar ett förhållan— devis ringa värde och samtidigt kan vara svår— värderad och svår att få in uppgifter om. Genom att inte sätta något värde på dessa egendomskate— gorier uppnås en betydande förenkling och tidsbe— sparing vid värderingen. Exempel på sådan egen— dom är byggnader på annans mark med värde under

5 000 kr. som enligt 5 5 4 mom. KL är helt undan— tagna från skatteplikt och därför inte skall

åsättas något värde.

Med en lösning som innebär att sådan egendom är skattepliktig men inte får något värde blir re— sultatet i stort sett detsamma som om egendomen varit skattefri. Den kan ändå taxeras tillsammans med den skattepliktiga egendom den naturligt hör samman med. Dessutom slipper man göra avsteg från den princip som till största delen har varit väg— ledande för att avgöra om en byggnad bör vara skattepliktig eller ej, nämligen att den skall användas i ett socialt, kulturellt eller annat allmännyttigt syfte. — Till eventuella konsekven— ser från inkomstskattesynpunkt av en sådan lös— ning återkommer utredningen i ett senare betän—

kande.

Den lösning som kommittén nu har diskuterat kan

vara lämplig för flera egendomskategorier. I det

följande lämnas en redogörelse för de kategorier, för vilka enligt kommitténs mening något värde inte bör bestämmas. Kommittén föreslår att i 7 kap. 17 S FTL tas in en bestämmelse om vilken egendom man

inte bör bestämma något värde för.

Reglerna i 7 kap. 17 S gäller endast skattepliktig egendom. Är egendomen skattefri skall redan av den anledningen något taxeringsvärde inte åsättas.

Byggnadsbestånd med värde som understiger 10 000 kr

Enligt gällande regler föreligger inte skatteplikt för byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som är uppförda på mark, för vilken garantibelopp inte skall upptas som skattepliktig inkomst för byggnadsägaren och vars värde under— stiger 5 000 kr. (5 5 4 mom. KL).

Beloppet 5 000 kr. fastställdes genom lagstiftning år 1965 och motiverades enligt följande uttalan—

de av departementschefen i prop. 1965z30 (sid. 26):

Då repartitionstalet sänktes år 1957 höjdes skattepliktsgränsen för ifrågavarande fastig— heter från 500 kr. till 3 000 kr. Med hänsyn till den värdeökning som skett sedan år 1957 synes motiverat att nu höja gränsen till 5 000 kr.

Även sedan år 1965 har det skett en avsevärd värde— ökning. Fastighetspriserna liksom konsumentpris— index har under åren 1965 — 1978 mer än fördubb— lats. Med hänsyn härtill anser kommittén det moti—

verat att höja gränsen från 5 000 kr. till 10 000 kr. Såsom har framhållits under avsnitt 11.2.2 avser

gränsen 10 000 kr. det till taxeringsvärdenivå

reducerade värdet.

Med hänsyn till vad som inledningsvis anförts finns det inte något egentligt motiv att göra dessa byggnader skattefria utan för dessa bör i

stället något värde inte bestämmas.

Därutöver anser kommittén att motsvarande regel bör gälla även alla andra byggnader — även de

som står på egen mark — med ett värde under 10 000 kr. Antalet sådana byggnader torde vara relativt ringa. I praktiken torde det i de flesta fall

röra sig om enklare kolonistugor och liknande

byggnader.

En inskränkning bör dock göras i den föreslagna regeln för sådana fall där det inom en tomt finns flera byggnader som tillsammans bildar en enhet.

I dessa fall anser kommittén att gränsen 10 000 kr. bör avse värdet av hela byggnadsbeståndet inom tomten,för att inte otillbörligt gynna den fastig— hetsägare som har sitt byggnadsbestånd uppdelat,

i jämförelse med den som har alla funktioner sam— lade i en enda byggnad. Som exempel kan nämnas en fritidstomt där byggnadsbeståndet är uppdelat på en huvudbyggnad, gäststuga, bastu, sjöbod m.fl. byggnader. Värdet av varje byggnad kan i dessa fall understiga 10 000 kr. medan byggnadernas sam—

manlagda värde överstiger denna summa.

Sammanfattningsvis anser således kommittén att man inte bör bestämma något värde för byggnad eller byggnader inom samma tomt med ett sammanlagt värde

under 10 000 kr. efter reduktion till taxerings—

värdenivån.

Övrig mark

Kommittén har i avsnitt 5.3.3.10 föreslagit en defi— nition av övrig mark som i viss mån skiljer sig

från nuvarande definition av det ägoslaget. Övrig mark föreslås avse mark som inte är hänförlig till något av de tidigare nämnda ägoslagen, dvs. tomt— mark, exploateringsmark, täktmark, åkermark, be— tesmark, skogsmark och skogsimpediment.

I och med att tomtmarken inom jordbruksfastighet och skogsimpedimenten enligt kommitténs förslag inte längre kommer att ingå i övrig mark kommer detta ägoslag att i huvudsak överensstämma med det som vid 1975 års taxering betecknades som

icke produktiv mark med undantag av skogsimpedi—

ment.

Avgränsningen av det som enligt kommitténs förslag skall betecknas som övrig mark har gjorts bl.a. mot bakgrund av att denna egendom enligt kommitténs mening inte bör åsättas något värde. Av bl.a. denna anledning har skogsimpediemnten som enligt kommitténs bedömande representerar ett icke obe— tydligt värde inte hänförts till övrig mark utan har fått utgöra ett särskilt ägoslag. Det som enligt kommitténs förslag kommer att hänföras till övrig mark kommer således att utgöras av i stort sett värdelösa områden såsom kalfjäll, mindre om—

råden insprängda i åkrar m.m.

Övrig mark föreslås få ingå i samtliga slag av taxeringsenheter men bör i första hand taxeras tillsammans med skogsmark, skogsimpediment eller åkermark och i andra hand med tomtmark, exploate— ringsmark eller täktmark. Endast i undantagsfall

bör övrig mark få bilda egen taxeringsenhet.

Arealen icke produktiv mark — dvs. den del av övrig mark som inte utgjorde tomtmark — utgjorde vid 1975 års taxering ca 10,7 milj. hektar. Totala värdet av denna mark uppgick till ca 114 milj.

kr. Av detta belopp torde större delen belöpa på värdet av skogsimpedimenten. Äganderätten till den icke produktiva marken fördelade sig för hela landet så att staten ägde 51 %, fysiska personer 25 %, svenska aktiebolag 15 % medan kommunerna, kyrkan, dödsbon och övriga juridiska personer

tillsammans ägde 8 % av den totala arealen.

Den icke produktiva marken ägs sålunda till största delen av staten. Vidare är värdet per hektar av den icke produktiva marken med undantag av skogsimpedimenten — dvs. övrig mark enligt

kommitténs förslag — i medeltal mycket lågt.

De riktvärden som skulle kunna anges för övrig mark vid 1981 års taxering skulle därför komma

att bli mycket låga och dessutom med nödvändighet högst schablonartat bestämda. Vidare bör enligt kommitténs förslag övrig mark i första hand taxeras med annan mark och endast i undantags— fall få bilda egen taxeringsenhet. Med hänsyn till anförda omständigheter anser kommittén att man

inte bör bestämma något värde för övrig mark.

Det skatteunderlag, som därmed förloras kommer med det ringa värde den övriga marken represen— terar att bli högst begränsat. Dessutom kommer detta bortfall att i viss mån kompenseras genom att värdet av den övriga marken slås ut på de övriga ägoslagen vid analyser av erlagda köpe—

skillingar. Detta sammanhänger med att taxerings—

enhetens totalvärde grundar sig på prisstatistiken inom området. I den mån dessa köpeskillingar inne— håller ersättning för övrig mark kommer detta att påverka värdet av övriga delvärden, eftersom sum— man av alla delvärden skall utgöra taxeringsen— hetens totalvärde. I totalvärdet, fördelat på olika delvärden, kommer således att ligga även värdet av

övrig mark.

Däremot kan fördelningen mellan de olika fastig— heterna komma att förändras. Det "påslag" den öv— riga marken kommer att ge på övriga ägoslag torde komma att avse ett värdemässigt genomsnitt för om— rådet i fråga. Är andelen övrig mark i förhållande till de andra ägoslagen värdemässigt lika för samtliga fastigheter inom området kommer således även fördelningen av värdet av den övriga marken att bli densamma för samtliga fastigheter. Är däremot fördelningen värdemässigt olika mellan de olika fastigheterna kommer "bortfallet" i taxe— ringsvärdet för de fastigheter, som har en större andel övrig mark än genomsnittet att bli större

än det "påslag" på värdet av övriga ägoslag, som sker med utgångspunkt från genomsnittet inom om- rådet. Förhållandet blir det motsatta för fastig— heter med en värdemässigt liten andel övrig mark,

dvs. "påslaget" blir större än "bortfallet".

Fastigheter med mycket stor andel övrig mark kom— mer således med den föreslagna lösningen att få ett lägre taxeringsvärde än eljest medan fastig— heter med mycket liten andel övrig mark kommer att få ett högre värde. Dessa skillnader kommer dock enligt kommitténs bedömning att bli obetyd— liga.

Vattentäckt område

Taxeringsenhet bör enligt kommitténs förslag i

första hand omfatta en registerfastighet. I den mån vattenområde ingår i en fastighet kommer så— ledes även vattenområdet att ingå i taxeringsen—

heten.

Värdet av ett vattentäckt område är i regel så ringa att det enligt kommitténs mening inte bör bestämmas något värde för sådan mark. Har emel- lertid tillstånd till täkt i vattenområdet läm— nats enligt vattenlagen kan området emellertid ha ett betydande värde och bör åsättas värde i enlighet med de regler som gäller för täktmark.

Sammanfattningsvis föreslår således kommittén att värde inte skall bestämmas för vattenområde som

inte omfattas av täkttillstånd enligt vattenlagen.

Vissa markanläggningar

Enligt kommitténs förslag, se avsnitt 7.4.7, skall markanläggning i anslutning till tomtmark för specialbyggnad undantas från skatteplikt. Detsam— ma bör enligt kommitténs mening i princip gälla även för andra markanläggningar som är inrättade för sådant ändamål, som medför att en byggnad en— ligt 3 kap. lagförslaget undantas från skatteplikt.

Dessa anläggningar kommer i de flesta fall att ligga på mark som enligt kommitténs förslag skall vara skattepliktig. De kommer därför,om den lös— ning skulle väljas att de blir skattefria, att ut— göra en särskild taxeringsenhet. Detta är enligt kommitténs mening mindre lämpligt. Kommittén

föreslår i stället att något värde inte bestäms för markanläggning som är belägen på skatteplik— tig mark och som är inrättad för sådant ändamål, som enligt 3 kap. medför att byggnad undantas från skatteplikt. Som exempel på anläggningar som här avses kan nämnas olika typer av försvarsanlägg-

ningar belägna på skogsmark.

I avsnitt 7.4.4.4 har föreslagits att vattenverk, sopstationer m.m. skall oberoende av ägare klassi— ficeras som reningsanläggningar enligt 2 kap. 2 S FTL. De kommer därmed enligt bestämmelserna i 3 kap. att undantas från skatteplikt. Klassifice— ringen enligt 2 kap. avser dock endast byggnader. De ledningar som hör till anläggningarna och som ligger utanför den fastighet som byggnaden hör till kommer således inte att klassificeras som reningsanläggningar om de inte ligger med servi— tut på en tjänande fastighet. Kommittén anser dock att samtliga ledningar och liknande som hör till en byggnad som utgör reningsanläggning om möjligt

bör behandlas lika såtillvida som att de inte bör ingå i det underlag för vilket garantibelopp skall

beräknas.

Som exempel kan nämnas reningsanläggning eller vattenverk, som kan ha ett omfattande tunnel— eller ledningssystem över flera fastigheter. I de fall ledningarna eller tunnlarna ligger med nytt— janderätt på annans mark utgör de lös egendom och omfattas inte av taxeringen. Någon specialregel behövs således inte för dessa anläggningar. Utgör däremot anläggningarna fast egendom — vilket är fallet om anläggningens ägare äger även marken eller anläggningen ligger med servitut på fastig—

heten — skulle de enligt de föreslagna reglerna i 2 och 3 kap. FTL vara skattepliktiga eftersom skattefriheten enligt de nämnda kapitlen endast omfattar byggnader. För dessa markanläggningar krävs således en specialregel, som innebär att något värde inte skall bestämmas för dessa. Här— igenom uppnår man syftet att från beskattning undanta samtliga byggnader och anläggningar som

hör till vattenverk m.m.

Industritillbehör

Nuvarande bestämmelse i 5 S 5 mom. KL om att in— dustritillbehör skall undantas från skatteplikt tillkom som nämnts genom det lagstiftningsarbete som föregick 1975 års allmänna fastighetstaxering. Samtidigt infördes bestämmelserna i 9 5 tredje stycket och punkt 5 av anvisningarna till 8 5 om att värdet av industritillbehör inte skall ingå i taxerings— värdet och att egendom som avses i 5 5 5 mom. inte skall utgöra särskild taxeringsenhet. Ändringen föranleddes av ett förslag att tillämpa det civil— rättsliga fastighetsbegreppet i skatterätten och ett önskemål om att därvid bibehålla ett i princip såvitt möjligt oförändrat underlag för beräkning

av garantibeloppet.

Kommittén anser att industritillbehör inte heller i fortsättningen skall ingå i underlaget för ga— rantibeskattningen. Av skäl som tidigare anförts är det emellertid olämpligt att undanta industri— tillbehören från skatteplikt och göra en egen taxeringsenhet av dem. Industribyggnaderna och in— dustritillbehören bör inte hänföras till skilda taxeringsenheter och de måste därför ha samma

skattepliktsnatur, vilket innebär att båda kate—

gorierna måste vara skattepliktiga. Kommittén föreslår därför att industritillbehören blir skat—

tepliktiga men att man inte bestämmer något värde för dem.

IÄr.

"|.'.""||'.. . |, . '|'1'1"1| ' 11' '-.'_ ' " " i1i1|| .||'|.111' r_|'11'|L'_|"'13||"||||

.|| 1||;||

' |a| ||_|1. |-||||||lr |. 11 '|.. "Ä.1a'

, , . .11|.11,1.1,.,||-|.||'1'|1- ||' -. '» . '|1| H||| || |||"'|_| 'l||_||'|||'|_||_|

| 1|1|| .|| -' |I|| ||'|I"i| ||||

|'.|'1 1'|1|| _ .. | -11.1".'.1 "."" " 11'Ä" |Ä'1|' '. """_'":.|'|Ä.'|1i-Ä1_|1

"||.1|:||| .|'." ""-|| '

,- » 14| |' '||. Ä WU :'L'lf |_||- - || 1,1 | _ | .. '.|||_J1|"|'_ . ||. | 1| .|| | |-|E11"|-'|'|| ||l|.:|'"||| |__| | ' " I'll | . " I ' - '. ||, '||; x ,. 1 ., | 1| |||1 |||1|| .| __11 || 1_|11||||_| "; .1 | | |. 11||| 111.1 .'|1. |||||||||||_||"| ||- | ' » |. | | |'| _|._ '- ' 5||11'”'|'| .|"|1"_'"'111 -' "'||'; '# | |'| . | | |_|| . |_|||||| _|||| || _- |.| '. - ' är"" -| - | | ' . L. | | || |. |||| |.| ||||l| || |||||| || | 11 '. |1._- '|.- ,,||'." .1 * ' _ '|| ', .Å” ' |-||||11|1|||1-||=___||||11||| '.1:Ä" "' | | '|1|||'| .' '1,|| |-|'||11'|'||.||. | _ | 1 11 .. _ | -_;1 ||' 1 _ |||, |1| : ||"-| ||- |1|||1'1|'|1|'|"|| |||1 "&I | ||||.||||_|||| 1, " ' . -, -"" | 11" 11 IJ'||_ || "|| |1- ."' 11 1 1 '1 |1| '. "-"'Ä " | . _1 1 _ 1 | '.| ll I 'I _| | . .|||-"11 ' . 11_||1'|1| |||” |.| 11 ' ' 1 . '|,.|| ,1111'_1"--,|E.'-'.11 ||'. . ' | .|' | '. ' | ||| ' _.|-1' . . |1- ' ' ' 1| . .l _ _ _ I .1 1 || 1 -._'|' ||.I'1' '|| ' | |'|'1111|” ,r . ; | |,.|_1| | 11 |'_ _ . 1 ' 1." 11'|1| " "||-|1_ ||||'11|— . | - ' ||| '|' || | |||||||||_-' | | || |_|| " I|Il l 1 |||||| |r _||"_.! | . | ' |'_F- |||-1|1|

'|11|'|| |Fr'1 '.|J-| "-|' ' ' .

13 VÄRDERING AV SMÅHUS 13.1 Gällande ordning 13.1.1 Allmänt

Som har framgått av tidigare redogörelse är de regler som finns i KL och som anger hur värde— ringen skall gå till mycket knapphändiga och över- siktliga. Några speciella regler som rör just vär— dering av småhus finns inte i KL. För annan fastig— het finns i punkt 3 av anvisningarna till 10 S KL vissa regler om vad som skall beaktas vid bestäm— mandet av mark— resp. byggnadsvärde. Byggnadsvär— det definieras dessutom som det mervärde som taxe— ringsenheten har på grund av att den är bebyggd. I övrigt gäller de allmänna reglerna i 9 S KL an— gående marknadsvärde m.m.

Mer detaljerade regler finns i de anvisningar som RSV och skattechefen meddelar, bl.a. i form av värderingstekniska anvisningar, markvärdekartor och byggnadsvärdetabeller. Anvisningarna fast— ställs inför varje allmän fastighetstaxering (144 5 2 mom. TL) och kompletteras eller ersätts med nya anvisningar inför varje särskild fastig— hetstaxering (182 S TL).

13.1.2. Upprättande och utformning av byggnads—

värdetabeller

Byggnadsvärde för småhusfastighet bestämdes normalt med ledning av byggnadsvärdetabeller. Byggnadsvär— detabellerna i form av P—tabeller för permanenthus och F—tabeller för fritidshus utvisade för olika prislägen värderelationerna mellan hus av olika hustyp, storlek, ålder och standard (143 5 1 mom. andra stycket TL).

Tabellerna konstruerades av RSV med utgångspunkt

i att värdet av en byggnad avtar linjärt med ål— dern och att det inom alla åldersklasser finns en bestämd relation mellan värdena i de olika värde— klasserna. Tabellvärdena angavs i 1 OOO—tals kro— nor och upptog dels oreducerade värden och dels värden reducerade med 20 %. Vid beräkningen skedde en viss avrundning, bl.a. så att Värden över 25 000 kr. avrundades till jämna 5 000 eller 10 000 kr. P—tabellerna betecknades P% där a var tabellvärde för ett normhus byggt under 1960—talet. Nämnaren b var relationen mellan värdena av likartade bygg- nader byggda under tiden 1930—1949 resp. 1960-1969. Täljaren a varierade mellan 40 000 kr. och 200 000 kr. och förhållandet mellan a och b mellan 70 och

90 %.

F-tabellerna betecknades Fc, där c var tabellvärdet för en byggnad byggd år 1950 eller senare, med en storlek av 40—55 m2 och med en för fritidshus nor—

*dvs en byggnad, som tillhörde klass för hustyp 1 eller 2 (en Våning utaanesp. med källare), stor— leksklass 15 (101—120 m ) åldersklass 3 eller 4 (1965—1969, resp. 1960—1964) och standardklass 5 (normal standard för ett 50—talshus).

mal standard. Värdet för normhuset varierade mellan 15 000 och 45 000 kr.

Det riktvärde som anges i byggnadsvärdetabellen innefattar även värdet av byggnader som utgör ett komplement till småhuset i funktionellt avseende såsom garage, bastu och förråd. I RSV:s anvisning— ar om riktvärden och riktlinjer för provtaxering m.m. gavs regler angående val av tabeller. Det an— kom på fastighetstaxeringsombudet att efter prov— taxeringen föreslå vilka byggnadsvärdetabeller som med hänsyn till rådande prisläge borde komma till användning inom olika delar av ombudets verksam-

hetsområde (143 S 2 mom. första stycket TL).

De värdefaktorer som är tillämpliga för småhus är således klass för hustyp, storleksklass, ålders— klass och standardklass.

Klass för hustyp bestäms med hänsyn till antalet våningar samt förekomsten av källare och inredd vind. Däremot beaktas inte vindsutrymme som är för— berett för en användning i framtiden, s.k. inred- ningsbar vind.

Klasserna är åtta till antalet. Till dessa kommer en klass som avser byggnad under uppförande eller byggnad för vilken erforderliga uppgifter saknas och Vidare en klass för byggnad som inte kan hän— föras till någon av de övriga klasserna. Det finns också regler för en del svårare klassificerings— frågor, exempelvis när byggnad skall anses vara försedd med källare, inredd vind eller suterräng—

våning.

Storleksklassen bestäms främst med hänsyn till

byggnadens bostadsyta och i vissa fall med hänsyn till antalet rum. Med bostadsyta avses de utrymmen ovan jord som används för bostadsändamål. Beräk— ningen av bostadsytan sker enligt bostadsstyrel- sens mätregler, vilket innebär att bostadsytan i huvudsak motsvarar ytan i våningsplan, begränsad

av ytterväggens insidor.

Till skillnad från vad som gäller vid klassifice— ring av hustyp tas hänsyn till ytan av sådan in— redningsbar vind som enligt gällande normer får inredas till rum eller liknande. Av denna yta med— räknas 50 % i bostadsytan. Antalet storleksklasser är 17. Till dessa kommer en klass för de fall där byggnadsytan är okänd eller småhuset är under bygg—

nad.

Omfattningen av storleksklasserna varierar mellan 15, 20 och 25 m2 beroende på byggnadens storlek. Minsta storleksklassen avser byggnader med en bo— stadsyta om högst 10 m2 och den högsta storleks— klassen avser byggnader med en bostadsyta som över—

stiger 300 m2.

Saknas uppgift om bostadsytan kan denna beräknas schematiskt med ledning av byggnadsyta, hustyp och antalet rum. Sådan beräkning kan även göras som kontroll om det finns anledning att anta att till— gänglig uppgift om bostadsyta var oriktig.

Åldersklassen bestäms med hänsyn till byggnads— året och mer omfattande till— eller ombyggnad som därefter har vidtagits. Klassernas antal är nio. Därtill kommer ytterligare en klass som avser hus under byggnad eller med okänd ålder. De första sex klasserna — hus byggda år 1950 eller senare —

omfattar fem år, trettio— och fyrtiotalshus tio

år medan hus byggda före år 1930 bildar en klass.

Vid klassificeringen tas hänsyn till till— eller—

ombyggnad beroende på hur omfattande denna varit.- till storlek och kostnad. Vid gränsfall kan bygg—

nadens standard ge viss ledning vid åldersklassens bestämmande.

standardklass bestäms främst med hänsyn till husets utrustning och biutrymmesstandard. Klasserna, som är nio till antalet, har utformats något olika

för permanenthus och fritidshus. Standardklasser bestäms så att ett visst antal poäng ges för varje utrustningsdetalj, varefter alla poäng summeras.

Varje standardklass motsvaras av vissa poängsummor.

Som nämnts beaktas även sådana varmbonade utrymmen som inte används till bostadsändamål men som utgör ett komplement till byggnaden i funktionellt av— seende. Sådant varmbonat biutrymme kan utgöras av exempelvis pannrum, bastu, förråd och hobbyrum. Det är därvid utan betydelse om dessa utrymmen finns i själva huset eller i en annan byggnad. Förekomsten av varmbonad biutrymmesyta påverkar

normalt standardklassen en klass.

Vid standardklassificeringen beaktas även om swim— mingpool belägen inomhus finns. Standardpoängen beräknas normalt med ledning av swimmingpoolens

tekniska nuvärde.

Saknas uppgifter för bestämmande av standardklass kan åldersklassen vara till viss ledning vid stan— dardklassificeringen.

13.1.3. Bestämmande av byggnadsvärde

Det väsentliga momentet i värderingsarbetet beträf— fande småhus består i att bestämma värdefaktorer för småhuset, dvs. klass för hustyp, storleksklass åldersklass och standardklass. Dessa värdefaktorer skall i princip bestämmas för varje småhus. Undan— tag görs dock för hus som har ett anvisat värde

som understiger 30 % av det värdefullaste småhuset.

Sedan samtliga värdefaktorer för småhuset har be— stämts skall det riktvärde som svarar mot värde— faktorerna läsas av i fastställd byggnadsvärde— tabell. 1 de flesta fall utgör detta värde taxe— ringsenhetens byggnadsvärde, under förutsättning att säregna förhållanden inte föreligger. För vissa byggnader är tabellen dock inte direkt an— passad. Detta gäller t.ex. tvåfamiljshus, dvs. permanenthus för två familjer. I dessa fall be— stäms värdet som om byggnaden haft en standard— klass lägre än den som klassificeringen utvisat.

Vidare värderas permanenthus med en bostadsyta som är mindre än 40 m2 med ledning av fastställd F— tabell i stället för P—tabell. Värdet av permanent— hus med standardklass 9, dvs. en extremt hög stan— dard, eller med en bostadsyta som överstiger 300 eller i vissa fall 200 m2, dvs. värdefaktorer som ligger "utanför" tabellen bestäms med utgångs— punkt i närmaste standard— resp. storleksklass

och justeras därefter uppåt med hänsyn till det högre pris som ett hus med den högre standarden eller storleken skulle betinga på marknaden.

Fritidshusen värderas normalt med ledning av F—

tabell. Har fritidshuset emellertid en mycket hög

standard (minst standardklass 7) eller en bostads— yta som överstiger 100 m2 används i stället fast— ställd P—tabell.

Speciella regler gäller även för småhus som är be— lägna på taxeringsenhet som består av mark och två eller flera småhus som är inrättade till bostad för fler än två familjer eller av endast sådana

hus.

Dessa hus värderas med utgångspunkt i hyresavkast— ningen i enlighet med de regler som gäller för vår—

dering av hyreshus.

Riktvärde för småhus, beräknat på sätt som nu redo— visats, bör i vissa fall korrigeras. För att få en marknadsvärdeanpassning används en generell korrek— tion om mer än ett småhus finns inom taxeringsen— heten. Utgörs taxeringsenheten av en självständig

fastighet, reduceras riktvärdet för det näst vär—

xo

defullaste småhuset med 20 o och riktvärdet för de därpå i Värdeordning följande småhusen med minst

20 % om omständigheterna inte föranleder annat.

Utgörs taxeringsenheten av osjälvständig fastighet eller av småhus på ofri grund där marken inte ägs av familjemedlem reduceras riktvärdet för det vär— defullaste småhuset normalt med 20 % och det näst

värdefullaste småhuset med 40 %.

Förekommer ytterligare småhus på taxeringsenheten reduceras riktvärdet för dessa normalt med minst 40 %.

För småhus med ett anvisat värde som understiger

30 % av värdet för det värdefullaste huset behöver som tidigare nämnts värdefaktorer inte bestämmas. Värdet uppskattas i stället direkt med utgångs— punkt i det mervärde byggnaden kan förväntas ha för fastigheten. Detsamma gäller för andra byggna— der än småhus eller utrymmen i sådana byggnader som inte beaktas vid bestämmandet av småhusets

värde.

Slutligen skall vid värderingen av småhus beaktas om det förekommer säregna förhållanden på taxe— ringsenheten. Riktvärdet justeras i sådana fall om förhållandet kan förväntas påverka marknadsvärdet i icke oväsentlig utsträckning. I det följande läm— nas exempel på när justering kan bli aktuell. För småhus som stadigvarande är upplåtna med bostads— rätt eller hyresrätt och där värdet beräknas med ledning av hyresavkastningen bör det erhållna vär— det kontrolleras genom en beräkning enligt till— lämplig P—tabell. Blir detta värde sedan eventu— ella generella korrektioner gjorts väsentligt högre än det kapitaliserade hyresvärdet bör en uppjuste—

ring av värdet övervägas.

Vidare kan det finnas skäl att beakta de speciella omständingheter som råder beträffande tvåfamiljs— villor och småhus som förutom bostad även används

för annat ändamål.

För fritidshus som är lämpat som permanentbostad och permanenthus som med hänsyn till läge, storlek eller standard mer har karaktär av fritidshus kan det värde som erhålls ur F—tabellen resp. P—tabel— len behöva justeras. Ledning kan i dessa fall er— hållas genom att värdet enligt F—tabell jämförs med

värdet enligt P—tabell och vice versa.

En justering kan även komma i fråga för småhus som är stadigvarande uthyrda. Vid värdesättningen av dessa hus kan en värdering med ledning av hyresav—

kastningen ha intresse.

Ytterligare förhållanden som kan motivera att bygg— nadsvärdet justeras är exempelvis onormalt skick, särpräglad arkitektur, speciella och kostsamma in— redningsdetaljer. Vid värdering av äldre småhus

kan det även komma ifråga att beakta möjligheten till standardhöjande reparationer. Är sådana möj— liga bör värdet bestämmas till det sannolika vär— det efter utförda reparationer med avdrag för kost— naderna för dessa. Byggnadsvärdet på en småhusfas— tighet beräknas som summan av värdet av varje små—

hus som finns inom taxeringsenheten.

13.1.4. Bostadsbyggnader på jordbruksfastighet

Värdering av bostadsbyggnader på jordbruksfastig— het sker enligt samma normer som gäller för be— stämmande av byggnadsvärde på småhusfastighet.

För byggnader som värderas enligt P—tabell gäller för jordbruksfastigheter med en totalareal av högst 10 ha och en åkerareal av högt 5 ha samma regler som för beräkning av byggnadsvärde på små— hus på taxeringsenhet som är självständig fastig— het.

För jordbruksfastigheter med en totalareal som överstiger 10 ha eller en större åkerareal än 5 ha gäller motsvarande regler som för småhus på icke självständig fastighet.

Bostadsbyggnader som är inrättade till bostad för fler än två familjer värderas analogt med motsva— rande småhus.

13.2. Synpunkter och förslag

13.2.1 Vad riktvärdet bör avse

Riktvärde för småhus bör anges för den enhet som normalt motsvaras av en värderingsenhet. Detta innebär att riktvärde bör anges för varje småhus och att i detta värde bör innefattas även värde av utrymmen i de byggnader — s.k. komplementhus — som utgör ett komplement till småhuset i funk— tionellt avseende, t.ex. garage, bastu, förråd eller annan smärre byggnad. Detta sätt att ange riktvärde överensstämmer med det som tillämpades vid 1975 års taxering.

Kommittén föreslår att en sådan regel tas in som 1 S i 8 kap.

13.2.2. Värdeserien för normhus

På samma sätt som när det gäller tomtmark för små— husändamål bör ambitionsnivån vid indelningen i värdeområden styras av en Värdeserie. RSV bör således upprätta ett tabellverk där riktvärdet

för ett på visst sätt bestämt normhus anpassas till Värdeserien.

Värdeserien bör ställas i relation till markvärde- serien, så att stegen i de båda serierna blir de— samma. Om — för att ta ett exempel från en av de större tätorterna — normhusets värde utgör 200 000 — 300 000 kr. torde i många fall det markvärde

som svarar mot ett sådant hus ligga mellan 50 000 — 100 000 kr. För tomter med sådant värde avser kommittén att föreslå att stegen i Värdeserien skall vara 10 000 kr. Samma steg bör då även gälla för normhus med värden 200 000 — 300 000 kr.

Med hänsyn till vad nu anförts anser kommittén

att följande Värdeserie bör komma till användning:

Nivå 1 1 000 kr. Steg i 1 000 kr. — 200 5 210 — 300 10 320 — 20

Ett normhus bör vara ett småhus som är nybyggt, av normal storlek och standard, friliggande samt utgöra det enda småhuset på en tomt som utgör självständig fastighet.

8 kap. 2 5 föreslås innehålla en bestämmelse om att som riktvärde för ett sådant hus får endast anges värden i en fastställd Värdeserie.

Kommittén förutsätter att regeringen bemyndigar RSV att fastställa en sådan serie.

13.2.3. Riktvärde och värdefaktorer

13.2.3.1 Allmänt

Såsom har redovisats i kapitel 12 föreslår kom— mittén att tillämplig byggnadsvärdetabell för olika områden i förekommande fall skall anges på rikt— värdekarta och att riktvärde bör anges för olika

kombinationer av värdefaktorer. De omständigheter

som enligt kommitténs mening bör beaktas vid be— stämmande av riktvärde för småhus är storleken (Värdefaktorn storlek), återstående livslängden (Värdefaktorn ålder), byggnadsmaterialet och ut— rustningen (Värdefaktorn standard). Vidare bör beaktas byggnadssättet och antalet lägenheter (Värdefaktorn byggnadskategori), de fastighets— rättsliga förhållandena (värdefaktorn fastighets— rättsliga förnållanden) samt husets värde i för— hållande till värdena av övriga småhus inom tom—

ten (värdefaktorn Värdeordning).

13.2.3.2 Värdefaktorerna

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för inne— börden av de olika Värdefaktorerna och de klass— indelningar som enligt kommitténs mening lämp—

ligen bör komma till användning.

Kommittén föreslår att i 8 kap. 3 S anges vilka värdefaktorer som särskilt bör beaktas vid bestäm— mandet av riktvärden för småhus samt en kort defi—

nition av vad som avses med varje värdefaktor.Vidare föreslås att det för vissa värdefaktorer ges reg—

ler för hur en klassindelning med beaktande av

vad som anförts under avsnitt 12.2.5 skall göras.

Storlek

Värdefaktorn storlek bör i princip bestämmas med hänsyn till storleken av olika utrymmen i huset samt utrymmenas fördelning på olika våningsplan. Vid 1981 års taxering torde någon specifik hänsyn till fördelning på våningsplan inte komma att tas.

Vid 1975 års taxering bestämdes storleken främst med hänsyn till byggnadens bostadsyta, beräknad

enligt bostadsstyrelsens mätregler. Från den 1 juli 1978 gäller nya regler om vad som skall vara

svensk standard i detta avseende.

Kommittén anser att uppmätningar av de olika ut— rymmena bör anpassas till dessa nya regler, som får anses ge en klarare och entydigare definition

än den som avser nuvarande bostadsyta.

Det begrepp som enligt de nya reglerna närmast an— sluter sig till begreppet bostadsyta är primär bruksarea. Det är dock tveksamt om begreppen i

de nya mätreglerna kan förväntas ha nått sådan allmän kännedom att de kan användas i den fas— tighetsdeklaration som varje fastighetsägare

skall avge för 1981 års taxering.

Med hänsyn härtill bör det kunna godtas att fastighetsägaren i deklarationsblanketten lämnar uppgift om storleken mätt i bostadsyta om detta uttryck kan anses lättare att förstå. Definitio— nen av bostadsyta bör dock då göras sådan att den

överensstämmer med den primära bruksarean.

Vidare vill kommittén i fråga om vad som skall avses med storleken framhålla att även utrymmen såsom källarutrymmen, t.ex. garage, gillestuga, tvättstuga,i fortsättningen bör påverka husets storlek. Denna inverkan kan antingen komma

att ske så att till bostadsytan läggs viss kvotdel (t.ex. 10 %) av biutrymmesytan eller

så att biutrymmen av viss mindre omfattning

medför höjning av en storleksklass och

biutrymmen över viss storlek med två storleks- klasser. Dessa utrymmen som vid 1975 års taxering beaktades vid standardklassificeringen får anses ha mer karaktär av storlekstillskott än standard— tillskott.

Vid en indelning i storleksklasser bör framför allt beaktas med vilken grad av säkerhet storleken kan bestämmas samt värdeskillnaden mellan olika storleksklasser. Med utgångspunkt härifrån be— dömer kommittén att storleksklasserna inte bör göras större än vad som motsvaras av 10 m2 primär bruksarea. Detta innebär för en nybyggd villa med hög standard en värdeskillnad om maximalt 20 000 — 25 000 kr. mellan stegen. För en "normalvilla", dvs. ett "halvgammalt" hus med normal standard kommer motsvarande värden att vara 10 000 — 15 000 kr.

När det gäller storlekens inverkan på värdet upp— visar denna betydande olikheter för exempelvis villor i landsorten och villor i vissa eftersökta villaområden i storstadsområdena. För de senare upphör storleken att ha någon större inverkan på värdet vid en storleksgräns som ligger betydligt högre än motsvarande gräns för villor i lands— orten. Inom landsbygdsområde kan t.o.m. ett små— hus med mycket stor bostadsyta ha ett lägre värde än ett småhus med mer normal storlek. Vid upprät— tande av byggnadsvärdetabeller torde det dock knappast vara lämpligt att utgå från att större bostadsyta skulle medföra lägre värde. Sådana situationer får i stället beaktas genom justering

för säregna förhållanden.

Storleksfaktorns olika inverkan skulle även i och

för sig kunna motivera att olika stoleksklasser användes för olika områden, beroende på den in- verkan på värdet storleken har. Kommittén anser dock att det i vart fall inte i lagtext finns anledning att göra en sådan uppdelning.

Den föreslagna begränsningen i klasstorleken bör gälla endast för hus som har en storlek om högst 200 m2. För större hus torde nämligen storlekens inverkan på värdet bli mer eller mindre marginell.

Ålder

Husets återstående livslängd bestäms enklast ge— nom byggnadens ålder och de till— och ombyggna— der som har företagits. I jämförelse med vad som gällde vid 1975 års taxering föreslås att inte bara mer omfattande till— och ombyggnader beak— tas utan samtliga sådana.

Ålderns inverkan kan under normala förhållanden förutsättas vara sådan att värdet avtar 0,5-1,5 % per år. Den värdepåverkan man normalt kan räkna med för en femårsklass är ca 5 %. Denna värdeut— veckling torde åtminstone gälla för hus som är upp till 20 år gamla. För äldre hus blir ålderns inverkan på värdet beroende av de standardhöjan- de åtgärder som kan ha vidtagits. Detta leder till att åldersklasserna inte bör få göras större än att de för hus med en ålder av högst 20 år — eller som med hänsyn till om— eller tillbyggnader

anses ha den åldern — omfattar högst 5 år.

Beträffande de åldersklasser som bör komma till användning vill kommittén framhålla att en even— tuell klassindelning inte bör motverka den klass- indelning som kommer att användas vid FoB 80. FoB:s klassindelning torde inte överensstämma med den klassindelning som tidigare har använts vid fastighetstaxeringen. Registreras nybyggnadsåret eller värdeåret,dvs. nybyggnadsåret korrigerat med hänsyn till företagna om— och tillbyggnader — vållar klassindelningen inte några problem efter— som var och en som då använder åldersuppgiften kan göra den klassindelning som tillgodoser de

egna önskemålen.

Standard

Vad som i standardhänseende främst påverkar bygg— nadens värde är byggnadsmaterialet och husets ut— rustning i olika avseenden, såsom värme, sanitär utrustning, köksutrustning m.m. Någon entydig me— tod att mäta dessa standardförhållandens inverkan på värdet torde dock inte finnas utan bedömningen får mer grundas på allmänna överväganden rörande prisbildningen i detta avseende. Standardfaktorn får anges som en sammanvägning av olika faktorer,

lämpligen i form av ett poängsystem.

Vid 1975 års taxering vållade standardklassifi— ceringen vissa problem bl.a. genom att en del de-

finitioner ansågs vara alltför oklara för att ge

någon riktig vägledning. Mer allmänt hållna be— grepp i standardbeskrivningen, såsom dålig, ädel, vinterbonad bör därför enligt kommitténs mening

undvikas i fortsättningen.

Indelningen i standardklasser bör för ett nybyggt småhus göras så att den omfattar minst fem klas—

ser.

Byggnadskategori

Genom denna klassificering bör i första hand klargöras det sätt på vilket hus är byggt, dvs. som friliggande, kedjehus eller radhus. En upp— delning mellan de olika kategorierna kan bli nöd-

vändig för att få en realistisk värdering.

Utöver dessa byggnadskategorier kan det finnas vissa mellanformer, exempelvis friliggande vil— lor, där garaget är sammanbyggt med grannfastig- hetens garage. Att lämna generella anvisningar för hur alla sådana tänkbara fall skall värderas

torde knappast vara ändamålsenligt.

Genom klassificering bör vidare framgå om ett hus används som permanent— eller fritidshus samt

antalet lägenheter i huset.

Vad gäller husets användning som permanentbostad eller fritidshus förekom vid 1975 års taxering skilda tabeller för de båda användningssätten, P— resp. F—tabell.

Vissa problem uppkom härigenom främst genom att glapp och skarvar mellan tabellerna kunde upp— komma. Detta var särskilt markant inom områden med blandad permanent— och fritidsbebyggelse,

exempelvis områden som ursprungligen varit be—

byggda med fritidshus men som håller på att om— vandlas till områden med permanent bosättning eller områden på landsbygden. Detta gäller också i vissa mindre kuststäder som ursprungligen endast hn innehållit permanentbebyggelse men som numera i större eller mindre utsträckning har kommit att övergå till fritidsanvändning. Fritidshus beläget i ett område med eftertraktad permanentbebyggelse fick ofta ett för lågt taxeringsvärde medan fri— tidshus beläget i en tidigare permanentmiljö ofta fick ett jämförelsevis högt taxeringsvärde. En ändrad klassificering av samma hus medförde även

ett ändrat värde.

Det bör enligt kommitténs mening undersökas om problemen med skiftande värden på permanent— och fritidshus inom områden med blandad bebyggelse kan lösas genom att en byggnadsvärdetabell gemen— sam för permanent— och fritidshus upprättas. En del problem torde dock uppkomma i sammanhanget bl.a. i fråga om standardklassificering och vad som kan anses som en normal belåningsbild.

Om en samordning av P— och F—tabellerna framstår som möjlig att genomföra finns det inte för fas— tighetstaxeringens del någon anledning att ta hän— syn till småhusets användning när det gäller att bestämma byggnadskategori. Däremot bör även i fortsättningen huset klassificeras och kodsättas som permanent— resp. fritidshus. Även om distink— tionen permanenthus — fritidshus kan komma att sakna betydelse för fastighetstaxeringen har den dock betydelse i åtskilliga andra sammanhang, så— som vid den kommunala planeringen vid folk— och bostadräkningen och för andra statistiska ända— mål. Med hänsyn härtill bör uppgiften även i fortsättningen redovisas och längdföras. Som grund för att avgöra om huset skall klassificeras

som permanent— eller fritidshus bör en enkel schablonregel tillämpas, exempelvis om någon är

mantalsskriven på fastigheten eller inte.

Slutligen bör i byggnadskategorien även beaktas om huset är inrättat för en eller två familjer, dvs. hur många lägenheter som finns i huset. Om det finns anledning att göra sådan värdeskillnad är det nämligen osäkert om den kan beaktas på annat sätt. Byggnadskategorien bör därför bestäm— mas även med hänsyn till antalet lägenheter om särskilda skäl härför föreligger.

Klassindelningen för värdefaktor i byggnadskate— gori bör i första hand vara friliggande villor, kedjehus och radhus. Något särskilt lagstadgande

härom anser kommittén dock inte nödvändigt. Fastighetsrättsliga förhållanden

De fastighetsrättsliga förhållandena kan ha ett avgörande inflytande på taxeringsenhetens mark-

nadsvärde.

En taxeringsenhet som utgör självständig fastig— het kan vanligen säljas utan några restriktioner i motsats till en taxeringsenhet som inte utgör självständig fastighet. I det sistnämnda fallet är framför allt möjligheten att avstycka marken

en förutsättning för att försälja den.

Begreppen självständig och osjälvständig fastig— het används här för att uttrycka de fastighets- rättsliga förhållandena även om begreppen rent

språkligt sett inte är helt adekvata.

Vid 1975 års taxering användes en generell kor— rektion för småhus på taxeringsenhet som inte ut— gjorde självständig fastighet. Korrektionen in- nebar att riktvärdet skulle utgöra 80 % och i vissa fall 60 % eller därunder av det riktvärde som skulle ha använts, om taxeringsenheten hade utgjorts av självständig fastighet. Denna gene— rella korrektion grundade sig på en uppskattning av den värdenedsättning som kan vara motiverad med hänsyn till osäkerheten i en bedömning att tomten kan avstyckas, kostnaderna för avskiljan— det och väntetiden innan en avstyckning kan ge- nomföras.

Kommittén anser att i riktvärdet för småhus kan

behöva beaktas tre olika fastighetsrättsliga för— hållanden, nämligen småhus som ligger på tomtmark som utgör självständig fastighet samt på tomtmark som utgör icke självständig fastighet och som går

resp. inte går att avstycka.

Gränsdragningen mellan kategorierna självständiga resp. osjälvständiga fastigheter bör inte ge någ- ra svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Däremot kan det vara svårt att avgöra om tomtmar— ken på osjälvständiga fastigheter går att avstycka. Flertalet tomter som är bebyggda med ett själv— ständigt fungerande bostadshus av någorlunda god beskaffenhet kan dock med hänsyn till gällande praxis förutsättas vara avstyckningsbara under förutsättning att byggnaden inte är behövlig för jord— och skogsbruksnäringen. En tomt bör enligt kommitténs mening anses som avstyckningsbar i de fall det, som i det nyss anförda exemplet eller eljest, är uppenbart att tomten går att avstycka.

Någon mer ingående prövning av avstyckningsmöj—

ligheterna bör således inte företas.

Skillnaden i värde mellan en självständig och osjälvständig fastighet beror bl.a. på att en osjälvständig fastighet inte kan intecknas sär— skilt och därmed inte heller belånas. Mellan en självständig fastighet och tomtmark som utgör osjälvständig fastighet men som går att avstycka synes värdeskillnaden vara mindre än mellan av- styckningsbar och inte avstyckningsbar tomtmark. Enligt de kriterier som har föreslagits gälla för att en tomt skall anses som avstyckningsbar bör det nämligen vara uppenbart att en sådan

tomt skall kunna avstyckas.

Kommittén föreslår att klassindelningen av Värde— faktorn fastighetsrättsliga förhållanden görs med hänsyn till de gränsdragningsproblem som har be—

rörts ovan.

Värdeordning

Med Värdeordning bör avses småhusets värde i för— hållande till övriga småhus inom tomten. Det har nämligen från värderingssynpunkt betydelse om en byggnad är det enda småhuset på tomten eller inte. Eftersom varje hus värderas för sig bidrar det andra och tredje huset inte till totalvärdet på samma sätt som det första huset. Det vanligaste fallet när denna värdefaktor torde komma till an- vändning är den s.k. typkod 17, dvs. tomt med två eller flera småhus inrättade till bostad för fler än två familjer. Även småhus med tomträtt och ut— hyrda småhus bör kunna särskiljas inom ramen för

denna värdefaktor.

Någon föreskrift i lagtext om hur en klassindel— ning av Värdefaktorn Värdeordning skall göras sy—

nes inte vara erforderlig.

13.2.4. Olika sätt att redovisa byggnadsvärdet

13.2.4.1 Allmänna synpunkter

Värdet av småhus bestämdes som tidigare har nämnts vid 1975 års taxering normalt med hjälp

av byggnadsvärdetabeller.

Kommittén har övervägt om tabeller även i fort— sättningen bör behållas för att ange byggnadsvär— det för småhus eller om andra metoder i stället bör komma till användning. De alternativ som kan komma i fråga är — förutom tabell - formel eller nomogram. Till grund för samtliga metoder ligger de förutsättningar som enligt vad som har redovi— sats tidigare har bildat utgångspunkt för tabel— lernas utformning. Tabell, formel och nomogram kan således sägas utgöra olika sätt för att redo—

visa samma förhållande.

Som allmän förutsättning när det gäller att be— stämma metoden för att ange byggnadsvärde bör gälla att taxeringsvärdet vid 1981 års fastig— hetstaxering måste kunna beräknas av fastighets— taxeringsnämnderna utan hjälp av ADB. Ett ADB- system torde till 1981 års taxering inte ha nått sådan utbyggnad att väsentliga delar av värde— ringsförfarandet kan ske maskinellt. Användande av ADB i värderingen skulle innebära att nämnden först gör alla klassindelningar på grundval av

deklarationen och eventuella övriga uppgifter.

Resultatet av klassindelningen sänds sedan in till länsstyrelsen som med hjälp av datamaskin beräknar det värde som svarar mot den gjorda klassindelningen. Nämnden får alltså inte i sam— band med klassindelningen reda på husets värde utan detta kommer att redovisas först när data—

behandlingen är klar.

Det bör dock för nämnden vara av intresse att utan omvägen via en datamaskin omedelbart efter klassindelningen kunna se vilket byggnadsvärde som erhålls. Nämnden kan därvid bedöma om resul— tatet framstår såsom rimligt eller om det finns anledning att närmare undersöka om förekomsten av säregna förhållanden kan motivera ett högre eller lägre taxeringsvärde. AV huvudsakligen samma skäl bör även fastighetsägaren ha möjlig— het att själv kunna räkna fram taxeringsvärdet

för sin fastighet.

I det följande behandlas de olika alternativen

för angivande av riktvärde var för sig. 13.2.4.2 Byggnadsvärdetabell

AV en tabell med riktvärde kan man alltid under angivna förutsättningar läsa ut ett exakt och entydigt värde. En stegvis förändring av värdena går dock inte att undvika i tabellerna. Detta medför att klassificeringen får stor betydelse. Klassificeringen blir avgörande för frågan om på vilken sida av en klassgräns byggnadsvärdet kom—

mer att finnas.

En tabell är alltid lätt att använda. Efter verk—

ställd klassificering där resultatet utgör in—

gångsdata i tabellen kan tabellvärdet lätt av— läsas. Denna uppgift kan liksom f.n. utan vidare anförtros nämnden under förutsättning att tabel— lerna har ett rimligt omfång. Blir de alltför vidlyftiga och ohanterliga torde en ADB—mässig

avläsning av tabellerna bli nödvändig. 13.2.4.3 Nomogram

Nomogram innebär en grafisk framställning av ak— tuella värdefaktorer. Ingångsvärdena kan till skillnad från vad som är praktiskt möjligt be— träffande tabeller bestämmas enligt en flytande skala, t.ex. på kvadratmetern beträffande stor— lek. Det värde som erhålls ur nomogrammet är steglöst och i och för sig exakt. Däremot kan det vara svårt att göra själva avläsningen med precision. Det torde bli svårt att i det samman— hanget undvika variationer på något eller några tusental kronor. Metoden är heller inte lika lätt att lära ut och att tillämpa som t.ex. användan—

det av tabeller är.

Med hänsyn till det som anförts kan man tveka om det är lämpligt att låta nämnden göra avläsningen eller om detta efter det att nämnden gjort klas— sificeringen bör göras maskinellt. En annan möj— lighet är att nämnden avläser värdet ur nomogram- met och till sin hjälp har någon form av "lat—

hund", exempelvis tabell. 13.2.4.4 Formel

I likhet med vad som gäller beträffande nomogram—

met kan Värdefaktorerna med hjälp av formler be—

stämmas enligt en flytande skala utan att de in— ordnas i olika klasser. Liksom då man avläser värdet korrekt ur ett nomogram blir värdet exakt då det bestäms med hjälp av formel. Till skill- nad mot nomogrammet uppstår emellertid aldrig någon tvekan om vilket det rätta värdet är då man tillämpar formel för beräkningen. Från värde— ringsteknisk synpunkt är formeln den bästa meto— den för att ange byggnadsvärde. Med formeln und— viks olika delberäkningar och avrundningar som

medför större fel i slutresultatet.

En formel konstruerad på grundval av de förut— sättningar, som har angetts tidigare, blir dock med nödvändighet relativt invecklad. Den blir även svår att lära ut till taxeringsfunktionärer och andra samt svår att tillämpa utan tekniska hjälpmedel. Nämnden torde därför inte efter verk— ställd klassificering manuellt kunna räkna fram byggnadsvärdet. För detta krävs en maskinell ut— räkning med hjälp av ADB. För att nämnden ändock skall kunna bedöma resultatet av viss klassifi— cering bör formeln kompletteras med nomogram (eller tabell) som lathund.

13.2.4.5 Slutsats

Kommittén anser att värdering med hjälp av tabell bäst motsvarar de allmänna krav som inledningsvis uppställdes beträffande den metod som bör komma till användning. Tabellen är lätt att använda och ger ett entydigt svar. Nackdelen med de stegvisa förändringarna i värdena får man försöka lösa med en finare klassindelning och därav följande mind—

re steg i tabellen.

I detta sammanhang bör påpekas att riktvärdena bör vara värderingstekniskt anpassade, dvs. det bör finnas en viss korrespondens mellan noggrann— heten i underlaget och slutresultatet. Med det underlag som fanns vid 1975 års taxering var det egentligen inte möjligt att bestämma värdefakto— rerna med större noggrannhet än vad som skedde. En mer förfinad klassindelning förutsätter att nämnden genom besiktning, studier av byggnads— ritningar eller på annat sätt skaffar sig större kännedom om den aktuella byggnaden. Detta får särskild betydelse vid 1981 års taxering, efter— som det är möjligt att de värden som bestäms vid denna taxering får bilda utgångspunkt för en fram—

tida rullande taxering.

Kommittén anser således att riktvärde för småhus bör anges i form av byggnadsvärdetabell även vid 1981 års allmänna fastighetstaxering, särskilt som man vid denna taxering inte kan räkna med att ha ett fullt utbyggt ADB—stöd.

Såsom har påpekats tidigare bör dock formen för att ange byggnadsvärdet inte tas in i lagtext utan denna fråga bör i stället ankomma på rege— ringen — eller i praktiken RSV — att få avgöra. Kommitténs synpunkter i denna del är således mer att betrakta som en redogörelse för de allmänna bedömningar som enligt kommitténs mening bör lig—

ga till grund för avgöranden i dessa frågor. 13.2.5 Säregna förhållanden Under avsnitt 13.1.3 har redovisats vilka omstän—

digheter som enligt Handledningen borde bedömas

som säregna förhållanden för en taxeringsenhet

med småhus och föranleda en justering av rikt—

värdet.

Det kunde bl.a. finnas anledning att justera värdet av ett fritidshus med ledning av värdet enligt tillämplig P—tabell och värdet av ett permanenthus med ledning av F—tabellen för om— rådet. Dessa grunder för justering av riktvärdet kommer att bortfalla om en gemensam tabell för

permanent- och fritidshus kommer att användas.

Justering av riktvärdet kunde vidare enligt Hand— ledningen komma i fråga även vid värdering av tvåfamiljsvillor. För dessa borde nämligen i un— dantagsfall en värdering med ledning av utgående eller uppskattad hyra lämna vägledning vid beräk— nandet av värdet. Om antalet lägenheter kommer att beaktas vid bestämmandet av Värdefaktorn byggnadskategori — vilket enligt kommitténs för— slag kommer att bli möjligt om särskilda skäl föreligger - kan justering av riktvärdet inte ske för att byggnaden är en tvåfamiljsvilla. I den mån denna omständighet inte har beaktats vid riktvärdets bestämmande bör dock möjlighet att

justera riktvärdet finnas.

Även övriga omständigheter som angavs i Handled— ningen som skäl för justering av riktvärdet bör kunna tillämpas i fortsättningen. Den omständig- het som enligt kommitténs mening företrädesvis bör komma till användning är om husets skick vä- sentligt avviker från vad som är normalt, vilket bör kunna föranleda såväl en sänkning som höj— ning av riktvärdet. Vidare bör, som tidigare har nämnts, som säreget förhållande beaktas den om- ständigheten att viss ökad bostadsyta i speciella

fall kan medföra en sänkning av byggnadsvärdet.

'=-.'.."' 141-:.. .. 1'5'. .

';llirpum'L'z' !-"."s», Juul n:. _._ |

u'l'

.. .' ";-fl.”: ”'... ,, ”.""'._| .' . .. .- . ' ' " . ' ' "å.,a'uur'..'-.,r.|'|'|.'.'-l.|..n|||å| l.", '.'.". ' '.'L' .| .. " ld' ," _l'|.|'-_'|,.' ||'-| ' n'? ' '- |-1""" .'.' I'—- ' L' ..'

| |. ||'

.'|' '|'”. _l'j-l" ." .-."':'LJ' .: ”' J'..|' '| L.' I.].J, '.'.

Thu" ”E ':'CI-II'I'FI'II "I"” Myth; ..I'::.." .'|,'_I.". .'|'..

"&%%' |||'-")':” | ['_'-'I |A ,'J'III:"'- " " ' -.' | . : läg-"”! ni:.uv' 1:'|,'l'i#' "l'|'_'|', "|'||- " '. '

.'F " . ' '.|-. rim-i .|;'1""' |. '.'|". '. .

'prq '.|.n.-|||' ||'i'i._,i..

Jag” "";ij ”"'-”"'Ul .|-.,.|'

:n' |” ”kul!!-luhn" ' "| =_"='|_.'| '."'.|..

lin-'|' .'h' 1.5»,- l',' 1'1".'4"'

1: .. ...till-||'...- .H.-ul '.'i' ”?TWE' .'T'-|| '.'| ":'.'.' ' '. |'”" '-| ..

...min-'.' .. —'-' "' Lun-,». -. m.:

.'""'"' ""%|.,._""'=1;"""" 'L.|.'|; ".|.-. ||-.»» » .||-. ”'.| ' ”ai-# ”? .';-k '|'|.|'r"".,|_'1.' ,-_ "| ,,..,,..,.,. _ .'

;'- . "| "|'|"' |.|' ': ";-51331 k”'l"|5'|".""' ".""" "'|' -| '. "UH '

'.' ' mm .'vL

'.' '||'._'_|'|'1-' ."r|L|-'|.-.' ,'1" I'll-___ r|:|_l _,szrl

,.'jfi-1.$m1ävv ",'. .'|',. ,'p_|||.'.:'- '._':M »W»,'i,|å,['l": .."'.'.|.'| "..,-115114:

-.., , '||'l J.IF- E.G' .'|||.L,".|.'-| ',:L|.|_' |J||

MFF.. ._'|_..|'..I.,.::.-..'.I'r ...i. |;.||.|_'."| ll ä' ' ' IJ||| l l ' MU. '_tbl "',—.|',»le .'B'"' 40J4t|c1 'In E» :1-"-' .'-.'i Hut-,man -r'....|.ui'r'.'r -_- "|.h."" ' 'gör- r,'||_': |E.|_,|'_5,'|l|"||'|'.. 5 '._'| U £.;

14 VÄRDERING AV HYRESHUS 14.1 Gällande ordning 14.1.1 Allmänt

I likhet med vad som gäller beträffande småhusfastig— het är de regler i KL, som rör värdering av hyreshus— fastighet mycket knapphändiga och översiktliga. De— taljerade regler lämnades i stället i de anvisningar som RSV och skattecheferna meddelade inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. En redogörelse för inne-

hållet i dessa anvisningar lämnas i det följande.

I korthet kan nämnas att värderingen skedde med led— ning av markvärdekartor och tabeller över bruttokapi- taliseringsfaktorer (H—tabeller). Taxeringsenhetens totalvärde bestämdes genom att totalhyran multiplice- rades med en bruttokapitaliseringsfaktor. Denna er— hölls från en anvisad H—tabell, sedan vissa värdefak— torer hade bestämts för taxeringsenheten. Byggnads— värdet erhölls därefter genom att totalvärdet minska—

des med markvärdet.

14.1.2. Upprättande och utformning av tabeller över bruttokapitaliseringsfaktorer (H— tabeller)

Till grund för fastställande av det totala taxerings— värdet för hyreshusfastigheter fastställde RSV fem tabeller, H1 — H5, över tillämpliga bruttokapitalise—

ringsfaktorer med vilka den totala hyran skulle multi— pliceras. Det preliminära valet av tabell gjordes med

hänsyn till tätortens storlek.

Innan definitiva H—tabeller fastställdes företogs en provtaxering. Vid denna utreddes vilka tabeller som skulle användas inom olika tätorter — och beträffande större tätorter inom olika stadsdelar — samt vilka korrektioner av de föreslagnaH—tabellerna som behöv-

des.

I tabellerna fanns bruttokapitaliseringsfaktorer an— givna för olika ålders— och standardklasser samt för olika hyresnivåer och förhållandet mellan taxerat markvärde och totalhyra. Hyran uttrycktes i kronor per kvadratmeter lägenhetsyta. I anvisningarna lämna— des även föreskrifter om tabellernas tillämpningsom—

råden inom olika tätorter i länen.

Värdefaktorerna för hyreshus var åldersklass, stan—

dardklass och hyra.

Åldersklassen bestämdes främst med hänsyn till nybygg— nadsåret. Hade omfattande till— eller ombyggnad före— kommit bestämdes åldersklassen med hänsyn därtill. Klassernas antal var nio, vartill kom en klass avse- ende hus under byggnad eller med okänd ålder. De för— sta sju klasserna — hus byggda år 1950 eller senare— omfattade fem år, trettio- och fyrtiotalshus tio år medan hus byggda före år 1930 bildade en klass. Vid klassificeringen beaktades till— eller ombyggnad be- roende på hur omfattande denna varit till storlek och kostnad.

Standardklassen bestämdes med utgångspunkt i byggna— dens modernitet. Tre klasser förekom, nämligen moder—

na, halvmoderna och omoderna fastigheter. Vid bedöm—

andet av byggnadens modernitet beaktades förekomsten av vattenledning, avlopp och vattenklosett i samtliga lägenheter, centralvärme samt bad— eller duschrum i

minst 80 % av samtliga lägenheter.

Hyran beräknades som total årshyra och angavs i jämna 1 OOO—tal kronor. Med totalhyran avsågs hela det be— lOPP som en hyresgäst skulle betala till hyresvärden. Detta innebar exempelvis att i hyresbeloppet skulle ingå förekommande va— och städningsavgifter samt kostnader för uppvärmning och varmvatten. Om avgifter för hushållsförbrukning av gas och elektricitetundan— tagsvis ingick i hyresbeloppet skulle dessa avgifter

dock inte inräknas i hyran.

Speciella regler gällde för hyresreglerade lägenhe— ter, bostadsrätts— och andelslägenheter samt för lä— genheter som disponerades av ägare och av honom när— stående eller som var uppenbart subventionerade eller

stod outhyrda.

För att underlätta hyresuppskattningen, vilket ut- gjorde det väsentliga värderingsarbetet, togs i skat- techefens kompletterande anvisningar in rekommenda— tioner angående beräkning av genomsnittshyror för

fastigheter av olika åldrar. 14.1.3 Bestämmande av byggnadsvärde

Värderingen tillgick så att taxeringsenhetens total— värde bestämdes genom att totalhyran multiplicerades med en bruttokapitaliseringsfaktor. Denna erhölls från anvisad H—tabell, sedan åldersklass, standard— klass samt förhållandet mellan taxerat markvärde och totalhyra hade bestämts för taxeringsenheten. Bygg— nadsvärdet erhölls därefter genom att totalvärdet

minskades med markvärdet.

Nybyggda fastigheters byggnadsvärde kunde även bestänr mas med produktionskostnadsmetoden. För hyreshus av normal beskaffenhet kom denna metod endast i fråga som en kontrollmetod. För små hyreshusfastigheter'kun— de det även vara intressant att jämföra med det värde

som erhölls enligt tillämplig P—tabell.

Vid bestämmandet av byggnadsvärdet kunde även säregna förhållanden behöva beaktas. Justering av byggnadsvär— det kunde exempelvis ske om byggnaden inte var nor— malt underhållen. Med hänsyn till svårigheterna att fastställa i vilken utsträckning årliga drifts— och underhållskostnader avvek från vad som kunde betrak— tas som normalt justerades endast i undantagsfall för avvikelse i detta hänseende. Saneringsfastighet skul- le i princip inte åsättas något byggnadsvärde. I de fall ett visst byggnadsvärde ändock ansågs böra åsät—

tas justerades markvärdet i motsvarande mån. 14.2 Synpunkter och förslag 14.2.1 Allmänt om värdering av hyreshus

Värderingen av hyreshus grundades vid 1975 års taxe— ring på fastighetens avkastning. Då någon alternativ värderingsmetod för de flesta fastigheter av dennatyp inte torde vara praktiskt möjlig bör en värdering grundad på avkastningen enligt kommitténs mening läg- gas till grund för lagstiftningen i detta avseende. Värderingen bör alltså tillgå så att man först be— stämmer värdet av tomtmarken och därefter värdet av den värderingsenhet som utgörs av hyreshuset ochtill— hörande tomtmark. Detta värde erhålls som produkten av värderingsenhetens totalhyra och en bruttokapita— liseringsfaktor. Genom att sedan minska detta värde med värdet av tomtmarken erhålls värdet av hyreshu—

set.

Alternativa metoder har övervägts beträffande de mindre hyreshusen. Det visade sig nämligen vid 1975 års taxering att dessa åsattes låga taxeringsvärden i förhållande till jämförbara fastighetstyper. Detta missförhållande synes kunna tillrättaläggas bl.a.ge— nom att man i värderingsmodellen tar större hänsyn till värdefaktorns storlek. Därför vill kommittén

inte föreslå någon alternativ värderingsmetod.

Kommittén föreslår att det i 9 kap. 1 5 ges en kort beskrivning av tillvägagångssättet vid värdering av hyreshusenhet. En sådan beskrivning är enligt kommit— téns mening motiverad med hänsyn till att hyreshus— enhetens delvärden,till skillnad från delvärdena för

de flesta övriga taxeringsenheters,inte bestäms var

för sig. 14.2.2 Vad riktvärdet bör avse

Med hänsyn till det sätt på vilket värderingen av hyreshus enligt kommitténs mening bör ske bör rikt- värdet för en värderingsenhet bestående av hyreshus med tillhörande tomtmark anges genom en bruttokapita— liseringsfaktor. Denna bör ange förhållandet mellan värdet av värderingsenheten och den årliga totalhyran för hyreshus inom värderingsenheten.

Med totalhyran bör avses bruksvärdehyra för bostäder och marknadsmässig hyra för lokaler. Liksom vid 1975 års taxering bör den utgående hyran i de flesta fall förutsättas motsvara bruksvärdehyran resp. den mark— nadsmässiga lokalhyran. Den nivå i vilken denna hyra skall bestämmas bör vara densamma som gäller för Värdetidpunkten, dvs. den genomsnittliga hyresnivån

under andra året före taxeringsåret.

En definition av totalhyra föreslås lämnas i 9 5 kap. 3 5. I samma paragraf bör även tas in en erinran om att hyran skall bestämmas till den genomsnittliga

hyresnivån Vid Värdetidpunkten.

14.2.3. Värdeserien

Även för hyreshusen bör RSV upprätta ett tabellverk där riktvärdet, dvs. bruttokapitaliseringsfaktorn, för en hyreshusenhet av viss angiven beskaffenhet knyts till en Värdeserie. Den hyreshusenhet som bör ligga till grund för Värdeserien föreslås vara en värderingsenhet som är bebyggd med ett modernt hyres— hus, uppfört mer än 30 år före taxeringsåret, av nor— mal storlek och med ett normalt förhållande mellan värderingsenhetens markvärde och dess årliga total— hyra. Värdet av en sådan hyreshusenhet kan sägas ut- trycka värdenivån inom ett värdeområde.

Enligt kommitténs bedömning bör den vanligastebrutto— kapitaliseringsfaktorn vara av storleksordningen 5,0. Serien bör sedan byggas upp så att skillnaden mellan stegen uppgår till 10 % av faktorn 5,0 om faktorn är större än 5. Skillnaden mellan stegen blir då mindre än 10 %. Understiger faktorn däremot 5,0 anser kom— mittén att steg om 0,5 blir alltför stora. Tätare in— tervaller bör då förekomma. Med denna utgångspunkt föreslås serien få följande utformning: 3,0, 3,2 osv. t.o.m. 5,0 därefter 5,5, 6,0 osv.

Den föreslagna Värdeserien innebär något större skill— nader mellan stegen än de som har föreslagits beträff—

ande småhus.

I 9 kap. 2 5 FTL bör föreskrivas att som riktvärde för en hyreshusenhet av angiven beskaffenhet får an—

ges endast Värden i en fastställd Värdeserie.

14.2.4. Riktvärde och värdefaktorer

14.2.4.1 Allmänt

De omständigheter som enligt kommitténs mening bör särskilt beaktas vid bestämmande av riktvärdet för hyreshus är storleken (Värdefaktorn storlek) den åter— stående livslängden (Värdefaktorn ålder), byggnadsma- terialet och utrustningen (Värdefaktorn standard) samt förhållandet mellan värderingsenhetens markvärde och

dess årliga totalhyra (Värdefaktorn markvärdeandel).

Värdefaktorerna vid 1975 års taxering var totalhyra, ålder, standard och markvärdet dividerat med totalhy- ran. Kommittén föreslår således en viss förändring i jämförelse med 1975 års taxering, nämligen att total—

hyran ersätts med storleken som värdefaktor. 14.2.4.2 Värdefaktorerna

Under detta avsnitt lämnas en redogörelse för inne— börden av de olika Värdefaktorerna och de klassindel— ningar som enligt kommitténs mening lämpligen bör

komma till användning. Storlek

Värdefaktorn storlek bör bestämmas på i huvudsak sam— ma sätt som beträffande småhusen, dvs. med hänsyn till storleken av husets golvplan. Även för hyreshu— sen bör svensk standard gälla. Samma resonemang som i denna del har förts beträffande småhusen är till—

lämpligt även för småhusen.

För att inte värdeskillnaden mellan de olika stor— leksklasserna skall bli alltför stor bör det finnas

minst fem storleksklasser.

Vissa pågående undersökningar inom LMV tyder på att totalhyran skulle kunna vara en bättre mätare på hy— reshusenhetens storlek än storleken av husets golv— plan. Slutlig ställning till vilket storleksmått som bör användas bör därför inte tas förrän dessa under—

sökningar har slutförts.

Ålder

Åldern bör liksom för småhusen ge uttryck för hyres—

husets sannolika återstående livslängd. Denna uppskat— tas enklast med utgångspunkt i hyreshusets nybyggnads— år. Hänsyn bör även tas till de om— och tillbyggnader som har företagits och vid vilken tidpunkt detta har

skett. Vid 1975 års taxering påverkades åldern endast av mer omfattande till— eller ombyggnad. Kommittén an— ser att i princip alla till— eller ombyggnader bör be— aktas. Är dessa endast av mindre omfattning kommer de

även att påverka värdet i mindre utsträckning.

Den åldersklassindelning som gjordes vid 1975 års taxering visade sig medföra alltför stora skillnader i värde mellan framför allt 40— och 50—talshus. Detta bör beaktas vid kommande åldersklassindelning. Kom- mittén anser det tillräckligt att i lagtext föreskri— va att åldersklassen för hyreshus som är högst 40 år eller motsvarande inte får göras större än 10 år

eller motsvarande.

