MIG 2008:27

Såväl föräldrarna som deras minderåriga barn har ansetts bundna av föräldrarnas nöjdförklaringar över Migrationsverkets avvisningsbeslut. Föräldrarnas överklagande till migrationsdomstolen har därför ansetts återkallat för samtliga familjemedlemmar.

Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen

A och B samt deras sex minderåriga barn C, D, E, F, G och H ansökte om asyl i Sverige vid Migrationsverket i Malmö den 6 juli 2006. Migrationsverket avslog ansökningarna den 23 augusti 2006 och beslutade att hela familjen skulle avvisas till Kroatien samt förordnade att avvisningsbeslutet skulle verkställas även om det inte vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet).

A och B överklagade beslutet till Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen, som den 22 september 2006 inhiberade verkställigheten av avvisningen. Den 19 december 2006 nöjdförklarade sig A och B avseende Migrationsverkets beslut om avvisning m.m. Den 20 december 2006 uppgav A och B att de ångrat sig och inte ville resa tillbaka till Kroatien. De uppgav bl.a. att de varit i chocktillstånd och inte förstått vad nöjdförklaringarna inneburit.

Domskäl

Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen (2007-06-29, ordförande Emanuelsson samt tre nämndemän) yttrade: - Nöjdförklaring - Det är ostridigt i målet att C, D, E, F, G och H inte omfattas av föräldrarnas nöjdförklaring. En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller utvisning kan förklara att han eller hon avstår från att överklaga beslutet eller domen i den delen (15 kap. 1 § utlänningslagen). En nöjdförklaring kan inte tas tillbaka (15 kap. 3 § utlänningslagen). - - - Av aktmaterialet framgår att A och B på erforderligt sätt informerats om nöjdförklaringens innebörd och verkningar. De är således bundna av denna. Vad de anfört i denna del ändrar inte denna bedömning. Oaktat att nöjdförklaringen inte innebär ett medgivande att beslutet skall verkställas blir emellertid konsekvensen av nöjdförklaringen att avlägsnandebeslutet får verkställas och verkställighetsförfarandet således sättas igång. Då C, D, E, F, G och H inte omfattas av nöjdförklaringen skall deras yrkande om uppehållstillstånd prövas i sak. - - - Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter - - - Migrationsdomstolen konstaterar att familjen vistats i Sverige illegalt och att illegal vistelse i princip inte skall tillgodoräknas som anpassning till svenska förhållanden. Det är emellertid naturligt att barn i många avseenden snabbare anpassar sig till nya förhållanden. Denna omständighet kan dock inte ensamt tillmätas avgörande betydelse utan måste vägas samman med övriga omständigheter i målet. Trots att den diskriminering och förföljelse de riskerar att utsättas för i Kroatien inte når upp till den nivå som krävs för att skyddsbehov skall anses föreligga, är den sammantaget med barnens allmänna hälsotillstånd och deras anpassning till Sverige, av sådan dignitet att …synnerligen ömmande omständigheter föreligger. Således skall avvisningsbeslutet avseende C, D, E, F, G och H upphävas och de skall beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Uppehållstillståndet bör vara permanent. Med anledning av att C, D, E, F, G och H beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige skall även avvisningsbeslutet avseende A och B upphävas och de beviljas uppehållstillstånd såsom varande deras vårdnadshavare. Även A och B skall beviljas permanent uppehållstillstånd.

En nämndeman var skiljaktig och ville avslå överklagandet.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, skulle fastställa Migrationsverkets överklagade beslut alternativt återförvisa målet till migrationsdomstolen för ny prövning. Till stöd för sin talan anförde Migrationsverket sammanfattningsvis följande. Av 15 kap. 3 § utlänningslagen framgår att en nöjdförklaring efter överklagande innebär att klaganden återtagit sitt överklagande. Vidare framgår att en ansökan om uppehållstillstånd m.m. skall anses ha återtagits genom nöjdförklaringen. Detta innebär att migrationsdomstolen inte haft något mål att pröva avseende A och B. Migrationsdomstolen har således inte varit behörig att pröva deras rätt att vistas i Sverige, än mindre att upphäva ett lagakraftvunnet beslut om avvisning. Migrationsdomstolen borde således ha avskrivit A:s och B:s överklagande. Det föreligger inte sådana synnerligen ömmande omständigheter som medför att C, D, E, F, G och H skall beviljas uppehållstillstånd.

A och B samt deras minderåriga barn bestred bifall till överklagandet och anförde sammanfattningsvis följande. De vidhåller sin uppfattning att de inte är bundna av de i målet aktuella nöjdförklaringarna. Migrationsverket var införstått med att de befann sig i en ”chockfas” på grund av det omedelbara omhändertagandet av döttrarna G och H. På grund av stadgandet om att en nöjdförklaring inte kan tas tillbaka är det av särskild vikt att den som avger förklaringen är fullt införstådd med dess innebörd och vilka konsekvenser förklaringen medför. Det har de inte varit. Att Migrationsverket uppger att verket anser att erforderlig information getts om nöjdförklaringens innebörd och verkningar är i sammanhanget inte tillräckligt. Utgångspunkten måste vara uppfattningen hos den som avgivit förklaringen. Nöjdförklaringarna avgavs den 19 december 2006 och redan dagen efter kontaktade de Migrationsverket och meddelade att de inte förstått nöjdförklaringarnas innebörd. Det framgår inte av Migrationsverkets journalanteckningar att verket i tillräcklig grad försäkrat sig om att de fullt ut förstått vad de undertecknat. Under alla förhållanden har de aktuella nöjdförklaringarna inte omfattat de minderåriga barnen, vilket migrationsdomstolen konstaterat i den överklagade domen.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-04-18, Svahn Lindström, A Jonsson, referent, och Bjernelius Lundahl), yttrade:

Enligt 15 kap. 1 § utlänningslagen kan en utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller utvisning förklara att han eller hon avstår från att överklaga beslutet eller domen i den delen (nöjdförklaring). I 15 kap. 2 § anges på vilket sätt en nöjdförklaring får avges.

