MÖD 2000:57

ÖVERKLAGADE AVGÖRANDEN

Beslut intaget i Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-05-31 i mål nr M 19-00 och beslut i samma mål 2000-02-24, se bilaga A och B

KLAGANDE

Staten genom Vägverket, 202100-0639, 781 87 BORLÄNGE

Ombud

Verksjuristen MW

SAKEN

Avgift för prövning av vattenverksamhet

MILJÖÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Med upphävande av beslutet under punkten 3.5 i miljödomstolens domslut förordnar Miljööverdomstolen med stöd av 9 kap. 3 § förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken att den avgift för prövning som miljödomstolen beslutat den 24 februari 2000 skall jämkas och därvid sättas ned till etthundrafyrtiotusen (140 000) kr.

_____________________

YRKANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vägverket har yrkat att Miljööverdomstolen skall fastställa avgiften för prövning av ansökan om tillstånd för vattenverksamhet till 140 000 kr.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vägverket har anfört följande.

Den tillståndsprövade bron kan delas upp i två olika verksamheter, dels en som omfattas av definitionen av vattenverksamhet i 11 kap. 2 § miljöbalken, dels en som är att likställa med väg och som inte utgör vattenverksamhet. Avgift för prövning bör betalas endast för den del av bron som utgör vattenverksamhet. På grund härav, och med utgångspunkt i de uppskattade kostnaderna för anläggandet av respektive del av bron, yrkas att prövningsavgiften skall fastställas till 140 000 kr.

I förarbetena till miljöbalken beskrivs vad som enligt definitionen skall utgöra vattenverksamhet (prop. 1997/98:45 Del 2, s. 127 f.). Det anges bl.a. att byggandet av en bro över ett vattenområde inte är en vattenverksamhet, såvida inte bropelare eller landfästen anläggs i vattenområdet eller arbeten av andra skäl utförs i vattenområdet. Av förordningstexten (3 kap. 4 § förordningen [1998:940] om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken) får anses framgå att ett broföretag kan delas upp i olika verksamheter. Endast den del av bron som omfattas av definitionen av vattenverksamhet skall beläggas med prövningsavgift.

Den aktuella bron anläggs dels över Ångermanälven, dels på älvens västra sida. Brodelen över land har tillskapats av estetiska skäl och medför en tilltalande lösning med öppnare landskapsbild. Bron över land, från brostöd 1 till och med brostöd 3, anläggs inte i vattenområde och hade i stället kunnat anläggas som en vägbank. Alternativet på denna sträcka hade varit att bygga en väg med tillståndsprövning enligt väglagens bestämmelser. Vilket alternativ som väljs bör inte påverka prövningsavgiften för det sökta företaget.

Bron är totalt 488 meter lång. Kostnaden för utförandet av hela broföretaget uppgår till 80 milj. kr. Den del av bron som utgör vattenverksamhet är endast 337 meter lång. Kostnaden för utförandet av denna del uppgår till 55 milj. kr. Resterande del av bron, en sträcka på 151 meter, avser inte vattenverksamhet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Enligt 27 kap. 1 § första stycket miljöbalken och 1 kap. 1 § första stycket förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken (förordningen) skall avgift betalas för miljödomstols kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. I förordningen finns närmare bestämmelser om avgifter för bl.a. prövning av vattenverksamhet. Enligt 3 kap. 3 § första stycket förordningen betalas sådan avgift med grundavgift och tilläggsavgift. Grundavgiften skall enligt 3 kap. 4 § förordningen motsvara kostnaderna för utförandet av de delar av det ansökta företaget som avser vattenverksamhet och betalas enligt en i paragrafen intagen tabell. En miljödomstol får emellertid enligt 9 kap. 3 § första stycket förordningen i det enskilda fallet, med hänsyn till prövningens omfattning, tillsynsbehovet eller annan särskild omständighet, sätta ned eller efterskänka en avgift som har beslutats med stöd av förordningen. När det är fråga om vattenverksamhet skall prövningsmyndigheten, enligt paragrafens andra stycke, i samband med att handläggningen avslutas även utan yrkande pröva avgiftens skälighet enligt första stycket med särskilt beaktande av prövningens omfattning. Syftet med bestämmelsen i andra stycket är att prövningsmyndigheten i det enskilda fallet inte skall debitera en avgift som är påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaderna för prövningen (jfr prop. 1997/98:45 Del 1, s. 516 och Del 2, s. 286 ff. samt Naturvårdsverkets allmänna råd till förordningen, NFS 2000:8).