Standard

Standarden bestämdes vid 1975 års taxering med ut— gångspunkt i fastighetens modernitet. Denna värdefak— tor kan bestämmas på olika sätt. Vid 1975 års taxe— ring bestämdes den med hänsyn till den sanitära ut—

rustningen.

Även OH|detmed utgångspunkt från de slutsatser som kan dras ur tillgänglig prisstatistik är tillräckligt att i standarden beakta den sanitära utrustningen an— ser kommittén dock att standardbegreppetbörges samma innebörd såväl för småhus som för hyreshus. Standar— den bör därför bestämmas med hänsyn till hyreshusets byggnadsmaterial och utrustning. Däremot bör det vara tillräckligt att det minsta antalet standardklasser bestäms till tre för hus som har en ålder om högst

40 år eller motsvarande. För äldre hus bör antalet

standardklasser även få understiga tre.

Markvärdeandel

Med markvärdeandel avses förhållandet mellan värde— ringsenhetens markvärde och dess årliga totalhyra. Denna värdefaktor förekom även 1975 och den enda för—

ändring kommittén föreslår är att faktorn benämns mark—

värdeandel.

Fem klasser förekom i H-tabellerna vid 1975 års taxe— ring. Kommittén anser att för hyreshus med en ålder om minst 20 år bör föreskrivas att minst tre klasser

skall finnas.

11 kap. 4 5 föreslås innehålla en uppräkning och defi— nitioner av de olika värdefaktorer som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande. Vidare bör i an— slutning till varje värdefaktor tas in tidigare redo— visade bestämmelser angående klassindelning.

14.2.5 Sättet att redovisa riktvärdet

Tillämpliga bruttokapitaliseringsfaktorer redovisades vid 1975 års taxering i form av tabeller, H—tabeller. Kommittén förutsätter att så blir fallet även vid

1981 års taxering. I tidigare avsnitt har framförts

att tillämplig H—tabell bör anges på riktvärdekartan. På detta sätt kan man även komma till rätta med vissa problem som många fastighetstaxeringsnämnder hade 1975, nämligen att med utgångspunkt i tätortens stor— lek dra gränserna för de olika tabellernas använd—

ningsområde. 14.2.6 Säregna förhållanden

Under avsnitt 14.1.3 har redovisats vilka omständig— heter som enligt Handledningen borde bedömas som sär— egna förhållanden. Dessa omständigheter bör enligt

kommitténs mening även i fortsättningen kunna föran— leda en justering av riktvärdet. I första hand torde det komma i fråga att justera riktvärdet på grund av

att hyreshuset är onormalt underhållet.

15 VÄRDERING AV EKONOMIBYGGNADER 15.1 Gällande ordning 15.1.1 Allmänt

Regler angående byggnadsvärde på jordbruksfastig— het lämnas i punkt 2 d) av anvisningarna till 10 S KL.

Enligt denna anvisningspunkt gäller att såsom bygg— nadsvärde på jordbruksfastighet skall det mervärde redovisas som taxeringsenheten har på grund av att

den är bebyggd.

Byggnadsvärdet för jordbruksfastighet skall vidare beräknas som summan av värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. Vid bestämmandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl.a. värde av andel i samfällighet i vad andelen avser byggnad.

Från byggnadsvärdet skall urskiljas och särskilt anges värde dels av byggnader som används av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels av ekonomibyggnader sammantagna och dels av över— byggnad. Med överbyggnadsvärde avses värdet av byggnad i den mån den inte behövs för jordbruk eller skogsbruk.

15.1.2. Utformning av värderingsansvisningar

för ekonomibyggnader

I värdet av ekonomibyggnader ingår enligt Hand— ledningen värdet av samtliga byggnader som inte beaktas vid bestämmandet av bostadsbyggnadsvärdet. Detta gäller främst djurstall och övriga ekonomi— byggnader såsom loge, lada, maskinhall, magasin

och potatislagerhus. Därutöver ingår även värdet av garage, bastu, förrådsbyggnad m.m. i den mån de inte har beaktats vid beräkning av bostadsbyggnads— värdet samt värde av växthus, kvarnbyggnad,pump—

hus och liknande.

Metodiken vid värdering av ekonomibyggnader ut— arbetades först inför 1975 års allmänna fastig— hetstaxering. Värderingsanvisningar och redovis- ning av värdefaktorer och värden kom härvid att bli långt mer omfattande än tidigare. Frågan om huruvida hela ekonomibyggnader inkl. utrustning skulle värderas som en enhet eller om byggnaderna först skulle delas upp på djurstallar, logar, lador, maskinhallar, utrustning för foder— och spannmålshantering blev föremål för utredningar. Dessa ledde till slutsatsen att modellen borde konstrueras i huvudsak enligt det senare alterna— tivet. Främsta anledningen till detta var att me— toden skulle vara tillämpbar på alla typer av byggnadsbestånd och vid alla olika driftsinrikt— ningar. Äldre omoderna byggnadsbestånd borde dock

kunna värderas schablonmässigt i ett sammanhang.

Reglerna för värderingen har lämnats i Handled— ningen. Enligt dessa skall värderingen ske med

hjälp av ett antal olika värdetabeller, E—tabeller.

De mindre värdefulla byggnaderna värderas bestånds—

vis med hjälp av en schablontabell medan de värde— fullare byggnaderna värderas byggnadsvis med hjälp av utförliga tabeller. Beroende på byggnadernas användningssätt, modernitet, ålder och utrustning delas ekonomibyggnadsbeståndet upp i följande

byggnadskategorier:

1. Omoderna djurstallar samt övriga ekonomibygg— nader byggda före 1950. Riktvärdena för byggnadskategori 1, tabell E 1, anges beståndsvis innefattande värdet av bygg— nadsskal och inredning. Tillämpliga värdefak— torer är storleksklass och klass för skick.

Halvmoderna och moderna djurstallar. Byggnadskategori 2, värderas individuellt med ledning av byggnadstabell E 2. Även omoderna djurstall byggda åren 1950 — 1979 jämställs med halvmoderna djurstall och hänförs till byggnadskategori 2. Tabellen utvisar riktvärde för byggnad för de flesta värdeklasserna. Ta- bellen omfattar inte vissa större byggnader för vilka anges ett påslag per ytterligare 100 m2. För byggnaderna bestäms värdefaktorer— nas klass för stalltyp, storleksklass, ålders— klass och beskaffenhetsklass.

Övriga ekonomibyggnader byggda 1950 — 1979. Byggnadskategori 3, värderas med ledning av särskild byggnadstabell E 3.

Denna tabell är uppdelad på två avdelningar beroende på byggnadstyp. I tabellen anges riktvärde för byggnad för de flesta värde— klasserna. Tabellen omfattar inte vissa stör— re byggnader för vilka anges ett påslag per ytterligare 100 m2. Riktvärdet innefattar värdet av byggnadsskal och inredning. Värde— faktorerna är klass för byggnadstyp, storleks— klass, åldersklass och klass för skick.

4. Utrustning för spannmålshantering. Byggnadskategori 4, värderas med ledning av tabell E 4. Tabellen utvisar riktvärden för torkar och silor för de flesta värdeklasserna. För vissa större torkar och silor anges värde per ytterligare 100 ton. Värdefaktorerna är

klass för utrustningstyp och storleksklass.

Vid uppdelningen av byggnadsbeståndet skall varje byggnadsdel i fråga om byggnader, som värderas byggnadsvis och är sammanbyggda, beaktas som en fristående byggnad. Med byggnadsår avses tidpunkt för nybyggnad eller i förekommande fall tidpunkt för väsentlig till— eller ombyggnad beroende på kostnaden härför.

RSV fastställde för riket E—tabeller utformade på sätt som har angivits ovan. Olika tabeller för

olika delar av riket ansågs inte behövas vid 1975 års taxering.

15.1.3. Bestämmande av ekonomibyggnadsvärde Vid värderingen uppdelas byggnadsbeståndet i bygg—

nadskategorier, vilket bestämmer vilken E—tabell

som skall användas. Sedan förekommande värdefak—

torer bestämts avläses riktvärdet ur tillämplig E—tabell. Vid användande av tabellen måste upp- märksammas om några föreskrivna särskilda hänsyns— taganden i områdesanvisningarna är tillämpliga i

det aktuella värderingsfallet.

Föreligger säregna förhållanden justeras det värde som beräknats enligt E—tabellen. Ekonomibyggnad som inte kan förväntas bli använd på något sätt och som framstår som helt onyttig för taxerings— enheten beaktas inte vid bestämmandet av ekonomi—

byggnadsvärdet.

För byggnader som är uthyrda eller kan hyras ut kontrolleras E—tabellvärdet genom att även låta faktiskt eller uppskattad hyra tjäna som underlag vid värderingen. För nybyggda ekonomibyggnader

med hög byggkostnad, t.ex. "höns- och svinfabrik— er" kontrolleras E—tabellvärdet genom att värdera dem enligt samma metod som gäller för industri— byggnader. Detsamma gäller ekonomibyggnader för speciella ändamål, t.ex. minkuppfödning och kvarn— ändamål. 15.2 Synpunkter och förslag 15.2.1 Allmänt

En analys år 1976 av erlagda köpeskillingar för jordbruksfastigheter i förhållande till åsatta taxeringsvärden utvisar klart avvikande köpe— skillingskoefficient för ekonomibyggnadsvärde jämfört med övriga delvärden. Sålunda har en köpe— skillingskoefficient om ca 1.2 framräknats för ekonomibyggnadsvärdet mot drygt 2 till ca 4 för

övriga delvärden. (Koefficienten 1.33 antyder att

köpeskilling och det marknadsvärde som ligger till grund för taxeringsvärdet är lika höga.) Det bör dock påpekas att osäkerheten i bestämningen av ko— efficienten för ekonomibyggnader är väsentligt större än beträffande andra delvärden. Dessutom synes till ekonomibyggnadsvärden hänförliga vär— den i undersökningsmaterialet vara låga, ca 6 000 — 7 000 kr. per förvärv med taxerat ekonomibygg— nadsvärde. Det övervägande antalet ekonomibygg— nadsvärden som ingår i det undersökta materialet torde vara bestämda med ledning av tabell

E 1. För de taxeringsenheter som vid 1975 års taxering åsattes ekonomibyggnadsvärde var genom— snittligt ekonomibyggnadsvärde så lågt som 14 000 kr. Det kan tolkas så att ekonomibyggnadsvärdet utgör det delvärde som har den lägsta genomslags— kraften i köpeskillingen. En annan möjlig tolk— ning är att de ekonomibyggnader som hänfördes till tabell E 1 mestadels var av sådan beskaffenhet

att de inte hade bort åsättas några värden alls.

Av de erfarenheter som har inhämtats rörande själva användningen av värderingsmodellen kan konstateras att denna har ansetts lättillämpad och att i de

flesta fall tillämpningen även har skett på avsett

sätt. Vid värdering av nybyggda ekonomibyggnader

med hög byggnadskostnad har man dock i viss utsträck— ning använt reglerna för industribyggnadsvärdering enligt anläggningskostnadsmetoden utan någon redu- cering för anläggningskostnadens genomslagskraft i

marknadsvärdet.

15.2.2 Vad riktvärdet bör avse

Utformningen av regler för värdering av ekonomi— byggnader bör vara sådana att det tabellsystem som introducerades vid 1975 års taxering skall

kunna bibehållas. Det innebär bl.a. att byggnader— na bör kunna värderas beståndsvis, var för sig eller som en del av en byggnad. Riktvärde bör därför kunna anges för samtliga dessa Värderings— enheter. En föreskrift härom bör tas in i 10 kap. 1 S FTL.

15.2.3. Värdeserien

I den mån det blir aktuellt att tillämpa olika tabeller eller liknande i olika delar av landet bör det riktvärde som avser ett nybyggt djurstall för mjölkkor och som är av normal storlek och be— skaffenhet endast få anges till värden i en fast—

ställd Värdeserie.

Även om det kan antas att skilda tabeller inte kommer att användas vid 1981 års taxering, kan detta dock komma att bli aktuellt vid senare taxe—

ringar.

Med hänsyn härtill bör föreskriften om användande

av Värdeserie tas in i 10 kap. 2 5 FTL.

15.2.4 Riktvärde och värdefaktorer

De värdefaktorer som enligt kommitténs mening sär- skilt bör beaktas när det gäller att bestämma rikt— värdet för ekonomibyggnader är byggnadskategori, storlek, ålder och beskaffenhet.

En föreskrift härom föreslås tas in i 10 kap. 3 5. I denna paragraf bör även lämnas en kort definition

av vad som menas med varje värdefaktor.

Byggnadskategori

Denna bör bestämmas med hänsyn till det ändamål

värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Sålunda kan byggnadskategorierna komma att anges till djurstall, övriga ekonomibyggnader samt ut— rustning för spannmåls— och foderhantering.

Storleken bör för torkar bestämmas med hänsyn till torkningsförmågan och för silor med hänsyn till lagringsvolym. För övriga byggnader bör storleken bestämmas med hänsyn till byggnadsarean. Värdefak— torn storlek uttrycks beträffande torkningsförmåga i ton per timme, beträffande lagringsvolym i ton eller kubikmeter och beträffande byggnadsarea i kvadratmeter.

Ålder

Värdefaktorn ålder bestäms på samma sätt som mot— svarande värdefaktor för småhus. Detta innebär alltså att åldern skall ge uttryck för värderings— enhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybygg— nadsår, omfattningen av till— och ombyggnader samt

tidpunkten för dessa.

geskaffenhet

Beskaffenheten bör bestämmas med hänsyn till bygg— nadsmaterial och utrustning samt byggnadens skick. Värdefaktorn beskaffenhet får anges som en samman— vägning av olika faktorer, t.ex. i form av ett

poängsystem.

15.2.5. Säregna förhållanden

De omständigheter som i Handledningen anges som skäl för justering av riktvärdet p.g.a. säregna förhållanden — och som har redovisats under av— snitt 15.1.3 — bör enligt kommitténs mening be— dömas som säregna förhållanden även vid I981 års

taxering.

IL- » .i U., .. , . I». Iaf H,.

» "*F.

16 VÄRDERING AV TOMTMARK

16.1. Gällande ordning

1b.1.1 Allmänt

I de allmänna och mer översiktliga värderingsreg— lerna i 9 S KL finns inte några stadganden som speciellt avser värdering av tomtmark.

För annan fastighet finns i punkt 3 a)av anvisning— arna till 10 5 KL förutom en definition av del— värdet markvärde vissa regler om vad som skall beaktas vid bestämmandet av markvärdet. Enligt denna anvisningspunkt skall vid bestämmandet av markvärdet beaktas bl.a. servitut, som inte avser rätt till byggnad, rätt till ersättningskraft, an— del i samfällighet i vad den avser mark och mark— anläggning, rättighet att ansluta till allmän va- anläggning samt om skyldighet att erlägga gatu— kostnadsbidrag är fullgjord eller inte.

Enligt 143 5 2 mom. TL upprättade fastighetstaxe— ringsombudet vid provtaxeringen inför 1975 års taxering förslag till markvärdekartor, vilka för tätbebyggda delar av verksamhetsområdet utvisade genomsnittligt värde på tomter av den storlek som för de olika delområdena var normal. Undersökning— en skulle underställas en arbetsgrupp inom fastig— hetstaxeringsnämnden (143 5 2 mom. andra stycket TL) och därefter fastställas av skattechefen (144 S 2 mom. tredje stycket KL).

De mer detaljerade reglerna angående värdering av tomtmark återfanns vid 1975 års taxering i de anvisningar som RSV och skattechefen meddelade, bl.a. i form av värderingstekniska anvisningar

och markvärdekartor.

Den fortsatta framställningen rörande nuvarande värderingsmetoder för tomtmark innefattar huvud— sakligen en redogörelse för reglerna i RSV:s och skattechefernas anvisningar inför 1975 års all—

männa fastighetstaxering.

16.1.2. Tomtmark för småhusändamål

16.1.2.1 Upprättande och utformning av markvär— dekartor

Detaljerad markvärdekarta upprättades i enlighet med RSV:s anvisningar för tätbebyggda områden. För övriga områden upprättades översiktlig mark— värdekarta. Undantagsvis fanns även möjlighet att redovisa riktvärden i skriftlig form utan kartre— dovisning. Markvärdekartorna grundades i första hand på försäljningar av obebyggda fastigheter. Omfattningen av sådana försäljningar är dock be— gränsad. Även köp av bebyggda fastigheter inom färdigexploaterade områden togs till utgångspunkt för markvärdekartan, eftersom ett starkt samband mellan markvärdenas storlek och tillämplig bygg- nadsvärdetabell kunde konstateras. I RSV:s anvis—

ningar föreskrevs i detta avseende följande:

Följande relationer mellan det totala taxerings— värdet för en fastighet bebyggd med ett normhus uppfört under 1960—talet och tillämpligt riktvär—

de för normaltomten i området kan anses som nor—

mala och skall användas om inte förhållandena

på orten ger stöd för andra relationer.

Totalt taxeringsvärde för Normalt riktvärde för fastighet med normhus, normaltomten (inkl. uppfört under 1960—talet förekommande anslut— ningsavgifter, nor— mala trädgårdsanlägg— ningar m.m.) i områ— det

1 000 kr. 1 000 kr. 22250 2190

210 70

170 50

150 40

130 30

110 20 ZJOO 2315

På grundval av RSV:s anvisningar erhöll markvär— dekartorna följande utformning vid 1975 års all—

männa fastighetstaxering.

Fastställd markvärdekarta utvisade riktvärde för en normaltomt inom olika områden. Undantagsvis kunde kartan i stället för riktvärde för normal— tomt ange värdet per kvadratmeter tomtyta. Detta gällde dock endast inom områden där osäkerhet

rådde om den framtida indelningen i tomter.

I de riktvärden som angavs på markvärdekartan hade vissa värdefaktorer beaktats, nämligen lä— get i förhållande till tätortscentrum, stora trafikleder, grönområden och liknande samt den typ av bebyggelse som enligt plan var tillåten eller tomten eljest var avsedd för. Detta marke— rades på kartan genom olika bokstavsbeteckning— ar, 5 för småhus, SF för friliggande småhus,

SK för kedjehus, SR för radhus och F för fri— tidshus. De angivna riktvärdena avsåg vidare vanligen att tomten var av normal beskaffenhet i olika avseenden, såsom i fråga om utseende, mark— beskaffenhet, byggnadstekniska förutsättningar och trädgårdsanläggningar. Vidare förutsattes

att anslutningsavgifter och gatukostnader var

erlagda om va—anläggningar och gator var utbyggda.

Om andra än nu redovisade förutsättningar hade legat till grund för riktvärdet måste detta an- märkas på kartan. Avvek många fastigheter från vad som förutsatts vid riktvärdets bestämmande borde markvärdekartan dessutom innehålla rekom—

mendationer om vilka justeringar som borde ske.

Riktvärdena för normaltomt angavs i hela tusen— tal kronor, normalt inom Värdeserien 1 000, 2 000, 3 000, 5 000, 7 000, 10 000, 15 000, 20 000,

25 000, 30 000, 35 000, 40 000, 45 000, 50 000,

60 000 och 70 000 kr.

16.1.2.2 Bestämmande av markvärde

Värderingen tillgick så att det på kartan angiv— na riktvärdet avlästes för taxeringsenheten i fråga. Utgjordes taxeringsenheten av en själv— ständig fastighet motsvarade detta riktvärde taxeringsenhetens markvärde, om inte säregna för— hållanden förelåg för taxeringsenheten. Utgjordes taxeringsenheten inte av en självständig fastig- het, bestämdes riktvärdet genom användande av en generell korrektion till 80 % av det värde som skulle ha gällt för en självständig fastighet. Reduktionen skulle dock uppgå till minst 1 000 kr.

Dessutom gällde att lägre markvärde än 1000 kr. inte fick åsättas taxeringsenhet som utgjordes

av bebyggd eller bebyggbar tomt.

Förelåg säregna förhållanden för taxeringsenhe— ten justerades riktvärdet om förhållandena kunde förväntas påverka tomtens marknadsvärde i icke oväsentlig utsträckning. Justering kunde exem— pelvis ske om tomtarealen avvek från normaltom- tens. I Handledningen uttalades att skillnaden

i storlek dock borde vara så stor att riktvärdet skulle behöva ändras minst 20 % och att anled— ning att justera riktvärdet med hänsyn till tomtstorleken därför normalt fanns endast om tomten var 20 % mindre eller 30 % större än nor— maltomten på markvärdekartan. Riktvärdet borde i

sådana fall minskas eller ökas med 20 %.

För tomt, som enligt gällande planbestämmelse kunde delas, uttalades att normaltomtens rikt— värde borde ökas med 60 %. Även exklusivare träd— gårdsanläggningar som kunde förväntas påverka priset vid en försäljning av tomten föranledde justering av riktvärdet. Mervärdet av swimming— pool och liknande markanläggning, bestämdes med hänsyn till anläggningens anskaffningskostnad och ålder. Var det fråga om dyrbarare anlägg— ningar kunde det bli aktuellt att tillämpa de regler som gällde för värderingen av anläggning—

ar på industrifastighet.

Andra förhållanden som kunde motivera att taxe— ringsenhetens markvärde skulle justeras var exem— pelvis att tomtfiguren var sådan att den bedöm- des minska tomtens marknadsvärde, att särskilda

svårigheter förelåg att bebygga tomten på grund

av terräng— eller andra förhållanden som var att hänföra till markens beskaffenhet, att anslut— ningsavgiften eller förekommande gatukostnader inte var betalda eller att tomten belastats med servitut för väg, ledning eller liknande och som utgjorde betydande besvär för tomten. Bestod tomt av flera självständiga fastigheter som kunde be— byggas var för sig, skulle markvärdet beräknas som summan av de taxeringsvärden som skulle ha åsatts de olika fastigheterna, om de hade utgjort

självständiga taxeringsenheter.

16.1.3. Tomtmark för hyreshus

16.1.3.1 Upprättande och utformning av markvär—

dekartor

Markvärdekartorna för hyreshustomter skulle en— ligt Handledningen i första hand grundas på för— säljningar av obebyggda fastigheter. Omfattningen av sådana försäljningar var dock begränsad och normalt koncentrerad till exploateringsområden. Viss ledning vid upprättandet av kartorna kunde erhållas av uppgifter om normala exploaterings—

kostnader för olika slags tomter.

De omständigheter som enligt Handledningen främst borde påverka valet av tillvägagångssätt vid upp— rättande av markvärdekarta var dels hur mark— nadsvärdet normalt utbildades i en ort dels vil— ka möjligheter som fanns att bestämma den till—

låtna byggnadsrättens omfattning.

Inom områden med lågt markutnyttjande eller cen— trala områden utan verklighetsbetonade detaljpla—

ner uttrycks marknadsvärdet ofta som ett värde

per kvadratmeter tomtyta. I dessa fall borde även taxeringen ske på motsvarande sätt och mark— värdet således beräknas som produkten av tomt— arealen och ett enhetsvärde per kvadratmeter tomtyta. Ofta ställs emellertid marknadsvärdet i relation till den tillåtna byggnadsrätten ovan mark enligt gällande stadsplan. Uppgifter om den tillåtna byggnadsrätten för de enskilda fastig- heterna fanns dock att tillgå endast i ett fåtal städer. Där så var fallet utnyttjades dock dessa uppgifter. Fanns även uppgifter om byggnadsrät— tens uppdelning på olika användningssätt (bo— städer, kontor och butiker) att tillgå, angavs i regel ett enhetsvärde för varje användningssätt.

Det normala var dock att några uppgifter om den tillåtna byggnadsrätten inte fanns tillgängliga. För dessa fastigheter gjordes en schematisk be— räkning av våningsytan med utgångspunkt i den totala lägenhetsytan inom befintliga byggnader och under beaktande att dessa inte alltid kunde anses representativa för det byggnadssätt som skulle aktualiseras vid en nybyggnad. I byggna-

der av normal utformning förutsattes att tillå—

xo

ten våningsyta vid nybyggnad var 25 0 större än

lägenhetsytan i befintlig bebyggelse.

I vissa fall kontrollerades den beräknade vå— ningsytan med hjälp av ett bedömt exploaterings— tal. En eventuell uppdelning på olika använd— ningsområden gjordes med utgångspunkt från all— männa bedömanden om fastighetens läge. Normalt sett särskiljes endast bottenvåningen antingen så att denna antogs motsvara hela tomtarealen (överbyggd gård) eller en byggnad med visst djup

från gatan.

Med hänsyn till hur marknadsvärdet normalt ut— bildades i orten och till vilka möjligheter det fanns att bestämma den tillåtna byggnadsrättens omsättning var de tre vanligaste typerna av ut—

formningen av markvärdekartorna följande.

1 Karta med riktvärde angivet 1 kr. per kvadrat— meter våningsyta tillåten byggnadsrätt ovan

mark för olika områden.

Denna markvärdekarta fordrade att uppgifter om de enskilda taxeringsenheternas totala bygg— nadsrätt fanns att tillgå eller kunde bedömas

med utgångspunkt från befintlig bebyggelse.

2 Karta med riktvärde angivet i kr. per kvadrat-

meter tomtyta för olika områden.

Denna markvärdekarta fordrade endast uppgif—

ter om tomtarealen.

3 Karta med riktvärde angivet 1 kr. per kvadrat— meter våningsyta olika slags tillåten bygg—

nadsrätt.

En sådan markvärdekarta fordrade att uppgifter om de enskilda taxeringsenheternas byggnads— rätt, fördelad på de olika slagens byggnads— rätt fanns att tillgå. I första hand ifråga— kom en uppdelning av byggnadsrätten i sådan som var belägen i bottenvåningen och i övrig byggnadsrätt ovan mark. I andra hand kunde yt—

terligare uppdelning aktualiseras.

Vid angivandet av riktvärden beaktades alltid

lägets inverkan på markvärdet vid olika använd-

ningssätt som kunde vara aktuella för fastighe— ten såsom användning för bostäder, kontor, buti—

ker m.m.

Vidare beaktades byggnadsrättens fördelning på olika användningssätt inom olika områden och, i fråga om karta som utvisade värde per kvadrat-

meter tomtyta, byggnadsrättens omfattning.

Vidare borde på markvärdekartan riktvärde inne— fatta hänsynstagande till de förhållanden som

normalt förekom inom det aktuella området, bl.a. i avseende på anslutningsavgifter och gatukost—

nader samt byggnadstekniska förutsättningar.

I de fall fastigheterna inom ett område hade så— dana olikheter i sina förutsättningar att juste— ring av riktvärdena kunde komma att aktualiseras, t.ex. stora variationer beträffande grundlägg— ningsförhållandena, skulle av markvärdekartan

framgå vad som innefattades i riktvärdet. 16.1.3.2 Bestämmande av markvärde

Anvisningar om markvärdets bestämmande meddela— des i Handledningen. I enlighet med dessa bestäm—

melser tillgick värderingen på följande sätt.

Inom sådana områden där markvärdekartan angav

ett värde per kvadratmeter tomtyta beräknades markvärdet som produkten av tomtarealen och rikt— värdet per kvadratmeter tomtyta. Där markvärde— kartan anvisade ett värde per kvadratmeter till— låten våningsyta beräknades markvärdet som pro— dukten av våningsytan och riktvärdet per kvad—

ratmeter våningsyta ovan mark. Den tillåtna bygg—

nadsrätten uttryckt i kvadratmeter våningsyta ovan mark kunde beräknas med ledning av gällande stadsplan. För ett fåtal städer fanns samman—

ställningar av byggnadsrättens omfattning.

Förutsättningar att räkna fram byggnadsrätten mera noggrant fanns således endast för ett be— gränsat antal taxeringsenheter. För övriga taxe— ringsenheter fick en schematisk beräkning av vå— ningsytan göras med utgångspunkt i den totala lägenhetsytan inom befintliga byggnader. Vid en schematisk beräkning av våningsytan måste man beakta sådana mera påtagliga variationer i bygg— nadsbeståndets utformning som inte kunde väntas bestå vid nära förestående nybyggnad. I byggna— der av normal utformning förutsattes att vånings— ytan var 25 % större än lägenhetsytan. I vissa fall kunde en grov kontroll av den på detta sätt framräknade våningsytan ske med hjälp av ett be— dömt tomtexploateringstal (dvs. total tillåten

våningsyta dividerad med tomtyta).

På detta sätt kunde man få en uppfattning om den totala tillåtna byggnadsrätten även utan kännedom om gällande plan. Om man undantagsvis önskade dela upp byggnadsrätten på olika användningssätt, kunde detta normalt inte ske med ledning av taxe— ringsenhetens aktuella utnyttjande. En sådan upp— delning gjordes i stället med utgångspunkt i en allmän bedömning angående fastighetens kontors—

och affärsläge.

Förelåg s.k. säregna förhållanden, skulle rikt— värdet justeras, om förhållandena kunde förväntas påverka marknadsvärdet i icke oväsentlig utsträck—

ning. Detta var vanligen endast fallet i samband

med extraordinära grundläggningskostnader. Även det förhållandet att anslutningsavgift inte hade erlagts medförde sådan inverkan på marknadsvär—

det att justering ansågs motiverad.

För saneringsfastighet, dvs. bebyggd fastighet vars avkastning inte är tillräcklig för att ge normal förräntning av markvärdet, föreskrevs att det totala värdet skulle vara lika med markvärdet. Detta innebar i princip att byggnadsvärde inte åsattes sådana fastigheter. Med hänsyn till de kostnader som är förenade med att evakuera och riva en olönsam byggnad kunde det därutöver i vissa fall vara befogat med en sänkning av det enligt riktvärdet beräknade markvärdet för att detta skulle återspegla taxeringsenhetens totala

värde.

Om fastighetstaxeringsnämnden likväl ansåg att ett visst byggnadsvärde borde åsättas en sådan taxeringsenhet borde detta leda till att mark—

värdet i motsvarande mån justerades nedåt.

Sedan det framräknade markvärdet i förekommande fall hade justerats, avrundades resultatet med

hänsyn till säkerheten i värdeuppskattningen.

16.1.4. Tomtmark för industribyggnader

16.1.4.1 Upprättande och utformning av mark—

värdekartor

Vid upprättandet av markvärdekartor för industri— fastigheter måste enligt Handledningen beaktas

att kommunerna ibland tillämpar starkt subven—

tionerade priser för industritomter. I sådana

fall togs vid 1975 års taxering hänsyn till kom— munens prisnivå om det kunde förutsättas att kom— munen även i fortsättningen skulle komma att

tillämpa oförändrad prispolitik.

I områden med dubbel prisnivå, dvs. där kommunen och enskilda markägare tillämpar olika prisnivåer, beaktades i princip båda nivåerna efter en avväg— ning mot bakgrunden av frekvensen av köp enligt

de olika nivåerna.

På markvärdekarta för industrifastighet angavs riktvärdet vanligen i kr. per kvadratmeter tomt- yta. Det förekom dock även att riktvärde angavs 1 kr. per kvadratmeter våningsyta tillåten bygg—

nadsrätt ovan mark.

vid angivandet av riktvärde beaktades alltid lä— get och sådana omständigheter som tillgång till järnvägsspår, hamnkaj, närhet till flygplats o.d. Om värdet angavs per kvadratmeter tomtyta beakta— des även den tillåtna byggnadsrätten. Vidare in- nefattade på markvärdekartan angivet riktvärde hänsynstagande till de förhållanden som normalt förekom inom det aktuella området, t.ex. tillgång

till servicecentrum.

Industrifastigheters läge inom en tätort är av mindre betydelse för markvärdet än sådana omstän- digheter som tillgång till järnvägsspår, hamnkaj och liknande. På grund härav kunde i många fall inom en tätort bestämmas ett enhetligt värde per kvadratmeter tomtyta att gälla för industriområ— den. Vid bestämmandet av värdet på en normaltomt förutsattes att denna hade en normal utformning

och storlek samt var belägen till allmän väg el-

ler gata, att anslutningsavgifter och gatukostna— der var erlagda samt att markbeskaffenheten var

normal.

I de fall fastigheterna inom ett område hade så— dana olikheter i sina förutsättningar att juste— ring av riktvärdet på grund av säregna förhållan— den kunde komma att aktualiseras, t.ex. beträf— fande storlek och markbeskaffenhet, skulle det av markvärdekartan framgå vad som innefattades

i riktvärdet.

16.1.4.2 Bestämmandet av markvärde

Vid värderingen avlästes enligt riktlinjerna i Handledningen det på markvärdekartan angivna vär— det för normaltomt. Det avlästa värdet multipli— cerades därefter med den aktuella tomt— eller lä— genhetsytan.

Avvek förhållandena på den enskilda tomten från de förutsättningar som hade legat till grund för bestämmandet av värdet på normaltomten kunde riktvärdet i vissa fall justeras på grund av sär— egna förhållanden för taxeringsenheten. Sådana förhållanden som kunde föranleda justering i hö— jande riktning var exempelvis tillgång till järn— vägsspår, hamnkaj, servicecentrum för personal, speciellt goda kommunikationer och närhet till flygplats. Detsamma gällde möjlighet till större nyttjande av tomten än normalt, t.ex. stor till— låten byggnadshöjd.

På motsvarande sätt kunde värdet påverkas i sän- kande riktning genom exempelvis föreliggande

byggnadstekniska förutsättningar såsom att om—

fattande pålning, spontning, sprängning eller dränering krävdes för tomtens utnyttjande. Även miljövårdsföreskrifter, längd av egen utfartsväg till gata eller allmän landsväg samt inom taxe- ringsenheten belägen markreserv för eventuell framtida utbyggnad eller separat exploatering kunde föranleda en justering av riktvärdet. I det sistnämnda fallet åsattes den outnyttjade

marken ett lägre värde per ytenhet.

16.2. Synpunkter och förslag

16.2.1 Vad riktvärdet bör avse

Avgörande för frågan hur riktvärdet skall anges bör vara det sätt på vilket marknadsvärdet utbil—

das inom området.

När det gäller tomtmark för småhusändamål bestäms marknadsvärdet huvudsakligen av det värde som ligger i den byggnadsrätt som är förknippad med marken medan arealen endast har mindre betydelse. Riktvärdet för tomtmark för småhusändamål bör där-

för som huvudregel anges per tomt.

Råder det av någon anledning osäkerhet om den framtida tomtindelningen synes marknadsvärdet i stället vanligen utbildas per kvadratmeter tomt— mark. Av denna anledning bör riktvärdet om sär— skilda skäl föreligger, dvs. om osäkerhet råder

om den framtida fastighetsindelningen få anges per

kvadratmeter tomtmark.

Även prisbildningen på tomtmark för hyreshus och

industribyggnader torde i väsentlig grad styras av

byggnadsrätten. Det synes dock ofta förekomma att marknadsvärdet utvecklas som ett värde per

kvadratmeter tomtmark.

Riktvärdet för tomtmark för hyreshus och indu— stribyggnader bör således utgöras av det värde per kvadratmeter våningsyta av byggnadsrätt el— ler per kvadratmeter tomtmark som avläses på kartan. värderingsenhetens riktvärde erhålls sedan om riktvärdet multipliceras med vånings—

ytan resp. tomtarealen.

Nu angivna riktlinjer för att ange riktvärdet, som överensstämmer med de principer som tilläm— pades vid 1975 års taxering, bör tas in i 12 kap. 1 S FTL. I första stycket bör föreskrivas att riktvärde för tomtmark för småhus skall utgöra värdet av en tomt eller, om särskilda skäl före—

ligger, värdet av en kvadratmeter tomtmark.

I andra stycket bör anges att riktvärde för tomt— mark för hyreshus eller industribyggnader m.m.

skall utgöra värdet av en kvadratmeter bruttoarea av byggnadsrätt vid nybebyggelse eller värdet av

en kvadratmeter tomtmark.

16.2.2 Värdeserie m.m.

Till grund för värderingen av all tomtmark bör ligga den förutsättningen att tomten kan bebyggas omedelbart. En föreskrift härom bör tas in i

12 kap. 2 5 första stycket.

Som andra stycke i samma paragraf föreslår kom— mittén att det tas in en regel som säger att

riktvärde får anges endast till värden i en fast— ställd värdeserie.

Kommittén lämnar i det följande bl.a. mot bak— grund av erfarenheterna från 1975 års taxering vissa synpunkter på hur Värdeserien för tomtmark lämpligen bör utformas med hänsyn till de under avsnitt 12.2.5 redovisade principerna för se—

riens uppbyggnad.

Enligt kommitténs bedömning bör man kunna räkna med i stort sett samma "finhet" och noggrannhet

i värderingsmetoden som vid 1975 års taxering. Den starka inflation och markvärdestegring som har förekommit efter senaste fastighetstaxeringen medför dock att stegen i serien kan göras något större utan att detta innebär någon lägre vär— deringsnoggrannhet. Mot bakgrund härav anser kom— mittén att den Värdeserie som användes vid 1975 års taxering med vissa smärre justeringar och

med en viss utökning bör komma till användning även vid 1981 års fastighetstaxering.

Den serie som enligt kommitténs mening bör komma till användning är i kronor 1 000, 3 000, 5 000, 7 000, 10 000, 12 000, 15 000, 20 000, 25 000, 30 000, 35 000, 40 000, 50 000, 60 000, 70 000, 80 000, 90 000, 100 000, 120 000, 140 000,

160 000, 180 000, 200 000, 225 000 och 250 000.

Anges värdet i kr./m2 bör Värdeserien vara 1, 3, 5, 7, 10, 12, 15, 20, 25, 30, 35,40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 120, 140, 160, 180, 200, 225, 250, 275, 300, 325, 350, 400, 450, 500, 550, 600, 700,

750, 800, 900, 1 000, 1 100, 1 200, 1 300, 1 400, 1 500, 1 600, 1 700, 1 800, 1 900 och 2 000 kr./m2.

Med hänsyn till värdeseriens stora betydelse an— ser kommittén att den bör anges i författnings— text, lämpligen i form av en verkställighets— föreskrift. Då det emellertid kan finnas ett visst behov av att på ett enkelt och smidigt sätt ändra Värdeserien bör den inte tas in i

FTL .

16.2.3. Tomtmark för småhus 16.2.3.1 Värdefaktorer

Även om byggnadsrätten är dominerande för bestäm— mandet av en tomts värde inom ett värdeområde påverkas marknadsvärdet på småhustomter i viss utsträckning av storleken, tillgången till vat— ten och avlopp samt de fastighetsrättsliga för— hållanden som gäller för taxeringsenheten. Nor- malt bör dessa värdefaktorer beaktas vid rikt—

värdets bestämmande.

Ibland kan det vara nödvändigt att låta även andra värdefaktorer inverka på riktvärdet än dem som nyss nämnts varierar inom ett värdeom— råde, nämligen den typ av bebyggelse marken är avsedd för samt markens speciella belägenhet inom värdeområdet.

Den eller de värdefaktorer som kan hänföras till läget bör dock i största möjliga utsträckning

beaktas redan vid värdeområdets avgränsning i

enlighet med de principer som har redovisats under

avsnitt 12.2.3.

I det följande lämnas en redogörelse för innebör—

den av de olika Värdefaktorerna var för sig.

Kommittén föreslår att i 12 kap. 3 5 anges vilka

värdefaktorer som bör särskilt beaktas vid bestäm— mandet av riktvärdena för tomtmark för småhus. I

samma paragraf bör även lämnas en kort definition av vad som avses med varje värdefaktor. Vidare bör föreskrivas att klassindelningen av värdefaktorer skall ske så att Värdet för klassmitten svarar mot

värdena i Värdeserien.

I avsnitt 12.2.10 har förutsatts att riktvärden för tomtmark kommer att utfärdas av länsstyrelsen,

dvs. i praktiken av skattechefen.

Storlek

Sättet att på markvärdekartan ange normaltomtens storlek varierade vid 1975 års taxering högst be- tydligt mellan olika län. I huvudsak tre variatio— ner förekom, nämligen normalstorlek (t.ex. 1 000 m2), intervall (t.ex. 1 000 — 1 500 m2) eller

stege, dvs. flera intervall.

Även då tomtens storlek avvek från normaltomterna kom varierande regler till användning. För vissa områden gavs exempelvis regler för i stort sett samtliga förekommande tomtstorlekar. För andra om— råden däremot reglerades endast de fall att tomtens storlek inom vissa gränser avvek från normaltom— tens, medan tomtstorlekar som föll utanför dessa

gränser fick beaktas iform av säregna förhållanden.

Kommittén anser att mer enhetliga regler bör komma till användning när det gäller att beakta tomtstor— leken. Mest ändamålsenligt vid avläsning av mark— värdet på riktvärdekartan torde vara att storleken återges i ett eller flera arealintervall. Detta bör gälla för samtliga riktvärdekartor.

)äremot torde några generella regler rörande inter" vallets eller intervallens omfattning inte kunna ges utan dessa får variera mellan olika områden. Omfattningen av intervallen bör därför bestämmas med hänsyn till de omständigheter som råder inom varje värdeområde. Detta sammanhänger med vad som har berörts under avsnitt 12.2.5, nämligen att klassindelningen bör anpassas till gällande värde— serie. Eftersom något värde i serien inte bör få hoppas över kommer storleksklasserna inom varje

område att mer eller mindre ge sig själva.

Inom exempelvis intervallet 50 000 — 60 000 —

70 000 kr. måste således storleksklasserna anpas- sas så att en storleksklass motsvarar värdet 50000 kr., nästa klass 60 000 kr. och klassen därefter 70 000 kr. Det bör alltså inte vara tillåtet att göra storleksklasserna så stora att en klass avser 50 000 kr. och nästa klass 70 000 kr. och på så

sätt I'hoppa över" värdet 60 000 kr. i serien.

Normalt bör man söka ange riktvärden för alla tom— ter inom området men inom områden där endast ett fåtal tomter ligger utanför ett visst storleks- intervall bör det inte vara nödvändigt att ange riktvärden för dessa avvikande tomter. Värdet av en sådan tomt får i stället - med utgångspunkt i

riktvärdet — bedömas med hänsyn till det säregna

förhållandet tomtstorleken i detta fall utgör. Undantagsvis kan storlekens inverkan på marknads— värdet vara olika beroende på tomtens beskaffen— het. Ytterligare areal bergtomt kan exempelvis vara mindre värd än motsvarande areal plan träd—

gårdstomt.

Om skillnaden är påtaglig bör man i första hand söka göra avgränsningen av ett värdeområde så att sådana skillnader i prisbildningen inte förekommer, men inom områden med blandade tomter kan det vara

praktiskt omöjligt.

Inom områden med blandade tomter synes det lämp— ligast att - med tillämpning av den i 7 kap. 3 5 andra stycket föreslagna regeln om att riktvärdet skall bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i huvudsak råder inom värdeområdet — söka ange ett riktvärde för den typ av tomt som är vanligast förekommande inom området. Om detta exempelvis är bergtomter får den omständigheten att vissa tomter inom området är trädgårdstomter bedömas som ett säreget förhållande för varje sådan tomt och såle— des föranleda en justering av det riktvärde som anvisats för kombinationen av övriga värdefaktorer

som gäller för tomten i fråga.

Värderingen av trädgårdstomter bör i sådana fall

gå till så att alla värdefaktorer som ingår i rikt— värdet bestäms, varefter riktvärdet avläses. Detta riktvärde justeras sedan med hänsyn till den even— tuella inverkan på värdet som tomtens beskaffen- het av trädgårdstomt kan tänkas ha. I dessa fall

är det väsentligt att det på riktvärdekartan an-

märks att riktvärdet avser bergtomt.

Vatten och avlopp

Nyttigheter såsom va—anslutning skulle vid 1975 års taxering enligt RSV:s anvisningar förutsät- tas ingå i värdet på markvärdekartan om inte än- nat angavs. Trots detta uppstod tolkningsproblem om vilka förutsättningar beträffande va—förhål-

landen som hade legat till grund för riktvärdets

bestämmande.

Kommittén anser att reglerna inför 1981 års fas— tighetstaxering skall utformas så att någon tve— kan i fråga om va—förhållandenas inverkan på riktvärdena inte kan uppkomma. Skillnaden i mark- nadsvärde mellan en fastighet som är ansluten till kommunal va—anläggning och en som inte är ansluten bör normalt kunna uppskattas till ett

belopp, som i stort överensstämmer med kostnaden

för anslutning.

Den osäkerhet som redan ligger i riktvärdets storlek i övrigt gör det motiverat att uttrycka inverkan på riktvärdet av olika lösningar av va— frågan genom avdrag eller tillägg av ett eller flera steg i den Värdeserie som används vid be—

stämmande av tomtvärdet

Klassindelning av Värdefaktorn vatten och avlopp kommer att ge uttryck för om taxeringsenheten har vatten och avlopp eller ej samt olika kombi—

nationer av dessa förhållanden. Fastighetsrättsliga förhållanden

Såsom har framhållits under avsnitt 13.2.3.2 kan de fastighetsrättsliga förhållandena ha ett avgö— rande inflytande på taxeringsenhetens marknads—

värde.

Vid 1975 års taxering användes en generell kor— rektion för en inte avstyckad men avstyckningsbar tomt. Korrektionen innebar att riktvärdet skulle utgöra 80 % av det riktvärde som skulle ha an— vänts, om taxeringsenheten hade utgjorts av själv— ständig fastighet. Denna generella korrektion grundade sig på en uppskattning av den värdened— sättning som var motiverad med hänsyn till osä— kerheten i bedömningen av om tomten kan avstyc— kas, av kostnaderna för avskiljandet och av vän— tetiden innan en avstyckning kan genomföras. Taxeringsenhet som inte är avstyckningsbar vär- derades på grundval av en kapitalisering av mark— nadsmässigt arrende för tomten i fråga. Det vi— sade sig vid det praktiska taxeringsarbetet år 1975 svårt att i de enskilda fallen bedöma mark- nadsmässiga arrenden. Det bör därför inför 1981 års taxering undersökas om det är möjligt att mera generellt uttrycka den eftersträvande vär— denivån i förhållande till den nivå som återspeg—

las av riktvärdekartans riktvärde.

Kommittén anser att i riktvärdet för småhustom—

ter kan behöva beaktas tre olika fastighetsrätts—

liga förhållanden, nämligen tomtmark som utgör självständig fastighet samt tomtmark som utgör icke självständig fastighet och som går resp.

inte går att avstycka.

Vad som under avsnitt 13.2.3.2 har anförts an— gående värdefaktorn fastighetsrättsliga förhål— landen äger motsvarande tillämpning beträffande

tomtmarken för småhus.

Typ av bebyggelse

I de riktvärden som angavs på markvärdekartan vid 1975 års taxering beaktades den typ av bebyg— gelse (t.ex. friliggande villa, kedjehus eller

radhus) som enligt plan var tillåten på tomten

eller — om plan inte fanns - vad tomten användes för. Denna princip ansågs gälla — utan att den direkt exemplifierades i Handledningen — även om

tomterna inte var bebyggda i enlighet med planen.

Med typ av bebyggelse bör enligt kommitténs me- ning förstås om tomtmarken är avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

I första hand bör typen av bebyggelse beaktas ge- nom att indelningen i värdeområden anpassas till bebyggelsen. Ett värdeområde bör alltså om möj— ligt omfatta endast en typ av bebyggelse, exem— pelvis friliggande villor. Går avgränsningen av värdeområdet inte att göra på detta sätt bör man normalt räkna med tre olika typer av bebyggelse, nämligen friliggande småhus, kedjehus och radhus. Utöver dessa bebyggelsetyper kan finnas vissa mellanformer, exempelvis friliggande villor där

garaget är sammanbyggt med grannfastighetens

garage. Att lämna generella anvisningar för hur alla sådana tänkbara fall skall värderas torde - som har framhållits under avsnitt 13.2.3.2 —

knappast vara ändamålsenligt.

Vid bedömningen av vilken typ av bebyggelse tomt— marken är avsedd för bör man beträffande obe— byggda tomter utgå från det bebyggelseändamål

som anges i fastställd detaljplan för området. Detta bör i princip gälla även för bebyggda om—

råden.

Strider den pågående markanvändningen mot den en— ligt plan tillåtna, bör dock den senare läggas till grund för riktvärdets bestämmande endast om det är påtagligt att detta ger ett högre värde. Finns inte fastställd plan får man utgå från den

befintliga bebyggelsen.

Problem med att bestämma vilken bebyggelsetyp marken är avsedd för bör uppkomma endast i un- dantagsfall. Här åsyftas främst de situationer då pågående markanvändning strider mot plan. Som exempel härpå kan nämnas en tomt med ett frilig— gande småhus som fortfarande används som sådant men där marken enligt fastställd plan skall be— byggas med radhus. I detta fall ger den möjliga och enligt plan tillåtna användningen av marken ett betydligt högre värde än det som svarar mot "villaanvändningen". Detta bör således resultera

i ett högre tomtvärde.

Beträffande fördelningen mellan markvärde och byggnadsvärde hänvisas till vad som har anförts under avsnitt 12.2.11.2.

Klassindelningen av Värdefaktorn typ av bebyg— gelse bör vara friliggande småhus, kedjehus el—

ler radhus.

Speciell belägenhet

Det sätt på vilket en tomts belägenhet inverkar på värdet bör i första hand beaktas genom av—

gränsningen av värdeområdet.

Om det inte är möjligt att beakta belägenhetens inverkan genom avgränsning av värdeområdet, t.ex. om de tomter det är fråga om ligger alltför spridda, får man i stället beakta tomtmarkens speciella belägenhet inom värdeområdet. Detta torde bli aktuellt, framför allt när det gäller strandtomter. Även andra lägen inom värdeområdet kan påverka tomtmarkens värde, t.ex. tomter med sjöutsikt eller belägna inom särskilt buller— störda områden. Normalt är det här fråga om en— dast enstaka tomter som dessutom oftast uppvisar starka individuella variationer. Den värdepåver— kan dessa tomters läge kan ha bör därför normalt

beaktas genom justering för säregna förhållanden.

Strandtomter däremot företer ofta inbördes lik— heter och bör därför vara lättare att ge gene— rella anvisningar för. Begreppet strandtomt har inte visat sig vara särskilt entydigt, vilket vållade vissa problem vid 1975 års taxering. Kommittén förutsätter att denna fråga löses ge— nom anvisningar utfärdade av RSV inför 1981 års taxering. Om möjligt bör en för hela landet en— hetlig definition införas.

Inverkan på värdet av tillgång till strand bör enligt kommitténs mening lösas på samma sätt som inverkan av tillgång till vatten och avlopp, dvs. tillgång till strandtomt eller avsaknad av sådan tomt bör påverka värdet med ett eller flera steg i Värdeserien. Klassindelningen bör vara strand

och ej strand. 16.2.3.2 Säregna förhållanden

Vid 1975 års taxering gavs i Handledningen vissa exempel på omständigheter som skulle anses som säregna förhållanden. En redogörelse för vilka dessa omständigheter var har redovisats under

avsnitt 16.1.2.2.

Vissa av de förhållanden som vid 1975 års taxe— ring föranledde en justering av riktvärdet kom— mer med de principer för indelning i värderings— enheter som kommittén föreslår att bli överflö— diga. Detta gäller exempelvis tomt som enligt gällande planbestämmelser kan delas och tomtmark, som består av flera självständiga fastigheter som kan bebyggas var för sig. Enligt kommitténs för- slag kommer varje sådan del resp. fastighet att utgöra en särskild värderingsenhet. Behov av att i dessa fall justera riktvärdet på grund av sär— egna förhållanden föreligger alltså normalt sett

inte.

Tomtstorlek som avviker från normaltomtens ut— gjorde vid 1975 års taxering skäl för justering av riktvärdet. Med hänsyn till kommitténs förslag om hur Värdefaktorn storlek bör beaktas vid be— stämmande av riktvärde torde en justering på

grund av avvikande tomtstorlek bli mindre vanlig

än tidigare. Detta torde bli förhållandet endast om tomtstorleken på den aktuella taxeringsenhe— ten inte ryms inom något av de intervall för vilka riktvärdena har meddelats. Har exempelvis riktvärden meddelats för tomtstorlekar upp till 2 000 m2 men inte för storlekar däröver kommer värdefaktorns storlek för tomter som är större än 2 000 m2 att få bedömas som ett säreget för— hållande.

Det förhållandet att anslutningsavgifter för

vatten och avlopp har betalts eller ej bör en— ligt kommitténs förslag utgöra en värdefaktor, varför justering för detta förhållande normalt

sett inte aktualiseras.

I övrigt anser kommittén att de omständigheter som i Handledningen angavs som skäl för justering för säregna förhållanden bör kunna ligga till grund för justering av värde av tomtmark för småhus även vid 1981 års taxering. Mot bakgrund av er— farenheterna från 1975 års taxering anser kom- mittén att de omständigheter som i första hand bör kunna föranleda en justering av riktvärdet

är om det på tomten finns trädgårdsanläggning

som är avsevärt exklusivare än de som förekom— mer inom området, om byggnadsförbud råder, om skyldighet att erlägga gatukostnader avviker

från vad som har förutsatts vara normalt eller

om grundberedningskostnaderna kan bedömas bli ovanligt höga eller låga, det sistnämnda för— hållandet torde dock vara mer sällsynt förekom—

mande.

Det bör understrykas att justering för extraor-

dinära grundberedningskostnader endast bör kunna

komma i fråga i de fall som tomten är obebyggd. Är tomten bebyggd har kostnaderna nämligen ned— lagts och kan då om de exempelvis har varit ovan— ligt höga sägas ha höjt tomtens värde i motsva— rande mån. Även justering för byggnadsförbud tor— de mera sällan kunna komma i fråga för bebyggd tomt. Det kan dock aktualiseras om ett byggnads- förbud lägger hinder i vägen för en värdehöjande tillbyggnad av befintligt hus trots att denna är tillåten enligt fastställd stads— eller byggnads— plan.

Andra förhållanden som kan bli aktuella som grund för justering av riktvärdet är exempelvis om tomtfiguren är sådan att den kan beräknas minska tomtens marknadsvärde eller om tomten belastas

av servitut som utgör betydande olägenhet.

Som tidigare har nämnts under avsnittet 16.2.3.1 beträffande Värdefaktorn speciell belägenhet bör bullerstörningar och förekomst resp. avsaknad av sjöutsikt vanligen beaktas genom justering för säregna förhållanden.

16.2.4. Tomtmark för hyreshus och industri—

byggnader m.m.

16.2.4.1 Värdefaktorer

Avgörande för värdet av hyreshus— och industri— tomter är den typ av bebyggelse som tomtmarken

är avsedd för. Hänsyn till denna värdefaktor (typ av bebyggelse) bör därför alltid tas vid riktvär— dets bestämmande. Dessutom kan det emellertid förekomma en värdeskillnad mellan olika typer av

våningsplan. Det bör därför även finnas möjlighet

att beakta denna värdefaktor (typ av vånings— plan).

Bestämmelser rörande värdefaktorer för tomtmark för hyreshus och industrier föreslås tas in som 4 5 i 12 kap. FTL.

Typ av bebyggeläg

De ändamål som bebyggelsen på tomten vanligtvis är avsedd för är bostads—, kontors—, handels— och industriändamål. Även andra ändamål kan dock förekomma, t.ex. hotell—, restaurant— och lik— nande syften. Någon uttömmande uppräkning i lag— texten av de olika ändamålen torde inte vara möjlig eller nödvändig utan det bör vara till— räckligt att som exempel på olika användnings— sätt ange bostad, kontor, handel och industri. Någon klassindelning av denna värdefaktor torde inte fylla någon praktisk funktion.

Typ av våningsplan

I de centrala delarna av storstäderna utbildas

i vissa fall olika marknadsvärden för typer av olika våningsplan beroende på var i huset de är belägna. Affärslokaler belägna i gatuplanet in— vid en större affärsgata har exempelvis ett hög— re värde än kontorslokaler eller bostäder på andra högre våningsplan. Vidare kan det vara oekonomiskt att bygga våningar över en viss höjd, vilket dock i vissa fall kan bli nödvändigt på grund av bestämmelser i stadsplan. Byggnadsrät— ten för våningsplanen ovanför den "optimala" höjden har i dessa fall inte samma värde som för

övriga våningsplan.

Skilda värden för olika våningsplan bör enligt kommitténs bedömning normalt inte komma till an- vändning. Detta torde bli aktuellt endast för ett fåtal kvarter i de centrala delarna av Stockholm, Göteborg och Malmö. På grund härav bör det i lag— texten ställas kravet att det skall föreligga särskilda skäl för att riktvärdet skall bestäm—

mas med hänsyn till denna värdefaktor. 16.2.4.2 Säregna förhållanden

Som exempel på förhållanden som kan påverka mark— nadsvärdet och som inte har beaktats vid bestäm- mande av riktvärde för tomtmark för hyreshus el— ler industribyggnad kan nämnas va—förhållan— den och kostnader för rivning och evakuering av saneringsbyggnad på taxeringsenheten. Dessa om— ständigheter torde vara de vanligaste förekomman- de och bör därför i första hand komma i fråga

som grund för justering av riktvärdet.

Även andra omständigheter som påverkar marknads— värdet kan dock förekomma. Detta gäller exempel— vis extraordinära grundberedningsförhållanden. Har dessa inte redan utförts och är nybyggnad aktuell inom en nära framtid, har sådana kostna- der ett avgörande inflytande på tomtmarksvärdet. För tydlighetens skull bör anmärkas att det inte bör komma i fråga att justera riktvärdet för re— dan nedlagda grundläggningskostnader. Har sådana kostnader lagts ned bör även tomtmarksvärdet ha höjts i motsvarande mån. Storleken av det belopp med vilket riktvärdet bör justeras för besvärliga grundberedningsför— hållanden kan variera högst betydligt beroende

på hur omfattande åtgärder som behöver vidtas

och hur nära i tiden dessa ligger.

Beträffande industritomterna bör i stort sett samma omständigheter som vid 1975 års taxering ligga till grund för en justering av riktvärdet. Som exempel på säregna förhållanden kan således nämnas tillgång till järnvägsspår, hamnkaj, ser— vicecentrum för personal, speciellt goda all— männa kommunikationer och närhet till flygplats. I sänkande riktning kan vissa byggnadstekniska förutsättningar verka, exempelvis dålig markbe— skaffenhet i olika avseenden. Samma betydelse kan miljövårdsföreskrifter och längd av egen

utfartsväg till gata eller allmän landsväg ha.

17 VÄRDERING AV EXPLOATERINGSMARK 17.1 Gällande ordning 17.1.1 Exploateringsfastighet

17.1.1.1 Allmänt

Som exempel på olika användningssätt som enligt 8 5 2 mom. tredje stycket KL skall föranleda en uppdelning i flera taxeringsenheter nämns i punkt 3 av anvisningarna till nämnda paragraf bl.a. an— vändning för exploatering. I Handledningen gavs inför 1975 års taxering närmare anvisningar om när en sådan utbrytning borde ske.

Exploateringsfastighet definierades i Handled— ningen såsom taxeringsenhet avsedd att uppdelas i flera fastigheter med ett eller flera använd- ningsändamål.

Sådan taxeringsenhet hade beskattningsnaturen

annan fastighet. När det gäller värderingen av sådana fastigheter finns i punkt 2 av anvisningarna till 9 S KL en regel som framför allt är avsedd

att tillämpas vid värdering av exploateringsfas— tighet. Bestämmelsen har följande innehåll:

Om säkerheten vid uppskattningen av taxeringsen- hets marknadsvärde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det uppskattade värdet är betingat

av att taxeringsenheten eller del därav kan vän— tas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse, får taxeringsvärdet i skälig mån ned— sättas under det belopp som enligt 9 5 KL eljest

skolat åsättas.

De närmare reglerna om värdering av exploaterings— fastigheter vid 1975 års taxering meddelades i Handledningen. Två olika metoder kan komma till användning. I normalfallet föreligger en detalj- plan vars genomförande är aktuellt. Värderingen utgår då från det bebyggande som är tillåtet en— ligt planen. Är däremot planen inaktuell och skall den omarbetas eller är den inte helt färdig i sina detaljer anges enligt Handledningen för exploate—

ringsområdet ett råmarkspris uttryckt i kr./m2.

I båda de fall som har nämnts upprättades markvär—

dekartor till ledning för värderingen.

En redogörelse för innehållet i Handledningen läm—

nas i det följande.

17.1.1.2 Upprättande och utformning av markvärde—

kartor

Fastighetstaxeringsombudet upprättade vid prov—

taxeringen förslag till markvärdekarta i enlighet med de principer som har angetts för småhus—, hy— reshus— och industrifastigheter. För gator, grön— områden och motsvarande upprättades inte markvär—

dekartor.

Förelåg detaljplan omfattade markvärdekartan mark

som i planen lagts ut för enskilt bebyggande. Kar—

tan var utformad på samma sätt som tidigare har

angetts i fråga om småhus—, hyreshus— och indust— rifastigheter.

Var planen inaktuell eller var den inte färdig— ställd angavs på markvärdekartan ett riktvärde som utgjorde ett genomsnittligt förväntningsvär— de per kvadratmeter. Förelåg en klar och tydlig ortsprisnivå utgjorde riktvärdet 75 % av detta. Hade få eller inga köp skett sattes riktvärdet till 75 % av den prisnivå vid vilken försäljning— ar med en någorlunda grad av säkerhet kunde an— tas ske. I riktvärdet innefattades även ett beak—

tande av den sannolika exploateringstiden. 17.1.1.3 Bestämmande av värde

Angav markvärdekartan riktvärde för mark, som var avsedd för enskilt bebyggande, beräknades mark— värdet för exploateringsfastigheten genan att antalet småhustomter och/eller storleken av hyres— och industritomter multiplicerades med de på markvär— dekartan angivna riktvärdena för tomtmarken för res— pektive fastighetstyp. Det med ledning av mark— värdekartan beräknade värdet justerades nedåt

om taxeringsenheten innehöll ett stort antal tomter, som inte kunde förväntas vara försålda

eller bebyggda inom två år.

Angav markvärdekartan ett kvadratmeterpris för hela exploateringsområdet beräknades markvärdet för exploateringsfastigheten genom att riktvärdet för tomtmarken multiplicerades med totalarealen för taxeringsenheten.

Mark som var upplåten för kommunikationsändamål

åsattes inte värde. Område som var avsett att

nyttjas för kommunikationsändamål eller var av— sett att användas eller användes som grönområde eller motsvarande åsattes värde endast om ägaren kunde använda marken så att den gav honom en ej obetydlig avkastning eller var berättigad till en ej obetydlig ersättning vid markens upplåtande

för avsett ändamål.

Utarrenderade tomtplatser som hade brutits ut till särskilda taxeringsenheter värderades enligt samma grunder som gällde för värdering av utarrenderade tomtplatser på jordbruksfastighet (se avsnitt 17.1.2).

17.1.2. Övervärde på jordbruksfastighet

Det värde en taxeringsenhet kan ha med hänsyn till en möjlig exploatering för bebyggelseändamål kan även beaktas genom åsättande av övervärde på jord— bruksfastighet. Detta skulle enligt Handledningen ske så snart de framtida bebyggelsemöjligheterna var så påtagliga att de skulle verka höjande på

köpeskillingen vid en eventuell försäljning.

Till ledning för åsättande av övervärde på grund

av exploateringsmöjligheter fanns markvärdekartor. Dessa utvisade då detaljplan saknades 50 % av konstaterad marknadsvärdenivå resp. uppskattad vär— denivå uttryckt i kr./mz. Fanns detaljplan utfor— mades markvärdekartan på sätt som har angetts

beträffande exploateringsfastighet.

Förberedelsearbetet för taxeringen av jordbruks— fastighet med övervärde utfördes i samordning med motsvarande arbete för taxeringen av exploaterings—

fastigheter som tillhörde kategorin annan fastig—

het. Övervärde åsattes alltid då en klar och tyd- lig ortsprisnivå förelåg. Då detaljplan inte hade fastställts upptogs som övervärde skillnaden mel— lan ett belopp motsvarande 50 % av värdet enligt ortsprisnivån för taxeringsenheten eller den be— rörda delen därav och dess taxeringsvärde för an— vändning för jord— eller skogsbruk. Fanns fast— ställd detaljplan utgjorde motsvarande procent— tal 75.

Då ortsprisnivån var osäkert bestämd upptogs över— värdet till skillnaden mellan ett belopp motsva— rande 50 resp. 75 %.av markens försäljningsvärde och dess taxeringSVärde vid användning för jord— eller skogsbruk. Även om köp av jämförbara fas— tigheter inte hade förekommit åsattes övervärde när arbete med upprättande av byggnadsplan eller stadsplan i avslutande skede pågick och fastig— heten låg i omedelbar anslutning till fastighe— ter som redan hade tagits i anspråk för bebyggel— se samt det uppenbarligen inte förelåg något hin— der för att den utnyttjades på samma sätt eller det förelåg påtaglig möjlighet för exploatering. Vid värderingen togs hänsyn till när exploate- ringen kunde beräknas påbörjas samt exploaterings— tidens längd.

Utarrenderade tomtplatser som inte hade brutits ut till särskild taxeringsenhet (exploaterings— fastighet) togs upp som särskild tillgång. Värde— ringen av utarrenderade tomtplatser skedde på sam— ma sätt som om byggnadens ägare hade ägt även mar— ken, dvs. normalt till 80 % av det värde som mark—

värdekartan utvisade.

17.2. Synpunkter och förslag 17.2.1 Allmänt om värdering av exploaterings— mark

Enligt den av kommittén föreslagna definitionen

av exploateringsmark bör denna omfatta mark som enligt fastställd detaljplan till någon del är avsedd att användas för byggnadsändamål och som inte indelas som tomtmark. Bebyggelsen av marken kan ske på olika sätt, nämligen med småhus, hyres—

hus eller industribyggnader.

Vid 1975 års taxering kunde, som har nämnts i före— gående avsnitt, exploateringsvärde även åsättas

jordbruksfastighet såsom övervärde.

Kommittén har såsom redovisats under avsnitt 10.2.2.4 föreslagit att delvärdet övervärde skall utgå. Detta innebär att exploateringsvärde kommer att åsättas endast den mark som indelas som exploa—

teringsmark.

Exploateringsvärde kommer således att åsättas så— dan mark som ingår i fastställd plan men där fas— tighetsbildning enligt planen ännu inte har skett. När fastighetsbildningen har skett indelas marken som tomtmark resp. övrig mark. Den del som därvid indelas som övrig mark dvs. den mark inom värde— ringsenheten som inte är avsedd att bebyggas

— exempelvis mark som är utlagd till gata, park, allmän plats etc. — bör i analogi med vad som el— jest bör gälla för denna typ av mark inte åsättas

något värde.

Kommittén anser det inte realistiskt att i fastig— hetstaxeringssammanhang räkna med exploaterings— värden annat än i nu nämnda fall. Härför talar

ääen regler i expropriationslagen (1972:719) och övergångsbestämmelserna till den lagen om bestäm— mande av löseskilling. Vid sådant bestämmande skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse, som ägt rum efter 1 juli 1971, räknas ägaren till godo endast i den mån det blir utrett, att den beror på annat än förväntningar om änd—

ring i markens tillåtna användningssätt.

Värde i form av förväntningar om framtida bebyggel— se bör således enligt kommitténs mening till skill— nad mot tidigare inte medföra en höjning av taxe— ringsvärdet, om inte förväntningarna har sin grund

i en fastställd plan.

Värdering av exploateringsmark bör enligt kommit— téns mening ske på följande sätt- Den mark som avses att bebyggas bör värderas med utgångspunkt i de riktvärden som gäller motsvarande tomtmark. Exploateringsmark som skall bebyggas med småhus bör exempelvis värderas med utgångspunkt i rikt—

värdena för småhustomter inom området.

Det tillämpliga riktvärdet bör sedan multipliceras med en exploateringsfaktor, varigenom hänsyn tas till den tid inom vilken exploateringen av området

är slutförd.

Den mark inom värderingsenheten som inte är avsedd att bebyggas — exempelvis mark som är utlagd till gata, park, allmän plats etc. — bör i analogi med vad som eljest bör gälla för denna typ av mark inte

åsättas något värde.

17.2.2 Vad riktvärdet bör avse

Riktvärdet för exploateringsmark erhålls genom att riktvärdet för den aktuella typen av tomtmark mul— tipliceras med den exploateringsfaktor varmed rikt— värdet för tomtmarken skall multipliceras. Rikt— värdet för tomtmarken i fråga utgörs av de rikt— värden som inom området har fastställts för små—

hus—, hyreshus— och industritomter.

Exploateringsfaktorn skall avspegla förhållandet mellan markens värde vid en exploatering i fram— tiden och vid en exploatering som kan ske omedel— bart. Exploateringsfaktorn bör således bestämmas med hänsyn till den tid det kan beräknas ta innan exploatering är helt genomförd. Skillnaden i värde kan enligt erfarenheter från den allmänna markna— den beräknas med hjälp av en räntefaktor. Kalkyl— räntan kan därvid behöva varieras i olika områden beroende på hur värdesäker marken kan beräknas vara. Generellt gäller att ju starkare värdesteg— ring som kan förväntas beträffande tomtmarken desto lägre kalkylränta bör väljas. Vid 1975 års taxe— ring använda räntesatser om 5—6 % bör kunna till— lämpas även vid 1981 års taxering. Inom vissa om— råden, exempelvis storstadsregioner, där tomtplat— serna är i högre grad värdesäkra än i övriga områ- den, kan det dock bli aktuellt att tillämpa en lägre räntesats.

Kommittén föreslår att det i 11 kap. 5 S föreskrivs att riktvärde för exploateringsmark bestäms genom att de riktvärden som har fastställts för tomtmark för småhus, hyreshus eller industribyggnader mul—

tipliceras med en exploateringsfaktor.

Storleken av exploateringsfaktorn bör, såsom har redovisats inom avsnitt 12.2.10, bestämmas av

RSV och redovisas på den riktvärdekarta som kom— mittén har förutsatt kommer att användas vid 1981

års taxering. 17.2.3 värdeområden och värdefaktorer m.m.

Genom att riktvärdet för exploateringsmark enligt kommitténs förslag skall bestämmas med utgångs— punkt i de riktvärden som gäller för tomtmark kom— mer de värdeområden som fastställs för tomtmark att läggas till grund även vid värderingen av exploateringsmarken.

