MÖD 2003:118

Ersättning för enskild va-anordning-----I målet var ostridigt att fastighetsägaren var berättigad till viss ersättning för den avloppsanläggning som blivit onyttig till följd av fastighetens anslutning till allmän va-anläggning. Fastighetsägaren hade överklagat till Miljööverdomstolen (MÖD) och yrkat att ersättningen skulle fastställas till ett högre belopp än vad Statens va-nämnd bestämt. Domstolen fann att med hänsyn till att kommunen så sent som år 1996 lämnat besked till fastighetsägaren om att dennes fastighet inte skulle omfattas av kommunens verksamhetsområde, hade fastighetsägaren haft fog för uppfattningen att investeringen i en enskild anläggning var befogad och att anläggningen skulle komma att användas under flera år. Även om anläggningen var enkel hade kommunen år 1996 lämnat tillstånd till den och då bedömt att den uppfyllde kraven ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Vid tidpunkten för anslutningen till den allmänna va-anläggningen hade anläggningen använts under fem år och det fanns inte anledning att anta annat än att den var av god kvalitet och att den hade en betydande återstående livslängd. MÖD ändrade Va-nämndens beslut och tillerkände fastighetsägaren ytterligare en viss ersättning, dock inte hela det yrkade beloppet.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Statens va-nämnds beslut 2002-10-24, BVa 51, i mål nr Va 35/02, se bilaga A

KLAGANDE

MH

MOTPART

Uddevalla kommun

Ombud

RW

SAKEN

Ersättning för enskild va-anordning

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen ändrar Statens va-nämnds beslut på så sätt att Miljööverdomstolen förpliktar Uddevalla kommun att till MH utge fyratusensjuhundratjugotvå (4 722) kr.

2. Uddevalla kommun skall ersätta MH för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med trehundra (300) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

MH har yrkat bifall till sin vid Statens va-nämnd (Va-nämnden) förda talan.

Uddevalla kommun har bestritt ändring.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Parterna har bestritt varandras yrkande.

Miljööverdomstolen avgör med stöd av 23 kap. 6 § första stycket första meningen miljöbalken målet utan huvudförhandling.

UTVECKLANDE AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt åberopat samma förhållanden samt utvecklat sin talan på samma sätt som vid Va-nämnden enligt vad som framgår av nämndens beslut. Härutöver har parterna tillagt i huvudsak följande.

MH

Hon har varken ifrågasatt att det i och för sig funnits ett behov av gemensamt avlopp eller att hon varit avgiftsskyldig. Däremot anser hon att den ersättning som kommunen har erbjudit henne för hennes va- anläggning är för liten. Va-nämnden har inte gjort den prövning som anges i 16 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar (va-lagen), utan har avstått från att besvara hennes påståenden. I stället har nämnden gjort en mycket summarisk skälighetsbedömning. – Va-nämnden har i sitt beslut anfört att hennes anläggning rent tekniskt kan användas under ytterligare lång tid. Genom att godta den av kommunen erbjuda ersättningen har nämnden dock bestämt att anläggningen har tjänat ut om fyra år. Fyra år är i sammanhanget ingen lång tid. Vidare har Va-nämnden uttalat att hennes avloppsanordning får anses som en primitiv avloppslösning. Förutsättningarna för infiltration på hennes fastighet är dock goda och hela dalen, från infiltrationsröret till stranden, utgör ett stort infiltrationsområde. – Va-nämnden har underlåtit att se till att utredningen blir så komplett som möjligt.

Uddevalla kommun

Ersättningen för den onyttigblivna anläggningen är inte ogenerös och i varje fall inte obillig. Ersättningen står inte i strid med gällande praxis. Va-nämnden har sett till att underlaget i målet är tillräckligt omfattande för ett rättssäkert avgörande. Avskrivningstiden är inte ett uttryck för hur länge anläggningen

rent faktiskt skulle kunna fylla sin funktion.

Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Ersättning för va-anläggning som blivit onyttig

I målet är ostridigt dels att MH är berättigad till viss ersättning för den avloppsanläggning som blivit onyttig till följd av att hennes fastighet anslutits till allmän va-anläggning, dels att kostnaden för den onyttigblivna anläggningen uppgått till 22 555 kr. Frågan i målet är om MH av kommunen skall erhålla ersättning med ett högre belopp än de 11 287 kr som redan tillgodoräknats henne genom reducering av anläggningsavgiften.

Uddevalla kommun underrättade år 1996 MH om att det område där hennes fritidshus är beläget inte skulle omfattas av kommunens verksamhetsområde och att fastighetsägarna inom detta område själva fick ansvara för lösning av va-frågan. Kommunens besked får anses ha gett MH fog för uppfattningen att investeringen i en trekammarbrunn med efterföljande infiltration var ekonomiskt motiverad och att hon skulle komma att använda va-anläggningen under flera år. Även om en trekammarbrunn med efterföljande infiltration är en relativt enkel va- anläggning skall det beaktas att kommunen år 1996 har lämnat tillstånd till anläggningen och sålunda bedömt att den uppfyllt de krav som kan ställas ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Anläggningen har besiktigats av kommunen och har då ansetts vara utförd i enlighet med tillståndet. Vid tidpunkten för anslutning till den allmänna va-anläggningen hade trekammarbrunnen använts under fem år. Det finns inte anledning att anta annat än att den var av god kvalitet och med en betydande återstående ekonomisk livslängd.

Vid en sammantagen bedömning finner Miljööverdomstolen att ersättningen för den onyttigblivna va-anläggningen skäligen kan bestämmas till 16 000 kr. Från detta belopp skall avräknas de 11 278 kr som MH redan erhållit i form av reducering av anläggningsavgiften.

Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen

MHs yrkande i Miljööverdomstolen har delvis bifallits och hon är därmed berättigad till ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. Hon har yrkat ersättning med 600 kr. Då hon inte fått full framgång till sin talan skall ersättningen jämkas. Miljööverdomstolen finner att Uddevalla kommun skall förpliktas att ersätta MH med hälften av det yrkade beloppet, dvs. 300 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2003-12-22

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Marinette Andersson, referent, och kammarrättsassessorn Malin Larsson. Enhälligt.