MÖD 2001:1

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, vattendomstolen, dom 1997-11-07 i mål nr VA 42/97, se bilaga A

KLAGANDE

1. GS

2. SS

3. IS

MOTPARTER (Sökandena)

1. AP

2. SE

3. BA

4. Säljemar-Småmurens Samfällighetsförening, Box 1134, HSB Gävleborg, 801 35 GÄVLE

5. L-OS

6. EN

7. KL

Ombud

Advokaten TF

SAKEN

Ansökan om tillstånd till muddring i Iggö kanal, Gävle kommun, Gävleborgs län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av vattendomstolens dom i överklagad del ogillar Miljööverdomstolen sökandenas ansökan om tillstånd till muddring i Iggö kanal.

______________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

GS, SS och IS (S:s) har yrkat att Miljööverdomstolen skall ogilla ansökan om tillstånd till muddring i Iggö kanal.

AP, SE, BA, Säljemar-Småmurens Samfällighetsförening, L-OS , EN och KL (sökandena) har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

S:s har anfört huvudsakligen följande. Muddringsarbetena kommer att medföra försämrad vattenkvalitet och utslaget fiske. Det finns dessutom ingen kanal att återställa eftersom någon kanal aldrig har funnits. Vad sökandena benämner kanal utgör endast en naturlig avskiljning mellan fastlandet och Iggön, kallad Strömsundet. Kustutvecklingsprojektet som sökandena hänvisat till antogs år 1992. Inventeringen av länets fjärdar och grunda vikar gjordes år 1994. Den livliga båttrafik som kan förväntas med en inomskärsled kommer att negativt påverka fiskens lekplatser och möjligheter att överleva i sump. Fördelarna från allmän synpunkt med en småbåtsled torde vara mycket små då den endast gynnar ett fåtal intresserade. Eftersom det finns så många grynnor och stenar norr om Iggön, kommer de flesta som inte känner till vattnet mycket väl inte att färdas genom sundet.

Sökandena har hänvisat till vad som anförts vid vattendomstolen samt därutöver anfört huvudsakligen följande. Hela restaureringsföretaget syftar till att förbättra såväl fiske som vattenkvalitet och vattenomsättning. Den vattengrumling som muddringsföretaget medför är momentan och övergående. Grumlingen kommer att upphöra i stort sett när grävningen är slutförd. Den planerade rensningssträckan har genom torrläggning, uppgrundning och igenväxt över huvud taget inte en sådan naturkvalitet som kan bedömas som riksintresse. Sträckan utgör blott en synnerligen liten del av de omfattande områden utefter kusten vilka klassificerats vara av särskilt värde för naturvården. Detta intresse kan inte rimligen i någon avgörande mån − i vart fall inte med hänsyn till muddringsarbetets ringa omfattning samt den varsamhet och det samråd under vilket detsamma skall utföras trädas för när av de ansökta återställningsarbetena. I dag kan genomfart genom den befintliga vägtrumman under vägbron endast ske med stora svårigheter och vid extremt högt vattenstånd. Genomfart är då möjlig endast med kanoter och mindre båtar. Genom en muddring av Iggö kanal möjliggörs genomfart för kanoter, roddbåtar och liknande mindre båtar, må vara i begränsad omfattning. Muddringsföretaget skadar vare sig allmänna eller enskilda intressen, utan det uppkommer väsentlig nytta för allmänna intressen samt avsevärd nytta för enskilda intressen, bl.a. för ägare av fastigheter som angränsar till muddringssträckan.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljööverdomstolen har inhämtat yttrande från Naturvårdsverket. I övrigt är utredningen i allt väsentligt densamma som vid vattendomstolen.

Naturvårdsverket framhåller att området som berörs av muddringsprojektet är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Verket anför att området är värdefullt på grund av sin kransalgs- och mjukbottenvegetation samt som lek- och uppväxtområde för fisk. Naturvårdsverket framhåller att de flesta av landets kransalger är rödlistade, vilket motiverar särskild försiktighet i de områden där sådana alger förekommer. Vidare säger sig Naturvårdsverket dela länsstyrelsens bedömning att muddringsföretaget kan antas skada allmänna intressen och är oförenligt med områdets naturvärden. Med hänsyn till det berörda områdets naturvärden bör muddringsföretaget enligt Naturvårdsverket inte få genomföras.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Vattenlagen (1983:291, VL) har den 1 januari 1999 upphört att gälla och ersatts av bl.a. miljöbalken. Av 6 § första stycket lagen (1998:811) om införande av miljöbalken framgår att mål och ärenden som inletts före miljöbalkens ikraftträdande som huvudregel skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Av andra stycket samma paragraf följer dock att miljöbalkens bestämmelser om förfarandet skall tillämpas.

Sökandena har före miljöbalkens ikraftträdande ansökt om tillstånd till det av vattendomstolen tillståndsgivna vattenföretaget. Vattenlagens bestämmelser skall sålunda tillämpas vid bedömningen i sak (materiellt) av vattenföretaget, medan miljöbalkens regler skall tillämpas i fråga om förfarandet.

