MÖD 2002:16

Föreläggande mot konkursbo om efterbehandling av förorenad mark-----En lastbil tillhörande en enskild firma hade genom läckage av diesel förorenat mark. Efter att firman gått i konkurs stod fordonet kvar på platsen i ytterligare en månad. Lastbilen återtogs därefter av försäljaren då konkursboet förklarade att det inte hade några anspråk på fordonet. Den kommunala nämnden förelade konkursboet att efterbehandla marken. Miljööverdomstolen fann att konkursboet hade haft rådighet över lastbilen och alltså var adressat enligt 10 kap. 2 § miljöbalken. Vidare fann domstolen det skäligt att konkursboet fick stå för efterbehandlingen, bl.a. med hänvisning till att det inte var visat att den föroreningen som skett efter konkursutbrottet varit av begränsad omfattning. De begärda åtgärderna ansågs inte heller vara oförenliga med konkursen som likvidationsförfarande, då de var relativt begränsade till omfång och kostnad.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2001-07-13 i mål nr M 682-99,

se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och byggnämnden i Gällivare kommun, 982 81 GÄLLIVARE

MOTPART

FT

Ställföreträdare

Konkursförvaltaren, advokaten PÅ

SAKEN

Föreläggande enligt miljöbalken om efterbehandling av förorenad mark

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom fastställer Miljööverdomstolen Miljö- och byggnämndens i Gällivare kommun föreläggande av den 1 september 1999, MN 1999.201-427, med den ändringen att åtgärderna skall vara slutförda en månad från dagen för denna dom.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnämnden i Gällivare kommun (miljönämnden) har överklagat miljödomstolens dom och yrkat att den upphävs. Som grund för överklagandet har nämnden i huvudsak anfört att ansvarsreglerna i 10 kap.miljöbalken (MB) är oberoende av såväl vem som äger den förorenade fastigheten som konkursboets ekonomiska ställning. Miljönämnden har också kritiserat miljödomstolens resonemang som svårtolkat och oklart och menar att domen strider mot principen i 2 kap. 8 § MB om att förorenaren skall betala.

Konkursboet har bestritt ändring av miljödomstolens dom. Som grund för sin inställning har boet åberopat och i viss utsträckning vidareutvecklat vad som redovisats i den överklagade domen, i huvudsak enligt följande. Konkursboet och konkursgäldenären är skilda rättssubjekt. Ansvaret för att efterbehandla den förorenade marken vid Svensk Bilprovning i Gällivare åvilar gäldenären, FT i konkurs. Konkursboet har inte fortsatt driften av gäldenärens verksamhet. Det har inte heller i övrigt bedrivit någon verksamhet eller vidtagit någon åtgärd som bidragit till föroreningen av marken, vilket är en förutsättning för ansvar enligt 10 kap. MB. Förvaltningsåtgärderna i konkursen är dessutom avslutade. Konkursboet har också gjort gällande att ett eventuellt ansvar för efterbehandlingsåtgärder bör jämkas eftersom boet inte i något avseende har orsakat skadan. Dessutom saknar det tillgångar för att fullgöra de ålagda åtgärderna.

Miljööverdomstolen meddelade prövningstillstånd i målet den 18 december 2001.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen har inledningsvis att ta ställning till om konkursboet bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som bidragit till föroreningen och som medför ansvar för efterbehandling enligt 10 kap. 2 § MB.

Av konkursboets uppgifter och handlingarna i målet framgår att boet haft rådighet över den lastbil som orsakat föroreningen. Mot miljönämndens påstående om att konkursboet orsakat skadan kan inte boet anses ha visat att läckage av diesel från lastbilen inte till någon del skett efter konkursutbrottet. Vid sådant förhållande får boet anses ha vidtagit en sådan åtgärd som avses i 10 kap. 2 § MB. Konkursboet är därför ansvarigt för efterbehandling.

Enligt bestämmelsen i 10 kap. 4 § MB skall dock alltid en skälighetsavvägning göras när omfattningen av efterbehandlingsansvaret bestäms. Av bestämmelsen framgår att det bl.a. skall beaktas om en verksamhetsutövare visar att han bidragit till föroreningen endast i begränsad mån.

Miljööverdomstolen kan i målet inte finna att konkursboet har visat att den förorening som uppkommit efter konkursutbrottet varit begränsad på ett sådant sätt att det bör påverka bedömningen. Det saknas även i övrigt skäl att minska de krav som ställts genom miljönämndens föreläggande. Det är fråga om efterbehandlingsåtgärder som är relativt begränsade till omfång och kostnad och de kan inte anses vara oförenliga med konkursen som ett likvidationsförfarande. Sammanfattningsvis finner därför Miljööverdomstolen att miljö- och bygg-nämndens föreläggande bör fastställas. Tidpunkten för när åtgärderna skall vara utförda bör dock skjutas fram.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

_________________________

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås samt hovrättsråden Roland Halvorsen, referent, Henrik Runeson och Liselotte Rågmark. Enhälligt.