MÖD 2003:87
Utdömande av vite ----- Länsstyrelsen förelade en verksamhetsutövare att vid vite låta efterbehandla en täkt före visst datum. Efter överklagande ändrade miljödomstolen beslutet endast genom att sträcka ut tiden något. Efter fullgörandetidens utgång, ansökte länsstyrelsen om utdömande av vitet. Miljödomstolen avslog ansökan eftersom den första domen där föreläggandet fastställdes inte hade delgivits verksamhetsutövaren. Miljööverdomstolen delade den uppfattningen och anförde bl.a. att av rättssäkerhetsskäl bör kravet på delgivning i 2 § viteslagen inte bara gälla det ursprungliga vitesföreläggandet, utan även en dom som innehåller ett sådant föreläggande.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-03-14 i mål nr M 15-03,
se bilaga A
KLAGANDE
Länsstyrelsen i Västerbottens län, 901 86 UMEÅ
MOTPART
C-J.B.
SAKEN
Utdömande av vite
_________________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens domslut.
_________________________
YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Länsstyrelsen har yrkat att Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och återförvisar målet till domstolen för fortsatt handläggning.
C-J.B. har motsatt sig att Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens avgörande.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Länsstyrelsen
Miljödomstolens dom medför orimliga konsekvenser för länsstyrelsen och övriga tillsynsmyndigheter vid hanteringen av vitesförelägganden. Domen innebär att samtliga tillsynsmyndigheter, trots lagakraftvunna domar om vite, är skyldiga att delge miljödomstolarnas domar om vite innan ansökan kan göras, eftersom domstolarna inte ombesörjer en sådan delgivning. Detta försvårar och försenar tillsynen vilket inte kan stå i överensstämmelse med miljöbalkens intentioner. Från den 1 juli 2002 gäller att bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen skall tillämpas vid prövning av utdömande av vite efter särskild ansökan av myndighet (20 kap. 3 § miljöbalken). Motivet till ändringen var att samma förfarande vid ansökan om utdömande av vite skulle gälla som tiden innan införandet av miljöbalken. Det innebär att förfarandet skall vara skriftligt och ske på det sätt som vitesförelägganden normalt handläggs vid förvaltningsdomstolarna. Det kan inte vara lagstiftarens tanke att Länsstyrelsen ska delge miljödomstolens lagakraftvunna dom om vite för att Länsstyrelsen ska kunna ansöka om att döma ut vite. Något sådant krav ställdes inte av förvaltningsdomstolarna vid de prövningar av ansökan om utdömande av vite som gjordes enligt naturvårdslagen. I det nu aktuella fallet har C-J.B. aldrig invänt att han inte varit medveten om miljödomstolens dom den 8 augusti 2001 om vitesföreläggande. Hans uppgifter till miljödomstolen som finns antecknade i nu överklagad dom - att han lejt bort efterbehandlingen till sin son och därför trott att täkten varit iordningställd - visar tvärtom att han varit väl medveten om den tidigare domens innebörd.
C-J.B.
Miljödomstolens dom är riktig. Han motsätter sig att vara pilotfall i tillämpningen av förvaltningsprocesslagen.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
Frågan i målet är om föreskriften i 2 § viteslagen om att ett vitesföreläggande skall delges adressaten skall tillämpas inte bara beträffande det ursprungliga vitesföreläggandet utan också i fråga om det ändrade föreläggande som upptagits i en dom med anledning av att det förstnämnda föreläggandet har överklagats.
Som länsstyrelsen påpekar kan kravet på delgivning av en dom i vissa fall medföra att tillsynen enligt miljöbalken försvåras och försenas. Om det bara vore fråga om att tillgodose behovet av en effektiv tillsyn enligt miljöbalken, vore den ordning som länsstyrelsen förordar lämplig, nämligen att en lagakraftvunnen dom inte skulle behöva delges. I viteslagen eller dess förarbeten finns emellertid inget stöd för att underlåta att tillämpa föreskriften om delgivning i den aktuella situationen. Med hänsyn till adressatens rättssäkerhet bör enligt Miljööverdomstolens uppfattning kravet på delgivning upprätthållas också när det gäller domar som innehåller vitesföreläggande. Länsstyrelsens överklagande kan därför inte bifallas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast 2003-10-16
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Anders Holmstrand, Arne Kardell, referent, Lars Dirke och Marinette Andersson. Enhälligt.