MIG 2007:18

Domskäl

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2006-10-02, ordförande Axelson), yttrade: Till grund för Migrationsverkets beslut ligger bestämmelser som gällde enligt den äldre utlänningslagen (1989:529). Enligt övergångsbestämmelserna till den nu gällande utlänningslagen (2005:716) upphörde den äldre lagen att gälla den 31 mars 2006, samtidigt som den nya lagen trädde ikraft. Målet skall därför prövas i enlighet med den nya utlänningslagen.

Av 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är nära anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning här i Sverige, om han eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i hemlandet.

Det särskilda beroendeförhållandet kan vara uppfyllt om släktingarna har levt i samma hushållsgemenskap omedelbart före den härvarandes flyttning till Sverige och ansökan om familjeåterförening ges in relativt snart efter det att den härvarande har bosatt sig här. Även andra faktorer såsom släktskapet, sökandes civilstånd och ålder kan vägas in vid bedömningen av om ett särskilt beroendeförhållande finns. Hushållsgemenskapen och beroendeförhållandet skall ha förelegat i hemlandet. Tidpunkten för den härvarandes bosättning i Sverige skall avse det tillfälle då denne fått permanent uppehållstillstånd (se bl.a. prop. 2004/05:170 s. 181).

I 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen anges att uppehållstillstånd, när det finns synnerliga skäl, också i andra fall än som avses i första och andra styckena får beviljas en utlänning som på annat sätt har särskild anknytning till Sverige. Kravet på synnerliga skäl innebär att det skall röra sig om ömmande och udda situationer för att uppehållstillstånd skall beviljas. Ett exempel på när det kan finnas synnerliga skäl på grund av särskild anknytning är när en förälder som inte ingått i det härvarande barnets hushållsgemenskap vill förenas med sitt barn. I dessa fall skall hänsyn tas till förälderns ålder, beroendeförhållanden och försörjningsmöjligheter samt omständigheter av humanitär art (prop. 2004/05:170 s. 277).

Av utredningen i målet framgår att A tillhörde samma hushållsgemenskap innan dottern lämnade Somalia 2002. Enligt migrationsdomstolens mening kan A:s ansökan om familjeåterförening i februari 2004 emellertid inte anses ha getts in relativt snart efter det att dottern fick permanent uppehållstillstånd i Sverige i februari 2003. A har hos migrationsdomstolen lämnat en förklaring som till viss del förklarar dröjsmålet, Migrationsdomstolen finner dock, med beaktande av bl.a. det faktum att sonen Abdi avled år 2003, att A inte har förmått göra sannolikt att det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan A och dottern som fanns redan i hemlandet. Förutsättningar saknas därmed att bevilja A uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen. A har anknytning till Sverige genom sin dotter B. Oavsett utgångspunkt är givetvis omständigheterna i målet ömmande. Den omständigheten att en förälder kräver omvårdnad i ett visst skede av sitt liv kan emellertid inte betraktas som udda på ett sådant sätt att synnerliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd föreligger med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Då det inte heller föreligger någon annan grund för att bevilja uppehållstillstånd skall överklagandet avslås.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-04-20, Wahlqvist, Ullman och Bjernelius Lundahl, referent), yttrade: Fråga i målet är om A skall beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin i Sverige bosatta dotter enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen.

Frågor om uppehållstillstånd för nära anhöriga utöver kärnfamiljen regleras i 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen. Av bestämmelsen framgår att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som på något annat sätt än som avses i 3 § eller i denna paragraf (make, maka, sambo eller barn), är nära anhörig till någon som är bosatt eller som har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige, om han eller hon har ingått i samma hushåll som den personen och det finns ett särskilt beroendeförhållande mellan släktingarna som fanns redan i hemlandet.

Den nu gällande bestämmelsen i 5 kap. 3 a § utlänningslagen har delvis fått en ny utformning. Av förarbetena framgår att de ändringar som gjorts i bestämmelsen är avsedda att förtydliga den tidigare gällande ordningen och inte att införa några förändringar i sak (jfr prop. 2004/05:170 s. 276).

För att uppehållstillstånd skall kunna beviljas krävs att släktingarna har ingått i samma hushåll och att det finns ett särskilt visat beroendeförhållande mellan dem som innebär att de svårligen kan leva åtskilda. Kravet på beroendeförhållande kan vara uppfyllt om släktingarna har haft hushållsgemenskap omedelbart före den härvarandes flyttning till Sverige och ansökan om familjeåterförening görs relativt snart efter det att den härvarande bosatt sig i Sverige. Om dessa förutsättningar inte är uppfyllda torde det vara svårt att visa att något beroendeförhållande förelegat. Även andra faktorer, såsom släktskap, sökandens civilstånd och ålder kan vägas in i bedömningen av om ett särskilt beroendeförhållande finns (jfr prop. 1996/97:25 s. 113 och prop. 2004/05:170 s. 181).

