MÖD 2001:30
Föreläggande om anslutning till avloppsanläggning-----En fastighetsägare förelades vid vite att ansluta sitt avlopp till en privat gemensam avloppsanläggning som drevs av en förening. Eftersom anslutningskostnaden var osäker och samverkan i föreningen byggde på frivillighet fann miljödomstolen att föreläggandet skulle upphävas. Miljööverdomstolen delade denna bedömning och tillade att tillsynsmyndigheten hade möjlighet att med ett föreläggande förbjuda utsläppet av BDT-vatten enligt 40 § och 7 § miljöskyddslagen och även förena föreläggandet med vite om inte fastighetsägaren dessförinnan visat att det var uppenbart att olägenhet inte skulle uppkomma.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-06-26 i mål nr M 508-99:5, se bilaga A
KLAGANDE
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Örebro kommun, Box 30700, 701 35 ÖREBRO
Ombud
Stadsombudsmannen HB
MOTPART
JG
Ombud
Advokaten BML
SAKEN
Vitesföreläggande enligt miljöskyddslagen (1969:387)
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen avslår överklagandet.
_________________________
YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Örebro kommun (nämnden) har yrkat att Länsstyrelsens i Örebro län beslut den 12 oktober 1999 (dnr 248-08090-98) skall fastställas.
JG har bestritt ändring.
Nämnden har till stöd för sin talan anfört i huvudsak samma omständigheter som vid miljödomstolen och tillagt följande. Eftersom några enskilda avloppsanläggningar inte kommer att tillåtas i området måste de facto samtliga fastighetsägare vara med i den ekonomiska föreningen. Detta innebär att föreningens ekonomiska stabilitet är tryggad.
JG har till stöd för sin talan anfört i huvudsak samma omständigheter som vid miljödomstolen.
Miljööverdomstolen meddelade den 30 mars 2001 prövningstillstånd.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Av utredningen i målet framgår att BDT-spillvattnet från JGs fastighet för närvarande leds via en infiltrerande ledning till ett dike som mynnar i Hjälmaren. Av 7 § miljöskyddslagen (1969:387) följer att det finns ett generellt förbud mot utsläpp i vattendrag, sjö eller annat vattenområde av avloppsvatten som härrör från tätbebyggelse och som inte undergått längre gående rening än slamavskiljning. Sådant utsläpp får endast ske om det är uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Det ankommer på utövaren - i detta fall JG - att visa att olägenhet inte uppkommer. Kan detta inte visas är JGs utsläpp av BDT-spillvatten olagligt och således otillåtet. Vid sådant förhållande har tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa med förbudsföreläggande enligt 40 § miljöskyddslagen och också förena föreläggandet med vite.
Vad gäller frågan om det vitesföreläggande om anslutning till den aktuella gemensamma avloppsanläggningen som utfärdats av nämnden har inget framkommit i målet som föranleder någon annan bedömning än den som miljödomstolen har gjort. Nämndens överklagande skall därför avslås.
Miljööverdomstolens dom får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Roland Halvorsen, referent, och Henrik Runeson samt tf. hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.