Storleken av exploateringsfaktorn är som tidigare nämnts beroende av den tid inom vilken exploate— ringen kan beräknas vara slutförd- Denna tid kan indelas i två skeden, nämligen den tid som kan be— räknas förflyta innan exploateringen börjar och den tid under vilken exploateringen kan komma att pågå. Med hänsyn härtill bör Värdefaktorerna för exploateringsfaktorn vara väntetid och exploatem

ringstid.

I den mån en klassindelning av Värdefaktorerna för exploateringsfaktorn är erforderlig bör det än— komma på regeringen eller den myndighet som rege— ringen bestämmer att utfärda närmare föreskrifter härom. Kommittén anser det inte nödvändigt att i lagtext föreskriva hur en klassindelning i före— kommande fall skall ske.

11 kap. 6 S föreslås innehålla en bestämmelse

om att exploateringsfaktorn skall bestämmas

för skilda förhållanden för de ovan angivna Värdefaktorerna. Vidare bör i paragrafen ges

en kort definition av varje värdefaktor. 17.2.4 Säregna förhållanden

De säregna förhållanden beträffande småhustomter, hyreshustomter och industritomter som enligt tidi— gare avsnitt kan föranleda en justering av rikt— värdet bör äga tillämpning även beträffande exploa—

teringsmarken.

Dessutom bör justering kunna ske på grund av om— ständigheter som har betydelse för exploaterings— faktorns storlek. En justering på denna grund bör

dock normalt inte komma att aktualiseras.

18 VÄRDERING AV TÄKTMARK 18.1 Gällande ordning 18.1.1 Allmänt

Täktmark kunde vid 1975 års taxering antingen taxe— ras som annan fastighet eller åsättas värde som särskild tillgång på jordbruksfastighet. I punkt 2 e)av anvisningarna till 10 S KL nämns grusfyn— digheter som exempel på sådan särskild förmån eller naturtillgång som kan föranleda att värde av sär— skilda tillgångar åsätts.

Enligt Handledningen skulle fastighet eller del av fastighet, vars värde i huvudsak bestod av fyndig— het av grus, sten, lera, torv m.m. samt anlägg— ningar och byggnader, som uppförts för brytningen, taxeras som annan fastighet under förutsättning att tillgången inte var av beskaffenhet att den skulle åsättas värde som särskild tillgång för jordbruksfastighet. Värderingen av marken på en sådan täktfastighet skedde på samma sätt som vär— dering av grus— och andra fyndigheter på jordbruks— fastighet. För dessa lämnades i Handledningen

följande värderingsregler. 18.1.2 Värderingsprinciper

Åsättande av värde på fyndigheter av grus, sten,

lera, sand, torv m.m. aktualiserades om täkt på— gick, täkttillstånd jämlikt naturvårdslagen eller annan lagstiftning hade meddelats eller sådant till— stånd hade sökts före 1 november 1972, talan hade väckts vid domstol angående ersättning för mistad täkträtt (naturreservat) eller det eljest på taxe— ringsenheten förekom fyndighet som kunde förmodas väsentligt påverka enhetens marknadsvärde.

Länsstyrelsens naturvårdsenhet tillhandahöll dels kommunvis upprättade förteckningar över vilka fas— tigheter som berördes av pågående täkt eller för vilka täkttillstånd hade meddelats,dels synpunkter på hur arrendepriset varierade inom länet.

I brist på ortspriser på grustäkter av olika stor— lek och beskaffenhet bestämdes värdet genom kapi— talisering av den väntade nettoavkastningen. Kapi— taliseringen skedde efter 6 %. Valet av räntefot

gjordes mot bakgrund av att värdet skulle direkt

kunna hänföras till taxeringsvärdenivån. Därutöver angavs att viss justering av riktvärdet skulle ske vid kortare exploateringstider.

18.1.3 Bestämmande av värdet

För att kunna bestämma värdet behövdes kännedom om ortspriset per kubikmeter grus — dvs. det pris som markägare i trakten fick vid upplåtande av täkträtt. Vidare behövdes kännedom om uttagen kvantitet per år samt återstående tid för uttag. Om täkt ännu inte hade öppnats, användes uppgifter från täkt— tillstånd och täktplan om volym, tidpunkt för be— räknat påbörjande av täkten och om exploaterings— tid.

Var fastighetsägare berättigad till ersättning om han vägrades tillstånd till grustäkt, skulle — in— nan slutlig ställning hade tagits till tillstånds— frågan — taxeringen grundas på den ersättning som utgick vid vägrat tillstånd. Då sådan ersättning hade beräknats av statlig myndighet borde denna ersättning vara vägledande vid taxeringen. Undan—

tagsvis kunde ersättningen vara prövad i domstol.

Om fastighetsägaren hade vägrats tillstånd och inte var berättigad till ersättning åsattes inte något värde. Motsvarande gällde då tillstånd hade väg—

rats och ersättning härför hade utgått. l8.2 Synpunkter och förslag 18.2.1 Allmänt om värdering av täktmark

Värdet av olika fyndigheter såsom grus, sten, lera m.m. kunde vid 1975 års taxering med stöd av punkt

2 e)av anvisningarna till 10 S KL ingå i delvärdet värde av särskilda tillgångar på jordbruksfastig— het. Detta delvärde bör såsom kommittén har föreslagit i annat sammanhang slopas. För täktmarkens del

innebär detta att den antingen får bilda egen taxe—

ringsenhet eller ingå i ett annat av kommittén föreslaget delvärde.

Kommittén anser att det är realistiskt att räkna med värden på täkter endast i de fall då sådana täkter som anges i 18 S naturvårdslagen pågår eller täkttillstånd har lämnats enligt detta lagrum eller i enligt vattenlagen. Mark som berörs av sådan täkt , bör som har föreslagits i 2 kap. FTL klassificeras , som täktmark och i 4 kap. samma lag utgöra en sär—

skild taxeringsenhet, täktenhet.

I övrigt bör således mark som kan komma att beröras av en framtida täktverksamhet inte åsättas särskilt

värde.

De täkter som anges i 18 5 naturvårdslagen är sten,

grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter.

Riktvärdet för täktmark bör beräknas som produkten av värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet av olika slag vid omedelbar brytning och av en brytnings— faktor. Genom brytningsfaktorn tas hänsyn till den tid som kan beräknas förflyta innan brytningen är slutförd.

18.2.2 Vad riktvärdet bör avse

Riktvärdet för täktmark erhålls genom att ett värde per kubikmeter brytvärd fyndighet multipliceras med en brytningsfaktor. En bestämmelse med detta inne— håll bör tas in som ett första stycke i 12 kap. 7 S FTL.

Då något ortspris på olika täkter inte går att fast— ställa bör i stället det marknadsmässiga arrende— priset läggas till grund för riktvärdet. Den del av riktvärdet som avser kubikmetervärdet bör därför utgöras av marknadsmässigt arrendepris vid omedel— bar brytning, dvs. priset då brytningsfaktorn är 1,0. Detta pris bör få anges endast till vissa be— stämda värden i en Värdeserie som fastställs av

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Serien bör enligt kommitténs mening ha följande ut— formning, varvid värdet anges i kr.: 1,00, 1,50, 2,00, 2,50, 3,00, 3,50, 4,00, 4,50, 5,00, 6,00, 7,00, osv. Riktvärdet bör där så är möjligt redo— visas på riktvärdekarta.

I andra stycket av 12 kap. 7 S bör föreskrivas att kubikmetervärdet vid omedelbar brytning inom varje värdeområde skall bestämmas till marknadsmässigt

arrendepris och att det får anges endast till

värden i en fastställd värdeserie.

Kommittén förutsätter att RSV ges i uppdrag att fastställa denna värdeserie.

Brytningsfaktorns storlek bör avspegla förhållan— det mellan täktmarkens värde vid en brytning som kan ske först i framtiden och värdet vid en bryt— ning som kan ske omedelbart. Brytningsfaktorn bör således bestämmas med hänsyn till den tid det kan

beräknas ta innan brytningen är helt genomförd.

Beträffande räntesatsen valdes denna vid 1975 års taxering mot bakgrund av att värdet skulle direkt kunna hänföras till taxeringsvärdenivån. Denna metod visade sig emellertid ha betydande olägen— heter, främst vid korta brytningstider.

Mot bakgrund härav föreslår kommittén att man an— vänder en metod som innebär att en lämplig kalkyl— räntefot väljs, t.ex. 5 %, och att anpassningen till taxeringsvärdenivån görs så att de arrende— priser som anges på riktvärdekartan uppgår till 75 % av marknadsmässiga arrendepriser.

18.2.3. Värdefaktorer m.m.

Den omständighet som framför allt inverkar på ku— bikmeterpriset är vad fyndigheten består av, dvs. sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter. Särskilda riktvärden bör således normalt bestämmas för varje täkttyp. Detta har i lagtext—

förslaget uttryckts på så sätt att kubikmetervärdet enligt 12 kap. 7 5 skall anges för olika slag av brytvärd fyndighet, varvid som exempel på olika fyndigheter uppräknas de fyndigheter som anges i 18 S naturvårdslagen.

Storleken av brytningsfaktorn är beroende av den tid inom vilken brytningen kan beräknas vara slut— förd. Denna tid innefattar dels en viss väntetid som kan förflyta innan brytningen kan beräknas börja, dels den tid under vilken brytningen kan be— räknas pågå. Värdefaktorerna för brytningsfaktorn bör därför vara väntetid och brytningstid.

Vilka Värdefaktorerna är samt en definition av

dessa bör föreskrivas i 12 kap. 8 5 FTL.

I den mån en klassindelning av Värdefaktorerna för brytningsfaktorn är erforderlig bör det ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda närmare föreskrifter härom. Kommittén anSer det inte nödvändigt att i lagtext föreskriva hur en klassindelning i förekommande fall skall ske.

18.2.4. Säregna förhållanden

Säreget förhållande beträffande fyndigheten kan föreligga om denna är av särskilt bra eller dålig kvalitet eller om det brytvärda materialet är ojämnt fördelat inom fyndigheten. Likaså kan ovanligt höga återställningskostnader behöva beaktas, om de lig—

ger nära i tiden.

19 VÄRDERING AV ÅKERMARK OCH BETESMARK 19.1 Gällande ordning 19.1.1 Allmänt

Vissa mer generella regler angående beräkning av jordbruksvärde finns i KL. Med jordbruksvärde avses enligt punkt 2 a) av anvisningarna till 10 5 KL vär— det av den produktiva marken med undantag av skogs— mark och tomt, samt värdet av de markanläggningar som ligger inom taxeringsenheten och som används eller är behövliga för växtodlingen. Från jordbruksvärdet

således åkermark samt ängs— och betesmark. — Vid be— stämmandet av jordbruksvärdet skall man utgå från att marken används för jordbruk. Med jordbruk avses en; ligt punkt 2 av anvisningarna till 21 5 KL i huvudsak växtodling på åker och äng samt djurskötsel och träd— gårdsskötsel som bedrivs i samband med jordbruk. Till jordbruk räknas också binäring till jordbruk.

De mer detaljerade reglerna om värdering av åker och ängs— och betesmark utfärdades dock av RSV inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. En stor del aV anvisningarna, särskilt de av mer generell karaktär, togs in i Handledningen. I de områdesanvisningar för jordbruk som RSV utfärdade för landets 106 värde— ringsområden för jordbruk gavs dessutom normer för bestämmande av jordbruksvärde — åkervärde och värde av ängs— och betesmark.

19.1.2. Upprättade och utformning av värderings—

anvisningar för åkermark

I prop. 1973:162 "Fastighetstaxering m.m.' angavs att till grund för bestämning av åkervärde skulle i prin— cip läggas köp av såväl bebyggda som obebyggda fastig—

heter.

Den statistiska bearbetningen av gjorda köp inleddes med en utlistning från det s.k. lagfartsbandet. Dessa datalistor kom att omfatta ca 15 000 förvärv avseende såväl bebyggda som obebyggda fastigheter. Förvärven hade skett under åren 1970—1972 och hade lagfarits under samma period. Släktköp och köp av fastigheter som till övervägande delen bestod av skog fanns inte med bland de 15 000.

Detta grundmaterial bearbetades sedan av lantbruks— nämnderna som beträffande obebyggda fastigheter ut— över arealkontroll gjorde en klassificering med avse-

ende på följande faktorer:

— Representativitet

Förvärv av fastighet för lantbruksändamål (även deltidsjordbruk) bedömdes vara representativa. Förvärv av fastigheter med 0 mindre än 2 ha åker

o speciella egenskaper såsom betydande särskil—

da tillgångar (t.ex. grus)

eller exploateringsmöjligheter ansågs ej repre—

sentativa

— Fastighetens läge

— Åkerns beskaffenhet

Försäljning av bebyggd fastighet som omedelbart hade följts av ett återköp av fastighetens brukningscen— trum — s.k. "nettoköp" — betraktades som förvärv av

obebyggd fastighet.

Efter denna bearbetning återstod för hela riket ca

4 000 representativa förvärv varav ca 1 200 avsågobe— byggda fastigheter. Huvuddelen av dessa 1 200 förvärv avsåg del av fastighet eller s.k. nettoköp och endast en mindre del avsåg hela registerfastigheter. Förvart och ett av åren i undersökningsperioden erhölls såle—

des ca 400 representativa förvärv av obebyggda åker—

fastigheter.

Under förberedelsearbetets inledande skede fann man att de värdepåverkande faktorerna godhet, bruknings— förhållanden och dränering var bäst ägnade att i en för riket enhetlig värderingsmetod beskriva värde— skillnader för åker inom relativt små avgränsade om— råden. De anvisningar om bestämmande av åkervärde som finns i Handledningen har därför fått följande prin—

cipiella innehåll.

Åkermarkens godhet utgör ett uttryck för åkerns pro— duktionsförmåga. För Värdefaktorn godhet finns sex godhetsklasser, där klasserna 1—4 avser fastmarksjord och klasserna 5 och 6 torvmarksjord. Klass 1 avser

alltid den bästa klassen.

Åkermarkens brukningsförhållanden bedöms med hänsyn främst till rådande arronderingsförhållanden men även till ytavrinningen och till skicket hos huvudavloppen. Med jordbruksfastighetsarronderingsförhållanden avses främst fältstorlek, fältform, antal skiften och de— ras spridning och avstånd från brukningscentrum. För

Värdefaktorn brukningsförhållanden finns tre klasser.

Åkermarkens dränering bedöms med hänsyn till åkerns dräneringsförhållanden. För Värdefaktorn dränering finns två dräneringsklasser.

RSV fastställde vidare för vart och ett av de 106 värderingsområdena en J—tabell med värden för i områ— det förekommande klasskombinationer av värdefaktorer-

na godhet, brukningsförhållanden och dränering.

Genom att indela riket i 106 värderingsområden inom vilka prisbildningen och den naturliga beskaffenheten hos åkermarken skulle vara i möjligaste mån homogen kom man i stor utsträckning att beakta värdefaktorns läge, dvs. den inverkan läget i stort har på värdet. Vid gränsdragningen mellan olika värderingsområden utnyttjades i regel befintliga administrativa gränser och därvid huvudsakligen församlingsgränser. Undan- tagsvis blev man hänvisad till att använda gräns mel— lan s.k. skördeområden vilka används i samband med

de objektiva skördeuppskattningarna.

Det stod på ett tidigt stadium klart att man endast skulle kunna få statistiskt stöd för den genomsnitt— liga prisnivån på åker inom visst område. Därför an— sågs det lämpligt att använda en relativ klassifice— ring, dvs. att bestämma Värdefaktorerna mot bakgrund av vad som är normalt inom varje statistikområde. Denna princip kom till användning vad gäller godhets— och brukningsförhållandena medan det visade sig mest lämpligt att göra en absolutbedömning (tillfredsställ— ande — otillfredsställande) av dräneringsförhållan—

dena.

Statistikbearbetningen inriktades sedan på att få fram det värde som kunde anses svara mot dessa nor-

malförhållanden. Värdet kallas normvärdet för åker.

De beräkningar som låg bakom fastställandet av dessa normvärden kan i korthet beskrivas enligt följande.

— Då ett stort antal av förvärven förutom åker även omfattar skog, ängs— och betesmark samt icke produk— tiv mark gällde det att försöka bestämma den andel av köpeskillingen som avsåg åker. Härvid användes i hu— vudsak den s.k. koefficientmetoden, dvs. de vid 1970 års taxering åsatta delvärdena för skog resp. betes— mark multiplicerades med särskilda köpeskillingskoef— ficenter och avräknades från köpeskillingen. Med stöd av en i prop. 1973:162 (5. 325) redovisad specialbe— arbetning av köp av vissa skogsfastigheter kom man

att för skogsvärdet använda koefficienter mellan 2.0 och 3.0.

Efter denna reduktion beräknades åkervärdet per hek- tar för varje förvärv. För att bestämma det genom— snittliga hektarvärdet för varje värderingsområde, ansågs medianvärdet vara det lämpligaste statistiska måttet eftersom materialet var relativt begränsat och i vissa fall heterogent.

De beräknade medianvärdena, som kan sägas vara hän— förliga till 1971 års prisnivå, uppräknades till 1973 års prisnivå med ledning av den pristrend som kan ut— läsas ur SCB:s prisstatistik för jordbruksfastighe— ter.

Enligt Handledningen skulle kompletterande anvisning— ar för klassificering lämnas i områdesanvisningarna. I dessa anges bl.a. trakter där åkern borde klassifi-

ceras på sätt som anges i anvisningen.

19.1.3. Upprättande och utformning av värderings—

anvisningar för ängs— och betesmark

Riktvärden för ängs— och betesmark togs fram med en

metodik som i princip var analog med den som till—

lämpats beträffande åker. Ängs— och betesmark bör sålunda enligt Handledningen inom varje värderings— område indelas i klasser med hänsyn till jordens produktionsförmåga. Klasserna skall enligt Handled- ningen normalt vara tre eller flera, om det finns skäl till det. Normalt finns det två klasser för kultiverad betesmark och en klass för annan gräs—

bärande mark.

Klassificeringen kom att ske som en absolutklassifi— cering — dvs. klassificeringen gjordes inte som en jämförelse med normalförhållandena inom området — med ledning av i områdesanvisningarna angivna klassi—

ficeringsanvisningar.

19.1.4. Utformning av Värderingsanvisningar för

markanläggningar för växtodlingen

Markanläggningar som används eller behövs för växt— odlingen skall enligt Handledningen normalt beaktas genom att åkern resp. ängs— och betesmarken värderas med hänsyn till de odlingsförutsättningar som råder efter det anläggningarna har tillkommit. I undantags— fall värderas marken och anläggningen separat. I vissa fall används därvid beträffande markanlägg— ningarna värderingsmetodiken för värdering av indu— stribyggnader. Detta gäller exempelvis sådana mark— anläggningar som vissa stationära bevattningsan"

läggningar med tillhörande nedgrävda stamledningar.

19_1_5 Bestämmande av jordbruksvärde

Utöver Handledningen finns som nämnts till ledning

för bestämmande av åkervärde och värde av ängs— och

betesmark av RSV meddelade och länsvis samlade områ— desanvisningar för jordbruk m.m. som RSV meddelat och som samlats länsvis. Områdesanvisningarna innehåller

för varje värderingsområde följande:

- värderingsområdets omfattning (församlingslista

och karta)

— riktvärden för åker av olika beskaffenhet i form av J—tabell

— klassificeringsanvisningar för åker

— riktvärden för ängs— och betesmark av olika be— skaffenhet

— klassificeringsanvisningar för ängs— och betesmant

— eventuella s.k. särskilda hänsynstaganden vid

tillämpning av anvisade riktvärden

För åkermarken bestod det väsentliga värderingsarbe—

tet i att för varje värderingsenhet bestämma godhets- klass, brukningsklass och i förekommande fall dräne—

ringsklass. Med hjälp av dessa värdefaktorer, som ut— gör ingångsdata i J-tabellen, avläser man ur tillämp— lig J—tabell åkervärdet per hektar.

Om prisbildningen inom visst område eller för viss fastighetstyp mera allmänt avvek från vad som var vanligt inom värderingsområdet beaktas detta genom

ett procentuellt avdrag från eller tillägg till rikt— värdet.

Regler om detta finns under rubriken "Särskilda hän— synstaganden" i områdesanvisningarna. Anledning till

ett sådant särskilt hänsynstagande kan exempelvis

vara speciella förutsättningar i fråga om ekonomiskt läge (t.ex. Visingsö) eller speciella odlingsmöjlig— heter.

Det åkervärde per hektar som tagits fram enligt områ— desanvisningarna multiplicerades med enhetens åker-

areal.

Föreligger säregna förhållanden som gör att åkern på den enskilda taxeringsenheten avviker från vad som är normalt i trakten på ett sätt som i inte oväsentlig utsträckning kan påverka taxeringsenhetens marknads— värde, justeras det åkervärde som beräknats enligt områdesanvisningarna. Exempel på sådana förhållanden är onormal hävd som inte har beaktats vid klassifice— ringen, förekomst av flyghavre väsentligt över det normala, onormalt lång enskild utfartsväg som bruka— ren ensam underhåller, speciella möjligheter att till rimlig kostnad anordna bevattning som väsentligt hö— jer skördeutbytet, odlingsmöjligheter, som endast förekommer för ett fåtal taxeringsenheter (möjlighet till viss specialodling inom större område beaktades i områdesanvisningarna) förekomst av naturreservats—

bestämmelser, hälsovårdsbestämmelser och liknande.

Samma normer som för värdering av åker tillämpasäven för värdering av köksväxtodling samt odlingar med fruktträd och bärbuskar. Sådana odlingar kan också

utgöra värde av särskild tillgång.

Vid bestämmande av värde av ängs— och betesmark be— stäms först klassen för varje värderingsenhet. I om— rådesanvisningarna avläser man därefter det riktvär—

de per hektar som har angetts för varje klaSS- Riktvär—

det multipliceras med värderingsenhetens areal.

I fråga om Värderingsenheter, för vilka säregna för— hållanden föreligger, justeras det värde som beräk— nats enligt områdesanvisningen. Justering kan beträff— ande kultiverad betesmark ske om det är speciellt lön— samt att gödsla marken. Justering av värdet av annan gräsbärande mark kan komma i fråga om marken är sär— skilt lämpad för bete. Ligger gräsbärande mark oanvänd i avvaktan på skogsplantering bestäms värdet per hek- tar till samma belopp som närliggande skogsmark. Slut— ligen kan även naturreservatsbestämmelser och liknan—

de inverka på värdet av ängs— och betesmark.

Mark som det finns odlingar med fruktträd på hänförs till ägoslaget åker och värderas i enlighet med vad som anges i tillämplig områdesanvisning. Utöver detta Värde åsätts fruktträden, bärbuskarna m.m. värde som

särskild tillgång.

Vid värderingen beaktas bl.a. att det tar viss tid innan fruktodlingarna är i full bärighet och kan bör— ja återbetala gjorda investeringar, att omplantering behövs efter visst antal år och att träden kan utsät— tas för betydande skador under kalla vintrar. Odling åsätts inte värde då marken med fruktträd understiger 0,5 ha. För arealer som är 0,5 ha eller större sker värderingen enligt en särskild tabell som anger vär— den per hektar för odlingen beroende på trädens ålder och antal träd per hektar. Värderna avser från od— lingssynpunkt gynnsamma områden i Syd— och Mellansve— rige. För övriga områden används lägre tal. Om träden är av sämre beskaffenhet minskas taxeringsvärdena i

proportion till den försämrade beskaffenheten.

19.2. Synpunkter och förslag

19.2.1. Allmänt

Den värderingsmodell som kommittén föreslår för vär— dering av åkermark och betesmark skiljer sig i sin principiella uppbyggnad inte från den modell som till- lämpades vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Kommittén föreslår således att man för varje värde— ringsenhet skall bestämma åkermarkens godhetsklass och brukningsklass utifrån vad som är normalt inom ett värdeområde medan dräneringsklassen skall bestäm— masmedledningznzabsolutdefinition.Betesmarkenskall värderas med hänsyn till Värdefaktorn beskaffenhet,

som ges en absolutdefinition.

Undersökningar av taxeringsutfallet (värde/ha) för åkermarken vid 1975 års allmänna fastighetstaxering ger vid handen att förväntat resultat borde kunnaupp— nås säkrare om man bygger vidare på och ytterligare förbättrar anvisningarna för nuvarande värderingsmo— dell.

De studier som har företagits i fråga om utfallet av taxeringen av åkermark vid 1975 års'taxering visar att fastighetstaxeringsnämnderna i regel använt de möjligheter till klassificering som J—tabellen medgav

på ett sådant sätt som åsyftades.

Kommittén finner inte skäl att föreslå att olika god— hetsklasser skall gälla för fastmarksjord och torv- marksjord vid 1981 års taxering. I stället bör detpå riktvärdekartan för varje värdeområde utarbetas en anvisning som anger var de olika godhetsklasserna do— minerar. En sådan anvisning bör "täcka" hela värde- området, varvid olika jordarter med olika godhet sam—

tidigt kan beaktas. Då det inom del av värdeområde i

huvudsak förekommer annan brukningsklass än den nor—

mala bör även detta anges på riktvärdekartan. 19.2.2 Vad riktvärdet bör avse

Riktvärdet för åker— resp. betesmark bör anges i kro— nor per hektar för de klasskombinationer av värdefakto— rerna godhet, brukningsförhållanden och dränering som förekommer inom värdeområdet. 13 kap. 1 5 FTL före— slås innehålla en bestämmelse om att riktvärdet för åkermark skall utgöra värdet per hektar. Motsvarande

bestämmelse för betesmark bör tas in i 13 kap. 4 5. 19.2.3 Värdeserien för åkermark

Vid 1975 års taxering upprättades individuella J—ta— heller för varje värdeområde. Dessa visade sig vara mycket lika varandra vid samma värdenivå. Kommittén utgår därför från att man kan utforma ett J—tabell— system med på förhand bestämda värdesteg mellan in— tilliggande klasser. Härigenom får man för varje vär- deområde t.ex. beträffande godhet söka avgöra vilken skillnad i produktionsförmåga som måste uppnås för att komma från en klass till en annan. Samtidigt ger en sådan fast utformning av J—tabellerna en viss vär— despännvidd vilket utgör en begränsning för ett vär— deområdes omfattning. I ett tabellverk bör riktvärdet för åkermark som är tillfredsställande dränerad, av genomsnittlig godhet och med normala brukningsförhåll— anden knytas till värden i en fastställd värdeserie.

Värdeserien bör ställas i relation till vad som i det följande kommer att föreslås som lägsta resp. högsta ! värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser * 500 kr. resp 3 000 kr.

Med hänsyn till vad nu har anförts anser kommittén

att följande Värdeserie bör komma till användning.

Nivå i kr. Steg i kr. 1 000 — 4 000 500 5 000 — 18 000 1 000

20 000 — 2 000

Bestämmelsen om att riktvärdet får anges endast till värden i en Värdeserie föreslås tas in i 13 kap. 2 5 FTL .

19.2.4. Avgränsning av värdeområde

Värdeområdena vid taxeringen år 1981 bör avgränsas efter samma principer som gällde för värderingsområ— dena vid 1975 års taxering. Således bör inom ett vär— deområde inverkan av Värdefaktorerna godhet, erk' ningsförhållanden och dränering kunna bedömas en—

ligt enhetliga regler. Kommittén föreslår som en

ambitionsnivå vid denna avgränsning att värde— skillnaden mellan två klasser i förhållande till värdet vid genomsnittlig godhet resp. normala

brukningsförhållanden får uppgå till högst 20 % dock lägst 500 kr./ha och högst 3 000 kr./ha.

En ytterligare låsning av värderingsmodellen anser kommittén inte vara motiverad. De enda påvisade nega— tiva erfarenheterna i denna del från 1975 års taxe— ring är att i gränserna mellan vissa områden har upp— kommit omotiverade värdesteg. Sådana effekter samt påvisade relativa värdeförändringar bör kunna bearbe— tas och i många fall elimineras om man vid förbered— elsearbetet beaktar erfarenheter som vanns vid 1975

års taxering.

19.2.5. Värdefaktorer och klassindelning 19.2.5.1 Åkermark

De värdefaktorer som enligt kommitténs mening sär— skilt bör beaktas vid bestämmandet av riktvärdet för åkermark är godhet, brukningsförhållanden och dräne— ring. En redogörelse för varje värdefaktor lämnas i det följande.

Godhet

Åkermarkens godhet är ett uttryck för dess produk— tionsförmåga. Det föreligger stora problem att även vid den relativa gradering som föreslås avgöra vid Vilken avkastning gränsen mellan två godhetsklasser skall bestämmas. Dessutom är avkastningen i det en- skilda fallet beroende på brukarens intresse och får— dighet samt beroende av väderleksbetingelser som kan variera mycket från år till år och då även mellan närliggande områden.

I de fall hävden är speciellt god eller dålig och detta förhållande kan antas väsentligt öka eller min— ska marknadsvärdet bör möjlighet finnas att med an— givande av säreget förhållande justera värderingsen- hetens värde.

Brukningsförhållanden

Värdefaktorn brukningsförhållanden är ett uttryck för åkermarkens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering,dvs. fältstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder. Med fältform avses så— väl fältens lutningsförhållanden som fältsidornas sträckningar. Jämfört med den onämng som gällde vid 1975 års taxering föreslår således kommittén att från

Värdefaktorn brukningsförhållanden skall utmönstras

bedömningen av taxeringsenhetens yttre arrondering samt avlopps— och ytavrinningsförhållanden. I den mån dessa

faktorer avviker från vad som är normalt inom värdeområdet i så— dan utsträckning att marknadsvärdet påverkas Väsentligt bör även här ges möjlighet till justering av värdet för säregna förhållan—

den.

Dränering

Åkermarkens dränering är ett uttryck för de aktuella dräneringsförhållandena, varmed avses detaljavvatt— ningen och sådan avvattning som sker genom täckta stam- eller huvudledningar. Huvudavvattningen genom större öppna åar eller andra vattendrag skall normalt inte beaktas vid bedömningen av dräneringen utan an— tingen påverka riktvärdenas bestämmande eller beaktas genom justering för säregna förhållanden.

Till skillnad mot vad som gällde vid 1975 års taxe— ring bör det finnas möjlighet att använda tre dräne— ringsklasser där den föreslagna klass 2 skall utgöra en mellanklass. Denna bör ges en sådan definitionatt den kommer till användning t.ex. då befintlig täck— dikning trots att den fungerar någorlunda tillfreds— ställande sannolikt kommer att behöva förnyas efter

ca tio år.

Erfarenheterna från 1975 års taxering visar att man endast inom hälften av värderingsområdena tillämpade

en värdesättning som svarar mot mellanklassen.

13 kap. 3 5 föreslås innehålla en uppräkning och de— finitioner,enligt vad som nu angetts,av de olika vär— defaktorer som skall särskilt beaktas vid riktvärdets bestäm— mmrb. Vidare bör i anslutning till varje värdefaktor

tas in bestämmelserna om klassindelning.

19.2.5.2 Betesmark

Beskaffenhet

Med Värdefaktorn beskaffenhet avses främst betesmar— kens produktionsförmåga samt dess bruknings— och torr— läggningsförhållanden. Vid 1975 års taxering indela— des ängs— och betesmarken normalt i tre klasser med hänsyn till markens produktionsförmåga. För värdefak— torn beskaffenhet bör även från 1981 års taxering finnas tre klasser som bör beskrivas med inriktning främst på betesmarkens avkastning och betets kvalité. Vid klassificeringen bör brukningsförhållandena främst avse betesmarkens läge i förhållande till bruknings— centrum. Begreppen kultiverad betesmark och annan gräsbärande mark som vid 1975 års taxering användes

vid klassificeringen av ängs— och betesmarken börinte

användas vidare.

Dessa regler föreslås utgöra 13 kap. 5 5.

19.2.6. Säregna förhållanden

Föreligger säregna förhållanden,dvs. egenskaper och omständigheter, som inte är hänförliga till godhets—, bruknings— eller dräneringsförhållande och som gör att åkern på den enskilda taxeringsenheten avviker från vad som är normalt i trakten på ett sätt som i inte "oväsentlig utsträckning" kan Väntas påverka taxeringsenhetens marknadsvärde, skall det enligt om- rådesanvisningarna beräknade åkervärdet justeras.

Det skall således inte röra sig om småjusteringar.

Vid de undersökningar som har utförts har det fram— kommit att justering för säregna förhållanden har an— vänts i stort sett på avsett sätt. För att avhjälpa

de brister som framkommit föreslår kommittén att RSV

överser de skäl för justering som f.n. anges i anvis— ningarna.

De omStändigheter som vid föregående allmänna fastig— hetstaxering angavs som skäl för justering av värde- ringsenhetens värde bör kunna tillämpas även i fort— sättningen_ På grund av den något modifierade defini— tionen av brukningsförhållanden kan det även vara mo— tiverat att rekommendera en justeringsmöjlighet för t.ex. huvudavlopp av undermålig beskaffenhet.

Vidare kan de tillgångar som i gällande ordning åSättS Värde som särskilda tillgångar men som enligt kommitténs förslag inte längre skall redovisas som särskilda delvärden beaktas vid värdering genom justering för säregna förhållanden. Detta gäller

exempelvis Värde av fruktodlingar.

20 VÄRDERING AV SKOGSMARK OCH VÄXANDE SKOG 20.1 Gällande ordning 20.1.1 Allmänt

Nu gällande metod för värdering av skog regleras till sina huvuddrag genom bestämmelserna i SKVI som Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering kom att ersätta tidigare skogsvärderingsinstruktion (SFS 1951:440)-

Den väsentligaste förändring som infördes genom SKVI var att marknadsvärdet skulle utgöra värderingsgrund även för skogsmark och växande skog. Det förutsattes dock i SKvI (avsnitt A) att värderingen i huvudsak måste grundas på en avkastningsmetod. Där föreskrevs bl.a. följande:

I fråga(mnskogsmark med därå växande skog OCh med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar: som användes eller är behövliga för skongkaetr kan marknadsvärdet för de särskilda taxeringsenheterna i allmänhet inte bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten- Mark— nadsvärdet skall därför bestämmas med ledning av vär- detabeller. I tabellerna skall marknadsvärdet vara

beräknat på grundval av skogens avkastning av virke.

Tabellerna upprättas enligt en schabloniseifad värde— ringsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogserk bedrives.

1971 års fastighetstaxeringsutredning föreslog vidare bl.a. att skogsuppskattningshandlingar skulle kunna in- fordras från fastighetsägarna samt att sådana hand- lingar som finns hos skogsvårdsstyrelse skulle kunna rekvireras därifrån om taxeringsmyndighet fann det lämpligt. Departementschefen var emellertid då inte beredd att föreslå någon allmän skyldighet att utläm— na skogsuppskattningshandlingar. Skyldigheten inskränk— tes att gälla fastighetsägarna.

Taxeringsvärdenivån för skogsfastigheter bestämdes såsom tidigare berörts (avsnitt 10.2.1.6) inte som för andra fastigheter enligt principen prisläget

vid ingången av året före taxeringsåret. För skogen utgick man av skäl som angetts i avsnitt 10.2.1.6

i stället från genomsnittet av 1970—72 års prisnivåer för skogsfastigheter, uppräknat i förhållande till prisutvecklingen för jordbruksfastigheter med obe— tydligt skogsinnehav. I praktiken rörde det sig om

uppräkning med ca 6 % per år. 20.1.2 Utformning och upprättande av tabeller 20.1.2.1 Indelningen i värderingsområden

Enligt SKvI skall riket indelas i värderingsområden för taxeringen av skogsmark och växande skog. Ett värderingsområde skall omfatta ett eller flera län eller delar av län och det skall såvitt möjligt vara enhetligt i fråga om produktions— och avsättningsför— hållanden för skog (SKvI avsnitt C pkt C.1).

RSV:s indelning av landet i värderingsområden framgår av följande figur. Speciella värdetabeller utarbeta—

des för Gotland, som ingick i område 7.

l) BD + AC lappmuxk 2) BD + AC kustland 3) Z-län 4) Y-län 5) )( +W-län

) S +T-län U+C+AB+E+D+HM O+R+HM F + 0 + H-län

K + L + M + N-län ) 6 7 & 9 10)

Figur 1 Landets indelning l värderingsområden för 1975 års allmänna faslighclstaxcnng - Skogsbruk

Under rubriken "särskilda hänsynstaganden” fanns möj— lighet att i RSV:s områdesanvisningar ange om avvik— elser från värdetabellerna skulle göras inom visst område, där marknadsvärdenivån uppenbart avvek från vad som var normalt inom värderingsområdet i övrigt. Denna möjlighet utnyttjades för anvisningarna i områ— de 5, w och X län.

20.1.2.2 Antal värdetabeller

Två olika typer av tabeller upprättades. En för värde— ringenligten noggrannare metod och en för värdering enligt en förenklad metod. Vilken metod som skulle tillämpas i ett visst fall berodde på deklarationsun— derlaget. Den noggrannare metoden förutsatte att man med stödav skogsuppskattningshandlingar kunde göra en fördelning av barrskogsförrådet på dimensionsklasser. Fanns inte den möjligheten tillämpades den förenklade

metoden. 20.1.2.3 Vad riktvärdet avsåg

De i värdetabellerna upptagna riktvärdena innefattade förutom det värde som härrör från skogens avkastning även sådana värden som generellt är förenade med inne— hav av skogsmark inom aktuellt värderingsområde. I skogsmarksvärdet inräknades därför ett visst grund- värde (normalvärde) av jakt och andra mer eller mindre ägareanknutna förmåner. Särskilt goda utnyttjandemöj— ligheter av jakt kan vid vissa förutsättningar värde—

ras som särskild tillgång. 20.1.2.4 Värderingsmodellen

Den tillämpade värderingsmodellen består av två be— räkningsled, nämligen en grundläggande nuvärdeberäk— ning baserad på en intäkts/kostnadsmetod och en därpå följande marknadsrelatering av beräknade nuvärden.

I åtminstone två avseendenskiljersig intäkts/kost— nadsmetoden radikalt från den avkastningsvärdering som utgjorde grund för den tidigare tillämpade meto—

den.

För det första övergav man den gamla normalskogsmo— dellen ("den normaliserade genomsnittsskogen") och gjorde avverkningsberäkningarna med hänsyn till sko—

gens faktiska åldersklassfördelning inom värderings— områdena.

Den andra väsentliga förändringen gällde behandlingen av allmänna omkostnader och skogsvårdskostnader.

Idennya beräkningsmodellen togs allmänna omkostnader och skogsvårdskostnader upp till sina absoluta belopp och inte som procentuella avdrag. Detta resulterade dock i mycket låga kalkylvärden för kalmark ochpdant— skog (för kalmark som regel negativa värden).

Eftersomnegativanmrknadsvärden knappast kunde bedö— mas vara realistiska infördes en spärr vid beräkning— en av skogsbruksvärden, som innebar att värdet inte fick bli lägre än 20 kr. gånger idealboniteten i skogskubikmeter (i värderingsområde 10, 30 kr. gånger idealboniteten).

Bortsett från de områden där kalmarksvärdena tidigare varit noll eller nära noll medförde den nya beräk— ningstekniken som regel en sänkning av kalmarksvärde—

na år 1975 jämfört med 1970 års allmänna fastighets— taxering.

Förutsättningarna för nuvärdeberäkningen dvs. avverk— ningsberäkning, bruttopriser, kostnader och diskonte— ringsprocent valdes så att den så vitt möjligt skulle leda till ett "marknadsvärde av virkesproduktion". Detta innebar bl.a. att man valde diskonteringspro— centen 5, som då ansågs ge marknadsmässiga värderela—

tioner mellan ung och gammal skog.

Emellertid skall även "sådana värden som generellt är förenade med innehav av skogsmark beaktas". Därför gjordes en avstämning av kalkylerade värden mot köpe— skillingsstatistik. Det senare innebar dock en mycket måttlig allmän nivåjustering. Statistikunderlaget med— gav inte några möjligheter att justera med hänsyn till att marknadsvärdet eventuellt reagerar annorlunda för variationer i skogstillstånd än vad avkastningsvärdet

gör. 20.1.5.5 Värdefaktorer

Värderingen av skogsmark och växande skog grundas på värdefaktorer som nära överensstämmer med de som re- dan tidigare tillämpats. För skogsmark är dessa god— hetsklass och kostnadsklass. För virkesförrådet, (to— tal volym eller volym per hektar) är Värdefaktorerna enligt SKvI (avsnitt C, pkt C.2) trädslagsklasser och, i vissa fall, trädslag eller grupper därav samt dimensionsklasser.

Godhetsklass är som tidigare ett uttryck för skogs- markens produktionsförmåga. Enligt SKVI (avsnitt C, pkt C.2) skall en indelning ske i fem eller flera klasser. Vid tillämpningen 1975 skedde i samtliga värderingsområden en indelning i fem klasser vilket överensstämde med tidigare tillämpad indelning.

Klassificeringen i kostnadsklass innebar en nyhet vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Vid tidigare taxeringar hade man genom omkostnadsklasser endast tagit hänsyn till variation i terrängtransportavstånd (södra Sverige) eller variation i terrängtransportav— stånd, avstånd till bygd samt vidaretransport (norra

Sverige).

För att öka möjligheterna till värdedifferentiering mellan olika fastigheter infördes vid 1975 års allmän— na fastighetstaxering ett system med kostnadsklasser, som byggde på variation i betydligt fler faktorer än transportkostnaden.

I områdesanvisningarna för 1975 års allmänna fastig— hetstaxering varierar antalet kostnadsklasser mellan 11 och 16. Följande faktorer skall beaktas vid be— stämmande av kostnadsklass:

(1) Barrskogens andel gran

(2) Kostnad för huggning (3) Kostnad för terrängtransport a) terrängförhållanden b) medelavstånd

(4) Kostnad för vidaretransport (värderingsområdena 1 — 4)

(5) Kostnad för persontransport (6) Föryngringsbetingelser (7) Allmänna omkostnader

(8) Timmerutfall och andel o/s—kvalitet.

Trädslagsklasserna är barrskog och lövskog.

Vid värdering enligt den noggrannare metoden görs en uppdelning av barrskogsförrådet på tre dimensions— klasser. Den förenklade metoden kräver endast uppgift om barrskogens andel med en diameter av 25 cm och däröver uttryckt i procent av trädslagsklassens total— förråd, den s.k. grovskogsprocenten. I områdesanvis— ningarna finns hjälptabeller till ledning för beräk— ning av grovskogsprocenten på grundval av deklara- tionernas uppgifter om skogsmarksarealens eller vir— kesförrådets fördelning på utvecklings— eller ålders— klasser.

20.1.3. Tillvägagångssätt vid värderingen

Vid värdering enligt den noggrannare metoden bestäms godhetsklass och kostnadsklass för skogsmarken. För virkesförrådet bestäms trädslagsklass. Ur tillämpliga värdetabeller avläser man på grundval av bestämda in— gångsdata dels värde per skogskubikmeter för barrskog i förekommande dimensionsklasser dels värdet per hek— tar för lövskog resp. skogsmark. Värdet per kubikme— ter (barrskog) i varje dimensionsklass multipliceras med det virkesförråd, uttryckt i skogskubikmeter, som finns på värderingsenhetenj_dimensionsklassen i fråga. Lövskogsvärde resp. skogsmarksvärde per hektar multi— pliceras med värderingsenhetens skogsmarksareal ut— tryckt i hektar.

Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten får man genom att det framräknade totala värdet i före— kommande dimensionsklasser, det totala lövskogsvärdet och det totala skogsmarksvärdet adderas. Det sålunda beräknade värdet justeras därefter i förekommande

fall med hänsyn till säregna förhållanden.

Vid värdering enligt den förenklade metoden bestäms godhetsklass och kostnadsklass för skogsmarken. Vir— kesförrådet fördelas på trädslagsklasser och klassi— ficeras med avseende på skogskubikmeter per hektar och grovskogsprocent i enlighet med vad som anges i tillämplig värdetabell. Ur värdetabellen tar man där— efter på grund av de ingångsdata som bestämts fram skogsbruksvärdet och skogsmarksvärdet per hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten får man genom att det framtagna skogsbruksvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar. Det sålunda beräknade värdet justeras där-

efter för säregna förhållanden i förekommande fall.

Justering för säregna förhållanden kan ske vid onor— malt stor förekomst av tekniska fel i virket, sär— skilda föryngringssvårigheter för skogen, meddelade skydds—eller fridlysningsbestämmelser, skogens belä— genhet nära gräns mot annat värderingsområde och and—

ra jämförliga omständigheter som inverkar på värdet.

20.1.4. Värderingsmetodernas tillämpning

Metoden för värderingen av skog vid 1975 års taxering - den noggrannare och den förenklade metoden — regi— strerades inte. Någon möjlighet att redovisa i vilken omfattning de båda metoderna användes finns därför inte. Följande tabell bygger på en deklarationsunder— sökning som genomförts av riksskatteverket och lant— bruksuniversitetet (bilaga 2). Materialet är mycket litet jämfört med det totala antalet taxeringsenheter med skogi.landet.

Område och ägarekategori

Norra Sv.

Staten-fbolag 66 408 Övriga 65 204 Alla 131 612

äkta än

Staten-+bolag 312 övriga 331 Alla 643

Tabell 1.. Värderingsmetodernas tillämpning enligt deklarationsundersökningen med fördelning

på areal 1 hektar och antal (T1, den för—

enklade metoden — TZ, den noggrannare me— toden).

Till tabellen bör den upplysningen fogas, att domän— verket (kategori "staten och bolag") vid deklaration för tillämpning av T2 genomgående torde härleda fördel— ningen på dimensionsklasser med utgångspunkt i medel—

diameter och teoretiska stamfördelningar för ålders-

klasser. 20.2 Synpunkter och förslag 20.2.1 Allmänt

Riktvärden för skog skall enligt kommitténs mening liksom i SKvI bestämmas med hjälp av en värderingsmo— dell, som bygger på förutsättningen att ett efterför— hållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs. Lik- som tidigare bör värderingsmetoden bestå av två be— räkningsled nämligen en grundläggande nuvärdeberäkning baserad på en intäkts—/kostnadsmetod och en därpå föl"

jande marknadsrelatering av beräknade nuvärden.

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering tillämpades en diskonteringsfaktor motsvarande 5 %, som enligt lantbruksnämndernas erfarenhet ansågs ge marknadsmäs— siga värderelationer mellan skog av olika beskaffen— het. Marknadsvärdet av kal skogsmark och ungskog är emellertid högre än det som normalt framkommer vid en diskontering av förväntade intäkter och kostnader efter 5 % räntefot. Vissa modifieringar i värderings— modellen kan därför behöva göras. Kommittén anser det dock inte möjligt att i detalj reglera hur detta bör ske Den provvärdering som skall utföras bör dock gebättre möjlighet än hittills att kontrollera att värdetabel—

lerna blivit väl anpassade till avsedd värdenivå.

Den snabba ökning av marknadsvärdet på skog som in— träffade efter år 1972 kom inte att beaktas vid 1975

års fastighetstaxering.

Enligt utförda regressionsanalyser av 1976 års köpe— skillingsstatistik är marknadsvärdet av skog det året ca fyra gånger större än 1975 års taxeringsvärden (sebilaga2).Det främsta skälet till att gapet mellan taxeringsvärden och faktiskt erlagda köpeskillingar för skog var så stort redan år 1976 ligger i de för— siktiga antaganden som gjordes beträffandeprisutveck— lingen på skogsfastigheter efter 1972. Figur 2 avser att visa den prisutveckling som antogs då man bestäm— de taxeringsvärdenivån för skogsfastigheter och hur prisutvecklingen sedan i verkligheten blev. Beträf— fande kurvan för lantbruksnämndernas värderingarskal] nämnas att den omfattar samtliga värderingar, detvil] säga även sådana som inte lett till köp eller försälj— ning. Den torde dock på ett godtagbart sätt beskriva utvecklingen under den aktuella perioden. Att kurvan

så väl ansluter till 'rotpriskurvan" är naturligt med hänsyn till att lantbruksnämnderna tillämpar en ren avkastningsvärdemodell. Mer anmärkningsvärt är kanske att en bearbetning av ca 600 köp, där lantbruksnämn— derna inte varit part visar mycket likartad utveck— ling under åren 1974 — 76. Dessa senare köp ligger dock på klart högre nivå om man ser till absolutbe—

loppen.

Rnlariv-

skala

' 300

.— nen valda taxeringsvärdenivån för skog (1970—72 . 15.3)

x——x—y Konsumentprisindex (Omräknat 1971 = 100)

'— — -r— _. Lantbruksnämndernas skogsvärdcringar

O_o—OMedelpris för stämpllngsposter sålda på rot från privatskogar (skogssratisusk årsbok 1977)

Figur 2, Pristrender åren 1971 — 76 (hela landet).

Det bör understrykas att man inte kan säga något om prisutvecklingen efter år 1976.

20.2.2 Vad riktvärdet bör avse

Som tidigare beskrivits har två metoder tillämpatsvid skogstaxeringen 1975, T1—metoden och T2—metoden. Den senare metoden har tillämpats endast i begränsad ut— sträckning. Erfarenheterna från 1975 års taxering vi— sar enligt kommitténs mening att den värdering som då gjordes enligt T1—metoden givit ett från taxerings— synpunkt tillfredsställande resultat. T1—metoden är i

princip avsevärt enklare än T2—metoden att tillämpa

för fastighetsägarna och för taxeringsmyndigheterna. Kommittén anser därför att övervägande skäl förelig— ger för att endast T1—metoden skall tillämpas vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Vid värdering enligt T1—metoden utgick man år 1975 från tabellvärden som avsåg värde per hektar. Detta bör också ske vid 1981 års taxering.

Riktvärden för skogsmarkmeddärpå växandeskog(skogs— bruksvärde)bördärför anges per hektarmark.En före— skrift härom föreslåstas ini 14kap.1 SFTL. Därav bör i enlighet med den föreslagna regeln i5 kap.'7å FTL an— ges hur stor del som belöpersigpå skogsmarken.

Riktvärden för skogsimpedimentbörpåsammasättangesi kronor per hektar mark. Detta bör föreskrivas i 14 kap. 4 5 FTL.

20.2.3. Avgränsning av värdeområde

Värderingsmodellen bör byggas upp så att värdefakto— rer som är knutna till visst område beaktas vid av— gränsningen av värdeområden. Vid värdering av skogär emellertid flera av de viktigaste värdepåverkandefak» torerna (virkesförrådets storlek och sammansättning, vissa kostnads— och kvalitetsfaktorer samt godhets— klassen) inte alls eller endast delvis knutna till visst område. Dessa faktorer måste därför få variera inom ett värdeområde. Avgränsningen av ett värde— område bör göras så att inverkan av dessa värdefak— torer kan bedömas enligt enhetliga regler. Att avgränsa värdeområden så att prisbildningen inte också varierar med andra faktorer torde vara omöj— ligt. Variationerna bör dock antingen vara så småatt man i taxeringssammanhang kan bortse från dem eller vara hänförliga till sådana värdefaktorer som beaktas i form av säregna förhållanden inom området. På grund av det låga antalet köp blir det dock i praktiken

nödvändigt att acceptera större värdeområden än ;om

ur teoretisk synpunkt vore önskvärt.

Vid 1975 års taxering var landet indelat i 10 väsde— ringsområden. Dessa områden omfattade ett eller flera län eller delar av ett län med så stor enhetlighstsom möjligt i fråga om produktions— ochavsättningsfårhålm landen för skog. Vid 1981 års allmännafastighetstaxe— ring förutsätts endast måttliga modifieringar av den modell för avkastningsberäkning som tillämpades vid 1975 års fastighetstaxering. Företagna undersökningar tyder dock på att områdesindelningen är för grov när det gäller marknadsvärdeanpassningen. Värdeområdenas storlek bör därför väsentligt minskas till 1981 års

allmänna fastighetstaxering.

Köpeskillingsmaterialet kommer att vara litet inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. Trots den nya, i bilaga 2 beskrivna, analystekniken kommer det där— för inte att finnas någon möjlighet att direkt te— stämma riktvärden för vart och ett av de nya värdeom— rådena. Dessa kommer dock att kunna bestämmas tämli— gen väl inom de gamla värderingsområdena. Tabeller bör därför konstrueras för dessa. Varje gammalt vär— deringsområde delas sedan upp i mindre värdeområden som graderas med hänsyn till läget. Den för värde- ringsområdet konstruerade tabellen kan sedan på olika sätt nivåjusteras så att den kan användas inom dessa

mindre värdeområden.

20.2.4. Värdeserien

Värdenivån inom ett värdeområde karaktäriseras av riktvärdet för skog, av för en större region genom— snittlig beskaffenhet. Med en region, bestående av ett eller flera län eller delar därav, avses här det

område för vilket skogsbruksvärdetabellerna har

konstruerats, dvs i huvudsak de gamla värderingsom— rådena. För vart och ett av dessa områden bör skogens genomsnittliga beskaffenhet fastställas. För värdeom— råden inom en sådan region, får riktvärde för skog av genomsnittlig beskaffenhet endast anges till något av värdena i en fastställd värdeserie. Kommittén före—

slår att detta föreskrivs i 14 kap. 2 5 FTL.

Bestämmelsen om att riktvärdena skall överensstämma med Värdeserien reglerar ambitionsnivån vid avgräns— ning av värdeområden. Den avrundning som här måste göras medför ett systematiskt fel inom hela värdeom— rådet. Med hänsyn till detta och till att felet när det gäller skog oftast kommer att multipliceras med betydligt större arealer än när det gäller åker, vill kommittén föreslå en "finare" Värdeserie för skog än för åker. Enligt kommitténs mening bör följande serie användas för skog:

1 000, 1 200, 1 400, 1 600, 1 800, 2 000, 2 200,

2 400, 2 600, 2 800, 3 000, 3 500, 4 000, 4 500,

5 000, 5 500, 6 000 kr./ha osv.

20.2.5. Värdefaktorer och klassindelning

20.2.5.1 Allmänt

Taxering av skog skiljer sig från övrig fastighets— taxering på så sätt att samtliga klassindelningsdata kan statistiskt kontrolleras i efterhand. En sådan kontroll skedde efter 1975 års taxering och den visa— de stora systematiska fel vid klassindelningen.Fort— satta undersökningar har också påvisat stora indivi— duella fel i taxeringen. Resultatet av den undersök— ning som gällde utfallet av 1970 års taxering ochsom redovisades i SOU 1973:4 har visat sig gälla ävenför 1975 års taxering. För att närmare undersöka karaktä—

ren av dessa fel har en deklarationsundersökningföre—

tagits av RSV och lantbruksuniversitetet. Resultatet

av denna undersökning och en del andra kompletterande undersökningar redovisasi.bilaga2. Sammanfattningsvis kan sägas att deklarationerna är dåligt ifyllda i den mån de över huvud taget är det, att den skogssakkun—

nige i stor utsträckning frångått deklarerade uppgif— ter och att fastighetstaxeringsnämnden genomgående

följt den sakkunniges förslag till taxering.

Fastighetsägarna har sällan erinrat sig mot fastig— hetstaxeringsnämndens beslut ens i de fall den skogs— sakkunnige väsentligt frångått deras deklarationsupp— gifter. För att förbättra resultatet av skogstaxe— ringen förordar kommittén en kraftigt ökad insats i fråga om förberedelsearbeten som framför allt bör komma fastighetsägarna och fastighetstaxeringsnämnden tillgodo så att de ges bättre upplysningar och bättre kan förstå värderingsmodellen och beslutsgrunderna. Förberedelsearbetet bör bl.a. medge att man för rela— tivt små områden (anvisningsområden) kan ge anvisning om det genomsnittliga värdet på olika värdefaktorer och såvitt möjligt också ge vägledning rörande den variation som förekommer. Någon ytterligare ändring av värderingsmodellen vill kommittén inte föreslå. De värdefaktorer som användes vid 1975 års taxering bör

användas även fortsättningsvis. 20.2.5.2 Skogsmark med växande skog

I avsnittet om avgränsning av värdeområde har nämnts att de omständigheter som framför allt påverkar mark— nadsvärdet på skog är, förutom dess läge, dessgodhet,

dess virkesförråd, virkesförrådets sammansättning samt sådana kostnads— och kvalitetsfaktorer som väsentligt

påverkar värdet av fastighetens virkesproduktion. Dessa omständigheter varierar mer eller mindre inom

värdeområdet.

Godhet

Skogsmarkens godhet.är ett uttryck för dess virkespro— ducerande förmåga. Denna kan mätas och uttryckas på många sätt. De vid 1975 års taxering använda godhets— klasserna baserade sig på markens idealbonitet enligt Jonson-metoden. Kommittén vill inte föreslå någon annan ändring än att man genom förbättrade anvisning— ar underlättar för den enskilde fastighetsägaren och för den skogssakkunnige att ange rätt godhetsklass. översättningsnycklar från andra bonitetssystem bör

också redovisas. Kostnadsklass

I kostnadsklassen bör sammanvägas de viktigaste av de kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar virkes— produktionens värde. Vid 1975 års taxering fanns sju eller åtta sådana faktorer som med hjälp av ettpoäng- system skulle vägas samman till en kostnadsklass. Dessa faktorer var ofta svåra att bedöma. En systema- tisk försiktighet i var och en av dessa sju till åtta bedömningar ledde till stora systematiska fel i kost- nadsklassen. Någon möjlighet att väsentligt underlät—

ta dessa bedömningar finns inte.

En viss försiktighet i svåra bedömningsfrågor kanför— modligen alltid märkas i dessa sammanhang. Det vore därför önskvärt om antalet bedömningsgrunder kunde minskas. Med hänsyn även till kraven på förenkling har kommittén övervägt om inte en del av kostnads— klassfaktorerna kan avvaras. Genom den minskning av värdeområdenas storlek som föreslås bör dessas antal kunna minska eftersom en del av dem kan anses vara

konstanta inom ett mindre geografiskt område.

En kostnadsklassfaktor kan vara betydelselös inom

t.ex. hela södra Sverige men vara av stor vikt i de— lar av norra Sverige. Kommittén vill därför inte före— slå att någon viss kostnadsklassfaktor skall slopas utan föreslår att endast de inom varje värdeområde mest relevanta faktorerna används. Därutöver finns möjligheten att med säregna förhållanden justera för en kostnads— eller kvalitetsfaktor som inte beaktats

i kostnadsklassen.

Då kostnadsklassfaktorernas betydelse varierar med tiden finner kommittén det olämpligt att i lagtext låsa vilka faktorer som kan vara möjliga att använda. Det bör ankomma på RSV att bestämma de faktorer som bör tillämpas inom varje värdeområde.

Genom den minskade storleken på värdeområdena börock— så antalet kostnadsklasser kunna minskas. Det börinom varje värdeområde endast finnas högst nio klasser där en mittenklass svarar mot genomsnittlig kostnadsklass

i värdeområdet. Virkesförråd per hektar

Värdefaktorn virkesförråd per hektar fanns vid 1975 års taxering. Någon förändring i dess betydelse eller användning bör inte göras. Faktorn bör liksom vid1975 års taxering klassindelas. Klasserna bör inte göras större än tio skogskubikmeter. En finare klassindel— ning kan knappast tänkas då det även för fastigheter med utförlig skogsbruksplan kan förekomma betydande fel i beräkningen av virkesförrådets storlek. Trädslagsklass och barrskogens grovskogsprocent Kommittén anser inte att någon ändring bör göras i de

regler som gällde vid 1975 års taxering för värdefak—

torerna trädslagsklass och grovskogsprocent.

14 kap. 3 5 FTL föreslås innehålla en uppräkning och definition av de olika Värdefaktorerna. I paragrafen bör även anges eventuella föreskrifter om klassindel—

ning av Värdefaktorerna.

20.2.5.3 Skogsimpediment

Värdet av skogsimpediment bör inte överstiga värdet av skogsmark med lägsta godhets— och kostnadsklass. Vär-

det bör som tidigare nämnts anges som ett genomsnitt—

ligt värde i kronor per hektar.

Inom varje värdeområde bör riktvärdet för skogsimpe— diment bestämmas för skilda förhållanden för värde— faktorns beskaffenhet. Detta bör föreskrivas i 14 kap. 5 5 FTL. Däri bör även anges att med beskaffenhet av- ses främst slag av förekommande vegetation samt för—

utsättningar för ökad produktion. 20.2.6 Säregna förhållanden

Det vanligaste säregna förhållandet för skog vid 1975 års taxering var naturreservatsbestämmelser. Detta torde bli den vanligaste anledningen till justering av riktvärdet även vid den allmänna fastighetstaxe— ringen år 1981. Det finns en stor mängd bestämmelser som reglerar fastighetsägarens förfoganderätt över marken och som har en varierande inverkanpånwrknads— värdet. Det kan t.ex. vara frågan om naturvårdsbe— stämmelser från vilkas marknadsvärdepåverkan man helt kan bortse i taxeringssammanhang eller det kan vara urskogsreservat vars marknadsvärde torde vara kraf- tigt reducerat. Nationalparker skall enligt 3 kap.

2 5 FTL vara skattefriaoch skall därför inte åsättas värde. Kommittén anser att justering för säregnaför- hållanden kan komma i fråga när område är belagt med naturreservatsbestämmelser. Eftersom dessa kan påver— ka marknadsvärdet mycket olika kan dock någon gene—

rell anvisning inte ges.

Vid 1975 års taxering togs möjligheter till särskilt god jakt upp som särskild tillgång. Sådan jakt vär- derades för sig enligt speciella anvisningar. Enligt kommitténs förslag bör värde av särskilda tillgångar inte åsättas vid den allmänna fastighetstaxeringen 1981. Genom den metod för marknadsanpassning av rikt- värdena för skogsmark och skogsimpediment som före— slås kommer värdet av normal jakt att ligga i dessa riktvärden. Då jaktmöjligheterna inte ingår bland Värdefaktorerna kan det eventuellt bli aktuellt med justering för säregna förhållanden vid extremt goda eller extremt dåliga möjligheter till jakt. Att märka här är att utgående arrende för jakt är en privat— rättslig förpliktelse som inte direkt kan läggas till grund för en bedömning av om jaktmöjligheterna är bättre eller sämre än normalt. Det förhållandet att jakten faktiskt inte är utarrenderad bör heller inte påverka frågan om det är aktuellt med justering av riktvärdet eller ej. Till grund för bedömningen av frågan om justering är aktuell eller ej bör ligga en jämförelse mellan vilka jaktarrenden som är normala inom värdeområdet och det jaktarrende som bedömsmark- nadsmässigt för taxeringsenheten ifråga.

En annan särskild tillgång som blir aktuell att redo— visa som säregna förhållanden på skogen är andel i marksamfällighet. Detta bör ske när marksamfällighe- ten består av skog (gemensamhetsskog). Även andrasär— skilda tillgångar såsom exempelvis fiske kan bli ak- tuella att i vissa fall redovisa som säregna förhål—

landen på skogen.

Genom den minskning av antalet kostnads— och kvali- tetsfaktorer som föreslås kan det i undantagsfall bli aktuellt att justera skogsmarks- och/ellerskogsbruks— värdet för sådana kostnads- eller kvalitetsfaktorer

som inte beaktats vid bestämmandet kostnadsklass.

21 VÄRDERING AV VATTENFALLSENHETER

21.1. Gällande ordning

Förutom de allmänna värderingsregler som gäller även

för vattenfallsfastigheter ges i punkt 3 av anvisning— arna till 9 5 KL speciella regler för uppskattning av marknadsvärdet av vattenfallsfastigheter, dvs. vatten-

fall, vattenkraftverk och regleringsdammar.

Detta lagrum har följande lydelse:

3. Till ledning vid bestämmandet av marknadsvärdet av vattenfall med tillhörande byggnader skola gälla de grunder som angivas i denna punkt.

Marknadsvärdet av outbyggt vattenfall (fallvärde) upp— skattas efter storleken av en beräknad, hela vatten- kraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt) och ett beräknat värde per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas efter en på grundval av medelvattenföringen bestämd vattenföring (taxerings— vattenföring) samt efter bruttofallhöjden vid medel- vattenföring. Taxeringsvattenföringen skall bestämmas så, att en däremot svarande, året runt tillgänglig effekt kan anses likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften. Vid bestämmande av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tagas dels till vattenföringens växlingar under året, oavsett om dessa bero enbart på naturliga förhållanden i vatten— draget eller äro påverkade av genomförd årsreglering, dels till sådan framtida årsreglering som med sanno— likhet väntas bliva genomförd dels ock till möjlighe— ten att efter vattenfallets utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering av dylikt slag, vilken annat uppströms liggande kraft— verk anordnat. Vatten, som på grund av förpliktelse, vilken åvilar fastigheten såsom sådan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den

mån vattenkraftens värde därigenom påtagligt minskas. Vid beräkning av bruttofallhöjden för vattenfall, vars fallhöjd till en del ingår i ett årsreglerings- magasin, skall nämnda del av fallhöjden upptagas med ett i skälig mån nedsatt värde.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställ— des för olika flodområden ett normalvärde på grundval av kostnaderna för produktion av elektrisk kraft inom landet och flodområdets belägenhet. Normalvärdet jäm— kas uppåt eller nedåt i den mån så är påkallat av hänsyn dels till överföringsavstånd och avsättnings— förhållanden, dels ock till utbyggnadsförhållandena vid fallet samt kostnaderna för anordnandet av sådan årsreglering, som beaktats vid beräkning av taxe— ringseffekten. Därjämte vidtages den nedsättning av normalvärdet, som betingas av den tid, vilken väntas förflyta innan fallet blir utbyggt. Vattenfall och falldelar, som ej kunna förväntas bliva utbyggda inom överskådlig framtid, kunna anses sakna särskilt värde.

Marknadsvärdet av vatteIUGfaftVerK,varmed avses såväl kraftverk för elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direkt drivna anläggningar, kan uppskattas med utgångspunkt i avkastningen därav under beaktande av dels anläggningens påräkneliga varaktighetstid och dels att viss del av det enligt denna metod uppskat— tade värdet kan belöpa på regleringsdamm, som enligt vad nedan sägs skall taxeras särskilt..

Då emellertid tillfredsställande uppgifter för til— lämpning av den i föregående stycke angivna värde- ringsmetoden vanligen ej torde stå till förfogande, bör marknadsvärdet av vattenkraftverk i regel upp- skattas enligt nedan angivna metod.

Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt. Finnes grundad anledning att antaga, att vattenkraf— ten i fallet inte kommer att tillgodogöras efter det att det befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift, vidtages dock sådan ytterligare jämkning av normalvärdet per effektenhet att värdet av vattenfallet kommer att avse endast kraftverkets återstående drifttid.

Den kraftsverksägaren tillhöriga mark å land, som tages i anspråk för anläggningen med bostadshus, upp— tages till skäligt värde (utmålsvärde). Till mark, som nu nämnts, må ej hänföras mark, som användes för jordbruk eller skogsbruk eller eljest för annat ända— mål än det som med anläggningen avses.

Marknadsvärdet av kraftverket i övrigt (värde av bygg— nader) bestämmes med ledning av kostnaderna för an- läggandet av kraftverket. Samtliga dessa kostnader

skola medräknas i den mån ej annat följer av vad som sägs i nästföljande stycke. Sålunda skola medräknas bland annat kostnader för skadeförebyggande åtgärder, ersättningar för skada eller intrång samt kostnader för provisoriska åtgärder i samband med anläggandet av kraftverket. Den omständigheten att kostnaderna av— se fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet på vilken kraftverket är beläget, utgör ej hinder mot att kostnaderna medräknas.

Till kostnader, som påverka värdet av kraftverket, räknas icke kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, samt kostnader för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tagas vid taxering av annan taxe— ringsenhet än den, på vilken kraftverket är beläget.

Det sammanlagda beloppet av de kostnader, som enligt

nästföregående båda stycken skola upptagas såsom kost— nader för anläggande av kraftverket, beräknas utgöra den faktiska

anskaffningskostnaden för kraftverkets byggreder ned vad därtill hör. penna anskaffningskostnad, föndelad på det antal kostnads— grupper son finnes erfonderligt, avräknas till värdet vid ingång- en av året före taxeringsåret. ("räkningen skall ske under hänsyns- tagande till dels prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning skett, arbeten utförts eller ersättningsbelopp utgivits, dels ock erforderlig avskrivning. Avskrivning får ej beräknas för kostnad, som avser ersättningar för skada eller intrång, eller för därmed sammanhängande utrednings— och rättegångs— kostnader.

Den enligt nästföregående stycke omräknade anskaff— ningskostnaden jämkas uppåt i den mån så finnes skä— ligt med hänsyn till, å ena sidan, kraftverkets pro— duktionsförmåga och dess läge i förhållanden till be— tydelsefulla avsättningsområden och, å andra sidan, kostnaderna för kraftverket och för däri nyttiggjorda regleringar.

I fråga om vatbanmaftverk tilldirekt drivna anläggning- ar — till övervägande delen bestående av kvarnar, så— gar och liknande smärre anläggningar — gäller vidare att, om anläggningen lämpligen kan i sin helhet upp— skattas enligt de för taxering av fastighet i allmän- het gällande grunderna, reglerna i denna anvisnings— punkt icke böra tillämpas.

Vid uppskattning av vattenkraftverks marknadsvärde må — oavsett vilkendera av de i denna anvisningspunkt angivna värderingsmetoderna, som användes - avdrag ske för skyldighet att leverera andelskraft som avses i 2 kap. 6 5 vattenlagen (l9l8z523) och ersättnings- kraft enligt vattenlagen i dess lydelse närmast före

den 1 juli 1974, rättighet att utfå dylik kraft skall, i den mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad, tagas i betraktande vid dess taxering. Värdet av andelskraft skall bestämmas med UtgångSPUnkt i kraftverkets värde före avdrag för Skyldighet att leverera andelskraft och motsvara an- delskrafttagarens del i den vattenkraft som skall till— gOdogöras i anläggningen. Vid bestämmandet av värdet av Skyldighet att leverera ersättningskraft och rättig— het att Utfå dylik kraft skall, då uttagningskostnaden gäBas i penningar, hänsyn tagas dels till den del av nämnda kostnad, som utgör underhålls- och driftkostnad, dels OCk till den del av den uttagningskostnaden in- gående anläggningskostnaden, som vid ingången av året före taxeringsåret ännu icke erlagts.

