MÖD 2001:5
Rättegångskostnader i mål om föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken -----Frågan om rättegångskostnader i ett mål om tillsyn ska bedömas enligt förvaltningsprocesslagen, varför adressaten för tillsynsmyndighetens föreläggande inte har rätt till ersättning för rättegångskostnader.
RÄTTEN
Hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsråden Rolf Lundmark, referent, och Eva Wagner samt hovrättsassessorn Anna Tiberg
PROTOKOLLFÖRARE
Anna Tiberg, även föredragande
PARTER (ej närvarande)
KLAGANDE
Göteborg Säve Flygplats Aktiebolag, 556195-5823, 402 14 SÄVE
Ombud
Advokaten HLB
MOTPART
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 403 40 Göteborg
SAKEN
Rättegångskostnader i mål om föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Beslut om rättegångskostnader intaget i Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 1999-12-06 i mål M 406-99
__________________________
Föredraganden anmäler följande. Göteborg Säve Flygplats AB (bolaget) har överklagat det i miljödomstolens dom intagna beslutet genom vilket bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader avslagits. Bolaget har yrkat att ersättning för rättegångskostnader skall utgå såväl i miljödomstol som i Miljööverdomstol.
Länsstyrelsen har bestritt yrkandena.
Målet föredras, varefter Miljööverdomstolen fattar följande
BESLUT (att meddelas 2000-01-29)
Domskäl
Skäl
Miljööverdomstolen konstaterar att frågan om rättegångskostnader uppkommit i ett mål om tillsyn vilket inletts av länsstyrelsen under 1999. Miljöbalkens
regler är således tillämpliga i målet. Enligt 20 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken skall bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen tillämpas i målet, om inte annat följer av miljöbalken eller annan lag.
Bolaget har i första hand gjort gällande att rättegångsbalkens regler skall tillämpas i frågan om rättegångskostnader. Bolaget synes mena att regleringen i 25 kap.miljöbalken om rättegångskostnader och liknande kostnader är en sådan annan reglering som medför att förvaltningsprocesslagens regler inte gäller för rättegångskostnader. Vidare menar bolaget att den nu aktuella situationen - tillsynsmål beträffande miljöfarlig verksamhet - inte alls regleras i 25 kap. och att slutsatsen därav blir att rättegångsbalkens regler i stället skall tillämpas och att länsstyrelsen som tappande skall åläggas betalningsansvar.
När det gäller reglerna om rättegångskostnader i 25 kap.miljöbalken kan konstateras att ingen av bestämmelserna där särskilt reglerar kostnader i tillsynsmål. I 25 kap. 1 § miljöbalken föreskrivs visserligen att bestämmelserna i rättegångsbalken om rättegångskostnader inte skall gälla i mål om utövande av miljöfarlig verksamhet. Ett mål om tillsyn skulle visserligen kunna sägas handla om utövande av miljöfarlig verksamhet. Mot bakgrund av vad som sägs i förarbetena till 25 kap 1 § miljöbalken (prop. 1997/98 del II, s. 262) kan emellertid den slutsatsen dras att bestämmelsen närmast avser mål om tillstånd och inte om tillsyn. Någon reglering avseende rättegångskostnader i tillsynsmål finns inte heller i annan lag. Härav följer att bestämmelserna i 20 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken, dvs. förvaltningsprocesslagen, gäller fullt ut i mål om tillsyn.
I förvaltningsprocesslagen saknas regler om rätt till ersättning för rättegångskostnader. Som miljödomstolen redovisat i sin dom har emellertid i förvaltningsdomstolarnas praxis undantagsvis en part förpliktats att ersätta motpartens kostnader i målet och då så gott som uteslutande i mål där enskilda parter stått mot varandra. Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömning att skäl inte finns att utvidga denna praxis.
Bolaget har i andra hand, för det fall att förvaltningsprocesslagens regler skulle tillämpas, gjort gällande att länsstyrelsen genom försumligt agerande orsakat bolaget kostnader. Bolaget har härtill gjort gällande att förutsättningar finns att tillämpa rättegångsbalkens kostnadsbestämmelser analogt också då enbart en av parterna utgör enskilt subjekt i sådan fall då den enskilde åsamkats rättegång till följd av "onödig rättegång".
Utredningen ger inte stöd för att länsstyrelsen förfarit försumligt i den föreliggande processen på sätt att detta skulle kunna ge anledning till ersättning för processkostnad. De omständigheter som bolaget fört fram till stöd för ersättningsyrkandet synes närmast innefatta påstående om rätt till skadestånd på grund av felaktig eller oaktsam myndighetsutövning.
Slut
Miljööverdomstolen ogillar överklagandet.
Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.