Av tidigare praxis framgår att hushållsgemenskapen och beroendeförhållandet mellan släktingarna skall ha förelegat redan då de var bosatta i hemlandet. Som tidpunkt för den härvarandes bosättning i Sverige anses det tillfälle då denne beviljades permanent uppehållstillstånd (jfr prop. 2004/05:170 s. 181 och Utlänningslagen - Vägledande beslut, UN 350-97 och reg. 86-98).

Bevisbördan för att sökanden har levt i hushållsgemenskap med den person som är bosatt i Sverige ligger i princip på sökanden. Då det inte alltid är möjligt för sökanden att styrka sina påståenden, skall den beslutande myndigheten fatta beslut med utgångspunkt i vad som med rimlig grad av säkerhet kan bedömas vara de faktiska förhållandena (se prop. 1996/97:25 s. 114 och prop. 2004/05:170 s. 181).

Av handlingarna i målet framgår att A blev änka år 1989 och att hennes ende son avled år 2003. A har uppgett att hon och dottern B bott tillsammans fram till dess att dottern flyttade till Sverige 2002 för att här återförenas med sin make. Dottern beviljades permanent uppehållstillstånd i Sverige den 14 februari 2003. A ansökte om uppehållstillstånd den 4 februari 2004. A har uppgett att hon saknar släktingar i hemlandet och att hennes enda kvarvarande släkting är hennes dotter i Sverige.

Som ovan redogjorts för skall enligt fast praxis beroendeförhållandet ha förelegat vid den härvarandes flyttning till Sverige och ansökan om familjeåterförening måste göras relativt snart därefter. Ett beroendeförhållande som uppkommer efter den härvarandes flyttning till Sverige skall således inte medföra att tillstånd för familjeåterförening medges.

Migrationsverket har hos Migrationsöverdomstolen gjort gällande att det inte har förelegat någon hushållsgemenskap mellan A och hennes dotter fram till dess att dottern flyttade till Sverige 2002. A har inte anfört någon omständighet till stöd för att så skulle ha varit fallet. Migrationsöverdomstolen finner mot bakgrund härav att det inte är visat att det förelegat hushållsgemenskap mellan A och dottern B fram till dess att dottern flyttade till Sverige. Något beroendeförhållande i den mening som ovan redovisats är det således inte fråga om. Det beroende som finns torde i stället ha uppkommit efter det att A:s son i Somalia avlidit. Det saknas därför förutsättningar att bevilja henne uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § första stycket 2 utlänningslagen.

Fråga kvarstår då om A kan beviljas uppehållstillstånd i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 3 a § tredje stycket utlänningslagen, d.v.s. om det finns synnerliga skäl för ett sådant tillstånd.

I förarbetena till bestämmelsen anges att den är subsidiär till tillståndsgrunderna i första stycket (se prop. 2004/05:170 s. 183). Enligt Migrationsöverdomstolens uppfattning är bestämmelsen tillämplig för vissa anhöriga som inte helt uppfyller kraven för tillstånd enligt första och andra styckena (jfr MIG 2007:1).

Eftersom dottern B har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin i Sverige bosatte make och därmed saknar skyddsskäl i förhållande till Somalia ligger det närmast till hands att tillämpa bestämmelsens tredje stycke 3. Av denna framgår att när det finns synnerliga skäl får uppehållstillstånd beviljas, i andra fall än som avses i första och andra styckena, för utlänning som på annat sätt har särskild anknytning till Sverige.

I motiven till nya utlänningslagen anges att punkten 3 skall kunna tillämpas som ventil i varierande situationer (se prop. 2004/05:170 s. 184). Genom kravet på synnerliga skäl framgår att bestämmelsen är av undantagskaraktär samt att det skall röra sig om ömmande och udda situationer för att uppehållstillstånd skall beviljas (a. prop. s. 277).

Migrationsöverdomstolen konstaterar följande. A är 64 år och änka samt saknar anhöriga i hemlandet. Hon bor i Haregesha där hon hyr ett rum, och får sin försörjning genom pengar som hennes dotter skickar till henne. Hon har högt blodtryck. Det har inte framkommit några omständigheter som gör att A:s sociala, säkerhetsmässiga eller humanitära situation i hemlandet framstår som särskilt utsatt. Även om omständigheterna i målet får anses ömmande är de inte att anse som udda, då det förhållandet att äldre människor kräver omvårdnad i ett visst skede av sitt liv får betecknas som vanligt förekommande (jfr Utlänningslagen - Vägledande beslut, reg. 86-98).

Migrationsöverdomstolen finner mot bakgrund härav att det inte föreligger sådana udda och ömmande omständigheter som utgör synnerliga skäl för att bevilja uppehållstillstånd. Eftersom det inte heller i övrigt finns grund för att bevilja A uppehållstillstånd i Sverige skall överklagandet avslås. Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.