Vad ovan sägs angående ersättningskraft enligt vatten- lagen (1918: 523) skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ersättningskraft, som enligt avtal utgår så- som vederlag för ägande— eller servitutsrätt till i kraftverket tillgodogjord vattenkraft, under förut— Sättning att skyldigheten att tillhandahålla ersätt- ningskraften är knuten till kraftverket och rätten till kraften knuten till i avtalet angiven fastighet ååEE_壣 kraftleveransen icke begränsats till att avse endast viss tid,

Vid uppskattning av marknadsvärdet av ggglgriggådgmm med tillhörande mark skola i tillämpliga delar gälla de regler, SOm enligt vad ovan stadgats gälla i fråga om vattenkraftverk vid uppskattning av utmålsvärde samt värde av byggnader.

Till komplettering av bestämmelserna i nyssnämnda an- visningspunkt har RSV utarbetat detaljanvisningar. I det följande lämnas en redogörelse för gällande be-

stämmelser om hur taxering av vattenfallsfastigheter skall ske.

21.1.1. Uppskattning av marknadsvärdet av outbyggt vattenfall (fallvärde)

Vanligtvis ingår större oubyggda vattenfall _ liksom utbyggda vattenfall — i taxeringsenhet som taxeras som annan fastighet. Det förekommer emellertid även att jordbruksfastighet åsätts särskilt tillgångs— värde för outbyggt vattenfall eller del av Sådant.

Värdet av mindre outbyggda vattenfall som inte ingår

i ett fallkomplex som kan förväntas bli utbyggt kom— mer i framtiden att minska med hänsyn till kostnaderna för att bygga ut dem. Särskilt tillgångsvärde för Så— dant vattenfall bör därför endast undantagsvis åsättas

vid taxering av jordbruksfastighet.

Vattenfall anses sakna värde, där hinder för utbyggnad föreligger på grund av naturvårdsintressen o.d- Det— samma gäller vattenfall som inte kan förväntas bli utbyggda inom överskådlig framtid.

Fallvärdet uppskattas efter storleken av taxerings— effekten och ett beräknat värde per effektenhet-

Utgångspunkt för beräkning av taxeringseffekten är medelvattenföringen i vattendraget. Efter justering av medelvattenföringen med hänsyn till vattendragets hydrologiska karaktär och föreliggande årsregleringS' möjligheter erhålls den normerande vattenföringen Vid fallet. Sedan denna i sin tur har justerats med hänsyn till föreliggande möjligheter till korttidsreglering erhålls taxeringsvattenföringen. Taxeringseffekten räknas därefter ut på grundval av taxeringsyattenfö— ringen och bruttofallhöjden vid medelvattenföring-

Värdet per effektenhet bestäms på grundval av ett

normalvärde, olika för olika flodområden. Sedan detta normalvärde har justerats med hänsyn till olika på värdet inverkande omständigheter, erhålls fallvärdet genom att taxeringseffekten multipliceras med det jus—

terade värdet per effektenhet. De olika leden behandlas i det följande var för sig.

21.1.1.1 Beräkning av normerande vattenföring

(Qnorm)

Normerande vattenföring (Qnorm) erhålls sedan medel— vattenföringen har justerats med hänsyn till vatten— dragets hydrologiska karaktär och föreliggande års— regleringsmöjligheter. Undersökningen har visat att justeringen med hänsyn till årsregleringsmöjligheterna bestäms av förhållandet mellan årsregleringsmagasinets storlek och den normala årsvattenmängden i vattenfal— let. Storleken av den faktor varmed medelvattenföring— en skall multipliceras med hänsyn till årsreglerings— möjligheterna kan därför anges i tabellform. Tabell— värdena delas upp i grupper med hänsyn till vattenfö— ringens hydrologiska karaktär. Vid beräkning av års— regleringsmagasinets storlek skall hänsyn tas även till regleringar som sannolikt väntas bli genomförda inom den närmaste tioårsperioden. Magasinsvolymen re— duceras med hänsyn till den tid som återstår innan regleringen genomförs. Regleringar som inte kan för— väntas komma till stånd inom den närmaste tioårsperio— den beaktas endast om det är känt att regleringen pla— neras. Vatten som måste avstås till samfärdsel och andra behov skall inte medräknas i den mån vattenkraf— tens värde därigenom påtagligt minskas (tidigare främst för flottningsändamål). Minskning av normerande vattenföring på denna grund sker efter en skönsmässig bedömning. Den sålunda minskade normerande vattenfö—

a ringen betecknas Qnorm .

21.1.1.2 Beräkning av taxeringsvattenföring (Qtax.)

Taxeringsvattenföringen erhålls sedan den normerande vattenföringen har justerats med hänsyn till förelig— gande möjligheter till korttidsreglering vid vatten—

fallet eller vid annat uppströms liggande kraftverk.

Faktorn för korttidsreglering anges i tabellform. Fak— torn har graderats efter förhållandet mellan utbygg— nadsvattenmängden och medelvattenföringen vid platsen för vattenfallet. Vid utarbetandet av tabellen har beaktats att högre utbyggnadseffekt medför ökade över- föringsförluster och överföringskostnader. Vid bestäm- mandet av utbyggnadsvattenmängden skall hänsyn tas även till framtida korttidsreglering och den tid inom vilken denna kan förväntas vara genomförd. Regleringar som inte väntas vara genomförda inom tio år beaktas inte. Har vattendomstol meddelat vattenhushållnings— bestämmelser, som innebär att regleringsnyttan avse— värt reduceras, skall faktorn jämkas nedåt i skälig

mån. 21.l.l.3 Beräkning av taxeringseffekt (Etax)

Taxeringseffekten uttryckt i naturkilowatt (nkW) utgör produkten av taxeringsvattenföringen i m3, brutto— fallhöjden i m och jordaccelerationen, dvs. Etax =

Qtax x H x 9,82.

Fallhöjden skall motsvara bruttofallhöjden vid medel- vattenföring, dvs. hela den fallhöjd som ingår i taxe— ringsenheten. Höjden är således inte detsamma som

skillnaden mellan dämningsgräns och vattenstånd i tur—

binavlopp.

Ingår fallhöjden till en del i ett årsregleringsmaga—

sin Skall denna del tas upp med ett i skälig mån nedsatt värde? Nedsättningen avpassas efter längden av de tider under vilka den i magasinet ingående fall—

höjden kan nyttiggöras i vattenfallet. 21.1.1.4 Beräkning av värde per effektenhet

Värdet per effektenhet (per naturkilowatt) bestäms på grundval av ett normalvärde (Vn) för flodområdet

i fråga. Normalvärdet skall jämkas uppåt eller nedåt

med hänsyn till

a) överföringsavstånd och avsättningsförhållanden (faktorn cl)

b) utbyggnadsförhållandena och kostnader för reglering som medräknats vid beräkning av taxeringseffekten (faktorn 02)

c) tiden innan fallet blir utbyggt (faktorn 03)

Jämkningsfaktorn Cl

Viss hänsyn till överföringsavstånd och avsättnings— förhållanden har tagits vid bestämmandet av normal— värdet. Detta värde har nämligen bestämts under an— tagande att utvunnen kraft överförs till stamlinje— nätet eller förbrukningsorten på en ledning med viss längd och spänning. Vidare har normalvärdet graderats med lägre värden ju längre norrut fallet ligger. Genom jämkningsfaktorn cl skall man vidta de ytterligare justeringar som kan vara motiverade på grund av de närmare omständigheterna i fråga om läge och avsätt— ningsförhållanden. Hänsyn skall bl.a. tas till när— heten till folkrika områden och industricentra. Mindre avvikelser från förhållandena som har legat till grund

för normalvärdet skall inte beaktas.

Jämkningsfaktorn c2 För att åstadkomma den åsyftade justeringen skall utbyggnadskostnaderna jämkas uppåt eller nedåt med hänsyn till anläggningskostnaderna inom flod— området. Anläggningskostnaderna antas vara lika med anläggningskostnaderna för ett kraftverk jäm— te dess andel i anläggningskostnader för regle— ring i båda fallen för avskrivning som beaktas vid beräkning av taxeringseffekten. Faktorn c2 anges i tabellform, där anläggningskostnaden i förhållande till kraftens bruttovärde ligger till grund för ett godhetstal, som är bestämmande för storleken av faktorn c2. Kraftens bruttovärde an— ses utgöra den efter 6 % kapitaliserade produkten av taxeringseffekten och det med faktorn c1 juste—

rade normalvärdet ( Etax x qu Vn ).

0,06

För outbyggda, oprojekterade vattenfall där man inte har någon faktisk eller projekterad anlägg— ningskostnad får godhetstalet bestämmas skönsmäs— sigt med ledning av närliggande kraftverk. Kost— nader för kraftverksdamm till den del som den ut— nyttjas som regleringsdamm skall som regel inte inräknas i anläggningskostnaden. Å andra sidan

skall kostnader för regleringsdamm som används som kraftverksdamm medräknas.

Jämkningsfaktorn c3 Tiden vilken väntas förflyta innan fallet blir ut— byggt omfattar även tiden för utbyggnad. Om fallet inte kan förväntas bli utbyggt inom tio är bör faktorn i allmänhet sättas till noll, om det inte

är känt att utbyggnad planeraslfastän först efter mer än tio år.

674 Värdering av vattenfallsenheter SOU 1979z32 21.1.1.5 Uppskattning av utmålsvärde

Utmålsvärde skall redovisas om det till outbyggt vattenfall — taxerat som annan fastighet — har hän— förts viss mark på land avsedd att användas för blivande vattenkraftverk. De nedan under 21.1.3.2

angivna reglerna skall därvid tillämpas.

21.1.2 Uppskattning av marknadsvärdet av vattenkraftverk

Med vattenkraftverk avses, förutom vattenkraftverk för elproduktion, även den kraftproducerande delen av en direktdriven anläggning. Om den kraftprodu— cerande delen är obetydlig i förhållande till an— läggningen i övrigt, t.ex. kvarnar och sågar, bör

hela anläggningen värderas enligt ortsprismetoden.

Värdet av vattenkraftverk kan uppskattas enligt av— kastningsmetoden. Därvid skall beaktas anläggning— ens påräkneliga varaktighetstid och att viss del av värdet kan belöpa på regleringsdamm, vilken skall taxeras särskilt. Vanligtvis har man emellertid in— te tillgång till de uppgifter som erfordras för tillämpning av avkastningsmetoden. Marknadsvärdet får därför i regel uppskattas enligt produktions— kostnadsmetoden. Denna metod är således den primä—

ra, medan avkastningsmetoden mer får karaktär av kontrollmetod.

Värdet enligt produktionskostnadsmetoden utgör sum—

man av a) värdet av vattenfallet (fallvärde)

b) värdet av mark på land (utmålsvärde)

c) värdet av kraftverket i övrigt (värdet av bygg—

nader)

Summan av dessa värden skall minskas resp. ökas med

rätt till sådan kraft.

21.1.2.1 Uppskattning av fallvärde

Vattenfallet uppskattas som om det vore outbyggt en— ligt de regler som har angetts i det föregående. Där— vid skall iakttas att faktorn för korttidsreglering skall beräknas på grundval av den faktiska utbygg— nadsvattenmängden eller den mängd som beräknas före—

ligga efter genomförandet av planerad korttidsreg— lering.

Vattenfallets värde beräknat enligt den angivna meto— den skall jämkas nedåt om det finns anledning att än— ta att vattenkraften inte kommer att utnyttjas efter det att det befintliga kraftverket blivit nedslitet och tagits ur drift. Jämkning bör ske så att värdet av vattenfallet kommer att avse endast kraftverkets återstående drifttid. Jämkningsfaktorn, 04, anges i tabellform.

21.1.2.2 Uppskattning av utmålsvärde

Utmålet utgörs av den mark på land, som tas i anspråk för anläggningen med tillhörande personalbostäder. Utmålet värderas enligt ortsprismetoden.

21.1.2.3 Uppskattning av värde av byggnader

Kraftverkets värde utöver fallvärde och utmålsvärde redovisas såsom värde av byggnader. Detta värde be— stäms med ledning av kostnaderna för anläggandet av kraftverket. Kostnaderna omräknas enligt prisindex till Värdetidpunkten och nedskrivs med hänsyn till den värdeminskning som har inträtt fram till nämnda

dag. I vissa fall sker ytterligare justering av värdet.

L

Kostnader som skall medräknas

Samtliga kostnader för anläggandet av kraftverket Skall medräknas om ej annat anges i det följande. De kostnader som skall medräknas är bl.a. projekterings— kostnader, kostnader för förebyggande åtgärder, er— sättningar för skada eller intrång, kostnader för Uppförande av olika byggnader i förekommande fall med maSkinell, till fastighet hänförlig utrustning, kost— nader för vägar och broar som tjänar kraftverkets be— hov, tunnlar m.m. Vidare skall medräknas kostnader som avser provisoriska anordningar för kraftverksbyg— get Samt kostnader för sjukvård, semester, renhåll— ning m.m. Kostnaderna skall medräknas även om de av— ser fastighet som ej ingår i den taxeringsenhet på vilken kraftverket är beläget.

I anläggningskostnaden skall även räknas in en upp— skattad kostnad för ränteförlust under byggnadstiden intill det år då kraftverket tas i bruk.

Egstnader som inte skall medräknas

I anläggningskostnaden skall inte medräknas kostnader för förvärv av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tas vid fallvärdets och ut- målsvärdets bestämmande. Inte heller skall man räkna med kostnader för byggnader eller arbeten, vilkas värden beaktas vid taxering av annan taxeringsenhet än den på vilken kraftverket är beläget.

Taxeringsvärde skall inte åsättas de på kraftöver— förings— eller kraftdistributionsnätet befintliga ställverken och transformatorerna. Till dessa anlägg— ningar bör även hänföras sådana utomhus stående ställ—

verk och transformatorer som betjänar även andra kraftverk.

skall sålunda inte medräknas.

Endast de anläggningsdelar som ingår i anläggningen vid taxeringsårets ingång skall medräknas. Sådana anläggningsdelar som inte används, t.ex. flottnings— anordning i nedlagd flottled, skall inte medräknas.

Omräkning av faktisk anläggningskostnad enligt index

Den enligt föregående avsnitt bestämda anläggnings— kostnaden skall omräknas till värdet vid Värdetid— punkten, dvs. 1 januari året före taxeringsåret. Om—

räkning sker med hjälp av index.

Avskrivning av anläggningskostnad

Avskrivning skall ske på det till Värdetidpunkten omräknade nyanläggningsvärdet. Anläggningskostnaden

indelas i följande grupper

a) kostnader för skada eller intrång och därmed sam— manhängande kostnader. Får inte avskrivas

b) kostnader för vatten— och husbyggnader (grävning, sprängning, fyllningar, vattenbyggnader för kraftverk och dammar m.m. samt kraftstationsbygg— nader och övriga hus). Avskrivs med 2 % per år

c) kostnader för maskinutrustning (turbiner, genera— torer, luckor, ställverk, transformatorer, tra— verser och bockkranar samt hjälpmaskiner till

dessa maskiner). Avskrivs med 4 % per år.

Om anläggningskostnaderna inte kan delas på de namn— da kostnadsgrupperna får avskrivning ske på hela det sammanlagda beloppet med 2,5 % per år. Föreligger särskilda omständigheter kan de angivna procenttalen höjas.

Spärr för avskrivning

bruk får ett oskäligt lågt "värde av byggnader" bör tillämpas en spärr för värdenedsättning genom av— skrivning. Denna spärr innebär att kostnaderna för

vatten— och husbyggnader samt maskinutrustning inte

X

får avskrivas till lägre värde än 35 % av nyanlägg— ningsvärdet. Denna spärr kan underskridas om det fö— religger omständigheter av beskaffenhet att med san— nolikhet minska marknadsvärdet, t.ex. kort återståen— de varaktighetstid, onormalt stora underhålls— eller personalkostnader, orationell konstruktion på kraft—

verket. Jämkning av beräknat "värde av byggnader"

Det enligt ovan framräknade värdet av byggnader skall justeras (med faktorn c5) med hänsyn till den vinst som kan vara att påräkna vid en försäljning. Faktorn

c bestäms av anläggningskostnadens storlek i förhål—

5 lande till kraftens bruttovärde efter avdrag av fall— och utmålsvärden. Om kraftverksdammen utnyttjas även som regleringsdamm skall faktorn c5 justeras med hän— syn härtill.

21.1.3 Beaktande av skyldighet att leverera er—

sättningskraft

Vid uppskattning av ett kraftverks värde skall avdrag i vissa fall ske för skyldighet att leverera ersätt— ningskraft. Detta gäller om skyldigheten grundar sig på vattenlagen eller om kraften enligt avtal utgår som vederlag för rätt till i kraftverket tillgodo— gjord vattenkraft. Har avtalet inte fastställts av vattendomstol får avdrag ske endast om rättigheten och skyldigheten är knutna till kraftverket resp. viss fastighet och att leveransen inte är tidsbegrän—

sad.

Utgår ersättningskraften som nettokraft (frikraft),

dvs. efter det uttagningskostnaden avdragits från kraftbeloppet, är kraftens värde lika med bruttovär— det av det utgående kraftbeloppet. Utgår kraften som bruttokraft erhålls kraftens värde sedan från brutto— värdet avdrag har gjorts för uttagningskostnaden. Kraftens bruttovärde för ersättningsgivaren är dess pris vid leveranspunkten. Detta värde beräknas med utgående från värdet vid stamlinjespänning i Mellan— sverige med beaktande av kostnader och förluster vid överföring av kraften till Mellansverige. I fråga om

uttagningskostnader gäller vad som har bestämts av

domstol eller i avtal.

Andelskrafts bruttovärde utgör en mot andelstagarens fallhöjd svarande andel i kraftverkets nuvärde. An— delskraftens nettovärde erhålls sedan från brutto— värdet avdrag har skett med det bidrag till kost— naderna som andelstagaren har att utge.

Förekommande kapitaliseringar bör ske efter en rän—

tesats av 5 %. Värdet av kraften dras av från "värde

av byggnader".

Vid taxering av ersättningstagarens fastighet skall tillägg göras för rätten till ersättningskraft resp. andelskraft. Tillägg bör i regel göras med det belopp som ersättningsgivaren avdragit. Om värdet av kraf— ten är avsevärt lägre eller högre för ersättningsta— garen än för ersättningsgivaren skall värdet jämkas nedåt resp. uppåt.

Värdet av ersättnings— resp. andelskraften redovisas i fråga om jordbruksfastighet såsom värde av särskil— da tillgångar. Beträffande annan fastighet räknas värdet in i markvärdet. Är rätten till ersättnings— och/eller andelskraft förenad med strömfallsfastig— het eller annan fastighet, som i sin helhet ingår i kraftverksanläggningen, skall värdet av kraften

21.1.4. Uppskattning av marknadsvärdet av reglerings—

damm

De regler som enligt ovan gäller i fråga om uppskatt— ning av utmålsvärde och "värde av byggnader" äger mot— svarande tillämpning vid uppskattning av marknadsvärde av regleringsdamm. Bestämmelserna om jämkning med hänsyn till Vinst vid försäljning (faktorn CS) är

dock inte tillämpliga. 21.1.5 Sammanfattning

Vid taxering av vattenfallsfastigheter skall enligt gällande regler marknadsvärdet bestämmas som summa av

Fallvärde

Markvärde (Utmålsvärde)

Värde av byggnader

I förekommande fall göres härutöver tillägg för rätt till ersättningskraft eller avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft.

Om fallet är outbyggt bestäms marknadsvärdet som sum— man av fallvärde och markvärde. Utgörs vattenfalls— fastigheten av en regleringsläggning bestäms mark— nadsvärdet som summan av markvärde och värde av bygg-

nader.

Fallvärdet bestäms i princip på samma sätt som fallet är outbyggt eller utbyggt. Vattenkrafttillgången i fallet omräknas till och anges i s.k. taxeringseffekt. Denna utgör ett mått på tillgången av prima kraft i fallet och erhålles genom att vattentillgången i fallet på sätt närmare anges i anvisningarna evalue-

ras med hänsyn till vattendragets hydrologiska karak—

tär, genomförda och planerade årsregleringar samt föreliggande möjligheter till korttidsreglering.

Fallvärdet bestäms sedan genom att taxeringseffekten åsätts ett visst värde. Härvid utgår man från ett normalvärde per effektenhet, som fastställs för olika flodområden inom landet. Detta normalvärde skall se—

dan jämkas med hänsyn till

1. Om läge och avsättningsförhållanden väsentligt avviker från det normala inom resp. flodområde. (Jämkningsfaktor Cl.) Faktorn bör i regel inte överstiga 1,1 eller understiga 0,9.

2. utbyggnadsförhållandena vid fallet. (Jämknings— faktor CZ.) Faktorn som kan variera mellan 1,8 och 0,5 är direkt beroende av hur anläggnings— kostnaden förhåller sig till kraftens bruttovär—

de, dvs. ju ekonomiskt gynnsammare det är att

bygga ut ett fall desto högre värde på c2 och därmed högre fallvärde. 3. Den tid som kan förväntas förflyta innan fallet

utbygges. (Jämkningsfaktor c3.) Faktorn, som en— dast kommer till användning vid outbyggda fall,

motsvarar en ren diskonteringsfaktor.

Markvärde (utmålsvärde), skall uppskattas enligt de för taxering av fastighet i allmänhet gällande grun—

derna dvs. enligt ortsprismetoden.

Värde av byggnader bestäms enligt produktionskostnads— metoden. De faktiskt nedlagda kostnaderna skall upp— räknas till värdet vid Värdetidpunkten dvs. 1 januari året för taxeringsåret i nyanskaffningsvärdet. Detta värde får sedan avskrivas för vattenkraftbyggnader m.m. med 2 % per år och för maskinutrustning med 4 % per år. Avskrivning får dock ej ske till lägre värde än 35 % av det sammantagna nyanskaffningsvärdet för

sålunda framtagna Värdet på byggnader inte inbegriper — såsom fallet är med ett enligt ortsprismetoden beräknat marknadsvärde — den vinst, som kan vara att påräkna vid en försäljning av anläggningen, skall vär— det av byggnader enligt anvisningarna jämkas uppåt. (Jämkningsfaktor CS') Faktorn som kan variera mellan 1,0 och 1,6 är direkt beroende på hur anläggnings— kostnaden förhåller sig till kraftens bruttovärde

efter avdrag av fall— och utmålsvärden.

Värde av ersättningskraft beräknas utifrån det värde kraften har för ersättningstagaren efter en ren av—

kastningsmetod.

Det totala marknadsvärdet för ett vattenkraftverk ut— gör enligt ovan en blandning av avkastningsmetod, ortsprismetod och produktionskostnadsmetod. Fallvärdet bygger på en form av avkastningsmetod där utgångsvär— det är direkt proportionelltmot avkastningens brutto— Värde men där utgångsvärdet sedan kan relativt kraf—

2 1,8 - 0,5) med hänsyn till bra eller dåliga utbyggnadsförhållanden. tigt korrigeras (jämkningsfaktor c

Markvärdet (utmålsvärdet) erhålles enligt ortspris—

metoden. Värdet av byggnader erhålles primärt genom

produktionskostnadsmetoden, men här görs ett påslag för vinst vid försäljning (jämkningsfaktorn C5 1,6 — 1,0) dvs. närmast tillämpning av någon form av orts— prismetod.

Utfallet vid taxeringen år 1975 visar att värde av byggnader blir den största och i allmänhet den helt

dominerande posten vid bestämning av marknadsvärdet. Fallvärdet varierar kraftigt och uppgår som lägst till mindre än 5 % av totala marknadsvärdet — gäller för dyra och nya ej avskrivna kraftverk — och högst till ca 40 % av samma värde — gäller för billiga och av— skrivna kraftverk. Härvid har bortsetts från hur eventuell ersättningskraft inverkar på marknadsvär-

det. Markvärdet (utmålsvärdet) synes regelmässigt

uppgå till helt försumbar storlek, oftast till mindre

än en promille av totala marknadsvärdet.

En undersökning visar vidare att utfallet vid 1975 års taxering medfört att marknadsvärdet per taxeringsef— fekt är högst för de sämsta kraftverken och lägst för de bästa. Detta visar att de införda jämkningsfakto- rerna c2 och c5 ej har varit tillräckliga för att vrida till rätta det dominerande inflytandet på mark— nadsvärdet, som uppskattningen av byggnadernas värde

enligt produktionskostnadsmetoden har.

21.2 Synpunkter och förslag 21.2.1 Allmänt om förslag till ny värderingsmetodik

21.2.1.1 Behov av och förutsättningar för ny metodik

I direktiven anges särskilt att frågan om taxering av vattenfallsfastigheter bör tas upp av kommittén. Det hänvisas till följande uttalande av skatteutskottet (SkU l974z35 s. 10) rörande värderingsmetod i fråga

om sådana fastigheter.

"I avsaknad av såväl vägledande bestämmelser som er— farenheter från den praktiska tillämpningen av avkast— ningsmetoden är utskottet för sin del inte berett för- orda, att denna värderingsmetod i första hand till— lämpas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering, även om utskottet anser att den såvitt möjligt bör tilläm- pas i ökad omfattning. Utskottet vill emellertid framhålla angelägenheten av att en övergång till en värderingsmetod, som är mer grundad på avkastningen än på anläggningskostnaderna, övervägs inför senare allmänna fastighetstaxeringar. Frågan bör således utredas med beaktande av erfarenheterna från 1975 års

allmänna fastighetstaxering".

Vidare sägs i direktiven att kommittén i detta sam— manhang bör söka komma fram till förenklade regler för åsättande av värden vid fastighetstaxeringen främst när det gäller industri— och vattenfallsfastig—

heter.

De för 1975 års allmänna fastighetstaxering utfärdade anvisningarna för taxering av vattenfallsfastigheter har visat sig vara onödigt komplicerade och detalj— rika. Inför 1981 års allmänna fastighetstaxering är

det enligt kommitténs uppfattning möjligt att genom schematisering av förfarandet genomföra en genomgri— pande förenkling av reglerna för taxeringen och sam— tidigt få en metod vars resultat bättre motsvarar

marknadsvärdet än den hittills tillämpade.

Kritik har riktats emot att det nuvarande systemet innebär, att dyra kraftverk får höga taxeringsvärden och billiga och lönsamma kraftverk får låga värden. I 1975 års fastighetstaxering sökte man komma till rätta med detta genom att inom ramen för den gällande principuppläggningen ge större tyngd åt avkastnings— aspekterna — genom att införa koefficienterna c2 för fallvärdet och c5 för byggnadsvärdet. Trots detta vi- sar utfallet av 1975 års taxering att värdet per pro— ducerad kraftenhet fortfarande vanligen är högst för de sämsta och lägst för de bästa kraftstationerna.

Beträffande de allmänna förutsättningarna för använ— dande av en avkastningsmetod får kommittén framföra följande. Produktionskostnaderna vid en vattenkraft— station består till övervägande del av kapitalkost— nader och till mindre del av kostnader såsom drift och underhåll. Det torde komma att råda en ständigt ökad efterfrågan på elektrisk energi och effekt. Vat— tenkraften kan därför anses vara en i hög grad realsä— ker tillgång. En vattenkraftstation består av anlägg— ningsdelar med varierande livslängd. Vattenvägar som tunnlar och kanaler har t.ex. i allmänhet en i det närmaste obegränsad livslängd under det viss mekanisk och elektrisk utrustning kan ha en förhållandevis kort livslängd. Vissa delar av anläggningarna förnyas efter hand som de förslits. Man kan därför i allmän— het inte tala om en kraftstations återstående livs— längd utan bör anknyta bedömningar av livslängden till olika delar av en kraftstation. Normalårsproduk— tionen är vidare i stort sett oberoende av kraft— stationens ålder. Ovan angivna omständigheter medför att en ren avkastningsmetod, som bygger på kapitali—

sering av den framtida produktionens nettovärde är väl lämpad för värdering av en vattenkraftstation.

I produktionsvärdet för en kraftstation ingår även den nytta som tillförs kraftstationen från genomförda regleringar. Som nedan närmare visas har kommittén funnit att det genom enkla schablonregler är möjligt att ur kraftsta— tionens produktionsvärde avskilja de värden som faller på regle— ringarna och sedan fördela dessa värden på de olika reglerings— anläggningarna. Föreslagen metod medger sålunda även värdering av regleringsanläggningarna ned hänsyn till avkastningen.

Genom att kommittén nu föreslår införandet av en av— kastningsmetod kommer den revidering som påbörjades vid 1975 års taxering att fullföljas. Härigenom kan emellertiduppkommastora förändringar i taxeringsvär— det för de enskilda kraftstationerna genom att sta— tioner dyra i anläggning får relativt sett betydligt lägre värden och billiga stationer högre värden än tidigare. Detta är i första hand en konsekvens av att man vid 1975 års taxering endast i begränsad omfatt— ning lyckades beakta avkastningsaspekterna. Även om här föreslagen metod enligt kommittén på ett riktiga- re och rättvisare sätt än 1975 års taxeringsförfaran— de återspeglar vattenfallsfastigheternas marknadsvär— de kan stora kasunhgar i taxeringsvärdena möjligen framstå som betänkliga. Inom de s.k. kraftverkskommu- nerna - framför allt kommuner i Norrlands inland — där vattenfallsfastigheterna utgör betydande skatte— underlag torde man kunna räkna med att det sker en utjämning genom att det inom kommunen finns både "dyra" och "billiga" vattenkraftanläggningar. Den be— tydande höjning av taxeringsnivån som förslaget inne— bär, medför att det endast blir graden av höjning som kan komma attvariera mellan olika kommuner. Ett kraftföretag torde i allmänhet vara ägare av både "dyra" och "billiga" kraftanläggningar varför även här sker en utjämning. I de ytterst få fall någon

kraftverksägare endast innehar goda kraftanläggningar och härigenom får höjning av taxeringsvärdena som av— sevärt överstiger den genomsnittliga nivåhöjningen för vattenfallsfastigheter är detta ett utslag av

att han innehar förmånliga kraftanläggninar med god avkastning vilka enligt tidigare taxeringsförfarande blivit för lågt värderade. Om det skulle befinnas lämpligt att införa någon spärr mot stora höjningar bör det dock inte ske genom en förändring av den föreslagna värderingsmetodiken utan genom en till— fällig begränsning av de verkningar, som de höjda taxeringsvärdena medför. Kommittén återkommer till denna fråga i samband med ett slutligt ställningsta— gande till val av räntefot vid bestämningen av rikt— värden. Detta avses ske i betänkande som redovisas

i slutet av år 1979.

21.2.1.2 Översiktlig redovisning av föreslagen värde—

ringsmetodik.

Den föreslagna värderingsmetoden innebär att värde— ringen av kraftstationer och regleringsanläggningar samordnas. Båda dessa typer av taxeringsenheter före— slås få beteckningen vattenfallsenheter. Vattenfall föreslås bli föremål för taxering endast om det med säkerhet kan bebyggas och bör därför ej taxeras förrän

byggnadstillstånd enligt vattenlagen föreligger.

15 kapitlet i förslaget till FTL inleds med en defini— tion av vad som skall avses med vattenfallsenhet. I första paragrafen har också intagits en kort beskriv— ning av det föreslagna värderingsförfarandet, efter— som detta skiljer sig helt från vad som föreslås för

andra fastigheter.

Först bestäms det totala värdet (T) för en nybyggd vattenfallsenhet med ledning av avkastningen. Detta sker genom att enhetens taxeringseffekt multipliceras med ett för enheten tillämpligt riktvärde.

Därefter fastställes återanskaffningskostnaden (Å)för den nyanlagda kraftstationen eller regleringsanlägg—

ningen efter i princip samma grunder som vid 1975 års fastighetstaxering. Beräkningen av återanskaffnings— kostnaderna förutsätts följa de generella reglerna för bestämmande av återanskaffningskostnad som åter— finns i 5 kap. 6 5. För vattenfallsenheterna synes detta inte innebära någon skillnad i förhållande till 1975 års taxering mer än i ett avseende. De ersätt— ningar som har utbetalats till fastighetsägare, som har åsamkats intrång och skada genom vattenfallets utbyggnad, kan nämligen inte anses utgöra del av ti— digare nedlagda byggnadskostnader. De bör således fortsättningsvis — som gäller för andra fastighets— typer — påverka markvärdet och inte byggnadsvärdet. Vissa rationaliseringar vid beräknandet av återan— skaffningskostnaden har övervägts av den referens— grupp för vattenfallsenheter, som tillsatts av riks— skatteverket för att förbereda utarbetandet av de

föreskrifter och anvisningar, som kan komma att aktua-

liseras.

Vattenfallsenhetens markvärde erhålles som skillnaden mellan totala värdet (T) och återanskaffningskostna—

T — Å. Markvärdet kommer

den (Å), dvs. markvärdet att innefatta vad som tidigare betecknats som fall— värde och utmålsvärde. Någon uppdelning mellan dessa värdeslag föreslås inte ske fortsättningsvis.

Är byggnaden ny sätts vattenfallsenhetens byggnads— värde (B)_lika med dess återanskaffningskostnad. För äldre anläggningar bestäms byggnadsvärdet (B) efter en

nedskrivning av återanskaffningskostnaden. Denna ned— skrivning förutsättes ske efter i huvudsak de grunder som tillämpades vid 1975 års fastighetstaxering, men

med Vissa förenklingar.

Totala värdet för taxeringsenheten erhålls som summan av markvärdet och byggnadsvärdet, dvs. totala värdet = (T — Å) + B. Detta uttryck kan också skrivas

T — (Å — B), där Å — B är lika med summan av de årliga

neoskrivningarna med hänsyn till ålder och bruk.

For mindre lönsamma vattenfallsenheter, där Å är stör— re än T bestäms Å = T, dvs. dessa fastigheter får

inget markvärde utan endast ett byggnadsvärde.

Som tidigare nämnts skall kommittén i sitt fortsatta utredningsarbete utreda om och i vad mån det föreslag— na värderingsförfarandet kan tillämpas även för andra anläggningar för elkraftproduktion.

21.2.2 Bestämmande av en vattenfallsenhets taxe— ringseffekt 21.2.2.1 Taxeringseffekt

Kommittén har funnit det lämpligt att man vid värde— ringen utgår från kraftstationens utbyggnadseffekt. För att kunna värdesättas måste denna effekt omräknas till likvärda eller ekvivalenta effektenheter. I taxe— ringssammanhang synes tillräckligt att beakta hur den utbyggda effektens värde påverkas av utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet.

Som benämning på en ekvivalent effekt införs beteck— ningen taxeringseffekt, varmed avses en under årets alla timmar i Mellansverige tillgänglig effekt. Taxe—

ringseffekten bestäms genom att den utbyggda effekten multipliceras med tre faktorer, som beaktar skilda förhållanden beträffande utnyttjandetid, reglerings— möjlighet resp. belägenhet.

Utnyttjandetiden för en kraftstation erhålls som kvo— ten mellan normalårsproduktion, uttryckt i kilowatt— timmar och den utbyggda effekten uttryckt i kilowatt.

Effektens relativa värde vid utnyttjandetider lägre än 8 760 timmar kan beräknas ur Vattenfalls normal— tariffer för mellansvenska området. 1978 års tariff ger följande värden.

Utnyttjandetid kr/kW 0. år Rel. kal. 1 000 h/år 219 " 0,31 2 000 " 283 " 0,40 3 000 " 347 " 0,48 4 000 " 411 " 0,57 5 000 " 475 " 0,66 6 000 " 539 " 0,75 7 000 " 603 " 0,84 8 000 " 667 " 0,93 8 760 " 716 " 1,00

Efter avrundningar skulle en klassindelning, där ut— nyttjandefaktorn erhålles med en noggrannhet av en decimal, kunna ges följande utseende.

Utnyttjandetid h/år Faktor 0 — 1 000 0,2 1 000 — 2 000 0,3 2 000 — 3 000 0,4 3 000 — 4 000 0,5 4 000 — 5 000 0,6 5 000 — 6 000 0,7 6 000 — 7 000 0,8 l 7 000 — 8 000 0,9 ( 8 000 — 8 760 1,0

Med hänsyn härtill synes lämpligt att i lagen före—

skriva att antalet klasser bör vara minst nio.

Skulle korttidsregleringsmöjligheterna vara så be— gränsade att stationens utbyggnadseffekt ej kan ut— nyttjas får utbyggnadseffekten i skälig mån jämkas nedåt. Denna jämkning bör ske i form av justering för säregna förhållanden.

Regleringsmöjligheten för en kraftstation anger den utbyggda effektens relativa värde med hänsyn till möj— ligheterna till årsregleringar. Med ledning av det samband som råder mellan regleringsgraden, dvs. års— magasinsvolymen i procent av vattenflödet vid kraft— stationen under normalår, och det relativa produk— tionsvärdet kan relationstal bestämmas för olika reg— leringsgrad. Sambandet kan illustreras genom den kurva som utarbetats av företrädare för vattenreglerings— föreningarna, se fig. 1. Efter avrund—

ningar skulle en klassindelning kunna ges följande ut— seende. Härvid har faktorn 1.0 satts vid den regle— ringsgrad där vattenföringen i stort sett blir jämnt

fördelad under året.

Regleringsgrad % Faktor 71 — 1.2 46 — 70 1.1 26 — 4 1.0 11 — 25 0.9 0 — 0.8

Med hänsyn härtill synes lämpligt att i lagen före—

skriva att antalet klasser bör vara minst fem.

Produktionens relativa värde som funktion av regleringsgraden

Belägenheten anger den utbyggda effektens värde vid kraftstationen i förhållande till dess värde i Mellan- Sverige. Vid 1975 års taxering fanns normalvärden per naturkilowatt angivna för olika flodområden. Vid dif— ferentieringen av dessa värden togs hänsyn till över— föringsavstånd och avsättningsförhållanden. Bestäm—

ningen av faktorerna för belägenhet torde böra be— stämmas på motsvarande sätt. För Syd— och Mellan-

sverige bör faktorn sättas till 1.0 och för nordli—

gaste Sverige till 0.6. Detta innebär att minst fem

klasser bör finnas.

21.2.2.2 Uppdelning av taxeringseffekt mellan kraft—

station och tillhörande regleringsanlägg—

ningar

I den taxeringseffekt för en kraftstation som erhål— les enligt 21.2.2.1 ingår även det nyttotillskott

som uppströms belägna regleringsanläggningar bidrar

med. Enligt 21.2.2.1 erhållen taxeringseffekt skall därför delas upp i en del som avser kraftstationen och i en del som avser andelarna i regleringsanlägg— ningarna. Fördelningstalen bör anges i förhållande till regleringsgraden vid respektive kraftstation. Vidare bör de bestämmas så att den sammanlagda taxe— ringseffekten inom ett avrinningsområde i stort sett fördelas mellan kraftstationer och regleringsanlägg— ningar i förhållande till investerat kapital i res— pektive anläggningar. Det kan därför behövas olika fördelningstal för olika typer av avrinningsområden.

Den taxeringseffekt som vid en kraftstation faller på andelarna i regleringsanläggningarna fördelas mellan de olika regleringsanläggningarna i proportion till anläggningarnas magasinsvolym. En regleringsanlägg— nings totala taxeringseffekt erhålls som summan av de taxeringseffekter som fås för anläggningen vid dessa uppdelningar. Normalt bör med magasinsvolymen avses bruttovolymen. I den mån bruttovolymen genom begräns— ningar av olika slag, t.ex. flerårsmagasinering inte tillnärmelsevis årligen kan tillgodogöras, bör detta beaktas genom att volymen jämkas nedåt. Exempel på

fördelning visas i fig. 2.

Exempel på fördelningznztaxeringseffekten inom ett flodområde på kraftstationer och regleringsmagasin

U b P : PK + PR 1 P=10 ooo t.e. (13159 OOOt'e' K P =1000t.e. 1 R=30 % R fPK=26 000t.e. Kg PR= 4 000t.e. 3 P=15 ooo t.e.(PK=13OOOt'e' K P = 2 000 t.e. 3 R=50 % R _ 4000x150 2000x150 M1—1000*W+m 31001”- _ 4 000 x 250 2 000 x 250 _ Mz—W+m "3500t'e' _ 2 000 x100 _ M3 * m "__—400 me' 2 7 000 t.e. Beteckningar

K1, K2 etc. = kraftstationer N1, M2 etc. = regleringsanläggningar

P = totakiproduktionen i taxeringseffekt (t.e.) i en kraft- station inkl. produktion från tillhörande regleringsanläggning

R = regleringsgrad vid resp. kraftstation P R den taxeringseffekt som vid en viss station faller på regleringsanläggningarna

P — PR = den enbart på stationen fallande taxeringseffekten

PK

PU = utbyggnadseffekt fu = faktor för utnyttjandetid fr = faktor för regleringsmöjlighet fb = faktor för belägenhet

21.2.3. Bestämmande av riktvärde vid olika godhet

Som tidigare redovisats skall kraftstationens värde beräknas genom att dess taxeringseffekt (t.e.) multi— pliceras med ett värde, uttryckt i kr/kw t.e. Detta värde skall bestämmas genom en kapitalisering av 75 % av nettovärdet för en taxeringseffekt om en kilowatt under andra året före taxeringsåret. Nettovärdet bör därvid bestämmas som skillnaden mellan avkastningen, beräknad enligt statens vattenfallsverks högspännings— tariffer för mellansvenska området och normala års— kostnaden för kraftstationen. I årskostnaden skall även inräknas stationens andel i årskostnaderna för regleringsanläggningar inom avrinningsområdet.

Eftersom årskostnader per taxeringseffekt och därmed också värdet/taxeringseffekt kan förutsättas komma att variera vid olika återanskaffningskostnad bör värdet anges för olika förutsättningar i fråga om återan— skaffningskostnad/taxeringseffekt. Det synes emeller— tid tillräckligt att ange ett antal klasser med varie-

rande återanskaffninqskostnad per taxeringseffekt. Dessa klasser föreslås benämnas godhetsklasser för

att därigenom hålla möjligheten uppe att även beakta annan olikhet i fråga om årskostnaderna. Det synes nödvändigt med minst tre klasser. För regleringsan- läggningarna torde det vara tillräckligt att räkna med ett enda värde per taxeringseffekt. Detta värde bör bestämmas så att det i stort sett motsvarar det genomsnittliga värdet för kraftstationerna inom lan—

det.

Storleken av de värden per taxeringseffekt som på det— ta sätt bestäms för olika godhetsklasser bör före— skrivas av regeringen eller den myndighet som rege— ringen bestämmer och således behandlas som riktvärde.

Beräkningen av bruttoavkastningen med ledning av tarifferna synes inte bereda några praktiska svårig— heter. Uppskattningsvis torde avkastningens storlek under 1979 komma att bli ca 840 kr/kw t.e.

De kostnadsposter som skall dras ifrån bruttointäkten före en kapitalisering är drifts— och underhållskost— nader, avskrivning av byggnadskapital samt effektiv fastighetsbeskattning. Kostnaderna skall avse såväl själva kraftstationen som dess andelar i reglerings— anläggningar inom avrinningsområdet. Storleksord— ningen av dessa kostnadsposter torde under normala

betingelser utgöra ca 25 % av bruttoavkastningen.

Den genomsnittliga återanskaffningskostnaden synes som framgår av tabell A utgöra ca 5 000 — 6 000 kr/kw t.e. Återanskaffningskostnaden varierar emellertid starkt och överstiger för ett flertal relativt sent utbyggda kraftstationer 10 000 kr/kw t.e. eller i taxeringsnivå 7 500 kr/kw t.e.

Det årsnetto som genomsnittligt återstår för kapitali— sering utgör således efter en reduktion till 75 %

nivå ca 475 m/t.e. (= 0,75 ' 0,75 ' 840). Detta mot— svarar ett genomsnittligt riktvärde av 9 500 kr/kw t.e. vid 5 %, 6 800 kr/kw t.e. vid 7 % och 4 800 kr/kw t.e. vid 10 % kalkylränta.

För att belysa konsekvenserna av olika kalkylräntor har en provvärdering av kraftverken i Luleälven, Umeälven, Indalsälven, Dalälven och Lagan skett.

Beräkningarna redovisas i tabell B.

Vid dessa beräkningar har två olika alternativ i frå— ga om årskostnadernas bestämning prövats. Kostnaderna

har dels beräknats till 2 % av återanskaffningskost—

naden plus 100 kr/kw t.e., dels till 4 % av återan- skaffningskostnaden i kr/kW te. Beräkningsresultaten är beroende förutom av valet av kalkylränta och be— stämningen av årsnettot även av den nedskrivning av återanskaffningskostnaden som tillämpas. Nedskrivning— en har i tabellen beräknats del som 2 % per år, dock maximalt med 80 %, dels som 2,5 % per år dock maxi- malt med 75 %. Slutlig ställning till vilka nedskriv— ningstal som skall föreskrivas bör inte tagas förrän motsvarande frågor beträffande industribyggnader ut— retts färdigt.

Tabell A. U skattnin av återanskaffnin skostnad

(kw t.e.) år 1979 inom olika avrinnin sområden.

(I nedanstående siffror ingår ej kostnader för regle— ringsanläggningar. För de undersökta avrinningsområdena med undantag för Lagan torde dessa kostnader uppgå till 10—15 % av de för kraftstationerna redovisade kostnaderna) .

000 Z

Kims—e: för fternnsk. kostnad 197 i kronor/ kwte.

Taxar inqsef £ ekt

000 € 000 V

hwar... mta

000 000 000 000 000

000 S 001 — 001 - 001 — 001 — 001 — 000 001 — 000 001 - 9 000 001 — 10 000 001 - 11 000 1.1 001 — 12 000 >12 000 000 9 000 L 000 9

mma-munnar:

000 6

Nmsrmxohaom

000 01:

o ._4

000. IT

ooozrE

631.2 | J1193,3 | | 739.8 455 ll

jeigj

'! Uppskattningen bygger på att den vid 1975 års taxering

använda indexen för anläggningskostnad för vattenkraft- stationer antas ha stigit från 245 år 1973 till 500 år 1979.

klasser

Tabell B. Samanställning rörande förväntad höjning av t.. .erirqsvärdena (antal gånger) med föreslagen metod vid varierande kalkylränta.

Kalkylränta

S% MLA mer mac

73. Alt. A Alt. B Alt. C

10% Alt. A Alt. B AltC

_ Luleälven Umeälven 1.2 l. 1 1.0

Indalsälven l . 4 l . 4 l .3

Dalälven

Alt. A Årskostnai: 0.02 A + 100 kr./kw t.e.

Avskrivning: 2 % per år, spärr 20 %

Alt. B Årskostnad: 0.04 Å kr./kw t.e. Avskrivning: 2 % per år, spärr 20 %

Alt. C Arskostnad: 0.02 A + 100 kr./kW t.e. Avslcriwmmg: 2.5 % per år, spärr 25 &

A = återaxskaffningskostnad

Kommittén har vid sina bedömningar beträffande kalkyl—

räntefot i första hand utgått från att nedskrivning

I O 4.) JJ JJ 5 +) H (5 2 .C'. > 0 (U 0 Ola O'P Ln |x Ln (x H r—l "G H (U +) & U') +) (0 H U 2 åå .a x N U) (U Q: E & TJ & U U 0 4J rd .,..| C: — U) M E ord 0 X C: 00 (D U') LD — .,..| N JJ "O 0 CD JJ E JJ H (|) M U)

arsne n

avkastningen.

I genomsnitt för samtliga kraftverk och reglerings— anläggningar i de fem undersökta avrinningsområdena skulle en kalkylränta på 5 % medföra en höjning av 1975 års taxeringsvärden med ca 300 %, en kalkylränta på 7 % en höjning med ca 150 % och en kalkylränta på 10 % en höjning med ca 50 %. Maximalt torde dubbelt så höga höjningar som de i genomsnitt angivna kunna upp-

komma för vissa extremfall.

Värdeförändringarna för vattenfallsenheterna under tiden 1973—1979 bör bedömas mot bakgrund av att anlägg ningskostnadsindex för vattenfallsanläggningar kan be— räknas öka med 110 % och tariffnivån med 150 %. Kraft— priserna har således stigit snabbare än kostnaderna. Detta innebär att avkastningsvärdet har stigit mer än kraftpriserna, vilket i sig talar för en höjningspro— cent med mer än 150 %.

Det synes ej möjligt att få någon ledning vid bestäm—

mandet av värdenivån genom köpeskillingar som erlagts

för kraftstationer. Kalkylräntan måste därför bestäm- mas med utgångspunkt i jämförelser med val av kalkyl— ränta vid avkastningskalkyler för andra fastighetsty— per och i mera allmänna skälighetsöverväganden.

En jämförelse med de kalkylräntor, som tillämpas vid andra fastighetstyper blir av nödvändighet mycket o- säker. Detta beror främst på att de årsnetton, som tas fram i kalkylerna, inte kan förutsättas vara jämför— bara på grund av olikheter i pris— och kostnadsut— vecklingen inom olika områden. För skogsfastigheter anses vanligen en räntefot mellan 4,5—5,5 % bäst åter— ge marknadsvärdenivån. För hyresfastigheter torde en genomsnittlig räntefot på 6,5—7,5 % bäst svara mot marknadsvärdenivån. Vid kalkyler för grustäkter re—

kommenderas i regel 5 %. Men hänsyn till att vatten— fallsfastigheter torde ha en gynnsammare prognos be— träffande pris— och kostnadsutvecklingen i framtiden än i varje fall hyresfastigheterna synes en jämförelse med andra fastighetstyper där avkastningsvärdering

förekommer närmast tyda på en kalkylränta omkring 5 %.

Ett slutligt ställningstagande från kommitténs sida till valet av kalkylräntefot synes dock böra anstå till dess det klarlagts om den för vattenfallsenheter— na föreslagna värderingsmetodiken bör användas även

för andra anläggningar för elkraftproduktion. 21.2.4 Andels— och ersättningskraft

Liksom tidigare skett får vid uppskattning av en kraftstations värde avdrag göras dels för skyldighet att leverera andelskraft och ersättningskraft grundad enligt vattenlagen dels ock ersättningskraft enligt avtal om enligt avtalet kraften är knuten till kraft— station och rätten till kraften knuten till i avtalet

angiven fastighet samt om kraftleveransen inte be—

gränsats att avse endast viss tid.

Andelskraft är så konstruerad att den är bestämd till en viss andel av kraftstationens produktion mot att andelsägaren deltar med samma andel i kostnaderna

för kraftstationen. Härav följer att värdet av än— delskraften bör bestämmas till så stor del av vatten— fallsfastighetens värde som motsvarar andelen. Be— lastningen av andelskraft skall dras från såväl kraftstationens markvärde som dess byggnadsvärde i den omfattning andelen anger. Förmånen av andels— kraft skall — uppdelad på mark— och byggnadsvärde — läggas till den taxeringsenhet till vilken förmånen

hör.

Värdering av ersättningskraft sker genom att den om— räknas till taxeringseffekt. I det fall ersättnings— tagaren i årskostnader har att betala självkostnader— na för kraften åsättes taxeringseffekten det riktvär— de som gäller för kraftstationen i fråga. Har årskost— naden bestämts på annat sätt eller inga kostnader alls utgår, s.k. frikraft, får riktvärdet per taxe— ringseffekt bestämmas med hänsyn till omständigheter— na i de särskilda fallen. För den mottagande fastig— heten skall värdet per taxeringseffekt bestämmas uti— från det värde ersättningskraften har för den mottag— ande fastigheten.

Belastningen av ersättningskraft skall dras från kraftstationens markvärde så långt är möjligt, i övrigt från byggnadsvärdet. Förmånen av ersättnings— kraft skall läggas till markvärdet av den taxerings— enhet till vilken förmånen hör.

1.. » * ' ,, , . |.' _ -, ,1., 1.' .. ' ' "|.., 1' |-' . |.'. ,-.',.,.' .',.. ""1'.|. ""1""- "-"'.-'.'-'|..."1,1_" .' 1,...'." ,, ,,,,,._.-',',"..,.," "' .,.1_ ,'1,.'_.,, "11 1','_'..'L' " ' + ,

_..1'-",,,,',._,., r , 'T..,,|,'* ,...'_'u, , ;": ".1|.,,.-- -. '_'1-21,1 , ",.. ""l""',' ,,',, ,, ,-_",'",.',',,T '.1',',',," 1.511”, 1|1| . " ',',, 117.313,er ,,.,.,.1,,,,, ',"|,,',"- ( -1

,, ,, ”l.-E, , _, _,,]- '.. . ,, "_» ._ _ M.:-.11.?

| r. |4_,,.

): , . - _ , ..| .. .,'_,,.. '... "'1..'1 , .1 f 1 ”..,—_, _',' , ', . ,- ' ., ,,.,.,.,'",'1 .,..,-','1,,1.IT.|-' .:”,1111, ,,-. |-" i ,?!

,, ,,,, ,,.,,,: _'.-,,,,,.,,. ,,.,',_1.,1_,,, ,1, ,,,-,,,.,.,',,,', ,,,,,, ?,,__,,_,,__,,, ,_,, ,'-1, . |- . |,|.1'11'| ,_,, ,,, ,_, '__,,'.,,',' ,,,,,,___._,,,, ,,, ,_,,,,',,, ,_,._,,_., ,, ,_,__,,,._"-' ,, ,, ,. 151 1 ..'—|"! 1 |, ,,_- ”.',,. ,,,,__ ,,,,, ,',,,,,_1 ... ,,+,, "E': :_,, _. ' .. 1'|| '1 ("115-..". _|

-. ". " -'.' -"' ",' ""—'"J'IE' 11 '

.. _,-._ ,, _ |_.,, ,,,: 1, -...',1_.,.___" '

' . |-._"' '"-" '_' ,."."?_äj',1,"'_1,'_'" .,','_'._,' Till.-'.": ;'1 -"".,,'_' 1,1 . ,I | . ,._r1 ,,_ f___'.l_

.. .. r 1',..

,' .,_ ' '.."1,'_:",""._ .'i ,,,,. ',,','i ' "1 ' '. '. ',. .. 1, ..1.""'",'.'..- .|. . ' ' | , . 1,1 ,, , ,,1,,|___-,,, P,, . , ||' -|' |' ', i ' I1 " _ "" '.i'",1'| '+'”.qu . ,. . -. ' ,.31'4'1, ;'1.-.'|. ' ':'. .'111'1111..r| '.'1 ' " D,? "" ','-": " ""7'_"'F""|'-: I_|" '|F :" "W,. 11 ,,'l . I . ' ' ' . —| .|| ': - -- ....,._ . 1||-www 511-|1| | ..|... » . :, - ', ",.' __. __... , .---,11- . . .. ' - -". , v', ." ' ',,. ,.",','_,,.'.,'J_'1 -! ”'”.1' '- -. ' ,, _ , . ”"'m' . . .- .. .- .1. .'.11.-' —... " ' - '— * ' .. ,.,,,_ ,|,,',',|' . , , .__',"1.. ,.., ,,,-L,. PT. _._” .1,_, - .... ..11, '_'1 ', " ._—,._, '.". . '. -'| -'"" " ' "J'|'|".||' ""- | J ' ' ' ' ', |" . . ' ' .' ' " '1"-, " .. - '. _ " " "' _! 'Ju .|.lp.'|j1_.1_'|.'... i'm ,' .- -. .. » " '- '..'.". ' ' r

, , "'if. _." l._,. ,',',t',,,'1,L',,u"-","1_,';T, ,, ,_, ,_, . .' . ,, , ' _ jul""? lm,-___- |T'-':,,"_' :l'__G"| ___!

,f , , ,"|' ,.. || |' ,,I- " I' ,, _,,, ,L , ,

,, . ,'_-.' ,,, ',,1,,--. ,, .,, , ,,' ,, ._. ,. ,___,,_,,-_._-,..-,_,.._,,.l1'_' .m,m_7|_f_, ,,,”,u ,,.,fg '.'-.'1'1 ..L'," ('.'—11?” '||'.). '.' '..'.'.'.".""'|- ="-1E111||'1|11|11:|'-"11-=-'- ...-...,. , "' .',.1' "' ..i.,.11 T."',_ '". .',,1 ',_,-._l_ ' '

1-' .. .|' .- ', " . .-|' ",;1'" .'-'i'

, , '.. ' -.,... ,,.1, . ,' ,,',|I "|,|, | ,, |,* ' ,J, 1,3” fi|,-,1',_l' _| '1':- "i' ,|,,||,,I_1,,l',,, , _ Ilill "l,'|,".'!r,"_,l,'-. ,#I ' , '.. |.. ,,-|. .- .'. .,,,", ,, '_-.. ",-_, . ,,,,'-,,1 ,".'1 .. 1.',',' 13. '.. " _ 1"" f..., *." ,'--, '.' .'|_ '.':"f J,,.'" '_'1—|!."_.' ',1' ,...11' .. '.| .|| ""1 ||'i| | ' ,, -1,'| "_i' |"'. '|' "_" '_'l ""l'” ',',J'.."..,-'|_' ,.,,,_, ,,._,'.. |.1'_'|_' .,,_.,,_, ,,,-,',”, Mmh,, , , : , . _'.',-'|1|,':|l'|',,'|, J,, _ ,,,.1- ,,,H-| ,. ' "', |_ ."- ,1,.,.|_|. ' ..',.'l',"'""' _,,""','.',,.,.""I','"".'.,.':u,,'11!r . ' . ' —" ”'|.-'. ,.'.1',.| --".-' ' . . : | '.|-':- .|', _.| — ' __.'.,_,_i ;..-_| , ,1 | '.. .- .' '» -. ...-.,- " '.. __uf'd .. :,J'1._'_. ' ., .. ,, '. '- ..g. __.., ,,', ' _..._ -, . ,',1."'._.._ .,'l'. ,.';1'.'_' .._ _,.'__,1,_,_,,,_,,,,_. ' ' ' '.1 '..-"""f .', '.'"1.' ." " ". ..' ,'," .. ., ._1 1,2", '1.- . ' ,.,'-' ." '1,,' .. . '..,."14. '-.',. ' ,-"."'", "*"". ,.'.1 ,.. "'-."' -'. ." '. "_'?.' ' '.' '- .'. 11, ' .. '.'-.11- '1 ' '1."_ ' - ' '-|.. 1,'" —' ”'.:'.".'1|'-"-'."?.1 " _'.'r""-'-'"'.'i."""",11,,,' * '. . "|r -. -' . . - ' "1. .."-, -* | :'.1,'., - ' - "" '|"'_,;',,f|,' '-" '-_'1.-,.'1' ;'1'." ,, . -... _ , .._ ',,, | -- '1,', ._,.1. .','-,1.!.,å1i___,_-' 113355- . ." - ; '..,' _, ..,, ;. .,, '|'H1,','_,'.'-11 | _ ,,,._ -.F _, fl , T ,.. , .,", .,1F._,., .:__.,,,-,,,._ ,_'.11,,.,, '_,','£'*L "",.-, .1'.'."-_,,"-., F_,, ,, ' ,,.1 -.,F.1'-

| -,i'|- .. ,. "_1.-r .'-

,, . , .,, I|| ,- , , |,| ,,,,,,_, , || ,,|| |||

.,_.', ,,,, ,,.., ,. _ ___ _ ,_,,_, _, _ ,, ,,,,, -,'_...,. '.1, ,_||| , _.| || .: ,| » .,,1 ” | ',—1| - '. -- -1-",:111-,.-»"|',,.=,,- ' 1,11]. "31113" ' -' -1.- . 1. "_,,'l_-"'_f fi. ' ',.'.'-" ." . A , ," ' .1." " "1 .." . "' ' . ' _. -'.,. |_ 1 .. ' '.1,,',”""-_,'—,"' I.-" n,". .. ',-".,'. "_'_- .,1 ,," ..'.J"" ,|" . ' |.'.-.|. 1- . ,,. .'| ,,1. . ,,,,,1,,. , ,,. _|,_,||,',,,|., ,,11-3, _|__,,.1 _ ,.,, , ' " ' " ".. ,.. "'_.'"'.'1. ,-'1||!," '__|_'

"1.11-";, '_'1'1 . ..'. ,',1'.

22 SAMORDNING AV 1981 ÅRS ALLMÄNNA FASTIGHETS— TAXERING OCH FOLK— OCH BOSTADSRÄKNINGEN 1989

22.1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 11 november 1976 tillkallade chefen för ekonomidepartementet en kommitté för att utreda behovet av framtida folk- och

bostadsräkningar. Kommittén antog namnet FOB—utred—

ningen.

FoB—utredningen avlämnade den 1 december 1978 betänk— andet (SOU 1978:79) Förslag till undersökning om hus— håll, bostäder och sysselsättning 1980.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av bl.a. RSV och fastighetstaxeringskommittén.

På grundval av betänkandet har i prop. 1978/79:128

föreslagits att en ny allmän folk— och bostadsräkning (FoB) genomförs under år 1980.

22.2 Utredningsdirektiven

FoB—utredningens huvuduppgift angavs i direktiven vara att undersöka behovet av kommande folk— och bo— stadsräkningar och visa hur samhällsplaneringens framtida behov av befolknings—, hushålls— och bostads— data skall kunna tillgodoses. Som huvudalternativ till särskilda FoB—undersökningar pekades på möjlig— heterna attutnyttja uppgifter som samlas in i olika

administrativa verksamheter, bl.a, skatteadministra—

tionen och fastighetsregistreringen. Särskilt borde kommittén närmare pröva vilka förutsättningar som fanns att samordna uppgiftslämnandet för statistik— ändamål med den allmänna fastighetstaxeringen. Ett av syftena med att använda uppgifter som samlas in i skilda administrativa verksamheter var att i möjligas- te mån begränsa allmänhetens uppgiftsskyldighet. Det underströks att statistikens innehåll och utformning så långt som möjligt borde anpassas till rimliga an— vändarönskemål, som närmare borde kartläggas. Vidare angavs kostnadssidan vara en viktig faktor vid ställ— ningstagande till framtida undersökningar. I kommit— téns uppdrag ingick att om möjligt göra en avvägning mellan å ena sidan kostnaderna, å andra sidan värdet av den statistik som kommer fram vid framtida folk— och bostadsräkningar med nuvarande eller annan utform-

ning. 22.3 Utredningsförslaget

FoB-utredningen redovisade i december 1978 resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1978:79) Förslag till undersökning om hushåll, bostäder och sysselsätt-

ning 1980.

Den undersökning om hushåll, bostäder och sysselsätt— ning, HBS 80, som FoB—utredningen förordar kan delas i två avsnitt, en sysselsättningsdel samt en hushålls— och bostadsdel. Kommittén kommer i den fortsatta fram— ställningen enbart att beröra de delar som har betyd— else för fastighetstaxeringen, nämligen hushålls— och bostadsdelen. Denna del grundas på uppgifter från all— mänheten genom blankett och från fastighetsägarna i samband med den allmänna fastighetstaxeringen.

Schematiskt kan hushålls— och bostadsdelen enligt ut—

redningsförslaget beskrivas på följande sätt:

PERSON— BLANKETT FRÅN

FASTIGHETSTAXERINGS— BLANKETT FRÅN

ALLMÄNHETEN FASTIGHETSÄGARNA

SAMBEARBETNING

HUSHÅLLS— STATISTIK

KOMBINERAD HUSHÅLLS— OCH BOSTADS— STATISTIK

BOSTADS— STATISTIK

Uppgifter om hushållens storlek och sammansättning föreslås insamlas medlijälp av blankett från allmänhe— ten. En något utbyggd uppgiftsinsamling i den allmän— na fastighetstaxeringen jämfört med föregående taxe— ring avses ge efterfrågade bostadsuppgifter. Hushålls- statistik och kombinerad statistik över hushåll och bostäder föreslås framtagen genom sambearbetning av

hushålls— och bostadsuppgifter.

Statens och kommunernas kostnader för HBS 80 beräknas av utredningen i pris— och löneläge den 1 juli 1977 till ca 73 milj. kr., varav ca 51 milj. kr. avser hushållsstatistik och kombinerad statistik över hus— håll och bostäder. Statens del av totalkostnaden skulle bli ca 50 milj. kr.

För att utreda möjligheterna till en samordning av uppgiftsinsamlingen till en eventuell FoB 80 och den allmänna fastighetstaxeringen 1981 (AFT 81) tillsat—

tes en expertgrupp inom FoB—utredningen.

Expertgruppens förslag redovisades i en bilaga till betänkandet. I det följande återges en sammanfattning

av expertgruppens förslag.

Blankettutformning och innehåll i blanketten

Ett principförslag till blankett framgår av underbila— ga. För annan fastighet innebär förslaget att två se- parata blankettyper skapas nämligen för

— tomtmark och småhusfastighet

— hyresfastighet och industrifastighet m.fl.

Uppgifter om jordbruksfastighet redovisas såsom tidi— gare, på en särskild blankett. Som bilaga till samt— liga blankettyper medföljer en lägenhetsförteckning som skall ifyllas av fastighetsägaren till hus med bostadslägenheter utom i de fall det på fastigheten

endast finns ett enfamiljshus som bebos av ägaren.

Expertgruppen föreslår ingen ändring i användningen av fastighetstaxeringsavier. Dessa utnyttjas av taxe— ringsnämnderna för registrering av data. En nyhet skulle dock vara att vid samtaxerade fastigheter på— förs byggnadsdata på den taxeringsavi som avser den fastighet på vilken byggnaden är belägen. Innehållet i blanketten

Expertgruppen föreslår efter samråd med fastighets— taxeringskommittén och SCB vissa ändringar i de be— nämningar, definitioner och klassificeringar som an— vänts i FoB 75 resp.AFT 75. En anpassning till dessa förslag utgör en av förutsättningarna för att HBS

skall kunna utnyttja material från allmänna fastig— hetstaxeringen 1981.

I flertalet fall rör det sig om relativt små ändring— ar. Mestadels har SCB kunnat anpassa sig till de be— grepp, definitioner etc.,som tidigare använts vid fas—

tighetstaxeringen.

Följande begreppsförändringar föreslås bl.a. — hustypkihrbenämnas husform

— enfamiljsvilla bör benämnas friliggande enbostads—

hus

— tvåfamiljsvilla bör benämnas friliggande tvåbo—

stadshus

— husnummer bör benämnas byggnadsnummer

I bl.a. följande fall ändras definitionerna.Inom pa— rentes anges om det är i HBS och/eller i fastighets—

taxeringen (AFT) som ändringarna sker:

- ägarkategorin stat inkl.ej statliga AB (HBS)

— ägarkategorin kommun inkl.ej kommunala AB (HBS) — byggnadsår (HBS)

— radhus tilldelas egen typkod (HBS och AFT)

— kedjehus tilldelasegentypkod(HBS och AFT)

— hustypen definieras efter om huset är inrättat

för en, två eller flera familjer (HBSL

Klassificeringen ändras för följande variabel

— byggnadsår

Bland övriga ändringar som behöver genomföras vid en

samordning kan nämnas att

— deklarationerna för ej skattepliktiga fastigheter skall innehålla data om ev. bostadsbyggnader och byggnadernas bostadsutrymmen. Dataregistreringen av dessa uppgifter sker hos de kommunala gransk—

ningsorganen (GO) och vid SCB

— byggnaderna skall hänföras till viss fastighet

och numreras.

Granskningsorganisation

Expertgruppen har studerat alternativa möjligheter att bygga upp en granskningsorganisation som svarar mot såväl fastighetstaxeringens som statistikanvändar- nas krav. En utgångspunkt har därvid varit att den gemensamma blanketten skall innehålla de variabler som återfinns i expertgruppens förslag. Vidare förut— sätts att de granskningsorgan som fanns vid FoB 75 och den allmänna taxeringen 1975 i stort kommer att byggas upp även för 1981 års taxering och 1980 års HBS. I korthet innebär förslaget att de av uppgifts— lämnarna ifyllda blanketterna sänds till ett gemen—

samt insamlingsorgan.

Deklarationsmaterialet behandlas hos fastighetstaxe— ringsnämnderna (FTN) enligt samma rutiner som vid ti— digare allmänna taxeringar varefter det återsänds till lokal skattemyndighet (LSM). Efter registrering på databand hos länsstyrelser (LS) genomgår materialet vissa granskningstester, innan det preliminära taxe— ringsregistret är upprättat. Granskningsorganisation— en (GO) i HBS får som huvuduppgift att granska lägen- hetsförteckningarna, registrera lägenhetsdata och på—

föra personblanketterna hus— och lägenhetsnummer. Ef—

ter registrering sker en samkörning av fastighetstaxe- ringsregister och personregister.

För att tillgodose bl.a. statistikanvändarnas krav på kvalitet i materialet och i möjligaste mån ej belasta fastighetstaxeringens granskningsorganisation med upp— gifter som ej direkt har anknytning till taxeringen, föreslår expertgruppen att extra personal tillhörig granskningsorganisation tillförs LSM dels i samband med att deklarationerna inkommer från uppgiftslämnar—

na dels i samband med eftergranskning av materialet.

Uppgiftslämnarna kommer vid en samordning endast att behöva besvara ett frågeformulär med bostadsuppgifter. Detta skedde tidigare vid två tillfällen (FoB resp. AFT). Expertgruppens förslag innebär också att upp— giftslämnarna i relativt liten utsträckning utsätts för ett flertal förfrågningar i samband med gransk— ningsarbetet. Dessutom bör FTNs arbetsbörda öka i re— lativt liten grad. Granskningsinsatserna i HBS 80 skulle om förslaget genomförs minska jämfört med tidi— gare FoBzar. Med de föreslagna rutinerna för gransk— ning ges förutsättningar till bättre utnyttjande av fastighetstaxeringsregistret även i andra statistik- sammanhang. Genom kopplingen till den kyrkobokförda befolkningen kan t.ex. också en förbättrad informa— tion om användning av fritidshus och "ödegårdar" er— hållas.

Jämförbarheten med tidigare FoBzar betonas ofta vid upp- läggning av en ny undersökning. En samordning enligt föreslagen modell innebär en del förändringar som med— för att möjligheter till jämförelser med föregående räkning kan försämras. Förändringarna kan påverka så— väl lägenhetsstocken (täckningsfel) som kvaliteten i insamlade uppgifter (mätfel). Möjligheter att erhålla

mindre täckningsfel i expertgruppens förslag än tidi—

gare folk— och bostadsräkningar är goda. Anledningen till detta är att fastighetstaxeringen innehåller samtliga fastigheter (med eller utan byggnad) ochdär— med är det lättare att avgränsa t.ex. beståndet av obebodda lägenheter. Mot detta talar dock att såväl lägenhetsbeståndet som lägenhetsuppgifter i fastig— hetstaxeringen avser förhållandena den 31 december medan HBS 80 planeras avse förhållandena i september. Expertgruppen föreslår en rutin för reducering av ef— fekterna av denna skillnad vilken torde medföra att denna felorsak blir relativt betydelselös. Vad för— ändringen i bl.a. granskningsrutiner kan innebära är svårt att förutsäga men även detta kan ha betydelse för jämförbarheten.