Miljödomstolen fastställde i beslut den 24 februari 2000 avgiften för prövning och tillsyn enligt miljöbalken till 240 000 kr. Miljödomstolen angav att beslutet fick överklagas särskilt. Ett sådant beslut får emellertid överklagas endast i samband med dom eller slutligt beslut i målet (jfr Miljööverdomstolens beslut 1999-11-30 i mål nr M 6183-99).

Miljödomstolen fastställde genom beslut i domen på nytt avgift för prövning av vattenverksamheten och då till samma belopp som enligt beslutet den 24 februari 2000. Av de i domen angivna skälen för beslutet framgår att miljödomstolen på nytt prövade avgiftens storlek enligt de grunder som anges i 3 kap. 4 § förordningen. Såsom de angivna bestämmelserna har utformats skulle miljödomstolen i samband med målets avgörande emellertid endast enligt jämkningsbestämmelserna i 9 kap. 3 § förordningen ha prövat den tidigare beslutade avgiftens skälighet. En omprövning enligt grunderna i 3 kap. 4 § förordningen kan ske först efter överklagande av det först meddelade avgiftsbeslutet.

Miljööverdomstolen uppfattar Vägverkets överklagande så att det tar sikte på både miljödomstolens beslut den 24 februari 2000 och det i domen intagna beslutet. Miljööverdomstolen skall därför pröva såväl riktigheten av den fastställda avgiften som om avgiften bör jämkas.

Den enligt reglerna om vattenverksamhet prövade bron över Ångermanälven bärs upp av bl.a. fem pelare. Två av pelarna är placerade i själva älvfåran medan de andra är placerade på land, två på den västra och en på den östra sidan om älvfåran. Vägverket har gjort gällande att den del av bron över land som bärs upp av de två bropelarna väster om älvfåran är att likställa med väg och därför inte utgör vattenverksamhet.

Som Vägverket framhållit utgör byggandet av en bro över vattenområde inte vattenverksamhet såvida inte bropelare eller landfästen anläggs i vattenområde. Om bron däremot är så utformad att den kräver byggande i själva vattenområdet är uppförandet av den att beteckna som vattenverksamhet enligt 11 kap. 2 § 1 p miljöbalken. Tillstånd för vattenverksamhet krävs därmed så snart byggandet till någon del berör vattenområde och oavsett hur omfattningen av detta byggande förhåller sig till det totala byggandet. Anläggandet av en bro som medför byggande i vatten är alltså ett företag som kräver tillstånd för vattenverksamhet.

Bron över Ångermanälven är såsom den har beskrivits i ansökan en odelbar helhet. Någon naturlig avgränsning mellan sådan del av brokonstruktionen vars uppförande kräver tillstånd för vattenverksamhet och övrig del finns inte. Enbart det förhållandet att vissa delar av bron befinner sig över land ger inte ledning för att särskilja delar av brokonstruktionen från andra. Miljööverdomstolen finner därför, lika med miljödomstolen, att prövningsavgiften skall beräknas på kostnaden för hela bron. Enligt 3 kap. 4 § förordningen blir avgiften i förevarande fall 240 000 kr. Avgiftsbeslutet den 24 februari 2000 skall därför inte ändras.

Fråga uppkommer då om avgiften med beaktande av prövningens omfattning kan anses vara skälig. Miljödomstolens prövning har endast innefattat sedvanliga åtgärder i ansökningsmål och det har såvitt framgår inte uppkommit frågor som krävt omfattande utredning. Med hänsyn härtill och då avgiften inte skall vara påtagligt högre än vad som motsvarar kostnaderna för prövningen, finner Miljööverdomstolen att avgiften bör jämkas till yrkade 140 000 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga C

Överklagande senast 2001-01-24

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Anders Holmstrand, referent, och Mats Dahl samt hovrättsassessorn Anders Lillienau.

Enhälligt.