HFD 2017 not 25
Beslut den 26 september 2017 i mål 1054-17
Bakgrund
Enligt 3 § första stycket d lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt tas fastighetsskatt ut med 0,5 procent av taxeringsvärdet för elproduktionsenhet med undantag för bl.a. elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vindkraftverk. För sådan elproduktionsenhet tas fastighetsskatt enligt första stycket f i stället ut med 0,2 procent av taxeringsvärdet.
Av 3 § femte stycket framgår att skillnaden i fastighetsskatt kan utgöra stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse.
Med stöd av mindre betydelse avses enligt förordningen stöd som sammanlagt till ett enda företag inte överstiger 200 000 euro under en period av tre beskattningsår. Skatteverket har i ett ställningstagande uttalat att den lägre skattesatsen gäller under förutsättning att det sammanlagda stödet håller sig inom dessa ramar.
Wallenstam Vindkraft Vettåsen AB och Åmliden Vindkraft AB producerar och levererar el från vindkraftverk. För vart och ett av företagen överstiger skillnaden i skatt, beräknad enligt den högre respektive den lägre skattesatsen, 200 000 euro under beskattningsåren 2014–2016.
I ansökan om förhandsbesked frågade bolagen om 3 § femte stycket lagen om statlig fastighetsskatt innebär att fastighetsskatten för beskattningsåret 2016 ska beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet.
Skatterättsnämnden besvarade frågan nekande.
Yrkanden m.m.
Skatteverket överklagar förhandsbeskedet och yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen besvarar frågan med att fastighetsskatten ska beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet.
Bolagen bestrider bifall till Skatteverkets överklagande.
Skälen för avgörandet
Enligt 5 § lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor får, efter ansökan av en enskild, förhandsbesked lämnas i en fråga som avser sökandens skattskyldighet eller beskattning om det är av vikt för sökanden eller för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.
Bolagens fråga gäller vilken skattesats som ska tillämpas vid beräkningen av fastighetsskatten för ett visst beskattningsår.
Högsta förvaltningsdomstolen har i HFD 2014 ref. 74 slagit fast att förhandsbeskedsinstitutet är avsett för frågor som har betydelse för att fastställa underlaget för att ta ut inkomstskatt men inte för att räkna ut skatten sedan underlaget har fastställts. En fråga som enbart rörde beräkningen av den inkomstskatt som en enskild skulle betala för ett visst beskattningsår ansågs därför inte kunna prövas inom ramen för ett förhandsbesked. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning i fråga om fastighetsskatt. Skatterättsnämnden borde därmed inte ha prövat ansökningen. Förhandsbeskedet ska därför undanröjas och ansökningen avvisas.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen.
I avgörandet deltog justitieråden Nord, Knutsson, Classon , Andersson och Gäverth. Föredragande var justitiesekreteraren Ann Linders.
_______________________________________
Skatterättsnämnden (2017-02-08, Eng, ordförande, Pettersson, Lohela, Påhlsson, Werkell och Ärlebrant):
Förhandsbesked
3 § femte stycket lagen om statlig fastighetsskatt innebär inte att fastighetsskatten för vindkraftverken ska beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet.
Motivering
Fastighetsskatten på vindkraftverk sänktes den 1 januari 2007 från 0,5 procent till 0,2 procent. Bakgrunden var att fastighetsskatten på vindkraftverk ansågs hög i jämförelse med andra kraftverk. Det var endast kärnkraftverk som värderades högre per installerad kilowatt. Eftersom vindkraftsanläggningar inte kan producera energi kontinuerligt ansågs dessa missgynnas i förhållande till andra energianläggningar (prop. 2005/06:143 s. 33).
I samband med att fastighetskatten för vindkraftverk sänktes infördes i 3 § lagen om statlig fastighetsskatt ett nytt stycke av vilket det framgår att den sänkta fastighetsskatten kan utgöra ett stöd av mindre betydelse och således faller under EU-rättens regler för sådana stöd (a. prop. s. 44).
Frågan i ärendet är hur 3 § femte stycket lagen om statlig fastighetsskatt ska tolkas.
Av ansökan framgår att skillnaden mellan den högre fastighetskatten för annan elproduktionsenhet än taxeringsenhet för vattenkraft och vindkraft enligt 3 § första stycket d lagen om statlig fastighetsskatt och den lägre fastighetsskatten för vindkraftverk enligt punkten f samma lagrum överstiger det föreskrivna takbeloppet för de sökande bolagen. Av detta följer att de minimis-förordningen inte är tillämplig.
Det är möjligt att den lägre fastighetskatten för vindkraftverk uppfyller kriterierna för statligt stöd enligt artikel 107.1 EUF-fördraget och att anmälningsplikt därmed förelegat. Den frågan har dock ingen betydelse för Skatterättsnämndens bedömning av vilken procentsats för fastighetsskatt som de sökande bolagen ska erlägga.
Enligt Skatterättsnämndens mening framgår det klart av ordalydelsen i 3 § första stycket f att fastighetsskatten utgör 0,2 procent av taxeringsvärdet för elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vindkraftverk.
Bestämmelsen i paragrafens femte stycke medför ingen annan bedömning då bestämmelsen endast innehåller en upplysning om att den lägre fastighetsskatten för vindkraftverk kan utgöra ett sådant statligt stöd av mindre betydelse som får genomföras enligt de minimis-förordningen.
Dahlberg var skiljaktig och anförde:
[text här utelämnad]
Sammantaget kan det konstateras att uttaget av fastighetsskatt för vindkraftverk kan utgöra ett otillåtet statligt stöd, att i princip endast kommissionen har fördragsenlig behörighet att pröva om huruvida en åtgärd verkligen utgör otillåtet statligt stöd, att artikel 108.3 EUF-fördraget har direkt effekt och innebär att domstolar (som allmänna förvaltningsdomstolar) och myndigheter (som Skatterättsnämnden eller Skatteverket) i en medlemsstat inte får tillämpa sådana nationella regler som det kan befaras utgör otillåtet statligt stöd, samt att Skatterättsnämnden inte kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen om innebörden av EU-rätten.
Enligt min mening borde därför ansökan om förhandsbesked ha besvarats jakande. Det betyder i detta ärende att 3 § femte stycket lagen om statlig fastighetsskatt innebär att fastighetsskatten för beskattningsåret 2016 för enskilda vindkraftverk, som tillhör respektive sökande, ska beräknas till 0,5 procent av taxeringsvärdet.