En samordning av detta slag innehåller en del osäkra faktorer. Eftersom förslaget innebär bl.a. gemensam information, organisation och utbildning och detta inte prövats kan svårigheter uppstå. Dessutom måste ett informationsutbyte fungera mellan HBS och AFT. Expertgruppen har dock bedömt att fördelarna, särskilt

på sikt, är sådana att en samordning kan förordas. 22.4 Förslag i propositionen

I propositionen 1978/79:128 framhåller föredragande departementschefen bl.a.:

En samordning av inhämtandet av bostadsuppgifter för FoB 80 med uppgiftsinhämtandet för den allmänna fastighetstaxeringen 1981 i enlighet ned utredningsförslaget innebär enligt min mening av— sevärda förenklingar. Förslaget innebär att sådana uppgifter som efterfrågas för båda ändamålen — vilka klart bör anges — endast behöver lämnas vid ett och samma tillfälle och inte som tidigare vid två. Fördelarna i form av minskad uppgiftslämnarbörda för allnånheten är således mycket påtagliga. De samhällsekonomiska vinster som följer av en minskad blankettmängd och en samordnad hantering väger enligt min mening tyngre än de av några remiss— instanser påpekade nackdelarna i form av delvis minskade nöjlig— heter till jämförelse ned uppgifter som samlats in vid tidigare folk— och bostadsräkningar. Utredningens förslag i detta avseen— de bör därför enligt min Hening genomföras.

Departementschefen framhåller vidare:

I likhet med vad som gjordes vid den senaste folk— och bostads— räkningen bör reglerna för undersökningen föras samman i en lag. Det av mig förordade lagförslaget bygger på lagen (l975:55) om folk— och bostadsräkning år 1975. Detta innebär bl.a. att orga— nisationen och förfarandet i allt väsentligt följer den ordning som gällde för 1975 års undersökning. De justeringar son har gjorts föranleds i huvudsak av att bostadsuppgifterna enligt mitt förslag skall inhämtas i samband ned den allmänna fastig— hetstaxeringen.

Enligt lagförslaget, 8 5, åligger det kommun att läm— na information om folk— och bostadsräkningen. Kommunen skall också biträda vid distributionen av blanketterna för personuppgift och bostadsuppgift samt vid upp— rättandet och insamlingen av dessa uppgifter. Vidare skall kommunen svara för att de insamlade uppgifterna granskas och i berett skick överlämnas för fortsatt bearbetning till SCB. Kommunen skall uppdra åt sär— skilt granskningsorgan att handha de göromål som

avses i denna paragraf.

Enligt 15 5 lagförslaget skall anvisningar om för— farandet vid folk— och bostadsräkningen lämnas av RSV och SCB i vad anvisningarna rör länsstyrelserna, de lokala skattemyndigheterna och pastorsämbetena samt

i övrigt av SCB.

22.5 Kommitténs synpunkter

Kommittén lämnar i detta avsnitt synpunkter på det förslag som har lagts fram i propositionen på grundval

av FoB—utredningens betänkande.

FoB—utredningen har under utredningsarbetet haft ett flertal överläggningar och underhandskontakter med fastighetstaxeringskommittén. Kommittén har därvid

ställt sig positiv till ett gemensamt uppgiftslämnan—

de med hänsyn till de fördelar en sådan samordning måste innebära. En utgångspunkt för kommitténs bedöm— ning har emellertid varit att samordningen sker såatt några mer påtagliga negativa konsekvenser för fastig— hetstaxeringen inte uppkommer. Kommittén berör i det följande de frågor som kan komma att medföra föränd- ringar för fastighetstaxeringen och kräva en anpass—

ning av fastighetstaxeringsreglerna till FoB 80.

22.5.1 Deklarationsblankettens utformning

Kommittén har inte några principiella invändningarmot det föreslagna alternativet till blankettutformning. Det ankommer emellertid inte på kommittén att lägga fram förslag om hur blanketten närmare bör utformas. Denna uppgift åvilar RSV, som med utgångspunkt i de regler som kommer att gälla vid 1981 års allmänna fastighetstaxering har att i detalj utforma erforder— liga fastighetsdeklarationsblanketter. Kommitténs syn— punkter på blankettutformningen sker därför mot bak— grund av de regler kommittén avser att föreslå för

denna taxering.

Beträffande innehållet i blanketten kan innebörden i de föreslagna gemensamma definitionerna i allt väsent—

ligt accepteras.

I de olika detaljfrågorna vill kommittén endast fram— hålla följande.

Beträffande byggnadsår föreslås inte några föränd- ringar för fastighetstaxeringens del. FoB 75 5 klass— indelning av byggnadsår skiljer sig emellertid från den som används vid fastighetstaxeringen. FoB:sklass— indelning omfattar exempelvis perioderna 1931—1940, 1941—1950 etc. medan motsvarande klassindelning vid fastighetstaxeringen är 1930—1939, 1940—1949 etc.

Kommittén föreslår att redovisning av nybyggnadsår sker på sådant sätt att FoB:s önskemål kan tillgodo—

ses.

Kommittén godtar att begreppet hustyp förbehålls klassificering efter användning — dvs. om huset används för en, två eller flera familjer — och att fastighetstaxeringens hustypsbegrepp ges en annan benämning.

I FoB medräknas inte hus som enbart utnyttjas för fritidsboende. Däremot medräknas fritidshus med

permanentboende.

Kommittén utgår från att gemensamma byggnadsvärde— tabeller för permanent— och fritidshus upprättas inför 1981 års fastighetstaxering. Klassificeringen av fritidshus kommer därför att sakna betydelse för fastighetstaxeringen. Under förutsättning att det inte kommer att medföra något merarbete för fastig- hetstaxeringsnämnderna har dock kommittén inte någon erinran mot att det i deklarationsblanketten begärs

uppgift om byggnaden används som fritidshus eller ej.

Beträffande begreppet hyreshus påpekas i betänkandet att detta begrepp sedan gammalt i dagligt tal används om flerbostadshus. På hyresblanketten vid 1975 års allmänna fastighetstaxering redovisas inte bara fler— bostadshus utan även småhus för uthyrning. Dessutom skulle denna blankett användas för fastigheter medut- hyrningslokaler och för fastighet med byggnad föregen rörelse. I betänkandet föreslås därför att termen hy— reshus som blankettbenämning ersätts av hyreshusm.fl.

Kommittén kan godta denna benämning.

För FoBen krävs vissa uppgifter om dispositions— och

upplåtelseform, köksinnehav samt wc, bad eller dusch—

rum. Dessa täcks av den föreslagna lägenhetsförteck— ningen. Viss komplettering och registrering av sist—

nämnda förhållanden accepteras av kommittén.

Uppgifter om antal rum/lägenheter kan komma att ford— ras för både FoBen och fastighetstaxeringen. Några större skiljaktigheter föreligger i praktiken inte i definitionen av rum. En ev. gemensam blankett innebär att definitionen skall vara lika. Den slutliga utfonn— ningen av blanketten bör göras gemensamt av SCB och RSV.

Enligt betänkandet måste i HBS varje byggnad kunna knytas till en registerfastighet, vilket enligt för— slaget skulle uppnås om uppgiftslämnaren redovisar på vilken fastighet viss byggnad är belägen genom att för varje byggnad ange det förtryckta ordningsnumret för fastigheten. I vissa fall kan det bli problem för en fastighetsägare att hänföra byggnad till rätt fas— tighet. Detta gäller framför allt jordbruksfastighe- ter, där en taxeringsenhet kan bestå av flera fastig- heter eller fastighetsdelar. Att i dessa fall undan- tagslöst fordra att fastighetsägaren skall kunna hän— föra varje bostadsbyggnad till rätt fastighet torde vara att uppställa alltför stora krav på ägaren. Även om särskilda kontrollinsatser görs av granskaren i detta avseende ställer kommittén sig tveksam till om uppgiften alltid är möjlig att inhämta med rimliga ansträngningar. De framhållna svårigheterna torde dock endast komma att gälla i undantagsfall. Med hän— syn härtill och under förutsättning att fastighets— taxeringsnämnderna ej åläggs extra arbetsuppgifter vill kommittén inte motsätta sig att uppgiften inhäm—

tas från fastighetsägaren.

For ej skattepliktiga fastigheter krävs enligt ut— redningen uppgifter om dessa fastigheters bostadsbygg- nader samt byggnadernas bostadsutrymmen. Detta inne— bär att mer detaljerade uppgifter än tidigare kommer att behova infordras för ej skattepliktiga fastighe— ter. Fastighetstaxeringskommittén godtar att dessa uppgifter inhämtas under förutsättning att granskning och registrering av uppgifterna ej medför något vä— sentligt merarbete för taxeringsorganisationen. Kom— mittén föreslår en viss utvidgning av skattefriheten. Detta gäller dock endast i obetydlig utsträckning bostäder. Beträffande dessa föreslås i stället i

många fall en utökad skatteplikt.

22.5.2 Distribution och insamling

I propositionen berörs inte närmare hur distributio— nen ocn insamlingen skall ske. Det framlagda lag— förslaget upptar i denna del endast en bestämmelse om att kommunen skall biträda vid distributionen av blanketterna for personuppgift och bostadsuppgift samt vid upprättandet och insamlingen av dessa upp— gifter. Vidare skall kommunen uppdra åt särskilt granskningsorgan att handha bl.a. dessa göromål. I övrigt överlåtes åt RSV och SCB att lämna anvisningar

om förfarandet.

Kommittén vill till ledning för utformandet av dessa anvisningar framhålla följande. FoB—utredningen har övervägt en gemensam distribution och insamling av personblanketten och fastighetstaxeringsblanketten for småhusägare. Detta skulle innebära minsta möj— liga blankettbehandling för såväl uppgiftlämnare som

myndigheter.

Som villkor härför krävs dock enligt utredningen att fastighetstaxeringsblanketten för småhusägare får

portofritt samdistribueras med personblanketten i HBS 80.

Vidare krävs att ett gemensamt insamlingsställe inrät— tas där taxeringsmaterialet skiljs från de uppgifter som insamlas direkt till FoB 80.

Fastighetstaxeringskommittén har inte något att erin— ra mot en portofri samdistribution av personblanket— ten och fastighetstaxeringsblanketten för småhusägare och har för egen del uttalat att alla fastighetsdek—

larationer bör få sändas in portofritt.

Enligt FoB—utredningen krävs att ett gemensamt insam- lingsställe inrättas där taxeringsmaterialet skiljs från de uppgifter som insamlas direkt till FoB 80. Vid det gemensamma insamlingsstället skall enligt FoB—utredningen genomföras en kontroll av att lägen— hetsförteckningarna har lämnats och att numrering av byggnader har skett på samma sätt i fastighetsdekla— rationerna och lägenhetsförteckningarna. Fastighets— taxeringsblanketterna skickas vidare till lokal skat— temyndighet, medan lägenhetsförteckningarna för fler— familjshus och personblanketterna sänds till de kom— munala granskningsorganen. Om lägenhetsförteckningar— na ej kan avvaras i taxeringsarbetet blir kopiering aktuellt.

Fastighetstaxeringskommittén anser att åtskilliga för— delar står att vinna med att materialet till 1981 års allmänna fastighetstaxering och PCB 80 insamlasi_samma ställe. Däremot ställer kommittén sig tveksam till

att ett gemensamt insamlingsställe upprättas särskilt för detta ändamål. Kommittén anser i stället att det insamlingsställe för fastighetsdeklarationer som re—

dan finns, lokal skattemyndighet, bör kunna utnyttjas

även för insamling av uppgifterna till FoB 80. De uppgifter som skall lämnas på personblanketten angåen— de hushållens storlek och sammansättning kan knappast från integritetssynpunkt vara av så känslig natur att det enbart av denna anledning är motiverat att inrät— ta ett särskilt insamlingsställe. Därtill kommer att sorteringsarbetet under alla omständigheter måste ut— föras av personal från lokal skattemyndighet, vilket även förutsätts av utredningen. Ett gemensamt insam— lingsställe medför även att fastighetstaxeringsnämn— derna får deklarationsmaterial något senare än om 10— kal skattemyndighet är insamlingsställe. Detta utgör en påtaglig nackdel från skattesynpunkt med hänsyn till den korta tiden för taxeringsarbetet.

Vad gäller lägenhetsförteckningarna vill kommittén framhålla att det kan bli aktuellt att ur dessa hämta för taxeringen nödvändiga uppgifter. För att undvika onödiga störningar i taxeringsarbetet bör alla upp— gifter som erfordras för taxeringen finnas tillgäng— liga vid arbetets början. Kommittén anser därför att lägenhetsförteckningarna eller kopior av dessa alltid bör bifogas det material som översänds till fastig— hetstaxeringsnämnderna. 22.5.3 Organisationen m.m.

Inte heller beträffande organisationen föreslås några

mer detaljerade regler i propositionen.

Enligt 8 5 i lagtextförslaget skall som nämnts kommu— nen svara för att de insamlade uppgifterna granskas och i berett skick överlämnas för fortsatt bearbet- ning till SCB. Dessa göromål skall handhas av det särskilda granskningsorganet. Den närmare regleringen angående förfarandet förutsätts ske genom anvisningar

lämnade av RSV och SCB.

FoB—utredningens förslag innebär i korthet följande.

Deklarationsblanketter inkl. lägenhetsförteckningar samt personblanketter lämnas som nämnts till gemensamt insamlingsställe med anknytning till lokal skattemyn— dighet. På myndigheten sorteras lägenhetsförteckningar och personblanketter ut och sänds vidare till ett sär— skilt granskningsorgan för FoB. Dessförinnan kontrol— leras om numreringen av hus och lägenheter skett på samma sätt i deklarationer och lägenhetsförteckningar. Deklarationerna granskas avseende uppgifterna till HBS. Iakttagna brister markeras till ledning för fas— tighetstaxeringsnämndernas arbete med kompletteringar och rättelser. Sortering av deklarationer, fastighets— taxeringsavier och andra handlingar sker därefter en— ligt nu gällande rutiner. Deklarationerna sänds sedan ut till nämnderna. För att klara av detta merarbete får lokal skattemyndighet viss förstärkning från granskningsorganet för FoB.

Utredningens organisationsförslag bygger på att insam— lade data i möjlig mån registreras av fastighetstaxe— ringsorganisationen samt att FoB—data i deklarationen granskas och kompletteras utöver vad som tidigare an— setts behövas i taxeringen. Härigenom skulle bl.a. uppgiftslämnarna i flertalet fall ej behöva belastas med ett flertal förfrågningar för komplettering. Ut— redningen tar inte slutlig ställning till utformningen av den med fastighetstaxeringen samordnade gransk— ningsorganisationen utan detta föreslås ske i samarbe-

te mellan kommunerna, SCB och RSV.

Enligt kommitténs bedömning kommer en samordnad upp—

giftsinsamling enligt utredningsförslaget att försena utsändandet av deklarationsmaterialet till fastighets— taxeringsnämnderna. Förseningen innebär att nämnderna

fåren1minskad arbetsperiod. Förslaget innebär dessutom

att de får ett inte obetydligt merarbete jämfört med 1975 års taxering. Bl.a. skall nämnderna kontrollera att uppgifter, som inte är nödvändiga för fastighets— taxeringen men som behövs för FoB, är ifyllda. Vidare kommer de uppgifter som registreras på fastighets— taxeringsavierna genom samordningen att vara betyd—

ligt fler än de var vid 1975 års fastighetstaxering.

Enligt utredningen har vid tidigare FoB relativt li— ten del avgranskningsorganens arbete för att komplet— tera uppgifter som ej är tillfredsställande redovisa— de. Inte heller vid fastighetstaxeringen inhämtas kompletterande uppgifter från fastighetsägarna i nå— gon större utsträckning. De fall där såväl HBS— som fastighetstaxeringsuppgifter kan behöva kompletteras torde därför bli relativt sällsynta.

Mot bakgrund härav ifrågasätter kommittén om fördelen mediattnästan all kompletterande information kan in— samlas vidett tillfälle är så stor att den uppväger den betydande nackdel en försening av fastighetstaxe— ringsnämndernas arbete innebär. Kommittén föreslår

i stället att deklarationsmaterialet sänds direkt till nämnderna utan förhandsgranskning av FoB-uppgif— terna. Det kan eventuellt övervägas om nämnderna i

de fall kompletterande uppgifter för fastighetstaxe- ringen måste inhämtas från fastighetsägaren även åläggs att granska lämnade FoB—uppgifter och i före— kommande fall informera felande sådana. Härigenom uppnås för FoBzens del samma resultat i fråga om komplettering av uppgifter som om FoB—uppgifterna granskas innan materialet sänds till fastighetstaxe—

ringsnämnderna.

De ytterligare arbetsuppgifter som läggs på taxe— ringsorganisationen måste uppvägas antingen av ytter-

ligare personal eller en förlängning av taxerings—

perioden. Enligt utredningen kan det vara lämpligtatt knyta personal från granskningsorganen till visst ar— bete vid de lokala skattemyndigheterna. Med hänsyn till de särskilda krav på utbildning och kompetenssom måste uppställas för åtskilliga av arbetsuppgifterna vid fastighetstaxeringen är det enligt kommitténs me- ning tveksamt om tillskottet av personal från gransk— ningsorganen kan kompensera den ytterligare arbetsbe— lastning som uppstår för taxeringsorganisationen. Kom— mittén har i avsnitt 26.2.3 föreslagit en viss för— längning av taxeringsperioden bl.a. för att tillgodo— se de krav som uppställs för att en samordning med granskningen av FoB—uppgifterna skall kunna genomfö—

ras.

I övrigt kan kommittén i princip godta det organisa—

tionsförslag som har framlagts av FoB—utredningen.

22.5.4 Sammanfattning

Sammanfattningsvis ställer kommittén sig positiv till den föreslagna samordningen av FoB 800ch den allmänna fastighetstaxeringen 1981. De samhällsekonomiska för— delar som kan uppnås härigenom, bl.a. i fråga om ge- mensam informationsverksamhet, gemensam mottagning och sortering av blanketter, begränsning av fastig— hetsägarnas uppgiftstillfällen, minskad blankettmängd samt möjligheterna att bygga upp ett byggnads— och lägenhetsregister, är så betydande att de bör till— varatas. Såsom kommittén påpekat återstår dock fram— för allt vad gäller organisationen, åtskilliga detalj— frågor att lösa. Den närmare utformningen av dessa de— taljer bör dock kunna ske i det samarbete mellan kom—

munerna, SCB och RSV som föreslås skall äga rum.

23 ORGANISATIONEN VID FASTIGHETSTAXERINGEN 23.1 Gällande ordning 23.1.1 Indelning i fastighetstaxeringsdistrikt

Enligt 131 5 TL gäller följande. För albnän fastig— hetstaxering finns i varje län lokala och gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt. Lokalt fastighetstaxe— ringsdistrikt utgörs av församling eller del av för— samling. Flera församlingar inom samma kommun kan sammanföras till ett lokalt fastighetstaxerings— distrikt. För varje lokalt distrikt finns en lokal fastighetstaxeringsnämnd.

I varje län finns dessutom ett eller flera gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt. I sådant distrikt verk— ställer gemensam fastighetstaxeringsnämnd taxering

av större industrifastigheter och därmed jämförliga fastigheter, kraftverk, outbyggda vattenfall och reg— leringsdammar samt andra slag av fastigheter för vilka det från värderingssynpunkt råder speciella förhål—

landen.

Länsstyrelsen beslutar om antalet gemensamma fastig— hetstaxeringsdistrikt, distriktens omfattning och de slag av fastigheter, som skall taxeras i varje dist— rikt. De lokala skattemyndigheterna skall höras innan länsstyrelsen fattar sitt beslut.

Lokal skattemyndighet väljer efter anvisningar från skattechefen ut de fastigheter som skall taxeras i

gemensamt distrikt.

För varje gemensamt distrikt finns det en gemensam

fastighetstaxeringsnämnd.

Länsstyrelsen verkställer indelning i fastighets— taxeringsdistrikt senast den 1 mars året före det

år då allmän fastighetstaxering äger rum.

23.1.2 Förordnande och val av fastighetstaxerings—

nämndens ledamöter

Enligt 133 5 1 mom. TL gäller följande i fråga om allmän fastighetstaxering. Ordförande och ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastighets— taxeringsdistrikt. Utöver dessa två utgörs nämnden

av lägst tre och högst sex valda ledamöter. Antalet ledamöter bestäms av länsstyrelsen. Ledamöter till lokal nämnd väljs av kommunfulhnäktige och till gemensam nämnd av landstingskommunens förvaltnings— utskott. Omfattar gemensamt distrikt endast en kommun väljs dock ledamöterna av kommunfullmäktige. Val av ledamöter jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall ske senast den 31 mars året före taxeringsåret. En av ledamöterna i varje lokal fastighetstaxerings— nämnd utses att medverka i förberedelsearbetet. Han skall bl.a. ingå i den arbetsgrupp som utför den s.k. provtaxeringen. Vidare skall han — tillsammans med ordförandena,fastighetstaxeringsombuden och konsulen— terna för fastighetstaxering — delta i sammanträde inför skattechefen. I varje gemensam nämnd skall en av ledamöterna utses att medverka vid sammanträdet

inför skattechefen.

tnderrättelse om valen sänds till länsstyrelsen, ord—

föranden i fastighetstaxeringsnämnden och de valda.

23.1.3 Valbarhets— och behörighetsvillkor m.m.

Valbarhets— och behörighetsreglerna ges i 133 5 2 mom. TL och i 13 5 TL i den lydelse denna paragraf hade före RS—reformen 1979 av taxeringen i första instans.

Enligt dessa bestämmelser gäller i huvudsak följande.

Till ledamöter och suppleanter i lokal fastighets—

taxeringsnämnd skall utses redliga och allmänt aktade personer, som kan antas besitta nödig insikt och er— farenhet. Enbart svensk medborgare kan utses. Uppdrag

får inte utövas av den som är omyndig eller i konkurs—

tillstånd.

För val av ledamöter och suppleanter gäller att kom— mun får välja endast den, som är mantalsskriven inom kommunen, och landstingskommunens förvaltningsutskott endast den, som är mantalsskriven inom taxeringsdist— riktet. Vid val till lokal fastighetstaxeringsnämnd skall tillses, att kännedom om olika slag av fastig— heter inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommer att finnas inom nämnden. Till leda— möter och suppleanter i gemensam fastighetstaxerings— nämnd skall utses personer, som besitter särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor, som an— kommer på nämnden. Vidare bör vid val till gemensam nämnd tillses, att kännedom om möjligt kommer att

finnas om olika delar av distriktet.

Kommer ledamot eller suppleant efter det att han har utsetts i den ställning, att han inte längre är behö— rig utöva uppdraget, skall han omedelbart frånträda detsamma. Den som har fyllt sextio år får avsäga sig

uppdrag att vara ledamot eller suppleant. I övrigt får inte någon avsäga sig sådant uppdrag om han inte uppger hinder, som godkänns av den som har utsett honom.

Enligt 14 5 i sin lydelse före RS-reformen kan förord— nande som ordförande eller ledamot återkallas när synnerliga skäl föreligger. Vidare anges hur efter— trädare skall utses i det fall en ledamot eller supp— leant avgått före tjänstgöringstidens slut. Bestäm— melserna om besvär över kommunfullmäktiges val av

ledamöter och suppleanter finns i 133 5 3 mom.

23.1.4 Konsulenter för fastighetstaxering

Enligt 135 5 2 mom. TL får länsstyrelsen förordna person med sakkunskap om fastighetsvärdering (konsu— lent för fastighetstaxering) att biträda gemensam fastighetstaxeringsnämnd. Konsulent får inte vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet. Förord— nande för konsulent skall meddelas senast den 1 mars

året före taxeringsåret.

Regeringen meddelar med stöd av 155 5 de närmare föreskrifter om konsulents arbete, som behövs utöver

övriga bestämmelser i TL.

Konsulentens uppgift är att granska deklarationer och andra handlingar, som nämnden lämnar över till honan. Han skall efter utredning avge skriftliga ut— låtanden till ledning vid taxeringen. Vidare skall han föredra ärende, i vilket han avgivit utlåtande, i den omfattning ordföranden bestämmer. Vanligen behandlar konsulenten 400-500 deklarationer. Konsu— lent får delta i nämndens överläggningar beträffande de deklarationer han granskat. Däremot får han inte delta i nämndens beslut. Han får enligt 151 5 sjätte

stycket TL anteckna särskild mening till nämndens

protokoll i de ärenden han har behandlat.

23.1.5 Sakkunniga vid fastighetstaxering

Enligt 135 5 3 mom. TL får fastighetstaxeringsnämnd efter samråd med skattechefen anlita biträde av sak— kunnig om behov föreligger av särskild sakkunskap.

Sådant samråd skall även ske vid behov av tolk.

23.1.6 Ordförandens uppgifter

Enligt 147 5 TL ligger arbetet med deklarationsgransk— ning och föredragning i första hand på fastighetstaxe— ringsnämndsordföranden. Han skall vidare bl.a. till— handahålla deklarationsblanketter, lämna deklarations— upplysningar, ta emot deklarationer, expediera beslut och avge yttranden i besvärsmål. Ordföranden biträds

i detta arbete ibland av den av länsstyrelsen för—

ordnade ledamoten.

Ordföranden får rådgöra med ledamot av nämnden i samband med att han skall lämna yttrande över besvärs— mål. Han får även för detta ändamål kalla ledamöterna till sammanträde, trots att nämndens arbete i övrigt

är avslutat.

23.1.7 Lokala skattemyndighetens uppgifter

Enligt 135 a 5 TL skall lokal skattemyndighet sorte— ra inkomna deklarationer och andra uppgifter. Vidare skall myndigheten svaraför längdföring av fastighets- taxeringsnämnds beslut, ombesörja att anmäld eller

på annat sätt känd förändring i äganderätten till fastighet införs i fastighetslängd, samt i övrigt medverka vid taxeringsarbetet i den omfattning

regeringen eller länsstyrelsen föreskriver.

Lokal skattenyndighet skall vidare enligt 152 och 154 55 TL underrätta fastighetsägarna om innehållet

i fastighetstaxeringsnämndens beslut.

23.1.8 Ansvarsfördelning — skattechefens ställning

Länsstyrelsen skall enligt 147 5 TL vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och be— drivs ändamålsenligt. Skattechefen skall bevaka det allmännas rätt i taxeringsfrågor och verka för att taxeringarna blir likformiga och rättvisa. Han skall i erforderlig omfattning granska taxeringarna och särskilt uppmärksamma ojämnheter mellan olika taxe— ringsdistrikt. Vidare får han anlita sakkunnig för utredning av taxeringsfrågor, som kräver särskild sakkunskap. När så anses erforderligt får skatte— chefen kalla nämndledamot för att erhålla upplys— ningar. Han får även kalla fastighetstaxeringsombud, konsulent och andra i fastighetsvärdering kunniga

och erfarna personer för att erhålla upplysningar

av dem. 23.2 Synpunkter och förslag 23.2.1 Indelning i fastighetstaxeringsdistrikt

23.2.1.1 Erfarenheter av indelningen i fastighets— taxeringsdistrikt

Efter 1975 års allmänna fastighetstaxering redovi— sades synpunkter på distriktsindelningen till RSV. Synpunkterna lämnades av vissa taxeringsnämndsord— förande och fastighetstaxeringsombud, av representan— ter för lokala skattemyndigheter och länsstyrelser

samt av vissa fastighetstaxeringsspecialister.

Vad först gäller de lokala fastighetstaxeringsdistrik— ten taxerades i dessa i stor utsträckning fastigheter av samma slag, antingen jordbruk, småhus eller hyres— hus. I områden med blandad bebyggelse taxerades både jordbruk och småhus i ett distrikt. I vissa fall om—

fattade distrikten alla tre fastighetsslagen.

Erfarenheterna från 1975 års fastighetstaxering var överlag goda såvitt gällde de lokala distrikten. Särskilt gäller detta de distrikt som taxerade i huvudsak en typ av fastighet.

Vad därefter gäller de för varje län gemensamma taxe— ringsdistrikten har erfarenheterna varit både posi— tiva och negativa. De gemensamma nämnderna för indust— rier, större hyreshus m.fl. svårvärderade fastigheter anses genomgående ha fungerat förhållandevis väl.

Från många håll framhålls att det blivit en mycket enhetligare bedömning av de svårvärderade taxerings— enheterna. Likformigheten sägs ha blivit större vid

1975 års allmänna fastighetstaxering än vid 1970 års.

De gemensamma distrikten för jordbruksfastigheter

har däremot i många fall gett negativa erfarenheter. I dessa distrikt taxerades fastigheter med stor areal eller med många och stora ekonomibyggnader eller med svårvärderade bostadsbyggnader, t.ex. slotts— och

herrgårdsbyggnader.

Taxeringen av större jordbruk torde i regel inte anses svårare än den som gäller medelstora och mindre. Den är emellertid mer tidskrävande på grund av det ofta mycket omfattande byggnadsbeståndet. Vidare kan det för de större jordbruken finnas vissa svårigheter förknippade med uppdelningen av åkerarealen i lämpliga

Värderingsenheter. Den lokalkännedom som finns i lokal

nämnd har oftast saknats i gemensam nämnd för jordbruk.

I många fall har därför enheter som gränsade till varandra blivit behandlade olika enbart därför att den ena enheten taxerats av lokal nämnd och den andra av gemensam nämnd. Det är speciellt vid klassifice— ringen av åkennark som ojämnheter i taxeringen fram—

träder.

23.2.l.2 Regler för distriktsindelning

Indelningeni.taxeringsdistrikt har stor betydelse

för möjligheterna att nå en rättvis och likformig fastighetstaxering. Principerna för distriktsindel— ningen har växlat under senare års allmänna fastig— hetstaxeringar. Det finns därför omfattande praktiska erfarenheter att lägga till grund för bedömningen av hur distriktsindelningen bör göras. Kommittén anser att dessa erfarenheter bör tillmätas stor vikt då man

prövar frågan om taxeringsdistriktens utformning.

Kommittén har kunnat konstatera att den nuvarande distriktsindelningen fungerat bäst i de lokala dist— rikt där taxeringsnämnden haft i huvudsak en fastig— hetstyp att bedöma. Även i distrikt som omfattat jordbruk och småhus har arbetet gått bra under förut— sättning att nämnden har haft lokalkännedom. I fråga om de gemensamma distrikten har de som omfattat in— dustrier och liknande svårvärderade och svårbedöm- bara fastigheter gett positiva erfarenheter. Taxe— ringen av jordbruksfastigheter i gemensam nämnd där verksamhetsområdet ofta var stort synes däremot i många fall inte ha varit tillfredsställande i fråga

om rättvisa och likformighet.

Vid distriktsindelningen bör man enligt kommitténs uppfattning eftersträva en ordning som tillgodoser kraven på både särskild sakkunskap om den fastighets—

typ som skall värderas och den lokalkännedom inom

distriktet som behövs. Härtill kommer att varje distrikt bör onfatta ett antal fastigheter som ger

taxeringsnämnden en lagom mängd arbete.

Ett system med indelning i distrikt efter taxerings— enheternas kategoritillhörighet ger enligt kommitténs uppfattning fördelar framför allt från värderings— teknisk synpunkt. Särskilt vad gäller de mer svår— värderade fastighetstyperna blir bedömningen säkrare och enhetligare om jämförelser kan göras mellan ett större antal enheter av samma kategori. Även vid taxering av övriga enheter ger en distriktsindelning

efter enhetstyp motsvarande fördelar.

För nämndledamöternas del innebär en sådan distrikts— indelning att de blir särskilt sakkunniga på en typ av taxeringsenheter. Det är ägnat att öka de förtro—

endevalda ledamöternas inflytande.

Även på andra områden ger en distriktsindelning efter fastighetskategori fördelar. [tbildningen av deklara— tionsgranskare kan bli djupare. Beslutsredovisningen san i många fall är komplicerad kan lättare behärskas om taxeringsfunktionären bara behöver behandla en

kategori av enheter.

Lokalkännedomen är särskilt viktig vid taxering av jordbruksfastigheter och småhus där de lokala förhål— landena kan påverka värderingen i större utsträck— ning. Kommittén anser det därför väsentligt att dist— rikten för dessa fastigheter inte görs större än att lokalkännedomen blir god hos nämndens ledamöter. Vid värderingen av industrifastigheter och liknande lik— som av hyresfastigheter har de lokala förhållandena mindre betydelse. Kravet på lokalkännedom är därför

i dessa fall mindre framträdande.

Kommittén har funnit det möjligt att utforma reglerna om distriktsindelning så att kraven på både special— kunskap hos nämnden och lokalkännedom tillgodoses. För att så långt möjligt tillförsäkra nämnderna specialkunskap bör distrikten indelas efter fastig- hetskategori. För att nämnderna skall kunna ha lokal— kännedom bör indelningen göras så att distrikten såvitt gäller lantbruks— och småhusenheter får en begränsad geografisk omfattning. I vissa fall där antalet fastigheter av visst slag inom ett område

är lågt bör distriktet omfatta även fastigheter av annan kategori. Det är främst lantbruk och småhus

som på detta sätt kan få föras samman i ett distrikt.

Kommittén föreslår alltså att taxeringsdistrikten delas in efter fastighetskategori där det samtidigt är möjligt att få en lämplig geografisk omfattning av distriktet med hänsyn till kravet på lokalkännedom. Distrikt bör sålunda inrättas för taxering av småhus— enheter, lantbruksenheter, hyreshusenheter och indust— rienheter. I distrikten för industrienheter bör taxe— ras också special— och exploateringsenheter. Där det behövs, t.ex. för att göra det möjligt att inom taxe— ringsnämnden få erforderlig lokalkännedom, eller eljest med hänsyn till taxeringsarbetet, bör fastig— heter av flera kategorier föras samman till ett distrikt. Främst kommer här i fråga att till distrikt för taxering av lantbruksenheter föra ett lämpligt antal småhusenheter. Det geografiska området för ett distrikt för taxering av lantbruks—, hyreshus— och industrienheter bör omfatta kommun, del av kommun eller flera kommuner. Beträffande lantbruksenheter bör dock distrikt som omfattar två eller flera kom— muner förekomma bara i undantagsfall. I fråga om småhusenheter bör det geografiska området begränsas

till kommun eller del av kommun. Bestämmelserna bör

1 1

tas in i 17 kap. 2—4 55 FTL. Den närmare innebörden

av förslaget anges i det följande.

Småhusenheter

Kommitténs förslag innebär att distriktsindelningen för småhusenheter i storstadsregionerna i stort sett kan bli densamma år 1981 som vid 1975 års allmänna

fastighetstaxering.

En nämnd för taxering av småhusenheter bör enligt kommitténs uppfattning kunna behandla 1000—l 800 deklarationer. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxe— ring behandlade sådana nämnder normalt lOOO—l 500 deklarationer. Det geografiska området för småhus— enheter bör — som tidigare föreslagits — omfatta kommun eller del av kommun. I Solna och Sundbyberg fanns vid 1975 års allmänna fastighetstaxering endast 491 resp. 809 småhusenheter (Sveriges offi— ciella statistik, Allmän fastighetstaxering 1975). övriga kommuner hade minst 1 000 snåhusenheter. Vid 1981 års taxering bör kommun, som har mindre än 1 000 småhusenheter, kunna få utgöra eget fastighets— taxeringsdistrikt.

I sammanhanget bör erinras om att regeringen i prop. 1978/79:128 har föreslagit en samordnad uppgiftsin— samling för fastighetstaxering och folk— och bostads— räkning (se 22 kap.). Det antal deklarationer som lämpligen kan behandlas av en taxeringsnämnd kan behöva justeras beroende på den närmare utformningen

av samordningen.

Lantbruksenheter

Kommitténs förslag innebär att alla jordbruk inom

ett visst geografiskt område taxeras av samma nämnd.

En nämnd för lantbruksenheter bör kunna behandla 200—600 fastigheter under taxeringsperioden. Vid 1975 års taxering fanns det 60 kommuner som hade mindre än 400 jordbruksfastigheter. Ett distrikt för lantbruk bör på grund av kravet på lokalkänne— dom endast i undantagsfall omfatta mer än en kommun.

Som har framgått av det föregående anser kommittén att även småhusenheter bör kunna taxeras i lantbruks— distrikt. Detta bör dock inte medföra att man bryter den naturliga samhörighet som småhusområdena bildar

i de större tätorterna. För dessa områden bör normalt inrättas småhusdistrikt. Utanför de större tätorterna bör däremot småhus med fördel kunna bilda distrikt tillsammans med lantbruk. Sådana distrikt bör omfatta ett sammanhängamkegeografiskt område.

Hyreshusenheter

En nämnd för hyreshusenheter bör enligt kommitténs uppfattning behandla 600—1200 hyreshusenheter under taxeringsperioden. För att få ett tillräckligt under— lag för arbetet i en nämnd bör ett distrikt för hyres— hus kunna omfatta flera kommuner. Industrienheter

Som tidigare har nämnts fungerade de gemensamma nämnderna för industrier väl vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Kommittén har därför inte före— slagit någon ändring av principerna för distrikts— indelningen för denna fastighetskategori. I distrikt för industrienheter bör även special— och exploate— ringsenheter taxeras. I denna typ av distrikt avses nämnderna få biträde av konsulenter. En nämnd bör

kunna behandla 300—1000 enheter.

23.2.1.3 Val av deklarationer

Urvalet av fastighetsdeklarationer som skulle hand— läggas i de gemensamma distrikten beredde svårigheter vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Om man i princip utgår från gällande uppdelning på olika typer av taxeringsenheter bortfaller emellertid svårighe— terna i huvudsak. Man kan då på ett enkelt sätt välja ut de enskilda enheterna till olika distrikt. Enligt kommitténs uppfattning bör indelningen i distrikt preliminärt göras med ledning av fastigheternas in— delning vid senaste särskilda fastighetstaxering. Härvid bör man enligt kommitténs uppfattning utgå ifrån den indelning i taxeringsenheter som sker i

4 kap. 5 5 FTL. Följande riktlinjer anser kommittén böra gälla.

Indelningen bör ske med utgångspunkt i kod för beskattningsnatur och typkod. Koden för beskattnings— natur är antingen J (jordbruksfastighet) eller A (annan fastighet). Typkoden anger närmare taxerings— enhetens karaktär såsom obebyggd tomt, enfamiljs— villa, hyreshus, byggnad för tillverkningsindustri

etc. Typkoden anges med två siffror.

Vid indelningen bör taxeringsenheter med beskatt— ningsnaturkoden J räknas till distrikt för lantbruks— enheter. För enheter med beskattningsnaturkoden A avgör typkoden indelningen i olika distrikt. Småhus av olika slag och tomter för sådana byggnader hänförs till småhusdistrikt. I de fall det behövs för att åstadkomma distrikt med geografiskt lämplig omfatt— ning bör de emellertid, enligt vad kommittén tidigare har angett, räknas till distrikt för lantbruksenheter. Hyreshus och tomter härför räknas till hyreshusdist— rikt. övriga slags fastigheter räknas till distrikt för industrienheter. Beträffande fastigheter med

typkod för industrifastighet (inkl. special— och exploateringsfastighet) kan det i vissa fall vara

lämpligt att göra en ytterligare uppdelning.

När det gäller att slutligt bestämma vilka taxerings— enheter som skall taxeras i de olika distrikten bör detta enligt kommitténs uppfattning ske med ledning av 1980 års särskilda fastighetstaxering.

En särskild fråga uppkommer då en registerfastighet är uppdelad på flera taxeringsenheter. För att taxe— ringsnämnderna skall kunna avgöra om sådana uppdel— ningar är riktiga måste samtliga enheter hänföras till ett distrikt. Det är dessutom, med hänsyn till vad kommittén tidigare har anfört om lokalkännedomens betydelse för ett riktigt taxeringsresultat, lämpligt att en nämnd kan göra en helhetsbedömning av regis— terfastigheten. Kommittén föreslår därför att en fastighets alla taxeringsenheter hänförs till samma distrikt. Bestämmelsen bör tas in i 17 kap. 2 5 tred— je stycket FTL. Det bör av praktiska skäl även i andra fall vara möjligt att i en nämnd för visst

slag av taxeringsenheter taxera enstaka enheter av annat slag. Detta följer av det föreslagna 17 kap.

2 5 andra stycket FTL där det anges att det till distrikt får hänföras andra typer av enheter om det är påkallat med hänsyn till taxeringsarbetet.

Närmare anvisningar om hur fastigheterna skall inde—

las i taxeringsdistrikt bör utfärdas av RSV. 23.2.1.4 övrigt

Beslut om distriktsindelning bör fattas tidigare än nu med hänsyn till kommitténs förslag om förberedelse— arbetet. Tidpunkten bör vara densamma som för förord—

nande av ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna

(se avsnitt 23.2.2.2). Lämplig tidpunkt anser kommit— tén vara senast den 15 september två år före taxe— ringsåret mot f.n. 1 mars året före taxeringsåret. Eftersom den föreslagna lagstiftningen inte kan beräk— nas vara beslutad av statsmakterna den 15 september 1979 bör dock tidpunkten i fråga om 1981 års taxering vara den 1 december 1979. Bestämmelser härom bör meddelas i verkställighetsföreskrifter som framgår

av det följande. En preliminär distriktsindelning

bör dock finnas den 15 september 1979. Länsstyrel— serna bör då även ha vidtalat personer som kan utses till ordförande. Förordnandet av ordförande kan sedan

ske i samband med beslutet om distriktsindelning.

Beslut om distriktsindelning torde vara ett normbeslut i den nya RF:s mening. Det skall därför ges i författ— ningsform. Beslutanderätten, som liksom hittills bör ligga hos länsstyrelsen, kan inte tilläggas denna myndighet direkt i FTL. Kommittén föreslår därför att i 17 kap. 5 & föreskrivs att regeringen eller myn— dighet som regeringen bestämmer beslutar om indelning i fastighetstaxeringsdistrikt. Delegering av beslu- tanderätten kan sedan ske i administrativ ordning. Beslut om distriktsindelning och nämndernas verksam— hetsområden bör inte kunna överklagas i enlighet med motsvarande reglering i fråga om inkansttaxeringen. Bestämmelser härom bör tas in i 17 kap. 14 5. 23.2.2 Förordnande och val av fastighetstaxerings- nämndens ledamöter

23.2.2.l Inledning

En översyn av reglerna om fastighetstaxeringsnämndens ledamöter är påkallad med anledning av dels kommitténs tidigare förslag angående distriktsindelningen, dels

de nya regler som gäller för taxeringsorganisationen

i första instans fr.o.m. 1979 års taxering, RS—refor— men. Vid RS—reformen lämnades fastighetstaxeringens organisation oförändrad med hänsyn till den översyn som pågick genom kommittén. Enligt direktiven har kommittén att på lämpligt sätt anpassa fastighets— taxeringens organisation till RS-reformen (prop. 1977/78:181, SkU 1977/78:55, SFS l978:316-322).

23.2.2.2 Ordförande

I den nya taxeringsorganisationen förordnas taxerings— nämndens ordförande liksom hittills av länsstyrelsen.

Detsamma bör därför gälla fastighetstaxeringen.

Enligt nuvarande regler förordnas ordförandenj.samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt. Denna bestämmelse bör emellertid utgå eftersom distrikts— indelningen förutsätts bli beslutad av länsstyrelsen efter delegation från regeringen. I FTL bör i stället anges att förordnandet skall göras före den 15 sep— tember två år före taxeringsåret. Härigenom åstad— kommer man att länsstyrelsen kan fatta beslutet om distriktsindelning senast vid den tidpunkt då ord— förande förordnas. Besluten om distriktsindelning

och förordnande av ordförande kan därmed samordnas

på samma sätt som enligt nuvarande ordning. Som har angetts i avsnitt 23.2.1.4 bör dock förordnanden i samband med 1981 års taxering ske senast den 1 decem—

ber 1979. Detta bör anges i en övergångsbestämmelse.

I den nya taxeringsorganisationen är det möjligt att förordna ersättare för ordföranden i inkomsttaxe— ringsnämnd när denne är förhindrad tjänstgöra. Samma möjlighet bör finnas vid fastighetstaxeringen. Kom— mittén föreslår att bestämmelserna om förordnande av ordförande utformas på nyss angivet sätt och tas in i 17 kap. 6 5 och övergångsbestämmelserna till FTL.

Förordnande av ersättare för ordförande bör regleras i 13 5.

23.2.2.3 Av länsstyrelsen förordnad ledamot

I den nya taxeringsorganisationen förordnas vid inkomsttaxeringen inte längre kronoombud eller taxe— ringskonsulent. Båda dessa befattningshavare har i praktiken fungerat som medhjälpare åt och i viss mån kontrollgranskare vid sidan av ordföranden. Eftersom tjänstemän skall utföra granskningen åt taxerings— nämnden behövs emellertid dessa ledamöter inte längre. övergångsvis gäller emellertid att kronoombud och taxeringskonsulent får förordnas om inte nämnden er— håller erforderligt biträde av tjänsteman hos läns— styrelsen eller lokal skattemyndighet.

Vid fastighetstaxeringen har den ledamot som läns— styrelsen förordnar generellt sett inte haft samma ställning som kronoombud eller taxeringskonsulent.

I vissa nämnder har han biträtt ordföranden med de administrativa göromålen. I andra nämnder har han fungerat som sakkunnig i taxeringsnämnden. Enligt kommitténs mening är det inte längre nödvändigt att länsstyrelsen utser en särskild ledamot i nämnden. Härför talar bl.a. att fastighetstaxeringsnämnderna enligt kommitténs förslag kommer att få betydligt ökat administrativt stöd av de lokala skattemyndig- heterna och i viss utsträckning biträdas av tjänste— män vid länsstyrelse eller lokal skattemyndighet och

av konsulenter.

I den mån ordföranden behöver biträde vid taxeringen utöver vad som lämnas av lokal skattemyndighet,

tjänstemannagranskare eller konsulent bör han enligt kommitténs uppfattning i första hand söka få det av

de förtroendevalda ledamöterna. Dessa har enligt nu-

varande ordning rätt att delta i granskningen av fas— tighetsdeklarationer (172 5 TL). Någon ändring av denna bestämmelse bör inte ske. Genom de förtroende— valdas granskning av deklarationer kan också deras in-

flytande i taxeringsnämnderna öka.

23.2.2.4 Förtroendevalda ledamöter

I fråga om de förtroendevalda ledamöterna bör bestäm— melserna vid fastighetstaxeringen självfallet vara desamma som vid inkomsttaxeringen så långt det är möjligt. I den nya taxeringsorganisationen gäller i detta hänseende följande. Ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnden väljs av kommunfullmäktige. Ingår mer än en kommun i ett distrikt väljs ledamöterna

av landstinget. Landstinget eller kommunfullmäktige bestämmer det antal ledamöter som skall ingå i viss nämnd. I den mån distriktet omfattar flera kommuner varav en står utanför landstingskommun väljer såväl denna kommun som landstinget ledamöter till nämnden. För detta fall bestämmer länsstyrelsen antalet leda— möter och hur många av dem som skall väljas av varje organ. Ledamöterna skall fördelas på de olika orga— nen efter befolkningstalen. Möjlighet finns att begära proportionellt valsätt. Antalet valda ledamöter är minst fem och högst åtta. Valet skall ske i anslut- ning till de allmänna valen av kommunfullmäktige och gäller fr.o.m. den 1 januari året efter det år då

allmänna val av kommunfullmäktige ägt rum.

Kommittén föreslår att denna ordning överförs också till fastighetstaxeringen. Genom att antalet förtro— endevalda ledamöter ökas från 3—6 till 5—8 erhålls en värdefull förstärkning av lekmannainflytandet. Tiden för vilka ledamöterna väljs bör dock vid fastighets— taxeringen vara fr.o.m. den 15 december två år före

taxeringsåret, närmast nu den 15 december 1979. Detta

behövs för att förberedelsearbetet för fastighets— taxeringen skall kunna genomföras utan alltför stor tidspress. Huruvida tiden för förordnande bör omprö— vas om någon form av rullande taxering införs efter år 1981, får bedömas i samband med att man tar ställ- ning till denna form för fastighetstaxering. Bestäm— melser om val av förtroendevalda ledamöter bör tas

in i 17 kap. 7 och 8 55.

23.2.3 Valbarhets— och behörighetsvillkor

Valbarhets— och behörighetsreglerna för taxerings— nämndens förtroendevalda ledamöter och suppleanter har nyligen ändrats genom RS—reformen såvitt gäller inkomst— och förmögenhetstaxeringen. Även beträffande ordföranden har reglerna justerats. Kommittén anser att fastighetstaxeringsreglerna bör anpassas till RS—reformen även på denna punkt. I enlighet härmed föreslår kommittén följande.

Ledamot i fastighetstaxeringsnämnd skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjuttio år. Ordförande får inte vara i konkurstillstånd. Den som Väljs till ledamot i fastighetstaxeringsnämnd skall vara mantalsskriven i kommun som helt eller delvis ingår i distriktet. Fastighetstaxeringsnämnden prövar självmant den valdes behörighet. Till ledamöter och suppleanter skall utses personer som har insikt i de fastighetstaxeringsfrågor som ankommer på nämnden. Den som har fyllt sextio år eller uppger annat gil— tigt hinder är inte skyldig att ta emot uppdrag som ledamot eller suppleant. Föreskrifter härom bör tas in i 17 kap. 9—11 55 FTL. Bestämmelserna i 9 5 TL om rätten att avsäga sig uppdrag som ledamot eller supp— leant bör tas in i 17 kap. 12 å FTL. Där bör också anges att uppdraget förfaller om ledamoten eller

suppleanten upphör att vara valbar eller behörig.

Vidare bör i 12 5 tas in bestämmelser om utseende av ny ledamot eller suppleant när ledighet uppkommer. I 13 5 bör tas in föreskrifter om länsstyrelsens rätt att återkalla förordnande som ordförande. Där bör,som tidigare nämnts, även tas in bestämmelser om förord—

nande av ersättare för ordföranden.

Bestämmelserna om besvär över val av ledamöter och suppleanter bör tas in i 17 kap. 14 å FTL. Bestäm— melserna om förfarandet när kännedom om olika grupper av skattskyldiga inte blivit företrädd vid valet har genom RS—reformen utmönstrats. Vid fastighetstaxe— ringen finns f.n. motsvarande regler med den skillna— den att i fråga en fastighetstaxeringen talas om olika slag av fastigheter i stället för om olika grupper av skattskyldiga. Kommittén föreslår att dessa regler utgår. Enligt RS—reformen får besvär inte anföras mot länsstyrelsens beslut om antalet ledamöter och fördelningen av dem när olika organ förrättar valet samt förordnande av ordförande och ersättare. Mot—

svarande regler bör tas in i 17 kap. 14 5. 23.2.4 Konsulenter för fastighetstaxering 23.2.4.1 Förordnande av konsulent

Erfarenheterna från 1975 års fastighetstaxering visar att systemet med konsulenter fungerat i stort sett väl. Kommittén anser att konsulenter för fastighets— taxering även i fortsättningen bör finnas för att biträda fastighetstaxeringsnämnderna. Bestämmelserna måste emellertid anpassas till de förslag i övrigt

som kommittén lägger fram.

Indelningen i taxeringsdistrikt skall enligt kommittén ske efter fastighetskategori och så att kravet på erforderlig lokalkännedom hos nämndens förtroendevalda

ledamöter samtidigt kan tillgodoses. Härigenom blir det möjligt att förordna konsulent som har särskild sakkunskap beträffande viss typ av taxeringsenhet att biträda taxeringsnämnd för sådana enheter. I vissa fall kommer emellertid en nämnd att få taxera annan enhetstyp än den som avses enligt distriktsindelningen. Det gäller t.ex. då en nämnd för småhusenheter får taxera t.ex. en industrienhet eller hyreshusenhet. I dessa fall kan nämnden behöva hjälp av en konsulent med annan inriktning än den som i övrigt biträder nämnden. Enligt kommitténs uppfattning bör därför konsulent normalt inte förordnas att biträda enbart viss nämnd. Han bör i stället förordnas att biträda

nämnderna inom ett visst geografiskt område.

Vid inkomsttaxeringen gällde tidigare att taxerings— inspektör förordnades för att biträda vissa särskilt angivna taxeringsnämnder. Enligt RS-reformen skall sådant biträde i princip ges åt alla nämnder. Det ges emellertid inte individuella förordnanden för tjänste— män att biträda viss nämnd. I stället har skyldigheten att biträda nämnderna lagts på länsstyrelse och lokal skattemyndighet som myndighetsuppgift. Dessa myndig— heter skall granska deklarationer och i övrigt bereda ärenden och ombesörja göromål av expeditionell art åt taxeringsnämnd. Länsstyrelsen eller lokal skattemyndig— het skall dessutom tillhandahålla föredragande i ärende, som myndigheten berett. Eftersom uppgiften

som konsulent vid fastighetstaxering enligt kommitténs uppfattning inte lämpligen kan läggas på någon myndig— het måste man även i fortsättningen förordna konsu— lent särskilt. Denne bör redan före taxeringsperioden förordnas som biträde åt nämnderna inan ett visst geografiskt område. Liksom vid 1975 års taxering bör konsulenter förordnas för olika slag av värderings—

objekt som t.ex. för industri, skog, åker, täkt och

vattenfall. Skattechefen bör bestämma Vilka konsu—

lenter och områden som kommer i fråga.

Systemet med konsulenter bör enligt kommitténs mening i stort sett fungera på samma sätt som vid 1975 års

allmänna fastighetstaxering.

Konsulenter för vattenfall bör utses för ett helt avrinningsområde. Eftersom ett sådant område kan sträcka sig över flera län måste samråd ske mellan berörda skattechefer. Samma person kan enligt kommit— téns uppfattning med fördel förordnas som konsulent i flera län. Det torde i hög grad öka likformigheten om alla deklarationer som berörs av reglerna om taxe— ring av vattenfall inom ett avrinningsområde granskas

av samma person .

Vid taxering av skog tillämpas f.n. den ordningen att en särskild skogssakkunnig förordnas att biträda fastighetstaxeringsnämnden. Hans arbetsuppgifter är i stort sett desamma som en konsulents. Kommittén anser därför att sådan person i stället bör förordnas som konsulent för fastighetstaxering. Denne bör då ha den skogliga sakkunskap som behövs. Arbetets karak— tär avses dock inte ändras. Den höjda ambitionsnivå som kommittén förordar vid förberedelsearbetet torde emellertid - som framgår av nästa avsnitt — minska arbetets omfattning under själva taxeringen och ge konsulenten bättre tid för detta arbete. Enligt kommitténs uppfattning bör alltså inte skogssakkun— niga förordnas på samma sätt som gäller nu. Någon uttrycklig föreskrift härom synes inte behövas.

Kommittén vill i detta sammanhang ta upp frågan om arbetet som konsulent för skog vid taxeringen skall utföras såsom en myndighetsuppgift för Skogsstyrelsen

resp. skogsvårdsstyrelserna eller såsom ett personligt

uppdrag för de tjänstemän hos dessa myndigheter som utför arbetet. övervägande skäl talar dock enligt kommittén för att man såsom hittills betraktar denna verksamhet som ett personligt uppdrag. I vilken ut— sträckning arbetet bör utföras under tjänstetid och vilken ersättning som bör lämnas får prövas i sär-

skild ordning.

Kommittén föreslår i ett senare avsnitt att skogs— styrelsen skall medverka i förberedelsearbetet inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. Skogsstyrelsen avser att anlita skogsvårdsstyrelserna för olika uppgifter i samband med detta arbete. Enligt kommit— téns mening bör de tjänstemän som deltar i förbere— delsearbetet med skogstaxeringen vara väl lämpade att ta uppdrag som konsulenter. Beträffande värdering av åker och ekonomibyggnaderbör lämpliga konsulenter kunna rekryteras hos lantbruksnämnderna. I fråga om täkter kan det i vissa län finnas personer på läns— styrelsens naturvårdsenhet som bör kunna komma i fråga som konsulent. LMV och dess underorganisationer bör vara en lämplig rekryteringsbas för konsulenter för exploateringsenheter. Länsstyrelsen bör förordna konsulenter senast den 15 september två år före taxe— ringsåret. En särskild övergångsregel föreslås dock

beträffande 1981 års taxering.

Kommittén föreslår att reglerna om konsulenter vid fastighetstaxeringen och deras verksamhet utformas enligt vad som nu har angetts. De grundläggande be— stämmelserna bör tas in i 17 kap. 15 5 FTL. De ytter— ligare föreskrifter som kan behövas bör utfärdas i

administrativ ordning.

23.2.4.2 Konsulentens arbetsuppgifter

F.n. gäller att konsulents huvudsakliga arbetsuppgift

är att granska deklarationer och andra handlingar. Han skall vidare föredra ärenden inför nämnden och

göra utredningar.

En konsulent bör enligt kommitténs förslag vid behov arbeta åt flera nämnder samtidigt. För att på bästa sätt utnyttja konsulentens tid bör hans föredrag— ningsskyldighet i nämnden begränsas till sådana dekla— rationer som nämndens ordförande bedömer som särskilt svåra. Nämnden bör enligt kommitténs uppfattning i större utsträckning än tidigaresjälv klara av gransk— ningen av enklare deklarationer amnenligt nuvarande ordning skulle ha granskats av konsulent eller skogs— sakkunnig. Detta blir möjligt genom kommitténs förslag om betydande förbättringar i fråga om förberedelse— arbetet och de hjälpmedel, tabeller, riktvärdekarta m.m., som nämnderna skall använda vid taxeringen. För skogen skall t.ex. det genomsnittliga skogstillståndet beskrivas inom jämförelsevis små anvisningsområden. För åkermark skall områdesvis anges den huvudsakliga godhetsklassen. Konsulenten kan härigenom avlastas de små enheterna och i stället ägna mer tid åt de

större och komplicerade objekten.

När det gäller urvalet av de deklarationer, som skall granskas av konsulent, är det viktigt att reglerna är lätta att tillämpa. För skogsfastigheter anser kommittén att deklarationerna kan väljas ut med hän— syn till arealstorleken. Lämplig arealgräns bör av- passas efter förhållandena i olika län med hänsyn tagen till bl.a. antalet fastighetstaxeringsnämnder och tillgången till konsulenter. RSV bör här utfärda rekommendationer. Naturligtvis bör nämnderna då så erfordras kunna avvika från rekommenderade areal—

gränser.

För åkermark kan det likaledes vara lämpligt att lägga arealen till grund för valet av deklarationer till konsulenterna. Arealgränsen för åkermark bör dock sättas betydligt högre än den för skogsmark. I övrigt bör principerna vara desamma. Hänsyn bör alltså tas till förhållandena i olika län. I fråga om ekonomibyggnader på lantbruksenhet bör valet av dek— larationer göras med hänsyn till storleken av bygg— nadsvärdet. Värderingen av ekonomibyggnader kan emellertid vara komplicerad även om värdet är begrän— sat. Nämnderna bör därför ha möjlighet att anlita

konsulent i de mera svårbedömbara fallen.

Beträffande industrifastigheter gäller att kommitténs förslag till värderingsregler kommer att redovisas i nästa betänkande. Avsikten är att undersöka om man kan lämna riktvärden även för denna fastighetskate— gori. Om så blir fallet torde nämnderna i större ut- sträckning än hittills kunna granska industrifastig- heter utan biträde av konsulent. De deklarationer

som alltjämt skall granskas av konsulent bör enligt kommitténs uppfattning väljas ut med hänsyn till Värdet och typen av industrifastighet.

Konsulenterna bör enligt kommitténs uppfattning med— verka redan under förberedelsearbetet inför den allmänna fastighetstaxeringen. Bl.a. bör de med för— del kunna delta i granskningen av de köp, som ingår i erforderlig köpeskillingsstatistik. Vidare torde deras sakkunskap kunna utnyttjas när det gäller

att bestämma gränserna för olika slag av värdeområ— den. Arbetet med att ta fram och exemplifiera de genomsnittsbelopp och huvudsaklighetstal som skall anges för skogs— resp. åkermark är också en uppgift,

som konsulenten bör delta i.

Konsulent bör inte få vara ledamot av den nämnd som han biträder.

Bestämmelser om konsulentens arbetsuppgifter bör tas in i 17 kap. 17 S FTL.

23.2.5 Sakkunniga vid fastighetstaxering

Enligt kommitténs mening bör skogssakkunniga med de uppgifter som berörts i föregående avsnitt i fort— sättningen förordnas som konsulenter. I vissa fall kan det emellertid behövas skogssakkunnig i inskränkt bemärkelse. Länsstyrelsen bör därför även i fort— sättningen kunna förordna bl.a. länsskogssakkunnig. Föreskrifter om sakkunnig bör tas in i 17 kap. 21 å FTL.

23.2.6 Ordförandens uppgifter

Genom RS—reformen har nya arbetsformer införts vid inkomsttaxeringen i första instans. Kommitténs för— slag syftar till att så långt möjligt anpassa fastig— hetstaxeringsnämndernas arbete till vad som nu gäller

vid inkomsttaxeringen.

Kommittén anser sålunda att man i den mån resurser finns bör låta granskningen av deklarationer handhas av tjänstemän. Med hänsyn bl.a. till att man inte nu överblickar utvecklingen i fråga(mnfastighetstaxe— ringen — kommittén erinrar om att möjligheterna att införa en s.k. rullande taxering kommer att övervägas under kommitténs fortsatta arbete — vill kommittén emellertid nu förorda bara en mera begränsad över— gång till tjänstemannagranskning vid 1981 års all— männa fastighetstaxering. De närmare detaljerna i förslaget redovisas i ett följande avsnitt. Kommitténs ställningstagande innebär att det vid 1981 års all— männa fastighetstaxering avses komma att finnas både nämnder med tjänstemannagranskare och nämnder utan

sådant granskningsbiträde.

I taxeringsnämnder som inte biträds av tjänstemän bör enligt kommitténs uppfattning granskningen och före— dragningen inför nämnden liksom nu huvudsakligen ligga på ordföranden såvida inte denne vill överlåta före— dragningen till konsulent eller sakkunnig. Ordföran— dens uppgifter blir alltså i stort sett desamma som nu. Han bör dock inte tillhandahålla och ta emot

deklarationsblanketter av skäl som redovisas i avsnitt 24.2.2.

I taxeringsnämnder som biträdsav tjänstemän bör ord— förandens uppgifter liksom vid inkomsttaxeringen främst vara att planera och leda nämndens arbete. Han bör, om han finner det lämpligt, själv få föredra ärenden i nämnden. Vidare bör han granska deklara— tioner i den utsträckning som behövs för en noggrann och tillförlitlig taxering. Han bör också vid behov kunna begära eller själv företa ytterligare utred— ning. I fråga om de närmare detaljerna i detta hän- seende bör vid fastighetstaxeringen gälla detsamma som vid inkomsttaxeringen. Kommittén vill här hänvisa till framställningen i prop. 1977/78:181 s. 201—202.

I författningstekniskt hänseende gäller att TL f.n. reglerar fastighetstaxeringsnämndsordförandens ar— betsuppgifter tämligen detaljerat. Enligt kommitténs uppfattning bör i den nya FTL anges enbart ordföran- dens huvudsakliga arbetsuppgifter. I den mån ytter— ligare föreskrifter behövs kan sådana utfärdas i administrativ ordning. Den nuvarande regeln om att ordföranden kan avge yttrande i besvärsmål bör be- hållas såvitt gäller fastighetstaxeringen eftersom

hela nämnden är verksam bara en mindre del av året.

Kommittén föreslår att ordförandens uppgifter i fas—

tighetstaxeringsnämnden får den innebörd som nu har

angetts. Bestämmelser härom bör tas in i 17 kap. 16 5 FTL.

23.2.7 Skattemyndigheternas uppgifter

Tjänstemannagranskningen vid inkomsttaxeringen utförs av personal vid lokal skattemyndighet och länsstyrel— se. Sålunda föreskrivs i 12 5 TL att nämnda myndig— heter skall granska deklarationer och i övrigt åt taxeringsnämnden bereda ärenden och ombesörja ärenden av expeditionell art. Tjänstemannagranskning bör som kommittén förut har sagt införas även vid 1981 års

fastighetstaxering i viss utsträckning.

Flera skäl talar emellertid för att tills vidare ha en tjänstemannagranskning av rätt begränsad omfatt— ning. Till en början gäller att det inte är möjligt att till den närmaste allmänna fastighetstaxeringen anställa och utbilda tillräckligt antal personer. Vidare blir en organisation, som kan utföra hela granskningen vid allmän fastighetstaxering, alltför stor de år allmän fastighetstaxering i hittillsva— rande omfattning inte äger rum. Slutligen kan man inte nu ange den mera långsiktiga utvecklingen av fastighetstaxeringen och möjligheterna att övergå

till ett förenklat förfarande med rullande taxering.

Kommittén anser att en lämplig avvägning är att nu ge tjänstemannagranskningen en omfattning som svarar

mot arbetet vid särskild fastighetstaxering, dvs.

(0

en värdering av ca 10 0 av fastighetsbeståndet. En individuell fastighetsvärdering av denna storleks— ordning torde få utföras årligen oavsett om någon

form av rullande taxering införs.

För att tjänstemannagranskningen skall ge bästa

möjliga utbyte bör den enligt kommitténs mening

inriktas på huvudsakligen en fastighetstyp. Endast härigenom blir det möjligt att ge den utbildning i materiella regler och beslutsredovisning som behövs för att tjänstemannagranskarna skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Lämpligen bör granskningen

avse småhus.

Vid 1979 års särskilda fastighetstaxering bedrivs försöksverksamhet med tjänstemannameiverkan under RSV:s ledning. Verket avser att följa upp verksam— heten såväl under som efter taxeringsperioden. Syftet med försöket är i första hand att undersöka de prak— tiska förutsättningarna för en utökad medverkan av lokal skattemyndighet vid fastighetstaxeringen. Bl.a. vill man undersöka tidsåtgången vid granskning av fastighetsdeklarationer. Vidare vill man få kännedom om kommande utbildningsbehov och utbildningsinnehåll. Även behovet och utformningen av handläggningsruti- ner för granskning av fastighetsdeklarationer vill man söka klargöra. De erfarenheter som vinns genom försöket bör enligt kommitténs mening kunna läggas till grund för detaljplaneringen av tjänstemanna— medverkan vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Kommittén vill med utgångspunkt i nu kända förhål—

landaiframhålla följande om tjänstemannagranskning.

RS—projektet, som har utfört utredningsarbetet i fråga om den nya organisationen för inkomsttaxe— ringen, har i sin delrapport 1978:l behandlat beman— ning och inre organisation vid lokal skattemyndighet. De framförda förslagen beräknasgenomförasunder bud- getåret 1979/80. Förslagen medför bl.a. ett visst överskott av assistent— och biträdespersonal på de lokala skattemyndigheterna. Projektet konstaterar att personalsituationen kommer att variera myndig—

heterna emellan. Ett stort antal myndigheter kommer

emellertid att få övertalig personal. Särskilda åt— gärder förutsätts därför vidtas för att lösa detta

problem.

I den mån överskott av assistent— och biträdesperso— nal uppkommer på de lokala skattenyndigheterna inne— bär det enligt kommitténs uppfattning en möjlighet att få viss tjänstemannamedverkan vid 1981 års all— männa fastighetstaxering, utan att de lokala skatte— myndigheterna behöver tillföras några ytterligare resurser. I stället medför ett sådant förslag att personalen på de lokala skattemyndigheterna kommer att utnyttjas på ett effektivare och rationellare sätt.

En viktig fråga är vilka kompentenskrav som bör ställas på granskningspersonalen vid fastighetstaxe— ringen. Arbetsuppgifterna är till viss del av sådan art att de normalt utförs av tjänstemän i handläggar— karriären. Kommittén anser emellertid att det bör skapas möjligheter för biträdes— och assistentperso— nal att medverka i granskningsarbetet. Därigenom får denna personal större möjlighet att kvalificera sig till handläggarbefattningar, vilket kommittén anser värdefullt. Den personal, som sysslar med beredningen vid särskild fastighetstaxering och med s.k. favil— registerarbete, torde — efter viss utbildning — i allmänhet vara lämplig för granskning av fastighets— deklarationer. Arbetet med att bereda och, i fråga om flertalet fastighetstyper, att granska fastig— hetsdeklarationer, lämpar sig enligt kommittén för assistenter och kvalificerad biträdespersonal som fått utbildning i fastighetstaxering. Inget hindrar självfallet att lokal skattemyndighet dessutom an— vänder annan lämplig personal för granskningen. Taxeringsperioden för inkomstgranskningen slutar den 31 oktober 1980. Efter denna tidpunkt kan det

enligt kommitténs mening finnas ett visst utrymme för att använda även löntagar— och rörelsegranskare

för granskningen av fastighetsdeklarationer.

Frågan om fördelningen av befintliga gransknings— resurser mellan lokala skattemyndigheter inom ett län bör behandlas i det samrådsförfarande som före— kommer inom inkomsttaxeringen. Kommittén anser det önskvärt att samtliga lokala skattemyndigheter får tillfälle att bedriva fastighetstaxering med tjänste— mannamedverkan vid 1981 års allmänna fastighets—

taxering.

De ekonomiska konsekvenserna av tjänstemannamedverkan är f.n. svåra att beräkna. Vad gäller själva gransk— ningsarbetet medför detta inte några extra kostnader, eftersom arbetet kommer att utföras av befintlig per— sonal. I fråga om beredningsarbetet beräknar kommit— tén att tjänstemannamedverkan medför ekonomiska vinster. Vid 1981 års taxering torde det på grund av det totala överskottet av assistent— och biträdes— personal inte vara nödvändigt att anställa tillfällig personal i samma utsträckning som vid 1975 års taxe— ring. Hur stor denna besparing blir går f.n. inte att beräkna. Kommittén räknar med att fastighets— taxeringen inte kommer att innebära något större intrång på andra arbetsområden inom lokal skatte— myndighet. Det gäller i synnerhet den personal på skattemyndigheten som normalt sysslar med fastig— hetsregistrering och som i stor utsträckning frigörs de år allmän fastighetstaxering genomförs.

Den s.k. FoB—utredningen har bl.a. haft i uppdrag att undersöka möjligheterna av en samordning av upp- giftsinsamlingen för fastighetstaxeringen och folk— och bostadsräkningen. Utredningen har i sitt betänk— ande (SOU 1978z79) Förslag till undersökning om

hushåll, bostäder och sysselsättning redovisat hur en sådan samordning kan göras. Förslaget ligger till grund för prop. 1978/79:128 som nyligen har före— lagts riksdagen.