Enligt 15 kap. 3 § kan en nöjdförklaring inte tas tillbaka. Om utlänningen har överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, skall utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sitt överklagande av beslutet om avvisning eller utvisning. Om utlänningen har ansökt om uppehållstillstånd, arbetstillstånd, resedokument, flyktingförklaring eller främlingspass, skall utlänningen genom nöjdförklaringen anses ha tagit tillbaka sin ansökan.

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande.

Migrationsverket beslutade den 23 augusti 2006 bl.a. att avslå A:s, B:s och deras sex barns ansökningar om uppehållstillstånd samt att avvisa dem till Kroatien. A och B överklagade beslutet till migrationsdomstolen. De förklarade sig därefter skriftligen den 19 december 2006 nöjda med Migrationsverkets beslut. Av blanketten avseende nöjdförklaring framgår bl.a. att innebörden av nöjdförklaringen är ett avstående från rätten att överklaga verkets beslut och att nöjdförklaringen inte kan tas tillbaka. Vidare framgår att tolkning vid tillfället skedde telefonledes genom Tolkjouren i Malmö.

Socialnämnden i Karlshamn beslutade, såvitt framgår av handlingarna, den 15 december 2006 att omedelbart omhänderta G och H med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

I Migrationsverkets journalanteckningar den 21 december 2006 anges bl.a. följande. Familjen uppgav den 19 december 2006 att de inte ville vara kvar i Sverige och att de ville ha Migrationsverkets hjälp med att resa hem snarast möjligt. A och B nöjdförklarade sig muntligen och skriftligen över verkets avvisningsbeslut och ansökte om bensinersättning för resan till Kroatien. De uppgav också att de förstod innebörden av sina nöjdförklaringar. Tolkning skedde genom Tolkjouren i Malmö. Eftersom resehandlingar var utfärdade för

A och tre av barnen samt för B och de tre övriga barnen överenskom verkets handläggare och makarna om att A och tre barn skulle åka till Malmö för att med hjälp av återvändandegruppen verkställas till Kroatien. B och tre barn skulle åka bil till Kroatien. Socialförvaltningen skulle, i närvaro av företrädare för Migrationsverket, möta B vid gränsövergången till Danmark och där överlämna barnen till honom. Makarna uppgav därefter den 20 december 2006 att de ångrat sig och inte ville resa tillbaka till Kroatien. B uppgav att han varit i chocktillstånd och inte förstått vad nöjdförklaringen innebar. Makarna ville därför återkalla sina nöjdförklaringar. Handläggaren erinrade makarna om att nöjdförklaringarna tillkommit på deras initiativ, att samtalet om nöjdförklaring pågått i över två timmar och att samtalet tolkats.

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

A och B uppgav i samband med att de nöjdförklarade sig att de hade förstått innebörden av detta. De biträddes telefonledes av tolk vid det aktuella tillfället. Med hänsyn till detta och till vad som i övrigt framkommit avseende omständigheterna vid tillfället för nöjdförklaringarna saknas - även med beaktande av vad A och B anfört - skäl att anse att de inte skulle vara bundna av de avgivna nöjdförklaringarna. Deras överklagande av Migrationsverkets beslut den 23 augusti 2006 skall därför anses vara återkallat.

Migrationsöverdomstolen har därefter att ta ställning till frågan om A:s och B:s nöjdförklaringar och därmed återkallelser av överklagandet även omfattar deras minderåriga barn.

I mål enligt utlänningslagen är det när det gäller barn under 18 år barnets vårdnadshavare, eller för ensamkommande barn dess ställföreträdare, som är behörig att överklaga ett beslut om avvisning och även att återkalla ett sådant överklagande. A och B har i egenskap av vårdnadshavare överklagat Migrationsverkets beslut om avvisning för såväl sin egen som för sina barns räkning. I målet har inte framkommit annat än att A och B var vårdnadshavare för sina barn också när nöjdförklaringarna avgavs.

A och B har, såvitt framgår, vid tillfället för nöjdförklaringarna inte gett uttryck för att dessa inte var avsedda att omfatta även barnen. Av vad som framkommit beträffande omständigheterna vid nöjdförklaringarna - bl.a. hur verkställigheten av avvisningsbeslutet var planerad att ske - finner Migrationsöverdomstolen att nöjdförklaringarna måste anses omfatta även makarnas barn. Överklagandet skall därför anses vara återkallat även beträffande barnen.

Migrationsdomstolen borde således ha avskrivit överklagandet i sin helhet i stället för att ta upp det till prövning i sak. Migrationsdomstolens dom skall därför upphävas, utom i den del som avser biträdesersättning. Av detta följer att Migrationsverkets överklagade beslut står fast.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen bifaller överklagandet och upphäver migrationsdomstolens dom utom såvitt avser besluten om ersättning samt fastställer Migrationsverkets beslut.