MIG 2010:2

Migrationsverket avslog den 13 juni 2008 A:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och beslutade att utvisa honom ur landet.

A överklagade beslutet till Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen, som i dom den 6 maj 2009 (ordförande Emanuelsson samt tre nämndemän) avslog överklagandet och upphävde utvisningsbeslutet. I sina domskäl anförde migrationsdomstolen bl.a. följande. A är varken att betrakta som flykting eller som skyddsbehövande i övrigt. Uppehållstillstånd på grund av anknytning ska inledningsvis vara tidsbegränsat. För att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska beviljas krävs att sökanden har giltigt pass. Det är ostridigt i målet att A saknar giltigt pass. Uppehållstillstånd på denna grund kan därför inte beviljas. Eftersom A saknar behov av skydd i Sverige, och då det inte finns någon annan grund för att bevilja honom uppehållstillstånd, ska hans överklagande avslås. Om A hade haft ett giltigt pass hade det på grund av hans arbete inte varit skäligt att han skulle ansöka om uppehållstillstånd utifrån. Av den anledningen finns det särskilda skäl att inte förena ett avslagsbeslut med ett beslut om utvisning.

A och Migrationsverket överklagade var för sig migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen.

Uppehålls- och arbetstillstånd

A yrkade att han skulle beviljas uppehålls- och arbetstillstånd. För det fall han inte beviljades uppehållstillstånd på grund av sitt skyddsbehov skulle han i vart fall beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd till den 31 december 2010 så att han gavs möjlighet att ansöka om A-pass när Iraks ambassad återupptog utfärdandet av pass. Till stöd för sin talan anförde A bl.a. följande. Han är i behov av skydd i Sverige och migrationsdomstolen har felbedömt situationen i Irak. Vidare synes migrationsdomstolen ha avslagit hans överklagande i dess helhet, inklusive den del som avser arbetstillstånd. Samtidigt anför domstolen att anledningen till att han inte behöver bege sig utanför Sveriges gränser för att ansöka om uppehållstillstånd är den omständigheten att han har ett arbete. Domen innebär att han, när domen har vunnit laga kraft, hamnar i en situation där han inte längre kan arbeta kvar på sin arbetsplats då han saknar arbetstillstånd. Han ska därför beviljas arbetstillstånd oavsett vad Migrationsöverdomstolen beslutar i frågan om uppehållstillstånd. Anledningen till att A för närvarande inte kan uppvisa ett pass är att Iraks ambassad i Stockholm sedan en tid tillbaka inte utfärdar nya pass. Skälet till detta är att ambassaden håller på att ändra system från G-pass till A-pass. Ambassaden kan inte närmare ange när man kommer att börja utfärda de nya passen. Möjligheten för honom att uppvisa ett giltigt pass ligger alltså utanför hans egen kontroll. Av Migrationsverkets yttrande framgår att Iraks ambassad numera har tagit fram en ny passhandling som uppenbarligen uppfyller kraven enligt utlänningsförordningen (2006:97). Det får därför på goda grunder förmodas att ambassaden inom rimlig tid kommer att återuppta utfärdandet av passhandlingar. Det råder ingen tvekan om att A skulle beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin sambo och sin son om han återvände till Irak och där skaffade sig en passhandling samt lämnade in en ansökan om uppehållstillstånd till svenska myndigheter. Förutom att en sådan resa skulle vara förenad med livsfara för honom skulle den med automatik leda till att han blev av med sin anställning och därmed förlorade möjligheten att försörja sin familj.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. A har inte gjort sannolikt att han har ett individuellt och konkret skyddsbehov. Hans uppgifter i detta avseende är vare sig tillräckliga eller trovärdiga. Det finns inte skäl att göra undantag från huvudregeln i 5 kap. 18 § utlänningslagen att tillstånd ska vara beviljat före inresan i Sverige. Det finns vidare ett formellt krav på innehav av pass för vistelse i landet. Den kopia av ett S-pass som har getts in av A kan inte betraktas som en giltig passhandling. Ett S-pass är inte ens i original giltigt som pass i Sverige. Det saknas förutsättningar att bevilja A främlingspass. Det finns alltså ett formellt hinder mot att bevilja honom tidsbegränsat uppehållstillstånd, oaktat grunden för ett sådant tillstånd. Det saknas vidare laglig möjlighet att bevilja A arbetstillstånd utan att samtidigt bevilja honom uppehållstillstånd.

Utvisning

Migrationsverket yrkade för sin del att Migrationsöverdomstolen, med ändring av migrationsdomstolens dom, skulle fastställa verkets beslut om utvisning av A. Till stöd för sin talan anförde verket bl.a. följande. Migrationsdomstolen har utan laga grund upphävt verkets utvisningsbeslut efter det att domstolen avslagit A:s överklagande och konstaterat att det inte finns någon grund för att bevilja honom uppehållstillstånd. Efter att först ha avslagit överklagandet i dess helhet synes domstolen ex officio ha tagit upp frågan om att upphäva verkets utvisningsbeslut. Detta har gjorts utan lagstöd och utan hänvisning till något lagrum. Domstolen verkar ha gjort en extensiv tolkning av 8 kap. 16 § utlänningslagen. Bestämmelsen är emellertid inte tillämplig i fall där ett utvisningsbeslut redan har meddelats. Av förarbetena framgår att de situationer som bestämmelsen bl.a. tar sikte på är de där det framstår som sannolikt att den enskilde frivilligt kommer att lämna landet. Den syftar också på situationer då det är tveksamt om det skulle vara möjligt att tvångsvis verkställa ett beslut men där den enskilde sannolikt har möjlighet att på egen hand bege sig till ett annat land. Vidare kan domens rättsverkan ifrågasättas. Sedan domen vunnit laga kraft har A ingen rätt att vistas i Sverige, eftersom han varken har pass, visering eller uppehållstillstånd. Han har heller ingen rätt att fortsätta med sitt arbete. Om han påträffas av polisen vid en inre utlänningskontroll anses han vistas illegalt i Sverige och kan direktavvisas. Migrationsverket kan inte heller påbörja sitt arbete för att tillsammans med A planera dennes återvändande till hemlandet.

A bestred Migrationsverkets ändringsyrkande. Som grund för bestridandet anförde han i huvudsak följande. Migrationsverkets resonemang om tillämpligheten av bestämmelsen i 8 kap. 16 § utlänningslagen verkar utgå från en situation där ett utvisningsbeslut har vunnit laga kraft. Så är inte fallet när det gäller honom. Verkets beslut att utvisa honom har nämligen inte vunnit laga kraft, eftersom det överklagades till migrationsdomstolen. Den senares beslut att upphäva utvisningsbeslutet är att likställa med ett "initialt" beslut där avslagsbeslutet inte förenats med ett beslut om utvisning. Domstolens beslut får alltså anses vila på laga grund.