MÖD 2002:36
Miljösanktionsavgift vid förbränning av avfall-----Ett bolag hade eldat sitt avfall vid upprepade tillfällen direkt på marken utan att anmäla detta. Den kommunala nämnden påförde bolaget miljösanktionsavgift. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 (”Anläggning för förbränning eller annan sådan behandling av avfall….") i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. En anläggning har inte inrättats enbart därför att verksamheten bedrivits med viss varaktighet. MÖD upphävde beslutet.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2000-12-27 i mål nr M 352-00, se bilaga
KLAGANDE
Jakri Aktiebolag, 556234-4746, Köpmannagatan 7, 245 64 HJÄRUP
MOTPART
Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Staffanstorps kommun,
245 80 STAFFANSTORP
SAKEN
Miljösanktionsavgift
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Med ändring av miljödomstolens dom upphäver Miljööverdomstolen det av miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Staffantorps kommun den 20 juni 2000 (§ 97) meddelade beslutet att påföra Jakri Aktiebolag miljösanktionsavgift.
_________________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Jakri Aktiebolag (Jakri) har yrkat att miljö- och samhällsbyggnadsnämndens beslut om påförande av miljösanktionsavgift skall upphävas.
Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden har bestritt ändring.
Miljööverdomstolen meddelade den 17 augusti 2001 prövningstillstånd.
I målet har yttrande från Naturvårdsverket avseende verkets tolkning av begreppet "anläggning" enligt SNI-kod 90.004-3 i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd inhämtats. I yttrandet anför Naturvårdsverket i huvudsak följande. Begreppet "anläggning" är oklart, men kan endast anses tillämpligt om någon åtgärd har vidtagits i förväg för att bereda verksamhetsutövaren möjlighet att bedriva den aktuella verksamheten. Enbart en verksamhets varaktighet på en viss plats bör inte vara avgörande för bedömningen. Vidare kan syftet med anmälningsplikt förfelas om en vid tolkning av anläggningsbegreppet leder till att ett stort antal verksamheter med relativt ringa miljöpåverkan omfattas av anmälningsplikten.
Jakri har instämt i Naturvårdsverkets yttrande.
Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden har anfört att Naturvårdsverkets tolkning av anläggningsbegreppet inte är rimlig och att det inte kan krävas någon speciell anordning för att verksamheten skall omfattas av anmälningsplikt. I vart fall utgör de omständigheterna att Jakri vid upprepade tillfällen på en särskilt utvald plats gjort sig av med avfall, med något tungt fordon skrapat ihop eldningsresterna och därefter tillfört nytt avfall grund för att verksamheten skall anses ha skett på speciellt iordningställd plats och således omfattas av anläggningsbegreppet.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Miljööverdomstolen delar miljödomstolens bedömning att Jakri skall anses som utövare av den aktuella verksamheten.
Begreppet anläggning enligt SNI-kod 90.004-3 i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd får anses betyda att någon åtgärd av teknisk natur vidtagits för att möjliggöra den avsedda verksamheten. Enbart det förhållandet att en verksamhet bedrivits med viss varaktighet kan inte medföra att en anläggning inrättats. Räckvidden av begreppet anläggning framstår emellertid i sammanhanget som något oklar. Den legalitetsprincip som gäller på straffrättens område gör sig då i lika hög grad gällande här som inom straffrätten. Den enskildes skyldigheter måste vara så klart angivna att ingen tveksamhet råder om vilket handlande som utlöser ansvar. Mot bakgrund av det anförda finner Miljööverdomstolen att Jakri inte kan åläggas att utge miljösanktionsavgift för sin underlåtenhet att göra anmälan om den förbränning av avfall som förekommit. Beslutet om miljösanktionsavgift skall därför upphävas.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, Henrik Runeson, referent, och Liselotte Rågmark samt hovrättsassessorn Åsa Marklund Andersson. Enhälligt.