De nuvarande arbetsuppgifterna för lokal skattemyn— dighet som sortering av deklarationer och andra hand— lingar, längdföring m.m. bör finnas kvar och samord—

nas med granskningen.

Kommittén föreslår att lokal skattemyndighets med— verkan i taxeringsarbetet utformas enligt vad som nu

har sagts.

I likhet med vad som gäller om ordförandens uppgifter anser kommittén att lokal skattemyndighets uppgifter enbart översiktligt bör anges i FTL. I lagen bör anges att det ankommer på lokal skattemyndighet att granska deklarationer och i övrigt bereda ärenden för fastighetstaxeringsnämnderna. Vidare bör det komma till uttryck att myndigheten skall tillhanda— hålla föredragande i ärenden som beretts av den. Myndigheten skall också ombesörja göromål av expe— ditionell art. Bestämmelserna bör tas in i 17 kap. 18 5.

Länsstyrelsens medverkan vid fastighetstaxeringen avser i huvudsak andra uppgifter än de som ankommer på lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen handhar bl.a. distriktsindelning, förordnande av ordförande m.fl. befattningshavare, arvodesfrågor m.m. Dessa uppgifter

berörs i andra avsnitt i betänkandet. 23.2.8 Ansvarsfördelning — skattechefens ställning

Ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter och be—

fattningshavare har reglerats genom RS—reformen. En

motsvarande fördelning bör enligt kommitténs upp— fattning gälla vid fastighetstaxeringen. Följande ordning bör sålunda gälla enligt vad som anges i prop. 1977/78:181 (s. 204—206) och SkU 1977/78:55 (s. 55—56).

Den materiella och formella styrningen av såväl det regionala som det lokala taxeringsarbetet vilar på skattechefen. I fråga om ledningen av taxeringsarbe— tet har skattechefen att självständigt besluta om hur detta arbete skall ordnas och bedrivas inom läns- styrelsen. Hans uppgift att leda taxeringsarbetet innefattar också en möjlighet att ge närmare anvis— ningar om hur lokal skattemyndighets medverkan skall gå till. Skattechefens ledningsfunktion i fråga om de lokala Skattemyndigheternas granskningspersonal kan emellertid inte utövas på samma sätt som i för— hållande till personalen på länsstyrelsen. Hans planläggning av arbetet och fördelning av resurserna måste självfallet ske i samråd med de lokala skatte— myndigheterna. En lämplig form för denna planlägg— ning och utformning av taxeringsarbetet är det sam— rådsförfarande som vid inkomsttaxeringen skall ske inom ett särskilt samrådsorgan. Samma samrådsorgan bör enligt kommitténs mening kunna fungera vid fas—

tighetstaxeringen.

Beträffande skattechefens ställning uttalade skatte— utskottet (SkU 1977/78:55, s. 56) bl.a. följande. Skattechefens ställning har som skatteutskottet framhållit i realiteten inte genomgått någon förändring. Även om det slutliga ansvaret i många fall kommer att åvila skattechefen, förutsätter

utskottet att frågorna generellt kommer att lösas i samförstånd med länsstyrelsen och_lokal skattemyn—

dighet.

Kommittén föreslår att i FTL liksom i TL anges att skattechefen skall bevaka det allmännas rätt och verka för likformighet och rättvisa. Vidare bör i FTL anges att han skall leda och ansvara för deklarationsgransk—

ningen och annan kontroll för fastighetstaxeringen.

Bestämmelserna om att skattechefen får kalla nämnd— ledamöter och personer kunniga i fastighetsvärdering

bör också tas in i lagen.

Bestämmelsen om att länsstyrelsen skall vaka över att taxeringsarbetet bedrivs ändamålsenligt slopas enligt RS—reformen. Som motiv anfördes (prop. 1977/78:181,

s. 206) att länsstyrelsens skyldigheter vid den årliga taxeringen framgår av de paragrafer som reglerar de olika arbetsuppgifterna. Kommittén föreslår av samma skäl att motsvarande bestämmelse vid fastighetstaxe—

ringen slopas.

Bestämmelserna om skattechefen bör ges i 17 kap. 19 och 20 55 FTL. I 1 5 bör tas in bestämmelse som närmare anger vad som avses med skattechef och taxe—

ringsintendent enligt mönster från 3 5 TL.

23.2.9 Länsstyrelsens kontaktman för fastighets—

taxering

23.2.9.l Tiden före 1975 års allmänna fastighets—

taxering

Länsstyrelserna kunde redan år 1969 förordna tjänste— män för handläggningen av fastighetstaxeringsärenden och vissa andra frågor om fastigheter. Fram till år 1974 kunde länsstyrelserna inom ramen för ordinarie löneanslag ge dessa s.k. fastighetstaxeringsspecia—

lister särskilt arvode.

Fastighetstaxerinqsutredninqen föreslog i Sitt betänkande (SOU 1973:4) Fastighetstaxering att sys— temet med arvoderade specialister borde behållas som minimiåtgärd. För vissa län fanns det enligt utred— ningens mening behov av en befattningshavare som fastighetstaxeringsspecialist. Som skäl för att ha särskilda specialister pekade utredningen på de ut- ökade och betydelsefulla arbetsuppgifter, som skulle läggas på skattechefen. Vidare åberopade utredningen de ändringar i fråga om förberedelsearbetet som före— slagits. Det var ett angeläget krav att det på varje länsstyrelse skulle finnas en befattningshavare, som kontinuerligt följde alla frågor som hade samband

med fastighetsmarknaden i länet.

Enligt departementschefen (prop. 1973:162) visade remissbehandlingen att det fanns ett klart behov av att ha en tjänsteman vid länsstyrelsen som väsent— ligen ägnade sig åt fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor. Han ansåg därför att det i många fall kunde vara befogat att inrätta särskild tjänst som fastighetstaxeringsspecialist. Med hänsyn till förberedelsearbetet kunde länsstyrelsen efter framställning tilldelas medel för inrättande av sådan tjänst fr.o.m. den 1 januari 1974.

23.2.9.2 Fastighetstaxeringsspecialisten vid 1975

års allmänna fastighetstaxering

Inledning

Varje länsstyrelse hade under tiden för arbetet med 1975 års allmänna fastighetstaxering en befattnings— havare, som tjänstgjorde som fastighetstaxerings— specialist. Denne började det förberedande arbetet redan under år 1973. Vid årsskiftet 1973/74 hade

uppgifterna fått en sådan omfattning att de krävde

en insats på heltid. I flera län var man tvungen att sätta till ytterligare resurser under de mest arbets—

krävande perioderna.

Närmare om specialisternas arbetsuppgifter

Arbetet med uppgifter som åvilade länsstyrelsen resp. skattechefen utfördes i praktiken främst av specia— listen. Han medverkade t.ex. i arbetet med distrikts— indelning och förordnande av olika funktionärer. Vidare såg han till att arbetet under provtaxeringen samordnades på lämpligt sätt. Den undersökning av marknadsvärdet på olika slag av fastigheter inom länet som skattechefen utför leddes av fastighets- taxeringsspecialisten. Han samordnade de förslag till byggnadsvärdetabeller och markvärdekartor som lämna— des av arbetsgrupperna. En betydelsefull uppgift för specialisten var att biträda skattechefen i dennes yttrande över RSV:s förslag till olika slag av anvis— ningar. Länsstyrelsens skyldighet att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet ordnades och bedrevs ända— målsenligt fullgjordes ofta genom specialisten.

Utöver de arbetsuppgifter som var angivna i lag full— gjorde specialisten insatser inom utbildningen av funktionärer. Detta gällde såväl utbildning för prov— taxeringen som för själva fastighetstaxeringen. Under hela den beskrivna perioden fick specialisten dess— utom svara på frågor från funktionärer och allmänhet. Efter taxeringsperiodens slut gjorde specialisten en betydande insats vid handläggningen av besvär över fastighetstaxeringen.

23.2.9.3 Kontaktman vid 1981 års allmänna fastighets—

taxering

Inledning

Detluu1konstateras att fastighetstaxeringsspecialis— terna vid 1975 års fastighetstaxering gjorde ett värdefullt arbete i fråga om värderingen av fastig— heterna. Vidare kan sägas att länsstyrelserna utan specialisten skulle ha haft svårt att fullgöra sina organisatoriska uppgifter.

Erfarenheterna visar sålunda att en särskild tjänste— man som är väl insatt i värderingstekniska och orga— nisatoriska bestämmelser är en viktig förutsättning för att en allmän fastighetstaxering skall kunna genomföras med gott resultat. Kommittén anser att en sådan tjänsteman bör finnas även vid 1981 års all— männa fastighetstaxering. Denne tjänsteman bör emel— lertid enligt kommitténs uppfattning inte kallas fastighetstaxeringsspecialist. I fråga om t.ex. skattetillägg har varje länsstyrelse utsett en kon— taktman. Denne skall representera länsstyrelsen dels gentemot centralmyndigheten (RSV), dels gentemot de lokala skattemyndigheterna. Hans funktion har stora likheter med dem som kommittén här berör beträf— fande fastighetstaxeringen. Kommittén föreslår därför att fastighetstaxeringsspecialisten i fortsättningen benämns kontaktman för fastighetstaxering.

I prop. 1973:162 inför 1975 års allmänna fastighets- taxering framhölls att det behövdes en tjänsteman vid länsstyrelsen som väsentligen ägnade sig åt fastighetstaxeringsfrågor. Uttalandet gällde såväl allmän som särskild fastighetstaxering. önskemålet

synes dock inte ha fullföljts. Många av de tjänstemän

som vid 1975 års allmänna fastighetstaxering var verksamma som fastighetstaxeringsspecialister har numera erhållit andra arbetsuppgifter. Någon ersät— tare med specialkunskaper i fastighetstaxering har i regel inte utsetts. Detta har enligt kommitténs upp— fattning inneburit en successiv urholkning av den kompetens som behövs vid arbetet med de ofta kompli— cerade fastighetstaxeringsfrågorna. En kontaktman för fastighetstaxering bör därför enligt kommitténs uppfattning snarast utses vid länsstyrelserna. Någon författningsbestämmelse härom anser kommittén dock

inte behövas.

Kontaktmannens arbetsuppgifter

Kommitténs förslag om förberedelsearbetet vid fastig— hetstaxeringen medför att länsstyrelserna får en större arbetsbörda än de hade vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Genom att de förberedande åtgär— derna föreslås ske tidigare kommer emellertid ökningen av uppgifter att slås ut på en längre period. Redan under våren 1979 bör förberedande arbete med indel— ningen i fastighetstaxeringsdistrikt utföras. Vid samma tid bör även rekryteringen av ordförande börja. Eftersom det är planerat att dessa skall utbildas i provvärdering under slutet av 1979 bör kontakt tas med tänkbara ordförande före halvårsskiftet samma

o ar.

LMV kommer under första hälften av år 1979 att börja arbetet med förslag till riktvärden m.m. För detta arbete behöver verket få information från och i vissa fall hjälp av länsstyrelserna. För sitt arbete med att utforma anvisningsområden, riktvärden m.m. behö—

ver även Skogsstyrelsen kontakt med länsstyrelserna.

Under förberedelsearbetet kommer kravet på samordning att vara stort. Visserligen medför LMV:s medverkan

en naturlig samordning såväl lokalt som regionalt. Men för att skattechefen skall kunna verka för lik— formighet och rättvisa och i övrigt leda förberedelse- arbetet fordras att han under sig har en befattnings—

havare som samordnar arbetet inom länet.

I praktiken kommer det att vara kontaktmannen, som närmast får utföra de arbetsuppgifter som åvilar länsstyrelsen och skattechefen. Möjligheten för kon— taktmannen att ägna sig åt annan verksamhet än fas- tighetstaxering blir enligt kommitténs uppfattning därför inte större vid 1981 års taxering än vid 1975 års. Det kan emellertid vara lämpligt att kontakt— mannen i viss utsträckning anlitas vid den särskilda fastighetstaxeringen 1980. Under den tid förberedelse— och taxeringsarbetet bedrivs kommer kontaktmannen att delta i av RSV anordnade överläggningar och kur— ser. Inom länet kommer han att i ganska stor omfatt— ning medverka i utbildningen av olika funktionärer. Det kan f.n. inte exakt anges vilken omfattning samtliga arbetsuppgifter kommer att ha. I de större länen kan arbetsuppgifterna få ett sådant omfång att kontaktmannen under vissa perioder måste få biträde av andra tjänstemän. Även i andra län kan det på grund av speciella förhållanden behövas medverkan

från andra än kontaktmannen.

Kontaktmannens placering m.m.

I samband med RS—reformen omorganiserades skatte— avdelningen på länsstyrelserna. Före omorganisatio— nen fanns det på taxeringsenheten en speciell tjänst som fastighetstaxeringsspecialist. Många av de som år 1975 fungerade som specialister har emellertid nu övergått till andra arbetsuppgifter. Någon egentlig

ersättare med specialinriktning på fastighetstaxering har inte förordnats. I stället har tjänsten nu ett annat innehåll än förut. Det är naturligt med tanke på att arbetsuppgifterna vid de särskilda fastighets— taxeringarna efter år 1975 krävt betydligt mindre in— satser än som erfordras vid den allmänna fastighets— taxeringen. Enligt de bemanningsmodeller som gjordes av RS—projektet fördelades arbetsuppgifterna i samband med fastighetstaxeringen mellan besvärsenheten och den nya taxeringsenheten. Taxeringsenheten tillfördes bl.a. vissa resurser för administration i samband med fastighetstaxeringen medan besvärsenheten tillfördes resurser för yttranden i fastighetstaxeringsmål. Det förefaller emellertid tveksamt om de resurser som beräknats för arbete med fastighetstaxering är dimen— sionerade för de särskilt omfattande insatser som krävs vid allmän fastighetstaxering. För att läns— styrelserna skall kunna genomföra fastighetstaxe— ringen i den ordning som föreslås bör de enligt kom-

mitténs mening tillföras förstärkning.

Kommittén vill särskilt betona vikten av att kunska— perna om fastighetstaxering vidmakthålls även efter den allmänna fastighetstaxeringen. Som framgår av vad som nu anförts i avsnitt 23.2.7 anser kommittén att granskningen vid särskild fastighetstaxering normalt bör utföras av tjänstemänxdd lokal skattemyndighet och länsstyrelse. På länsstyrelsen bör man granska de svårvärderade fastigheterna. Denna granskning bör utföras av kontaktmannen för fastighetstaxering. Han bör dessutom samordna och vara rådgivande för det granskningsarbete, som skall utföras på de lokala skattemyndigheterna. Den av kommittén föreslagna tjänsten för fastighetstaxering bör därför placeras på länsstyrelsens taxeringsenhet. Placeringen bör dock inte hindra kontaktmannen från att övergångsvis

delta i arbetet med besvär över 1981 års allmänna

fastighetstaxering.

Kommittén kommer i ett senare betänkande att ta upp frågan om rullande fastighetstaxering. Om ett sådant system genomförs blir länsstyrelsens behov av en befattningshavare med kontaktmannens kunskaper än

större.

23.2.10 övrigt

Enligt 16 5 2 mom. TL (i dess lydelse före RS—refor— men) får kommun förordna tjänsteman hos kommunen att biträda vid taxeringsarbetet. Denna bestämmelse gäller såväl för inkomsttaxeringen som för fastighetstaxe— ringen (jfr 172 5). RS—projektet föreslog i sin delrapport l977:1 att bestämmelsen skulle slopas vid inkomsttaxeringen. Departementschefen däremot ansåg

i prop. 1977/78:181 (s. 207) att regeln skulle behål— las. Den utgjorde enligt hans mening grundvalen för det arbete som utförs av de kommunala taxeringsrevi—

sorer som finns anställda i vissa kommuner.

Någon motsvarighet till de kommunala taxeringsrevi— sorerna finns inte för fastighetstaxeringen. Förslag har för övrigt lagts fram för riksdagen om att nu— varande ordning med kommunala taxeringsrevisorer skall slopas (prop. 1978/79:95). Bestämmelsen bör därför inte tas med i FTL.

Ordförande i taxeringsnämnd, som inte biträds av tjänsteman vid lokal skattemyndighet eller läns— styrelse, får anlita skrivbiträde vid inkomsttaxe- ringen. Enligt kommitténs mening bör — som angetts i ett tidigare avsnitt — första hand de förtroende— valda biträda ordföranden i dennes arbete med fas—

tighetstaxeringen om det behövs. Behovet för

ordföranden att själv anlita ett skrivbiträde bör därför vara mycket ringa. Kommittén har dock inte ansett sig böra föreslå att bestämmelsen om skriv- biträde slopas. En bestämmelse om skrivbiträde bör därför behållas i 17 kap. 16 5 FTL.

Vid inkomsttaxeringen skall RSV genom råd och anvis— ningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av taxeringslagen (18 och 172 55 TL). Motsvarande bestämmelse bör tas in i 17 kap. 22 5 FTL.

Enligt 1 5 andra stycket förordningen (l951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor har ägare möjlighet att på förhand få besked om viss fråga som avser taxe— ring av fastigheten. I 17 kap. 23 5 FTL bör i likhet med 19 5 TL därför anges att RSV meddelar

sådant förhandsbesked. I övrigt bör i paragrafen hän— visas till den särskilda förordningen om förhands—

besked.

I 17 kap. bör även tas in bestämmelser om arvoden

till personer, som deltar i arbetet med den allmänna fastighetstaxeringen. Några större förändringar i förhållande till nuvarande regler som återfinns i

173 5 TL, avses inte ske. Kommittén kommer i ett

senare avsnitt att föreslå att det möte som hålls inför skattechefen (144 5 1 mom. TL) samt de förberedande överläggningar, som hålls med fastighetstaxerings— nämndens arbetsgrupp strax före taxeringen (145 5) skall slopas. Vidare föreslås att fastighetstaxerings— ombudens arbetsuppgifter läggs på LMV samt att kommu— nerna inte längre skall kunna ställa egna tjänstemän till förfogande vid fastighetstaxeringen. Bestämmelser— na om arvoden m.m. bör därför ändras i enlighet här—

med.

I fråga om arvode och andra ersättningar till de för— troendevalda ledamöterna bör bestämmelserna hänvisa till de regler som finns i kommunallagen (1977:179) om betalning till ledamöter i kommunala och lands— tingskommunala nämnder (prop. 1975/76:187, s. 231 f. och KU 1976/77:25). Bestämmelserna om arvoden bör

tas in i 17 kap. 24—27 55 FTL.

Som förut har nämnts kommer besvärsreglerna att be- handlas i ett senare betänkande. Någon författnings—

ändring föreslås därför inte i denna del av TL.

24 OM SKYLDIGHET ATT AVLÄMNA ALLMÄN FASTIGHETSDEKLARATION, M.M.

24.1 Gällande ordning

Fastighetsägare är skyldig att utan anmaning lämna deklaration (allmän fastighetsdeklaration) till led— ning vid allmän fastighetstaxering. Deklaration be— höver dock inte lämnas för staten tillhöriga försvars— fastigheter eller för allmänna kommunikationsanstal— ter och vissa byggnader, anläggningar och markområden som hör till dem eller för på annans mark uppförd byggnad med värde under 5 000 kr. Allmän fastighets— deklaration skall avfattas på blankett enligt fast— ställt formulär. Den skall innehålla uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, den senast för fastigheten erlagda köpe— skillingen, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda

förmåner.

För jordbruksfastigheter skall även uppgifter lämnas om åkerjordens dränering, kreatursbesättningen och skogen. För vattenfallsfastigheter skall ytterligare uppgifter lämnas om medelvattenföring och bruttofall— höjd vid medelvattenföring. Där så kan ske skall upp— gifter lämnas om magasinsvolym för års— och korttids— reglering, som är eller med sannolikhet väntas bli genomförd. Är vattenfallet utbyggt skall uppgifter lämnas om anläggningsår och anskaffningskostnader. Regeringen får föreskriva att andra uppgifter skall

lämnas för statistiskt ändamål (136 5 1 mom. TL).

Fastighetsägare är skyldig att efter anmaning lämna

uppgifter utöver dem som skall lämnas i deklarationen.

Efter anmaning är ägare skyldig att förete skogs— bruksplan eller annan uppskattningshandling som han innehar och som avser skog på fastigheten (136 5 2 mom.).

Deklarationen skall lämnas till länsstyrelse, lokal skattemyndighet eller fastighetstaxeringsnämndens ordförande senast den 15 september året före taxe- ringsåret. Kommun får i samråd med länsstyrelse ha särskilda uppsamlingsställen för deklarationer (137 5).

överlåts fastighet efter deklarationstidpunkten men före taxeringsårets ingång är såväl den nya som förutvarande ägaren skyldiga att inom tio dagar med— dela detta till ordföranden eller länsstyrelsen. Har fastighet blivit uppdelad i samband med överlåtelse skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrift eller bestyrkt avskrift (138 5).

Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som före— skrivs av RSV, lämna den lokala skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnads— verksamhet som avses med beviljade byggnadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet (139 5).

Efter anmaning är brandförsäkringsanstalt skyldig att lämna uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som hos anstalten är försäkrade mot brandskada

(140 5). Har uppgiftsskyldig inte fullgjort sina skyldigheter får han anmanas att avhjälpa bristen (141 5).

Anmaning får utfärdas av taxeringsintendent, fastig— hetstaxeringsnämnd och konsulent för fastighetstaxe— ring. Konsulenten får dock inte anmana någon att inkomma med allmän fastighetsdeklaration. Deklaration eller annan uppgift, som skall avges på grund av anmaning skall lämnas inom tid som anges i anmaningen. Det föreligger dock inte skyldighet att lämna dekla— ration eller annan uppgift före deklarationstidpunkten, dvs. den 15 september. I anmaning, som taxerings— intendent eller fastighetstaxeringsnämnd utfärdar, får i regel vite föreläggas (142 5). Anmaning skall bl.a. innehålla föreläggande för den anmanade att avlämna självdeklaration eller annan uppgift inom viss tid, minst fem dagar efter delfåendet.Anmaning skall i

vissa fall delges mottagaren (52, 54 och 55 55).

Enligt 172 5 skall 46-50 55 samt 123—128 55 tillämpas även vid fastighetstaxeringen.

Handling eller uppgift som inte särskilt nämns i TL skall tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare när så behövs för taxeringskontroll (46 5).

Bestämmelser om vem som i vissa fall skall deklarera i stället för skattskyldig ges i 47 5. Förmyndare eller god man skall t.ex. deklarera för omyndig.

Blanketter till sådana deklarationer och uppgifter, för vilka formulär fastställs, skall kostnadsfritt tillhandahållas i den ordning RSV föreskriver (48 5). RSV fastställer enligt 128 5 formulär till blanketter

för taxeringsarbetet.

Upplysningar om förhållanden, som avser tid före beskattningsåret, skall efter anmaning lämnas om de har betydelse för taxeringen (49 5).

Deklarationer får granskas av tjänsteman, som enligt TL skall utföra sådan granskning eller som annars utövar taxerings— och skattekontroll. Vidare får taxeringsnämndsordföranden och de av taxeringsnämnden utsedda ledamöterna granska deklarationer (50 5). Enligt 172 5 får dock samtliga ledamöter i fastighets— taxeringsnämnden samt fastighetstaxeringsombud och konsulent för fastighetstaxering delta i granskningen av fastighetsdeklarationer. För innehållet i fastig— hetsdeklaration får inte inom taxeringsnämnd lämnas vidare redogörelse än som behövs för taxeringen. Fastighetsdeklaration får inte tas in i nämndens protokoll i vidare mån än som oundgängligen behövs. Deklaration skall tillhandahållas bl.a. de myndig— heter, vilka i och för sin verksamhet bör få ta del av dem. Regeringen kan förordna att deklarationer får lämnas ut för statistisk bearbetning. Den som skall anföra besvär på kommuns vägnar får också ta del av deklarationer. Då besvär har anförts skall deklarationen i regel biläggas besvärshandlingarna. Handlingarna skall vid delgivningar inneslutas i för— seglat konvolut vilket skall förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas mottaga— ren. I andra fall får inte deklarationer vara till- gängliga för någon, såvida inte den som avgivit deklarationen har lämnat sitt skriftliga medgivande (50 5).

Vite, som föreläggs i samband med taxeringen skall bestämmas till belopp, som med hänsyn till den skattskyldiges eller uppgiftsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att iaktta föreläggandet. Vite skall tas upp med minst 500 kr. och får inte föreläggas staten,

kommun eller ämbets— eller tjänsteman i tjänsten (123 5).

Skatterätten förordnar, efter anmälan av skattechefen eller chef för lokal skattemyndighet, om uttagande av vite. Har ändamålet med vitet förfallit, då skatte— rätten skall behandla ärendet, får det inte dömas ut. Iakttas föreläggandet först efter det att anmälan gjorts anses ändock inte ändamålet med vitet ha för— fallit. Skatterätten skall bedöma huruvida och med vilket belopp vitet hade bort föreläggas (124 5).

24.2 Synpunkter och förslag

24.2.1 Inledning

De nu gällande bestämmelserna om deklarationsskyldig— het m.m. finns i 136—142 55 TL. I 172 5 hänvisas därutöver till vissa bestämmelser vid inkomsttaxe— ringen som även gäller vid allmän fastighetstaxering. Sålunda hänvisas till de bestämmelser om deklarations- och uppgiftsskyldighet samt bestämmelserna om vite m.m. som är intagna i 46—50 och 123-128 55. Enligt 172 5 skall vidare det ägarebegrepp som anges i 47 5 KL användas vid fastighetstaxeringen. I 142 5 anges att stadgandena i 34 5 4 mom.,52, 54 och 55 55 om anmaning även skall gälla vid fastighetstaxeringen.

Enligt kommitténs mening bör reglerna som rör dekla— rations— och uppgiftsskyldighet så långt möjligt finnas i samma kapitel. Detta innebär att i ett kapitel bör tas in bestämmelser om vilka som skall deklarera och vad som skall deklareras. Likaledes

bör anges när och till vem deklarationen skall lämnas.

I kapitlet bör också tas in bestämmelserna om bygg- nadsnämnds skyldighet att lämna uppgift angående byggnadslov och om att fastighetstaxeringsnämnden får begära in uppgifter från brandförsäkringsanstalt,

statligt och kommunalt verk m.fl.

Bestämmelser om att nämnden kan begära upplysningar från fastighetsägaren utöver dem som skall lämnas i fastighetsdeklarationer liksom bestämmelser om anmaning och vite bör också tas med i kapitlet. De som får granska inkomna deklarationer bör anges i detta kapitel, liksom vad som gäller om fastighets— taxeringsnämndens tystnadsplikt och den deklarations— skyldiges ansvar för lämnade uppgifter.

Även i förevarande hänseenden bör reglerna vid fas— tighetstaxeringen enligt kommitténs uppfattning så långt möjligt överensstämma med vad som gäller vid

inkomsttaxeringen. 24.2.2 Deklarations— och uppgiftsskyldighet

F.n. skall allmän fastighetsdeklaration lämnas för varje fastighet med undantag för försvarsfastigheter som tillhör staten, kommunikationsanstalter och bygg— nader på ofri grund vars värde understiger 5 000 kr. De fastigheter för vilka deklaration inte behöver lämnas tillhör alla gruppen skattefria fastigheter.

I fråga om försvarsfastigheter som ägs av staten gäller frihet från deklarationsskyldighet sedan 1970 års allmänna fastighetstaxering. Undantaget från deklarationsskyldighet infördes samtidigt som man från försvarssynpunkt beslöt att inte bestämma några taxeringsvärden för försvarsfastigheterna. En för— teckning över fastigheterna lämnas dock i särskild

ordning till taxeringsmyndigheterna.

Beträffande kommunikationsanstalter och småbyggnader på annans mark med värde under 5 000 kr. föreligger inte heller skyldighet att lämna fastighetsdeklara— tion. Någon förteckning eller annan uppgift om kommunikationsanstalterna och småbyggnaderna lämnas

inte till taxeringsmyndigheterna. Denna egendom har

ansettssaknabetydelse ur fastighetstaxeringssynpunkt.

Genom avsteget i dessa fall från den generella dekla— rationsskyldigheten har en del arbete undvikits med deklarationsgranskningscmtbedömts inte varanödvändig.

Kommittén anser att man liksom hittills bör ha en generell deklarationsskyldighet beträffande alla fas— tigheter. Det bör i princip genomgående vara fastig— hetstaxeringsnämnden som bestämmer om taxeringen på grundval av lämnade uppgifter och inte fastighetsäga— ren själv som genom att deklarera eller underlåta att deklarera i realiteten avgör om fastigheten skall taxeras. Undantag från denna princip bör liksom gäller

f.n. göras endast mycket restriktivt.

När det gäller att avgränsa de deklarationsfria fas— tigheterna finns det enligt kommitténs uppfattning särskilda skäl för att deklarationsmaterialet vid1981 års allmänna fastighetstaxering bör bli så komplett som möjligt. Sålunda bör framhållas att nuvarande taxeringar av skattefria fastigheter i åtskilliga fall torde rymma felaktigheter. Kommittén har under— sökt de skattefria fastigheterna inom Uppsala kommun och kunnat konstatera ett betydande antal fel, sär— skilt beträffande kommunikationsfastigheter. Detfinns anledning anta att samma förhållande föreligger även för övriga delar av landet. Om dessa fastigheter i större utsträckning redovisas i deklaration ökar möj— ligheten till riktig bedömning. Korrekta beslut vid 1981 års allmänna fastighetstaxering är en av förut— sättningarna för att man för tiden efter år 1981 skall kunna ha ett system med rullande fastighets—

taxering.

Vidare gäller att kommittén har föreslagit utvidgad skattefrihet för kommunikationsfastigheter. För de

kommunikationsfastigheter som enligt kommitténs

förslag skall undantas från skatteplikt men som tidi— gare varit skattepliktiga behövs det för avgörande av skattepliktsfrågan i de flesta fall deklaration med uppgift om vissa förhållanden som inte nu finns regist— rerade. Detsamma gäller en del av de kommunikations— fastigheter som tidigare varit skattefria. Detta för— hållande gör det nödvändigt med deklaration i en del

fall som inte nu omfattas av deklarationsplikt.

Ytterligare skäl att föreskriva deklarationsplikt är den avsedda samordningen av uppgiftsinsamlingen för folk— och bostadsräkningen 1980 och allmän fastig— hetstaxering 1981 (prop. 1978/79:128). För samord— ningen krävs att uppgifter lämnas om alla stadig— varande bebodda bostadsbyggnader, även de som finns på sådana skattefria fastigheter som tidigare inte behövt deklareras, t.ex. småbyggnader på annans mark. Vidare är det av värde för statistikändamål,om man vid fastighetstaxeringen bestämmer typkod och vissa andra för byggnad specifika uppgifter även för bygg— nad på skattefri fastighet.

Även om deklarationsskyldigheten som förut har sagts i princip bör vara generell kan enligt kommitténs uppfattning undantag motiveras av praktiska skäl. Statens försvarsfastigheter bör enligt kommitténs uppfattning liksom hittills omfattas av deklarations— frihet. Särskilda förteckningar bör liksom f.n. kunna lämnas till taxeringsmyndigheterna enligt överenskom— melse mellan RSV och försvarsmyndigheterna. Försvars— fastigheter som ägs av annan än staten bör däremot deklareras. Särskilda längdföringsregler bör dock

gälla för försvarsfastigheter av sekretesskäl.

Beträffande kommunikationsfastigheterna gäller att

största intresset från fastighetstaxeringssynpunkt

knyter sig till sådana som är bebyggda. Kommittén an— ser därför att deklarationsskyldigheten bör omfatta kommunikationsfastigheter bebyggda med husbyggnader i vilka finns utrymme för bostäder liksom husbyggnader som jämte kommunikationsändamål även används för annat ändamål. För övriga kommunikationsfastigheter, främst vägar, skall liksom f.n. deklaration inte behöva läm-

nas .

Byggnad på annans mark bör som nu inte omfattas av deklarationsplikt om värdet är lågt. Nuvarande gräns på 5 000 kr. bör dock räknas upp till 10 000 kr. För byggnad på annans mark som är avsedd att användas för fritidsändamål bör dock deklarationsplikt föreligga om bostadsytan överstiger tio kvadratmeter.

Frihet från deklarationsplikt bör inte gälla byggnad som utgör stadigvarande bostad.

Deklarationer som avser skattefria fastigheter bör

kunna lämnas i förenklad form.

I likhet med vad som gäller vid inkomsttaxeringen bör det finnas möjlighet att genom anmaning ålägga fastig— hetsägare deklarationsskyldighet även om han inte är skyldig deklarera enligt huvudregeln.

Med försvarsfastighet och kommunikationsfastighet av— ses här sådan byggnad som anges i 2 kap. 2 5 FTL och som enligt 3 kap. 2 S FTL undantas från skatteplikt som specialbyggnad. Vidare avses tomtmark och övrig mark som enligt 3 kap. 2 5 är knuten till fastigheten och också är undantagen från skatteplikt. Detta gäller även markanläggning som hör till sådan fastighet.

Kommittén föreslår att deklarationsskyldigheten utfor— mas enligt vad nu har angetts. Bestämmelserna bör tas in i 18 kap. 1 5 FTL.

Fastighetsdeklaration skall lämnas av fastighetens ägare. Detta bör anges i 18 kap. 1 5 FTL. Med ägare jämställs enligt 1 kap. 5 5 den som enligt 47 5 KL skall ta upp garantibeloppet till beskattning.

I 47 5 TL anges vem som skall lämna deklaration i stället för omyndig. Deklarationsskyldigheten för döds— bon och andra juridiska personer regleras också i pa— ragrafen. Motsvarande bestämmelser bör ges i 18 kap.

2 5 FTL. Dock bör inte bestämmelsen om deklarations- skyldigheten för aktiefond tas med, då sådan fond inte avses äga fastighet. I ett senare avsnitt föreslårkom— mittén att deklarationsskyldig efter anmaning måste lämna uppgifter utöver sådana vilka lämnas i fastig— hetsdeklarationen. Föreskrifterna enligt 2 5 bör även gälla för dessa uppgifter.

Senaste tidpunkt för att lämna allmän fastighetsdekla- ration, som skall avges utan anmaning, bör liksom f.n. vara den 15 september året före taxeringsåret. Kommit— tén motiverar i 26 kap. sitt ställningstagande i fråga om deklarationstidpunkten. Deklarationen bör få lämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet. Taxe— ringsnämndens ordförande bör dock inte längre ta emot deklaration med hänsyn till att i flertalet fall per— sonuppgift till FoB 80 avses vara bifogad fastighets- deklarationen och att denna uppgift enligt vad som an— getts i prop. 1978/79:128 av integritetsskäl inte bör hanteras av ordföranden. Regler som motsvarar 35 5 andra stycket TL om särskilda uppsamlingsställen inom kommun bör också tas in i FTL. De nu berörda reglerna

har sin plats i 18 kap. 10 5 FTL. Fastighetsdeklara— tionen bör liksom inkomstdeklarationen kunna sändas

in med posten protofritt.

Bestämmelserna i 138 5 TL om skyldigheten att anmäla

ägarförändringar som sker efter deklarationstillfället

men före taxeringsårets ingång bör utan ändring i sak tas in i 18 kap. 11 5 FTL.

F.n. gäller att byggnadsnämnd enligt 139 5 TL skall lämna uppgift till lokal skattemyndighet om innehållet i beviljade byggnadslov med den begränsning RSV före— skriver. Lantbruksnämnd skall på sätt lantbruksstyrel— sen efter samråd med RSV föreskriver lämna lokal skat— temyndighet uppgift om sådant beslut av nämnden sonlär av betydelse för fastighetstaxeringen (69 a 5 TK). Enligt 140 5 är vidare brandförsäkringsanstalt efter anmaning skyldig att lämna uppgifter om brandförsäk— ringsvärdet på försäkrade byggnader. Uppgifterna i beviljade byggnadslov och uppgifter som lantbruks— nämnd lämnar är betydelsefulla vid fastighetstaxe— ringen. Föreskrifter om skyldigheten att lämna dessa uppgifter bör därför finnas i FTL. Detta gäller även

i fråga om brandförsäkringsvärdet, som många gånger används vid värderingen av industrifastigheter. Även bestämmelserna i 46 5 TL om att statligt eller kommu— nalt verk, allmän inrättning eller överförmyndare skall tillhandahålla handlingar eller uppgifter bör tas in i lagen. Nu angivna regler bör tas in i 18 kap. 12—14 55 FTL.

24.2.3 Innehålletj_allmän fastighetsdeklaration,m.m.

När det gäller den allmänna självdeklarationen finns den grundläggande bestämmelsen om uppgiftsplikten i 25 5 TL. Där anges att deklarationen förutom uppgift om den skattskyldiges namn m.m. skall ta upp allaför— värvskällor, för vilka skattskyldighet föreligger. Vidare skall redovisas intäkter och avdrag för varje förvärvskälla. Vilka poster som skall anges framgår inte av TL. Däremot finns i KL bestämmelser om de

olika förvärvskällorna och om intäkter och avdrag.

Vissa detaljbestämmelser om innehållet i självdekla— ration för rörelseidkare och jordbrukare finns i26 5. Deklarationerna för dessa skall utöver vad som annars föreskrivs i TL bl.a. innehålla uppgift om storleken av omsättningen, uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning, uppgift om kostnader för reklam i vissa fall och uppgifter rörande i räken— skaperna gjorda avsättningar för framtida garantiut— gifter.

Uppgiftsskyldigheten enligt fastighetsdeklaration anges på liknande sätt som enligt den allmänna själv— deklarationen (136 5 1 mom. TL). Det föreskrivs att fastighetsdeklarationen bl.a. skall innehålla uppgift om fastighetens användning och byggnader. För jord— bruksfastigheter skall särskilt lämnas uppgift om skogen och kreatursbesättningen. Den närmare omfatt— ningen av uppgiftsskyldigheten framgår av deklara— tionsblanketten.

En del av de uppgifter som skall lämnas i fastighets— deklarationen var vid 1975 års allmänna fastighets— taxering förtryckta i de deklarationsblanketter som

i förväg sändes ut till fastighetsägarna. Förtryck— ningen omfattade förutom namn— och registreringsupp— gifter bl.a. uppgift om fastighetstyp, arealer för tomtmark och olika ägoslag.

Kommittén konstaterar mot bakgrund av förslagen om regler för klassificering av byggnader och mark i

2 kap. FTL och om värderingsregler i 8—15 kap. FTL att uppgiftsskyldigheten i fastighetsdeklarationen bör vara i stort sett densamma vid 1981 års allmänna fastighetstaxering som vid 1975 års taxering. Upp— giftsskyldigheten bör författningsmässigt regleras

i FTL enligt samma metod som användes vid 1975 års

allmänna fastighetstaxering. Med hänsyn till nya RF

bör dock skyldigheten preciseras något i FTL jämfört med nuvarande regler i TL. Detaljbestämmelserna bör sedan anges i verkställighetsföreskrifter som utfär— das av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer. Kommittén föreslår att uppgiftsskyldigheten

bestäms enligt följande. Reglerna bör tas in i 18 kap. FTL .

Den allmänna fastighetsdeklarationen bör liksom f.n. avfattas på blankett enligt fastställt formulär.Blan— ketterna bör tillhandahållas kostnadsfritt. Detta bör anges i 18 kap. 3 5.

Allmän fastighetsdeklaration bör liksom avsikten är med allmän självdeklaration (se prop. 1978/79:111) kunna förekomma i en normal och en förenklad form. I

det följande avses om annat inte sägs den normala

formen.

Fastighetsdeklarationen bör innehålla uppgift om namn, adress och personnummer för fastighetens ägare. För juridisk person bör i stället för personnummer anges organisationsnummer. Kommun och församling där fas— tigheten ligger bör anges liksom fastighetens gatu— adress eller brukliga benämning på orten samt den officiella beteckningen.

I deklarationen bör vidare liksom nu lämnas uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt särskilda förmåner som hör till fastigheten. Även belastning som vilar på fastigheten bör anges. Det innebär att uppgift skall lämnas om t.ex. storleken av de områden som utgör tomtmark, täktmark, åkermark, betesmark, skogsmark osv., om

hur fastigheten används, hur den är indelad i bruk—

ningsenheter, om typ av byggnad på fastigheten och

om byggnadens ålder, storlek och standard, om nedlagda kostnader för om— eller tillbyggnad, om servitut som gäller till förmån eller till nackdel för fastigheten m.m. Dessa uppgifter lämnades också vid 1975 års all—

männa fastighetstaxering.

I deklarationen bör också lämnas uppgifter utöver vad som nyss har sagts om sådana förhållanden som behövs för att bestämma de värdefaktorer som taxeringen en— ligt bl.a. 8—15 kap. FTL skall grunda sig på. Det innebär att uppgift skall lämnas för tomtmark(xnt.ex. vatten- och avloppsförhållanden, för exploateringsmark om väntetid och exploateringstid enligt 12 kap., 29; täktmark om arten och omfattningen av brytvärd fyndig— het samt om väntetid och brytningstid enligt 12 kap., för åkermark om godhet, brukningsförhållanden och drä— nering enligt 13 kap., för betesmark om beskaffenheten enligt 13 kap., för skogsmark och växande skog om god- het, kostnadsklass och virkesförråd per hektar, träd— slagsklass och barrskogens grovskogsprocent enligt

14 kap., för skogsimpediment om godhet och virkesför— råd enligt 14 kap. samt för vattenfallsfastigheter om den utbyggda effekten, utnyttjningstid, reglerings— möjlighet, belägenhet och godhet. Även i nu angivna hänseenden överensstämmer den föreslagna uppgifts— skyldigheten med vad som f.n. gäller.

Uppgifter bör också lämnas om sådana förhållanden,som om fastigheten har olika ägare till skilda delar av marken och om den innehas med tomträtt. Även dessa uppgifter omfattas i huvudsak av nu gällande uppgifts— skyldighet.

Liksom nu bör uppgift lämnas om den senast för fastigw heten betalda köpeskillingen. Av praktiska skäl bör regeln gälla endast köpeskillingar som betalts under

den senaste tioårsperioden. Denna uppgift skapar möj—

ligheter att kontrollera rimligheten av beräknattaxe— ringsvärde. Det är således ingen uppgift som behövs

för värderingen. Den kontrollmöjlighet köpeskillingen innebär motiverar emellertid att den begärs in även i fortsättningen. Bestämmelserna om innehållet i allmän

fastighetsdeklaration bör tas in i 18 kap. 4 5 FTL.

I prop. 1978/79:128 föreslås en samordning av upp— giftsinsamlingen för 1981 års allmänna fastighets— taxering och FoB 80. De uppgifter som behövs för FoB 80 har tagits in i ett förslag till lag om allmän folk— och bostadsräkningår 1980. Någon särskild reg— lering i FTL behövs därför inte för detta ändamål. SCB önskar emellertid att det vid fastighetstaxering— en ges möjlighet att samla in uppgifter för statis— tiskt ändamål. Dessa uppgifter bör inte räknas upp i FTL. I stället bör liksom f.n. i lag anges att rege— ringen får bestämma att det i fastighetsdeklarationen skall lämnas uppgifter för statistiskt ändamål. Kom— mittén har inget att erinra mot att statistiska upp— gifter samlas in genom allmän fastighetsdeklaration om ett sådant förfarande medför samhällsekonomiska vinster eller förenklingar av uppgiftslämnandet. Man måste emellertid beakta det merarbete som en ökad uppgiftshantering innebär för taxeringsmyndigheterna. En regel med angiven innebörd bör tas in i 18 kap.

6 5 FTL.

Allmän fastighetsdeklaration bör också kunna lämnas

i förenklad form. Denna bör användas i fråga om så— dana skattefria fastigheter beträffande vilka upp— gifter behövs bara i begränsad omfattning. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva vilka fastigheter som får redovisas på den förenklade blanketten och vilka upp— gifter på normalblanketten som bör tas med på den

förenklade blanketten. Bestämmelser härom bör tas in i 18 kap. 5 5 FTL.

Den allmänna fastighetsdeklarationen var i viss om— fattning förtryckt vid 1975 års allmänna fastighets— taxering. Kommittén förutsätter att så blir fallet även vid 1981 års fastighetstaxering. Kommittén anser det angeläget att förtryckning sker i största möjliga

utsträckning.

Bestämmelserna i 136 5 2 mom. första stycket om skyl— digheten för fastighetsägaren att efter anmaning läm— na uppgifter utöver dem som anges i deklarationen bör tas in i 18 kap. 7 5 FTL. Sådana uppgifter bör lämnas skriftligen om inte annat sägs i anmaningen. I 7 5

bör också, för att få överensstämmelse med reglerna vid inkomsttaxeringen, tas in sådana bestämmelser som finns i 31 5 1 mom. TL. Där sägs att envar bör medde— la de upplysningar som kan ha betydelse för egen taxe—

ring utöver dem som anges i deklarationsformuläret.

Enligt 136 5 2 mom. andra stycket är fastighetsägare f.n. skyldig att efter anmaning förete skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skogen. Denna bestämmelse bör föras över till FTL. Utformning- en av 31 5 2 mom. andra stycket TL bör därvid tas som förebild. I 18 kap. 8 5 FTL bör således anges att de— klarationsskyldig efter anmaning skall förete alla handlingar som behövs för kontroll av egen fastig— hetsdeklaration, såsom skogsbruksplan eller annanupp— skattningshandling som avser skog på fastigheten, byggnadsritningar, köpebrev och köpekontrakt. I prak— tiken förekommer mera sällan att handlingar utöver deklarationen fordras in vid granskningen. Det är emellertid enligt kommitténs uppfattning av värde med hänsyn till kravet på en rättvis och likformig taxe— ring att en sådan skyldighet att förete handlingar är

föreskriven.

För inkomstbeskattningen finns i 31 5 2 mom. TL reg— ler om s.k. taxeringsbesök. Deklarationsgranskaren får komma överens med den deklarationsskyldige att göra ett sådant besök, om han bedömer att uppgifter i deklarationen behöver stämmas av mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar. överenskommelse får också träffas om besiktning av fastighet. Gällan— de ordning hindrar inte fastighetstaxeringsnämnden från att komma överens med ägaren om besiktning av hans fastighet. Kommittén anser emellertid att ut— tryckliga bestämmelser härom bör tas in i lagen. Be— siktning bör endast användas i de fall deklarationen eller andra uppgifter, som nämnden kan begära in,inte ger tillräckliga upplysningar för åsättande av en riktig taxering. Bestämmelsen har sin plats i 18 kap. 9 5 FTL.

24.2.4 Anmaning och vite

Enligt 141 5 TL får uppgiftspliktig som inte lämnat deklaration eller annan uppgift anmanas att göra detta. Anmaning får också ske om deklaration eller uppgift inte är upprättad i enlighet med gällande bestämmelser. I sådant fall får den uppgiftspliktige anmanas att avhjälpa bristen. Enligt 34 5 4 mom.skall deklaration eller annan uppgift lämnas inom tid som satts ut i anmaningen. Skyldighet föreligger dock inte att på grund av anmaning lämna deklaration eller upp— gift tidigare än handlingen skulle ha lämnats utan anmaning. Enligt kommitténs uppfattning bör dessa bestämmelser om anmaning tas in i 18 kap. 15 och 16 55 FTL.

Anmaning i samband med fastighetstaxeringen fårenligt 142 5 TL utfärdas av taxeringsintendent, fastighets— taxeringsnämnd samt konsulent för fastighetstaxering. Konsulenten får dock inte anmana någon att lämna all— män fastighetsdeklaration.

Genom RS—reformen har den krets som är berättigad att utfärda anmaning vid inkomsttaxering ändrats. Sålunda tillkommer enligt 51 5 TL rätten att anmana chef för

taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skattemyn— dighet, taxeringsnämnd, taxeringsintendent samt tjäns—

teman som biträder taxeringsnämnden. Enligt kommit—

téns uppfattning bör bestämmelserna om rätten att

anmana vid fastighetstaxeringen i stort sett överens— stämma med inkomsttaxeringsbestämmelserna. Eftersom revision inte förekommer vid fastighetstaxeringen behöver dock inte chefen för revisionsenhet ges någon rätt att anmana inom detta område. Däremot bör liksom tidigare konsulent få utfärda anmaning, dock inte för att begära allmän fastighetsdeklaration. Kommittén föreslår att bestämmelserna om rätten att anmana ut— formas i enlighet härmed. Föreskrifter härom bör tas in i 18 kap. 23 5 FTL.

Anmaning bör innehålla föreläggande för anmanad att lämna allmän fastighetsdeklaration, annan uppgift eller upplysning till den som utfärdat anmaning. Vidare bör i anmaningen anges inom vilken tid hand— lingarna skall komma in. Slutligen bör postadressen sättas ut för den som utfärdat anmaningen. Dessa be— stämmelser, till vilka 142 5 TL hänvisar, finns i

52 5 TL. Enligt kommitténs uppfattning bör motsvaran— de bestämmelser tas in i 18 kap. 24 5 FTL. Det bör framhållas att tiden för svar, fem dagar, bör använ— das bara i undantagsfall. Normalt bör tiden vara

minst 14 dagar.

Anmaning eller annan handling skall enligt 54 5 TL del—

ges om det kan ha betydelse att få bevis för att hand—

lingen har kommit mottagaren tillhanda. Delgivning

skall alltid ske om vite förelagts i samband med anmaning (55 5). Enligt 142 5 skall dessa bestämmel—

ser f.n. tillämpas även vid fastighetstaxeringen.

Vid fastighetstaxeringen har taxeringsnämnd och taxeringsintendent rätt att förelägga vite i samband med anmaning. Efter RS—reformen får vid inkomsttaxe— ringen vite föreläggas om anmaning utfärdats av chef för taxeringsenhet, revisionsenhet eller lokal skatte— myndighet, taxeringsnämnd eller taxeringsintendent. Vite får dock inte föreläggas då deklarationsskyldig anmanats att enligt 31 5 2 mom. andra stycket förete kontrakt, kontoutdrag m.fl. handlingar. Motsvarande bestämmelser om delgivning och vite bör gälla för fastighetstaxering bortsett från vad som gäller i fråga om chef för revisionsenhet. Vid fastighets— taxeringen bör vidare gälla att vite inte får före— läggas då deklarationsskyldig anmanats att enligt 18 kap. 8 5 förete skogsbruksplan eller annan handling.

I 123 och 124 55 TL finns ytterligare bestämmelser om vite. Dessa gäller såväl vid inkomsttaxeringen som vid fastighetstaxeringen. Enligt 123 5 skall vite bestämmas till belopp, som kan antas förmå den anma— nade att lämna begärda uppgifter. Hänsyn skall då

tas till dennes ekonomiska förhållanden och omstän- digheterna i övrigt. Vitet får inte föreEggas med lägre belopp än 500 kr. Staten, kommun eller annan menighet, samt ämbets- eller tjänsteman i tjänsten får inte föreläggas vite. Det är enligt 124 5 skatte— rätten (efter 1 juli 1979 länsrätten) som efter anmälan av skattechefen eller chef för lokal skatte— myndighet förordnar om uttagande av vite. Skatte— rätten får inte döma ut vite om ändamålet med vitet har förfallit. Iakttas vitesföreläggandet först

efter det att skattechef eller chef för lokal

skattemyndighet gjort anmälan, skall ändamålet med

vitet inte anses ha förfallit enbart av denna om— ständighet. Skatterätten får vid sin prövning även bedöma huruvida och med vilket belopp vitet borde ha förelagts.

Kommittén föreslår att reglerna om delgivning och vite utformas enligt det nu anförda. Föreskrifter härom bör tas in i 18 kap. 25—29 55 FTL.

24.2.5 Rätten att ta del av allmän fastighets—

deklaration, m.m.

I 50 5 1 mom. TL anges vilka som har rätt att granska eller på annat sätt ta del av lämnade inkomstdeklara— tioner. Granskning av deklaration får verkställas av tjänsteman, som utför granskning eller som annars ut— övar taxerings— eller skattekontroll. Samma rätt till" kommer ordförande i taxeringsnämnd, de ledamöter i taxeringsnämnd som därtill utses av nämnden, samt dom— stol, som har att bedöma innehållet i självdeklara— tion. Sakkunnig får granska deklaration, för vars

behandling hans biträde påkallas.

övriga nämndledamöter får vid nämndens sammanträden ta del av deklaration i den omfattning som behövs

för taxeringen.

Enligt 13 5 får kommun förordna tjänsteman hos kommu— nen att granska deklarationer. Sådan tjänsteman får enligt 50 5 1 mom. ta del av deklaration i den omfatt—

ning, som behövs för arbetets utförande.

Självdeklaration skall tillhandahållas de myndigheter, som i och för sin verksamhet bör få del därav. Vidare kan regeringen förordna att deklaration lämnas ut

till ämbetsmyndighet eller tjänsteman för statistisk behandling.

Kommun har rätt att ta del av deklaration som legat till grund för taxering, som kommun får anföra besvär över. I 50 5 1 mom. finns också bestämmelser om hur deklaration skall hanteras då besvär anförts över

taxeringen.

Enligt sista stycket av 50 5 1 mom. får i övrigt inte självdeklaration vara tillgänglig för någon. Undantag från denna regel gäller endast om annat stadgas i allmän lag eller om den,som lämnat dekla—

rationen,gett sitt skriftliga medgivande.

Inom taxeringsnämnd får inte lämnas vidare redogö— relse om innehållet i självdeklaration än som behövs för taxering. självdeklarationen får inte tas in i nämndens protokoll i vidare mån än som oundgängligen erfordras.

Enligt 50 5 3 mom. skall de bestämmelser i 1 mom., som gäller för deklarationer,även tillämpas beträf- fande andra uppgifter, som lämnats till ledning för

taxering.

Bestämmelser om förvaring av deklarationer finns i 50 5 2 mom. TL. Enligt huvudregeln skall deklara— thernaförvaras hos länsstyrelsen. Denna kan dock förordna om att deklarationerna i stället skall förvaras hos lokal skattemyndighet. Deklarationerna skall förstöras sex år efter taxeringsårets utgång, såvida regeringen inte föreskriver annat.

Bestämmelserna i 50 5 skall enligt 172 5 även till— lämpas vid fastighetstaxering. Enligt 172 5 får dock samtliga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, fastighetstaxeringsombud och konsulent för fastig— hetstaxering delta i granskningen av deklarationer och andra uppgifter, som lämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering.

Enligt kommitténs uppfattning bör bestämmelserna i 172 5 jämförd med 50 5 om rätten att ta del av dekla— rationer och andra uppgifter, m.m. tas in i 18 kap. 17—22 55 FTL med i stort sett oförändrat innehåll. En— ligt kommitténs mening bör sålunda liksom f.n. samt— liga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd ha rätt att delta i granskningen av fastighetsdeklarationer.

Kommittén har emellertid i annat sammanhang föreslagit att kommunen inte längre skall få utse särskild granskare vid fastighetstaxeringen. Bestämmelser om sådan granskningsrätt bör därför inte ges i FTL. I kapitel 25 föreslår kommittén att LMV skall ta över fastighetstaxeringsombudens arbetsuppgifter. Rätten att granska fastighetsdeklarationer bör därför ges

åt tjänsteman som av LMV beordrats biträda arbets—

grupp vid förberedelsearbetet.

I detta betänkande berörs i princip inte frågor som hänger samman med besvärsförfarandet. En bestämmelse som motsvarar 50 5 1 mom. åttonde stycket TL outbesvärs- berättigad kommun föreslås emellertid av praktiska skäl tas in i 18 kap. 20 5 FTL redan nu. Däremot före— slås inte någon regel motsvarande nionde stycket om

hantering av deklarationer i samband med besvär.

18 kap. FTL föreslås även innehålla tystnadspliktsreg— ler i avvaktan på den övergripande lagstiftningi_ämnet som f.n. pågår. Reglerna bör motsvara dem som finns i 117 5 första och tredje styckena TL. Enligt första stycket får innehålletj_deklaration eller annanlippgift som lämnats till ledningvidtaxeringeninteyppas för annan än den som har rätt att ta del av sådan handling. I tredje stycket anges att vad som upplysts eller i övrigt yttratsvidsammanträde med taxeringsnämnd inte fårförasvidaretillobehörig. Dessa bestämmelser gäl- ler efter hänvisningfrån170 5ävenvid fastighetstaxe— ring. I FTL har regeln sin plats i 18 kap. 30 5.

24.2.6 Straff

Vid inkomsttaxeringen finns särskilda avgifter i form av skattetillägg och förseningsavgift. Dessa avgifter påförs av skattemyndigheterna. De påföljder som kan bli aktuella vid fastighetstaxeringen bestäms av allmän domstol. Enligt 171 5 TL skall sålunda den som till ledning vid allmän fastighetstaxering upp— såtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för

att taxeringen blir för låg dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Vidare skall den som uppsåtligen eller av grov oakt— samhet underlåter att lämna allmän fastighetsdekla- ration dömas till böter.

I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar för

oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna dek—

laration.

Kommittén kommer i ett senare betänkande att redo— visa överväganden om påföljd vid för sent lämnad de— klaration och oriktig uppgift i samband med fastig— hetstaxering. Mot bakgrund härav föreslår kommittén nu att föreskrifterna i 170 5 om straff utan saklig ändring tas in i FTL under 18 kap. 31 5.

:U'H'IVF .;;. E.T.w' | I II I I I- I- | ul ”lh-.'. ] .1.-.." '.. |.1'.._ .T. I v.

|. .|'. 213”

'l'luir . '1 "'|' ' H: E!)", unit-"15 * '; lgFulr'lill'm ”uma." .. '-' ut..! "|.an på.-: ..'-' .. . ..|...

'.jii'.,»3 11.1-11. ..

' H ff.,-[" *I " mu:

., .MEWN '*l rf.. J.". Puttar: ' -

;— åxå?-....JUII-h ' ..G

H lfl u—I—mul- r_ ,_ _ | I | ':

':'»I'FE' .!I .. - (""Jb'lål

'....1.1.' .'."'c._.. ' :'iIi: ..,..'_.. II._.I .

'1'." . .'.I . "r,, 11.11".

. . |

u- ». | _ '1' L _ .

25 FÖPBEREDELSEARBETET VID ALLMÄN FASTIGHETSTAXERINC

25.1 Inledning

Ett väsentligt moment i taxeringsförfarandet vid all— män fastighetstaxering är förberedelsearbetet. Till detta arbete hör främst utarbetande av anvisningar av såväl organisatorisk som värderingsteknisk natur. Vi— dare ingår i arbetet att inom varje län göra en under» sökning om marknadsvärdet nå fastigheter av skilda slag. Undersökningen skall ligga till grund för valet av de tabeller, riktvärden m.m., som skall tillämpas vid taxeringsarbetet. Ett annat viktigt inslag i för— beredelsearbetet är den information och de kurser som

PSV och länsstyrelserna ger.

Inför 1975 års allmänna fastighetstaxering ändrades förberedelsearbetet i fråga om både tid och innehåll. Ändringarna innebar i huvudsak att de förberedande åt— gärderna, som ansågs vara en tyngdpunkt i taxering5u förfarandet, tidigarelades och gjordes mer omfattande. Vidare gavs RSV befogenhet att i större utsträckning

än tidigare utfärda centrala anvisningar.

Enligt kommitténs uppfattning bör man sträva efter att ytterligare förbättra kvalitén på förberedelsearbetet. Detta kan ske på olika sätt, bl.a. genom vissa orga— nisatoriska förändringar, utsträckt tid för förbere» delsearbetet och ökade möjliGheter för allmänheten att

medverka vid utarbetandet av riktvärden.

25.2 Gällande ordning

Enligt 143 5 1 mom. första stycket TL skall de för taxeringen erforderliga anvisningarna av organisato— risk och värderingsteknisk natur fastställas av RSV senast den 1 mars året före taxeringsåret. Anvisning» arna skall ofördröjligen tillställas länsstyrelserna. Skattechefen har därefter att tillse att ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, fastighetstaxerings—

ombuden och konsulenterna får del av anvisningarna.

Senast den1 maj sänder RSV till länsstyrelsen sina preliminära förslag till riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter för den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Dessa förslag skall genom skattechefens försorg tillställas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, fastig— hetstaxeringsombuden och konsulenterna (143 5 1 mom. andra och tredje styckena).

]MeavRSV föreslagna riktvärdena avser bl.a. jordbruks- fastighet. Vid 1975 års taxering indelades riket i 106 värderingsområden för jordbruk och 10 värderingsområ— den för skogsbruk. För varje värderingsområde skall RSV lämna förslag till anvisningar, s.k. områdesanvis— ningar. Dessa omfattar riktvärden för åker (J—tabell), riktvärden för ängs— och betesmark, riktvärden för icke produktiv mark samt anvisningar förhur ekonomi— byggnadsvärde skall bestämmas (E—tabell).

För varje värderingsområde för skogstaxering lämnar RSV förslag till områdesanvisningar med bl.a. skogs—

värdetabeller.

RSV lämnar även förslag till riktvärden för hyresfas- tigheter i form av tabeller med tillämpliga brutto—

kapitaliseringsfaktorer (H—tabell).

För småhusen lämnar RSV förslag i form av P— och F—tabeller.

Förslag till preliminära riktvärden för skogstaxering" en togs inför 1975 års allmänna fastighetstaxeringar fram av skogshögskolan. Förslagen behandlades sedan i

en referensgrupp, som var knuten till RSV.

För de övriga preliminära riktvärdena utarbetade lantn

mäteristyrelsen förslag.

Det lokala förberedelsearbetet regleras närmare i

143 5 2 mom. TL, där det föreskrivs att fastighetSw taxeringsombudet — sedan RSV:s preliminära anvisningar kommit honom till handa — skall i enlighet med de föreskrifter skattechefen meddelar föranstalta om un" dersökning i svfte att utröna om en tillämpning av nämnda anvisningar skulle medföra taxeringsvärden, som med hänsyn till förhållandenai orten framstår som riktiga.vid undersökningen skall även övervägas vilka byggnadsvärdetabeller som med hänsyn till rådande prisläge bör komma till användning inom olika delar av ombudets verksamhetsområde. Undersökningen skall vidare omfatta upprättande av förslag till markvärde— kartor, vilka för tätbebyggda delar av området skall utvisa genomsnittligt värde på tomter av den storlek som är normal för olika delområden. Statlig fastig— hetsbildningsmyndighet lämnar på sätt RSV i samråd med lantmäteristyrelsen föreskriver biträde vid denna un» dersökning (69 a 5 TK).Sålunda tar myndigheten fram underlag till markvärdekartor genom att ställa kartor för varje distrikt till förfogande. På kartor— na utmärks de av undersökningen omfattade obebyggda fastigheter som varit föremål för försäljning. Under— sökningen bedrivs nå så sätt att vissa områden, där ett större antal försäljningar förekommit och där så— ledes marknadsvärdet bör kunna bedömas med relativt

stor säkerhet väljs ut. De riktvärden som efter bear— betning av tillgänghgt.material erhålls för dessa om- råden ligger sedan till grund för bestämmande av rikt" Värdena för intilliggande områden.

Resultatet av undersökningen/som bör vara klart i början av juni, skall underställas en arbetsgrupp inom resp. lokal nämnd. I gruppen ingår ordföranden, den av länsstyrelsen utsedda ledamoten samt en för— troendevald ledamot (143 5 2 mom. andra stycket TL).

Arbetsgruppen skall redovisa sina beslut till skatte— chefen i god tid före det sammanträde som senast 30 juni skall hållas inför skattechefen. Vid sammanträ— det sker förberedande överläggningar om tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmän— na fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen skall till sammanträdet kalla ordförande och ledamöter i fastig— hetstaxeringsnämnd som utsetts enligt 133 5 1 mom. TL, fastighetstaxeringsombuden, konsulenterna samt i mån av behov även annan person med särskild sakkunskap om fastighetsvärdering (144 5 1 mom. första stycket).

Skattechefen redogör vid sammanträdet för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet efter se" naste allmänna fastighetstaxering och för de slutsat— ser om fastigheternas marknadsvärde, som kan dras därav samt för övriga förhållanden, som kan inverka på nämnda värde. Vidare lämnas en redogörelse för RSV:s preliminära anvisningar angående grunderna för värdesättning av fastighet. Redogörelse lämnas också för de i anslutning därtill gjorda undersökningarna

i syfte att utröna om tillämpning av RSV:s givna grun— der medför efter förhållandena riktiga taxeringsvär—

den (144 5 1 mom. andra stycket).

På grundval av dessa redogörelser skall övervägas om

och i vad mån RSV:s preliminära anvisningar bör jämkas eller kompletteras samt i vad mån de av arbetsgrupperna föreslagna byggnadsvärdetabellerna och markvärdekar— torna medför en rättvis och likformig taxering eller

om någon ändring behöver ske i detta avseende (144 5

1 mom. tredje stycket).

Sedan de synpunkter som framkommit vid sammanträdet bearbetats av skattechefen skall denne senast den 1 augusti till RSV avge yttrande över verkets förslag till riktvärden och övriga anvisningar för fastighets» taxeringen. Skattechefen skall därvid ange vilka änd— ringar och tillägg till anvisningarna som anses på— kallde för åsättande av rätt taxeringsvärde. Vidare bör lämnas uppgift om i vilka hänseenden skattechefen har för avsikt att själv utfärda anvisningar inom om— råde som berörs i yttrandet (144 5 2 mom. första stycket).

Senast den 10 september skall RSV fastställa anvis— ningar rörande riktvärden och andra grunder för värde» sättningen av skilda fastigheter inom olika län eller delar av län. Därefter har skattechefen att så snart ske kan och i vart fall före taxeringsarbetets början den 5 oktober fastställa de ytterligare anvisningar som är påkallade, bl.a. vilka byggnadsvärdetabeller och markvärdekartor som bör användas för olika områ—

den (144 5 2 mom. andra och tredje styckena).

De för länet avsedda anvisningarna skall genom skattechefens försorg utan dröjsmål tillställas ord— förandena, ombuden, konsulenterna samt RSV (144 5

2 mom. fjärde stycket).

Senast i början av oktober innan nämnden börjar det

egentliga arbetet skall fastighetstaxeringsombuden

kalla ordföranden och övriga i 144 5 TL angivna leda— möter i nämnden till överläggningar angående det före— stående taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnd får efter länsstyrelsens medgivande kallas om särskil— da skäl föreligger. Vid överläggningarna skall RSV:s och skattechefens anvisningar genomgås med tonvikt på däri angivna värderingsgrunder. Vidare bör uppmärksam— het ägnas åtgärder för att åstadkomma likformighet

och rättvisa i taxeringen samt åt frågor som kan för— väntas vålla nämnden svårigheter (145 5 TL). Vid dessa överläggningar bör ombudet tillsammans med företrädare för de olika nämnderna dra upp riktlinjer för det fortsatta samarbetet under fastighetstaxeringen. Mot— svarande sammanträde bör hållas beträffande arbetet

i gemensam fastighetstaxeringsnämnd.

Fastighetstaxeringsombud, som utför ett omfattande ar— bete i samband med förberedelsearbetet, förordnas av länsstyrelsen senast den 1 mars året före det då all— män fastighetstaxering skall äga rum. Till sådana om— bud skall förordnas sådana personer inom länet, som genom sin verksamhet kan antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Ombudets verksamhetsom— råde skall vara så stort, som omständigheterna lämpli— gen medger och omfatta flera lokala fastighetstaxe— ringsdistrikt. Den huvudsakliga uppgiften för ombudet är att inom verksamhetsområdet samordna arbetet i 10— kal fastighetstaxeringsnämnd. Vidare åligger det som nämnts fastighetstaxeringsombudet att göra undersök— ning enligt 143 5 2 mom. och kalla till sammanträde enligt 145 5 för överläggningar angående den förestå— ende allmänna fastighetstaxeringen. Genom deltagande

i sammanträden i de lokala nämnderna inom verksamhets— området skall ombudet följa taxeringsarbetet. Ombudet skall även i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en

jämn och likformig taxering samt hålla skattechefen

underrättad om det fortlöpande arbetet. Ombuden får delta i nämndens överläggningar men inte i dess be— slut (135 5 1 mom.).

I 149 5 föreskrivs att ombudet skall närvara vid fas— tighetstaxeringsnämndens första sammanträde. Skatte— chefen får enligt 147 5 kalla ombud inom länet för

att erhålla upplysningar.

25.3 Synpunkter och förslag i fråga om myndigheter—

nas uppgifter 25.3.1. Inledning

För varje allmän fastighetstaxering har allt större Vikt lagts vid förberedelsearbetet. Det är naturligt eftersom detta arbete utgör grunden för själva taxe— ringen. Med hänsyn till den ökade betydelse skatter och avgifter har fått, är det också nödvändigt att grunderna för skatte— resp. avgiftsuttagen är så rik— tiga som möjligt. Enligt kommitténs uppfattning är det därför angeläget att vidareutveckla och förbättra det system för förberedelsearbete som infördes till

1975 års allmänna fastighetstaxering.

Syftet med förberedelsearbetet är i första hand att utarbeta anvisningar m.m. av så hög kvalitet som möjligt. En förutsättning är då att man söker undvika sådan tidspress som rått vid tidigare fastighetstaxe— ringar. De tidsramar som f.n. gäller bör enligt kom— mitténs mening därför ökas. För att uppnå den efter— strävade höga kvaliteten på anvisningar m.m. krävs dessutom tillgång till värderingsteknisk expertis. Det bör också eftersträvas ett ökat inflytande från

allmänheten.

25.3.2 Framtagande av föreskrifter m.m.

Enligt 143 5 TL skall RSV förbereda allmän fastighets— taxering. Förberedelserna skall omfatta dels för taxe— ringen erforderliga anvisningar av organisatorisk och värderingsteknisk natur, dels Uppgifter om riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag

av fastigheter inom län eller delar av län.

Erfarenheterna från 1975 års allmänna fastighetstaxe— ring visar att förberedelsearbetet tar lång tid i an— språk. Enligt regeringens bemyndigande har RSV där— för redan under våren 1977 bildat en arbetsgrupp,som skall ansvara för verkets förberedelsearbete inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. I gruppen finns representanter för RSV och olika intresseorganisatio— ner samt värderingsteknisk expertis. Till arbetsgrup— pen har knutits fem referensgrupper. Dessa skall vara rådgivande i värderingsfrågor för olika typer av vär- deringsenheter. Resultatet av det arbete som hittills har utförts av referensgrupperna har varit tillgäng— ligtför kommittén. Grupperna har i sin tur fått ta del av kommitténs preliminära ståndpunkter. På så sätt har grupperna kunnat lämna synpunkter innan kom— mittén slutligt fattat sina beslut. Detta utbyte har

varit värdefullt.

