MIG 2019:23

AF ansökte den 10 november 2015 om asyl m.m. i Sverige. Som grund för sin ansökan angav han bl.a. att han vid ett återvändande till Afghanistan riskerar skyddsgrundande behandling från talibanrörelsen eftersom han flytt från en koranskola i Pakistan och uppfattas som en motståndare till dem.

Migrationsverket avslog den 25 oktober 2017 hans ansökan och beslutade att utvisa honom till Afghanistan. Som skäl för beslutet angav verket bl.a. följande. AF har inte gjort sin ålder eller underårighet sannolik. Han har gjort sannolikt att han är flykting i förhållande till sin hemort i provinsen Ghazni i Afghanistan. Migrationsverket bedömer dock att en internflykt till Kabul är både rimlig och relevant, och han är därför inte flykting och kan inte få uppehållstillstånd på den grunden. Han bedöms inte heller vara alternativt skyddsbehövande och omständigheterna i hans fall är inte synnerligen ömmande.

AF överklagade beslutet till migrationsdomstolen. Han ansökte även om uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå enligt 16 f § lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (tillfälliga lagen), och angav i sin ansökan att han studerar i gymnasieskolan.

Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2019-03-28, ordförande Tauson samt tre nämndemän), avslog överklagandet med i huvudsak följande motivering. AF är inte att betrakta som skyddsbehövande i utlänningslagens (2005:716) mening och kan följaktligen inte beviljas uppehållstillstånd, statusförklaring och resedokument på sådan grund. Det finns inte några synnerligen ömmande omständigheter och det strider inte mot ett svenskt konventionsåtagande att utvisa honom till Afghanistan.

Migrationsdomstolen avslog även AF:s ansökan om uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå med i huvudsak följande motivering.

Det är i målet ostridigt att AF uppfyller de krav som finns uppställda i 16 f § tillfälliga lagen. Frågan som då uppstår är om det finns skäl att vägra honom ett sådant uppehållstillstånd.

AF dömdes den 7 maj 2018 för våldsamt motstånd vid två tillfällen, olovlig körning, drograttfylleri samt ringa narkotikabrott, allt skett den 30 november 2017. Det finns alltså en lagakraftvunnen dom mot honom. Även om fängelsestraff inte har utdömts i AF:s fall innebär det inte att den brottslighet han har gjort sig skyldig till ska lämnas helt utan avseende vid en avvägning av de skäl som talar för respektive mot att bevilja honom uppehållstillstånd. Att det enligt förarbetena normalt bör krävas att det finns en lagakraftvunnen dom som avser ett fängelsestraff av inte alltför kort varaktighet innebär inte att det i alla fall måste ha utdömts ett fängelsestraff. I förevarande fall rör det sig om ett uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå, dvs. ett uppehållstillstånd som kan beviljas en specifikt avgränsad grupp utlänningar under vissa förutsättningar och först efter att det har konstaterats att det i ärendet finns varken skyddsskäl eller synnerligen ömmande omständigheter. De skäl som talar för att bevilja AF uppehållstillstånd är alltså inte av samma tyngd som de skäl som är aktuella när det är fråga om att bevilja uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl eller anknytning. Dessutom är den brottslighet som AF har gjort sig skyldig till - även med beaktande av att påföljden stannade vid dagsböter - av sådant slag att den bör tillmätas viss tyngd vid en avvägning.

Vid en sammantagen bedömning finner migrationsdomstolen att de skäl som talar mot att bevilja AF uppehållstillstånd väger tyngre än de skäl som talar för. Det finns därmed skäl att jämlikt 17 a § 2 tillfälliga lagen vägra AF uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.

AF överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle upphäva Migrationsverkets beslut om utvisning och bifalla hans ansökan om uppehållstillstånd. Han förde fram bl.a. följande. Det är ostridigt att han uppfyller de krav som uppställs i 16 f § tillfälliga lagen. Han är dömd för brott i Malmö tingsrätt den 7 maj 2018. Påföljden för de gärningar han dömdes för var dagsböter. Migrationsdomstolen har i den överklagade domen avslagit hans ansökan om uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå med hänvisning till undantagsbestämmelserna i 17 a § tillfälliga lagen. Domstolen har lagt den brottslighet som han dömts för till grund för bedömningen att de skäl som talar mot att bevilja honom uppehållstillstånd väger tyngre än skälen för. I förarbetena till utlänningslagen uttalar regeringen att det av rättssäkerhetsskäl normalt bör krävas att det finns en lagakraftvunnen dom som avser fängelsestraff av inte alltför kort varaktighet för att kunna vägra uppehållstillstånd på grund av utlänningens brottslighet (prop. 2004/05:170 s. 202 och s. 283-285). Det görs gällande att de gärningar som han dömts för inte är av sådan art och omfattning att de kan ligga till grund för att neka honom uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.

Migrationsverket ansåg att överklagandet skulle avslås och förde fram bl.a. följande. Regeringen har i förarbetena till vandelsbestämmelsen i 17 a § tillfälliga lagen hänvisat till 5 kap. 17 § utlänningslagen. Även om uttalandet i prop. 2004/05:170 om att det normalt bör krävas att det finns en lagakraftvunnen dom som avser ett inte alltför kort fängelsestraff skulle bedömas vara tillämpligt i ett fall som det nu aktuella, kan uttalandet inte tolkas så att det i alla fall måste ha utdömts ett sådant fängelsestraff för att kunna vägra uppehållstillstånd. Inte heller följer detta av uttalandets ordalydelse.

Den gemensamma påföljden för de brott som AF dömdes för bestämdes, på grund av hans uppgivna ålder vid gärningarna, till 80 dagsböter. Som angetts i förarbetena till 5 kap. 17 § utlänningslagen ska skälen för uppehållstillstånd vägas mot den aktuella brottsligheten och den eventuella övriga misskötsamheten. Sådana gymnasiestudier som nu är i fråga utgör inte något i sammanhanget starkt skäl för uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd bör i sådana fall kunna vägras även där det inte är fråga om brottslighet av allvarligare slag. Det har inte framkommit att AF har någon annan anknytning till Sverige än möjligheten till gymnasiestudier. Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer Migrationsverket att det sammantaget finns skäl att neka honom uppehållstillstånd.

AF fick möjlighet att svara på Migrationsverkets yttrande men hördes inte av.