I målet är fråga om tillåtlighetsprövning av ett vattenföretag som har redovisats som en första etapp i ett återställande av Iggö kanal. Vattenföretaget, som skall prövas fristående, medför således inte att någon båtled återskapas mellan Iggön och fastlandet. En förutsättning för att en båtled värd namnet skall skapas är att Vägverket låter utföra en ny bro mellan Iggön och fastlandet. Av de skrivelser från Vägverket som sökandena har åberopat framgår att en landskapsarkitekt hos verket åtagit sig att verka för att en ny bro utförs på ett sådant sätt att en båtled kan förverkligas. Kostnad för en ny bro har beräknats till omkring en miljon kr. Någon finansiering av en ny bro är dock inte ordnad och något beslut från Vägverket att medverka i båtledsprojektet finns inte.

Förutom båtledsintresset har sökandena även angett en ökning av vattengenomströmningen i kanalen som syfte med företaget. Miljööverdomstolen konstaterar att det nu sökta vattenföretaget avser muddringsarbeten norr och söder om vägtrumman som går genom den allmänna vägen till Iggön. Av utredningen framgår att trummans inre lägsta nivå ligger på nivån för normalvattenståndet i Iggö kanal och att det således tidvis inte rinner något vatten genom trumman. Det kan härtill konstateras att även för att åstadkomma en påtaglig förbättring av vattengenomströmningen är en ombyggnad av bron erforderlig.

Enligt 3 kap. 1 § VL får ett vattenföretag inte komma till stånd om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna planeringssynpunkter. Vid tillståndsprövningen skall enligt vad som föreskrivs i paragrafen lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) tillämpas. I 2 kap. 6 § NRL föreskrivs bl. a. att mark- eller vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet, så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.

När det gäller att bedöma det aktuella företaget utifrån allmänna planeringssynpunkter och då även utifrån bestämmelserna i NRL, kan konstateras att vattenföretaget naturligtvis är förenligt med intentionen om en inomskärsled som redovisats i en fördjupad översiktsplan som antagits av Gävle kommun den 26 april 1993. I planen redovisas emellertid även att vattenområden vid Iggön är av riksintresse för naturvården. För fjärdarna såväl norr som söder om Iggön anges i planen att områden som utgör riksintresse skall skyddas mot åtgärder som kan skada områdenas värden. I frågan om en småbåtsled längs kommunens hela kuststräcka anges att verksamheter eller åtgärder som försvårar eller hindrar genomförande av småbåtsleden så långt möjligt skall undvikas. Härtill konstateras att en utbyggnad av småbåtsleden på vissa sträckor medför stora kostnader och att detta framför allt gäller om leden skall utföras mellan Iggön och fastlandet.

I den av kommunen antagna planen har någon närmare avvägning inte gjorts mellan det allmänna intresset av genomförande av småbåtsleden på sträckan mellan Iggön och fastlandet å den ena sidan och det allmänna intresset av skydd för naturvärdena i området å den andra. Kommunens byggnadsnämnd har i målet ställt sig positiv till ett genomförande av kanalprojektet, men särskilt markerat att nämnden uttalar sig utifrån sitt kompetensområde. Företrädare för miljövården i kommunen har motsatt sig ansökningen om muddring.

Det kan konstateras att samtliga myndigheter som har att bevaka naturvårdsintressen intagit ståndpunkten att muddringsföretaget inte bör få genomföras, varvid särskilt betonats att området som berörs är av riksintresse för den vetenskapliga naturvården. Någon egentlig utredning om effekterna av att genomföra muddringen föreligger inte och därmed inte heller om en båtled skulle kunna genomföras så att vattenområdenas kvaliteter från naturvårdssynpunkt kan bevaras på ett acceptabelt sätt. Det föreliggande materialet kan inte anses visa att en småbåtsled mellan Iggön och fastlandet är förenlig med de planeringsförutsättningar som gäller enligt NRL. Även om allmänna planeringsförutsättningar inte kan sägas utgöra ett definitivt hinder mot ett genomförande av Iggö kanal är förutsättningarna inte heller sådana att de ger stöd för att ett utförande av kanalen i dess helhet är godtagbart och lämpligt från allmän planeringssynpunkt.

En närmare prövning utifrån allmänna planeringssynpunkter av de mot varandra stående allmänna intressena som en småbåtsled resp. naturvärdena i området utgör kan endast göras i ett mål där det klarlagts att båtleden i sin helhet kommer att utföras om tillstånd ges. I det nu förevarande målet är endast fråga om prövning av muddringsarbeten på ömse sidor om den befintliga bron, som utgör hinder mot trafik med småbåtar, och vattenföretaget kan vid tillståndsprövningen inte tillgodoräknas några positiva effekter med hänvisning till en småbåtsled mellan Iggön och fastlandet.

De enda fördelar som det nu sökta vattenföretaget kan medföra är, såvitt utredningen ger vid handen, att ägarna till fastigheter längs kanalen får förbättrade båtfartsmöjligheter ut till rum sjö. Härtill kommer att olägenheter i övrigt på grund av uppgrundning och instängda vattenpartier i anslutning till fastigheter kan undanröjas. Med hänsyn till de negativa inverkningar för naturvården som enligt utredningen kan förväntas med anledning av det sökta vattenföretaget bedömer Miljööverdomstolen att skadorna och olägenheterna av företaget är större än fördelarna från allmän och enskild synpunkt. Hinder mot det sökta företaget föreligger därmed enligt bestämmelserna i 3 kap. 4 § VL. S:s talan skall därför bifallas och ansökningen om tillstånd till vattenföretaget skall, med ändring av vattendomstolens dom, ogillas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2001-02-09

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Rolf Lundmark, referent, miljörådet Lars Hydén, hovrättsrådet Mats Dahl och hovrättsassessorn Patrik Håkansson. Enhälligt.