För att administrera arbetsgruppen och referensgrup— perna har det på RSV inrättats ett särskilt kansli. I kansliets uppgifter ingår även att ansvara för att blanketter, utbildningsmaterial och handledning för

allmän fastighetstaxering tas fram.

Mark— och byggnadsvärden

En viss del av förberedelsearbetet inför 1975 års

allmänna fastighetstaxering utfördes av lantmäteri- styrelsen (numera LMV). Arbetet bestod bl.a. i att utarbeta förslag till anvisningar och riktvärden för värdering av jordbruksfastighet samt småhus— och hyreshusfastighet. Lantmäteristyrelsen utvärderade dessutonuresultatet av den under våren 1974 verkställda provtaxeringen beträffande jordbruks— och hyresfastig— heter. Redovisning på karta av sålda obebyggda fastig— heter ingick också i arbetsuppgifterna. På LMV finns kvalificerad värderingsteknisk expertis. Utöver sina experter har LMV tillgång till visst grundmaterial, som behövs i förberedelsearbetet inför allmän fastig— hetstaxering. Detta material är t.ex. planarbeten och

ändringar i fastighetsindelningen.

Kommittén anser det naturligt att LMV deltar i förbe— redelsearbetet inför 1981 års allmänna fastighetstaxe— ring i större omfattning än tidigare. Uppgifterna bör vara att utarbeta förslag till värderingstekniska be— stämmelser, riktvärden m.m. Steg i denna riktning har redan tagits. Sålunda har regeringen gett RSV medel för att anlita LMV. Enligt överenskommelse mellan RSV och LMV skall lantmäteriet biträda arbetsgruppen och referensgrupperna att utarbeta förslag till preliminä— ra värderingstekniska anvisningar och till preliminäw ra anvisningar om riktvärden m.m. Förslagen skall av— se åkermark, ängs— och betesmark, icke produktiv mark, ekonomibyggnader för jord— och skogsbruk, småhus samt

hyreshus.

Vidare skall LMV utvärdera utfallet av provvärderingen inför 1981 års allmänna fastighetstaxering beträffan— de jordbruksfastigheter och hyreshus samt föreslå de ändringar i de preliminära anvisningarna som kan för—

anledas av denna utvärdering.

LMV skall enligt överenskommelsen vidare utföra kart— redovisning av köp av obebyggd annan fastighet. Hos fastighetsbildningsmyndighet sker redan en fortlöpande inventering av sådana köp. Inventeringsresultatet kom— mer att presenteras i form av datalistor med uppgif— ter om köp och försålda fastigheter. Kommittén

anser mot bakgrunden av det sagda att LMV bör redovisa de inventerade köpen på karta och ställa resultatet

till förfogande vid fastighetstaxeringen.

Kommittén föreslår att LMV medverkar vid förberedelse— arbetet inför 1981 års fastighetstaxering enligt de nu angivna riktlinjerna. LMV föreslås även delta i den del av förberedelsearbetet, som vid 1975 års taxering utfördes av fastighetstaxeringsombuden. Till förfaran— det i detalj återkommer kommittén i avsnitt 25.3.4. Författningsbestämmelserna härom bör tas in i 19 kap. FTL .

5525

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering utfördes en del av förberedelsearbetet av skogshögskolan (numera lantbruksuniversitetet). Arbetet bestod bl.a. i att utarbeta förslag till anvisningar och riktvärden för skogsmark och växande skog. Skogshögskolan utvärderade dessutom resultatet av den under våren 1974 verkställ—

da provtaxeringen.

Regeringen har gett RSV medel för att anlita lantbruks— universitetet vid förberedelsearbetet inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. Enligt överenskommelse

med RSV skall lantbruksuniversitetet biträda verkets arbetsgrupp och referensgrupper för värdering av skogsmark och växande skog med att utarbeta förslag till preli— nunära_värderingstekniska anvisningar och preliminära anvisning—

ar om riktvärden m.m. Vidare skall universitetet utvärdera utfallet av provvärderingen inför 1981 års allmänna fastighetstaxering beträffande värdering av skogsmark och växande skog samt föreslå de ändringar i de preli— minära anvisningarna som kan föranledas av provvärde-

ringen.

överenskommelsen motsvarar i princip den som RSV har träffat med LMV.

RSV har även fått medel för att anlita Skogsstyrelsen vid förberedelsearbetet. Enligt överenskommelse med RSV skall styrelsen biträda verkets arbetsgrupp och referensgrupp för värdering av skogsmark och växande skog med att medverka vid utformningen av tillämpnings— anvisningar till värderings— och taxeringsmetodiklatt utarbeta förslag till indelning i och beskrivning av anvisningsområden och att medverka vid provvärdering. Enligt överenskommelsen skall styrelsen vidare medver— ka vid utläggning av demonstrationsytor, utbildning

av taxeringsfunktionärer samt vid framtagande av andra hjälpmedel för taxeringen som kan visa sig erforder—

liga.

Eftersom lantbruksuniversitetet som har nämnts tidi— gare redan har uppgift att utarbeta förslag till pre— liminära värderingstekniska anvisningar och riktvärden för skogstaxering, bör universitetet och Skogsstyrel— sen enligt kommitténs uppfattning samarbeta. Ett så— dant samarbete har också inletts enligt vad kommittén erfarit. Vid framtagandet av riktvärden för jordbruks— enheter kommer flera myndigheter att vara berörda. Skogsstyrelsen och lantbruksuniversitetet skall ta fram riktvärden för skogen medan lantmäteriet tar

fram övriga värden. Det är viktigt att dessa myndig—

heter samordnar sitt arbete på ett tidigt stadium.

RSV har tillsammans med lantbruksuniversitetet företa- git en undersökning av fastighetsdeklarationer som lämnats vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Re— sultatet av denna undersökning och en del andra komp— letterande undersökningar redovisas i bilaga 2. I bi— lagan redovisade förhållanden visar enligt kommittén att det är nödvändigt att skapa bättre förutsättningar för en riktigare taxering av skogsmark och växande skog. Härtill kommer också inkomsttaxeringens behov. De förändringar som kan komma att vidtas när det gäln ler inkomsttaxering av skog kan väntas öka kvalitets”

kraven på fastighetstaxeringen.

I kap. 20 och i bilaga 2 har närmare berörts

olika möjligheter att förbättra värderingen av skog. I vissa fall ligger förbättringarna på förbere— delsearbetet. Så har t.ex. förslag lämnats på anvis— ningar som skall utfärdas för relativt små områden (anvisningsområden). Anvisningarna skall ge upplys— ningar om det genomsnittliga värdet på olika värde— faktorer inom området och såvitt möjligt ge vägled"

ning om den variation som förekommer.

Kommittén avser att i ett senare betänkande redovisa sina överväganden om möjligheten att införa en form av rullande fastighetstaxering. Om ett sådant system anses böra genomföras är det en förutsättning att förberedelsearbetet till 1981 års allmänna fastighets- taxering är av hög kvalitet. Det föreslagna förbere— delsearbetet för skogstaxeringen torde väl fylla

detta krav.

Som framgått av vad kommittén tidigare har anfört har förberedelsearbetet inför 1981 års allmänna fas— tighetstaxering påbörjats före det att riksdagen be— slutat om vilka regler som skall gälla vid taxeringen. RSV har emellertid samrått med kommittén om de åtgär—

der verket ansett böra vidtas/och någon erinran från kommitténs sida finns inte mot det nu pågående förbe—

redelsearbetet.

25.3.3 Fastställande av föreskrifter, m.m.

Enligt gällande regler skall RSV förbereda allmän fas- tighetstaxering. De överenskommelserverket — efter tillstånd av regeringen — har ingått med LMV, Skogsstyrelsen och lantbruksuniversitetet avser

att ta fram underlag till de värderingstekniska anvisningar som RSV skall fastställa. Vidare skall en- ligt överenskommelserna tas fram förslag till riktvär-

den för olika byggnadstyper och ägoslag.

Som närmare har berörts i det föregående inverkar nya RF på RSV:s möjligheter att fastställa föreskrifter för fastighetstaxeringen. Detaljregleringen bör numera ske i lag i större utsträckning än tidigare. I fråga om värderingstekniska bestämmelser och bestämmelser om riktvärden bör därför i lagtext anges vilka värde— faktorer, som får beaktas i ett riktvärde samt grun— derna för hur dessa värdefaktorer bestäms. I kapitlen 10 — 21 av betänkandet som behandlar värderingsfrågor- na har kommittén närmare angett vad som bör regleras

i lagtext. Vidare har i avsnitt 12.2.10 lämnats en redogörelse för de kompletterande bestämmelser som

bör utfärdas av regeringen, RSV eller länsstyrelse.

Inför 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle

för taxeringen erforderliga anvisningar av värderings— teknisk natur fastställas av RSV senast den 1 mars 1974. Vidare skulle RSV senast den 1 maj 1974 till— ställa länsstyrelserna uppgifter om de riktvärden

och andra grunder för värdesättningen av skilda slag

av fastigheter inom län eller delar av län, som

verket övervägde att fastställa.

Liknande förfarande bör tillämpas inför 1981 års fastighetstaxering. Erfarenheterna från år 1975 visar emellertid att förberedelsearbetet bör påbörjas tidigare än som skedde då. För att kunna ta fram riktvärden och andra uppgifter till förberedelse— arbetet behövs bl.a. olika slag av köpeskillings— statistik. Till den 15 december två år före taxerings— året, dvs. 1979, bör den erforderliga statistiken

ha bearbetats. Kommittén föreslår därför att de allmänna värderingstekniska bestämmelserna liksom övriga föreskrifter enligt 7 kap. 7 5 för småhusen och tomtmarken utom själva riktvärdena utfärdas senast den 15december två år före taxeringsåret,

dvs. den 15 december 1979. För att man skall kunna

ta till vara alla synpunkter sonlanförs under för— beredelsearbetet bör bestämmelserna endast vara preliminära. RSV har genom det redan påbörjade för— beredelsearbetet visst grundmaterial för att utforma

sådana bestämmelser.

Kommittén föreslår därför att RSV efter delegation från regeringen lämnar förslag till allmänna värde— ringstekniska föreskrifter och i fråga om småhus

och tomtmark även andra föreskrifter som avses i 7kap. 7 5 med undantag för riktvärden. I fråga om riktvärden försmåhus och tomtmark skall länsstyrel— serna efter bl.a. bearbetning av RSV fastställa riktvärden. Förslagen till övriga värderingstekniska föreskrifter med bl.a. riktvärden för annan egendom bör RSV lämpligen lämna senast den 15 mars. I fråga om industri— och vattenfallsenheter torde inte före— skrifter kunna lämnastillden 15 mars. En särskild

övergångsregel föreslås därför för 1981 års taxering.

RSV:s föreskrifter och förslag till föreskrifter bör omedelbart tillställas LMV och länsstyrelserna. Reglerna om RSV:s föreskrifter för förberedelsear— betet.ochförslag till värderingstekniska föreskrifter och andraföreskrifter enligt 7 kap. 7 5 bör tas in

i 19 kap. 1 5.

Efter det att förberedelsearbetet avslutats kan bestämmelsernasedanfastställas i sin slutliga ut— formning av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Detta bör ske senast den 10 september året företaxeringsåret. Bestämmelse om detta bör tas in

i 19kap. 6 5. Kommittén förutsätter, som har nämnts, att besluten i realiteten kommer att vila på RSV

och skattecheferna.

RSV skall utöver värderingstekniska anvisningar och riktvärden fastställa erforderliga anvisningar av organisatorisk natur. En del organisatoriska bestäm— melser föreslås tas in i FTL. I kap. 26 i betänk— andet behandlas i vilken omfattning detta bör ske. De ytterligare föreskrifter som kan behövas bör ut— färdas iadministrativ ordning. Detta bör ske så tidigt som möjligt. Kommittén anser att organisato— riska föreskrifter om förberedelsearbetet bör fast— ställas senast den 15 december två år före taxerings— året. För taxeringen erforderliga organisatoriska föreskrifter bör meddelas senast den 10 september

året före taxeringsåret. Detta bör anges i 19 kap.

6 5.

För förberedelsearbetet behövs dessutom bestämmelser om t.ex. förfarandet vid avgränsning av värdeområden, indelning av värdefaktorer och framtagande av rikt— värden. Föreskrifter härom tillsammans med de orga— nisatoriska föreskrifterna för förberedelsearbetet

bör meddelaszn/regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. I 19 kap. 1 5 FTL bör anges

att föreskrifterna för förberedelsearbetet skall utfärdas senast den 15 december två år före taxerings- året. I 1 5 bör också anges att dessa föreskrifter tillsammans med RSV:s förslag till värderingstekniska föreskrifter och riktvärden omedelbart bör sändas till

LMV och länsstyrelserna.

RSV:s handledning för 1975 års allmänna fastighets— taxering tarunderavdelning II upp de allmänna taxe— ringsreglerna. Dessa omfattar definitioner av bl.a. begreppen fastighet, taxeringsenhet och marknadsvärde samt gränsdragningsproblem i fråga om skatteplikt

och beskattningsnatur. Vissa av de allmänna taxerings— reglerna föreslås numera ingå i 1—5 kap. FTL. Komplet— terande föreskrifter bör utfärdas av RSV eller skatte— chef efter delegation. Föreskrifterna bör finnas tillgängliga senast den 10 september året före taxe—

ringsåret. Detta bör regleras i 19 kap. 6 5.

25.3.4 Provvärdering och upprättande av riktvärde—

karta m.m.

Förberedelsearbetet inför allmän fastighetstaxering består av olika moment som framgår av det föregående. Till en början bestäms de grundläggande reglerna om hur värderingen bör göras. Dessa regler är centralt fastställda och gäller oftast generellt. Därefter lämnas förslag på preliminära riktvärden och andra grunder för taxering av skilda slag av fastigheter. Slutligen lämnas förslag på riktvärdetabeller och riktvärdekartor för olika områden. Dessa förslag prö" vas sedan av den förut nämnda arbetsgruppen från fas-

tighetstaxeringsnämnden. Detta provförfarande kallas

enligt nuvarande ordning för provtaxering. Egentli— gen är det inte en fråga om taxering, utan om värde— ring. Det är dels en bedömning av tidigare fast— ställda eller föreslagna bestämmelser, dels värde— ring av de fastigheter som ingår i tillgänglig köpe— skillingsstatistik. Mot denna bakgrund föreslår kom—

mittén att detta arbetsmoment kallas provvärdering.

Vid provvärdering skall de riktvärden m.m. som har fastställts eller föreslagits i det tidigare förbe— redelsearbetet användas och prövas. Det är därför viktigt att varje arbetsmoment är av så hög kvalitet som möjligt. I fråga om värderingstekniska bestämmel— ser, riktvärden och andra grunder för taxeringen an- ser kommittén att de tidigare lämnade förslagen på dessa områden kommer att leda till en tillfreds— ställande kvalitet. För att även slutresultatet skall bli tillfredsställande måste de tidigare förberedel- serna följas av en omfattande och noggrann provvärde— ring. Härvid är viktigt att det finns lämplig perso— nal för arbetet. I detta hänseende har fastighets— taxeringsombuden fyllt en viktig uppgift.

Systemet med fastighetstaxeringsombud infördes vid 1965 års allmänna fastighetstaxering efter förslag

i prop. 1963z197 bl.a. för att förstärka taxerings— organisationen i samband med övergången till taxe— ring med en nämnd i första instans i stället för som tidigare två nämnder. En effektivisering av organisa- tionen föreslogs av fastighetstaxeringskommittéerna i SOU 1968:32, varvid bl.a. framhölls vikten av att det författningsmässiga kravet att ombuden genom sin verksamhet skulle vara sakkunniga i fråga om fastig— hetsvärdering upprätthölls. Föredragande departe- mentschef anförde i prop. 1968:154 5. 141 bl.a. föl— jande.

Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering rekryte— rades endast en mindre del av fastighetstaxeringsom— buden bland personer med särskilda värderingsteknis— ka kunskaper. Erfarenheterna från ombudsorganisatio- nens verksamhet vid denna taxering har ej varit en— bart goda. I likhet med kommittéerna förordar jag därför att fastighetstaxeringsombuden i möjlig mån rekryteras bland värderingsteknisk expertis.

Efter förslag i prop. 1969:96 vidtogs ytterligare för— ändringar i ombudsorganisationen, bl.a. öppnades möj— ligheten att förordna mer än ett ombud inom samma distrikt, vilket tidigare inte varit möjligt.

Inför 1970 års allmänna fastighetstaxering lades stor omsorg ned på att förbättra resultatet av fastighets— taxeringsombudens arbete. Detta skedde främst genom att såsom ombud anlitades värderingssakkunniga till den helt övervägande delen. Den dominerande uppfatt— ningen hos dem, som deltog i taxeringsarbetet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, var att fas— tighetstaxeringsombudens arbete var till stor nytta vid taxeringen och att det utfördes på ett förtjänst— fullt sätt. Erfarenheterna beträffande fastighets— taxeringsombudens medverkan vid 1970 års allmänna fastighetstaxering föranledde 1971 års fastighets— taxeringsutredning att föreslå att ombuden vid 1975 års allmänna fastighetstaxering tilldelades en än

mer betydelsefull funktion än tidigare. Sålunda före— slogs att ombuden under maj — juni året före taxe— ringsåret skulle leda vissa undersökningar i syfte att utröna verkningarna av tilltänkta grunder för värdesättningen innan dessa grunder slutgiltigt fast— ställdes (SOU 1973:4 s. 305). Den föreslagna ord— ningen befanns av departementschefen i huvudsak ända— målsenlig. Till förtydligande uttalades att arbetet med att upprätta förslag till markvärdekartor och med det förberedande arbetet i övrigt samt med föredrag— ningen av resultatet därav skulle Vila på fastighets—

av förberedelsearbetet utgör ett av de viktigaste inslagen i ombudets verksamhet och har även stor be—

tydelse för det egentliga taxeringsförfarandet.

Den värderingstekniska expertis från vilken fastig— hetstaxeringsombuden rekryterades vid 1975 års all— männa fastighetstaxering fanns i huvudsak inom lant— mäteriet (229 av totalt 316 ombud). Tjänsteman vid statlig lantmäterimyndighet som då förordnades såsom fastighetstaxeringsombud skulle enligt regeringens föreskrift fullgöra de med förordnandet förenade åliggandena — med visst undantag — som arbetsuppgifter

i sin tjänst i lantmäteriet.

När det gäller 1981 års taxering anser kommittén med hänsyn till de förberedande åtgärder som redan vilar på lantmäteriet och till den expertis som där finns att tillgå att organisatoriska och praktiska fördelar vinns om fastighetstaxeringsombudens uppgifter i sam— band med provvärderingen överflyttas till LMV. Där finns erforderligt grundmaterial och planarbete. Änd— ringar i fastighetsindelningen följs fortlöpande av LMV. Vidare finns en uppbyggd ”finmaskig" organisation med bl.a. kvalificerad biträdespersonal. Att lägga ar— betet med provvärderingen på lantmäteriet bör således medföra en bättre överblick och planering av arbetet samt möjliggöra att detta bedrivs snabbare än annars. Enligt gällande regler skall skattechefen samordna valet av tabeller och markvärden så att en för länet

i dess helhet likformig och rättvis taxering uppnås. Denna samordning kan göras av LMV redan under det lö" pande arbetet. En ytterligare fördel är att den tidi— gareläggning av förberedelsearbetet som kommittén för— ordar lättare skulle kunna genomföras om LMV deltar i arbetet med provvärderingen. Kommittén föreslår där— för att fastighetstaxeringsombudens uppgifter i sam—

band med provvärderingen flyttas över till LMV. Ar—

betsuppgifterna bör även innefatta upprättande av för— slag till riktvärdekarta för tomtmark och riktvärde— tabeller för småhus. En del arbetsuppgifter är av så— dan art att specialkunskaperna finns utanför lant— mäteriet. I sådana fall, liksom då LMV saknar resur—

ser, bör verket kunna handla upp tjänster utanför sin

organisation.

RSV har tilldelats medel för att kunna låta LMV över— ta fastighetstaxeringsombudens arbetsuppgifter inför 1981 års allmänna fastighetstaxering. Arbetet bör ut— föras tillsammans med en arbetsgrupp, som består av samtliga ledamöter och suppleanter inom fastighets— taxeringsnämnden. Kommittén behandlar denna fråga särskilt i avsnitten 25.4.2.2 och 26.2.1. I denna del av förberedelsearbetet bör också ett ökat inflytande från allmänheten eftersträvas, som närmare berörs i

avsnitt 25.4.

I det följande lämnas en närmare redogörelse för LMV:s medverkan. Denna bör bl.a. avse att biträda vid och samordna arbetsgruppernas upprättande av förslag till riktvärdekarta för tomtmark. Av denna skall framgå markvärden för småhus, hyreshus och industrier. Dessutom skall kartan visa vilka riktvärdetabeller för småhus som bör användas inom resp. område. Till grundval för markvärdena bör ligga den kartredovis_ ning av köp aV(X£byggda fastigheter som LMV skall göra. Riktvärdetabell bör väljas med hänsyn till den

köpeskillingsstatistik som finns för småhus.

Sedan förslag till riktvärdekarta och riktvärdetabel— ler arbetats fram bör man pröva om förslagen medför taxeringsvärden som svarar mot anvisad taxeringsvärde— nivå. Denna del av arbetet kallas för provvärdering

som har sagts i det föregående.

LMV bör även medverka vid provvärderingen av hyreshus, industrier och jordbruk. När det gäller att ta fram riktvärden, tabeller m.m. för skog har kommittén tidiga— re föreslagit att detta arbete utförs av Skogsstyrel— sen och 1antbruksuniversitetet. Vid provvärderingen

bör emellertid bedömning göras av en fastighet i dess helhet. Skogen bör därför provvärderas tillsam— mans med resten av jordbruksenheten. Arbetsuppgiften bör således enligt kommitténs uppfattning ligga på LMV. Som tidigare har nämnts under 23.2.4.2 bör kon—

sulenterna aktivt medverka vid provvärderingen.

Provvärderingen av hyreshus och jordbruk innebär att man regionalt och lokalt prövar de föreslagna preli— minära riktvärdena på enskilda fastigheter. Vid de

undersökningar som LMV skall utföra bör även de pre—

liminära värderingstekniska anvisningarna prövas.

Inför 1975 års taxering genomfördes provtaxeringen under tiden den 1 maj — den 30 juni 1974, dvs. under två månader. Erfarenheterna visar klart att den ti— den var för kort. Sålunda hann t.ex. inte fastig— hetstaxeringsombuden utvärdera de enskilda köpen i köpeskillingsstatistiken i den utsträckning som var önskvärt. Vissa felaktigheter beträffande riktvär- dena upptäcktes därför inte. För att förberedelse— arbetet skall kunna genomföras med den största möjliga

säkerhet bör därför tidsperioden förlängas.

Enligt kommitténs uppfattning bör LMV:s arbete med förberedelsearbetet påbörjas redan under hösten 1979. Då bör verket ha tillgång till erforderlig prisstatiw stik över sålda småhus och obebyggda fastigheter. Arbetet med att utforma förslag till val av rikt— värdetabeller för småhusenheter och riktvärden för tomtmark bör kunna påbörjas redan i september 1979.

Efter hand som erforderliga uppgifter för övriga

kategorier av enheter kommer LMV till handa bör arbetet med förberedelsearbetet för dessa sättas

i gång.

Kommittén föreslår att förberedelsearbetet sker en— ligt de riktlinjer som nu har angetts. Föreskrifter härom bör ges i 19 kap. 3 5 FTL.

25.3.5 Redovisning av provvärderingen

Arbetsgruppernas arbete med förberedelsearbetet bör som tidigare har nämnts resultera i förslag till rikt— värdekarta och riktvärd tabell eller för småhus. Vi— dare bör gruppen lämna förslag på eventuella änd- ringar i de av RSV lämnade förslagen på riktvärden m.m. Gruppernas beslut bör överlämnas till skatte— chefen senast den 1 juli året före taxeringsåret.

Bestämmelser om detta bör tas in i 19 kap. 4 5 FTL.

Tjänsteman som har biträtt nämnden under förberedel— searbetet bör inte fådelta i nämndens beslut. Däremotbörhan ha möjlighet att anteckna särskild mening till protokollet. Dessa regler behöver enligt kommitténs mening inte tas in i FTL.

Enligt gällande ordning skall förslag till markvär— den och byggnadsvärdetabeller redovisas i god tid före det möte som skall hållas inför skattechefen senast den 30 juni. Det har emellertid visat sig att detta möte inte fyller någon egentlig funktion. Kom-

mittén anser därför att det bör slopas. Det bör i stället ankomma på föredraganden i arbetsgruppen att redovisa nämndens beslut inför skattechefen se—

nast den 1 juli året före taxeringsåret.

Före mötet den 30 juni skall skattechefen enligt 143 a 5 TL verkställa undersökning om marknadsvärdet på fastigheter av skilda slag inom länet. Denna under_ sökning skall redovisas på mötet. Med hänsyn till förslaget att mötet skall slopas anser kommittén att också skyldigheten för skattechefen att göra en egen undersökning bör falla bort. Skattechefen bör i stäl— let genom LMV få den information som behövs för att han skall kunna främja likformigheten vid taxeringen. Skattechefen bör i likhet med vad som gäller f.n. se— nast den 1 augusti avge yttrande över de av RSV före— slagna preliminära föreskrifterna. Till grund för yttrandet bör bl.a. ligga de uppgifter som lämnats

av arbetsgrupperna. I samband med yttrandet bör även skattechefen lämna uppgift om det inom länet erford— ras föreskrifter utöver dem som fastställts centralt. Förslag på utformning av dessa bör lämnas samtidigt. Kommittén föreslår att skattechefens uppgifter i fö— revarande hänseende bestäms på sätt som nu har an—

getts. Bestämmelse härom bör tas in i 19 kap. 5 5 FTL.

För att tillgodogöra sig all information och för att kunna avge ett kvalificerat yttrande till RSV bör skattechefen anlita kontaktmannen för fastighetstaxe- ring. I avsnitt 23.2.9.3 berör kommittén kontaktman—

nens funktion.

Har skattechefen till RSV angett att det behövs ytter— ligare föreskrifter inom länet bör verket underrätta skattechefen om sitt ställningstagande. Finner RSV att det behövsytterligare föreskrifter bör verket över— sända sina förslag till skattechefen. Före taxerings— arbetets början bör sedan skattechefen fastställa föreskrifterna Bland föreskrifterna bör då även anges vilka byggnadsvärdetabeller för småhus och markvärden

som bör gälla inom olika områden. Kommittén anser att

dessa föreskrifter bör fastställas senast den 10

september året före taxeringsåret.

Sedan samtliga anvisningar fastställts och innan det egentliga taxeringsarbetet börjar skall fastighets— taxeringsombudet enligt gällande ordning sammankalla arbetsgruppen för varje nämnd till överläggningar rö— rande det förestående taxeringsarbetet. Vid överlägg— ningarna skall anvisningarna gås igenom. Eftersom alla ledamöter i nämnden enligt kommitténs förslag bör del— ta vid provvärderingen behövs inte längre denna för— beredande överläggning. Kännedom om innehållet i de slutligt fastställda föreskrifterna fås i stället ge— nom att dessa tillställs nämndledamöterna. Kommittén föreslår därför att denna förberedande överläggning

slopas.

25.4 Allmänhetens medverkan i förberedelse— arbetet

25.4.1 Inledning

Enligt kommitténs förslag i avsnitten 25.3.2 och 25.3.4 kommer förberedelsearbetet för fastighets— taxeringen att i stora delar skötas av LMV och skogs— styrelsen. Dessa myndigheter avses utarbeta förslag till riktvärdekartor och andra riktvärden för olika

slags mark, riktvärdetabeller, etc.

Förslagen till riktvärden kontrolleras vid provvär—

deringen (25.3.4). Den innebär att förslagen till riktvärdekartor, riktvärdetabeller m.m. prövas av

en arbetsgrupp som i princip är identisk med den fastighetstaxeringsnämnd som senare skall utföra taxeringen inom distriktet. Arbetsgruppens ställningSn tagande tas in i protokoll och redovisas för skatte— chefen. Föreskrifter rörande riktvärdetabeller och riktvärdekartor avses slutligen fastställas av skatte" chefen eller RSV. Detta förfarande överensstämmer i princip med det som tillämpades vid 1975 års allmänna

fastighetstaxering.

Utarbetandet av riktvärden och föreskrifter sker utan direkt medverkan från allmänhetens sida. Möjligheter— na till ett mera direkt inflytande från allmänheten har emellertid övervägts i tidigare lagstiftningsarv bete. Frågan har berörts bl.a. i prop. 1973:162 och

i några remissyttranden över fastighetstaxeringsut— redningens betänkande SOU 1973:4. Departementschefen uttalade i prop. 1973:162 5. 341 intresse för de förslag som framförts i remissbehandlingen om att ar— betsgruppens ställningstagandaiskall hållas tillgäng— liga för offentligheten. Han ansåg emellertid att fas— tighetsägarnas intresse i samband med fastighetstaxe— ringen blev tillgodosett genom de i demokratisk ord— ning valda fastighetstaxeringsnämnderna. Ytterligare representation för partsintressen fann han då inte

kunna inarbetas i systemet för fastighetstaxeringen.

25.4.2 Kommitténs överväganden och förslag

25.4.2.1 Allmänt

Kommitténs förslag i det föregående innebär att för— beredelsearbetet inför allmän fastighetstaxering får en ökad betydelse för taxeringsresultatet. Det gäller framför allt beträffande småhusfastigheter, där riktvärden för mark och byggnader bestäms genom rikt— värdekartor och riktvärdetabeller. Även i fråga om andra fastighetstyper har riktvärdena stor betydelse ehuru i något mindre grad än beträffande småhusfas— tigheter. Det är därför san kommittén tidigare har sagt angeläget att största möjliga omsorg läggs ned på att få riktvärdena så rättvisande som möjligt.

I förberedelsearbetet ingår bedömningar och avväg— ningar där enligt kommitténs uppfattning synpunkter och information från allmänheten kan bidra till ett förbättrat resultat. Kommittén avser här synpunkter och information av generell karaktär såsom detaljnivå för riktvärdekartor, hur gränser skall dras mellan olika värdeområden, vilka områden som bör föras till de olika riktvärdetabellerna etc., olika värdens för-

hållande till varandra etc.

Kommittén har övervägt olika former för ett mera di— rekt inflytande från allmänheten under förberedelse— arbetet. Normalt sker lekmannainflytandet inom taxe— ringsorganisationen genom de förtroendevalda ledamö—

terna i taxeringsnämnden. Det är därför naturligt att

man, då större lekmannainflytande eftersträvas, så långt möjligt ökar antalet förtroendevalda iden arbets- grupp som enligt nuvarande ordning deltar i förbere— delsearbetet. Men även andra metoder är tänkbara. Vid bedömningarna i detta hänseende har kommittén att väga mellan å ena sidan vilken ytterligare informa— tion som kan tillföras förberedelsearbetet från all— mänheten och å andra sidan de praktiska möjligheterna att utforma en meningsfylld lekmannamedverkan och de kostnader som uppkommer. Det bör erinras om att tids— schemat för fastighetstaxeringen är pressat och att endast kort tid står till förfogande om man genom

ett särskilt förfarande vill inhämta allmänhetens synpunkter. Kommitténs överväganden i detta hänseende

är följande.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att ett utökat inflytande på förberedelsearbetet från berör— da fastighetsägare utövas genom RSV:s arbetsgrupp och referensgrupper för 1981 års allmänna fastighetstaxe— ring. En redogörelse för gruppernas arbetsuppgifter har lämnats i avsnitt 25.3.2. Arbetsgruppen består av ca 15 personer med kvalificerad skatteteknisk och värderingsteknisk expertis. Gruppen skall utarbeta de centrala anvisningar i fråga om organisation och vär— dering som RSV förutsätts utfärda inför allmän fas— tighetstaxering. Referensgrupperna är fem till anta— let och behandlar frågor om resp. jordbruksfastighet, vattenfallsfastighet, industrifastighet, hyresfastig— het och småhusfastighet. Varje grupp består av 6—8 ledamöter med särskild erfarenhet av det slag av fas— tigheter som gruppen behandlar. I referensgrupperna ingårrepresentanter för berörda fastighetsägares organisationer. Beträffande skogsfastigheterna finns

också representanter för skilda ägarkategorier. Dessa

representanter har tillfälle att under utarbetandet av de centrala anvisningarna bidra med erfarenheter

och synpunkter.

25.4.2.2 Utökad medverkan av förtroendevalda

Alhnänheten medverkar i fastighetstaxeringsarbetet

genom de i demokratisk ordning valda ledamöterna.

Under förberedelsearbetet har emellertid hittills dessa ledamöter, som framgått av det föregående, med—

verkat bara i begränsad utsträckning.

Provtaxeringen — som kommittén föreslår skall kallas provvärdering — är ett väsentligt moment i förbe— redelsearbetet. Då genomgås underlaget för lantmä— teriets och Skogsstyrelsens förslag till riktvärden. Vidare undersöks om värdena ger rimliga resultat för ett antal enskilda fastigheter. I detta arbete kan en— ligt kommitténs uppfattning de förtroendevalda leda- möterna genom sin lokalkännedom och övriga erfaren— heter tillföra arbetet värdefull kunskap. Det kan erinras om att kommitténs förslag i aVSnitt 23.2.l.2 om indelning i taxeringsdistrikt syftar till att till— fredsställande lokalkännedom skall kunna finnas hos nämndernas ledamöter. Väsentliga uppgifter vid det arbete som föregår provvärderingen är att granska verkställda försäljningar av fastigheter i orten och att bedöma jämförbarheten av markvärdena i olika om- råden. Det synes värdefullt att bedömningarna vid förberedelsearbetet innefattar inte bara den värde— ringstekniska expertisens uppfattning utan också de

förtroendevaldas.

Om alla ledamöter i taxeringsnämnden deltar i förbe— redelsearbetet innebär det att fem till åtta förtro—

endevalda medverkar mot tidigare endast en. Det finns

emellertid anledning att ta till vara all den sakkun— skap san finns inom nämnden i förberedelsearbetet. Kommittén anser därför att även de förtroendevalda suppleanterna bör delta i detta arbete. Det innebär en ytterligare ökning med fem till åtta personer.

Med hänsyn till att provvärderingen innefattar en generell undersökning av riktighet och rimlighet i

fråga om de föreslagna riktvärdena anser kommittén en

sådan utökning motiverad.

Kommittén föreslår alltså att förslag till riktvärde- tabeller för småhus och riktvärdekarta för tomtmark upprättas och provvärdering genomförs med deltagande av alla de förtroendevalda ledamöterna och supplean— terna i taxeringsnämnden. En bestämmelse häron bör tas in i 19 kap. 2 5 FTL.

25.4.2.3 Andra metoder att inhämta allmänhetens

synpunkter

Kommittén har också övervägt andra metoder för all— mänhetens medverkan i förberedelsearbetet. Härvid

har behandlats utställning av förslag till riktvärde— kartor, riktvärdetabeller m.m. eller remiss av detta material till fastighetsägarnas organisationer. Dessa förfaranden är alltså av mera formaliserat slag. Vi- dare har behandlats en form av mera fritt inhämtande av synpunkter från allmänheten om de föreslagna rikt- värdena m.m. Ett sådant förfarande avses kunna an—

passas efter de särskilda förhållandena inom de olika

länen.

Utställningsförfarande

Det material som omfattas av utställningen bör vara tämligen fullständigt. Det bör onfatta förslag till

riktvärdekartor för de olika slagen av taxeringsen—

het, dvs. småhus—,hyreshusg industri— och exploate— ringsenheter, vidare riktvärdetabeller, de s.k.

J-tabellerna med riktvärden för åkermark m.m.

Materialet bör hållas tillgängligt i lämpliga lokaler i kommunen. Minst två lokaler per kommun torde behö— vas i genomsnitt. Under i vart fall en del av tiden bör kompetent personal finnas i lokalen för att in— formera och biträda personer som vill ta del av det

utställda materialet.

Tiden för utställningen måste med hänsyn till tids— schemat i övrigt vid fastighetstaxeringen bli maj månad. Tre veckor torde vara minsta tid för att ut— ställningen skall kunna genomföras så att den blir meningsfull. Med denna utställningstid har arbets— grupperna sedan drygt en vecka för att ta ställning till de synpunkter på det utställda materialet som

har kommit in.

Kostnaden för ett utställningsförfarande av nu an— givet slag kan beräknas till ca 7 milj. kr. Härav belöper drygt 4 milj. kr på personal, 1 milj. kr på extra kopior av kartmaterial, 1 milj. kr. på annon— sering om att utställningsmaterialet finns tillgäng—

ligt och 500 000 kr. på administration.

Remissförfarande

Vid ett formellt remissförfarande bör så långt möjligt preciseras vilka organisationer som är rep— resentativa för olika grupper fastighetsägare. De organisationer som blir aktuella är de som företräder ägare av de olika fastighetskategorierna småhus—, hyreshus—, industri— (inkl. vattenfall—), jordbruks— fastigheter, inkl. skogsfastigheter samt exploate— ringsfastigheter. För alla fastighetskategorier utom

småhus torde gälla att intresseorganisationerna har en relativt god täckning bland berörda fastighetsä— gare. Vad gäller småhusen har den största organisa— tionen, Sveriges villaägareförbund, en anslutning som motsvarar ca 10 % av samtliga småhusägare. Därutöver förekommer en mängd mindre organisationer som före— träder olika grupper småhusägare. Inom exempelvis Stockholmsområdet torde antalet föreningar och orga— nisationer som berörs uppgå till 200—300. I praktiken torde man vara hänvisad till att inom varje län söka fastställa ett antal organisationer vars synpunkter

det finns skäl att inhämta.

De handlingar som remitteras bör omfatta översikts— och detaljkartor, riktvärdetabeller, riktvärden för jordbruks— och skogsmark m.m. Dessutom bör underlag för riktvärdena i form av köpeskillingsförteckningar sändas ut. Sammantaget blir detta material för en kommun eller annat lämpligt område mycket omfattande. Av praktiska och kostnadsmässiga skäl kan inte komma i fråga att sända ut hela materialet till alla orga- nisationer. En uppdelning av materialet bör därför ske så att varje organisation får enbart det mate—

rial som direkt berör den.

Tidpunkten för remissförfarandet bestäms inom ganska snäva ramar av de övriga momenten av förberedelse— arbetet. Enligt kommitténs bedömning är den enda möjliga tiden senare hälften av maj 1980. Kostnaden för ett remissförfarande av det slag som nu har an— getts blir helt beroende på hur många omgångar kar— tor som behövs. Varje omgång kostar omkring 0,5 milj. kr. Kommittén har beräknat kostnaden till storleks— ordningen 6—7 milj. kr. Härav belöper 5—6 milj. kr. på framställning av extra kart— och tabellmaterial och 1 milj. kr. på övrig hantering, i huvudsak per— sonalkostnad för LMV.

25.4.2.4 Ett mera fritt förfarande

Vidett.mera fritt förfarande ges allmänheten och fastighetsägarna möjlighet att på det sätt som är lämpligt lämna information och synpunkter om fastig- hetsförhållanden tillarbetsgruppen och LMV:s tjänste— män. Formerna för förfarandet bör inte låsas genom författningsföreskrifter utan anpassas efter förhål—

landena inom de olika länen.

Förfarandet bör syfta till att ge till känna att förberedelsearbetet till fastighetstaxeringen pågår (xjiattdet finns tillfälle att till arbetsgrupper- na framförasynpunkterav mera generell karaktär på riktvärdekartor, val av riktvärdetabeller m.m. Som ett led i förfarandet bör arbetsgrupperna om de an— ser detlämpligt kunna anordna möten för allmänheten och för medlemmarna i representativa föreningar och organisationer förfastighetsägare. Vid mötena bör arbetsgruppens ordförande och LMV:s representant presentera förslag till riktvärden av olika slag och notera synpunkter som anförs. Lämplig omfattning på det material som presenteras vid varje möte är tabell— material m.m. för fem fastighetstaxeringsdistrikt eller det antal distrikt som normalt får biträde av

varje representant för LMV.

Det bör också vara möjligt för myndigheterna att där det är lämpligt ordna ett förenklat utställningsför— farande beträffande vissa områdentdärvärderings— frågorna är svårbedömda. En kombination av möte och

utställning kan också vara en lösning i vissa fall.

Även remisser till lämpliga organ för fastighets- ägare bör kunna göras vid detta förfarande. Remiss— materialet kan därvid begränsas till det som främst

är aktuellt fördenorganisation som bereds tillfälle

yttra sig. Remissen bör omfatta översiktskarta som redovisar förslag till val av riktvärdetabeller och genomsnittliga markvärden. övriga handlingar bör hållas tillgängliga i de fall man begär att få ta del av dem. Det bör också vara möjligt att bjuda in rep— resentanter för fastighetsägarnas organisationer i

orten för att diskutera förslag till riktvärden m.m.

Lämplig tid för förfarandet är i första hand maj

månad. Kontakter mellan myndigheter och allmänheten kan emellertid också tas i ett tidigare skede i sam— band med att arbetsgruppen tar fram det förslag till

riktvärden som sedan prövas av arbetsgruppen vid prov— värderingen.

De synpunkter som lämnats till myndigheterna under detta förfarande bearbetas och tas under övervägan— de när gruppen bestämmer det förslag till riktvärden

som läggs fram för skattechefen senast den 1 juli.

Kostnaderna för ett förfarande av det slag som nu har angetts kan grovt beräknas till ca 2—4 milj. kr. Härav kan hälften beräknas belöpa på kopiering av

kartor m.m. och hälften på personal m.m.

Kommitténs bedömning

Vad först gäller utställningsförfarandet kan kommit— tén konstatera att det i betydande omfattning kräver sakkunnig personal för att kunna genomföras. Enligt uppgift från LMV torde det inte vara möjligt för verket att inom ramen för de resurser som nu dispo— neras för fastighetstaxeringen ställa den personal som behövs till förfogande. Kompetent personal från annat håll synes inte finnas att tillgå f.n. Om ett omfattande utställningsförfarande skall kunna införas förutsätts sålunda en nyrekrytering av värderings—

teknisk personal. Det är enligt kommitténs uppfatt—

ning inte försvarligt med en sådan nyrekrytering till 1981 års allmänna fastighetstaxering när man inte vet i vilken mån personalen behövs för tiden därefter. Frågan om organisationen för fastighetstaxering efter 1981 kommer kommittén att behandla i ett senare be— tänkande. Redan dessa förhållanden är enligt kommitténs uppfattning tillräckligt skäl för att inte nu föreslå att ett utställningsförfarande införs. Härtill kommer emellertid att förfarandet, med den korta tid som det kan pågå vid 1981 års fastighetstaxering, blir svårt att genomföra praktiskt. Det torde vara oundvikligt att det i många fall uppkommer irritation och miss— förstånd mellan fastighetsägarna och myndigheterna. Kommittén anser sålunda att ett utställningsförfaran—

de inte nu bör införas.

Kommittén vill emellertid framhålla att den nu gjorda bedömningen avser 1981 års allmänna fastighetstaxe- ring. I den framtida fastighetstaxeringsorganisatio— nen kan frågan om utställning under förberedelsear— betet komma i ett annat läge. Kommittén avser att

återkomma till denna fråga i ett senare betänkande.

Beträffande ett omfattande formellt remissförfarande anser kommittén det vara förenat med stora svårighe— ter att mera noggrant ange kretsen av organ som skall omfattas av förfarandet. Särskilt i fråga om småhus saknas organisationer som innefattar en majoritet av fastighetsägarna. Detta anser kommittén vara ett starkt skäl emot att ha ett generellt föreskrivet remissförfarande. Härtill kommer att det knappast är praktiskt möjligt att under den korta tid som står till förfogande hinna med kopiering av bl.a. kartor till den stora mängden remissmottagare. Vidare torde det inte vara praktiskt möjligt för de berörda orga— nisationerna att lämna ett väl genomarbetat remiss—

svar på den korta tid som står till buds, ca tre veckor.

Kommittén anser att inte heller ett formaliserat remissförfarande bör införas till 1981 års allmänna

fastighetstaxering.

Vad slutligen gäller ett mera fritt förfarande för allmänheten att ge synpunkter är kommittén medveten

om att detta kan ge ett något ojämnt resultat beroen- de på variationer i förhållandena inom de olika länen och inom skilda delar av samma län. Å andra sidan

ger det möjlighet att på det sätt som är lämpligt inom varje område tillföra arbetsgrupperna ytterligare synpunkter och upplysningar om fastighetsförhållan— dena och värdenivåerna inom distriktet. Synpunkterna och upplysningarna kan också tillföras i ett tidigare skede av förberedelsearbetet och därigenom vara lätta— re att beakta. Förfarandet är också förhållandevis billigt. Kommittén föreslår därför att ett sådant förfarande kommer till stånd enligt riktlinjer som

nu har angetts. Några bestämmelser i FTL om förfa—

randet anser kommittén inte behövs.

Allmänna riktlinjer för detta förfarande bör utfär— das av RSV. Närmare direktiv bör ges länsvis av skattechefen. Kommittén anser det väsentligt att tillräckliga resurser sätts av för att genomföra det här föreslagna fria förfarandet med informationsut—

byte mellan allmänheten och myndigheterna.

I sammanhanget vill kommittén också ta upp frågan om denner'generella servicen och informationen till allmänheten. I samband med inkomsttaxeringen bedriver skattemyndigheterna en omfattande service— och infor— mationsverksamhet. Bl.a. sänder man ut upplysnings- broschyrer och deklarationsanvisningar. Myndigheterna ger också istor utsträckning deklarationsupplys- ningar vid telefonförfrågningar och personliga besök.

Dessutom förekommer visst samarbete med deklarations—

byråer och andra deklarationsmedhjälpare. Denna typ av verksamhet från myndigheternas sida är angelägen. Kommittén förutsätter att motsvarande service och information lämnas också isamband med fastighets—

deklaration och fastighetstaxering.

26 FASTIGHETSTAXERINGSNÄMNDERNAS VERKSAMHET, M.M.

26.1 Gällande ordning

Tid och plats för fastighetstaxeringsnämndens samman— träden bestäms av ordföranden. Denne skall i god tid underrätta skattechefen och vederbörande fastighets— taxeringsombud om tid och plats för sammanträdena. Ordföranden i gemensam fastighetstaxeringsnämnd skall underrätta konsulenten i stället för ombudet.

Kan ledamot inte komma skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och underrätta ordföranden därom

(148 5 1 mom. första stycket TL).

Vid sammanträdena skall protokoll föras i erforder— lig omfattning. Det skall justeras av två av nämnden utsedda ledamöter (148 5 1 mom. andra stycket).

Sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd skall hållas inom slutna dörrar. Ägare av fastighet har dock rätt att företräda inför nämnden för att meddela upplys— ningar till ledning vid taxering av fastigheten

(148 5 2 mom.).

Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman får

närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd (148 € 3 mom.). Konsulent för fastighetstaxering som förordnas att biträda gemensam taxeringsnämnd med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering får beträf—

fande deklarationer som granskats av honom delta i

nämndens överläggningar men ej i dess beslut (135 5

2 mom.).

Är ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd jävig skall

nämnden inonlsig utse viss ledamot att föra ordet (151 5 jfr. med 62 5).

Beslut om taxering får fattas om ordföranden och minst två andra ledamöter är närvarande. Den omstän— digheten att ledamot måste avträda vid behandling av viss taxeringhindrardock inte att beslut fattas rörande denna taxering. Annat beslut av nämnden får fattas av ordföranden ensam (151 5 andra och tredje

styckena).

Har ledamöterskiljaktiga meningar skall öppen om— röstning hållas. Härvid tillämpas 16 kap. rätte— gångsbalken med det undantaget.attordföranden först säger sin mening vid omröstningen. Det innebär i princip att flertalets mening gäller. Vid lika röstetal gäller den mening sonlomfattas av ordföran— den (151 5 jfr. med 64 5).

Skiljaktig mening hos ordföranden skall antecknas på deklarationshandling och anges i protokoll. Annan ledamot som deltagit i nämndens beslut får anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas.Villledamot närmare utveckla sin talan skall detta ske skriftligen

och lämnas senast vid justeringen av protokollet. Konsulenten förfastighetstaxering eller av nämnden anlitad sakkunnig har rätt att anteckna särskild me— ning till protokollet (151 5 fjärde—sjätte styckena).

Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndighet onskiljaktig mening, reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling (151 5 sjunde stycket).

Fastighetstaxeringsnämnden skall hålla sitt första sammanträde senast den 5 oktober året före taxerings— året. Ordföranden skall vid sammanträdet lämna nog— grann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som fastställts av RSV eller skattechefen. Vid denna genomgång skall fastighetstaxeringsombudet närvara. I gemensam nämnd skall i stället konsulenten för fastighetstaxering vara med (149 5).

Fastighetstaxeringsnämnden skall meddela preliminärt beslut om taxering av fastighet, som ingår i distrikt (150 5 1 mom.). Nämnden skall särskilt pröva gjorda framställningar om fördelning av taxeringsvärde som löper på flera fastigheter eller delar av fastigheter (150 5 3 mom.). Besluten skall meddelas den lokala skattemyndigheten genom anteckning på fastighets— taxeringsavi. Underrättelse om Skiljaktig mening, reservation eller särskild mening meddelas den lokala skattemyndigheten genom översändande av utdrag ur nämndens protokoll (71 5 1 mom. TK).

Behandlade deklarationer med fastighetstaxeringsavier samt avier som rör fastigheter för vilka deklarationer inte kommit in, skall fortlöpande lämnas till lokal skattemyndighet. Övervägande antalet deklarationer

och avier skall ha lämnats senast den 15 januari under

taxeringsåret (71 5 2 mom.).

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut skall vara färdiga senast den 25 januari (152 5 första stycket TL). Den lokala skattemyndigheten skall senast den 15 februari underrätta fastighetsägaren om innehållet i fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut. Av underrättelsen skall framgå att ägaren senast den

10 mars till ordföranden kan avge skriftliga erin— ringar mot nämndens förslag. Vidare skall anges att

särskild underrättelse om slutligt beslut endast

kommer att sändas ut om ägaren har avgivit erinringar eller om nämnden utan att erinringar har avgivits, beslutar åsätta fastighet annan taxering än som pre— lhninärt beslutats eller på annat sätt frångår det preliminära beslutet. Underrättelsen skall dessutom innehålla upplysning om vad som skall iakttas när fastighetsägare skall anföra besvär över nämndens beslut. Slutligen skall fastighetsägaren upplysas om Skiljaktig mening, reservation eller särskild mening, som antecknats i protokoll eller annan handling (152 5 andra stycket).

Preliminärt beslut skall tas upp i stomme till fastig— hetslängd (150 5 2 mom.). Stommen skall under tio dagar hållas tillgänglig på lämplig expedition inom kommunen. Kungörelse skall utfärdas om tid och plats

för utläggningen (152 5 tredje stycket).

Fastighetstaxeringsnämnden skall, efter det att tiden för att lämna erinringar gått till ända, sammanträda för attfatta slutliga beslut. Nämndens arbete skall vara avslutat senast den 31 mars (153 5). De slutliga besluten meddelas den lokala skattemyndigheten genom anteckning på fastighetstaxeringsavi (71 5 1 mom. TK).

Lokal skattemyndighet skall sända ut underrättelse

om innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut senast den 15 maj. Underrättelsen skall innehålla upplysning om vad fastighetsägare skall iaktta när han skall anföra besvär över beslutet samt om skilj— aktig mening, reservation eller särskild mening, som antecknats i protokoll eller annan handling. Slutligt beslut skall även sändas till fastighetsägare som inte fått preliminärt beslut före februari månads utgång. Ägaren måste i sådant fall senast den 25 mars

anmäla till den lokala skattemyndigheten att han

önskar få ett slutligt beslut. Lokal skattemyndighet skall vidare sända ut underrättelse till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärde som belöper på flera fastighetereller delar av fastigheter. Under— rättelse om slutligt beslut och om fördelning av

taxeringsvärde skall sändas i rekommenderat brev (154 5 1 mom. TL).

Fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut skall föras in i fastighetslängd (150 5 2 mom.). De upp— gifter som därvid skall föras in i längden är fastighetens beskattningsnatur, indelning i taxerings— enheter, enheternas skattepliktsförhållande samt taxeringsvärde, delvärde och däri ingående värde, som enligt anvisningarna till 10 5 KL skall urskiljas och särskilt anges. I fastighetslängden skall vidare enligt RSV:s närmare anvisningar anges grunderna för beslutet och övriga uppgifter om fastigheten för taxeringen (73 å TK). Längden skall i bestyrkt av— skrift under en tid av minst tre veckor före den 15 juni finnas framlagd offentligen inom kommunen (154 5 2 mom. TL).

Byggnad på annans mark med ett värde understigande 5 000 kr. skall inte tas upp i fastighetslängd (150 5 2 mom. andra stycket).

Närmare föreskrifter om fastighetstaxeringsnämndens

arbete och om fastighetslängd meddelas av regeringen (150 5 2 man. tredje stycket).

Lokal skattemyndighet får besluta om rättelse i fastighetslängdlom fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering inte införts i fastighetslängd eller taxering införts för fel fastighet. Vidare får rättelse ske om taxering införts uppenbarligen felaktigt eller anteckning om ägare blivit oriktig. Myndigheten får,

om särskilda skäl inte talar för att fastighets— taxeringsrätten skall avgöra frågan, besluta om rättelse av taxering som blivit oriktig till följd

av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig över— föring av belopp eller annan uppgift från fastighets— deklaration. Rättelse får inte göras om anmärkning om felaktigheten gjorts efter den 1 oktober under taxe- ringsåret. Yttrande skall, om det inte är uppenbart överflödigt, inhämtas från ordföranden före rättelse beslutas. Finns det inget hinder skall även fastig— hetsägare ges möjlighet att yttra sig. Ägaren skall, om det inte är uppenbart överflödigt, underrättas om beslutet. Särskild talan mot lokal skattemyndighets beslut om rättelse får inte föras (156 5).

26.2 Synpunkter och förslag

26.2.1 Sammanträden, närvarorätt m.m.

Arbetet inom länen vid allmän fastighetstaxering kan sägas bestå av två faser, förberedelsearbetet (inne— fattande ocksåprovvärderingen) och själva taxerings—

arbetet.

Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering utfördes en stor del av arbetet i den första fasen av fastig— hetstaxeringsombud. Ombudets arbetsresultat under— ställdes en arbetsgrupp inom fastighetstaxeringsnämn— den. Gruppen bestod av ordföranden,den av länsstyrel— sen utsedde ledamoten samt en förtroendevald ledamot. Förberedelsearbetet i arbetsgrupperna påbörjades i maj 1974 och höll normalt på till i början av juni. Enligt RSV:s anvisningar skulle gruppernas resultat redovisas till skattechefen i god tid före det sam— manträde som skulle hållas inför honom senast den

1 juli.

Själva taxeringsarbetet påbörjades sedan omkring månadsskiftet september/oktober och pågick till den 31 mars 1975.

Bestämmelserna i TL om fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet behandlar endast taxeringsarbetet. I lagen finns inte några närmare regler om arbetsordningen under förberedelsearbetet. I den mån det erfordrades torde arbetsgrupperna i praktiken ha använt de regler som gällde vid taxeringsarbetet. Detta kunde gälla

reglerna om kallelse till sammanträde, omröstning m.m.

I avsnitt 25.4.2.2 har föreslagits att alla ledamö— terna och suppleanterna i nämnden skall medverka i förberedelsearbetet. Det bör understrykas att det likväl inte formellt sett är taxeringsnämnden som utför arbetet utan en arbetsgrupp liksom hittills. Förslaget innebär att antalet förtroendevalda som deltar i detta förfarande blir betydligt flera än tidigare. Antalet ökar från en till 10—16. Fråga uppkommer då om det finns anledning att i FTL införa särskilda regler också om arbetsordningen för arbets— gruppen. Erfarenheterna från 1975 års fastighets— taxering tyder inte på att några uttryckliga regler i detta hänseende behövs. Kommittén anser därför

att man i huvudsak kan undvara en särskild lagregle— ring. I den mån det behövs synes reglerna för taxe— ringsnämndens arbete kunna tillämpas analogt, t.ex. beträffande kallelser, omröstning m.m. Riktlinjer

i detta hänseende bör kunna utfärdas av RSV.

Kommittén övergår nu till att behandla reglerna i det egentliga taxeringsarbetet. Allmänt kan sägas att kommittén i detta hänseende syftat till att an— passa reglerna vid fastighetstaxeringen så långt möjligt till de regler som nu gäller vid inkomst—

taxeringen efter RS—reformen.

Bestämmelserna i 148 5 TL om att ordföranden skall bestämma tid och plats för sammanträdena bör själv— fallet finnas kvar även i fortsättningen. Det bör också gälla ordförandens uppgift enligt 1475 att kalla ledamöterna till sammanträdena. Kan ledamot inte

komma till ett sammanträde bör han liksom f.n. vara skyldig att i sitt ställe kalla den för honom utsedde suppleanten och underrätta ordföranden om denna om—

ständighet.

Suppleant i inkansttaxeringsnämnd har numera rätt att delta i nämndens överläggningar även om han inte ersätter den ordinarie ledamoten. Suppleanten har dock inte någon beslutanderätt vid ett sådant tillfälle. För att han skall kunna utnyttja denna närvarorätt

har i 61 5 TL föreskrivits att ordföranden skall underrätta suppleanten om nämndens sammanträde. Enligt kommitténs uppfattning bör motsvarande bestämmelser

om suppleanter gälla för fastighetstaxeringen.

Vid första sammanträdet med inkomsttaxeringsnämnd skall 4 och 5 55 förvaltningslagen samt 1 5, 117 5 första och tredje styckena och 62 å TL läsas upp. Ordföranden skall dessutom enligt 25 5 TK redogöra för de nyheter som gäller vid årets taxering. En översiktlig planläggning av arbetet i nämnden brukar också göras vid detta tillfälle. Suppleanterna skall enligt 61 å TL kallas till det första sammanträdet

med inkomsttaxeringsnämnd.

Även vid fastighetstaxeringsnämnds första sammanträde skall vissa grundläggande bestämmelser i bl.a. för— valtningslagen läsas upp. Vidare skall enligt 149 5 ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd vid det första sammanträdet noggrant redogöra för värderingsgrunder och andra anvisningar som berör distriktet. Kommittén

anser att det även vid fastighetstaxeringen finns

skäl att kalla suppleanterna till taxeringsnämndens första saamanträde. En bestämmelse härom föreslås

intagas i FTL.

Ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd skall enligt 148 5 i god tid underrätta skattechefen och veder— börande fastighetstaxeringsombud om tid och plats för sammanträdena. I den nya taxeringsorganisationen för inkomsttaxering åligger det ordföranden att under— rätta länsstyrelse och lokal skattemyndighet om sam— manträdena. Eftersom samtliga inkomstdeklarationer

på sikt skall granskas av dessa myndigheter kan skatt— skyldig genom kontakt med dem få veta när hans dekla— ration skall behandlas. Behovet av sådan upplysning hänger samman med skattskyldigs rätt att inför nämnden kunna lämna upplysningar till ledning för taxeringen.

Vid fastighetstaxeringen är förhållandena delvis annorlunda. Kommittén har i avsnitt 23.2.7 föreslagit att viss tjänstemannamedverkan skall förekomma vid

1981 års allmänna fastighetstaxering. Denna medverkan kommer dock att omfatta endast en mindre del av dek— larationsmaterialet, ca 10 %. Huvuddelen av fastighets— deklarationerna kommer likson hittills att granskas

av taxeringsnämndens ordförande eller konsulent. Med hänsyn till att granskningsorganisationen vid 1981 års fastighetstaxering sålunda inte blir enhetlig

kan fastighetsägare i många fall inte direkt av läns— styrelse eller lokal skattemyndighet få uppgift om

när hans fastighet skall behandlas av taxeringsnämnden. Kommittén anser därför att en allmän skyldighet för ordföranden att underrätta myndigheterna om samman— träden inte bör införas nu. I fråga om nämnder som biträds av tjänstemän hos lokal skattemyndighet kan

en sådan underrättelseplikt föreskrivas av skatte— chefen i administrativ ordning. Lokala skattemyndig—

heten kan dessutom på förfrågan uppge vem som är

834 Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet, m.m. SOU l979:32 ] 1 | ( 1

ordförande i en viss fastighetstaxeringsnämnd. Fas— tighetsägaren kan därefter själv ta kontakt med ord— föranden och få upplysning om när hans deklaration skall behandlas.

Bestämmelsen i 148 5 1 mom. om fastighetsägares rätt att företräda inför nämnden för att lämna upplys— ningar till ledning för taxering av fastigheter bör självfallet gälla även i fortsättningen. I de fall det är möjligt bör nämnden, innan sammanträdet av— slutats, lämna fastighetsägaren de upplysningar han

efterfrågar.

Liksom f.n. bör fastighetstaxeringsnämndernas sam— manträden hållas inom stängda(iörrar. I vissa fall bör det emellertid finnas möjlighet även för andra än nämndledamöterna att närvara vid sammanträdena. Kommittén har redan föreslagit att suppleant får närvara även om han inte ersätter den ordinarie ledamoten. Vidare bör fastighetsägare liksom hit— tills få komma till fastighetstaxeringsnämnds samman— träde och lämna upplysningar om sin fastighet. Som framgår av det följande anser kommittén att även vissa andra befattningshavare bör ha rätt att när—

vara.

I detta hänseende behandlar kommittén först fastig— hetstaxeringsombudet. Denne skall enligt 143 5 2 mom. TL undersöka vilka byggnadsvärdetabeller m.m. som bör gälla inom ett visst distrikt. Kommittén har i annat sammanhang (avsnitt 25.3.2) föreslagit att

LMV skall överta denna arbetsuppgift vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Fastighetstaxering— ombudet avses alltså försvinna. Under taxerings— periodenkanemellertid nämnden behöva få informa— tionen/den befattningshavare hos lantmäteriet som

har utfört detta arbete. Denne bör därför ha rätt

att delta i nämndens överläggningar. Liksom år 1975 kommer vid 1981 års fastighetstaxering denna person att arbeta åt flera nämnder samtidigt. Frågor som uppkommer i en nämnd kan ha aktualitet också för de andra nämnderna. För att man skall kunna ta till vara denna möjlighet till samordning bör det åligga ordföranden att lämna underrättelse om sammanträdena till den person som utfört omnämnda undersökning. De upplysningar som han kan lämna är oftast av princi— piell natur. Hans närvaro behövs därför inte vid överläggningarna om enskilda taxeringar. Närvaro— rätten bör därför begränsas till att företräda inför nämnden och lämna upplysningar. Kommittén föreslår att berörda befattningshavare hos lantmäteriet får underrättelse om och närvarorätt vid taxeringsnämn—

dens sammanträde enligt vad nu har sagts.

I fråga om konsulenten för fastighetstaxering gäller f.n. att han skall biträda gemensam taxeringsnämnd med sakkunskap beträffande fastighetsvärdering. Sådana befattningshavare bör enligt kommittén finnas även i fortsättningen. Konsulent som granskat deklarationer åt fastighetstaxeringsnämnd bör även sköta om före— dragningen inför nämnden om ordföranden finner det lämpligt. Han bör därför kallas till de sammanträden då av honom granskade deklarationer skall behandlas. Även vid andra sammanträden kan nämnden behöva kon— sulentens sakkunskap. Ordföranden bör därför kunna kalla konsulenten när han anser det påkallat. Bestäm melsernacnlkallelse bör ges i administrativ ordning. Kommittén föreslår att man behåller den nuvarande regeln att konsulenten får närvara vid fastighets— taxeringsnämndens sammanträde men inte i dess beslut. Om nämnden biträds av granskande tjänsteman bör denne liksom konsulenten föredra de av honom granskade deklarationerna. Kommittén föreslår därför att de

regler om närvarorätt som gäller för konsulenten

även tillämpas för granskande tjänsteman.

När särskild sakkunskap behövs får fastighetstaxe— ringsnämnd anlita sakkunnig. I 151 5 anges att sak— kunnig får anteckna särskild mening till protokollet. Av dessa bestämmelser får anses framgå att sakkunnig har rätt att delta i nämndens överläggningar. I prop. 1977/78:181 s. 211 har föredragande departements— chef uttalat att sakkunnigs närvarorätt i inkomst— taxeringsnämnd bör begränsas till en rätt att före— träda inför nämnden och lämna upplysningar. Kommittén anser att samma bestämmelser bör gälla för fastighets—

taxeringen.

För att kunna främja likformighet och rättvisa vid taxeringen bör skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman få närvara vid sammanträde med fastighets— taxeringsnämnd. Liksom gäller vid inkomsttaxeringen bör dessa personer få närvara vid överläggningarna

endast om nämnden beslutar det.

Författningstekniskt gäller att kommitténs förslag i fråga om kallelser till sammanträden m.m. samt när— varorätt bör tas in i 20 kap. 1—5 55 FTL.

Enligt 151 5 TL har ordföranden f.n. rätt att anmäla Skiljaktig mening, övriga ledamöter rätt att anföra reservation samt konsulent och sakkunnig rätt att anteckna särskild mening till protokollet. Vid in— komsttaxeringen har numera reglerna gjorts lika för ordföranden, de förtroendevalda ledamöterna och före— dragande tjänsteman. I 64 5 anges således att skilj- aktig mening hos ledamot eller föredragande tjänste— man skall avfattas skriftligen och avges inom en vecka efter sammanträdet. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser skall gälla även för fastighets—

taxeringen. Det innebär att sakkunnig inte längre

skall få anteckna Skiljaktig mening till protokollet. Eftersom konsulenten i princip har samma uppgifter som en föredragande tjänsteman bör även han ha rätt att anmäla Skiljaktig mening. Bestämmelser om skilj—

aktig mening föreslås intagna i 20 kap. 9 5 FTL.

Beträffande protokollföring gäller vid inkomsttaxe— ringen nya regler. Syftet är bl.a. att det skall fin— nas uppgift om vilka ledamöter som har deltagit i taxeringsbeslut rörande viss skattskyldig. Denna upp— gift avses bli lämnad i nämndens protokoll. De när- mare reglerna om protokollföring lämnas vid inkomst— taxeringen i verkställighetsföreskrifter till TL. Reglerna om protokollföring vid fastighetstaxeringen bör utformas på motsvarande sätt. Kommittén föreslår att i 20 kap. 3 5 anges och protokoll skall

föras vid fastighetstaxeringsnämndens sammanträde

enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

26.2.2 Beslutsförhet och omröstning

Beslut om taxering får enligt 151 5 TL fattas av fastighetstaxeringsnämnd,on ordföranden och minst

två andra ledamöter är närvarande. Den omständigheten att ledamot måste avträda vid behandling av viss taxering hindrar inte att beslut fattas om denna taxering. Kommitténs förslag om distriktsindelning medför att det i vissa fall kommer att finnas fastig— hetstaxeringsdistrikt som omfattar mer än en kommun.

I sådana fall bör det antal ledamöter, som krävs för att en nämnd skall vara beslutsför, ökas. Enligt 63 5 TL gäller för inkomsttaxeringen att ordföranden och minst tre andra ledamöter måste vara med i nämnd, vars distrikt omfattar mer än en kommun. Kommittén föreslår

att samma regel skall gälla för fastighetstaxeringen.

Enligt 62 5 TL skall taxeringsnämnd inom sig utse viss ledamot att föra ordet då ordföranden är jävig. Denna bestämmelse skall enligt 1 5 TK läsas upp vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde. Mot—

svarande regel bör därför tas in i FTL.

F.n. gäller vid fastighetstaxeringen att nämnden fat— tar samtliga beslut om taxering. Annat beslut får fattas av ordföranden ensam. I praxis anses beslut

an fördelning av taxeringsvärde enligt 8 5 3 mom. KL vara ett sådant beslut som kan fattas av ordföranden

ensam.

Vid inkomsttaxeringen har ordföranden numera fått ökade möjligheter att ensam fatta beslut på nämndens vägnar. Förebilden har varit föreskrifterna om dom— förhet i 6 5 lagen om skatterätt, fastighetstaxerings— rätt och länsrätt. De nya reglerna innebär att ord—

föranden får ensam fatta

1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,

2) beslut om taxering utan avvikelse från själv— deklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,

3) beslut om taxering med avvikelse från själv— deklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 kr. taxerad inkonst,

4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, samt

5) beslut i ärenden i vilket saken är uppenbar.

I motiven till de nya beslutsreglerna.(prop. 1977/78: 181 s. 213)har departementschefen uttalat att de

förtroendevalda ledamöternas erfarenheter och kun— skaper bäst nyttiggöres i taxeringsarbetet om nämnderna koncentrerar sitt arbete på de viktiga bedömningsfrågorna. Samma synsätt bör enligt kommit- tén gälla även beträffande fastighetstaxering. Be" slutsunderlagetär emellertid i viss mån olika för inkomsttaxering och fastighetstaxering. Bestämmel— serna om ordförandens behörighet att ensam besluta måste därför delvis bli olika. Skillnaderna gäller p. 2) och 3) i nyssnämnda redogörelse, medan förhål— landena är likartade såvitt gäller p. 1), 4) och 5).

Enligt p. 2) fattar ordföranden ensam beslut om taxering i de fall någon avvikelse inte görs från

lämnad självdeklaration. Om avvikelse görs, men den understiger 500 kr. taxerad inkomst, får ordföranden enligt p. 3) också själv fatta beslut. I allmän självdeklaration lämnar skattskyldig uppgift om de inkomster han anser bör läggas till grund för skatte— beräkningen. Om det finns skäl att i något avseende avvika från deklarationen ändras i de flesta fall även beloppet för taxerad inkomst. Det är således regelmässigt lätt att avgöra när en avvikelse görs

och när denna understiger 500 kr.

