MÖD 2004:23

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-10-02 i mål nr M 3070-03,

se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lerums kommun

Ombud: HE

MOTPART

Ekåsa Samfällighetsförening

SAKEN

Föreläggande om åtgärder avseende avloppsanläggning för fastigheterna ingående i Ekåsa samfällighetsförening i Lerums kommun

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har överklagat miljödomstolens dom och yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, fastställer Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.

Ekåsa Samfällighetsförening har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat samma grunder som i miljödomstolen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har åberopat ett yttrande från Naturvårdsverket.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolen delar underinstansernas bedömning att 26 kap. 19 § tredje stycket och 22 § första stycketmiljöbalken inte ger stöd för att förelägga en verksamhetsutövare att inkomma med förslag på åtgärder för att som i detta fall förbättra en avloppsanläggning. Miljööverdomstolen tar i stället upp till bedömning om det finns stöd i 26 kap. 9 § miljöbalken för att meddela föreläggandet. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 40 § i den upphävda miljöskyddslagen.

Enligt fast praxis på miljöskyddslagens tid skulle ett tillsynsföreläggande ange tekniska åtgärder eller de störningsnivåer eller begränsningsvärden som inte fick överskridas (se prop.1997/98:45 del I sid. 494 f). Det föreläggande som utfärdats i detta mål skulle inte ha accepterats enligt den praxis som gällde.

Frågan är om föreläggandet har stöd i 26 kap. 9 § miljöbalken. Det som skulle kunna tala för det är bestämmelsen i 2 kap. 2 § miljöbalken som inte hade någon motsvarighet i miljöskyddslagen. Den bestämmelsen ställer krav på kunskaper hos den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd.

Miljööverdomstolen anser att det, med hänvisning till kunskapskravet, inte kan krävas av föreningen att den enligt 26 kap 9 § miljöbalken skall redovisa förslag på åtgärder för att förbättra reningseffekten hos föreningens avloppsanläggning. Kravet på kunskaper är enligt Miljööverdomstolens bedömning så allmänt att det inte tar över de krav som från rättssäkerhetssynpunkt måste ställas på utformningen av ett tillsynsföreläggande. Av ett sådant föreläggande bör liksom tidigare klart framgå vad adressaten har att iaktta och det är tillsynsmyndighetens sak att precisera detta. Det finns däremot inte något hinder mot att förelägga föreningen enligt 26 kap.19 och 22 §§miljöbalken att redovisa det underlag som kan behövas för att tillsynsmyndigheten skall kunna ta ställning till vilka åtgärder som skall krävas av föreningen.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har i detta fall förelagt Ekåsa Samfällighetsförening att inom viss tid ”komma in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skall förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer”. Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan ett sådant föreläggande inte anses tillräckligt tydligt eller preciserat med avseende på vad föreningen faktiskt har att prestera.

Till följd av det anförda skall överklagandet således avslås.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås samt hovrättsråden Per-Anders Broqvist, referent, Arne Kardell och Liselotte Rågmark. Enhälligt.

___________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lerums kommun, 443 80 LERUM

MOTPART

Ekåsa Samfällighetsförening, att. CB, Dämsjövägen 11, 443 72 GRÅBO

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 16 juli 2003, dnr 505-30247-2002; se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken

Nbo: 108:6

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

__________

BAKGRUND

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Lerums kommun förelade i beslut den 26 mars 2002, § 38, Ekåsa samfällighetsförening vid ett vite om 200 000 kronor att senast fyra veckor efter delfåendet av beslutet till Miljö- och hälsoskyddsnämnden ha kommit in med förslag på hur föreningens avloppsanläggning skall förbättras så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer.

Efter överklagande från Ekåsa samfällighetsförening upphävde Länsstyrelsen i Västra Götalands län i det nu överklagade beslutet miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.

YRKANDEN M. M.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har överklagat länsstyrelsens beslut med yrkande att miljödomstolen med upphävande av länsstyrelsens beslut fastställer miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut. Nämnden har utvecklat grunderna för överklagandet enligt bl.a. följande. Skälet för överklagan är att nämnden inte delar länsstyrelsens uppfattning att beslutet fattats med stöd av felaktig paragraf samt en felaktig formulering. Miljöbalken lägger ett större ansvar än tidigare lagstiftning på verksamhetsutövaren att visa för tillsynsmyndigheten vilka åtgärder som krävs för att undanröja olägenhet för människors hälsa och miljön och för att visa att hänsynsreglerna i miljöbalken uppfylls. Av 2 kap. 1 § miljöbalken framgår att den sökande skall visa att hänsynsreglerna i miljöbalken uppfylls. Detta gäller även den som bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön. Det aktuella beslutet kan inte anses otydligt för motparten eftersom det i lagen framgår att tillstånd till anläggande av enskild avloppsanläggning krävs enligt 9 kap. 7 § miljöbalken samt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det finns formella krav på en ansökan om avloppstillstånds form och innehåll i 19 kap. 5 § miljöbalken. En samfällighetsförening, bestående av 13 fastigheter varav en skola, som driver en gemensam avloppsanläggning bedriver miljöfarlig verksamhet och klassas som C-objekt enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt kan betraktas som verksamhetsutövare. Sålunda omfattas samfällighetsföreningen av krav på egenkontroll över anläggningen och 26 kap. 19 § miljöbalken torde därför vara tillämplig på denna typ av verksamhet. C-objekt omfattas även av förordningen om egenkontroll.

DOMSKÄL

Miljödomstolen som delar länsstyrelsens bedömning avslår överklagandet.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär D).

Överklagande senast den 23 oktober 2003.

På miljödomstolens vägnar

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Joen Morales. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.