Förhållandet är inte detsamma för fastighetstaxe— ringen. I fastighetsdeklarationen anger inte fas— tighetsägaren något taxeringsvärde, som enligt hans mening bör åsättas fastigheten. I stället läm— nar han uppgifter om t.ex. standard, arealer och byggnadsår. Med utgångspunkt i dessa värdefaktorer beräknas sedan taxeringsvärdet med ledning av rikt— värden. Någon motsvarighet till inkomsttaxeringens kontrolluppgift finns inte. Det går sålunda vid fastighetstaxeringen ofta inte att ange belopps— mässigt hur mycket man avviker från den skattskyl— diges uppgifter. Enligt kommitténs uppfattning bör

därför ordföranden ensam få fatta beslut an taxering i princip endast då uppgifterna i fastighetsdeklara- tion bedöms som riktiga och godtas helt. Kommittén föreslår således att beslut om taxering som bestäms med ledning av fastställda riktvärden får fattas av ordföranden ensam om Värdefaktorerna bestäms i enlighet med lämnad fastighetsdeklaration eller annan av fastighetsägaren till ledning för taxe— ringa) lämnad uppgift. Han bör också ensam få fatta beslut som inte innefattar prövning av ärendet i sak, som avser rättelse av uppenbart oriktigt beslut eller som gäller ärende där saken är uppenbar.

Kommittén föreslår också att ordförandens besluts— behörighet i likhet med vad som gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering även omfattar beslut om fördelning av taxeringsvärde enligt 8 5 3 mom. KL. Sådan fördelning kan bli aktuell om det i taxerings— enhet ingår flera fastigheter eller fastighetsdelar. Efter ansökan av ägare, arrendator, taxeringsinten— dent eller berättigad kommun skall anges hur stor del av taxeringsvärdet och delvärdena som belöper på viss fastighet eller fastighetsdel. Sådan ansökan skall under år då allmän fastighetstaxering äger rum göras hos fastighetstaxeringsnämnden. I andra fall skall ansökan lämnas till taxeringsnämnden. Regler om fördelning av taxeringsvärdet bör ges i 20 kap. 15 5 FTL.

I fråga om omröstning i fastighetstaxeringsnämnd hän— visas i 151 5 TL till de omröstningsregler som enligt 64 5 gäller för inkomsttaxeringen. I den nya taxe— ringsorganisationen tillämpas bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken även på avgöranden i taxerings- nämnd med det enda undantaget att ordföranden skall säga sin mening först. Det innebär bl.a. att ord—

föranden har utslagsröst vid lika röstetal. Kommittén

föreslår att dessa bestämmelser tillämpas även vid

fastighetstaxeringen.

I författningstekniskt hänseende föreslår kommittén att reglerna om beslutsförhet och omröstning tas in i 20 kap. 6—9 55 FTL.

26.2.3 Besluts— och underrättelseförfarandet m.m.

Inledning

I detta avsnitt behandlar kommittén till en början tiden för fastighetstaxeringsnämndernas och de lokala Skattemyndigheternas arbete. Därefter berörs beslutsförfarandet och sättet att underrätta fastig—

hetsägarna om nämndens beslut.

F.n. skall fastighetstaxeringsnämndens första sam— manträde hållas senast den 5 oktober året före taxe— ringsåret. Från denna tidpunkt och fram till den 25 januari under taxeringsåret skall ordföranden fort— löpande lämna de i nämnden behandlade deklarationerna till lokal skattemyndighet. För att myndigheten skall få en någndunda jämn arbetsbelastning under taxerings— perioden upprättas s.k. leveransplan för varje nämnd. Huvuddelen av deklarationsmaterialet skall ha kommit in från ordföranden till lokal skattemyndighet senast

den 15 januari.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut skall sändas ut till fastighetsägarna senast den 15 feb— ruari. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering framställdes underrättelserna an nämndernas beslut maskinellt. Detta gjordes fortlöpande under taxerings—

perioden. Det taxeringsvärde som åsattes vid

taxeringen skulle användas först vid 1976 års inkomst— taxering. För att fastighetsägarna av misstag inte skulle använda det nya taxeringsvärdet redan vid 1975 års inkonsttaxering rekommenderade RSV att de preli— ( minära underrättelserna skulle sändas ut tidigast ( måndagen den 17 februari 1975. : Fastighetsägaren har möjlighet att erinra mot nämndens 1 preliminära beslut t.o.m. den 10 mars. Senast den

31 mars skall fastighetstaxeringsnämnden ha behandlat inkomna erinringar och i övrigt ha avslutat sitt

arbete. Lokal skattemyndighet skall sända ut de slut— liga besluten senast den 15 maj. Slutligt beslut sänds till fastighetsägare som erinrat mot det preliminära beslutet. Vidare sänds slutligt beslut ut i det fall nämnden, utan att det kommit in några erinringar, frångått preliminärt beslut. övriga preliminära beslut gäller som slutliga utan att fastighetsägarna får

någon särskild underrättelse. I underrättelsen om det

preliminära beslutet anges emellertid i vilka fall

slutliga beslut kommer att sändas ut.

Tiden för fastighetstaxeringsarbetet

Erfarenheterna från tidigare allmänna fastighets— taxeringar visar att tiden för nämndernas arbete varit knapp. Detsamma gäller i fråga om lokal skatte— myndighets uppgifter med beredning av beslut och utsändande av underrättelser om beslutade taxeringar. Kommittén har därför strävat efter att öka tiden för taxerings— och expeditionsarbetet. Av betydelse i detta hänseende är självfallet också de förbättringar och de ytterligare arbetsuppgifter som kan förutses för taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheters arbetsförhållanden vid 1981 års fastighetstaxering. Den tid som kan användas för taxeringsarbete och

administrativa göromål bestäms enellertid i stor

utsträckning av andra arbetsuppgifter för taxerings— organisationen, främst avseende inkomsttaxeringen. Möjligheterna att låta fastighetstaxeringen pågå

längre tid än f.n. är därför begränsade.

Kommittén anser att det i första hand är lokal skat— temyndighet som behöver ökad tid för beredning av deklarationer m.fl. arbetsuppgifter i samband med fastighetstaxeringen. Det vinner stöd av en revisions— rapport från riksrevisionsverket rörande 1975

års allmänna fastighetstaxering. I rapporten betonar verket att lokal skattemyndighet haft en stor arbets—

belastning vid fastighetstaxeringen. De lokala skat— temyndigheterna har enligt riksrevisionsverket väl

fullgjort sina uppgifter. Detta har emellertid endast kunna ske genom stora insatser i första hand av den

personal som sysslade med beredning.

Även om en allmän fastighetstaxering enligt nuvarande ordning ofrånkomligen innebär en stark arbetsbelast— ning för taxeringsnyndigheterna anser kommittén emel— lertid att många av svårigheterna vid 1975 års fas— tighetstaxering kan undanröjas genom administrativa åtgärder. Detta bör i första hand vara en uppgift

för RSV. Redan 1977 påbörjade verket arbetet inför 1981 års fastighetstaxering. Bl.a. har erforderliga utbildningsinsatser kartlagts. Vidare torde RSV

komma att ägna stor uppmärksamhet åt systemupplägg— ning, systemtest, fältrutiner m.m. för att underlätta arbetet på lokal skattemyndighet. En förbättring är att det kommer att finnas registreringsutrustning på lokal skattenyndighet. Man behöver då inte sortera

ut och in fastighetstaxeringsavier och sända dem till

länsstyrelsernas dataenheter.

Det finns emellertid också tillkommande arbetsupp— gifter för fastighetstaxeringsorganisationen.

Kommittén har i 22 kap berört den avsedda samord— ningen mellan fastighetstaxering och FoB 80. Samord— ningen innebär en administrativ förenkling totalt sett men kommer att medföra merarbete för fastighets— taxeringsnämnderna och den personal som biträder

nämnderna.

Kommitténs egna förslag rymmer främst lättnader vid taxeringen. Lättnaderna uppkommer bl.a. genom för— slaget att taxeringsnämnderna får möjlighet att behandla fastigheter av samma kategori. Granskarna kan då inrikta arbetet på en typ av fastigheter. Den materiella prövningen bör därvid gå snabbare och bli säkrare än tidigare. Den största vinsten med katego— rinämnder torde i detta sammanhang ligga på besluts— redovisningen som vållade många problem vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. En utökad användning av riktvärdekartor och andra hjälpmedel hos nämnderna

kommer att underlätta deras arbete.

Sammantaget kan förbättringarna enligt kommitténs uppfattning inte helt uppväga det merarbete som bl.a. FoB 80 kommer att innebära för både taxeringsnämnder och lokala skattemyndigheter. Detta talar för en för—

längning av den period då taxeringen utförs.

Kommittén anser alltså att det finns skäl för en förlängning av tiden för taxeringsarbetet och därpå följande administrativa uppgifter med registrering, underrättelser m.m. Frågan är då om förlängningen bör ske genom att arbetet börjar tidigare än 15 septem— ber, som f.n. gäller, eller om det bör avslutas senare än nu gällande 31 mars taxeringsåret såvitt

gäller nämnden och 15 maj såvitt gäller lokal skatte—

myndighet.

Kommittén behandlar först frågan an en förlängning

av taxeringsarbetet genom att tidpunkten för fastig—

hetsdeklarationen sätts tidigare än den 15 september.

Vad gäller sambandet mellan fastighetstaxering och FoB 80 kan sägas att önskemålet beträffande FoB— undersökningen primärt varit att uppgifterna skall avse en senare tidpunkt än 15 september. Folk— och bostadsräkningarna har under senare år avsett för— hållandena 1 november. Med hänsyn till värdet av samordning har dock FoB-utredningen godtagit den 15 september 1980. Enligt prop. 1978/79:128 är det SCB i samråd med RSV som fastställer den tidpunkt vid vilken uppgifterna skall lämnas. I likhet med FoB— utredningen har centralbyrån godtagit den 15 septem—

ber som tidpunkt för en samordnad uppgiftsinsamling.

I fråga om fastighetstaxeringen bör erinras om att fastighetsdeklarationen avser förhållandena den 1 januari taxeringsåret. I vissa fall måste man därför komplettera deklarationen med uppgifter om föränd— ringar som skett på fastigheten under tiden 15 sep— tember — 1 januari. En tidigareläggning av deklara— tionstidpunkten ökar antalet fall då komplettering

av deklarationen måste ske och är från denna synpunkt

oläglig.

Inkomsttaxeringen inverkar också på möjligheterna att flytta deklarationstidpunkten. Många av de per— soner som tar uppdrag som ordförande i fastighets— taxeringsnämnd torde också vara ordförande i inkqnst— taxeringsnämnd. Eftersom taxeringsarbetet vid 1980 års inkomsttaxering avslutas först den 31 oktober blir det här en överlappning. Inkomsttaxeringen är

således inte helt slutförd då fastighetstaxeringen

börjar.

Med tanke på den tid som lokal skattemyndighet

behöver för beredning av fastighetsdeklarationer m.m.

blir deklarationsmaterialet tillgängligt för nämn— derna tidigast i månadsskiftet september/oktober om det lämnas den 15 september. Inkomsttaxeringen är i

oktober i sitt slutskede. Arbetsbördan torde därför

inte vara alltför betungande för ordföranden. Fastig— hetstaxeringen har å andra sidan just börjat. Ord— föranden kan därför i stor utsträckning planera sitt arbete med fastighetstaxeringen med hänsyn till den tid som går åt för inkomsttaxeringen. Några större problem bör ett dubbelt ordförandeskap inte innebära under sådana förhållanden. Ett lämpligt sätt att börja fastighetstaxeringsarbetet för dessa ordförande är t.ex. att ta ut de deklarationer smubör granskas av konsulent. Om deklarationstidpunkten flyttas till ett tidigare datum blir den samlade arbetsbördan i början av fastighetstaxeringen stor eftersom inkomsttaxeringen då alltjämt kräver mycket tid. Resultatet torde bli att arbetet med fastighetstaxe— ringen i realiteten påbörjas först då arbetet med inkansttaxeringen lider mot sitt slut. Någon större vinst för fastighetstaxeringsnämnderna medför därför

inte en sådan framflyttning av deklarationstidpunkten.

För lokal skattemyndighet skulle en tidigareläggning ge stora nackdelar. Bl.a. skulle arbetet med bered- ningen av fastighetsdeklarationer sammanfalla med betungande arbetsuppgifter i samband med inkomst—

taxeringen.

Ett tidigare datum för deklarationsinsamlingen på— verkar också tidpunkterna för fastställande av föreskrifter och anvisningar. Härigenom kommer tiden för de olika momenten i förberedelsearbetet att minska. Kraven på en ökad kvalitet i detta arbete

torde då inte helt kunna uppfyllas.

Sammanfattningsvis anser kommittén att någon

tidigareläggning av deklarationstidpunkten den 15

september året före taxeringsåret inte bör ske.

Kommittén tar därför upp frågan om en förlängning av

taxeringsarbetet genom att sluttidpunkten senareläggs.

Även i detta hänseende är fastighetstaxeringen bero— ende av inkomsttaxeringen. Denna påbörjas i månads— skiftet februari/mars. Granskningen av fastighets— deklarationer bör vara avslutad dessförinnan. Det är därför enligt kommitténs uppfattning inte möjligt att i någon nämnvärd grad förlänga tiden för taxerings— nämndens arbete. Som tidigare konstaterats är det emellertid främst de lokala Skattemyndigheternas arbetssituation i samband med fastighetstaxeringen som behöver förbättras. Detta kan ske genom att man förlänger den tid som de lokala skattemyndigheterna har till förfogande för registrering av taxerings— besluten och utsändande av underrättelser till fas— tighetsägarna. En sådan förlängning ger betydande fördelar och har enligt kommitténs mening inte några påtagliga nackdelar. Kommittén föreslår därför att underrättelse om fastighetstaxeringsnämndernas beslut sänds ut senast den 15 mars under taxeringsåret mot f.n. den 15 februari. Det innebär en förlängning med en månad av den tid lokal skattemyndighet har till

förfogande.

Beträffande nämndernas arbete anser kommittén att det bör kunna vara slutfört i sitt första skede den 31 januari. En viss förlängning av tiden medges alltså även för nämnderna. Under tiden den 25 januari — den

5 mars utnyttjas lokal skattemyndighets registrerings— utrustning för stansning av kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Utrymmet för att registrera andra uppgifter under denna tid är starkt begränsat. över—

vägande delen av fastighetsdeklarationerna bör därför

även i fortsättningen lämnas till lokal skattemyn— dighet senast den 15 januari. Under tiden den 15 janu- ari — den 31 januari avses nämnderna granska det fåtal av komplicerade och tidskrävande deklarationer som brukar finnas i varje distrikt. Kommittén föreslår att tidpunkterna för taxeringsnämndernas och de lokala Skattemyndigheternas arbete bestäms på sätt nu har angetts.

Kommitténs förslag beträffande ändrad tidpunkt för utsändandet av besluten gör det nödvändigt att ändra andra tidpunkter i samband med fastighetstaxerings— nämndens ajilokal skattemyndighets arbete med allmän fastighetstaxering. Kommittén föreslår att fastighets— ägares erinran mot taxeringsnämndens första beslut skall vara inkomna senast den 10 april mot f.n. 10 mars. Nämndens arbete bör vara avslutat den 5 maj i stället för som nu den 31 mars. Tidpunkten för ut— sändandet av besluten i anledning av erinringar m.m. bör flyttas från den 15 maj till den 15 juni. Bestäm— melserna härom bör tas in i 11, 14, 16, 17 och

18 55 FTL.

Annan ändring av dessa bestämmelser anser kommittén

inte behövas.

I detta betänkande behandlas inte besvärsreglerna vid fastighetstaxeringen. De föreslagna tidpunkts- ändringarna innebär emellertid att även besvärs— tiderna måste ändras. Kommittén återkommer till

denna fråga i ett senare betänkande.

Beslutsförfarandet

Det nu gällande systemet med att först sända ut preli— minära underrättelser och därefter i vissa fall slut— liga underrättelser fungerade väl vid 1975 års all— männa fastighetstaxering. Vissa invändningar kan likväl riktas mot denna ordning. Bl.a. kan beteckningen preli— minärt beslut uppfattas som du fastighetstaxerings—

nämnden inte är helt säker i sin bedömning.

I fråga om inkomsttaxeringen kan nämnas att RS—pro— jektet för denna taxering föreslagit ett system med preliminära och slutliga beslut. Föredragande departe— mentschefen (prop. 1977/78:181, s. 220) ansåg dock inte att det var tillfredsställande att beteckna nämndens avgörande om skattskyldigs taxering som pre— liminärt. Han föreslog i stället beteckningen beslut om taxering. Om skattskyLdig anhåller om ny prövning kan nämndenantingen vidhålla sitt tidigare beslut eller besluta att åsätta ny taxering med viss ändring i förhållande till tidigare beslut. Riksdagen antog propositionsförslaget.

Samma synsätt bör enligt kommitténs uppfattning gälla fastighetstaxeringsnämndens beslut. Kommittén föreslår alltså att man slopar ordningen med preliminära och slutliga beslut och i stället använder beteckningen beslut om taxering. I likhet med vad som gäller för inkomsttaxeringen föreslås att fastighetstaxerings— nämnden liksom f.n. kan ändra sitt ursprungliga beslut

om det behövs.

Beträffande underrättelserna till skattskyldiga resp. fastighetsägare föreligger en skillnad mellan inkomst— och fastighetstaxeringen. För inkomsttaxeringen gäller att besluten sänds ut fortlöpande under taxerings— perioden medan fastighetstaxeringsnämndens beslut

sänds ut vid ett och samma tillfälle. Detta hänger samman med det administrativa förfarandet vid resp. taxering. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering fick underrättelserna om nämndernas preliminära beslut vänta till den 17 februari för att inte orsaka miss- förstånd vid 1975 års inkomsttaxering, då de tidigare taxeringsvärdena alltjämt gällde. Detta vållade inte några större problem. Kommittén föreslår därför att nämndens "första" beslut om taxering sänds ut efter det att de flesta inkomstdeklarationerna skall vara inlämnade, dvs. efter den 15 februari 1981. Utsänd— ningen bör som tidigare har föreslagits ske senast

den 15 mars.

Enligt kommitténs uppfattning bör inte tillvägagångs— sättet i samband med fastighetsägarnas erinringar ändras. Detta medför att fastighetstaxeringsnämnden kommer att kunna ompröva sitt beslut om taxering bara en gång. Vid inkomsttaxeringen gäller i princip inte någon sådan begränsning. Skälet härför är att skatte— domstolarna så långt möjligt bör avlastas frågor som lika väl kan utredas och prövas i första instans. I och för sig kan samma skäl åberopas även för fastig— hetstaxeringen. På grund av den korta tid som fastig— hetstaxeringsnämnden har till förfogande kan dock i praktiken sällan mera än en omprövning bli aktuell. Kommittén anser att frågan regelmässigt kan lösas genom att det i underrättelserna om fastighetstaxe— ringsnämndens beslut ges mer information än f.n. Denna fråga kommer att behandlas i det följande i

samband med underrättelseförfarandet.

Kommittén har också prövat möjligheten att förenkla beslutsredovisningen. F.n. gäller att nämndernas

beslut redovisas på fastighetstaxeringsavi. Enligt FoB—utredningens förslag skall även FoB—uppgifterna

föras över till avin. Det medför uppenbarligen stora

tidsvinster om avin slopas och redovisningen i stället görs på deklarationsblanketten. I de flesta fall god- tas de uppgifter som fastighetsägaren lämnat. Det framstår därför som onödigt arbete att föra över upp— gifterna till en avi. Registreringen torde utan större olägenhet kunna göras direkt från deklarationen. För— delarna med ett sådant förfarande är mest framträdande i fråga om småhusen som är flest till antalet och täm— ligen likartade redovisningstekniskt sett. Kommittén anser därför att deklarationsblanketten för småhus utformas så att nämndens beslut samt FoB—uppgifterna

kan registreras från denna blankett.

Om detta sker uppkommer också vinster för lokal skatte—

myndighet eftersom någon samsortering av deklarationer

och avier inte längre behöver göras.

Kommittén har övervägt ytterligare åtgärder för att underlätta nämndernas arbete. En sådan åtgärd är att minska antalet deklarationer som skall behandlas i varje nämnd. Om det behövs kan vidare en eller flera av de förtroendevalda ledamöterna biträda ordföranden med granskningen såsom närmare berörs i avsnitt 23.2.2.3. Visst extra stöd torde också kunna lämnas nämnderna av de lokala skattemyndigheterna. Kommit— tén kan f.n. inte närmare beräkna omfattningen av

de olika åtgärder som kan behöva vidtas.

I författningstekniskt hänseende föreslås att bestäm— melserna om beslutsförfarandet får sin plats i 20 kap. 11—14 och 16 55 FTL.

Underrättelseförfarandet

Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering användes

för första gången ADB i samband med fastighetstaxe—

ringsnämndernas beslut. Bl.a. framställdes de

preliminära underrättelserna i sin helhet vid läns— styrelsernas dataenheter. ADB—stödet i samband med underrättelseförfarandet ökades vid 1975 års fastig- hetstaxering och innebar bl.a. att såväl den prelimi— nära som den slutliga underrättelsen togs fram

maskinellt.

I korthet gick förfarandet till på följande sätt. Ordföranden antecknade beslutet på en fastighets— taxeringsavi. Från avin stansades sedan de uppgifter son skulle finnas med i den preliminära underrättel— sen. Denna framställdes därefter maskinellt och sändes av lokal skattemyndighet i vanligt brev till fastig- hetsägaren. Ordföranden undertecknade inte underrät— telsen. I stället angavs namn ochadress för honom och vilken fastighetstaxeringsnämnd som fattat beslutet. Förfarandet med den slutliga underrättelsen var det- samma med det undantaget att denna sändes i rekommende—

rat brev.

Underrättelseförfarandet vid 1975 års allmänna fas— tighetstaxering anses ha fungerat i stort sett bra. Någon kritik mot att underrättelserna inte var undertecknade har inte framförts. Däremot har viss kritik framförts mot en standardformulering i det slutliga beslutet.

Kommittén anser att det nuvarande systemet har stora fördelar och synes kunna tillämpas i huvudsak även

i stora delar vid 1981 års fastighetstaxering.

Vissa justeringar bör emellertid göras. Kommittén vill i detta hänseende särskilt ta upp två frågor. Den ena gäller huruvida fastighetstaxeringsnämndens omprövade beslut skall sändas i rekommenderat eller i vanligt brev. Den andra berör behovet av underskrift i sam—

band med maskinellt framställda underrättelser som

innehåller standardtexter för nämndens beslutsmoti— veringar. Dessa frågor behandlas utförligt i lag—

stiftningen till den nya organisationen för inkomst— taxeringen.

Vid inkomsttaxeringen gällde tidigare att nämnden först sände ut en underrättelse om ifrågasatt avvi— kelse från självdeklarationen i vanligt brev. Där— efter redovisades nämndens slutliga ställningstagande i rekommenderat brev. Detta skedde även om den skatt— skyldige inte lämnade några erinringar. I många fall var därför innehållet detsamma i de båda underrättel- serna. Enligt den nya ordningen skall nämnden sända ut beslut om skattskyldigs taxering i de fall man avvikit från deklarationen. Underrättelsen skall sändas i vanligt brev. Om den skattskyldige begär

ny prövning i nämnden beslutar denna antingen att vidhålla sitt tidigare beslut eller att åsätta taxe— ring med viss ändring i förhållande till tidigare beslut. Även dessa beslut sänds i vanligt brev. I särskilda fall får dock underrättelsen rekommenderas eller delgivas. Underrättelseförfarandet har på detta

sätt blivit både billigare och mindre omständligt.

När det gäller fastighetstaxeringen ligger det i ägarens intresse att få ett taxeringsvärde som han anser felaktigt omprövat så fort som möjligt. Ett snabbt beslut kan innebära att ett ändrat taxerings— värde kan användas redan när inkomstdeklarationen skall upprättas. Dröjer beslutet kan fastighets— ägaren däremot tvingas anföra besvär över sin inkomst— taxering hos länsskatterätten (fr.o.m. 1 juli 1979 länsrätten) om fastighetstaxeringen sedermera sätts ned. Det ligger alltså i fastighetsägarens eget intresse att han anför besvär så fort som möjligt

i de fall som skall överklagas. Det övervägande

antalet fastighetsägare torde också lämna sina

854 Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet, m.m. SOU l979:32 _? besvär i rätt tid. Det torde därför i praktiken inte finnas något större behov av att kunna fastställa exakt den dag då fastighetsägaren fick del av avvikel— sen. Med hänsyn härtill anser kommittén att under— I rättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut regel— ] mässigt bör sändas i vanligt brev. Liksom för in— ( komsttaxeringen bör försändelsen i särskilda fall få rekommenderas eller delgivas. Det bör ankomma på RSV

att lämna närmare anvisningar när detta bör ske.

Vid inkomsttaxeringen skall man i den nya organisa— tionen kunna använda standardtexter för taxerings— nämndernas beslutsmotiveringar. Underrättelserna skall då framställas maskinellt. Föredragande depar— tementschef uttalade i prop. 1977/78:181 s. 222—223 att standardtexter kan godtas men bara i den mån de korrekt återger det fattade beslutet. I vilken ut— sträckning sådana texter i praktiken kan komma till användning ansåg han inte vara helt klarlagt. Till dess detta skett ansåg han därför att föredragandena i nämnden bör beredas möjlighet att före utsändandet ta del av de maskinellt framställda underrättelserna för granskning av beslutsmotiveringarna. Departe— mentschefen såg det som en fördel även från den syn— punkten att kontroll samtidigt kan göras av att upp— gifterna i övrigt på underrättelserna stämmer med nämndens beslut. En sådan kontroll torde enligt hans mening inte behövas sedan systemet har intrimmats. Den var dock önskvärd i ett inledningsskede. I fråga on förslaget att slopa underskriften på underrättel— serna ställde sig departementschefen i princip positiv. Han ansåg att man inte utan vidare bör avstå från de vinster som ett maskinellt system ger. Framställande av underrättelserna med hjälp av ADB blir inte verkligt rationellt om inte utskrift och kuvertering kan ske i en följd utan avbrott för

sortering och ytterligare kontroll eller underskrift.

Att underskrift i ADB—system ersätts med upplysning

om vilken tjänsteman som kan svara på eventuella för- frågningar torde enligt departementschefen mottagarna i allmänhet ha förståelse för och inte tillmäta någon större betydelse. En oeftergivlig förutsättning för att man skall kunna avstå från underskrift var dock enligt departementschefen att handlingen inte behöver få den ytterligare granskning son1kan företas i samband med ett undertecknande. Eftersom underrättelserna i varje fall under ett inledningsskede skall kontrolleras av föredragandena bör de enligt uttalande i proposi— tionen samtidigt förses med underskrift. RSV skall sedan förfarandet har tillämpats något år redovisa

för regeringen vilka erfarenheter som har vunnits

och i vilken utsträckning det bedöms som möjligt att

slopa underskriften på underrättelserna.

I fråga om fastighetstaxeringen kan kommittén konsta— tera att systemet med maskinellt framställda under- rättelser utan underskrift fungerade i stort sett väl vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Det bör erinras om att underrättelseförfarandet för fastig— hetstaxeringen är olikt det som gäller för inkonst- taxeringen. Underrättelse vid inkomsttaxeringen sänds bara i de fall taxeringsnämnden avviker från skatt— skyldigs deklaration. Vid fastighetstaxeringen däremot sänds underrättelse för nämndens samtliga beslut om taxering. En annan viktig skillnad är att fastighets— taxeringsbeslutet motiveras med hjälp av belopp och koder medan däremot beslutsmotiveringarna för inkomst— taxeringen är löpande text med utrymme för stora

variationer.

Det är enligt kommitténs uppfattning i första hand kravet på ett korrekt återgivande av beslutet som gör att man för inkomsttaxeringen i början inte ansett sig kunna utnyttja systemet med maskinellt

framställda underrättelser fullt ut. Beslutsmotive— ringarna för fastighetstaxeringen består av belopp och koder som sällan kan misstolkas. Den osäkerhet

som det innebär att använda systemet med maskinellt framställda underrättelser gäller därför endast i liten utsträckning för fastighetstaxeringen. Ett annat skäl för att använda systemet är den stora mängd beslut det här är fråga om.

Frågan om hur utförligt de maskinellt framställda underrättelserna med standardtext behöver redovisa fastighetstaxeringsnämndens beslut har berörts av JO med anledningav klagomål över fastighetstaxerings— nämnders bristfälliga beslutsmotiveringar (JO:s ämbetsberättelse 1977/78 5. 292 ). JO anförde därvid bl.a. följande.

RSV har anfört att nänndernas uppgiftsskyldighet ökat und varje fastighetstaxering och att det skulle uppstå stora praktiska problem on datanässigt framställda underrättelser inte skulle kunna anses lämna tillräcklig motivering för åsatt taxeringsvärde. Enligt min mening ger också de data- mässigt framställda underrättelser son använts vid 1975 års fastighetstaxering i de flesta fall fastighetsägarna till— fredsställande motivering till åsatta taxeringsvärden. Någon anledning att frångå systenet HEÖ datamässigt framställda urderrättelser vid fastighetstaxeringar kan jag inte se. De klagonål son inkcnmit till JO visar enellertid att det tillämpade systenet varit alltför stelt för att tillgodose samtliga fastighetsägares behov av motivering.

RSV nämner i sitt yttrande hit att det kan ifrågasättas en inte ytterligare uppgifter borde finnas med i underrättelser on nämndens beshit. förslag av fonmlös infonnation redovisas också. Malngrens fall visar att det föreligger behov av dylika förbättringar av det nuvarande systemet.

Kommittén anser i likhet med JO att de maskinella underrättelserna vid 1975 års fastighetstaxering i de flesta fall gav fastighetsägarna tillräcklig in— formation. Det gäller särskilt småhus, hyreshus och jordbruksfastigheter, där redovisningen av de väsent— liga Värdefaktorerna (t.ex. standard, storlek, ålder)

i regel ger tillräckliga upplysningar om grunderna för besluten.

l 1 ( |

Däremot torde redovisningen av beslutet för industri— fastigheter inte ha varit helt tillfredsställande. För denna kategori anser kandttén att grunderna för beslutet i de flesta fall bör redovisas mer utförligt än vid 1975 års taxering. I vart fall bör såväl tillämpad värde—

ringsmetod som använda värdefaktorer redovisas.

I vissa fall bör kompletterande uppgifter lämnas ut— över dem som framställs maskinellt, t.ex. en motive— ring av hur eventuella säregna förhållanden har bedömts. I re— gel blir detta aktuellt först vid beslut efter erin— ringar från fastighetsägaren men kan också hemmas i underrättelse om det första beslutet om taxeringen. Som exempel kan nämnas beslut avseende vissa vattenfallsenheter. Gerunn eri utförligare beslutsredovisning, som underlättar för fastighetsägaren att förstå nämndens beslut, kan man undvika onödiga erinringar och besvär i fråga om fastighetstaxerings—

nämndens beslut.

När det gäller underrättelse om ett omprövat beslut

kan det ibland vara lämpligt att nämnden med hänsyn till vad som anförts i erinringarna lämnar kompletterande uppgifter ut—

över dem som kan framställas datamässigt. Då nämnden komplette— rar den maskinellt framställda underrättelsen med särskilda be- slutsgrunder bör underrättelse om dessa sändas till fastighets— ägaren tillsammans med den maskinellt framställda un— derrättelsen. Samma rutiner bör då tillämpas som vid

underrättelse om Skiljaktig mening.

Kommittén föreslår att ett maskinellt underrättelse—

förfarande utformas i enlighet med vad nu har anförts.

Bestännelserna härom bör tas in i 20 kap. 14, 18 octl 19 55 FTL.

Underrättelserna om fastighetstaxeringsnämndernas beslut bör även fortsättningsvis framställas maskinellt i huvudsak enligt vad som skedde vid 1975 års allnänna fastighetstaxering. Det be— hövs emellertid enligt kommitténs uppfattning ibland ytterligare information i underrättelserna för att klargöra beslutets inne-

26.2.4 Innehållet i beslut om taxering

Bestämmelser om vad fastighetstaxeringsnämndernas pre— liminära och slutliga beslut skall innehålla finns inte i TL. Däremot finns i 73 5 TK bestämmelse om vilka uppgifter i beslutetsomskall föras in i fas— tighetslängden. Denna skall särskilt uppta nämndens beslut om fastighetens beskattningsnatur, indelning

i taxeringsenheter, enheternas skattepliktsförhål— landen samt taxeringsvärde, delvärde och däri ingående värde, som enligt anvisningarna till 10 5 KL skall urskiljas och särskilt anges. I längden skall vidare enligt RSV:s närmare anvisningar anges grunderna för beslutet och övriga uppgifter om fastigheten för taxeringen. Enligt 152 och 154 55 TL skall lokal skattemyndighet underrätta fastighetsägarna om inne— hållet i fastighetstaxeringsnämndens preliminära och

slutliga beslut.

Innehållet i fastighetstaxeringsnämnds beslut är av naturliga skäl ett annat än det som innefattas i inkomsttaxeringsnämnds beslut. Vid fastighetstaxe— ringen bestäms inte bara taxeringsvärdet och beskatt— ningsnatur m.m. Också grunderna för dessa beslut fastställs. Dessa grunder är värdefaktorer, till— lämpliga riktvärden, arealer m.m. De redovisas i den omfattning som behövs för att ägaren skall kunna se hur taxeringsvärdet har beräknats. De uppgifter som innefattas i fastighetstaxeringsnämnds beslut och grunderna för detta och som redovisas till fas— tighetsägaren är därför betydligt flera än i fråga

om inkomsttaxeringen.

Kommittén anser att fastighetstaxeringsnämnds besluts— redovisning bör ha i stort sett den omfattning som f.n. anges i 73 5 TK. Innehållet i och grunderna förbeslutet bör anges i FTL. I enlighet härmed föreslår kommittén

att i FTL tasiJlbestämmelser av följande innebörd.

Fastighetstaxeringsnämnds beslut skall innehålla uppgifter om fastighets indelning i taxeringsen— heter, samt varje sådan enhets beskattningsnatur

och skattepliktsförhållande. Vidare skall för varje skattepliktig taxeringsenhet anges taxeringsvärdet

och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet. Även grunderna för beslutet skall redovisas. Detta gäller t.ex. uppgifter om värdefakto— rer och riktvärden. Om säregna förhållanden påverkat taxeringen skall detta anges. Tillsammans med beslutet skall även redovisas andra för taxeringen betydelse— fulla uppgifter t.ex. om nybyggnadsår och storlek för

varje byggnad, som utgör särskild värderingsenhet.

Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor, faller bort.

Arealuppgift skall i beslutet anges för varje taxe— ringsenhets totala, enskilt innehavda landareal. Arealen för lantbruksenhet anges därvid 1 hektar

med fyra decimaler. För övriga enheter anges arealen i kvadratmeter. Totalarealen för lantbruksenhet

delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värn

deringsenheter tas arealen med för varje sådan enhet.

Avrundning av arealen för ägoslag m.m. sker till hela

hektar. Areal som understiger 0,5 hektar redovisas inte särskilt. För tomtmark som ligger på lantbruks— enhet anges arealen i såväl hektar som kvadratmeter. Denna arealredovisning överensstämmer med den som enligt RSV:s anvisningar gällde vid 1975 års fas— tighetstaxering. För tomtmark på jordbruksfastighet

behövde dock inte arealen anges i kvadratmeter.

Liksom nu bör de lokala skattemyndigheterna under— rätta fastighetsägarna om nämndernas beslut. Myndig— heterna bör därutöver underrätta fastighetsägarna dn deras möjligheter att länna erinringar mot nämndens beslut. Vidare skall anges i vilka fall ny under— rättelse kommer att sändas ut. Upplysningar skall också lämnas om hur fastighetsägare anför besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut. Slutligen skall ägaren underrättas om Skiljaktig mening som anteck— nats i protokoll eller annan handling.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut och grunderna för dessa bör enligt vad som nu har angetts tas

in i fastighetslängd och stomme till sådan längd.

De nu föreslagna bestämmelserna bör tas in i 20 kap. 12—14 och 20 55 FTL.

26.2.5 Fastighetslängd

F.n. gäller att fastighetstaxeringsnämndens preli— minära beslut tas in i stomme till fastighetslängd. De slutliga besluten tas in i fastighetslängd. Nämn— dens beslut i fråga om byggnader på annans mark med ett värde understigande 5 000 kr. längdförs dock inte. Närmare föreskrifter om fastighetslängd meddelas av regeringen (150 5 2 mom. TL). I 73 5 TK ges detalj— föreskrifter om innehållet i längden enligt vad som

redovisas i avsnitt 26.2.4.

Kommittén anser att det materiella innehållet i längdföringsreglerna i stort sett bör vara oförändrat. Vissa justeringar bör dock ske när bestämmelserna förs över till FTL. I avsnitt 26.2.3 har kommittén före— slagit att ordningen med preliminära och slutliga beslut skall ersättas med en enhetlig form av beslut

om taxering. Bestämmelserna i FTL bör därför ange att

fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skall föras in i fastighetslängd och stomme till sådan längd.

Regeln att småbyggnader på annans mark inte skall tas upp i fastighetslängd infördes i samband med 1975 års allmänna fastighetstaxering och innebar ett lagfäs— tande av tidigare praxis. Denna åtgärd har medfört

arbetsbesparing för fastighetstaxeringsnämnderna och

de lokala skattemyndigheterna.

För fastighetstaxeringens del behövs inte uppgifter

om dessa byggnaderi.1ängden. Vid FoB 80 skall emeller— tid uppgifter om alla byggnader som innehåller bostads— lägenheter samlas in i samband med fastighetstaxe— ringen. För att detta skall vara möjligt krävs att byggnaderna finns redovisade i fastighetslängden. Kommittén har tidigare föreslagit att byggnader med ett värde understigande 10 000 kr. inte skall åsättas något taxeringsvärde. Detta gäller såväl då byggnad och tomt har samma ägare som då de har olika ägare. Enligt kommitténs uppfattning bör sådan byggnad om

den står på annans mark inte längdföras. Används en sådan byggnad till stadigvarande bostad bör den dock med hänsyn till FoB 80 tas upp i fastighetslängden.

Enligt 5 5 l mom.c) KL är staten tillhörig fastighet som används för försvarsändamål undantagen från skatteplikt. Kommittén har i avsnitt 7.4.4.1 föreslagit att detta undantag skall utvidgas till att omfatta samtliga försvarsbyggnader och mark till dessa. Om det på en i övrigt skattepliktig fastighet finns byggnad som används för försvarsändamål skall denna enligt reglerna om indelning i taxeringsenheter brytas ut och bilda en särskild taxeringsenhet. Av sekretess— skäl bör sådana byggnader inte redovisas i fastighets— taxeringslängden. Föreskrifter härom bör tas in i

20 kap. 20 5 FTL.

F.n. gäller att stommen till fastighetslängd sedan de preliminära besluten har blivit införda där, skall hållas tillgänglig under tio dagar på lämplig expedi— tion inom kommunen (152 5 TL). Denna bestämmelse gör det möjligt för fastighetsägarna att få information om fastighetstaxeringens resultat mera allmänt och att jämföra taxeringsvärdet på den egna fastigheten med värden på liknande fastigheter. En motsvarande regel bör tas in i 20 kap. 21 5 FTL.

Enligt 154 5 2 mom. TL skall fastighetslängden i bestyrkt avskrift läggas fram offentligen inom kom— munen i den ordning regeringen föreskriver. Detta skall ske under en tid av minst tre veckor före den 15 juni. Genom denna utställning underrättas fastig— hetsägaren om nämndens beslut och har möjlighet att anföra besvär om han så önskar. Utställningen ger också fastighetsägaren upplysningar om taxeringsut— fallet. Kommittén har inte funnit skäl till ändring av reglerna på denna punkt. Bestämmelserna föreslås därför bli överförda till FTL, varvid emellertid ut— ställningstiden bör ändras. Tidigare har kommittén föreslagit att underrättelse om nämndens omprövade beslut skall sändas ut senast den 15 juni. Med hänsyn härtill och till att juli är normal semestertid för- ordar kommittén att utläggningen sker under minst sex veckor före den 15 augusti. En bestämmelse härom

bör tas in som ett andra stycke i 20 kap. 22 5.

I 152 5 första och fjärde styckena samt 153 5 andra stycket TL finns bestämmelser om sändandet av dek— larationer'ochstomme till fastighetslängd mellan ordföranden och lokal skattenyndighet. Enligt kommit— téns uppfattning bör dessa ordningsregler inte tas

in i FTL utan i stället meddelas i verkställighets— föreskrifter.

Kommittén har i avsnitt 26.2.4 föreslagit vilka upp— gifter som skall innefattas i beslut du taxering enligt FTL. Förslaget överensstämmer i stort med vad som f.n. enligt 73 5 TK skall tas in i fastighets— längd och stomme till fastighetslängd. Enligt kommit— téns uppfattning bör de uppgifter som redovisas i

beslut om taxering tas in i fastighetslängden.

I längden bör även liksom nu föras in vissa uppgifter trots att de inte utgör en del av fastighetstaxerings— nämndens beslut. Detta gäller t.ex. sådana uppgifter som enbart är av intresse för folk— och bostadsräk— ningen. Någon uttrycklig bestämmelse härom bör inte tas in i FTL. I stället bör i lagen anges att rege— ringen eller den myndighet regeringen bestämmer med- delar närmare föreskrifter om fastighetslängd och stomne till sådan längd. Som exempel på sådana före— skrifter kan nämnas bestämmelserna om fastighets— längdens indelning. Enligt kommitténs uppfattning bör stommen till fastighetslängd upprättas för varje fastighetstaxeringsdistrikt. Fastighetslängd bör lik—

som f.n. upprättas församlingsvis.

F.n. får lokal skattemyndighet enligt 156 5 TL besluta om rättelse av fastighetslängd i det fall fastighets— taxeringsnämndens beslut om taxering inte förts in i längd inom föreskriven tid. Detsamma gäller om taxe— ring har införts i längden för annan fastighet än den taxeringen avsett, om taxering har blivit uppen— barligen felaktigt införd i längd eller anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig.

Lokal skattemyndighet får vidare besluta om rättelse i beslut om taxering om nämndens beslut har blivit oriktigt till följd av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen.

Myndigheten skall dock inte besluta om rättelse/om särskilda skäl föranleder att fastighetstaxerings—

rätten (länsrätten efter den 1 juli 1979) i stället bör avgöra frågan.

För att rättelse skall få göras måste anmärkning i fråga om felaktigheten ha gjorts till lokal skatte—

myndighet senast den 1 oktober under taxeringsåret.

Innan rättelse beslutas skall, om hinder inte möter, yttrande inhämtas från fastighetens ägare. Yttrande skall också, om det inte är överflödigt, inhämtas

från fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

Lokal skattemyndighet skall, om det inte är uppen— bart överflödigt, sända underrättelse till fastig— hetens ägare i rekommenderat brev rörande rättelse—

beslutet. Skattechefen och vederbörande kommun skall också underrättas.

Talan mot beslut om rättelse får inte föras särskilt. Däremot får talan föras mot taxeringen även i den del rättelsebeslutet avser. Regeringen meddelar när— mare föreskrift om förfarandet vid rättelse. Sådana

föreskrifter har meddelats i 76 b 5 TK.

Enligt kommitténs uppfattning ger bestämmelserna i 156 5 en möjlighet att snabbt och smidigt rätta uppenbara felaktigheter vid längdföring och i fastig— hetstaxeringsnämnds beslut. Denna möjlighet bör därför behållas. Vissa justeringar bör också göras

då reglerna förs över till FTL. Kommittén har tidi— gare föreslagit en förlängning av lokal skattemyndig— hets arbetsperiod i samband med allmän fastighets— taxering. Tidpunkten då anmärkning senast skall göras qn felaktighet bör därför anges till den 1 december

i stället för som nu den 1 oktober. Beslut om rättelse

bör i likhet med vad som gäller för fastighetstaxe— ringsnämndens beslut om taxering sändas i vanligt

brev.

Bestämmelserna om besvär över beslut om rättelse bör i princip vara oförändrade. En närmare redovis— ning av kommitténs överväganden i fråga om besvärs—

reglerna sker i ett senare betänkande.

De nu berörda reglerna bör tas in i 20 kap. 23 5 FTL.

27 KOSTNADER FÖR DEN ALLMÄNNA FASTIGHETSTAXE— RINGEN ÅR 1981

Kostnaden totalt förden allmänna fastighetstaxeringen kan beräknas till ca 210 milj. kr. Nedanstående sam— manställning ger en uppfattning om kostnadernas för— delning på dominerande poster. Beräkningarna är base- rade på kostnadsnivån år 1978.

Kostnadsberäkningarna grundas dels på föreliggande förslag till förfarande vid den allmänna fastighets— taxeringen år 1981 och dels på erfarenheter från tidiga— re allmänna fastighetstaxeringar. Den uppskattning som varit nödvändig vid beräkningarna grundar sig så långt det varit möjligt på det planeringsarbete som redan utförts. Detta gäller exempelvis kostnaderna för utbildning och blanketter. Kostnaderna för

LMV, Sveriges lantbruksuniversitet och skogs— styrelsen överensstämmer med kalkyler som upprättats i samband med överenskommelserna om medverkan i taxe—

ringsarbetet.

I beräkningarna har kommittén valt att inte särskilt beakta den medverkan i granskningsarbetet som förut— satts ske från den lokala skattemyndigheten, beroende på osäkerheten i omfattningen av denna medverkan. Kommittén har i stället räknat med granskning från ord— förandens sida i samma omfattning som vid 1975 års fastighetstaxering. Den kostnadsökning som granskning av den lokala skattemyndigheten medför synes kunna kvittas mot en ungefär lika stor kostnadsminskning

beträffande ordförandens arbete.

Jämförelser med den allmänna fastighetstaxeringen år 1975 kan vara av intresse utan att allt för långtgå— ende slutsatser bör dragas härav. Enligt tillgängliga uppgifter uppgick kostnaden för taxeringen år1975 till ca 52 milj. kr. Analyser av beräkningarna visar emel- lertid att uppgiften måste bedömas som osäker. Den verkliga kostnaden var väsentligt större. Det bör sär— skilt observeras att ersättningar för förtroendevalda ledamöter, som kostnadsberäknats till 34 700 000 kr.år 1981, inte ingår i den beräknade kostnaden för taxe—

ringen år 1975.

Skillnaden i övrigt mellan kostnaderna åren1975 a311981 kan till stor del förklaras av förändringarna i kost- nadsläget. Återstående del av skillnaden kan till väsentlig del härledas till de förändringar kommittén föreslagit i syfte att förbättra taxeringsresultatet. Särskilt kan här framhållas tidigareläggningen av förberedelsearbetet samt en utökad medverkan av lant— mäteriverket och anlitande av Skogsstyrelsen i ut—

vecklingsarbetet.

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 Sunna

LMV 1 300 000 1 500 000 31 850 000 10 650 000 45 300 000 Sveriges lant— bruksuniversitet 350 000 350 000 250 000 950 000 Skogsstyrelsen 3 725 000 4 085 000 200 000 8 010 000 RSV — systemering 30 000 440 000 330 000 800 000 - progrannering 600 000 500 000 1 100 000 Länsstyrelserna - ADB-bearbetningar 8 640 000 8 640 000 — beredning och

efterbehandling 400 000 400 000 — arbetsledning 1 680 000 1 680 000 Lokala skatte- nwndigheterna — beredning 18 000 000 18 000 000 — arbetsledning 700 000 700 000 Länsstyrelserna och lokala skatte— nyndigheterna ge— nensamt — regestering och

verifiering 4 500 000 4 500 000 Utbildning 2 800 000 2 000 000 4 800 000 Information 600 000 1 500 000 2 100 000 Blanketter 2 200 000 600 000 2 800 000 Handböcker 1 000 000 200 000 1 200 000

Kartor 1 000 000 4 000 000 5 000 000

1977/78 1978/79 1979/80 1980/81 Summa

Ersättningar — ordförande 6 000 000 37 000 000 43 000 000 — konsulenter 2 000 000 10 540 000 12 540 000 — sakkunniga 100 000 400 000 500 000 Ersättningar — förtroendevalda

ledanöter 7 000 000 27 700 000 34 700 000 Kostnader för nedverkan av allmänheten 200 000 1 300 000 2 500 000 Länsstyrelserna — kontaktmännen,

F18 512 000 3 400 000 2 560 000 6 472 000 — biträde, div. 1 300 000 900 000 2 200 000 RSV — kansli 600 000 600 000 600 000 800 000 2 600 000 — arbets— och

referensgrupper 50 000 50 000 50 000 150 000

Totalt 2 300 000 6 767 000 65 475 000 135 100 000 210 642 000

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

1 Reservation av ledamoten Jansson

Under rubriken beskattningsnatur i kap. 9 (4 kap. FTL) diskuteras frågor om fastighets beskattnings— natur. Enligt de bestämmelser som nu gäller skall fastighet taxeras som jordbruksfastighet om den an— vänds för jordbruk eller skogsbruk och som annan fastighet om den används för annat ändamål. Som huvudregel gäller att om fastigheten har en areal

om minst 5 ha produktiv mark skall fastigheten taxe—

ras som jordbruksfastighet.

Kommittémajoriteten menar att nuvarande regler har gett ett i huvudsak tillfredsställande resultat men konstaterar dock att gränsdragningen mellan jord— bruksfastighet och småhusfastighet har vållat pro- blem.

Enligt kommitténs uppfattning bör det vidare krävas att jord— eller skogsbruk av någon betydelse kan dri— vas på en fastighet för att den skall få beskatt— ningsnaturen jordbruksfastighet. Man har i betänkan— det diskuterat olika kriterier på när jord— eller skogsbruk av någon betydelse skall anses föreligga men har slutligen kommit fram till att det enbart är arealen av brukningsenheten som bör avgöra gränsdrag— ningen. Detta innebär att kommittémajoriteten trots den utveckling som uppenbarligen skett under senare år då det gäller jord— och skogsbruksdriften, utveck—

ling mot större enheter och rationellare bruknings—

metoder, inte funnit skäl att höja arealgränsen utöver

vad som nu gäller nämligen 5 ha produktiv mark.

Enligt min uppfattning är gränsen 5 ha allt för låg med hänsyn till den utveckling som ägt rum under se— nare år. Det är nämligen svårt att hävda att jord— eller skogsbruk av någon betydelse, med moderna bruk— ningsmetoder, skall kunna bedrivas på fastigheter med

så liten areal.

Erfarenheterna pekar i stället i den riktningen att dessa små jordbruksfastigheter i allt större utsträck— ning kommit att fungera som objekt för utnyttjande av underskottsavdrag vid beskattningen och att jord— och skogsbruket som sådant fått en allt mindre betydelse.

Då man numera räknar med att ett familjejordbruk bör innehålla betydligt större areal för att det i någon rimlig mån skall anses vara lönsamt för dess brukare är det enligt min uppfattning orimligt att fastighe- ter på 5 ha mark generellt skall taxeras som jord— bruksfastighet. I motsats till kommittémajoriteten anser jag att gränsen för att en fastighet skall få beskattningsnaturen jordbruksfastighet bör höjas från nuvarande 5 till 10 ha. Fastigheter under 10 ha bör

hänföras till beskattningsnaturen annan fastighet.

Efter prövning av lantbruksnämnden bör dock undantag kunna medges i de fall jordbruksfastigheten utgör ett betydande inslag i ägarens sysselsättning. Ettxnllkor

skall därvid vara att denne är bosatt på fastigheten.

Om småhus eller hyreshus med tomt ligger i omedelbar anslutning till lantbruksenhet med minst 10 ha åker— mark, betesmark och skogsmark skall bostadsbyggnaden med tomt ingå i lantbruksenheten och således taxeras

som jordbruksfastighet. Detta bör dock gälla endast om byggnaden ägs av lantbruksenhetens ägare och används som bostad av denne, arrendator eller dess arbetskraft.

2 Reservation av ledamöterna Hall, Jansson

och Malmber med instämmande av ex erten Hansson

Kommitténs majoritet anser att övervägande skäl talar för att den ovägda taxeringsnivån bör användas för att mäta relationen mellan taxeringsvärden och mark— nadsvärden vid de provvärderingar som sker för att

slutligt fastlägga taxeringsnivån.

I likhet med majoriteten anser vi att det i motiven bör klarläggas hur relationen mellan taxeringsvärden och marknadsvärden bör mätas och att valet i första hand bör stå mellan måtten ovägd taxeringsnivå och

ovägd köpeskillingskoefficient.

Carlegrim m.fl. har i den bilagda utredningen visat, att den ovägda taxeringsvärdenivån överskattar nivån på taxeringsvärdena i förhållande till marknadsvär— dena, om köpeskillingarna sprider sig kring marknads— värdena. Ju mer köpeskillingarna sprider sig kring marknadsvärdena desto större blir överskattningen. Den inverterade ovägda köpeskillingskoefficienten underskattar däremot nivån på taxeringsvärdena om taxeringsvärdena uppvisar en spridning kring den genomsnittliga nivån. Ju större denna spridning är

desto större blir underskattningen.

Nackdelen med den ovägda taxeringsvärdenivån är så- ledes att den kan ge en överskattning av taxerings— nivån och nackdelen med den ovägda köpeskillings— koefficienten att den kan ge en underskattning. Om spridningen i köpeskillingarna är lika stor som spridningen i taxeringsvärdena blir över— respektive underskattningen lika. Spridningen i köpeskillingarna kan dock bedömas vara större än spridningen i taxe— ringsvärdena eftersom fastigheternas aktuella belå—

ning påverkar köpeskillingarna och man vid fastig—

hetstaxeringen bortser från aktuell belåning och i stället utgår från en för fastighetstypen normal be-

låning.

Beträffande provvärderingar för villor, rad- och ked— jehus torde man kunna utgå från att de hjälpmedel som används (riktvärdekartor och byggnadsvärdetabeller) ger i stort sett helt riktiga värderelationer mellan olika fastigheter. Spridningen i köpeskillingarna blir då större än spridningen i taxeringsvärden. Be— träffande övriga fastighetstyper är kännedomen om de relativa spridningarna dålig men vi anser att det är sannolikt att spridningen i köpeskillingarna är större än i de vid provvärderingen uppskattade taxeringsvär- dena. Detta leder till att den ovägda köpeskillings— koefficienten är att föredra, eftersom den leder till en underskattning som är mindre än den överskattning

som skulle bli följden av den ovägda taxeringsnivån.

En annan fördel med att använda köpeskillingskoeffi— cienten är att den anknyter till det sätt på vilket man i andra värderingssammanhang vanligen redovisar förhållandet mellan marknadsvärdenivå och taxerings—

värdenivå.

En användning av de ovägda köpeskillingskoefficien— terna kan i vissa värderingsområden medföra något större höjningar av taxeringsvärdenivån än vad en tillämpning av den ovägda taxeringsvärdenivån skulle göra. De skillnader som skulle uppkomma på detta sätt är dock väsentligt mindre än de avvikelser från 75 % nivån som kan uppkomma t.ex. genom den föreslagna

klassindelningen.

Sammanfattningsvis anser vi således att den ovägda köpeskillingskoefficienten bör användas för att vid

provvärderingarna mäta relationen mellan de uppskatta—

de taxeringsvärdena och marknadsvärdena främst där— för att den kan förutsättas ge en mindre avvikelse

från "sann" nivå än den ovägda taxeringsnivån.

3 Reservation av ledamoten Lundgren

Varje fastighetstaxering måste uppfylla höga krav på noggrannhet och en rättvis bedömning av olika värde— påverkande faktorer. Konsekvenserna för samhället och i synnerhet för de enskilda medborgarna är mycket betydelsefulla. 1981 års allmänna fastighetstaxering skiljer sig naturligtvis inte från tidigare taxeringar i detta avseende. Betydelsen av 1981 års fastighets- taxering kan dessutom komma att vara ännu större, eftersom överväganden kommer att göras om att eventu— ellt införa någon form av "rullande fastighetstaxe—

ring".

Utgångspunkten för det arbete som redovisas i detta betänkande har varit höga krav på noggrannhet. Ett förstärkt lekmannainflytande och större möjlighet till medverkan i förberedelsearbetet för allmänheten

föreslås.

Under kommitténs arbete har möjligheten att utställa förslag till markvärdekartor, riktvärdetabeller etc. diskuterats, liksom ett eventuellt remissförfarande till olika organisationer som representerar fastig— hetsägare. Kommitténs majoritet har emellertid före— slagit att allmänheten ges tillfälle att ge synpunk—

ter genom ett mera "fritt förfarande".

Detta "fria förfarande" kommer med all sannolikhet att ge helt olika möjlighet för medborgarna att

redovisa synpunkter på förslagen till riktvärdeta—

beller, markvärdekartor m.m. Enligt min mening borde ett mera formaliserat förfarande därför användas. Principiellt är härvid utställningsförfarandet att föredra framför ett remissförfarande. I det senare fallet kan det vara svårt att finna de olika organi— sationer som kan anses företräda olika fastighetsägar— kategorier. Detta gäller i synnerhet småhusfastighe— terna.

Jag anser således att ett utställningsförfarande bör genomföras för att ge allmänheten större möjlighet att medverka i förberedelsearbetet. För att det skall vara möjligt att praktiskt genomföra ett sådant för— farande till en rimlig kostnad bör det förenklas jäm— fört med det alternativ som belysts i betänkandet. Utställning bör helst ske i varje komnun, men frågan om antalet utställningsplatser bör bedömas länsvis. Undantag från regeln om att utställning bör ske i varje kommun kan därvid godtas. I respektive utställ— ningslokal skall finnas en utförlig beskrivning av innebörden och utformningen av det utställda materia— let. Sakkunnig personal behöver däremot inte finnas tillgänglig i den utsträckning som angivits för den av kommittén belysta utställningsmodellen.

Genom ett förenklat utställningsförfarande garanteras varje fastighetsägare eller_organisation för fastig— hetsägare möjlighet att kunna ta del av det material som avses ligga till grund för fastighetstaxeringen.

4 Särskilt yttrande av experten Fridell

1. Val av värdebegrepp till grund för fastighets— taxeringen

snitt 2.2 fastighetstaxeringens betydelse. Tyvärr har där, vad gäller småhusen, schablonbeskattningen berörts endast översiktligt medan garantibeskattningen behandlats mera ingående. Schablonbeskattningens sto— ra betydelse för skatt och boendekostnader borde ha motiverat en mera utförlig behandling i detta avsnitt av betänkandet och 1 kap. 10, Allmänt om bestämmande

av taxeringsvärde.

I detta senare kapitel fastslår kommittén i avsnitt 10.2.1.3 utan närmare motivering, att marknadsvärdet liksom tidigare bör utgöra den allmänna värderings— grunden för taxeringen. Närmare bestämt skall taxe— ringsvärdet bestämmas till det belopp, som motsvarar 75 % av taxeringsenheternas marknadsvärde (lagtexten 5 kap. 2 5), varvid marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret (5 kap. 4 5).

Marknadsvärdena och därmed de efter denna grund be— stämda taxeringsvärdena varierar mycket kraftigt mellan olika orter, beroende på att efterfrågan på småhus och tillgången på fastighetsmarknaden av små— husfastigheter är mycket olika. I trakter med en överhettad småhusmarknad översteg taxeringsvärdet redan vid 1975 års taxering inte sällan taxeringsväi— dena för helt likadana hus i mera "normala" orter med 75 000 kr. eller mer. Vid 1981 års taxering kom— mer med stor sannolikhet sådana värdeskillnader att bli ännu större, kanske fördubblade, och dessutom

bli mera vanligt förekommande.

Så stora skillnader i taxeringsvärden leder vid nu gällande villaskatteregler till mycket stora skill— nader i skatt och boendekostnader. I den bostadspoli— tiska debatten har därför, bl.a. från Sveriges Villa-

ägareförbund, förts fram tanken att villabeskattning—

en för att undvika sådana skillnader i boendekostna— der borde baseras på ett "bostadsvärde" e.d., som varierar mellan olika orter i mindre utsträckning än marknadsvärdena och taxeringsvärdena. Det är troligt att sådana alternativa värdebegrepp kommer att dis- kuteras av kommittén i samband med behandlingen av det tilläggsuppdrag som kommittén fått att göra en översyn av villabeskattningen, Möjligheten av att kommittén då kan komma att finna, att ett annat vä:— debegrepp än de på marknadsvärdena grundade taxe— ringsvärdena kan behöva tas fram för att läggas till grund för villabeskattningen, borde ha omnämnts i betänkandet. Med nuvarande skrivning finns risk att felaktiga slutsatser dras om konsekvenserna av lag- förslaget i fråga om villaskatten och boendekostna—

derna.

2. Fastighetsägarnas medverkan i förberedelserna för fastighetstaxeringen

I 25 kap. av betänkandet behandlas i avsnitt 25.4 allmänhetens medverkan i förberedelsearbetet. Efter att ha avvisat två alternativ för sådan medverkan, utställningsförfarande och remissförfarande, har kommittén valt att rekommendera vad man benämnt

"ett mera fritt förfarande".

Som jag framhållit vid flera tillfällen i kommittén anser man inom småhusägarnas organisationer att det är mycket angeläget att'det tillskapas en möjlighet för fastighetsägarna och deras representanter att kunna påverka det för fastighetstaxeringen grundläg— gande materialet, markvärdekartorna och valet av

byggnadsvärdetabell, innan det fastställs av myndig— heterna. Frågan är av stor vikt ur principiella, psy—

kologiska och praktiska synpunkter.

Taxeringsvärdena har numera en så stor ekonomisk betydelse för den enskilde, att en möjlighet att rätta till förekommande felaktigheter och ojämn— heter i underlagsmaterialet närmast framstår som en ganska självklar demokratisk rättighet. Sådana fel och brister torde vara ofrånkomliga vid det scha— blonförfarande, som fastighetstaxeringen med nöd— vändighet måste utgöra, inte minst med hänsyn till den tidspress som föreligger vid förberedelsearbetet. Den utökning av fastighetstaxeringsnämndernas med— verkan i förberedelsearbetet, som kommittén före— slår, är värdefull men inte tillräcklig. Även om de flesta av fastighetsägarna antagligen inte konmer att utnyttja en sådan möjlighet att kunna påverka grundmaterialet, framstår den ändå såsom mycket värdefull också ur psykologisk synpunkt då det gäl— ler att undvika oberättigad kritik och misstro mot myndigheternas arbete. Men även från myndigheternas utgångspunkter borde det vara angeläget att få de fel och brister, som finns i materialet, tillrättade om det kan ske med någorlunda enkla medel. Jag an- ser därför att frågan om allmänhetens medverkan i förberedelsearbetet är av sådan vikt, att den bör behandlas i lagtexten. Där bör sålunda finnas ett stadgande med innebörd, att allmänheten skall bere— das möjlighet att under eller omedelbart efter ar— betet med riktvärdekartorna ta del av dessa och

framföra synpunkter på deras innehåll.

Givetvis bör denna medverkan från allmänhetens sida på detta stadium inriktas på frågor som är gemen— samma för fastigheterna inom ett värdeområde och alltså inte på varje enskild fastighets problem

och förhållande.

Då det gäller att praktiskt möjliggöra denna medver— kan i förberedelsearbetet finns flera alternativ för detta. I likhet med kommittén anser jag att ett for— mellt remissförfarande inte är praktiskt möjligt att genomföra i varje fall inte för småhusens del. Där— emot anser jag att ett enkelt utställningsförfarande både är genomförbart och leder till lägre kostnader än enligt kommitténs uppfattning. Jämfört med de totala kostnaderna för fastighetstaxeringen, över 200 miljoner kronor, är vidare kostnaderna för all— mänhetens medverkan så begränsade, att man inte med åberopande av kostnadsskäl bör avstå från sådan med— verkan. Enligt min mening torde allmänhetens medverkan

bäst ske på följande sätt.

1. En allmänt hållen informationsbroschyr om fastig- hetstaxeringen bör tillställas varje deklarations— pliktig. Donna broschyr bör innehålla information även om riktvärdekartorna och förklaringar till hur de skall tolkas. Den bör distribueras till fastig— hetsägarna vid lämplig tidpunkt under våren 1980.

2. Informationsmöten bör anordnas för grupper av fastighetsägare, geografiskt och med hänsyn till typ av fastighet, gärna i samråd med fastighetsägarnas organisationer. Härvid bör också uppgift lämnas om tid och plats för utställning av riktvärdekartor eller för motsvarande kontakter med arbetsgruppen inom fastighetstaxeringsnämnden (jfr punkt 3 nedan). Tid och plats för informationsmönna bör delges fas— tighetsägarna tillsammans med informationsbroschyren eller på annat lämpligt sätt.

3. Enkel utställning av riktvärdekartorna bör ske eller en motsvarande möjlighet finnas för fastighets— ägarna att vid direktkontakt med företrädare för ar—

betsgruppen inom fastighetstaxeringsnämnden få ta

del av och ge sin mening till känna om detta material.

Vad här föreslagits överensstämmer i sak till väsent— liga delar med vad kommittén rekommenderat inom ra— men för "ett mera fritt förfarande". Vad som främst brister i kommitténs förslag är emellertid att det enligt detta förslag till stor del överlämnas åt de verkställande myndigheterna att själva besluta om och på vad sätt fastighetsägarna skall beredas till— fälle medverka. Så exempelvis uttalas att "arbets— grupperna om de anser det lämpligt" bör kunna anord— na möten för allmänheten etc. Vidare sägs att "Det bör vara möjligt för myndigheterna att där det är lämpligt ordna ett förenklat utställningsförfarande beträffande vissa områden där värderingsfrågorna

är svårbedömda". De i motiven angivna riktlinjerna av detta slag är enligt min mening alltför lösligt

formulerade för att kunna godtas.

Jag anser därför som nämnts att det i fastighets- taxeringslagen bör klart uttalas att fastighets— ägarna skall beredas tillfälle medverka i förbere- delsearbetet och vidare att det i förarbetena och i form av tillämpningsanvisningar ges klara rikt—

linjer för hur denna medverkan skall ske.

E

3 Särskilt yttrande av ledamöterna Josefson, Lundgren och Stensson

Principen om att taxeringsvärdena skall bestämmas till en viss procentsats (75 %) av marknadsvärdet föreslås gälla vid 1981 års allmänna fastighets-

taxering, liksom tidigare.

Höjningen av taxeringsvärdena för jord— och skogsbruk vid 1981 års fastighetstaxering kan bedömas bli kraf- tig mot bakgrund av de stegrade marknadsvärdena för sådana fastigheter. Då taxeringsvärdena ligger till grund för beräkning av kapitalskatt kommer denna att skärpas väsentligt i de enskilda fallen om inga

justeringar görs.

För jord— och skogsbruk är det dessutom en väsentlig skillnad mellan marknadsvärdet och ett avkastnings— värde som utgår från normal drift och lönsamhet.

Enligt vår mening är det mot denna bakgrund nödvän— digt att reglerna för kapitalbeskattningen ändras så att orimliga ekonomiska och sociala konsekvenser inte uppstår till följd av 1981 års allmänna fastig— hetstaxering. Beslut om denna ändring bör fattas L god tid före den tidpunkt då taxeringsvärdena vinner laga kraft.

Kronologisk förteckning

'.0

10

11.

12. 13. 14. 15. 16.

17

18. 19. 20. 21.

22. 23. 24. 25. 26. 27. 28 29. 30. 31, 32.

Onwgwtnbwml—

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. S. Natuvmedel för makt-on. S. Reglonal laboratoneverksamhel. Jo. Avsklldhet och gemenskap mom knmlnalvården. Ju. Konsumennnflytande genom msyn7 H. Pollsen, Ju. Tandvården | bör|an av 80-(alet. S. Löntagarna och kapnahillväxten 1. Löntagarfonder — bakgrund och problemanalys. E. Lomagarna och kapnahillväxten 2. Den svenska förmögenhets- (Ordelnmgens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en Introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. E, Loniagarna och kapltalullväxten 3. Löner, lönsamhet och sohditet | svenska undusmföretag. Vinslbegreppet. Den lokala lonebuldnmgen och företagets vmster — en preliminär analys. E. Lomagarna och kapnalnllväxten 4. Lantbrukskooperanonen — Ideologi och verklughet. E. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangeheboken. Kn. Konkurs och rånen att ldka närlng. Ju. Naturvård och täktverksamhet. Jo. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo, Ökad sysselsättning. Fmansuella ef1ekter | offentliga sektorn. A. Kulturhistonsk bebyggelse » värd att vårda. U. Museuärnv'agar, U. Jaktvåfdsområden. Jo. Anhöriga, S. Plötslig och oväntad död — anhörigas sluklighet och psykiska reaktioner. S. Barn och döden. S.

Avglher | staten - nuläge och utvecklingsmönigheter. B. Svsselsännmgspolmk för arbete åt alla. A.

Nya namnregler. Ju.

Sjukvårdens Inre organlsauon » en idépromemoria. S. Svsselsäuningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. Barnolycksfall. S. Lonener och spel. H.

Lotterier och spel. Bulagor. H, Bättre kontakter mellan enskllda och mvndugheler. Kn. Fashghetstaxerlng 81. B.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. l4| Polisen. |6l Konkurs och rätten att idka na'ririg. 1 131 Nya namnregler. l25|

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga värd— och läkemedelskostnader. I II Naturmedel för iniektion.12| Tandvården I början av 130-talet. l7l Utredningen rörande Vissa frågor beträffande siukvärd I livets slutskede. 1. Anhöriga. l20| 2. Plötslig och oväntad död » anhörigas Sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [221 Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. |26l Barnolycksfall. l28|

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxteri. 1. Löntagarna och kapitaltillvaxten 1.Lontagarfonderbakgrund och problemanalys.18l 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets— fördelningens utveckling. Lontagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. 19| 3. Löntagarna och kapitaltillvaxten 3. Löner. lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster »en preliminär analysl 1014. Löntagarna och kapitaltillvaxten 4. Lantbrukskooperationen » ideologi och verklig- het. | 1 ll

Budgetdepartementet

Avgifter | staten » nuläge och utvecklingsmönigheter. |23l 1976 års fastighetstaxeringskomrnitté. 1. Fastighetstaxering 81. l32l

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse » värd att vårda. |17I Museiiärnvägar. | 181

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksarrihet. l3] Naturvärdskommittén. 1. Naturvård och taktverksamhet. Hål 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. |15l Jaktvärdsomräden. | 19l

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? |5l Lotteriutredningen. 1. Lotterier och spel. lZSl 2. Lotterier och spel. Bilagor. l30l

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter ioffentliga sektornl 161 2. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. l24l 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. |27l

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12l Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. l31|

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer | den kronologiska förteckningen.

__ _-_ch

. Hit i,” mH

.::-i.u; iii-. .'.1' ”| ” '

s'. .. . ; (' ..:: ] / ;; 1./'.//: