MÖD 2004:35

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2002-10-31 i mål nr M 258-01, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Billerud Aktiebolag (publ.), 556025-5001

Ombud

Jur.kand. UJ,

KLAGANDE

Naturvårdsverket, Blekholmsterrassen 36, 106 48 STOCKHOLM

SAKEN

Tillstånd för befintlig och utökad produktion vid Gruvöns bruk, Grums kommun, Värmlands län

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på följande sätt:

a) Villkor 3, första meningen, ändras till följande lydelse:

Den biologiska reningsanläggningen skall tas i drift senast vid utgången av år 2006.

b) Villkor 8 och 9 ändras till följande lydelse:

8. Svavelvätehalten i rökgaserna från sodapannan får som riktvärde* överskrida 10 mg/m3 (ntg) högst 5 % av drifttiden per månad.

9. Svavelvätehalten i rökgaserna från mesabränneriet får som riktvärde* överskrida 50 mg/m3 (ntg) högst 5 % av drifttiden per månad.

c) Villkor 12 ändras till följande lydelse:

12. Bullerbidraget från bolagets verksamhet får vid bostäder inte överstiga följande ekvivalenta bullernivåer som riktvärden.

Kvällstid och nattetid

(kl. 18.00 - 06.00) 50 dB(A)

Övrig tid 55 dB(A)

Den momentana ljudnivån nattetid som verksamheten ger upphov till vid bostäder får som riktvärde inte överstiga 60 dB(A).

Buller från nya och ombyggda delar av verksamheten som omfattas av detta tillstånd skall begränsas så att det som riktvärde inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än 40 dB(A) nattetid (kl. 22 - 06).

d) Villkor 14 skall ha följande lydelse:

14. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten gå igenom användningen av kemikalier i avsikt att byta ut miljöfarliga kemikalier mot sådana som bedöms vara mindre miljöfarliga.

Fr.o.m. år 2006 får det i produktionen inte användas sådana kemiska produkter för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för olägenheter för den yttre miljön p.g.a. dålig nedbrytbarhet, potential för akut och kronisk toxicitet och bioackumulering. Tillsynsmyndigheten får medge undantag från kravet på dokumenterad kunskap och anstånd från tidskravet i det enskilda fallet.

e) Punkten C.1. skall ha följande lydelse:

1. Introduktion av nya kemiska produkter som innehåller för verksamheten nya kemiska ämnen.

f) Punkten E.4 skall ha följande lydelse:

I fråga om miljöpåverkan av transporter: Möjligheterna att genom val av transportslag eller transportlösningar minimera miljöpåverkan från transporter.

g) Den provisoriska föreskriften P1, i vad den avser tiden fram till dess att den nya avloppsreningsanläggningen tagits i drift, skall ha följande lydelse:

Årsmedelvärde och gränsvärde avseende COD bestäms till 45 ton/dygn, årsmedelvärde och gränsvärde avseende SÄ bestäms till 9 ton/dygn samt månadsmedelvärde och riktvärde avseende SÄ bestäms till 10 ton/dygn.

h) Den provisoriska föreskriften P2 skall ändras så att orden ”vid kartering” utgår.

_________________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Billerud AB (bolaget) har yrkat att

1. tidpunkten i villkor 3 för idrifttagande av den biologiska reningsanläggningen ändras till utgången av år 2006,

2. villkor 8 och 9 skall gälla som riktvärden i stället för som gränsvärden,

3. villkor 12 avseende nya och ombyggda delar av verksamheten skall ändras och formuleras enligt följande:

”Tillkommande anläggningar skall utformas och utrustas så att bullerbidraget därifrån ej överstiger Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri",

4. i första hand de två sista meningarna i villkor 15 utgår, och, i andra hand, att sista meningen skall formuleras så att informationen skall innehålla alla för bolaget tillgängliga uppgifter om miljöegenskaper som nedbrytbarhet, toxicitet och bioackumulerbarhet,

5. delegationen C.1. i första hand utgår i konsekvens med förstahandsyrkandet ovan under 4. och i andra hand att delegationen inskränks till att avse införandet av nya kemiska produkter som innehåller för verksamheten nya kemiska ämnen,

6. delegationen avseende provisoriska föreskrifter i C.5. skall utgå,

7. miljöpåverkan av transporter inte skall omfattas av prövotiden (D.d.),

8. utredningsföreläggandet avseende att öka koncentrationen av torrsubstans i tjockluten till 80 % skall utgå (E.1.c.),

9. utredningsföreläggandet avseende selektiv katalytisk kvävereduktion alternativt skrubberteknik skall utgå (E.2.a.),

10. utredningsföreläggandet avseende minskad vattenförbrukning i pappersbruket och att därefter behandla återstående avloppsvatten genom biologisk rening, kemisk fällning eller på annat sätt skall utgå (E.3.b.),

11. utredningsföreläggandet avseende miljöpåverkan av transporter skall utgå (E.4.),

12. årsmedelvärdet och gränsvärdet avseende utsläpp av COD till vatten för tiden fram till dess den nya avloppsreningsanläggningen tas i drift skall vara 45 t/d och att begränsningsvärdena för suspenderade ämnen för tiden fram till dess den nya reningsanläggningen tas i drift i första hand skall utgå och i andra hand höjas till 9 respektive 10 t/d SÄ (GF/A) som gränsvärde och årsmedelvärde respektive riktvärde och månadsmedelvärde (P1).

Naturvårdsverket har yrkat att följande villkor skall föreskrivas för kemikalieanvändningen:

Fr.o.m. år 2006 får det i produktionen inte användas sådana kemiska produkter för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för olägenheter för den yttre miljön p.g.a. dålig nedbrytbarhet, potential för akut- och kronisk toxicitet och bioackumulering.

Bolaget har bestritt yrkandet.

Naturvårdsverkets inställning till bolagets överklagande framgår nedan under ”Yttranden i Miljööverdomstolen”.

Miljööverdomstolen har i beslut den 29 oktober 2003 förordnat interimistiskt beträffande den provisoriska föreskriften P1 såvitt avser utsläpp av COD och suspenderade ämnen.

Miljööverdomstolen har avgjort målet efter syn och huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Bolaget

Bolaget har anfört bl.a. följande till utveckling av sitt överklagande i de delar som gäller utsläpp till luft, utsläpp till vatten och transporter.

Utsläpp till luft

Utsläpp till luft av svavelväte (villkor nr 8 och 9): Villkoren avser att skydda allmänheten från dålig lukt. De är primärt åtgärdsinriktade och bör därför vara riktvärden i stället för gränsvärden. Utsläppen av svavelväte har hittills varit mycket låga. Bolaget innehåller de föreskrivna värdena. Den tid som svavelvätehalterna får överskrida angivna värden är emellertid mycket kort. Det är därför svårt att i förväg upptäcka ett överskridande eftersom mätningarna sammanställs en gång per dygn. Även detta talar för att villkoren bör gälla som riktvärden, vilket förefaller vara det vanligaste vid prövningar på senare tid, jfr Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 21 november 2003 i mål M 301-02 och Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 13 februari 2004 i mål M 309-99. Bolaget medger att sänka nivån avseende mesaugnen till högst 5 % av drifttiden per månad under förutsättning att villkoret utformas som ett riktvärde.

Delegation av provisoriska föreskrifter avseende åtgärder för att begränsa utsläppen av svaga gaser (C.5): Att delegera rätten att föreskriva provisoriska föreskrifter kan inte lagligen ske, varför delegationen i denna punkt skall utgå. Enligt 22 kap. 25 § tredje stycket MB kan miljödomstolen endast överlåta till tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse.

Utsläpp av kväveoxider (utredningsföreläggande E.2.a.): SCR-teknik är i dag inte tillgänglig teknik på sodapannor. Katalysatorn är ännu inte utvecklad för en sådan miljö som förekommer efter sodapannans elfilter. Stor osäkerhet finns beträffande katalysatorns funktion, tillgänglighet och igensättningsrisker samt hur stofthalternas sammansättning påverkar katalysatorn. Denna typ av tekniskt/vetenskapligt utvecklingsarbete kan man inte lagligen ålägga en enskild verksamhetsutövare utan dess medgivande. Eftersom tekniken inte finns kommersiellt tillgänglig för tillämpning på sodapannor i dag skulle det strida mot principen om bästa tillgängliga teknik att ställa krav på utredning av dess tilllämpning vid Gruvöns bruk. Den miljömässiga vinsten av SCR-tillämpning är tveksam. Tekniken medför ökad oljeanvändning och ökad elförbrukning. Inte heller tekniken att placera elfilter och katalysator i ekonomiserbankarna är färdigutvecklad och tillgänglig. Installation av sådan teknik skulle kräva en omfattande ombyggnad av sodapannan. De beräknade kostnaderna för ett framtida införande av tekniken skulle överstiga vad som hittills betraktats som rimligt för att minska NOx- utsläppen. Samma sak gäller för tillämpning av NOx-skrubber. Någon tillämpning i praktiken förekommer inte. Tekniken är i dag oprövad och därmed inte tillgänglig. Den teknik det här är fråga om är helt annorlunda mot den teknik som tillämpas i dag i svaveldioxidskrubbrar. Det är för stor risk för korrosionsskador på den befintliga skrubbern i Gruvön för att utföra fullskaleförsök. Det kan inte rimligen läggas på en enskild verksamhetsutövare att bedriva produktutveckling av en teknisk lösning som skall kunna utvecklas till en kommersiell produkt för en pannleverantör. Enligt förarbetena, prop. 1997/98:45 s. 216, kan en sökande föreläggas att utreda möjligheterna att använda en viss känd teknik i verksamheten varvid föreläggandet kan omfatta krav på utredning av förutsättningarna att modifiera känd teknik. Det nu aktuella föreläggandet ryms inte inom vad som avses med ”modifiering av känd teknik”. Det kan ifrågasättas om 2 kap. 3 och 7 §§ MB ger stöd för att ålägga bolaget denna utredningsskyldighet.

Utsläpp till vatten

Utredningsföreläggande E.3.b.: Beträffande förutsättningarna att markant minska vattenförbrukningen i pappersbruket har miljödomstolen konstaterat att det inte är rimligt att ålägga bolaget att genomföra kostnadskrävande åtgärder på pappersmaskinerna i detta avseende. Vid ombyggnader av pappersmaskinerna anser dock domstolen att möjligheterna att minska vattenförbrukningen skall tas tillvara. Dessa synpunkter delar bolaget. För ombyggnader av pappersmaskinerna i den omfattning det här är fråga om skulle det emellertid krävas nytt tillstånd, varför frågan inte kan hanteras inom ramen för det befintliga målet. Det är då inte heller möjligt att sätta frågan på prövotid på det sätt miljödomstolen gjort. Prövotidsföreläggandet måste vara begränsat till åtgärder som trots allt kan vidtas inom ramen för det meddelade tillståndet.

Provisorisk föreskrift P1: Vid full produktion enligt nu meddelat tillstånd fram till dess den nya avloppsreningsanläggningen tas i drift kommer bolaget inte att klara det av miljödomstolen föreskrivna årsmedelvärdet och gränsvärdet för utsläpp av COD om 42 t/d. Bolagets inställning i detta avseende är dessutom felaktigt angiven i domen. Vid förhandlingen yrkade bolaget att årsmedelvärdet och gränsvärdet för utsläpp av COD skulle bestämmas till 45 t/d. I domskälen på sidan 101 anges att som provisoriska föreskrifter för tiden innan den nya reningsanläggningen tagits i drift bör gälla vad Naturvårdsverket yrkat och bolaget medgett. Verket har dock inte yrkat något begränsningsvärde avseende suspenderade värden och bolaget har inte heller medgett något sådant begränsningsvärde. Det förefaller således som om begränsningsvärdena avseende suspenderade ämnen kommit med av misstag i den provisoriska föreskriften.

Enligt praxis får villkor inte sättas hårdare än vad som följer av den tillståndsgivna verksamheten. Bolaget skulle dessutom få svårt att innehålla föreskrivna begränsningsvärden för suspenderade ämnen. Strävan att sänka utsläpp av syreförbrukande ämnen har lett till ökade utsläpp av suspenderade ämnen. En ökad produktion i enlighet med tillståndet skulle i princip omöjliggöras av den av miljödomstolen meddelade provisoriska föreskriften. Begränsningsvärdena för suspenderade ämnen för tiden fram till dess den nya reningsanläggningen tas i drift bör därför i första hand utgå eller i vart fall höjas till nivåer som bolaget har någon möjlighet att innehålla vid full tillåten produktion. Den provisoriska föreskriften bör, i enlighet med hur Miljööverdomstolens interimistiska beslut har utformats, inte ange mätmetoder.

Transporter

Förordnande av prövotid D.d. samt utredningsföreläggande E.4.: Ett tillstånd skall avse en viss verksamhet och villkor skall också avse den tillståndssökta verksamheten. Frågan är i vad mån transporter till och från verksamheten kan beaktas som följdföretag enligt 16 kap. 7 § miljöbalken. Bestämmelsen är hämtad från vattenlagen (3 kap. 5 §) och avser hänsynstaganden vid bedömningen av verksamhetens tillåtlighet, och i sådant avseende en mycket översiktlig bedömning och ingen villkorsprövning. Att någon ändring därvidlag skett genom införandet i miljöbalken finns det inget stöd för. Enligt specialmotiveringen (prop. 1997/98:45 del 2 sid. 208) måste vid tillståndsprövningen en rimlig avgränsning göras av följdföretagen så att endast följdföretag som har ett omedelbart samband med den tillståndssökta verksamheten beaktas. Transporter i stort till och från en verksamhet är inte ett sådant följdföretag som omfattas av bestämmelsen och skall därför inte omfattas av prövningen i det enskilda fallet. Miljöbalken har ett vidare tillämpningsområde än den tidigare miljöskyddslagen. Balkens tillämpningsområde är dock inte det samma som prövningens omfattning i det enskilda fallet. Således är det inte möjligt att som ett följdföretag pröva och indirekt villkorsreglera ett vattenkraftföretag vid prövning av en skogsindustriell verksamhet trots att skogsindustrin använder stora mängder elenergi i form av vattenkraft och att balken också är tillämplig på vattenkraftverket. På samma sätt är det inte heller möjligt att villkorsreglera transporter som ett allmänt följdföretag och därmed inte heller möjligt att sätta frågan på prövotid. Bolaget äger inte någon egen transportkapacitet och bedriver inget eget transportarbete. Intransporter, d.v.s. transporter av råvaror, köps av leverantören. I detta fall är bolaget således inte ens avtalspart i förhållande till den som utför transportarbetet. Uttransporter köps i regel av bolaget. Detta faktum kan dock inte rimligen vara tillräckligt för att en verksamhet eller åtgärd skall kunna omfattas av prövningen som ett följdföretag. Grundprincipen är att det är den verksamhet tillstånd söks för som skall prövas och för vilken villkor skall lämnas.

Kemikalier

Bolaget och Naturvårdsverket har utvecklat sina överklaganden i frågan om kemikalievillkor på följande sätt.

Villkor nr 15: Bolaget anser att de två sista meningarna i villkor 15 bör utgå. Tillsynsmyndigheten har tillräcklig insyn i bolagets kemikaliehantering genom de regler för tillsyn som gäller enligt 26 kap.miljöbalken. Det är i vart fall inte rimligt att bolaget skall åläggas att lämna informationen i vissa avseenden oavsett om denna finns tillgänglig eller inte. I de fall informationen går att få fram är bolaget berett att medverka till detta i enlighet med vad som följer av villkor 14. För det fall information inte går att få trots att produkten får tillverkas och saluföras kan bolaget inte rimligen åläggas detta krav. I sådant fall skulle villkoret fungera som ett indirekt förbud och därmed sätta utbytesregeln ur spel, eftersom det är osannolikt att all den angivna varuinformationen kommer att finnas tillgänglig för kemikalieanvändare inom överskådlig tid. Bolaget har inte resurser att självt analysera och testa varje kemikalie utan är hänvisad till den information som finns att tillgå från leverantören och/eller tillverkaren. Eftersom det inte finns någon begränsning i vilken information som skall lämnas till tillsynsmyndigheten kan detta bli ett mycket stort problem för bolaget och i realiteten fungera som ett förbud mot införande av nya kemikalier.

Delegation C.1: Delegationen bör utgå eftersom det är tillräckligt med att utbytesprincipen tillämpas vid introduktionen av nya kemikalier. I vart fall skall delegationen inte ha en vidare tillämpning än vad som följer av villkor 15. Delegationen kan därför endast avse information vid introduktionen av nya kemiska produkter som innehåller för verksamheten nya kemiska ämnen. Informationskraven bör därvid inskränkas till den information som finns tillgänglig för bolaget.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har inte yrkat att bolaget genom egen forskning skall ta fram kunskap om de kemikalier man använder. Kravet är istället att se till att man, enligt vad som krävs enligt 2 kap. 2 § miljöbalken, har kunskap om kemikaliernas egenskaper för att därigenom kunna tillämpa 2 kap. 6 § miljöbalken. För att kunna tillämpa utbytesprincipen är det nödvändigt att verksamhetsutövaren känner till hur de kemikalier som används påverkar människors hälsa och miljön. Kravet enligt yrkandet innebär genomgång och dokumentation av varje processkemikalie. De olika kunskapskällorna utgörs av varuinformationsblad för processkemikalier, kunskap om kemiskt likartade föreningar samt kompletterande undersökningar. De uppgifter som saknas i säkerhetsdatabladen bör i första hand efterfrågas hos leverantören, vars primära ansvar det är att tillhandahålla dem. I andra hand får bolaget själv ta fram denna nödvändiga kunskap och för detta avgränsade arbete finns kommersiella laboratorier som bör vara en tillräcklig resurs. En stor del av detta arbete bör dessutom kunna vara branschgemensamt, vilket skulle minska den ekonomiska belastningen.

Kunskapen måste dock inhämtas på något sätt. Dessutom är sådan information nödvändig för att det skall vara möjligt att avgöra vilka försiktighetsmått och skyddsåtgärder som behövs enligt 2 kap. 3 § miljöbalken. Dokumentationen av kemikaliernas egenskaper krävs bl.a. för att tillsynsmyndigheten skall kunna bedöma om tillräckliga försiktighetsmått och skyddsåtgärder vidtas och om utbyte av kemikalier bör ske. Kravet på dokumenterad kunskap kan därför inte strida mot 2 kap. 6 § eller någon annan hänsynsregel i 2 kap.miljöbalken. Verket instämmer i miljödomstolens bedömning att 2 kap. 6 § miljöbalken inte ger stöd för att förbjuda användningen av en kemikalie enbart på den grunden att det saknas data om kemikaliens egenskaper. Dock måste 2 kap.2 och 3 §§miljöbalken anses ge utrymme för att förbjuda användningen av kemikalier vars farlighet verksamhetsutövaren inte har kännedom om. Försiktighetsprincipen måste anses innebära att en verksamhetsutövare ska avstå från att använda en kemikalie om det finns risk för att den kan ha en skadlig inverkan på människors hälsa eller miljön. Om det saknas kunskap om kemikalien är det inte möjligt att konstatera om det finns en sådan risk, varför försiktighetsprincipen bör medföra att kemikalien inte ska användas.

Bolaget har inte presenterat underlag till stöd för påståendet att det skulle vara orimligt att uppfylla kravet på att ta fram kunskap om de kemikalier som används i verksamheten. Det framstår inte heller som sannolikt att den lovgivna verksamheten skulle omöjliggöras om ett sådant krav ställs. Det kan inte heller anses orimligt med ett förbud mot att använda kemikalier som det saknas kunskap om, särskilt med hänsyn till vilka egenskaper hos kemikalierna som verket har yrkat att bolaget ska skaffa sig kunskap om.

Bolaget

Bolaget har bemött Naturvårdsverkets yrkande enligt följande.

I 2 kap. 6 § miljöbalken anges vilka försiktighetsmått som krävs vid val av kemikalier. Bestämmelsen är en precisering av försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken avseende kemikalieanvändning. Av förstnämnda regel framgår att utbyte av en kemikalie skall ske om den kan ersättas med en mindre farlig produkt. Det är således inte möjligt att förbjuda användningen av en kemikalie utan endast kräva att utbyte sker när sådana förutsättningar är för handen. Den varuinformation som skall lämnas för kemiska produkter är noga reglerad i Kemikalieinspektionens föreskrifter, bl.a. innebärande att varuinformationsblad skall finnas. Dessa innehåller den information som Kemikalieinspektionen funnit behövlig för att produkten i fråga skall få saluföras. Bolaget tillämpar aktivt utbytesregeln och har varuinformationsblad för alla kemiska produkter som används i verksamheten. Kravet att bolaget skall ta fram ytterligare information än vad som krävs av den som tillverkar och säljer produkten är inte rimligt. Bolaget har ingen möjlighet att på egen hand ta fram den information som Naturvårdsverket kräver. De resurser som skulle krävas är en forskningsavdelning av betydande omfattning. Det är dessutom tveksamt om nödvändig forskning överhuvudtaget skulle vara möjlig att genomföra med hänsyn till ovilja från leverantörer att lämna information om receptur för sådan forskning. Det föreslagna villkoret skulle därmed bli ett förbud mot användning av vissa kemikalier, vilket inte är förenligt med 2 kap. 6 § miljöbalken. Ett sådant förbud skulle direkt påverka möjligheten att bedriva den tillståndsgivna verksamheten. Att föreskriva villkor som omöjliggör den tillståndsgivna verksamheten är enligt praxis inte möjligt. Genom att ta del av säkerhetsdatabladen uppfyller bolaget kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken på ett rimligt sätt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Buller

Villkor nr 12: Villkor 12 i vad det gäller nya och ombyggda delar av verksamheten är omöjligt att tillämpa i praktiken. Det går inte att vid ombyggnad eller nyanläggning i en viss del uppskatta hur stort bullerbidraget för övriga verksamhetsdelar kommer att bli i framtiden. Därmed går det inte att veta på vilken bullernivå de nya eller ombyggda delarna skall ligga. Domstolens villkorsformulering går dessutom betydligt längre än vad som följer av 2 kap. 7 § miljöbalken genom att ange att bullerdämpning skall vidtas i den utsträckning som inte är uppenbart orimligt. I detta fall finns det ingen risk att någon miljökvalitetsnorm skulle kunna överträdas, varför skärpningen inte lagligen kan motiveras.

Övrigt

Utredningsföreläggande att öka koncentrationen av torrsubstans i tjockluten, E.1.c.: Bolaget fick den 30 december 1998 tillstånd att uppföra och driva en ny sodapanna. Till sodapannan hör även en ny indunstning. Indunstningen och sodapannan är konstruerade för att klara en TS-halt om 72 %. Hela investeringen kostade 950 miljoner kr, varav 230 miljoner kr avser indunstningen som togs i drift i januari 2001. Det är inte rimligt att stora investeringar i ny utrustning skall ifrågasättas efter så pass kort drifttid. För närvarande trimmas befintlig utrustning för att nå målsättningen 72 % TS-halt. I dag ligger TS-halten kring 70 %. För att teoretiskt kunna höja TS-halten i tjockluten till 80 % skulle det krävas omfattande ombyggnader av den i princip nya indunstningsanläggningen. Kostnaderna för det har beräknats till 100 miljoner kr. Det är dock tveksamt om det ens är tekniskt möjligt att nå en TS-halt om 80 % i tjockluten vid Gruvöns bruk. Risken för klumpbildning i tjockluten skulle öka avsevärt med driftsproblem och ökad risk för incidenter som följd.

Villkor för idrifttagande av den biologiska reningsanläggningen, villkor nr 3: Den tidsrymd som miljödomstolen har gett bolaget för att färdigställa avloppsreningsanläggningen är orimligt kort.

YTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har avstyrkt bifall till bolagets överklagande vad gäller i domen föreskrivna prövotidsförfaranden för transporter och för utsläpp av kväveoxider.

Länsstyrelsen i Värmlands län har yrkat bifall till Naturvårdsverkets yrkande angående villkor om kemikalieanvändning. Länsstyrelsen har beträffande bolagets överklagande tillstyrkt bolagets yrkanden om ändring av villkor 8 och 9 samt utredningsföreläggandet E.1.c. men i övrigt avstyrkt bifall till överklagandet. I fråga om bullervillkoret har länsstyrelsen föreslagit följande formulering av det sista stycket av villkoret: ”Tillkommande och ombyggda anläggningar skall utformas och utrustas så att bullerbidragen därifrån tillsammans ej överstiger NV:s riktlinjer för nyetablerad industri. Målsättningen skall vara att emissionen från hela anläggningen på sikt skall begränsas så att dessa värden innehålls i immissionspunkterna.”

Fiskeriverket har hänvisat till sitt yttrande till miljödomstolen.

Kemikalieinspektionen har lämnat i huvudsak följande synpunkter.

Bindande villkor för ett tillstånd bör inte utformas så att de helt eller delvis ersätter bestämmelser som annars enligt lag skulle gälla för verksamheten. Särskilt försiktig bör man vara med villkor som berör bestämmelserna om kunskapskrav och produktval i 2 kap.miljöbalken vilka har en starkt dynamisk karaktär. Såväl kunskapsnivå som utbud och andra förutsättningar för produktval ändrar sig kontinuerligt över tiden och ibland sker förändringarna snabbt. Det väcker därför betänkligheter att reglera produktvalsfrågor genom villkor som skall gälla oförändrade under lång tid.

Bestämmelserna 14 kap. 7 § miljöbalken ålägger tillverkare/importörer att se till att det finns en tillfredsställande utredning för att bedöma vilka hälso- eller miljöskador som en kemisk produkt kan orsaka. Paragrafen kompletteras av de bestämmelser i Kemikalieinspektionens författningssamling, KIFS, som genomför gällande gemenskapsrätt om klassificering och märkning av kemikalier. Dessa regler kan inte förstås så att den information som leverantörerna lämnar i märkning och varuinformationsblad alltid är tillräcklig för en bedömning av riskerna med t.ex. en industriell verksamhet. Det är administrativa kriterier som avgör om ett ämne skall klassificeras som farligt eller inte. Detta innebär att långt fler ämnen än de som i dag är klassificerade som miljöfarliga kan medföra risk för den yttre miljön. Särskilt den som använder kemikalier i stora volymer kan ha anledning att beakta både att åtskilliga ämnen inte faller för klassificeringskriterierna och att det finns farliga egenskaper som ännu inte beaktas i kriterierna. Även en användare som har tillgång till alla uppgifter om sådana inneboende egenskaper som toxicitet etc. kan ändå behöva ytterligare information för att göra en relevant riskbedömning av sin egen användning. Gemenskapens kemikaliebestämmelser står inför ett omfattande reformarbete som bl.a. avser att förbättra förutsättningarna för riskbedömning. Även sedan detta skett kommer användarna att behöva göra egna riskbedömningar när de inte finns tillgängliga på annat håll. Kemikalieinspektionen anser mot denna bakgrund att det inte går att hävda att det kunskapskrav som åvilar bolaget enligt 2 kap. 2 § miljöbalken alltid är uppfyllt vad gäller kemikaliers inneboende egenskaper genom den information som tas fram med stöd av 14 kap. 7 § miljöbalken.

Naturvårdsverkets yrkande ställer ett och samma dokumentationskrav på alla ämnen som bolaget använder som sådana eller som beståndsdelar i kemiska produkter. Kravet gäller inte bara ämnen i tillverkningsprocessen utan i hela den tillståndsprövade verksamheten samt oberoende av ämnenas inneboende farlighet. Ett villkor som förpliktar bolaget att sluta använda varje ämne med databrist skulle kunna ses som oproportionellt. Särskilt tydligt blir detta i fråga om ämnen för vilka den yttre miljön inte exponeras och om redan det förhållandet kan ses som tillräckligt för bolagets bedömning av riskerna för den yttre miljön. Kemikalieinspektionen anser att villkor 14 är väl ägnat att nå de mål som Naturvårdsverket har satt för sitt yrkande. Det lägger en fortlöpande skyldighet på bolaget att medverka till att ta fram dokumentation där sådan saknas. Tillsynsmyndigheten kan förelägga bolaget att ta fram dokumentation och med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken förbjuda bolaget att fortsätta använda ämnet.

Det kan ifrågasättas om villkor 15 i underrättens dom är lämpligt utformat då det till skillnad från vad som anges i 2 kap. 6 § miljöbalken förefaller lämna hälsoaspekterna därhän. Som bolaget har yrkat i andra hand kan orden ”alla för bolaget tillgängliga” skjutas in i sista meningen av villkor 15 och orden ”som innehåller för verksamheten nya ämnen” läggas till i delegationen C.1. Inspektionen anser att det är tillräckligt att tillsynsmyndigheten med stöd av delegationen C.1. kan ställa sådana villkor att bolaget, när det inte har tillgång till uppgifter om nedbrytbarhet etc. för nya ämnen i kemiska produkter som bolaget vill introducera, måste ta fram sådana uppgifter. Delegationen C.1. bör lämpligen avgränsas till för verksamheten nya ämnen vilket också enligt underrättens domskäl har varit avsett.

Grums kommun samt Miljö- och byggnämnden i Grums kommun har avstått från att yttra sig. Vänerns Vattenvårdsförbund har beretts tillfälle att inkomma med yttrande.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Utsläpp till luft

Länsstyrelsen och Naturvårdsverket har inte haft någon invändning mot att villkoren 8 och 9 utformas som riktvärden. Bolaget har vid huvudförhandlingen medgett att sänka nivån avseende mesaugnen så att värdet får överskridas högst 5 % av drifttiden per månad. Mot angiven bakgrund finner Miljööverdomstolen att bolagets överklagande av villkoren 8 och 9 skall bifallas.

Miljödomstolen får enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken överlåta åt en tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse. Utgångspunkten är att domstolen själv avgör samtliga frågor i målet och fastställer de villkor som behövs. Undantag har gjorts beträffande frågor av mindre betydelse. Dessa får delegeras till tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen handlar alltså om en kompetensfördelning mellan domstolen och tillsynsmyndigheten. Bolaget har ifrågasatt möjligheten att delegera en provisorisk föreskrift. Miljööverdomstolen finner mot bakgrund av syftet med bestämmelsen att skäl saknas för att inte tillåta delegation av provisoriska föreskrifter. Miljödomstolen har därmed inte varit förhindrad att överlåta åt tillsynsmyndigheten att föreskriva vad som provisoriskt skall gälla avseende åtgärder för att begränsa utsläppen av svaga gaser. Denna fråga får anses vara av mindre betydelse. Bolagets överklagande avseende punkten C.5. skall avslås.

Vad därefter gäller bolagets överklagande av utredningsvillkoret E.2.a. gör Miljööverdomstolen följande överväganden. Bestämmelsen i 22 kap. 27 § miljöbalken reglerar möjligheten att föreskriva prövotid vid meddelande av tillstånd. I förarbetena (prop. 1997/98:45 del 2 s. 247) nämns oprövad reningsteknik som ett exempel på när verkningarna av en verksamhet kan vara svåra att bedöma. I förarbetena uttalas vidare (a. prop. del 2 s. 216) att en sökande i ett ärende bör kunna föreläggas att utreda möjligheterna att använda en viss känd teknik i verksamheten i fråga för att begränsa störningarna i omgivningen och att ett sådant föreläggande kan omfatta krav på utredning av förutsättningarna för modifieringar av känd teknik.

I 26 kap. 22 § miljöbalken finns ytterligare bestämmelser om skyldigheten för verksamhetsutövare att utföra undersökningar av verksamheten och dess verkningar. Undersökningsplikten begränsas här till vad som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna fullgöra sina skyldigheter. Av förarbetena (prop. 1997/98:45 del 2 s. 282 f) framgår följande. Bestämmelsen innebär att i princip samma krav på undersökning skall kunna ställas oavsett om en verksamhet är tillståndspliktig eller ej. Kraven på utredning får dock inte vara orimliga och det kan föreligga skillnader i vad som kan anses rimligt beträffande olika typer av verksamhet. Bestämmelsen ger således rätt att begära t.ex. utredning av de tekniska möjligheterna att begränsa utsläppen till en viss nivå eller annars nå ett visst mål, så som sker i tillståndsärenden. Verksamhetsutövaren kan dock, enligt vad som anges i förarbetsuttalandet, inte åläggas att utföra undersökningar som utgör ren forskning.

Vid prövningen enligt miljöskyddslagen utvecklades en praxis där verksamhetsutövaren förelades att under en prövotid utreda och pröva ny teknik för minskning av utsläpp eller andra störningar. I många fall ledde arbetet fram till att användningen av ny process- eller reningsteknik kunde föreskrivas som villkor för tillståndet. I andra fall blev bedömningen att den utredda eller prövade metoden inte var tekniskt eller ekonomiskt möjlig att föreskriva. Denna praxis får anses i hög grad ha bidragit till de stora utsläppsminskningar från industriverksamheter som skett under miljöskyddslagens tid. Det finns inget i miljöbalkens bestämmelser eller dess förarbeten som talar för en ändring av denna praxis.

Bolaget har invänt att varken SCR-teknik eller NOx-skrubber idag är tillgänglig teknik på sodapannor och att stöd därför saknas för villkoret om utredning. Bolaget har anfört att utredningsvillkoret strider mot principen om bästa möjliga teknik och har vid förhandlingen åberopat utredning till stöd för denna ståndpunkt.

Miljööverdomstolen instämmer i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens bedömning att både SCR-tekniken och NOx-skrubber måste anses vara känd teknik för kväverening, även om de ännu inte tillämpas kommersiellt på sodapannor, och att förutsättningar därmed finns att föreskriva om utredning av möjligheterna att tillämpa tekniken i verksamheten. Det kan för övrigt i detta sammanhang noteras att det i meddelande från EG- kommissionen (Vägen till hållbar produktion, Framstegen i genomförandet av rådets direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, KOM (2003) 354 p. 5.2) uttalas att även pilotprojekt i vissa sällsynta fall kan utgöra grund för att fastställa vad som utgör bästa möjliga teknik. Kravet på bästa möjliga teknik innebär att tekniken skall vara ekonomiskt och tekniskt möjlig att använda för branschen typiskt sett (a. prop. del 1 s. 216). Den av miljödomstolen föreskrivna utredningen syftar bl.a. till att ge underlag för just denna bedömning. Miljööverdomstolen instämmer i myndigheternas bedömning att ytterligare utredning krävs. Det kan för övrigt konstateras att bolaget redan har viss utredning av det slag som efterfrågas i villkoret. Med hänsyn härtill och då kravet inte kan anses orimligt skall överklagandet avslås i denna del.

Utsläpp till vatten

Bolaget har invänt att det meddelade utredningsvillkoret avseende minskad vattenförbrukning i pappersbruket m.m., punkten E.3.b., avser åtgärder som i sig kräver tillstånd och att villkoret därför inte ryms inom det nu aktuella tillståndet. Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att det i och för sig inte är rimligt att nu ålägga bolaget att vidta kostnadskrävande åtgärder på pappersmaskinerna för att minska vattenförbrukningen i pappersbruket. Möjligheterna till minskade utsläpp från pappersbruket är emellertid en fråga som faller inom den nu aktuella prövningen och som det, med beaktande av nuvarande utsläppsförhållanden, finns skäl att ålägga bolaget att utreda. Bolaget har dessutom inför Miljööverdomstolen även på denna punkt redovisat del av en sådan utredning som avses. Miljööverdomstolen anser att förutsättningar föreligger att besluta om prövotid och att det inte heller kan anses orimligt att kräva att bolaget genomför utredning i enlighet med det meddelade villkoret. Överklagandet av punkten E.3.b. skall således avslås.

Miljööverdomstolen har i beslut den 29 oktober 2003 beträffande den provisoriska föreskriften P1, såvitt avser utsläppen av COD och suspenderade ämnen, SÄ, förordnat interimistiskt för tiden fram till dess att den nya avloppsvattenreningsanläggningen tagits i drift, så att årsmedelvärde och gränsvärde avseende COD bestäms till 45 ton/dygn, årsmedelvärde och gränsvärde avseende SÄ bestäms till 9 ton/dygn samt månadsmedelvärde och riktvärde avseende SÄ bestäms till 10 ton/dygn.

Miljööverdomstolen anser att miljödomstolen haft skäl att, oavsett yrkande, provisoriskt föreskriva begränsningsvärde också för suspenderade ämnen. Miljööverdomstolen finner vidare inte skäl att ändra vad som tidigare interimistiskt har förordnats. Bolagets överklagande skall således endast bifallas dels i vad avser utsläpp av COD, dels på sätt bolaget i andra hand har yrkat avseende utsläpp av SÄ.

Transporter och kemikalier

Utgångspunkter

Det övergripande syftet med miljöbalkens bestämmelser är att främja en hållbar utveckling. Det framgår av 1 kap. 1 § första stycket miljöbalken. Av dess andra stycke framgår att miljöbalken skall tillämpas bl.a. så att människors hälsa skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av förorening eller annan påverkan. Bestämmelsen i andra stycket innebär en viss precisering av hur begreppet hållbar utveckling skall tolkas och innehåller en anvisning om hur de materiella bestämmelserna i t.ex. 2 kap. skall tillämpas. Dessa bestämmelser gäller alla typer av verksamheter och åtgärder som kan påverka miljöbalkens mål och är således inte knutna till enbart verksamheter som faller in under begreppet miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap.miljöbalken. Detta är en viktig utgångspunkt för Miljööverdomstolens tillämpning i detta mål.

Transporter

Högsta domstolen har nyligen tagit ställning till i vilken utsträckning transporter till och från en miljöfarlig verksamhet skall beaktas vid prövningen (dom den 21 juni 2004 i mål T 2223-03). Av domen framgår bl.a. följande.

Transporter till och från en anläggning utgör ett s.k. följdföretag och skall beaktas vid prövningen av en miljöfarlig verksamhet under förutsättning att transporterna har ett omedelbart samband med den tillståndsprövade verksamheten.

Vid villkorsskrivning gäller generellt att bara sådana villkor som tillståndshavaren har faktiska och rättsliga möjligheter att genomdriva kan aktualiseras. Enligt vad Högsta domstolen har uttalat i domen är det inte rimligt att den som söker tillstånd skall redovisa och ansvara för miljökonsekvenserna av långväga transporter när dessa rör sig på stort avstånd från den prövade miljöfarliga anläggningen och där endast utgör en liten del av den totala trafiken och olägenheterna. Något stöd i miljöbalkens reglering och lagmotiv för att det normalt skulle vara motiverat att meddela villkor i ett tillståndsbeslut som skulle innebära ett slags indirekt reglering av transportsektorn, t.ex. särskilda avgaskrav på lastbilar och fartyg, finns inte enligt Högsta domstolen.

Mot bakgrund av vad Högsta domstolen sålunda slagit fast gör Miljööverdomstolen följande bedömning av transporternas betydelse för prövningen av verksamheten vid Gruvöns bruk.

Transporter av råvaror och för produktionen nödvändiga produkter och ämnen sker med lastbil, fartyg och järnväg. Enligt vad bolaget uppgett vid Miljööverdomstolens huvudförhandling i målet kommer, om man bara håller sig till vedtransporter på landsväg, en lastbil till anläggningen var sjätte minut dygnet runt, året runt. Transporter av färdiga produkter sker också med lastbil, fartyg och järnväg. Det rör sig alltså om ett stort antal tunga transporter till och från anläggningen.

Transporterna ger upphov till störningar i form av buller och säkerhetsrisker samt utsläpp till luft av bl.a. kväveoxider, svaveldioxid, kolväten, stoft och koldioxid. Kväveoxider kan orsaka hälsoproblem vid höga halter och bidrar liksom svaveldioxid till försurningen, både i ett lokalt men också i ett regionalt perspektiv. Koldioxid är en s.k. växthusgas som har en global påverkan på klimatet. Av bolagets redovisning i målet framgår att utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från transporterna är av den storleksordningen att de skulle ha blivit föremål för villkorsreglering om det rört sig om punktutsläpp från en miljöfarlig verksamhet.

Som redovisats ovan är det enligt Högsta domstolen inte rimligt att kräva att den som ansökt om tillstånd skall ansvara för miljökonsekvenserna för långväga transporter när dessa rör sig på stort avstånd från den anläggning som är föremål för prövning och där endast utgör en liten del av den totala trafiken och olägenheterna från denna.

Vad först gäller buller och säkerhetsrisker skulle enligt Miljööverdomstolen en rimlig avgränsning kunna vara brukets närmaste omgivning och Grums tätort. Miljööverdomstolen bedömer att bullerstörningarna och säkerhetsriskerna från transporterna till och från anläggningen inte motiverar krav på särskilda villkor. Det finns därmed inte behov av att meddela ett prövotidsförordnande när det gäller dessa störningar.

Vad sedan gäller utsläppen till luft är situationen annorlunda. Det omfattande transportarbetet skulle kunna motivera åtgärder för att motverka utsläppen till luft i närområdet men även regionalt med tanke på utsläppens storlek och miljöeffekter inom ett större område. För att kunna ta ställning till behovet av åtgärder krävs ett bättre underlag än vad som nu finns. Bolaget har redovisat de totala utsläppen från transporterna. Det är emellertid inte tillräckligt. Av betydelse är också, med hänsyn till vad Högsta domstolen har uttalat, utsläppens storlek i anläggningens närområde och deras miljökonsekvenser. Bolaget bör därför redovisa vilka utsläpp som sker inom en radie av en, fem resp. tio mil från anläggningen.

De åtgärder som i och för sig skulle kunna tänkas för att motverka störningarna är en övergång från biltransporter till mer miljövänliga transporter på järnväg eller med fartyg. Det behöver inte handla om en fullständig övergång, utan ett optimalt utnyttjande av de transporter som ger lägsta störningar för omgivningen skulle kunna vara ett realistiskt alternativ. Även andra åtgärder som har med de transporttekniska/logistiska lösningarna att göra skulle kunna tänkas. Det är verksamhetsutövaren och beställaren av transporterna som har de bästa förutsättningarna att finna lösningar. Även kostnadsmässiga aspekter bör redovisas.

Miljööverdomstolen instämmer således i miljödomstolens bedömning att det underlag som bolaget har presterat i målet inte är tillräckligt för att det nu skall vara möjligt att bestämma om tillståndet skall förenas med villkor som gäller miljöpåverkan från transporter till och från anläggningen. Avgörandet i denna del bör därför skjutas upp och bolaget åläggas att under en prövotid utreda och till miljödomstolen redovisa de uppgifter som anges ovan i domslutet under punkten f.

Kemikalier

Bland de 15 miljömål som riksdagen fastställde år 1999 ingår ”Giftfri miljö”. Enligt detta skall miljön vara fri från ämnen och metaller som skapats eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Inriktningen är att målet skall nås inom en generation. En uppföljning som Miljömålsrådet gjort visar att det kommer att bli svårt att nå detta mål. En av de viktigaste orsakerna till detta är att det fortfarande saknas kunskap om kemiska ämnens egenskaper.

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet (2 kap. 2 § miljöbalken).

Det åligger alla verksamhetsutövare enligt den s.k. försiktighetsprincipen, 2 kap. 3 § miljöbalken, att utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att skada eller olägenhet uppkommer för hälsa eller miljön.

Alla som bedriver en verksamhet skall vidare, enligt 2 kap. 6 § miljöbalken, undvika att använda sådana kemiska produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön om de kan ersättas med produkter som är mindre farliga.

Enligt 6 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll åligger det verksamhetsutövaren att fortlöpande undersöka och bedöma riskerna med verksamheten och att dokumentera resultatet av undersökningar och bedömningar. Verksamhetsutövaren skall enligt 7 § på närmare angivet sätt förteckna de kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.

Av Naturvårdsverkets allmänna råd om egenkontroll, NFS (2001:2), framgår bl.a. följande i fråga om tillämpningen av denna bestämmelse. Utgångspunkten bör vara att förteckna alla kemiska produkter som hanteras i verksamheten, oavsett på vad sätt hanteringen sker eller var i verksamheten eller i vilken omfattning. Gränsen för undantag från förteckning bör normalt gå vid att kemikalien objektivt sett inte kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt. En kemikalie bör vara förtecknad så snart det finns en risk för att den vid lagring, drift eller skötsel kan lämna verksamheten och då utgöra en risk för hälsa eller miljön. När det gäller kemiska produkter kan emellertid förteckningen begränsas till sådana som är nödvändiga eller behövliga för produktionen, driften och skötseln av verksamheten. Kemikaliehantering som är mer perifer i verksamheten kan verksamhetsutövaren utelämna från förteckningen.

För kunskapskravet, liksom övriga hänsynsregler, gäller enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att de krav som ställs upp inte får vara orimliga.

Miljööverdomstolen delar inledningsvis Naturvårdsverkets uppfattning att ett fullgörande av skyldigheterna enligt 2 kap.3 och 6 §§miljöbalken förutsätter att verksamhetsutövaren har kännedom om de risker för effekter på hälsa och miljö som användningen av olika kemiska produkter medför. Det är som länsstyrelsen uttalat ett minimikrav att bolaget tar till sig den information som enligt 14 kap.miljöbalken skall lämnas av tillverkare och leverantörer. Som Kemikalieinspektionen har påtalat är denna information emellertid inte alltid tillräcklig för att bedöma riskerna av en användning av produkten i den egna verksamheten, utan det kan krävas ytterligare undersökningar.

Enligt kommentaren till miljöbalken (Bengtsson m.fl. Miljöbalken s. 2:10) omfattar bestämmelsen i 2 kap. 2 § miljöbalken alla åtgärder, bl.a. all kemikaliehantering, som är av betydelse för miljöbalkens mål, dock att kraven varierar med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdernas art. I industriell verksamhet får enligt kommentaren krävas att relevant kunskap även utom landet inhämtas och, om det behövs, egna utredningar och undersökningar görs så snart inte verksamheten får antas sakna betydelse för hälsa och miljö.

Miljööverdomstolen finner mot denna bakgrund att det följer av såväl försiktighetsprincipen som kunskapskravet att bolaget som verksamhetsutövare har ett ansvar för att dokumenterad kunskap tas fram beträffande kemikalier som kan innebära risk från hälso- och miljösynpunkt. Miljööverdomstolen anser vidare att det, bl.a. med hänsyn till arten och omfattningen av bolagets verksamhet, finns skäl att slå fast att det är bolaget självt som har det huvudsakliga ansvaret för att nödvändig kunskap tas fram när denna saknas från tillverkare och leverantörer. Det är således inte tillräckligt att, såsom miljödomstolens villkor har utformats, bolaget endast skall medverka till att dokumenterad kunskap finns. Miljööverdomstolen menar vidare, i enlighet med vad Naturvårdsverket har gjort gällande, att försiktighetsprincipen ger utrymme för att förbjuda bolaget att använda kemikalier för vilka nödvändig kunskap saknas. Möjligheten för bolaget att anlita laboratorier eller att låta utföra branschgemensamma undersökningar innebär att de nämnda kraven inte kan anses orimliga. Krav på kunskap framstår som särskilt motiverat i ett fall som detta där en stor del av kemikalierna släpps ut utan rening till en recipient som bl.a. är vattentäkt. Miljööverdomstolen vill också anmärka att någon generell tillståndsprövning/godkännande av kemikaliers miljöpåverkan inte förekommer i samhället.

Kunskapskravet bör dock begränsas. Det kan inte vara rimligt att kravet på dokumenterad kunskap skall avse alla kemiska produkter som ingår i verksamheten oberoende av användningsområde eller ämnenas inneboende egenskaper. De parametrar som Naturvårdsverket har angett i sitt yrkande utgör med hänsyn till sin innebörd en rimlig avgränsning av kravet. Miljööverdomstolen instämmer i länsstyrelsens uppfattning att undantag från kravet rimligen bör kunna göras vad avser sådana ämnen eller sådana kvantiteter att det är uppenbart att det inte föreligger någon risk för störningar. En utgångspunkt bör vara den förteckning som avses i förordningen om egenkontroll. Miljööverdomstolen menar att en skälig avvägning bör kunna uppnås genom att tillsynsmyndigheten ges en rätt att undanta ämnen för vilka dokumenterad kunskap inte erfordras på grund av att risken för utsläpp eller störningar är liten. Kravet bör gälla från år 2006 med rätt för tillsynsmyndigheten att medge anstånd i det enskilda fallet.

Sammantaget finner Miljööverdomstolen att Naturvårdsverkets yrkande skall bifallas med det tillägget att tillsynsmyndigheten ges rätten att undanta ämnen för vilka det inte krävs dokumenterad kunskap. Villkoret 14 skall därför ges den utformning som framgår av domslutet.

Miljööverdomstolen finner vidare att bolagets överklagande avseende villkor 15 skall avslås men att bolagets andrahandsyrkande om ändring av delegationen i C.1. skall bifallas för att delegationen inte skall ges en vidare tillämpning än vad som följer av villkor 15.

Buller

I Naturvårdsverkets allmänna råd för externt industribuller anges för utbyggnad av en befintlig industri att utbyggnaden inte bör medföra att den totala ljudnivån från anläggningen höjs och i vart fall bör bullernivåer motsvarande befintlig industri inte överskridas. För anläggningar med villkor som överskrider begränsningsvärdena för befintlig industri bör en utbyggnad inte medföra en höjning av den totala ljudnivån. Oavsett hur bullervillkoret för nya och ombyggda delar av verksamheten inom Gruvöns bruk utformas måste utgångspunkten nu vara att den totala bullernivån inte får öka. Bullerbidraget från nya och ombyggda delar får därför inte överstiga 40 dB (A); detta för att bullret skall kunna anses vara försumbart i den nuvarande totala ljudnivån. På sikt måste emellertid bullernivåerna från hela verksamheten minskas till nivåer motsvarande de värden som anges för nyetablering i Naturvårdsverkets allmänna råd. Krav på bullerdämpande åtgärder för nya och ombyggda delar måste därför bestämmas så att bullernivåerna för dessa delar inte försvårar det framtida arbetet att nå ner till acceptabla bullernivåer för hela anläggningen. Detta skulle i så fall kräva en bullernivå för nybyggda delar som väsentligen understiger 40 dB(A). Med hänsyn till de bullerkrav som nu fastställts av miljödomstolen anser Miljööverdomstolen, med beaktande av nu vedertagna kontrollmetoder, att detta syfte uppnås genom att bullervillkoret för nya och ombyggda delar utformas så att bullret från dessa delar inte får överstiga 40 dB(A). Vad bolaget anfört om buller från vägtrafik och sågverk ändrar inte denna bedömning. Det åligger härvid bolaget att konstruera, driva, underhålla och kontrollera anläggningsdelarna så att begränsningsvärdet inte överskrids. Det av miljödomstolen meddelade bullervillkoret skall därför ändras på det sätt som framgår av domslutet.

Övrigt

Bolagets yrkande om ändrad tidpunkt för idrifttagande av avloppsreningsanläggningen har medgetts av länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Med beaktande av detta och den tidplan som bolaget presenterade vid förhandlingen föreligger det inget hinder mot att bifalla överklagandet.

Vad avser utredningsvillkoret E.1.c., att öka koncentrationen av torrsubstans i tjockluten finns enligt Miljööverdomstolen skäl för det av miljödomstolen meddelade föreläggandet. Bolaget har även här redovisat delutredning. Mot denna bakgrund skall överklagandet avslås.

Ordföranden i miljödomstolen har i samband med att målet överklagades i en skrivelse uppmärksammat Miljööverdomstolen på att det föreligger ett fel i domslutet avseende den provisoriska föreskriften P2, där orden ”vid kartering” av misstag kommit med. I skrivelsen anges att detta förhållande har påtalats för berörda parter, att domstolen inte vidtagit någon ytterligare åtgärd eftersom det avser en provisorisk föreskrift och villkoret utan problem torde kunna innehållas. Miljööverdomstolen anser sig oförhindrad att nu rätta denna felaktighet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2004-07-28

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, hovrättsrådet Roland Halvorsen, referent, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsassessorn Charlotte Håkansson och adjungerade ledamoten, professor Gabriel Michanek. Enhälligt.

______________________________

BILAGA A

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Billerud Aktiebolag (publ.), 556025-5001

Ombud: jur. kand. UJ

SAKEN

Tillstånd enligt miljöbalken att öka produktionen vid Gruvöns bruk

Nbo: 133/134 x: 6582800 y: 1347300 SNI-kod: 21.112-1

__________

DOMSLUT

A. Tillstånd

Miljödomstolen, som godkänner miljökonsekvensbeskrivningen, lämnar bolaget tillstånd enligt miljöbalken till en stegvis ökning av produktionen vid verksamheten i Gruvön och att därvid vidta behövliga åtgärder - med den reservation som anges nedan under rubriken ”Prövningens omfattning” - samt att bygga och ta i drift en ny avloppsreningsanläggning enligt följande.

Till dess den nya avloppsreningsanläggningen tas i drift får produktionen uppgå till

Basprodukter

Tabell 1 nedan

Från det att den nya avloppsreningsanläggningen tas i drift får produktionen uppgå till

Tabell 2 nedan

B. Slutliga villkor

Följande slutliga villkor skall gälla för verksamheten.

1. Om inte annat framgår av denna dom skall verksamheten inklusive reningsanordningar bedrivas i huvudsaklig enlighet med vad bolaget åtagit sig eller angett i målet.

2. Verksamheten skall drivas och anläggningarna underhållas så att utsläppen och andra störningar för miljön blir så små som möjligt. Bolaget skall upprätta, dokumentera och följa drifts-, underhålls och interna kontrollrutiner i detta syfte.

3. Den biologiska reningsanläggningen skall tas i drift senast den 1 september 2005. Målet vid dimensionering och drift av anläggningen skall vara att nå en COD-reduktion på 65-75 % och halter under 0,3 mg tot-P, 3 mg tot-N och 30 mg suspenderade ämnen (GF/A) per liter avloppsvatten efter rening.

4. Syrgasblekning skall ha införts i lövvedslinjen senast den 1 september 2005. Från och med samma tidpunkt skall tvättvätskorna i lövvedslinjen föras i motström så att systemet kokeri- tvätteri- sileri- syrgasblekning blir slutet.

5. Utsläppsmängden av gasformigt processvavel från sodapanna, mesaugn och destruktionsugn får uppgå till högst 15 ton per år.

6. Utsläppsmängden av gasformigt svavel från barkpannan får uppgå till högst 15 ton per år.

7. Det totala utsläppet till luft av klor och klordioxid får inte överstiga 100 kg (räknat som klor) per dygn som riktvärde* och årsmedelvärde.

8. Svavelvätehalten i rökgaserna från sodapannan får överskrida 10 mg/m3 (ntg) högst 5 % av drifttiden per månad.

9. Svavelvätehalten i rökgaserna från mesabränneriet får överskrida 50 mg/m3 (ntg) högst 10 % av drifttiden per månad.

10. Mätning av syre- eller koldioxidhalt och temperatur i rökgaserna från barkpannan skall ske med kontinuerligt registrerande mätinstrument.

11. Minst 80 % av de mobila arbetsmaskiner med förbränningsmotor som används i verksamheten skall före utgången av år 2007 uppfylla kraven i steg II i förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner.

12. Bullerbidraget från bolagets verksamhet får vid bostäder inte överstiga följande ekvivalenta bullernivåer som riktvärden.

Kvällstid och nattetid

(kl. 18.00-06.00) 50 dB(A)

Övrig tid 55 dB(A)

Den momentana ljudnivån nattetid som verksamheten ger upphov till vid bostäder får som riktvärde inte överstiga 60 dB(A).

Nya och ombyggda delar av verksamheten skall bullerdämpas till en nivå som är erforderlig för att bullerbidraget från hela verksamheten i framtiden skall kunna begränsas till en ekvivalent ljudnivå på högst 40 dB(A) nattetid vid bostäder. Sådan bullerdämpning skall företas i den utsträckning det inte är uppenbart orimligt.

13. Bolaget skall före utgången av 2004 ha vidtagit åtgärder för att minska utsläpp av smetrester i enlighet med punkt A.3 i bolagets komplettering, aktbil. 66.

14. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten gå igenom användningen av kemikalier i avsikt att byta ut miljöfarliga kemikalier mot sådana som bedöms vara mindre miljöfarliga. Bolaget skall medverka till att ta fram dokumentation där sådan saknas.

15. Bolaget får vid införandet av nya kemikalier i tillverkningsprocessen endast använda kemikalier med minsta miljöfarlighet. Innan nya kemiska produkter som innehåller för verksamheten nya kemiska ämnen används i produktionen skall tillsynsmyndigheten informeras. Informationen skall innehålla uppgifter om miljöegenskaper som nedbrytbarhet, toxicitet och bioackumulerbarhet.

16. Bolaget skall i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande. Avsikten med åtgärderna i planen skall vara att säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att undvika föroreningsrisker och att återställa platsen i ett från miljösynpunkt tillfredsställande skick.

17. Bolaget skall till tillsynsmyndigheten lämna förslag till kontrollprogram vid tidpunkt som myndigheten bestämmer.

C. Delegation

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken till tillsynsmyndigheten att meddela villkor och föreskrifter samt vad gäller punkt 5 nedan provisoriska föreskrifter i följande avseenden.

1. Introduktion av nya kemiska produkter.

2. Åtgärder för att begränsa störningar från serviceverksamheterna inom området.

3. Utformningen av kontrollprogrammet.

4. Säkerhetsrapport.

5. Åtgärder för att begränsa utsläppen av svaga gaser.

D. Uppskjutna frågor

Miljödomstolen uppskjuter med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken avgörandet av slutliga villkor för

a) förbrukning och produktion av energi,

b) utsläpp till luft av

- kväveoxider från sodapanna, barkpanna, mesaugn och destruktion av illaluktande gaser

- finkornigt stoft (PM10)

- kolmonoxid från barkpannan

- utsläpp av svaga gaser,

c) utsläpp till vatten,

d) miljöpåverkan av transporter,

e) hantering, nyttiggörande och slutligt omhändertagande av avfall, samt

f) hantering av svaveldioxid, intern plan för räddningsinsatser och omhändertagande av släckvatten.

E. Utredningar under prövotiden

Bolaget skall under prövotiden utföra följande utredningar och belysa kostnadsaspekter och miljökonsekvenser av aktuella åtgärder.

1. I fråga om energi: möjligheterna att

a) minska förbrukningen av elenergi och värmeenergi,

b) öka den interna elproduktionen till en nivå på 50 % av brukets konsumtion av elenergi,

c) öka koncentrationen av torrsubstans i tjockluten till 80 % och att

d) ersätta fossil eldningsolja med biobränsle genom dels utökning av barkpannans kapacitet, dels införande av beckolja, tallolja, förgasning av bark alternativt barkpulver som bränsle i mesaugnen.

2. I fråga om utsläpp till luft:

a) Möjligheterna att minska utsläppen av kväveoxider från sodapanna, barkpanna, mesaugn och destruktion av illaluktande gaser. Utredningen avseende sodapannan skall omfatta möjligheterna att genom trimningar av befintlig utrustning, införande av ytterligare förbränningstekniska åtgärder, selektiv katalytisk kvävereduktion, alternativt skrubberteknik nå ned till ett utsläpp på 350 ton kväveoxider (NO+NO2 som NO2) per år.

b) Möjligheterna att minska utsläppet av finkornigt stoft från anläggningen. Utredningen skall omfatta en kartering av finkornigt stoft med avseende på utsläppta mängder och kemisk sammansättning samt en värdering av risken för överskridanden av miljökvalitetsnormen för partiklar (PM10) och hälsoeffekter i omgivningen.

c) Belysa sambanden mellan koncentrationen av kolmonoxid i rökgaserna och koncentrationerna av kväveoxider och organiska ämnen, t.ex. PAH, vid olika pannlast, bränslemix och bränslekvalitet i barkpannan.

d) Klarlägga effekten av det planerade svaggassystemet genom mätningar och luktbesvärsundersökning samt utreda möjligheterna att minska utsläppet av svaga gaser som inte samlas upp och förbränns till nivån 0,05 kg svavel per ton massa.

3. I fråga om utsläpp till vatten:

a) Erfarenheter av nu pågående och planerade åtgärder vad gäller syrgasblekning, spilllutssystem och systemslutningar i barrvedslinjen, syrgasblekning och systemslutningar i lövvedslinjen, kondensatbehandling, flutingtillverkning och ny avloppsreningsanläggning.

b) Möjligheterna att minska vattenförbrukningen i pappersmaskinerna och behandla avloppsvattnet genom biologisk rening, kemisk fällning eller på annat sätt.

c) En miljöriskanalys avseende invallningar av cisterner, spillutssystem, hantering av oljor, omhändertagande av kemikalierester m.m.

Målet för åtgärderna enligt punkt a) skall vara att reducera utsläppen från verksamheten till följande nivåer:

COD 12 kg per ton massa

Kväve 0,12 kg per ton massa

Fosfor 0,015 kg per ton massa

SÄ (GF/A) 30 mg/l

Bolaget skall göra en kemisk-biologisk karakterisering av dels utgående avloppsvatten från den nya reningsanläggningen när denna är intrimmad, dels utgående avloppsvatten från fiberdammar 1 och 2. Den biologiska karakteriseringen skall syfta till att belysa risken för kroniska effekter på olika trofinivåer, medan den kemiska karakteriseringen skall syfta till att redovisa halterna av vedegna ämnen, kemikalier och metaller, samt belysa förekomst av svårnedbrytbara, potentiellt bioackumulerbara ämnen.Bolaget skall vidare genomföra studier i enlighet med Naturvårdsverkets allmänna råd 94:2 ”Vattenrecipientkontroll vid skogsindustrier”. I första hand skall undersökningar under rubriken B2 (sjöar/fisk) och B3 (sjöar/bottenfauna och sediment), basprogram och utvidgat program, tillämpas.

Bolaget skall även låta genomföra fördjupade studier/kartläggningar av sediment, vattenkvalitet och bottenfauna i Åsfjordens nordvästra vik (närrecipienten till fabriken) med tyngdpunkt på syrgasförhållanden samt toxiska- och persistenta ämnen. En okulärbesiktning av botten och av bolagets utsläppstuber med hjälp av dykare/kamera skall ingå.

4. I fråga om miljöpåverkan av transporter: möjligheterna att genom val av lämpligt transportslag och genom nyttjande av bästa teknik eller genom att ställa krav vid upphandling av transporttjänster i samband med inköp av råvaror minimera miljöpåverkan från transporter.

5. I fråga om avfall: hantering, nyttiggörande och slutligt omhändertagande.

6. I fråga om hantering av svaveldioxid, intern plan för räddningsinsatser och omhändertagande av släckvatten:

a) Möjligheterna att förbättra säkerheten vid lossning av svaveldioxid genom inbyggnad av lossningsplatsen eller på annat sätt, att eliminera eller minska lagerhållningen av svaveldioxid, att reducera antalet lossningstillfällen. Bolaget skall även utvärdera rörledningssystemets betydelse från säkerhetssynpunkt.

b) Vidareutveckling av den interna räddningsplanen med avseende på behov av resurser och utrustning vid olika olycksscenarier.

c) Möjligheter att omhänderta släckvatten.

Utredningarna enligt punkterna 1-6 ovan skall genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten. Beträffande punkterna 1 och 4 skall bolaget även samråda med Naturvårdsverket. Resultatet av utredningarna samt förslag till åtgärder och slutliga villkor skall vad gäller punkt 3 redovisas till miljödomstolen före den 1 september 2007 med undantag för miljöriskanalysen. Miljöriskanalysen skall tillsammans med övriga punkter redovisas till miljödomstolen före utgången av 2004.

F. Provisoriska föreskrifter

Till dess annat bestäms skall följande provisoriska föreskrifter gälla.

P1. Utsläppen av COD, suspenderade ämnen (SÄ), fosfor, kväve, klorat och AOX får för tiden fram till dess att den nya avloppsvattenreningsanläggningen tagits i drift inte överstiga följande värden.

Tabell 3 nedan

Efter det att den nya avloppsvattenreningsanläggningen tagits i drift får utsläppen av COD och suspenderade ämnen inte överstiga följande värden (ton/dygn).

Tabell 4 nedan

P2. Utsläppet av gasformigt processvavel från alla källor utom sodapanna, mesaugn och gasdestruktionsugn får som riktvärde* vid kartering uppgå till högst 0,1 kg S/t per ton sulfatmassa. Mätning skall ske minst en gång per år.

P3. Utsläppet av kväveoxider (NO+NO2 som NO2) från sodapanna, mesaugn och gasdestruktionsugn får högst uppgå till 900 ton per år.

P4. Utsläppet av kväveoxider (NO+NO2 som NO2) från barkpannan får högst uppgå till 250 ton per år.

P5. Stoftutsläppet från sodapannan får efter skrubber som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

P6. Stoftutsläppet från mesabränneriet får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

P7. Stoftutsläppet från barkpannan får som riktvärde* och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

P8. Lagring av oljor, syror och andra kemikalier skall ske på ytor som är täta och så att eventuellt spill kan samlas upp och omhändertas.

G. Övrigt

Tillståndet till verksamheten får tas i anspråk även om domen inte har fått laga kraft.

__________

*Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför en skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

TIDIGARE PRÖVNING AV VERKSAMHETEN

Verksamheten har tidigare prövats av Koncessionsnämnden för miljöskydd, regeringen och Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen. Bolagets nuvarande tillstånd medger följande produktionsvolymer.

Basprodukter

Tabell 5 nedan

För verksamheten gäller följande prövotidsförelägganden, provisoriska föreskrifter, villkor och delegationer.

Prövotidsutredningar

Utsläpp till vatten

Koncessionsnämnden sköt i beslut 1998-12-30, Nr 213/98, med stöd av 21 § miljöskyddslagen upp avgörandet av frågan om vilka villkor som skall gälla för utsläpp till vatten av COD, suspenderade ämnen, kväve och fosfor. Bolaget skall under prövotiden vidta de åtgärder vad gäller syrgasblekning, blekerislutning, kondensatbehandling och flutingtillverkning som bolaget åtagit sig i ärendet. Bolaget skall vidare utreda möjligheterna (tekniskt och ekonomiskt) att vidta ytterligare såväl processinterna som externa renings-åtgärder för att reducera utsläppen till följande nivåer:

Tabell 6 nedan

Utsläpp till luft

Koncessionsnämnden sköt också upp avgörandet av frågan om vilka villkor som skall gälla för dels utsläpp till luft av kväveoxider från fastbränslepannan (barkpannan), dels omhändertagandet av filterstoft från en ny sodapanna. Bolaget skall under prövotiden vidta åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen genom installation av SNCR-utrustning, ecotube eller annan åtgärd som ger likvärdigt resultat. Vidare skall bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten utreda de tekniska möjligheterna att ta hand om filterstoftet från sodapannan på annat sätt än vad som sker i dag och bedöma de ekologiska konsekvenserna av utsläpp av filterstoft.

Bolaget skall enligt beslut av regeringen den 18 november 1999, M1999/946/Na, senast den 31 december 2002 till miljödomstolen i Vänersborg redovisa resultatet av utredningar och åtgärder enligt ovan, avseende såväl utsläpp till vatten som luft med förslag till ytterligare utsläppsbegränsande åtgärder samt föreslå slutliga villkor.

Koncessionsnämnden sköt vidare upp avgörandet av vilka villkor som skall gälla för utsläpp av kväveoxider, stoft och svavelväte från sodapannan. Regeringen har beslutat att bolaget skall utreda de förbränningstekniska åtgärder och genomföra de försök i pilotskala med SCR-teknik och/eller SNCR-teknik som erfordras för att kostnadseffektiviteten i NOx- begränsande åtgärder skall kunna bedömas. Utredningen skall ha som mål att reducera utsläppen av kväveoxider till högst 350 ton per år. Bolaget skall senast den 31 december 2002 till miljödomstolen i Vänersborg redovisa resultatet av utredningarna och föreslå ytterligare skyddsåtgärder samt slutliga villkor. Därefter har miljödomstolen i vissa avseenden ändrat regeringens beslut avseende provisoriska villkor.

Provisoriska föreskrifter

P1. Utsläppen av COD och suspenderade ämnen, SÄ, får inte överstiga följande värden i ton/driftsdygn

Tabell 7 nedan

P2. Stofthalten i rökgaserna från den planerade sodapannan får uppgå till högst 150 mg/m3 (ntg) som månadsmedelvärde.

P3. Svavelvätehalten i rökgaserna från den planerade nya sodapannan får överskrida 10 mg/m3 (ntg) högst 5 % av drifttiden per månad.

P4. Stoft från sodapannans filter får efter den 31 december 2002 inte tillföras recipienten.

P5. Utsläppet av svaga gaser skall senast vid utgången av år 2000 ha reducerats så att de som riktvärde vid kartering inte överstiger 0,1 kg/ton massa räknat som svavel.

P6. Stoftutsläppet från befintliga sodapannor får inte överstiga 250 mg per m3 (ntg) som månadsmedelvärde.

Villkor

1. Om inte annat framgår av detta beslut skall verksamheten - inklusive reningsanordningar bedrivas i huvudsaklig enlighet med vad bolaget åtagit sig eller angett i ärendet. Mindre ändring i process eller annat förfarande - som bedöms inte öka utsläppen eller störningarna för miljön - får vidtas efter anmälan till tillsynsmyndigheten.

2. Verksamheten skall drivas och anläggningarna underhållas så att utsläppen och andra störningar för miljön blir så små som möjligt. Bolaget skall upprätta, dokumentera och följa drifts-, underhålls- och interna kontrollrutiner i detta syfte.

3. Bolaget skall till tillsynsmyndigheten lämna förslag till kontrollprogram vid tidpunkt som myndigheten bestämmer.

4. Utsläppen till vatten av halogenerade organiska ämnen (AOX) får som årsmedelvärde inte överstiga 0,3 kg per ton massa och av klorat inte överstiga 200 kg per dygn att gälla som månadsmedelvärde och riktvärde.

5. Utsläppsmängden av gasformigt processvavel får fr.o.m. utgången av år 2000 inte överstiga 400 kg svavel per dygn som årsmedelvärde. Intill dess får utsläppet inte överstiga 500 kg svavel per dygn som årsmedelvärde.

6. Stoftutsläppet från befintliga sodapannor får inte överstiga 250 mg per m3 (ntg) som månadsmedelvärde.

7. Stoftutsläppet från mesabränneriet får som månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

8. Stoftutsläppet från den fastbränsleeldade pannan får som riktvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

9. Det totala utsläppet av klor och klordioxid får inte överstiga 100 kg (räknat som klor) per dygn som riktvärde och årsmedelvärde.

10. Svavelvätehalten i rökgaserna från befintliga sodapannor får överskrida 10 mg/m3 (ntg) högst 10 % av drifttiden per månad.

11. Svavelvätehalten i rökgaserna från mesabränneriet får överskrida 50 mg/m3 (ntg) högst 10 % av drifttiden per månad.

12. Bullerbidraget från bolagets verksamhet får vid bostäder inte överstiga följande ekvivalenta bullernivå som riktvärden.

Kvällstid och nattetid

(kl. 18.00-06.00) 50 dB(A)

Övrig tid 55 dB(A)

Den momentana ljudnivån nattetid som verksamheten ger upphov till vid bostäder får som riktvärde inte överstiga 60 dB(A).

13. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten gå igenom användningen av kemikalier i avsikt att byta ut miljöfarliga kemikalier mot sådana som bedöms vara mindre miljöfarliga. Bolaget skall medverka till att ta fram dokumentation där sådan saknas.

14. Bolaget får vid införandet av nya kemikalier i tillverkningsprocessen endast använda kemikalier med minsta miljöfarlighet.

15. Lagring av oljor, syror och andra kemikalier skall ske på ytor som är täta och så att eventuellt spill kan samlas upp och omhändertas.

Delegationer

Koncessionsnämnden har med stöd av 20 § andra stycket miljöskyddslagen (1969:387) överlåtit till tillsynsmyndigheten att meddela villkor och föreskrifter i följande avseenden.

D1. Vilkor som kan behövas med anledning av sådan anmälan som anges i villkorspunkt 1.

D2. Skyddsåtgärder som kan behövas för att begränsa störningar från serviceverksamheterna inom området.

D3. Hantering av avfall.

D4. Föreskrifter som, i avvaktan på avgörandet av den uppskjutna villkorsfrågan om omhändertagandet av elfilterstoft, kan behövas för omhändertagandet av sådant stoft efter den 31 december 2002.

D5. Omhändertagandet av smetspill.

ANSÖKAN

Bolaget har redovisat sin ansökan enligt i huvudsak följande.

Yrkanden

Bolaget yrkar att tillstånd meddelas för en stegvis ökning av produktionen vid verksamheten i Gruvön och att därvid vidta behövliga åtgärder kopplat till ett åtagande om att bygga och ta i drift en ny avloppsreningsanläggning vid verksamheten enligt följande.

Till dess den nya avloppsreningsanläggningen tas i drift får produktionen uppgå till

Basprodukter

Tabell 8 nedan

Från det att den nya avloppsreningsanläggningen tas i drift får produktionen uppgå till

Tabell 9 nedan

Som igångsättningstid avseende avloppsreningsanläggningen yrkas fem år från lagakraftvunnen dom.

Bolaget yrkar avslutningsvis att dom i målet skall gälla med omedelbar verkan utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

Verksamhet, omgivningsförhållanden och planfrågor

Gruvöns Bruk ingår sedan början av år 2001 i koncernen Billerud AB. Det nya bolaget består av tre tillverkningsenheter, Gruvöns Bruk, Skärblacka och Karlsborg. Gruvöns Bruk är beläget i Grums kommun vid norra delen av Åsfjorden, som är en ca 5 km lång vik i Vänerns nordvästra del. Omsättningen för 2001 uppgick till 3,5 mdkr och resultatet till 640 mnkr. Bolaget har en god lönsamhet.

Industriområdet är i huvudsak beläget på fastigheten Gruvön 2:5. Fastigheten tillhör bolaget och är enligt en den 26 januari 1976 fastställd detaljplan (stadsplan) avsedd för industriändamål.

I norr och väster gränsar industriområdet till Grums tätort och i söder ansluter området till Åsfjorden.

Vid bruket tillverkas blekt och oblekt sulfatmassa av barr- och lövved. Massan används för egen tillverkning av kraftpapper och en del säljs direkt som avsalumassa. Det tillverkade blekta och oblekta kraftpappret används främst för emballageändamål, men även för tillverkning av bestruket papper för specialändamål. Vidare tillverkas halvkemisk sulfitmassa (NSSC-massa). Massan används för tillverkning av fluting.

Antalet anställda vid bruket uppgår för närvarande till ca 1 080 personer.

Avfall som inte kan nyttiggöras eller eljest återanvändas deponeras på två externa deponier som bolaget driver, dels i Ålviken ca 1,5 km nordost om bruket och dels i Värhult ca 11 km sydväst om bruket. För deponierna gäller separata tillstånd enligt miljöskyddslagen/miljöbalken som inte berörs av denna ansökan.

Produktion, processer och planerade förändringar

Ved och flishantering

Vedhanteringen är gemensam för de flisförbrukande enheterna. Vid verksamheten finns två moderna renserier, som båda tillämpar torrbarkning. Efter tining barkas veden torrt i barktrummorna. Stockarna transporteras sedan till en hugg för flishuggning, varefter flisen transporteras till buffertstackar. Avskilt organiskt material förs till barkhanteringen medan sten och grus deponeras. Överskott av vatten förs till upptiningssystemet. En viss del av vattnet avleds till den luftade dammen. Pressvatten pumpas efter silning till indunstningen.

Sulfatmassatillverkningen

Sulfatmassatillverkningen sker som ovan angetts på två linjer, en för lövved och en för barrved. Lövmassalinjen består av sulfatkokeri SK1 och blekeri B1. Linjens kapacitet är 345 t/d blekt lövmassa. Den blekta massans ljushet är ca 87 % ISO och används uteslutande i den egna kraftpappersproduktionen. Från kokaren förs massan, via en tryckdiffusör, till en blåstank för tvättning. Massan renas därefter i två spaltsilar i serie, där kvist avskiljes. Massan tvättas därefter på ett filter följt av två seriekopplade tvättpressar och förs sedan till massakaren. Den tvättade massan från massakaret silas i trycksilar innan den avvattnas på filter och förs till lagringstorn. På avvattningsfiltret sker dessutom en tvätt med varmvatten. Bakvattnet från filtret används för spädning i sileriet. Överskottsvattnet leds till den luftade dammen. Den oblekta massan till blekeri B1 har ett kappatal om 13 och tvättförlusten är ca 5 kg COD/ton massa.

Blekeri B1 är ett konventionellt filterblekeri i tre steg med bleksekvensen klordioxid-alkali/väteperoxid-klordioxid (D EP D). Överskottsvatten avleds till den luftade dammen. Tvättförlusten med den silade massan från SK1 förs till blekeri B1 medan tvättförlust med rejekt och spädvatten pumpas till flutingbruket (PM6) och förs med dess avloppsvatten till den luftade dammen. Avloppsvattnet från SK1 utgörs av kyl- och tätningsvatten samt tillfälliga utsläpp. Från själva kokaren leds avloppsvattnet till fiberfattigt avlopp. Från övriga delar av avdelningen leds avloppsvattnet till fiberdammarna 1 och 2. Bakvattenöverskott från sileriet leds till den luftade dammen. Diffusa utsläpp av luktämnen till atmosfären sker från lutcisterner och med ventilationsluft. Överskottsbakvatten från blekeriets filter leds till den luftade dammen. Tillfälliga utsläpp samt kyl- och tätningsvatten leds till fiberdammarna.

Ventilationsluft och renade utsugningsgaser från blekeriet leds till atmosfären.

Barrmassalinjen består av sulfatkokeri SK2, syrgasblekeri i två steg och blekeri B2. Linjens kapacitet är 1 100 t/d oblekt och 960 t/d blekt sulfatmassa. Kokaren i SK2 är försedd med en tvättzon med uppehållstiden två timmar. Vidare tvättas massan i två parallella tvättdiffusörer. Därefter renas massan i trycksilar i två steg. Den silade massan separeras i två strängar varav den ena avvattnas och tvättas på filter, varefter massan förs till lagringstorn före syrgas-blekning. Den andra strängen (oblekt massa) avvattnas och tvättas likaså på filter, därefter fortsätter tvättningen i två parallella tryckdiffusörer följda av två parallella tvättpressar, innan massan förs till lagringstorn. Tvättningen av massan sker i ett motströmsförfarande. Till pressarna på den oblekta linjen tillsätts varmvatten, medan tvättningen på den blekta linjen sker med bakvatten från syrgassteget. Bakvatten från filtren på båda linjerna sammanförs och leds som spädvatten och tvättvätska i motström genom systemet och avdras slutligen från kokarens tvättsteg som svartlut. Genom att tvättvätskorna förs i motström mot massan blir systemet kokare-tvätteri-sileri helt slutet. Spill, läckage och dränerad lut återförs till en tvättvätskecistern via två pumpgropar. Vid bakvattenöverskott kan detta pumpas till en spillutcistern om 4 700 m3, varifrån innehållet tillföres slutindunstningen i en låg och jämn takt.

I syrgasblekeriet avvattnas den oblekta massan till 25-30 % torrhalt i två parallella valspressar. Natriumhydroxid, syrgas och ånga tillförs varefter massan förs in i en förreaktor vid en koncentration om 10-12 %. Mellan förreaktor och reaktor tillsätts ytterligare syrgas och ånga. Efter att massan reagerat med syrgas i reaktorn förs den ut i en blåstank och tvättas därefter i en tryckdiffusör följd av två tvättpressar i serie. Tvättning på sista tvättpressen sker med en blandning av lutångkondensat från förindunstningen och varmvatten. Den syrgas-blekta massan till blekeri B2 har ett kappatal om 12 och tvättförlusten är ca 7 kg COD per ton massa.

I blekeri B2 sker blekningen i fem steg med sekvensen klordioxid- alkali/syrgas/väteperoxid-klordioxid-alkali/väteperoxid-klordioxid (D EOP D EP D). Tvättningen sker i motström så att överskott av bakvatten endast uppstår vid de två första blekstegen. På sista tvättfiltret tvättas massan med varmvatten. Vid bräddningar av filter eller vid planerade tömningar av filtertråg leds massan till en spilltank om 50 m3, varifrån den återförs till massabufferten före blekeriet. Vid tömning av blektorn och massaledningar omhändertas massan inom blekeriet. Tvättförluster med massa från den oblekta linjen förs till kraftpappersbruket och med massan från syrgasblekeriet till slutblekeriet.

Avloppsvattnet från sulfatkokeriet och syrgasblekeriet utgörs av spill, läckage, kyl- och tätningsvatten samt tillfälliga utsläpp. Dessa leds via fiberdammar till den luftade dammen.

Processavloppet från blekeriet jämte de små flödena av kylvatten, tätningsvatten och golvavlopp leds till behandling i luftad damm.

Flingtorkar

Flingtorkarna tillförs blekt sulfatmassa för avsalu. Två parallella linjer för torkning och gemensam balningslinje finns med en sammanlagd kapacitet om 430 t/d massa. I vardera torkningslinjen ingår en press, vari torrhalten på massan höjs till 50 %. Massan finfördelas och torkas därefter i cykloner, pressas till balar, emballeras och förs till lager. Det avpressade vattnet återförs till spädning och till tvättning i blekeri B2.

Kraftpappersbruket med förädlingsfabrik

Kraftpapper tillverkas på fem pappersmaskiner enligt följande.

- PM1 är en flerskiktsmaskin med en kapacitet om 85 000 årston, som tillverkar liner med ett blekt och ett oblekt skikt.

- PM2 är också en flerskiktsmaskin med en kapacitet om 72 000 årston, som tillverkar blekt kraftpapper, liner och vätskeboard.

- PM3 är en MG-maskin med en kapacitet om 16 000 årston, som tillverkar blekt och oblekt kraftpapper.

- PM4 har en kapacitet om 90 000 årston och tillverkar blekt och oblekt säck- och kraftpapper.

- PM5 är en MG-maskin med en kapacitet om 40 000 årston, som tillverkar blekt kraftpapper.

Massorna för pappersframställningen distribueras från olika buffertkar för respektive massakvalitet. Vid varje maskin mals massan, koncentrationsregleras, virvelrenas och tillförs tillsatskemikalier före inloppslådan. Bakvattnet från respektive maskin används i stor utsträckning för spädning. Överskottsbakvatten renas på skivfilter och det renade bakvattnet används huvudsakligen som spritsvatten på respektive maskin. Förädlingsfabriken består av en maskin för pigmentbestrykning av eget kraftpapper samt anläggning för smetberedning.

Smetens huvudkomponenter är pigment (lera och krita), bindmedel (latex och CMC) samt tillsatskemikalier. Pigmentet uppslammas i vatten och förvaras i lagringstankar. Tillsatskemikalier tillreds och förvaras i doseringstankar. Överskottsvatten från kraftpappersbruket inklusive kyl- och tätningsvatten samt tillfälliga utsläpp leds i avlopp till fiberdammar. Rengörings- och spolvatten från smetberedningen leds till fiberdammar via en pumpgrop.

Indunstning och kondensatrening

Bolaget har installerat en ny indunstningsanläggning som är under intrimning. Hittills har den nya indunstningsanläggningen medfört att COD-utsläppet minskat med 5 t/d. Genom kondensatsegregering och integrerad stripper uppnås en mycket effektiv kondensatrening.

Överskott av kondensat går till biologisk behandling i den luftade dammen. Utgående ångor från strippern innehåller metanol, terpentin och svavelhaltiga gaser. Metanolen uppkon-centreras genom destillation i ventilbottenkolonn. Den uppkoncentrerade metanolångan kondenseras ut till ca 85 %-ig metanol som förbränns i destruktionsugnen. Botten avdraget från destillationskolonnen kyls till ca 65 grader och leds till en dekantör där terpentin utvinns. Utvunnen terpentin förbränns i destruktionsugnen. Den starkt förorenade vattenfasen från dekantören återförs till strippern i indunstningsanläggningen. Okondenserbara gaser från indunstning och metanolutvinning leds till destruktionsugnen.

Sodapanna

Indunstad tjocklut med 72 % torrhalt förbränns i sodapannan. Pannan har kapacitet att förbränna 2 500 ton torrsubstans per dygn och producerar då ca 390 ton ånga per timme.

Förbränningsluften tillförs på 5 nivåer i eldstaden via primär-, sekundär-, högsekundär-, tertiär- och kvartärluftregister. Detta ger lång uppehållstid för gaserna före slutförbränning. Tertiär- och kvartärluften tillför luft för slutförbränning, utjämnar eventuella kraftiga uppåtflöden samt reducerar NOx-emissioner. Rökgaserna leds genom två parallella elfilter där elfilterstoftet avskiljs. Efter elfiltren passerar rökgaserna en skrubber bestående av två steg där det nedre fungerar som tvättsteg och det övre som värmeåtervinningssteg. Natronlut tillförs tvättsteget och tvättvätskan tas ut i form av en sulfitlösning som återanvänds i kokvätskeberedning till NSSC. Efter skrubbern leds rökgaserna till atmosfären. Pannan är konstruerad för förbränning av både starka och svaga luktgaser från andra delar av fabriken. Detta utnyttjas dock inte för närvarande.

Mixeri

Grönlut från sodapannans smältalösare filtreras och fördelas på tre kausticeringslinjer, där ombränd mesa och köpkalk (make-up kalk) tillsätts. Kausticerad lut filtreras med ett trycksatt skivfilter och lagras i vitlutcisternen. Mesan lagras i en silo varefter den späds med indunstningskondensat och pumpas till mesafiltret där den tvättas med varmvatten innan den doseras till mesaugnen. Tvättvätskan från mesafiltret förs till svaglutcisternen. Avluftnings-gaser från kalksläckare och kausticeringskärl tvättas med svaglut i en dysskrubber och leds till atmosfären genom en skorsten, som mynnar 29 m över marken. Avluftningsgaser från kalkfickor renas i ett slangfilter. Spill och tillfälliga utsläpp av mesa och grönlutslam leds till fiberfattigt avlopp (industriavloppet).

Mesaombränning

Den tvättade mesan bränns till kalk i mesaugnen. Avgaserna från ugnen renas i ett elektrofilter och leds ut via en 62 m hög skorsten. Avskiljt stoft återförs till ugnen.

Kyl- och tätningsvatten samt tillfälliga utsläpp avleds till fiberfattigt avlopp.

Barkpanna och ångcentral

Barkpannan P7 eldas med bark och olja. Kapaciteten är 120 t/h ånga vid enbart barkeldning och 180 t/h ånga vid blandad bark- och oljeeldning. Barken transporteras från stack i vedhanteringen med bandtransportörer till barksilo varifrån barken doseras till pannan. Förbränningen sker på en rörlig snedrost. Rökgaserna från pannan renas i elektrofilter. Det avskilda stoftet och pannslaggen förs till var sin buffertficka och transporteras efter befuktning till deponi. Högtrycksånga från bark- och sodapannan leds till två mottrycks-turbiner där ångtrycket reduceras innan ångan distribueras till de olika fabriksavdelningarna.

Kemikalieberedning

Klordioxiden framställs enligt SVP-metanolprocessen genom reaktion mellan metanol och klorat i sur miljö.

Kokvätskeberedning

Kokvätskan för NSSC-kokeriet bereds genom att i ett torn med fyllkroppar absorbera svaveldioxiden med hjälp av en blandning av oxiderad vitlut, natronlut och sulfithaltig alkali från rökgasskrubbrar. Svaveldioxiden framställs genom förbränning av flytande svavel. Som reserv används förgasad flytande svaveldioxid. Rester av svaveldioxid från absorptionstornet leds till en rökgasskrubber.

NSSC-kokeri

Tillverkningen av NSSC-massa sker i en kontinuerlig kokare med kapaciteten 720 t/d. Lövvedsflis används som utgångsmaterial. Kokaren är en ångfaskokare med en tvättzon med 1,5-2 timmars uppehållstid. Efter kokaren defibreras massan varefter den späds och förs till två parallella tvättpressar. Efter förnyad spädning pressas den i tre parallellställda skruvpressar, varefter den förs till lagringstorn före pappersmaskinen PM6. Sluttvättningen sker genom inspädning av bakvatten från PM6 i massan före skruvpressarna. Tvättförlusten med massan från skruvpressarna i kokeriet överförs till PM6. Tillfälliga utsläpp till golv leds till fiberdamm och därefter till den luftade dammen

Flutingmaskinen

Massan från NSSC-kokeriet förs till mälderiet, där den raffineras i fyra raffinörer. I maskinkaret tillförs viss mängd raffinerad sulfatmassa (15-20 %). Bakvatten från maskinen återanvänds i hög grad för spädningar och för tvätt i NSSC-kokeriet. Överskottsbakvatten renas i ett skivfilter med omald NSSC-massa som påläggsmassa. Renat bakvatten används för viraspritsning.

Överskott av renat bakvatten leds i avlopp till fiberdamm. Den hårda slutningen av maskinen gör att tvättförlusten från kokeriet och den substans som frigörs vid malning i stort sett hålls kvar i pappersbanan och torkas med produkten.

Luktgasbehandling / Destruktionsugn

Illaluktande koncentrerade gaser från sulfatkokerierna och indunstningen förbränns i en gasdestruktionsugn med metanol och terpentin som stödbränsle. Energiinnehållet tillvaratas i en ångpanna. Svaveldioxiden i skrubber återvinns för tillverkning av NSSC-kokvätska.

Som reserv för destruktionsugnen finns en alkaliskrubber med skorsten som mynnar 53 m över mark.

De uppsamlingssystem som leder gaserna till förbränning är slutna från atmosfären så att gaserna kan transporteras outspädda och således vid koncentrationer över explosionsgränsen. Gasledningssystemen är försedda med säkerhetsventiler i form av vattenlås, flödes och tryckvakter samt flamskydd. Vid utlösning av säkerhetssystemen går gaserna till reservskrubbern. Gaserna transporteras med hjälp av ångejektorer. Dränage från gasledningar, samlingstank, gaskylare och droppavskiljare uppsamlas och förs till strippern i indunstningen.

Avloppssystem

Processvatten från Gruvöns bruk avleds genom tre separata system enligt följande.

- Fiberförande avloppsvatten som passerar sedimenteringsbassänger.

- Fiberfattigt avloppsvatten som leds direkt till recipienten.

- Avlopp från flutingbruket och SK2 m.fl. avdelningar som efter sedimentering leds till behandling i luftad damm tillsammans med avloppsvatten från blekerierna B1 och B2.

Dagavlopp avleder i första hand regnvatten, men även i viss utsträckning icke kontaminerade kyl- och tätningsvatten. Utloppen på stranden är försedda med länsor eller spontade invallningar. Kontroll av konduktivitet sker med kontinuerliga instrument i huvudavloppet.

Åtgärder mot tillfälliga utsläpp

De tillfälliga utsläppen har visat sig kunna utgöra en betydande del av ett bruks totala emissioner. Vid Gruvöns Bruk tillämpas den principen att dessa utsläpp skall begränsas vid källan i processen. Ett första hjälpmedel härför är den datorutrustning och instrumentering som installerats för processtyrning och information inom flertalet av brukets avdelningar.

Den befrämjar en jämn drift av processerna och att avdelningarna inbördes håller rätt produktionsnivå. Störningar motverkas därigenom eller upptäcks på ett tidigt stadium.

I anslutning till processövervakningen har ett särskilt miljöövervakningssystem byggts upp. För aktuella mätpunkter i processerna har byggts in ett larm- och informationssystem, som syftar till att med lämpliga instrument eller instrumentkombinationer direkt motverka tillfälliga utsläpp och övervaka miljöparametrar. I första hand går larm till ansvariga operatörer och till produktionssamordnaren. I andra hand framställs utskrifter för driftsansvariga. Systemet medger även uppföljande redovisning.

I båda sulfatkokerierna, indunstningen och sodahuset leds spillutar från tillfälliga utsläpp och dränerad lut, vid t.ex. reparationer, till pumpgropar försedda med konduktivitetsvakt.

Spillen återförs antingen genom manuellt eller genom automatiskt styrd pumpning till närbelägna cisterner eller till särskild spillutcistern om 4 700 m3. Från denna pumpas spilluten kontrollerat till indunstningen.

För att ytterligare reducera COD-utsläppet från barrlinjen kommer ett nytt spillutsystem att tas i drift under första halvåret 2002. Det nya spillutsystemet kommer att omfatta installation av nya pumpgropar med pumpar, grovsil i golvkanal, finsil för spill till indunstning, avvattning av rejekt, ombyggnad av gammal reaktor till utjämningstank och separering av rent vatten till eget system. Allt fiberförande avloppsvatten kommer därmed att ledas till en ny uppsamlingsgrop med en mekanisk grovsil. Utsorterat rejekt förs via avvattning till en behållare för transport till förbränning i barkpanna. Acceptet pumpas normalt tillbaka in i barrmassalinjens process där det inspäds i blåstanken före sileriet. Om acceptet (spilluten) istället pumpas direkt till indunstningen får det passera en fibersil. Rent avloppsvatten separeras från fiberförande avlopp. Efter pumpning mäts vattnets konduktivitet. Rent vatten leds till dagvattenavlopp medan orent vatten pumpas över till fiberförande avlopp.

Fiberdammar och slamhantering

Det finns tre fiberdammar med gemensam slamhantering. Dammarna 1 och 2 används för sedimentering av fiberförande avlopp och damm 3 som försedimentering av avloppsvatten till den luftade dammen. Fiberförande avloppsvatten från kraftpappersbruket, sileri m.m. blandas och fördelas på de två rektangulära sedimenteringsdammarna. Fiberförande avlopp från flutingbruket och SK2 leds direkt till fiberdamm 3. Sedimentet från dammarna pumpas kontinuerligt upp. Det renas genom silning på kvistfångare och genom virvelrening samt fraktioneras i bågsilar. Den accepterade fraktionen av sedimentet återförs till flutingtillverk- ningen. Rejektet från kvistfångaren deponeras medan rejektet från virvelrenarna återförs till fiberdammarna, men kan vid behov tas ut över en silbandspress. Rejektet är biologiskt nedbrytbart och förs därför till den luftade dammen. Klarvatten från damm 1 och 2 blandas med det fiberfattiga avloppet och leds till recipienten. Klarfasen från damm 3 pumpas till den luftade dammen.

Luftad damm med eftersedimentering

Den luftade dammen togs i drift år 1985. Den luftade dammen har byggts genom invallning av en naturlig vik. Med en skärmvägg försedd med öppningar är dammen uppdelad i två delar. Dammen är dimensionerad för att kunna behandla 40 m3 avloppsvatten per minut med en uppehållstid om 4,5 dygn. Syresättningen sker med hjälp av 17 ytluftare med effekten 65 kW vardera. Vidare har vid inloppet installerats två omrörare med effekten 20 kW vardera. Den installerade effekten har beräknats ge en syresättningskapacitet om 48 t O2/d.

Från luftningsbassängen går det biologiskt behandlade vattnet via en sedimenteringsbassäng, för avskiljning av suspenderat material, till recipienten. Avsatt slam pumpas vid behov ur sedimenteringsbassängen med en slamsugare och tillförs den luftade dammen vid dess inlopp.

Avloppsvattnet från verksamheten avleds till recipienten i två strömmar. Den ena avleder fiberfattigt avlopp och utgående vatten från fiberdammarna 1 och 2 genom en trätub, medan den andra avleder renat vatten från den luftade dammen genom två parallella tuber.

Förändring

Under de senaste åren har Gruvön gjort massiva investeringar i basproduktionen, delvis betingade av miljökrav. En ny sodapanna och en ny indunstning har installerats och kokaren SK2 för barrmassa har modifierats så att den beräknade produktionskapaciteten för samtliga dessa processelement motsvarar 450 000 ton blekt massa per år.

Genom successiv eliminering av flaskhalsar hos övriga processavsnitt (se tabell 9 nedan), som kan åstadkommas genom modifiering av befintlig utrustning och/eller ersättning av delar av utrustningen, beräknas produktionskapaciteten under de kommande 10 åren kunna ökas till 450 000 ton blekt barrvedsmassa. Kapaciteten i linjen för lövvedsmassa kommer att bibehållas på 80-90 000 ton/år blekt massa, varför totala produktionskapaciteten av blekt sulfatmassa kommer att bli 540 000 ton/år.

Tabell 9 ”Flaskhalsar” i barmassalinjen

(se Tabell 10 nedan)

*Erforderlig flingtorkskapacitet för full utlastning av barrmassalinjen är 170 000 ton/år

De förändringar i produktionsprocessen som kommer att göras innebär komplettering av befintlig utrustning, varvid BAT kommer att tillämpas utifrån de givna förutsättningarna.

Produktionsökningen för fluting till 300 000 ton/år åstadkoms genom ökad maskinhastighet och ökad torrhalt ut från presspartiet. Motsvarande ökning av NS-massaproduktionen till 270 000 ton/år kan ske genom trimning av befintlig anläggning. För närvarande pågår införandet och/eller intrimning av ett stort antal miljöförbättrande åtgärder vid verksamheten i enlighet med vad som ovan anges. Nedan följer en kort beskrivning av dessa åtgärder.

Intrimning av ny indunstning/kondensatrening

En ny indunstning togs i drift januari 2001.

Ny kokmetod - barrlinjen

Principen för den nya kokmetoden bygger på svartlutsimpregnering vid ett högt vätske/vedförhållande. En stor del av avdraget från kokaren återförs till förimpregneringen. Alkalihalten i avdraget kan därför hållas på en betydligt högre nivå jämfört med konventionell kontinuerlig kokning utan att vitlutbehovet ökar. Den nya kokmetoden tillsammans med tvåstegs syrgasblekning förväntas möjliggöra en förlängd delignifiering och därmed minskade COD-utsläpp från blekeriet. Ett relativt omfattande trimningsarbete, både med avseende på driftstabilitet och massaegenskaper, återstår innan den fulla effekten av installationen kan utvärderas.

Förreaktor syrgasblekning

En komplettering av befintligt system med förreaktor har möjliggjort en sänkning av kappatalet med ca 2-3 kappaenheter med bibehållen kvalitet. Här krävs en ytterligare optimering av hur delignifieringsarbetet skall fördelas mellan kokare och syrgassteg för att ge bästa resultat med hänsyn till produktkvalitet och miljö.

Ny tvättapparat före blekning/Slutning av öppet tvättsteg

Den ökade delignifieringen som erhålles genom tvåstegs syrgasdelignifiering samt slutningen av det tidigare öppna tvättsteget har medfört att tvättbehovet före blekeriet har ökat. En nyutvecklad tvättapparat har installerats och utprovats med gott resultat. Tvättförlusten efter installation av tvåstegs syrgasblekning och slutning av det öppna tvättsteget är nu 3-4 kg COD per ton massa. Ytterligare trimning av tvätten kommer göras.

Nya tvättpressar NS-massa

Installationen är klar. Förändringen har medfört en viss minskning av COD-belastningen från flutingbruket.

Flutingbruket

Ny press för sedimentmassa till PM6. Installation kommer att ske under perioden fram till år 2002.

Sammanlagt har ovan beskrivna genomförda åtgärder kostat 450 MSEK i installationskostnader. Till ovan nämnda åtgärder kommer även byggandet och idrifttagandet av den nya sodapannan som medfört minskade utsläpp till luft från verksamheten. Investeringskostanden för den nya sodapannan var 720 MSEK.

Syrgasblekning lövlinjen

Ett steg med syrgasblekning kommer att införas på lövlinjen.

Elfilterstoft

När det gäller frågan om elfilterstoft har bolaget utvecklat en metod att behandla stoftet och därvid fälla ut kadmium. När slammet från elfilterstoftet blandas med grönlutsslam bildas kadmiumsulfid som är en mycket stabil förening med låg löslighet och god stabilitet mot lakning i sur miljö.

Processen är nu installerad och tagen i drift vid Gruvön. Uppföljningar visar att ca 80 % av det kadmium som ingår i uttaget elfilterstoft avskiljs.

Ny biologisk reningsanläggning

För att bolaget skall kunna minska utsläppen till vatten ytterligare utöver vad som kan åstadkommas med ovan beskrivna åtgärder krävs en utbyggd externrening av avloppsvattnet, vilket bedöms kosta 250 MSEK. Att genomföra detta med nuvarande produktionsförutsättningar är emellertid inte ekonomiskt möjligt för bolaget. Denna ansökan innefattar därför en kombination av stegvis ökad och förändrad produktion i enlighet med vad som ovan beskrivits samt ett därtill kopplat åtagande att bygga och driva en extern avloppsvatten-reningsanläggning med förbättrad reningseffekt i jämförelse med den befintliga luftade dammen.

I samband med arbetet med planeringen för en ny avloppsvattenrening kommer också en s.k. miljöriskanalys att genomföras vid bruket. Analysen kommer att vara inriktad på att framför allt klarlägga var spill förekommer och om åtgärder kan/behöver vidtas för att minimera uppkomsten eller förbättra handhavandet av det spill som förekommer. Resultatet av en sådan analys kan lämpligen redovisas efter en prövotid i samband med beslut om slutliga villkor för utsläpp från verksamheten.

Ansökan kommer att innebära att utsläppsnedtrappningen i nuvarande tillstånd förskjuts något i tiden eftersom de åtgärder bolaget åtagit sig och förelagts att genomföra inte är tillräckliga för att komma ner till de utsläppsvärden som föreskrivs gälla för COD enligt nuvarande tillstånd för år 2002 och framåt.

Bolagets bedömning är sammanfattningsvis att byggandet av en ny avloppsreningsanläggning i kombination med den successiva produktionsutveckling som ovan beskrivits är det enda sättet att inom överskådlig tid uppnå reella förbättringar avseende såväl brukets intjäningsförmåga som dess miljöstatus. Att enbart bygga en ny avloppsreningsanläggning är som ovan angetts inte möjligt.

Processkoncept för ny externrening

Som alternativ för ny externrening har långtidsluftad aktivslam (LAS) samt biofilm och aktiv slam, s.k. BAS studerats.

LAS-konceptet togs fram inom Skogsindustriernas miljövårdsprojekt Miljö 93 främst som en metod att bygga om befintliga luftade dammar, men tekniken kan också tillämpas för helt nya reningsanläggningar. Fullständig kloratreduktion och låga närsaltutsläpp har speciellt beaktats vid framtagandet av LAS-konceptet.

BAS-alternativet bygger på att avloppsvattnet förbehandlas i ett högbelastat steg, biofilmprocess, och vidarebehandlas i en aktivslamprocess. Biofilmsteget ger kloratreduktion och fungerar som en selektor som skapar förutsättningar för en god slamkvalitet i efterföljande aktivslamsteg. En biofilmprocess möjliggör en lägre slamproduktion och ett lågt närsaltbehov. BAS förväntas nå samma utsläppsnivåer (vad gäller COD) som en LAS. BAS kräver mindre luftningsvolymer, ca halva LAS-volymen, vilket avsevärt kan minska byggkostnaderna och markbehov.

Båda alternativen (BAS och LAS) har utvärderats i pilotskala på Gruvöns samlade avlopp till luftad damm. ÅF-IPK:s tolkning av försöksdata är att en maximal reduktionsgrad på storleks-ordningen 65 % COD-reduktion som långtidsmedelvärde kan förväntas vid Gruvöns Bruk med effektiviserad biorening av typ LAS eller motsvarande metod.

Bolaget avser att inrätta en BAS-anläggning lokaliserad inne på befintligt industriområde.

Råvaror och energiförsörjning

Vedförbrukning

Massatillverkningen vid Gruvöns bruk baseras på barrved (rundved och sågverksflis) och lövved (rundved). Veden tas huvudsakligen från svenska skogar. En viss del utgörs dock av importved.

Kemikalieförbrukning

Förbrukningen av processkemikalier följer i huvudsak produktionsutvecklingen. Till följd av bolagets avsikt att öka mängden blekt massa kommer dock användningen av kemikalier som används i blekningsprocessen att öka mer.

Förbrukningen av andra kemiska produkter än processkemikalier kommer också att påverkas av produktionsökningen varvid en viss ökning kan förutses. Ökningen är dock inte på samma sätt kopplad till produktionen och är därmed svårare att bedöma. Någon hänsyn har inte tagits till eventuella möjligheter till besparingar och/eller utbyte av produkter med tillämpning av produktvalsprincipen.

Energiförbrukning

En betydande mängd värmeenergi produceras i den egna verksamheten. Ångan produceras med ett högt tryck (61 bar). Innan merparten av ångan används i processen reduceras ångtrycket med hjälp av två mottrycksturbiner ner till två lägre ångtrycksnivåer. Med dagens produktionsnivå erhålls ca 30 % av hela brukets elförbrukning från den egna mottrycksproduktionen. För att tillgodose brukets behov av värme prioriteras normalt användandet av lut och biobränsle från brukets eget renseri, i andra hand inköpt biobränsle, varav merparten levereras från det närbelägna Gruvöns Sågverk. Med dagens produktionsnivå och biobränsleeldningskapacitet är självförsörjningsgraden av eget biobränsle ca 80 %. Behovet av eldningsolja minskar vid en ökning av sulfatmassaproduktionen. Vid en framtida produktionsnivå på 540 000 ton90 beräknas bruket vara helt självförsörjande på biobränsle under vinterhalvåret. Under sommarhalvåret förväntas ett betydande biobränsleöverskott uppstå. Detta överskott skulle kunna förädlas till ett mer attraktivt bränsle, anpassat för den externa biobränslemarknaden eller om elpriserna så medger, investera i en ny kondensturbin för ökad elproduktion.

Vid drifttillfällen med hög ångförbrukning måste viss mängd eldningsolja (EO5) tillföras energiproduktionen. Eldningsolja används också för att klara av snabba laständringar i processen. För år 2000 svarade biobaserade bränslen (lut, bark, tallolja) för hela 92 % av den totala mängden tillförd energi till brukets pannor. Sedan våren 2001 utnyttjas dessutom överskott av sekundärvärme från bruket som energikälla, dels till fjärrvärmenätet i Grums samhälle och dels för att tillgodose ca 20 % av det totala värmebehovet vid Gruvöns Sågverk. Med ett fullt utbyggt fjärrvärmenät beräknas sekundärvärmeleveransen sammanlagt motsvara en oljeförbrukning av 4 500 m3/år. Det resterande värmebehovet till sågverket ska produceras av brukets barkpanna och levereras i form av 120o C hetvatten.

Nu kalkylerat ångenergibehov genom förbränning av olja motsvarar för tillståndsgiven och ansökt produktion ca 9 000 respektive ca 11 000 m3 olja/år. Andelen ångvärmeenergi från olja är och blir låg, ca 3-4 % av total mängd genererad ångvärmeenergi.

Värmeenergiförbrukningen för blekt pumpmassa kommer vid ansökt produktion att vara i nivå med data enligt forskningsprojektet MISTRAs KAM-projekt. Däremot är och kommer den andel av massan som tas ut via befintlig äldre flingtork att innebära en väsentligt högre energiförbrukning än vad som är uppnåeligt vid torkning enligt KAM- projektet. För att kunna minska denna energiförbrukning skulle krävas att flingtorken ersätts genom en större investering i en modern torkmaskin.

Med installerad maskinell huvudutrustning, pumpar etc. är elenergiförbrukningen ca 20 % högre än angivna data i Mistra-projektet. I detta sammanhang bör påpekas att det är relativt svårt att med befintliga processutrustningar och dessas givna inbördes lokaliseringar nämnvärt minska elförbrukningen.

Vid ansökt produktion beräknas ca 50 % av oljemängden förbrukas vid start och avställning av produktionsenheter samt under perioder med snabb uppgång i ångbehovet. Övrig oljeförbränning är en anpassning till barkpannans begränsade kapacitet vid barkförbränning.

Det är tekniskt möjligt att i mesaugnen använda barkpulver som bränsle (alternativt i förgasad

form). Investeringskostnaden för att kunna ersätta olja med barkpulver i mesaugnen har översiktligt beräknats till nivån 60-90 MSEK.

Det skulle vara tekniskt möjligt att ersätta all olja till förbränning (i dag EO5) med olja av typ WRD. Det föreligger förutsättningar för minskade emissioner av svavelföreningar (nedan S) och kväveoxider (nedan NOx) eftersom WRD-olja innehåller lägre halter svavel och kväve än den olja bolaget normalt använder, EO5. Priset för WRD-olja är ca 250 SEK/m3 högre än för nu använd EO5-kvalitet. Vid beräkningarna nedan har förutsatts WRD-olja med 0,1 % S.

Marginalkostnaderna för att nå beräknade uppnåeliga emissioner med WRD- olja skulle överstiga de belopp som samhället tidigare angivet som skäliga, 30 kr/kg reducerad S och 40 kr/kg reducerad NOx räknat som NO2. Nuvarande oljecistern är anpassad till viskositeten hos EO5 med avseende på risk för utsläpp. Utöver ökade driftkostnader tillkommer en investeringskostnad för ny oljecistern, uppskattningsvis 25 MSEK.

Ökad torrsubstanshalt i tjocklut

Med idrifttagandet av den nya indunstningsanläggningen har den genomsnittliga torrhalten i tjockluten ökat från 65 till 70 %. Med den ökade torrhalten har uppstått problem med klumpbildning i tjockluten till sodapannan. Denna klumpbildning kan orsaka pluggning av sodapannans lutsprutor. Målet är att genom diverse förbättringsåtgärder nå en luttorrhalt av nivån 72 % och samtidigt bemästra nämnda problem. Det är dock tekniskt möjligt att genom relativt kostsamma kompletteringar av en nyligen installerad indunstningsanläggning nå luttorrhalten 75 eller 80 %. Teoretiskt innebär en ökning av luttorrhalten från 72 % till uppemot nämnda nivåer att tjocklutens värmevärde och produktion av ångvärme i sodapannan ökar med ca 1,4 respektive ca 3,3 %. Ytterligare ökad luttorrhalt skulle således skapa förutsättningar för minskat behov till förbränning av olja för ångproduktion. Tänkbar minskning av mängden olja för ångproduktion är emellertid begränsad till ca 5 000 m3/år.

Beräkningstekniskt skulle för att nå denna minskning i oljebehovet krävas en luttorrhalt på uppemot 80 %.

Användning av skopress

Den specifika värmeenergiförbrukningen vid pappersproduktionen varierar mellan ca 5-7 GJ/t papper beroende på producerad kvalitet. Minskad värmeenergiförbrukning genom installation av skopress kan översiktligt kalkyleras till 0,3-0,5 GJ/t papper, eller storleksordningen 6-7 % per pappersmaskin. Samtidigt kan förväntas en mindre ökning av elenergiåtgången.

Investeringskostnaden för installation av en skopress uppgår till storleksordningen 80-100 MSEK. I dag är PM1 försedd med skopress.

Vattenförbrukningen

Enligt gällande vattendom får bruket ta ut 3 m3 vatten per sekund. Förbrukningen är för närvarande ca 2 m3/s. Fördelningen är att ca 40 % används i kraftpappersbruket, 30 % i kemikalieberedningen och -återvinningen och 30 % i sulfatfabriken i övrigt och i Flutingbruket. Ca 20 % av vattenförbrukningen är kylvatten. Återanvändning av vatten genom slutning av systemen tillämpas i hög grad enligt gängse teknik inom skogsindustrin.

I kraftpappersbruket är vattenanvändningen hög. Med tekniska insatser motsvarande drygt ca 150 MSEK är det möjligt att minska det kontaminerade avloppsvattenflödet till fiberdammarna från ca 70 till ca 25-30 m3/t papper. De tekniska och ekonomiska insatserna skulle dock inte resultera i några registrerbara positiva miljöeffekter.

Utsläpp till luft

Utsläpp till luft utgörs i huvudsak av stoft, svaveldioxid och kväveoxider. Inga gällande miljökvalitetsnormer överskrids eller riskerar att överskridas till följd av bolagets verksamhet.

Utsläppen av stoft är numera små och utgör ingen miljöpåverkan av betydelse.

Svavelväteutsläppen har betydelse från luktsynpunkt. Utsläppen är numera mycket låga. Vad gäller gasdestruktionsugnen har den en teknisk tillgänglighet på drygt 99 %. Övrig tid, sammanlagt i genomsnitt ungefär tre dygn per år, utluftas samtliga starka luktgaser via en vitlutsskrubber. Utluftning via säkerhetsventiler kan därutöver ske av enskilda gasflöden.

Med en reservugn tillgänglig skulle tiden för systemets förbränningstillgänglighet kunna öka till att motsvara utluftning till skrubber under storleksordningen totalt ett dygn per år. Sådana investeringar skulle innebära att en ny huvudugn installeras medan den befintliga ugnen då skulle användas som reservugn. Investeringskostnaden för installation av en ny huvudugn av låg-NOx-typ med kringutrustning och skrubber beräknas uppgå till 30 MSEK.

Dagens höga förbränningstillgänglighet för huvudugn med efterföljande rökgasskrubbning kan enligt bolagets uppfattning inte motivera kompletterande kostsamma investeringar i reservförbränningsutrustning. Vid dagens förbränningstillgänglighet för starka gaser motsvarar svavelemissionen via utluftningsskrubbern nivån 0,02 kg S/t sulfatmassa. När det gäller åtgärder för ytterligare begränsning av luktsvavel bör därför planerade investeringar för uppsamling och destruktion av svaga luktgaser i sodapannan prioriteras. Systemet avses att byggas ut successivt. Den första etappen berör svaga gaser från barrvedsmassalinjen inklusive syrgasblekeriet samt NSSC-linjen. De uppsamlade gaserna kyls för kondensering av fukt och överförs till sodapannan och används som förbränningsluft. Utluftningar från barrvedslinjens flisfickor kommer att behandlas i ny utrustning för kondensering och skrubbning med vitlut innan gaserna sammanförs med övriga uppsamlade gaser till sodapannan. De starkare gaserna från NSSC- kokeriet leds till en ny gaskylare och därefter via befintlig terpentinskrubber till förbränning i befintlig destruktionsugn för förbränning av starka luktgaser.

Svaggassystemet enligt ovanstående omfattning beräknas vara färdigställt under hösten 2002. Investeringskostnaden uppgår till ca 20-25 MSEK.

När åtgärderna enligt den första etappen är intrimmade, avser bolaget att genomföra uppföljningar av uppnådd begränsning av emission av svavelföreningar via svaga gaser samt genomföra en luktbesvärsundersökning i samråd med länsstyrelsen. Resultaten från dessa undersökningar kommer att utgöra ett väsentligt beslutsunderlag vad avser eventuellt behov till ytterligare åtgärder. Dessa åtgärder kan då komma att omfatta luktkällor i lutcisternparken och lövvedsmassalinjen.

Beträffande svaveldioxidutsläppen har dessa gått ned kraftigt under år 2000 och kväveoxidutsläppen har också minskat från samtliga brukets utsläppskällor under år 2000.

Utsläpp av kväveoxider förekommer från sodapanna, mesaugn och barkpanna. För att minska NOx-bildningen i barkpannan installerades i september 1999 ett OFA-system (Over Fire Air), vilket har bidragit till att reducera NOx-utsläppet med ca 50 %. Baserat på resultat från fullskaleförsök har vi bedömt att dosering av ammoniak i eldstaden ej är intressant för framtiden, då pannan kommer att köras med högre last, där ingen eller mycket liten NOx-reduktion erhålls.

Den nya sodapannan togs i drift under 2000. OFA-teknik (överluftsteknik) tillämpas för att minska bildningen av NOx i pannan. Sodapannan har dessutom ett höjd- breddförhållande som är lämpligt för att kunna utnyttja OFA-tekniken optimalt. Efter intrimningar av pannan har den specifika NOx-emissionen successivt minskats till den uthålliga nivån 50-60 mg/MJ tillförd energi. Det är tänkbart att fortsatta trimningar av sodapannans förbränningsbetingelser kan leda till något lägre energispecifik emissionsnivå än den nu uppnådda. SNCR-teknik på sodapannor innebär ökad risk för korrosion på pannutrustning. Denna typ av korrosion kan i förlängningen leda till tubbrott som kan resultera i mycket omfattande skador på pannan liksom allvarliga personskador. Tekniken kan därför inte rekommenderas på sodapannor av säkerhetsskäl. Applicerbarhet och kostnader för SCR-teknik på sodapannor undersöks branschgemensamt i regi av SSVL. SCR har mycket hög potential att minska emissionen av NOx. Kostnadsberäkningar genomförda vid flera anläggningar och av SSVL indikerar att den specifika kostnaden för SCR vida skulle överskrida den av samhället angivna skäliga kostnaden, 40 SEK/kg reducerad NOx. En slutrapport från SSVL förväntas föreligga under våren 2002.

Skrubbertekniken, som också finns beskriven i ansökans miljökonsekvensbeskrivning, finns i dag inte i kommersiell användning. Enligt bolagets vetskap föreligger i dag ej några planer på installationer vid någon svensk anläggning. Översiktliga kalkyler indikerar att även denna teknik skulle överstiga kostnaden för vad som kan betraktas som skäligt för NOx-reduktion.

Barkpannan är sedan hösten 1993 försedd med låg-NOx-brännare för olja.

Nedan redovisas beräkningar av förväntade framtida utsläpp till luft från verksamheten, dels vid fullt utnyttjande av nuvarande tillstånd, dels vid fullt kapacitetsutnyttjande enligt ansökan.

Luftemissioner vid lovgiven produktion

Tabell 11 nedan

Utsläpp till vatten

Bolagets ansökan och miljökonsekvensbeskrivning är en redovisning av hur man tekniskt, primärt genom anläggandet av en ny biologisk avloppsreningsanläggning, och ekonomiskt, genom att öka och omstrukturera produktionen, skall kunna nå ner till de i förslaget till prövotidsföreskrifter angivna värdena för COD om 10-15 kg per ton blekt massa, kväve om 0,2 kg per ton massa och fosfor om 0,02 kg per ton massa.

Bolagets åtgärdsprogram för minskning av COD-utsläppen framgår av följande tabell.

Tabell 12 nedan

Det planerade nya spillsystemet i barrmassalinjen förväntas minst halvera COD i lutspill från barrmassalinjen före reningsanläggningen. Vid nu tillståndsgiven produktion bedöms därigenom total COD från lutspill från processen minska till medelnivån 2 kg/t summa kemisk och halvkemisk massa, vilket motsvarar ca 3,7 t/d.

För ansökt produktion enligt etapp 2 gör bolaget bedömningen att medelemissionen av COD från lutspill uttryckt i t/d inte ökar utan kvarstår vid nämnda nivå. Denna bedömning innebär att den produktionsspecifika COD-nivån för lutspill från processen minskar till nivån 1,5 kg/t summa kemisk och halvkemisk massa. Bolagets utredningar visar att det skulle krävas mycket stora investeringar (hundratals miljoner kronor) för att om möjligt skapa tekniska förutsätt-ningar för att nå under 30 kg/t massa före rening från produktion av blekt massa. Även om dessa investeringar genomförs kan det emellertid inte med säkerhet påräknas att nämnda nivå skulle kunna nås långsiktigt.

När det gäller den framtida hanteringen av smetspill har bolaget konsulterat ÅF-IPK och kommit fram till följande koncept för att minska smetspillet med 80-90 %.

- Koncentrerat smetslam samlas upp i en lagertank för återanvändning vid beredning av ny smet.

- Smetslam som av någon anledning, t.ex. förorening, inte kan återanvändas kommer att tas om hand och deponeras på befintlig deponi för processavfall (Ålviken).

- Utspädda smetrester kommer även fortsättningsvis att gå till fiberåtervinnings-anläggningen.

Vid anläggningarnas tre kokerier, SK 1 (i lövvedslinjen), SK 2 (i barrvedslinjen) och NS-kokeri (i NSSC-linjen) sker tillsatser, som bl.a. innehåller komplexbildare, för att minska omfattningen av utfällningar på maskinell utrustning. På detta sätt tillförd komplexbildare överförs via svart- respektive rödlut till indunstningen och därefter till sodapannan för förbränning.

På en pappersmaskin används vid tillverkning av en mindre kvantitet specialpapper (5-6 000 ton/år) komplexbildare (DTPA). Under 2001 användes ca 30 t räknat som 50 %-ig handelsvara. I respektive fiberlinjes blekeri, som producerar ECF-massa, doseras ingen komplexbildare. Här kan nämnas att vid produktion av TCF-massa kan förbrukningen av komplexbildare uppgå till nivån 2 kg/t massa, vilket vid tillståndsgiven produktion för Gruvöns Bruk skulle innebära en förbrukning av ca 600 t/år komplexbildare.

Oljeavskiljare finns installerade för att ta hand om eventuellt oljespill på de mest utsatta platserna. Beredskap finns att snabbt placera ut oljelänsor om en olycka skulle inträffa. Regelbundna rutiner finns för tillsyn och kontroll av brukets oljeavskiljare. Installerade oljeavskiljare uppfyller inte de föreslagna kraven i prEN 858. Allteftersom befintliga avskiljare av olika skäl behöver bytas ut kommer nyinstallationer att anpassas till EN-norm

Nedan redovisas nuvarande utsläpp år 2000 (A), beräknade utsläpp vid full produktion

(B)samt likaledes beräknade utsläpp vid etapp 1 (C) resp. 2 (D) för den aktuella produktionsökningen. I etapp 2 ingår effekten av en avloppsreningsanläggning.

Tabell 13 nedan

Recipientkontroll

Gruvöns Bruks utsläpp sker till Åsfjorden, dit även Svenska Rayons utsläpp av bl.a. zink sker. I området mynnar Borgviksån och Norsälven.

En sammanfattning av 1999 års undersökningar visar att Åsfjordens vattenkvalitet var god med låga halter av fosfor och syreförbrukande organiska ämnen samt liten algförekomst. Syrehalten var mycket hög. De minskade halterna av organiska ämnen och ökande syrehalter i centrala Åsfjorden kan kopplas till minskade utsläpp av syreförbrukande organiska ämnen från Gruvöns Bruk. Undersökningen av påväxt indikerade ett måttligt till näringsrikt tillstånd med ingen eller obetydlig organisk föroreningspåverkan utanför Gruvöns Bruk i den inre delen av Åsfjorden. Jämfört med tidigare undersökningar var näringsgraden något lägre år 1999, vilket förmodligen hänger samman med den höga vattenföringen under året. Längre ut i Åsfjorden var tillståndet oförändrat måttligt näringsrikt utan påverkan av organiska föroreningar. Bottenfaunan närmast Gruvöns Bruk respektive Svenska Rayon bedömdes påverkade av utsläpp av organiska ämnen från dessa källor. Ett tecken på detta är avsaknad av vitmärla (Monoporeia affinis). Förekomsten av denna art ökar dock i den yttre delen av

Åsfjorden, vilket tyder på förbättrade miljöförhållanden där.

Transporter

Under år 2000 startade ett system för effektivare transporter av slutprodukter, Base Port, med specialanpassade containers som transporteras med järnväg från Gruvön och via båt/järnväg till distributionscentraler i Europa. Slutprodukter från Gruvön transporteras med järnväg (ca 60 %), bil (ca 25 %) och båt (ca 15 %). Antal lastbärare som lämnar Gruvön per vecka är 150 på järnväg och 140 lastbilar.

Inkommande virke transporteras med järnväg (40%), bil (40%) och båt (20%). Antalet järnvägsvagnar till Gruvön per vecka är 485, virkesbilar 385 och båtar 3. Övriga råvaror anländer huvudsakligen med lastbil, 50 per vecka.

Av den volym ved som transporteras till bruket med fartyg har 94 % transporterats med fartyg som använt brännolja med <0,2 % svavel. Resterande 6 % har transporterats med fartyg som använt brännolja innehållande 2,5-3 % svavel. Ingen ved har transporterats med fartyg utrustade med NOx-katalysator. De tre lastfartyg (Shortsea) som transporterar 210 000 ton massa och papper från Göteborg till terminalerna ute i Europa drivs med brännolja innehållande <1 % svavel. Dessa fartyg är försedda med NOx-katalysator. Övriga fartygstransporter sker med fartyg utan NOx-katalysatorer och som också använder brännolja med en svavelhalt om <1 %.

Transporterna från Gruvön till kund har hittills skett gemensamt med Stora Enso, men i och med att Gruvön numera ingår i Billerudkoncernen kommer detta samarbete att avslutas. I framtiden kommer således bolaget att självt få handla upp sina transporter på marknaden. Vilka förutsättningar för upphandling av transporter som då gäller är därvid omöjligt att uttala sig om. Situationen är radikalt annorlunda med hänsyn till att Stora Enso är ett av världens största skogsindustriföretag och har därmed helt andra möjligheter att hitta storskaliga lösningar och pressa transportleverantörer än vad en relativt liten koncern som Billerud har.

Fördelning av lastbilar på olika miljöklasser har endast varit möjlig att göra för vedtransporterna till bruket, eftersom det där är ett mindre antal lastbilar som berörs. För övriga lastbilstransporter är ett mycket stort antal åkerier och lastbilar inblandade, vilket gör det omöjligt att inom rimliga tidsramar och någon grad av säkerhet få fram uppgifter om miljöklassning för de aktuella transporterna. Nedan följer dock en redovisning av de uppgifter som varit tillgängliga avseende miljöklassificering av lastbilar.

Miljöklassificering av lastbilar (procent av antal lastbilar)

Tabell 14 nedan

Billerud AB har, som tidigare angetts, inga egna skogsinnehav utan all ved som nyttjas vid produktionsanläggningarna köps externt. Eftersom det är vedleverantören som svarar för transportköpet saknar Billerud AB, Gruvöns Bruk, helt rådighet över dessa transporter. Stora Enso Skog AB, som är huvudleverantör till Gruvöns Bruk har inte kunnat lämna något svar på denna fråga, varför Gruvöns Bruk inte heller kan göra det

Som framgår ovan sker redan i dag lastbilstransporterna inom Sverige med MK 1-diesel.

Mobila arbetsmaskiner

Samtliga dieseldrivna mobila arbetsmaskiner som används vid bruket körs på MK 1-diesel. Övriga arbetsmaskiner (40 %) utgörs av eldrivna truckar. De flesta av de dieseldrivna arbetsmaskinerna uppfyller miljökraven i steg I. För de sex truckar som byttes under år 2001 uppfylls kraven i steg II. Under år 2002 kommer ytterligare några truckar att bytas ut och kraven enligt miljöklass steg II kommer därmed att uppfyllas även för dessa nya truckar.

Hittills har Gruvöns transporter samordnats med Stora Enso. Detta samarbete kommer dock att upphöra och det är för dagen omöjligt att säga hur transporterna kommer att närmare organiseras i framtiden inom den nya koncernen. Energianvändningen påverkas av vilka transportmedel som kommer att stå till buds, var kunderna finns och hur produktionen av olika produkter kommer att fördelas mellan bruken i koncernen.

Ökningen av produktionskapaciteten enligt ansökan är ca 20 % och en försiktig uppskattning är därför att ökningen i energianvändningen kan ligga på samma nivå.

Kemikalier

Nedan följer en redovisning av i vilken mån varuinformationsbladen för vid Gruvön använda kemikalier innehåller data om ingående ämnens toxicitet, persistens, bioackumulerbarhet och endokrina effekter. Innehållet i bladen är inte något som bolaget i egenskap av förbrukare har ansvar för. Skyldigheten att ta fram varuinformationsblad ligger på kemikalieproducenten, importören eller säljaren. Det bör dock påpekas att bolaget aktivt efterfrågar varuinforma-tionsblad.

Gruvöns kemikalieregister innehåller drygt 700 olika kemikalier och kemiska produkter. Många av dessa, till exempel laboratoriekemikalier och målarfärger, hanteras endast i små eller måttliga mängder. Den stora volymen förbrukade kemikalier utgörs av processkemikalier. Med undantag för metanol utgörs dessa av enkla oorganiska föreningar. Några av dem är toxiska, men kan inte antas vara svårnedbrytbara, bioackumulerbara eller ge endokrina effekter.

Tabell 11 nedan visar i vad mån varuinformationsbladen för ett antal av dessa kemikalier innehåller av Naturvårdsverket efterfrågad information. Kemikalierna är av praktiska skäl redovisade gruppvis och vissa typer av kemikalier har exkluderats, såsom mineraliska fyllmedel, bestrykningspigment och enkla oorganiska föreningar exempelvis svavelsyra, natronlut, aluminiumsulfat och ammoniak.

I kolumnen ”Antal produkter” anges hur många produkter som ingår i varje grupp och i de följande kolumnerna anges hur många av dessa som har varuinformationsblad som innehåller information om toxicitet, persistens, bioackumulerbarhet och endokrina effekter.

Tabell 15 nedan

Avfall

Bolaget har under år 2000-2001 infört ett källsorteringssystem för att öka återvinningen av industriavfall och minska mängden avfall som går till Värhultsdeponin. Samtidigt har ett av de operativa målen för bolaget under år 2001 varit att halvera avfallsmängden till deponin. En bonus till de anställda knöts också till detta mål, vilket uppnåddes. För år 2002 siktar bolaget på att reducera mängden industriavfall med 20 %. Det avfall som deponeras på Värhultsdeponin består i dag huvudsakligen av oorganiskt byggavfall.

Avfallet som går till Ålviksdeponin består huvudsakligen av flyg- och bottenaska från barkpannan (ca 5 200 resp. 4 000 ton/år), grönlutsslam (ca 10 000 ton/år) samt kalkgrus och mesa (ca 1 800 ton/år).

Flera undersökningar pågår eller har genomförts, både i egen regi och branschgemensamt, i avsikt att reducera avfallsmängden till deponi och istället nyttiggöra restprodukterna.

Tillsammans med ett konsortium av entreprenörer har försök genomförts med leverans av flygaska för blandning med olika typer av slam för att kunna användas som täckningsmaterial på deponier.

Ålviksdeponin för aska och grönlutsslam, kommer att avslutas under år 2001 eller 2002 och täckas med en blandning av flygaska och slam från luftad damm, vilket under denna period kommer att reducera mängden deponerad aska med uppskattningsvis 4 000 ton/år.

När det gäller askåterföring till skogsmark har det utförts utvecklingsarbete inom branschen, men dessvärre är intresset från skogsägarna i princip obefintligt varför detta för närvarande inte är något möjligt alternativ för nyttiggörande av aska.

Avfallsförbränningsdirektivet är ännu inte implementerat i svensk lagstiftning och bolaget har därför ingen möjlighet att för dagen bedöma hur det bioslam som uppkommer i avloppsvattenreningen kommer att definieras. Bolaget har emellertid inte beslutat om slammet skall förbrännas utan överväger även möjligheten att kunna nyttiggöra slammet för t.ex. jordförbättring eller täckning av deponier. Slammet kommer enligt planerna att avvattnas på silbandpress.

Säkerhet

Såväl vidtagna som planerade och tänkbara säkerhetsåtgärder anges i säkerhetsrapporten, daterad 2001-05-18. En sammanfattning ges i det följande.

Gruvöns Bruk har vidtagit ett stort antal olycksförebyggande och skadebegränsande åtgärder mot stora olyckor samt genomför när så är påkallat kompletteringar. Exempel på vidtagna säkerhetsåtgärder/kompletteringar är:

- Hanteringen av svaveldioxid har successivt kompletterats med ett femtontal åtgärder. Bland annat byggdes en ny lossningsstationen 1996. Denna är försedd med ett antal förreglingar vid lossning och med rörbrottsventiler på utgående rörledningar.

- Riskerna med brännbara varor i närheten av natriumklorathanteringen har beaktats. Exempelvis finns fullständiga invallningar av metanoltank och terpentintank samt sprinkleranläggning i magasinet för flingtorkad massa.

- Natriumklorat och syrgas lagras och hanteras långt från varandra samt transporteras på skilda vägar inom området.

- Förbud har införts för samtidig lossning av natriumklorat och svavelsyra (närbelägna lossningsplatser).

Gruvöns Bruk har listat ett drygt hundratal planerade och tänkbara säkerhetsåtgärder av både teknisk och administrativ karaktär. Åtgärderna redovisas i avsnitt 9 i säkerhetsrapporten. För de återstående säkerhetsåtgärderna pågår tidsplanering eller finns tidsplaner för ett genomförande.

Transporter av kemikalier per järnväg (svavelsyra och svaveldioxid) beräknas öka från i dag ca 170 till ca 265 vagnar per år vid ansökt produktion. Därav beräknas vagnar med svaveldioxid utgöra ca 10 respektive ca 14 per år.

Antalet transporter med tankbil beräknas öka med omkring 400 per år.

Följande redogörelse ges vad avser skyddsåtgärder för cisterner:

- Cisternerna för metanol och terpentin har invallningar som motsvarar cisternvolymerna.

- För väteperoxidcisternen pågår ett projekt att bygga en invallning som skall rymma hela cisternvolymen.

- Övriga cisterner vid kemikaliemottagningen saknar invallning.

- Lutcisterner utomhus i massafabrikerna och återvinningsblocket är delvis försedda med låga invallningskanter.

- Oljecistern för lagring av EO5 är omgiven av grusvall. Dagoljetankar är invallade.

- Ur miljösynpunkt väsentliga cisterner har nivåmätning, larm och påkörningsskydd.

Brandskyddslaget AB har på bolagets uppdrag nyligen beskrivit dimensionerande brand vid Gruvöns Bruk i form av scenarier.

Vid en brand i Flingtorksmagasinet bedöms den totala släckvattenmängden uppgå till 150 m3.

Större brand i en byggnad kan innebära insats av vattenkanoner för att begränsa branden och skydda intilliggande verksamhet. Den totala släckvattenmängden bedöms då kunna bli mellan 540 och 1 800 m3.

Brand i metanolcisternen eller terpentincisternen skulle resultera i behov av begränsade mängder släckvatten eftersom släckningen i huvudsak sker genom skumfyllning. Släckvattenmängden bedöms kunna begränsas till ca 5-7,5 m3. För skydd av intilliggande byggnader beräknas att ca 360 m3 vatten skulle åtgå. Generellt sett kan konstateras att huvuddelen av släckvattnet kommer att avledas via dagvattennätet till Vänern medan det föreligger goda förutsättningar för uppsamling av skum och kemikaliehaltigt släckvatten vid brand i metanol- eller terpentincisternen.

Buller

För att med säkerhet innehålla ett begränsningsvärde om 45 dB(A) måste man ha beräkningsmässiga marginaler, vilket innebär att det beräknade värdet måste ner till 43 dB(A) i mätpunkt 2.

Totalt behöver ett 40-tal fläktar dämpas samt en bullervall behöver byggas söder om renseriet för att kunna komma ner mot 45 dB(A). Rent praktiskt är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att anlägga en bullervall i detta fall eftersom den måste stå på visst avstånd från renseriet (i kanten av Vänerns strand) och därför måste vara mycket hög och därmed också mycket bred i basen. Till saken hör också att bil och järnvägstrafiken även i fortsättningen kommer att leda till att bullernivån vid närmaste bostäder kommer att ligga över 45 dB(A). Eftersom projektet bedöms som omöjligt rent praktiskt har inte någon kostnadsuppskattning gjorts.

Förslag till villkor

Ansökan avser en stegvis ökning av produktionen kopplat till åtagandet om att bygga och ta i drift en ny avloppsreningsanläggning. Nedan följer de villkor, provisoriska föreskrifter och förelägganden som bolaget då anser bör gälla för verksamheten.

Utsläpp till vatten

Miljödomstolen uppskjuter, med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken, avgörandet vilka villkor som skall gälla för utsläpp av COD, suspenderade ämnen, kväve och fosfor. Bolaget skall under prövotiden slutföra de åtgärder vad gäller syrgasblekning, blekerislutning, kondensatbehandling och flutingtillverkning som bolaget ovan beskrivet samt uppföra och driva en ny avloppsreningsanläggning med målsättningen att reducera utsläppen från verksamheten till följande nivåer:

COD 10-15 kg per ton massa

Kväve 0,2 kg per ton massa

Fosfor 0,02 kg per ton massa

Utsläpp till luft

Miljödomstolen uppskjuter avgörandet av frågan om dels vilka villkor som skall gälla för utsläpp till luft av kväveoxider från fastbränslepannan dels vilka villkor som skall gälla för utsläpp till luft av kväveoxider, stoft och svavelväte från den nya sodapannan. Utredningen avseende den nya sodapannan skall ha som mål att reducera utsläppen av kväveoxider till 350 ton per år.

Resultatet av ovan angivna utredningar samt förslag till slutliga villkor skall inges till Miljödomstolen i Vänersborg senast två år efter det att den nya avloppsvattenreningen tagits i drift.

Provisoriska föreskrifter

P1. Utsläppen av COD och suspenderade ämnen, SÄ, får för tiden fram till dess att den nya avloppsvattenreningsanläggningen tagits i drift inte överstiga följande värden i ton per driftsdygn.

Tabell 16 nedan

Efter det att den nya avloppsvattenreningsanläggningen tagits i drift får utsläppen av COD och suspenderade ämnen inte överstiga följande värden (ton/dygn).

Månadsmedel- och riktvärde

COD 35

SÄ 6

Det åligger bolaget att i god tid meddela miljödomstolen och tillsynsmyndigheten när den nya avloppsreningsanläggningen avses tas i drift.

P2. Stofthalten i rökgaserna från sodapannan får uppgå till högst 150 mg/m3 (ntg) som månadsmedelvärde och riktvärde.

P3. Utsläppet av svaga gaser får som riktvärde vid kartering inte överstiga 0,1 kg/ton massa räknat som svavel.

Villkor

1. Om inte annat framgår av detta beslut skall verksamheten - inklusive reningsanordningar bedrivas i huvudsaklig enlighet med vad bolaget åtagit sig eller angett i målet.

2. Verksamheten skall drivas och anläggningarna underhållas så att utsläppen och andra störningar för miljön blir så små som möjligt.

3. Utsläppen till vatten av halogenerade organiska ämnen (AOX) får som årsmedelvärde inte överstiga 0,3 kg per ton massa och av klorat inte överstiga 200 kg per dygn att gälla som månadsmedelvärde och riktvärde.

4. Utsläppsmängden av gasformigt processvavel får inte överstiga 400 kg svavel per dygn som årsmedelvärde.

5. Stoftutsläppet från mesabränneriet får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

6. Stoftutsläppet från fastbränsleeldade pannan får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

7. Det totala utsläppet av klor och klordioxid får inte överstiga 100 kg (räknat som klor) per dygn som riktvärde och årsmedelvärde.

8. Svavelvätehalten i rökgaserna från mesabränneriet får överskrida 50 mg/m3 (ntg) högst

10 % av drifttiden per månad.

9. Bullerbidraget från bolagets verksamhet får vid bostäder inte överstiga följande ekvivalenta bullernivåer som riktvärden.

Kvällstid och nattetid

(kl. 18.00-06.00) 50 dB(A)

Övrig tid 55 dB(A)

Den momentana ljudnivån nattetid som verksamheten ger upphov till vid bostäder får som riktvärde inte överstiga 60 dB(A).

10. Lagring av oljor, syror och andra kemikalier skall ske på ytor som är täta och så att eventuellt spill kan samlas upp och omhändertas.

Delegationer

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken till tillsynsmyndigheten att meddela villkor och föreskrifter i följande avseenden.

D1. Villkor om skyddsåtgärder som kan behöva föreskrivas för att begränsa störningar från serviceverksamheterna inom området.

D2. Villkor om hantering av avfall vid verksamheten.

D3. Villkor avseende omhändertagandet av smetspill.

Kontroll

För verksamheten finns kontrollprogram och detta revideras vid behov i dialog med tillsynsmyndigheten. Något särskilt villkor i detta avseende är inte nödvändigt.

MOTSTÅENDE INTRESSEN

Naturvårdsverket har tillstyrkt att

- domstolen godkänner den MKB som bolaget redovisat i ärendet under förutsättning att den kompletteras på sätt som anges nedan

- bolaget får det sökta tillståndet med de slutliga villkor och med de prövotidsförfaranden som anges nedan.

Verket väljer att fokusera på balkens nya hänsynsregler men avger också yrkanden i vatten- och luftvårdsfrågor där miljöpåverkan är stor.

Prövotidsförfaranden

Naturvårdsverket yrkar att följande prövotidsförfaranden fastställs.

Vattenvårdsfrågor

1. Bolaget skall under en prövotid i samråd med tillsynsmyndigheten genomföra pågående och planerade åtgärder och trimma in olika anläggningsdelar med målsättningen att de totala utsläppen till vatten av COD, suspenderade ämnen, kväve och fosfor vid tidpunkten för prövotidsredovisningen som årsmedelvärde skall ligga under följande nivåer, räknat per ton totalt tillverkad massa:

- 12 kg COD (SS 02 81 42)

- 0,015 kg tot-P (SS 02 81 02)

- 0,12 kg tot-N (SS 02 81 01)

Vidare skall målsättningen vara att halten av SÄ (GF/A) (SS 02 81 12) i utgående vatten från reningsanläggningen som årsmedelvärde understiger 30 mg/l.

2. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten göra en kemisk- biologisk karakterisering av utgående avloppsvatten från reningsanläggningen när denna är intrimmad. Den biologiska karakteriseringen skall syfta till att belysa risken för kroniska effekter på olika trofinivåer medan den kemiska karakteriseringen skall syfta till att redovisa halterna av vedegna ämnen och av metaller.

Senast den 1 juli år 2006 skall bolaget till miljödomstolen redovisa resultaten av olika föreskrivna utredningar och ge förslag till villkor för utsläppen av COD alternativt TOC, tot-P, tot-N, SÄ (GF/A) som månadsmedelvärden och riktvärden och som årsmedelvärden och gränsvärden.

Till dess annat blir bestämt bör följande provisoriska föreskrifter fastställas.

P1. Fr.o.m. tidpunkten för lagakraftvunnet beslut skall gälla följande begränsningsvärden för de totala utsläppen till vatten i t/d:

Tabell 17 nedan

Luftvårdsfrågor

Bolaget skall under en prövotid i samråd med tillsynsmyndigheten göra nedanstående utredningar och genomföra angivna intrimningar av olika anläggningsdelar.

1. Bolaget skall under prövotiden utreda och genomföra lämpliga förbränningstekniska åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider från den nya sodapannan. Vidare skall bolaget närmare utreda möjligheterna till och konsekvenserna av att minska utsläppen av kväveoxider från sodapannan med hjälp av SCR-teknik respektive skrubber. Målsättningen skall vara att utsläppen från sodapannan understiger 0,7 kg NOx (NO+NO2 räknat som NO2) per t blekt sulfatmassa.

2. Bolaget skall under prövotiden utreda möjligheterna till och konsekvenserna av att minska utsläppet av kväveoxider från destruktionsugnen och barkpannan.

3. Bolaget skall under prövotiden kartera utsläppta mängder och kemisk sammansättning av finkornigt stoft (PM 10) från alla olika utsläppskällor inom verksamheten och halterna i omgivningen av sådant stoft. Vidare skall bolaget utreda möjligheterna att minska detta och annat stoft och värdera risken för effekter på människors hälsa och för ett överskridande av miljökvalitetsnormerna för finkornigt stoft i förordningen (2001:527) om miljökvalitets-normer för utomhusluft.

4. Bolaget skall genomföra olika åtgärder för att samla upp och förbränna utsläpp med svaga gaser. Målsättningen skall vara att utsläppet med gaser som inte samlats in för rening skall understiga 0,05 kg S/t sulfatmassa.

Senast den 1 juli år 2004 skall bolaget till miljödomstolen redovisa resultaten av vidtagna åtgärder och genomförda utredningar och föreslå eventuella lämpliga kompletterande åtgärder. Vidare skall bolaget ge förslag till villkor för gasformigt svavel från källor där utsläppen inte samlats in för rening, av kväveoxider och stoft från olika källor liksom av svavelväte från sodapannan.

Till dess annat blir bestämt bör följande provisoriska föreskrifter fastställas att gälla fr.o.m. tidpunkten för lagakraftvunnet beslut:

P3. Utsläppet av gasformigt processvavel från alla källor utom sodapanna, mesaugn och gasdestruktionsugn får som riktvärde vid kartering uppgå till högst 0,1 kg S/t per ton sulfatmassa. Mätning skall ske minst en gång per år.

P4. Utsläppet av kväveoxider (NO+NO2 som NO2) från sodapanna, mesaugn och gasdestruktionsugn får högst uppgå till 1,3 kg per t massa som månadsmedelvärde och riktvärde.

P5. Utsläppet av kväveoxider (NO+NO2 som NO2) från barkpannan får uppgå till högst 250 t per år.

P6. Stofthalten i rökgaserna från sodapannan får före skrubbern uppgå till högst 50 mg/m3 (ntg) som månadsmedelvärde och riktvärde.

P7. Stoftutsläppet från mesabränneriet får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

P8. Stoftutsläppet från fastbränsleeldade pannan får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

Energifrågor

Bolaget skall under en prövotid utreda olika möjligheter till och konsekvenser av

1. att vidta åtgärder som vid de framtida sökta produktionsnivåerna minskar elkonsumtionen och värmekonsumtionen med ca 20 % jämfört med vad som anges i ansökan.

2. att vidta åtgärder som ökar produktionen av elenergi med målsättningen att vid den framtida produktionen bli till ca 50 % självförsörjande vad gäller elektricitet.

Naturvårdsverket anser vidare att bolaget under en prövotid bör vidta åtgärder för att öka barkpannans kapacitet, att genomföra åtgärder som syftar till att höja torrhalten på tjockluten till ca 72 % och att utreda de tekniska , ekonomiska och energimässiga konsekvenserna av att i mesaugnen ersätta eldningsolja med beckolja, förgasad bark eller barkpulver.

Resultatet av utredningarna och förslag till åtgärder och villkor skall inlämnas till miljödomstolen senast 1 juli år 2004.

Villkor

Bolaget föreslår tio villkor för verksamheten. Naturvårdsverket kan acceptera dessa med undantag för villkoren för gasformigt svavel (bolagets villkor 4), stoft (bolagets villkor 5 och 6). Frågor som regleras i villkor 5 och 6 ingår i verkets förslag till prövotider och provisoriska föreskrifter ovan. Detsamma gäller för villkor 4 i den del som omfattar utsläpp av gasformigt svavel från mindre källor i processen.

De av bolaget föreslagna villkoren 5 och 6 bör tillsvidare kunna gälla som provisoriska föreskrifter, se P7 och P8 ovan. För villkor 4 föreslår verket en alternativ utformning grundad på de förväntade utsläppen från större punktkällor.

Naturvårdsverket yrkar att följande ytterligare villkor föreskrivs.

Vedråvaran

NV 1. De träfibrer som årligen tillförs verksamheten skall fr.o.m. år 2005 till huvuddelen komma från skogsbruk som är certifierade enligt Forest Stewardship Council (SFC), Pan European Forest Certification, (PEFC) eller annat system som av tillsynsmyndigheten bedöms som likvärdigt eller bättre från miljösynpunkt.

Transporter

NV 2. För alla transporter till verksamheten och de från verksamheten där bolaget beställer transporterna skall följande villkor gälla:

- De transportsätt skall användas som bäst främjar en hållbar utveckling.

- Transporterna skall ha så hög lastgrad som möjligt och genomföras med så korta transportsträckor som är möjligt med hänsyn tagen till villkoret ovan för de träfibrer som tillförs verksamheten.

- Transporter skall genomföras med ett körsätt som främjar en god hushållning med energi.

Bolaget skall till tillsynsmyndigheten inge en transportpolicy av vilken framgår hur man avser att uppfylla ovanstående villkor. Bolaget skall vidare årligen till tillsynsmyndigheten redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla villkoret, liksom målen för kommande år.

NV 3. Minst 90 % av alla dieseldrivna biltransporter till verksamheten och de från verksamheten där bolaget beställer transporterna skall ske med bränsle som minst uppfyller kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen eller annat krav som av tillsynsmyndigheten bedöms som likvärdigt eller bättre från miljösynpunkt.

NV 4. Minst 90 % av transporter i t/år av ved med tung lastbil till verksamheten skall fr.o.m. år 2004 ske med lastbilar som minst uppfyller kraven för miljöklass 2000 (”EURO 3”) i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Fr.o.m. år 2007 skall minst 20 % av dessa transporter uppfylla kraven för miljöklass 2005 (”EURO 4”).

NV 5. Transporter med fartyg till verksamheten och de från verksamheten där bolaget beställer transporterna skall fr.o.m. år 2004 till minst 90 %, räknat som tkm/år, ske med användning av bränsle med högst 0,8 viktsprocent S och med katalysatorer dimensionerade för minimum 90 % reningseffektivitet avseende NOx (NO + NO2 räknat som NO2).

Arbetsmaskiner

NV 6. I mobila bränsledrivna maskiner som används inom verksamheten skall fr.o.m. år 2004 enbart användas bränsle som uppfyller kraven för diesel Miljöklass 1 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen eller annat krav som av tillsynsmyndigheten bedöms som likvärdigt eller bättre från miljösynpunkt.

NV 7. Minst 90 % av de förbränningsmotordrivna mobila maskiner som används inom verksamheten skall fr.o.m. år 2005 uppfylla kraven i steg II i förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner.

Utsläpp till luft

NV 8. Utsläppet av gasformigt processvavel från sodapanna, mesaugn och destruktionsugn får uppgå till högst 15 ton svavel per år.

NV 9. Utsläppet av gasformigt svavel från barkpannan får uppgå till högst 15 ton svavel per år.

Användning av kemiska produkter

NV 10. Fr.o.m. år 2005 får det inom verksamheten användas endast sådana kemiska produkter för vilka det finns dokumenterad kunskap om risken för olägenheter för den yttre miljön p.g.a dålig nedbrytbarhet, potential för akut- och kronisk toxicitet och bioackumulering. Bolaget skall även verka för att data tas fram om endokrina effekter.

Utsläpp till vatten

NV 11. Bolaget skall före utgången av år 2004 ha vidtagit åtgärder för att minska utsläpp av smetrester i enlighet med punkt A.3 i aktbilaga 66.

NV 12. Bolaget skall senast den 1 januari år 2005 ha tagit i drift en ny biologisk reningsanläggning dimensionerad för att uppnå minst 65 % minskning av utsläppet av organisk substans mätt som COD och halter under 0,3 mg tot-P, 3 mg tot-N och 30 mg SÄ (GF/A) per liter avloppsvatten efter rening.

Ytterligare förslag till villkor kan komma att föranledas av den nedan begärda kompletteringen med uppgifter om restmängder av olika papperskemikalier och hur de hanteras.

Åtgärder när verksamheten definitivt upphör

NV 13. Bolaget skall i god tid före en nedläggning av verksamheten eller del därav inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten för godkännande. Avsikten med åtgärderna i planen skall vara att säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för att undvika föroreningsrisker och för att återställa platsen i ett tillfredsställande skick.

Utveckling av Naturvårdsverkets talan

Bestämmelserna i miljöbalken (MB) syftar till att främja en hållbar utveckling. Balken skall vidare tillämpas bl.a. så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och så att hushållning med material, råvaror och energi främjas (1 kap. MB). Enligt förarbetena till balken (prop. 1997/98:45 del 2 s. 8), kan ett villkor som grundar sig på balken avse vad som helst som gagnar en ekologiskt hållbar utveckling. Det påpekas därvid att detta är en skillnad mot villkor grundade på miljöskyddslagen vilka bara kunde avse olägenheterna från verksamheten. (Se vidare s. 15-16 i del 2 av propositionen.)

Det mer omfattande tillämpningsområdet som balken har jämfört med miljöskyddslagen innebär enligt verkets uppfattning att krav även kan ställas på t.ex. transporter och råvaruanvändning inklusive energianvändning.

Enligt 6 kap. 3 § MB är syftet med miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, att identifiera och beskriva både de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet kan medföra bl.a. på mark, vatten, luft och landskap och på hushållningen med material, råvaror och energi. Det framgår vidare i 6 kap. 7 § att en MKB skall innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet enligt 3 §.

Av rådets direktiv 97/11/EG om ändring i MKB-direktivet från 1985 framgår av Bilaga IV att en MKB skall innehålla en ”beskrivning” av de troliga, mer betydande miljöeffekterna, bl.a. utnyttjandet av naturresurser. Det anges i en fotnot att denna ”beskrivning” bör innefatta både den direkta och indirekta inverkan av projektet.

Naturvårdsverket anser att ansökan, efter nu gjorda kompletteringar, innehåller en MKB som i huvudsak uppfyller de krav som kan ställas. Sökanden bör dock komplettera sin MKB/ansökan på det sätt som anges nedan i detta yttrande.

Naturvårdsverket anser att det åligger en sökande att redovisa skälen till att en redovisad åtgärd inte avses vidtas. Därvid bör kostnaden och vinsten av en åtgärd relateras till den grad som åtgärden bidrar till att uppfylla syftet med miljöbalken.

Sådan redovisning saknas för ett antal av de redovisade åtgärder men bör kunna redovisas när bolaget ger sina synpunkter på olika yrkanden.

Vilka villkor som skall gälla för en miljöfarlig verksamhet avgörs utifrån de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. och de skälighetsavvägningar som skall göras enligt 7 § i samma kapitel. Vid yrkesmässig verksamhet skall således bästa möjliga teknik, BMT, användas om det inte är orimligt. Det åligger således verksamhetsutövaren att visa att en viss möjlig teknik är orimlig.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop.1997/98, del 2, s. 208) framgår att även följdföretag bör beaktas vid bedömningen av villkorsutformningen för ett tillstånd. Det är dock såsom anges i propositionen en bedömningsfråga vad som är en rimlig avgränsning av följdföretagen.

Enligt Naturvårdsverkets bedömning har t.ex. de fibrer och de transporter som bolaget beställer ett omedelbart samband med den verksamhet som prövas här, varför de bör anses vara sådana följdföretag som avses i 16 kap. 7 § MB. Beträffande 22 kap. 25 § miljöbalken konstaterar verket att uppräkningen i bestämmelsen inte är uttömmande (prop. 1997/98:45 del 2, s. 246). Alltså finns möjlighet till villkorsreglering av annat än vad som nämnts i bestämmelsen. Naturvårdsverket menar således att villkor på fiberråvaran och på transporter skulle kunna vara exempel på sådana villkor.

Beträffande rådighetsfrågan anser verket att bolaget har full rådighet över hur det väljer att lösa sitt fiberbehov och behov av transporter till bruket. På samma sätt som bolaget torde råda över och ansvara för vilka miljökrav som bör iakttas vid utförandet av t.ex. lokalvård och entreprenadarbeten inom anläggningen, bör det ha både möjlighet och skyldighet att beakta miljöaspekter vid valet och upphandlingen av fiberråvara, sina transporter till anläggningen och i de fall där bolaget beställer transporter från anläggningen. Därmed råder bolaget också över vilka miljöaspekter som beaktas när transporterna utförs eller när transportavtal ingås.

Naturvårdsverket håller det för självklart att krav som ställs med stöd av miljöbalken kan vara längre gående än de som uppfyller rent företagsekonomiska avkastningskrav. De förslag till villkor som föreslås av Naturvårdsverket är grundade på det som sägs ovan.

Vedråvaran

För certifiering av privata, mindre skogsbruk i Sverige används kriterierna i Pan European Forest Certification, PEFC, medan kriterierna i Forest Stewardship Council, FSC, används för skogar ägda av större bolag. Jämför man kriterierna i PEFC och FSC med Skogsvårdslagen (SVL) § 30 kan man säga att där SVL lämnar rekommendationer är PEFC och FSC i vissa fall mer entydiga. Det pågår arbete för att överbrygga skillnaderna mellan de två certifieringssystemen.

Hur stor del av vedråvaran till Gruvöns bruk som f.n. kommer från areal som är certifierad enligt FSC respektive PEFC är inte redovisad i ansökan. En policy för skogsbruk och vedinköp håller på att utarbetas. Bolaget bör före huvudförhandlingen i målet närmare redovisa andelen råvara som f.n. kommer från certifierad skog och hur arbetet med policyn framskrider.

Transporter

Utsläppen av fossil CO2 och av NOxfrån transporter är ca hälften av de från bruket.

Lastbilstransporter, huvuddelen för fiberråvara och produkter, svarar för motsvarande ca 20 % av de utsläpp av fossil CO2 och NOx som kommer från bruket.

SO2-utsläppen från fartygstransporter är väsentligt större än de från bruket. Förutom att bruket har relativt små utsläpp av gasformigt svavel torde anledningen vara att vissa fartygstransporter sker med brännolja som har en svavelhalt av upp till 3 %.

Naturvårdsverket anser att det bör föreskrivas att för transporter till och från verksamheten används det transportsätt (fartyg, tåg eller bil) som bäst främjar en hållbar utveckling. Vidare bör det krävas att transporterna planeras så att de har så höga lastgrader och genomförs med så korta transportsträckor som möjligt med hänsyn tagen till kravet på användning av fibrer från certifierad skog. Slutligen bör transporter genomföras med ett körsätt som främjar en god hushållning med energi.

Vad gäller använda fordon anges i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen bl.a. att nya lastbilar skall uppfylla vissa krav vid angivna tidpunkter. Nya lastbilar måste idag uppfylla kraven för miljöklass 2000 (EURO 3). Fr.o.m. oktober år 2006 skall de uppfylla kraven för miljöklass 2005.

Naturvårdsverket anser att det är angeläget att lastbilstransporter sker med modernast möjliga fordon. Med en ökad efterfrågan bör introduktionen av lastbilar som uppfyller miljöklass 2005 kunna tidigareläggas jämfört med de absoluta kraven i lagen.

Naturvårdsverket finner mot ovanstående bakgrund att det inte är orimligt att det föreskrivs vissa tidpunkter när viss del av transporter med tung lastbil skall ske med bilar som uppfyller miljöklass 2000 respektive 2005. Huvuddelen av alla biltransporter bör vidare ske med användning av diesel MK 1 eller bättre.

Utleverans av massa sker med fartyg, järnväg och bil. De flesta fartygstransporterna har låga utsläpp beroende på att huvuddelen av brännoljan har en svavelhalt väl under 1 % och att motorerna till sin huvuddel är försedda med NOx-katalysatorer. Energianvändningen är ca 20 % av den från hela verksamheten medan utsläppen av SO2 och NOx ligger under 10 %.

Som nämnts ovan kommer en stor del av SO2-utsläppen från en begränsad del av fartygstransporterna. Vad gäller S-halt i bränsle till fartyg bör det därför krävas att den inte i något fall är högre än den som enligt förordning (1998:946) om svavelhaltigt bränsle gäller i Sverige för användning av tung eldningsolja, dvs. 0,8 viktsprocent.

Vattenvårdsfrågor

Utsläppen av organisk substans mätt som COD före rening beräknas komma att uppgå till ca 45 kg/t. Bästa möjliga teknik torde ligga på ca 30 kg/t efter försedimentering. Den nya indunstningen och det nya spillsystemet förväntas minska utsläppen. Vidare kan det finnas möjligheter att minska överbäringen med massa till blekeriet. Utsläppet från blekning utgör en stor del av de totala och även här bör det finnas möjligheter till minskade utsläpp.

De planerade åtgärderna för att minska utsläppen av smetrester bör godtas. En tidpunkt bör sättas för när de skall vara införda, förslagsvis före utgången av år 2004. I detta sammanhang anser verket att det bör klarläggas hur bruket omhändertar eventuella rester av andra kemikalier som används i pappersbruket. En komplettering med uppgifter om restmängder av olika kemikalier och hur de hanteras bör inges i god tid före förhandling.

Naturvårdsverket anser att den förbättrade rening som bolaget skall bygga motsvarar vad som bör krävas. En bedömning av vad som kan uppnås bör, som bolaget föreslagit, kunna göras bl.a. utifrån erfarenheterna på Skärblacka bruk som har likartad karaktär på avloppsvattnet. Enligt verkets uppfattning bör en reduktion på minst 65 % av organisk substans mätt som COD och halter i utgående avloppsvatten av tot-P på 0,3 mg/l, av tot-N på 3 mg/l och av SÄ (GF/A) på 30 mg/l kunna uppnås.

Bolaget har, som framgått ovan, inte angivit ett visst datum för när man åtar sig att ha den nya anläggningen för biologisk rening i drift. Enligt verkets uppfattning bör det vara rimligt att den skall tas i drift före 1 januari år 2005.

Då tillräckligt underlag idag saknas för att fastställa villkor för vattenutsläppen anser verket, i likhet med bolaget, att frågan bör skjutas upp under en prövotid.

Uppgiften för bolaget bör vara att under prövotiden utreda och vidta ytterligare möjliga åtgärder för att minska utsläppen före rening och att ta i drift den nya reningen. När åtgärderna är optimerade bör bolaget för det första följa utsläppen mätt med de för massatillverkning normala parametrarna. För det andra bör man göra en ingående biologisk och kemisk karakterisering av utsläppen. Den biologiska karakteriseringen bör vara inriktad på att studera risken för kroniska effekter på olika trofinivåer medan den kemiska bör ha som mål att kartlägga utsläppets sammansättning av olika vedegna ämnen och av metaller.

Enligt verkets uppfattning krävs det minst ett år att genomföra karakteriseringarna, ta fram underlag för förslag till villkor och sammanställa redovisningen till domstolen. Prövotidsredovisning med förslag till villkor bör således kunna inges före 1 juli år 2006.

Fram till dess villkor fastställts bör provisoriska föreskrifter gälla för de mest väsentliga parametrarna. Utgångspunkten för nivåerna i föreskrifterna bör vara de utsläpp som anges som förväntade i ansökan även om utsläppen enligt verkets bedömning bör bli betydligt lägre och senare kunna motivera villkor på lägre nivåer.

Verket anser vidare att det är lämpligt att det anges målsättningar för vilka utsläppsnivåer som bolaget skall sträva efter under prövotiden. Dessa nivåer har av verket satts utifrån av bolaget beräknade utsläpp men med bl.a. något lägre utsläpp före rening och en något högre reningseffekt i den biologiska reningen än vad bolaget ansett sig kunna förutse. Utsläppen skulle då komma närmare BMT vilket verket finner rimligt.

Luftvårdsfrågor

Naturvårdsverket anser att utsläppet av kväveoxider är det utsläpp till luft som är viktigast att minska från bruket. Enligt de delmål som riksdagen antagit skall Sveriges utsläpp av kväveoxider år 2010 i stort sett halveras jämfört med år 1995. En halvering av Gruvöns utsläpp skulle innebära ett framtida totalt utsläpp på under 500 t/år.

De största utsläppen av kväveoxider kommer från sodapannan och barkpannan. Åtgärder för att minska utsläppen från sodapannan skulle, förutom planerade förbränningstekniska åtgärder, kunna vara SCR-teknik och skrubber. Bolaget har åtagit sig att ha som mål att minska utsläppet från sodapannan till 350 t/år jämfört med beräknade mellan 500 och 600 utan ytterligare åtgärder. Utsläppet från destruktionsugnen är jämförelsevis lågt, ca 70 t/år, men de specifika utsläppen är höga. Bolaget bör under prövotiden även utreda möjliga åtgärder för denna ugn.

Naturvårdsverket anser att de åtgärder bolaget vidtagit och föreslår för att minska utsläppen av gasformigt svavel från större punktkällor i huvudsak är de som bör krävas. Villkor bör sättas utifrån de av bolaget förväntade utsläppen vid sökt produktion.

För övriga källor är utsläppsbegränsande åtgärder för gasformigt svavel planerade under innevarande år med beredskap att vidta ytterligare åtgärder efter utvärdering. En målsättning som innebär ungefär en halvering av utsläppen från dessa övriga källor bör anges.

Bolaget bör åläggas att under en prövotid utreda möjligheterna att minska utsläppet av finkornigt och annat stoft. Vidare bör bolaget åläggas att värdera risken för effekter på människors hälsa p.g.a. stoftutsläppen och för ett överskridande av miljökvalitetsnormerna för finkornigt stoft i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

Då tillräckligt underlag idag saknas för att fastställa villkor för vissa av luftutsläppen anser verket i likhet med bolaget att dessa frågor bör skjutas upp under en prövotid. Under prövotiden bör ovanstående åtgärder och utredningar genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten. Resultatet av prövotidsutredningen med förslag till villkor bör kunna inges till miljödomstolen före den 1 april år 2004. Naturvårdsverket finner inte att det finns skäl att samordna denna redovisning med redovisningen för vattenvårdsfrågorna.

Tills dess annat blir bestämt bör provisoriska föreskrifter fastställas med utgångspunkt från de utsläpp som anges som förväntade i ansökan.

Arbetsmaskiner

För arbetsmaskiner gäller enligt förordningen om avgaskrav för vissa förbrännings-motordrivna mobila maskiner (1998:1709) krav vid olika angivna tidpunkter.

Naturvårdsverket finner det rimligt att kräva att bolaget successivt byter ut befintliga arbetsmaskiner och att de efter år 2004 till sin huvuddel uppfyller de strängare kraven i förordningen. Dessutom bör diesel MK1 användas.

Energianvändning

Av 2 kap. i miljöbalken framgår att alla som bedriver en verksamhet skall hushålla med energi och att förnybara energikällor skall användas så långt det inte är orimligt.

Naturvårdsverket anser att det generellt sett finns en stor potential för ökad energieffektivitet på landets sulfatmassabruk.

Den sammanlagda årliga värmeförbrukningen på Gruvöns bruk motsvarar vid sökt produktion ca 300 000 m3 oljeekvivalenter, oe. Av förbrukningen beräknas ca 7 %, eller ca 20 000 m3 oe/år, komma från förbränning av eldningsolja. Leverans av sekundärvärme till fjärrvärmenät och sågverk motsvarar ca 4 500 m3 oe/år. Av bolagets ansökan framgår vidare att bruket till ca 70 % är beroende av inköpt el.

Bolaget har redovisat ett antal åtgärder som kan öka användningen av förnyelsebara bränslen respektive minska användningen av värmeenergi och el.

En ränta på 6 % och avskrivningstider på 10 eller 20 år beroende på åtgärd (14 respektive 9 % annuitet) kan enligt verkets uppfattning vara en utgångspunkt vid bedömning av rimligheten av här aktuella investeringar.

1. I barkpannan beräknas ca 11 000 m3 eldningsolja användas per år. Ungefär hälften av denna mängd behövs av processtekniska skäl. Den andra hälften behövs p.g.a. barkpannans begränsade kapacitet att bränna bark. Genom en ombyggnad till BFB-teknik för 90 MSEK skulle mer bark kunna eldas och därigenom oljebehovet kunna minskas med ca 5 000 m3/år. Vidare skulle sannolikt förbränningseffektiviteten och tillgängligheten öka. Slutligen skulle kapaciteten att bränna bioslam öka. Bolaget har inte redovisat sin inställning till denna investering.

Med en annuitet på 14 % skulle kapitalkostnaden uppgå till ca 13 MSEK/år. Minskade kostnader för olja blir uppskattningsvis 10 MSEK samtidigt som kostnaden för biobränslet motsvarar ca 5 MSEK. Koldioxidskatten vid förbränning i industrin av 5 000 m3 eldningsolja är knappt 3 MSEK. Om oljan används för mottrycksproduktion av el utgår ingen koldioxidskatt.

Naturvårdsverket kan inte finna att det i ärendet presenterats uppgifter som visar att en ombyggnad av barkpannan skulle vara orimlig att kräva. Åtgärden bör enligt verkets uppfattning vara vidtagen före utgången av år 2005.

2. Oljeförbrukningen i mesaugnen beräknas uppgå till 11 000 m3/år vid sökt produktion. Oljan skulle som på andra bruk kunna ersättas med barkpulver eller förgasad bark. Bränning av barkpulver skulle dock innebära ett tillskott av processfrämmande ämnen varför det sannolikt är bättre att gå via förgasning av barken.

Efter det att de åtgärder som beskrivs under 1 ovan genomförts blir det dock inget överskott av bark om inte även andra åtgärder vidtas. Nedan har verket föreslagit sådana andra åtgärder som kan öka barköverskottet med motsvarande ungefär den mängd som behövs i mesaugnen.

Investeringen för att kunna elda med bark i mesaugnen uppskattas av bolaget till mellan 60 och 90 MSEK. Med en annuitet på 14 % blir kapitalkostnaden ca 8-13 MSEK/år. Minskade kostnader för olja blir per år uppskattningsvis 22 MSEK och minskade intäkter från försäljning av bark ca 11 MSEK. Koldioxidskatten vid förbränning av 11 000 m3 eldningsolja är ca 6 MSEK.

Naturvårdsverket kan inte finna att det i ärendet presenterats uppgifter som visar att det skulle vara orimligt att kräva att ersätta olja med förgasad bark. Övergången till bark bör kunna vara genomförd före utgången av år 2007. Vid denna tidpunkt bör åtgärder för att enligt nedan spara värmeenergi kunna ha varit i drift i ca två år.

3. Bolaget anger att man genom ”relativt kostsamma kompletteringar” i industningen skulle kunna få en lut med en torrhalt av 80 % i stället för 72 %. Verket uppskattar kostnaden till ca 70 MSEK. Resultatet skulle bli en ökning av den årliga värmeproduktionen från biobränslen motsvarande ca 8 000 m3 oe. Bolaget har inte redovisat något annat ställningstagande till denna åtgärd än att den således skulle kräva kostsamma kompletteringar i den nya indunstningen. Vidare påpekar bolaget att man idag har problem med driftstörningar och att åtgärder pågår för att säkerställa nivån 72 %.

Med en annuitet på 14 % skulle kapitalkostnaden bli ca 10 MSEK/år vid en investering av 70 MSEK. Om den ökade värmen kan säljas eller ersätta inköpt bioenergi torde värdet uppgå till ca 8 MSEK/år.

Naturvårdsverket kan inte finna att det i ärendet presenterats uppgifter som visar att denna åtgärd skulle vara orimlig att kräva. Naturvårdsverket anser att åtgärden bör vara vidtagen före utgången av år 2005.

4. Elkonsumtion

Bolaget har uppgivit att konsumtionen av el per ton blekt avsalumassa är ca 20 % högre än vad som kan betraktas som bästa möjliga teknik. Bolaget har angivit att ”det är relativt svårt” att nämnvärt minska förbrukningen. Naturvårdsverket anser att bolaget under en prövotid bör utreda olika möjligheter till och konsekvenser av att minska elkonsumtionen.

5. Elproduktion

Brukets två turbiner utnyttjas idag fullt ut. Den nya sodapannan är konstruerad för att klara ett

betydligt högre tryck än den gamla varför det finns förutsättningar att installera en ny turbin. En ny turbin med kringutrustning skulle enligt uppgift från bolaget underhand kosta ca 500 MSEK. Bolaget har framfört att osäkerheten i framtida elpriser gör intäktssidan svårbedömd. Naturvårdsverket anser att denna fråga lämpligen kan utredas vidare under en prövotid.

Kemiska produkter

Enligt 2 kap. 2 § MB skall alla som bedriver en verksamhet skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador eller olägenhet. Enligt 3 § i samma kapitel skall försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl att anta att en åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, (”försiktighetsprincipen”).

Vidare skall enligt 6 § i samma kapitel alla som bedriver en verksamhet undvika att använda sådana produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön om produkterna kan ersättas med andra som är mindre farliga. För att kunna fullgöra dessa skyldigheter krävs det enligt verkets uppfattning att verksamhetsutövaren har kännedom om de risker för effekter på människans hälsa och på miljön som användningen av olika produkter medför. Saknas någon väsentlig del av denna kunskap så innebär kraven i miljöbalken att kemikalien inte bör användas.

Av aktbilaga 66 framgår på sidan 48 i vilken mån bolaget har data för andra kemiska produkter än processkemikalier, som med undantag för metanol är enkla oorganiska föreningar. Information saknas i olika avseenden för huvuddelen av produkterna. Anmärkningsvärt är att miljödata saknas helt och hållet för de tre slembekämpningsmedel som används och att det generellt sett är brist på data om persistens och bioackumulerbarhet.

Väsentliga egenskaper som verksamhetsutövaren bör känna till är enligt verkets uppfattning risken för akut- och kronisk toxicitet för människor och miljön, graden av nedbrytbarhet och risken för bioackumulering. På sikt bör kemiska produkter som saknar sådana data inte få användas i verksamheten om kraven i 2 kap.2, 3 och 6 §§miljöbalken skall kunna sägas vara uppfyllda. Med tanke på de brister i dokumentationen av dessa olika produkters effekter som f.n. föreligger anser verket att det bör föreskrivas att kravet skall börja gälla fr.o.m. år 2005. Bolaget bör vidare verka för att data tas fram om risken för endokrina effekter.

Naturvårdsverket vill i sammanhanget även hänvisa till bestämmelserna i 22 kap. 25 § 7. MB. Av denna punkt framgår att en dom skall innehålla de bestämmelser som behövs avseende hanteringen av kemiska produkter som kan medföra olägenheter för den yttre miljön. Åtgärder när verksamheten definitivt upphör

Enligt IPPC-direktivet (96/61/EG) Artikel 3. (f) skall ”behöriga myndigheter säkerställa” att ”nödvändiga åtgärder vidtas när verksamheten definitivt upphör, för att undvika föroreningsrisker och för att återställa platsen i ett tillfredsställande skick”. Vidare skall enligt Artikel 9 (6) ett tillstånd ”innehålla krav på åtgärder som rör andra förhållanden än dem som gäller vid normal drift”. Därför skall, om det finns risk för miljöpåverkan hänsyn på lämplig sätt tas till ”den slutliga nedläggningen av verksamheten”. Enligt miljöbalkens 22 kap. 25 § 10. skall en dom i förekommande fall innehålla de villkor som behövs med avseende på efterbehandling.

Naturvårdsverket anser mot ovanstående bakgrund att bolaget före förhandlingen bör komplettera sin ansökan med en redovisning av vilka åtgärder man avser att vidta när verksamheten definitivt upphör för att därigenom undvika föroreningsrisker och för att återställa platsen i ett tillfredsställande skick.

Länsstyrelsen i Värmlands län har yttrat följande.

Länsstyrelsen tillstyrker att Miljödomstolen godkänner den MKB som bolaget redovisat i ärendet förutsatt att den kompletteras på sätt som anges nedan.

Länsstyrelsen tillstyrker även att bolaget får det sökta tillståndet med de slutliga villkor och med de prövotidsförfaranden som anges nedan.

Allmänna villkor

1. Om inte annat framgår av detta beslut skall verksamheten - inklusive reningsanordningar bedrivas i huvudsaklig enlighet med vad bolaget åtagit sig eller angett i målet.

2. Verksamheten skall drivas och anläggningarna underhållas så att utsläppen och andra störningar för miljön blir så små som möjligt. Bolaget skall upprätta, dokumentera och följa drifts-, underhålls och interna kontrollrutiner i detta syfte.

3. Bolaget skall till tillsynsmyndigheten lämna förslag till kontrollprogram vid tidpunkt som myndigheten bestämmer.

Motivering

Länsstyrelsen kan acceptera den av bolaget föreslagna villkorsskrivningen i villkor 1. I villkor 2 bör dock även, som ovan, den andra meningen från tidigare villkor 2, stå kvar, eftersom det annars är omöjligt att kontrollera om villkoret följs. Förordningen om egenkontroll räcker inte heller alltid som tillsynsinstrument. Som villkor 3 bör det gamla villkoret kvarstå. Detta för att kontrollfrågor skall innefattas i prövningen enligt IPPC-direktivet.

Utsläpp till vatten

P1.Utsläppen till vatten av halogenerade organiska ämnen (AOX) får som årsmedelvärde inte överstiga 0,3 kg per ton massa och av klorat inte överstiga 200 kg per dygn att gälla som månadsmedelvärde och riktvärde.

P2. Följande provisoriska föreskrifter för COD och SÄ i t/d bör gälla från och med år 2003 tills annat blir bestämt.

Tabell 18 nedan

Motivering

Länsstyrelsen kan acceptera den av bolaget föreslagna villkorsskrivningen i villkor 3 (här villkor P1) som ett provisoriskt villkor fram till dess permanenta villkor sätts efter att den nya reningsanläggningen är intrimmad och man sett vad den ger.

Utsläppen av AOX bör inte på sikt tillåtas ökas. De tillhör fortfarande den miljöfarligaste komponenten av avloppsvattnet. När produktionen ökar, ökar annars även det totala utsläppet av AOX. När en biologisk rening tagits i drift och trimmats in är det troligt och rimligt att även reduktionen av AOX kan ökas. Det slutliga villkoret för AOX bör därför sättas efter en prövotid.

För närvarande gäller följande provisoriska föreskrifter för COD och SÄ i t/d.

Tabell 19 nedan

Länsstyrelsen har tidigare i ett yttrande motiverat varför ovanstående, i P2 formulerade villkor bör föreskrivas provisoriskt från och med år 2003. Planerade åtgärder gör att man under år 2002 vid tillståndsgiven produktion borde hamna på ett utsläpp efter rening på ca 36 ton COD/dygn. Om bolaget får tillstånd att öka andelen blekt sulfatmassa från 310 000 till 440 000 ton/år har ökningen av COD beräknats till ca 4 t/d. Detta ger således ett utsläpp på 40 t/d och 42 t/d ger en rimlig marginal till ett årsmedelvärde.

- - - - -

4. Bolaget skall senast 2004-12-31 ha minskat vattenförbrukningen i pappersbruket till 25-30 m3/ton papper.

5. Bolaget skall löpande gå igenom användningen av kemikalier i bl.a. pappersbruket i avsikt att byta ut miljöfarliga kemikalier mot sådana som bedöms vara mindre miljöfarliga. Utbytesarbetet skall årligen redovisas för tillsynsmyndigheten. Bolaget skall medverka till att ta fram dokumentation angående toxicitet, persistens, bioackumulerbarhet samt endokrina effekter, där sådan saknas. Samtliga varuinformationsblad skall innehålla denna information och utbytesarbetet vara avklarat för befintliga kemikalier senast 2004-12-31.

6. Bolaget skall minimera smetspillet från bestrykningen i pappersbruket enligt koncept beskrivet i kompletteringarna under punkt A3 senast 2003-12-31. Bolaget skall även göra motsvarande förbättringar vad gäller övriga kemikalier i pappersbruket för att minimera spillet i samband med felblandningar, produktbyten och rengöringar, till samma datum.

Motivering

Nuvarande vattenförbrukning i pappersbruket på ca 70 m3/ton massa är orimligt hög. Jämför BAT 5-20 m3/ton massa. Om vattenförbrukningen minskas till nivån 25-30 m3/ton papper är det också möjligt att rena detta vatten i den nya externreningen. Länsstyrelsen anser att allt vatten utom rena kyl och tätningsvatten bör renas innan de går till recipienten. COD-bidraget kan då minska med ca 4 ton/dygn ner till ca 1 ton/dygn, SÄ till 30 mg/l även i denna delström och mängdmässigt med ca 1,5 ton/dygn.

Länsstyrelsen anser även att den totala energisituationen borde förbättras om vattenförbrukningen minskar till denna nivå, speciellt om hänsyn tas även till minskade energiinsatser i råvattenreningen. Detta verkar också vara den gängse uppfattningen t.ex. i BREF-dokumentationen.

Länsstyrelsen finner det därför rimligt att bolaget genomför de vattenbesparande åtgärder som redovisats i kompletteringarna. Bolaget använder idag ca 25 000 ton kemiska produkter i pappersframställningsprocessen och siffran beräknas öka till drygt 30 000 ton i det framtida alternativet. Cirka 2/3 av detta utgör fyllmedel eller bestrykningssmetar som till största delen hamnar i produkten. Spillet tas med de utlovade förändrade rutinerna, till 80-90 %, omhand på ett acceptabelt sätt. Resten av kemikalierna, t.ex. AKD-lim, hartslim, fettavvisande kemikalier, katjonisk stärkelse, PAA- våtstyrkeharts, UF-våtstyrkeharts, retentionsmedel, mäldfärg, slembekämpningsmedel, skumdämpningsmedel, systemrengöringsmedel och tvättmedel, tillsammans ca 10 000 ton per år, används till stor del i pappersbruket och hamnar i varierande grad i avloppet som i nuvarande utformning av fabriken går orenat (frånsett försedimentering) till recipienten.

Bolaget uppger genom sin instruktion för bedömningar av kemikalier i kemikaliegruppen att man årligen går igenom Gruvöns kemikalieregister för att identifiera eventuella befintliga kemikalier som bör bytas ut enligt miljöbalkens produktvalsprincip. Frågan är hur man gör detta utan att ha någon information för de produkter man idag använder vad avser bioackumulerbarhet och endokrina effekter och långt ifrån för samtliga om persistens och toxicitet. I motsats till vad bolaget uppger i kompletteringarna på s 47 så har dessutom bolaget enligt villkor 13 i nuvarande tillstånd, ett ansvar för att medverka till att ta fram dokumentation där sådan saknas.

Bolaget måste öka sin kunskap inom detta område. Ett villkor motsvarande det ovan nämnda bör finnas kvar för att förstärka kravet på att bolaget måste arbeta mer aktivt enligt produktvalsprincipen.

- - - - -

7. Bolaget skall senast den 2005-12-31 ha tagit i drift en ny biologisk vattenreningsanläggning som skall rena både vattnet från massabruket och pappersbruket. Anläggning skall ha tagits i drift senast nämnda datum oavsett av om produktionen ökar enligt planerna eller ej. Reningsanläggningen skall vara dimensionerad för att uppnå reduktionsgrader och halter enligt nedanstående tabell.

Tabell 20 nedan

Motivering

Att komplettera den luftade dammen med en kemisk fällning verkar inte vara något bra alternativ. Bland annat uppstår stora mängder slam (>20 000 ton TS/år) att ta hand om. En biologisk rening av typen långtidsluftad aktiv slam (LAS) alternativt multibio verkar vara en bättre modell. Valet av reningsmetod kan lämnas till bolaget men ovanstående funktion bör vara målsättningen. Erfarenheter från exponeringstester dvs. biologisk karaktärisering gjord på Skärblackas LAS-avloppsvatten bör redovisas om sådana resultat föreligger. En förutsättning för ovanstående är att resultat från Skärblacka är lovande i detta hänseende.

- - - - -

A. Bolaget skall senast 2007-12-31 till miljödomstolen redovisa sina resultat från gjorda förbättringar avseende utsläpp till vatten, inklusive av ny externrening, samt ge förslag till villkor. Permanenta villkor kan då föreskrivas.

Motivering

Eftersom tillräckligt underlag idag saknas för att fastställa villkor anser länsstyrelsen att frågan om permanenta villkor avseende utsläpp till vatten bör skjutas upp under en prövotid.

Målet kan bestå av att man gör rimliga trimningar och förbättringar över hela verksamheten och att man förhoppningsvis når ner till 25-30 t COD/d. Inga beräkningar har gjorts av var man borde kunna hamna efter de av länsstyrelsen föreslagna åtgärderna. Kanske är det mest rimligt med prövotid ändå. Bolagets intentioner enligt tabell 1 s 12 i kompletteringarna stannar vid ca 35 ton/d efter ökad produktion. Målet bör sättas snarare i nivå med Naturvårdsverkets förslag.

Tänkbara ytterligare COD-besparande åtgärder kan vara att även kemikalieåtervinningen, lövvedslinjen och NSSC-linjen utrustas med spillutsystem liknande det som införs på barrvedslinjen. Kostnadsuppskattningar kopplade till vilken besparing detta medför i COD, samt i vattenflöde som slipper gå till rening (rena kyl- och tätningsvatten) bör tas fram inför förhandlingarna.

Vad kan sparas om sileriet i lövvedslinjen sluts och vad skulle det kosta? Länsstyrelsen inser att åtgärder i den produktionsmässigt betydligt mindre lövvedslinjen anses mindre motiverat med anser samtidigt att frågorna behöver belysas för att se helheten.

- - - - -

8. Bolaget skall i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket göra en kemisk-biologisk karaktärisering av avloppsvattnet när reningsanläggningen är intrimmad. Den biologiska karaktäriseringen skall syfta till att belysa risken för kroniska effekter på olika trofinivåer. Den kemiska skall syfta till att redovisa halterna av vedegna ämnen och metaller. Karaktäriseringen skall redovisas till miljödomstolen samtidigt med redovisningen av erhållna utsläppsdata till vatten efter intrimning av den ökade produktionen och den nya externreningen och förslag till villkor, senast 2007-12-31.

Motivering

Länsstyrelsen anser att avloppsvattnets karaktär avseende toxiska ämnen och toxicitet bör analyseras i anslutning till produktionsökningen och intrimningen av den nya externa reningsanläggningen. Karaktäriseringen bör ses som ett instrument för att belysa/optimera reningsanläggningens prestanda, inte bara för växtnäringsämnen och organiskt material, utan även för toxiska och persistenta ämnen.

- - - - -

B. Bolaget skall snarast låta en oberoende part genomföra en miljöriskanalys avseende ofrivilliga utsläpp till vatten. En del skall gälla invallningar av cisterner, spillutsystem etc. En annan del skall beröra hantering av oljor, spilloljor och risker för oljeföroreningar via spill- och dagvattenavlopp. Analysen skall resultera i två åtgärdslistor, en för säkerhetsåtgärder kring cisterner och en för säkerhetsåtgärder vid oljehantering, där de mest akuta åtgärderna prioriteras. Åtgärdslistan skall redovisas till miljödomstolen senast 2003-12-31. Miljödomstolen bör därefter besluta om en tidplan för rimliga åtgärder.

9. Lagring av oljor och kemikalier skall ske på ytor som är täta så att eventuellt spill kan samlas upp och omhändertas och inomhus eller under tak. Förvaringsplatsen skall vara invallad eller på annat sätt utformad så att eventuellt läckage ej kan nå avloppsledning eller vattendrag. Hela det största kärlets volym plus 10 % av övrigt lagrad volym skall kunna innehållas.

Motivering

Miljöriskanalys - invallning av cisterner

Ett flertal cisterner både vid kemikaliemottagningen och i lutcisternparken och övriga cisternar saknar acceptabel invallning. Överlöp mynnar i många fall direkt till industrivattenavloppet, dvs. de går orenade ut till recipienten. Utsläpp p.g.a. felkörningar, brister i larm och pumpgropsfunktioner sker idag med en frekvens som inte är acceptabel. Verksamhetens ordinarie utsläpp tar recipienten tillräckligt hårt i anspråk.

Enligt recipientstudierna som bolaget skickat in med kompletteringarna framgår att spridningsförhållandena är sådana att ett större utsläpp framförallt vintertid kan få mycket omfattande konsekvenser för bl.a. bottenlevande organismer.

I kompletteringarna till ansökan uppger bolaget att man åtagit sig att genomföra en miljöriskanalys men man vill vänta och göra det inom en prövotid för redovisa analysen i samband med att slutliga villkor skall bestämmas för verksamheten, dvs. om 5-7 år.

Länsstyrelsen anser inte att det finns skäl att vänta så länge utan anser att bolaget snarast bör låta en oberoende part genomföra en miljöriskanalys och sedan snarast vidta förbättringar till en acceptabel nivå. Utredningen bör därför redovisas vid datum som anges ovan varefter miljödomstolen kan föreskriva om rimliga åtgärder. Hantering av oljor, spilloljor och risker för oljeföroreningar via spill- och dagvattenavlopp.

Bolaget uppger i kompletteringarna att man genomfört ett förprojekt för att leva upp till ett villkor man haft sedan länge. I villkor 15 anges: ”Lagring av oljor, syror och andra kemikalier skall ske på ytor som är täta och så att eventuellt spill kan samlas upp och omhändertas”. I ovanstående villkorsförslag har villkoret delvis formulerats om. Länsstyrelsen anser att bolaget bör åta sig att leva upp till villkoret senast ett visst datum.

Länsstyrelsen anser vidare att bolaget snarast bör låta en oberoende part gå igenom existensen och funktionen av oljeavskiljare i de aktuella avloppen. Även rutinerna för tillsyn och kontroll av brukets oljeavskiljare bör ses över. Genomgången bör leda till en åtgärdsplan där de mest akuta bristerna sätts först. Utredningen bör därför redovisas vid datum som anges ovan varefter miljödomstolen kan föreskriva om rimliga åtgärder.

Länsstyrelsen inser att detta är åtgärder som normalt borde rymmas inom tillsynen. Bolaget har ju sedan en tid haft ovannämnda villkor för sin verksamhet. Länsstyrelsen har dock på grund av bristande resurser inte kunnat följa upp och vidta åtgärder tillsynsvägen i detta ämne. Länsstyrelsen anser att detta villkor bör finnas kvar med ovan gjorda tillägg vilket även bolaget föreslagit (utan ovan gjorda tillägg). Den föreslagna miljöriskanalysen inkluderande även riskerna förknippade med oljeutsläpp skulle vara till stor hjälp i arbetet med att säkerställa att bolagets utrustning och rutiner fungerar tillfredsställande.

- - - - -

C. Bolaget skall senast 2003-12-31 till miljödomstolen inkomma med förslag på kompensationsåtgärder motsvarande det totala utsläppet av växtnäringsämnet kväve till havet, med beaktande av den retention som sker på vägen.

Motivering

Gruvöns bruk är den i särklass största punktkällan i Värmland för fosfor. För kväve är bolaget tillsammans med Karlstads reningsverk den största punktkällan. Länsstyrelsen ser positivt på att bolaget i så hög grad kommer att minska sina utsläpp av växtnäringsämnen på sikt.

Ökade utsläpp av växtnäringsämnen står i konflikt med gällande miljökvalitetsmål. Enligt de nationella miljökvalitetsmålen skall kväveutsläppen till havet istället senast år 2010 ha minskat med 30 % från 1995 års nivå. För fosfor gäller under samma period att utsläppen skall minska kontinuerligt. För att skapa en möjlighet att klara detta mål avseende kväve kräver länsstyrelsen vid prövning generellt att kompensationsåtgärder vidtas för det kväve som når havet.

Det är därför rimligt att bolaget vidtar kompensationsåtgärder för de utsläpp av kväve man gör under den period då utsläppet pågår.

Länsstyrelsen har t.ex. för en fiskodling i Övre Fryken under april 2002 vid prövning ställt villkor för kompensationsåtgärder för utsläpp av växtnäringsämnen utan att detta bolag samtidigt fått tillstånd att öka sin produktion.

Miljöbalken ger i 16 kap. § 9 utrymme för myndigheten att kräva att verksamhetsutövaren i sådana här fall vidtar eller bekostar kompensationsåtgärder. Anläggande av våtmarker eller musselodlingar kan vara exempel på sådana kompensationsåtgärder. Eftersom åtgärden bör vidtas där den är mest effektiv är det lämpligt att sökanden tillsammans med tillsynsmyndigheten samråder med intressenter i Västra Götaland om utformningen av kompensationsåtgärden.

- - - - -

10. Bolaget bör genomföra studier i enlighet med Naturvårdsverkets allmänna råd 94:2 ”Vattenrecipientkontroll vid skogsindustrier”. Undersökningsprogrammets exakta utformning bör beslutas i samråd med Naturvårdsverket och Länsstyrelsen. I första hand bör undersökningar under rubriken B2 (sjöar/fisk) och B3 (sjöar/bottenfauna och sediment), basprogram och utvidgat program, tillämpas. Studierna skall rapporteras till miljödomstolen senast 2003-12-31.

Motivering

Den redovisade MKB:n med kompletteringar baseras i huvudsak på löpande undersökningar från den samordnade recipientkontrollen i Norra Vänern samt på äldre, mer ingående studier av recipienten (Åsfjorden). I den samordnade recipientkontrollen saknas dock stora delar av det undersökningsbatteri som finns beskrivet i Naturvårdsverkets allmänna råd 94:2 för recipientkontroll vid skogsindustrier.

Länsstyrelsen anser att den ansökta produktionsökningen i hög grad motiverar denna typ av studier, bl.a. som dokumentation av anläggningens miljöpåverkan och som referens till framtida undersökningar av produktionsökningens effekter på recipienten. Vid Gruvöns bruk har under de senaste åren flera förändringar skett av produktionen vilket gör att äldre undersökningar ej är lämpliga som referens. Den aviserade ökningen av utsläppen av AOX motiverar ytterligare att dessa referensundersökningar bör genomföras. Vänerns numera näringsfattiga karaktär gör att även mindre ökningar av belastningen med toxiska och persistenta ämnen kan påverka förekomsten av dessa ämnen i näringskedjan på ett oönskat sätt.

- - - - -

11. Bolaget ska även låta genomföra fördjupade studier/kartläggningar av sediment, vattenkvalitet och bottenfauna i Åsfjordens nordvästra vik (närrecipienten till fabriken) med tyngdpunkt på syrgasförhållanden samt toxiska- och persistenta ämnen. En okulärbesiktning av botten och av bolagets utsläppstuber med hjälp av dykare/kamera bör ingå. Undersökningen skall utföras i samråd med länsstyrelsen och den skall vara genomförd och rapporterad senast 2003-12-31.

Motivering

Länsstyrelsen håller med om den bild som bolaget lämnar i MKB:n, att Åsfjorden i huvudsak uppvisar positiva trender avseende dess miljökvalitet. Länsstyrelsen efterfrågar dock en mer detaljerad bild av förhållandena i Åsfjordens nordvästra vik (närrecipienten till fabriken). Undersökningar, bl.a. en gjord i samband med bolagets ansökan om utökad deponi, visar att miljöförhållandena i denna del av Åsfjorden är kraftigt ansträngda. Den utsläppstub som skall föra ut det samlade avloppet från industriavloppet och fiberdamm 1+2 har också under 2001 under långa perioder varit av och under lagning, nära land, vilket medfört att den inte kunnat föra ut avloppsvattnet på lika djupt vatten och inte heller späda ut avloppet genom diffusorerna på avsett sätt. Under den senaste 2 åren har även ett flertal ofrivilliga utsläpp av olika lutar bl.a. tjocklut skett genom denna tub (se även miljöriskanalyser) också under den tid tuben varit av. Länsstyrelsen anser därför att fördjupade studier/kartläggningar av sediment, vattenkvalitet och bottenfauna bör ske i detta område med tyngdpunkt på syrgasförhållanden samt toxiska- och långlivade ämnen.

Utsläpp till luft

12. Utsläppsmängden av gasformigt processvavel, exklusive diffusa gaser, får inte överstiga 25 kg/dygn som gränsvärde och årsmedelvärde.

13. Bolaget genomför f.n. olika åtgärder för att samla upp och förbränna utsläpp av svaga gaser. Målsättningen skall vara att inga betydande luktolägenheter förekommer i samhället. Bolaget har åtagit sig att genomföra en luktbesvärsundersökning efter att åtgärderna enligt etapp 1 i svaggasprojektet är intrimmade. Om denna visar att betydande luktolägenheter fortfarande förekommer i samhället ska bolaget gå vidare i det planerade arbetet med att samla upp svaga gaser. Åtgärderna skall vara genomförda, utvärderade och rapporterade 2004-12-31.

Motivering

Bolagets föreslagna villkor 4 föreslås av länsstyrelsen ändras till ett värde med rimliga marginaler till vad man släpper ut idag. I framtiden ökar visserligen produktionen men många åtgärder som föreslås innebär också lägre utsläpp av svavel.

Länsstyrelsen har tagit emot bolagets anmälan om införande av ett svaggassystem utan andra åtgärder än att råd meddelats. Råden bestod i att bolaget snarast borde starta en luktbesvärsundersökning i samhället både för att se effekterna av svaggassystemet men även för att få kännedom om hur olika driftssituationer och vädersituationer påverkar luktsituationen i samhället.

Bolagets angreppssätt att möta luktproblematiken är acceptabel. Länsstyrelsen vill dock poängtera vikten av att man arbetar i samråd med kommuninnevånarna för att på bästa sätt motverka luktstörningar för de närboende. I detta sammanhang bör även nämnas att också effekterna av att kondensatet sedan ett drygt halvår går till den luftade dammen bör utvärderas. Länsstyrelsen har fått klagomål om att det ibland luktar starkt av bl.a. svavelväte i vindriktningen från dammen.

Barkpannan

14. Bolaget skall senast 2005-12-31 ha vidtagit åtgärder i enlighet med sitt åtagande (se nedan).

D. Bolaget bör under en prövotid efter att pannan byggts om till en fluidiserande bädd återigen utreda möjligheterna att minska utsläppen av NOx med hjälp av försökskörningar med SNCR och Ecotubes eller dylikt. Resultaten skall redovisas till miljödomstolen senast 2006-12-31. Miljödomstolen kan då föreskriva eventuella villkor.

15. Barkpanna får endast eldas med biobränsle eller olja av WRD-kvalitet efter 2005-12-31.

16. Stoftutsläppet från barkpannan får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3(ntg). Mätning bör ske kontinuerligt.

17. Utsläppen till luft av kväveoxider från barkpannan, räknat som kvävedioxid, som målsättning ha ett riktvärde som uppgår till högst 100 mg/MJ tillfört bränsle.

18. Mätning av syre- eller koldioxidhalt och temperatur i rökgaserna från barkpannan skall ske med kontinuerligt registrerande mätinstrument.

19. Halten kolmonoxid i utgående rökgas skall mätas kontinuerligt och utsläppet av koloxid från barkpannan får som dygnsmedelvärde och riktvärde efter en prövotid inte överstiga 500 mg/m3(ntg) vid 6 % O2.

Motivering

Det är inte minst ur klimatperspektivet angeläget att minska användningen av fossilt bränsle och öka andelen biobränsle. Även i 2 kap.miljöbalken anges att förnybara energikällor i första hand skall användas, så länge det inte kan anses orimligt.

En ombyggnation av snedrosten till fluidiserande bädd skulle öka kapaciteten för biobränsle med åtminstone motsvarande 3 000 ton TS/år (i kompletteringarna angett i form av slam). Oljeanvändningen beräknas då kunna minskas ner till 5 000 m3, dvs. knappt hälften av beräknat oljebehov i det framtida fall då man inte bygger om pannan. Även verkningsgraden ökar uppskattningsvis från 85 till 90 %. Detta innebär en mer fullständig förbränning.

En övergång till WRD för det resterande oljebehovet innebär att askan blir en ren bioaska och därmed acceptabel för återföring till skogsmark i ett ekologiskt helhetsperspektiv. Återföring av aska till skogsmark blir allt mer önskvärt enligt skogsvårdsstyrelsen.

Enligt länsstyrelsens i Värmland policy bör biobränslepannorna i länet hållas rena från annat bränsle (som EO5) som förorenar askorna och omöjliggör återföring av aska till skog och mark. Eldning av spillolja (ca 100 m3 årligen) bör av detta skäl inte heller tillåtas. En övergång till WRD skulle dessutom ge en viss minskning av NOx- och SO2-utsläppet.

NOx-utsläppen från barkpannan ligger på 60-65mg/MJ vid både tillståndsgiven och framtida produktion. Motsvarande siffror anges i BREF:en till 40-100 mg/MJ. Det totala utsläppet från pannan är dock betydande, ca 170 ton/år, och bör om möjligt ytterligare minimeras. En förnyad utredning av möjligheten att reducera NOx-utsläppen med hjälp av SNCR och/eller ecotubes eller dylikt bör därför göras efter att kapaciteten ökats.

Stofthalten får enligt villkor uppgå till 50 mg/m3. Stofthalten kontrolleras med ett registrerande instrument som driver uppåt allteftersom det sotar igen. Manuella mer exakta mätningar görs i samband med besiktningar och stofthalten brukar då ligga väl under gränsvärdet. Länsstyrelsen kan acceptera att gränsvärdet omvandlas till ett riktvärde men bolaget måste då åta sig att genomföra mer frekventa kontroller av att det registrerande instrumentet visar korrekta nivåer så att man kan upptäcka när de verkliga stoftnivåerna överskrider det uppsatta riktvärdet.

Anledningen till att länsstyrelsen tar upp den här typen av detaljfrågor vid prövning är att flera bolag insett att de måste begära omprövning av sina gränsvärden till riktvärden hos miljödomstolen eftersom de i princip är omöjliga att klara av med egenkontroll. Även för tillsynsmyndigheten utgör detta ett onödigt tillsynsproblem.

Föreslaget begränsningsvärde för kolmonoxid har sitt ursprung i Naturvårdsverkets remissförslag till föreskrifter om begränsning av halten kolmonoxid i rökgaser från fastbränsleeldade anläggningar. Det har visat sig i samband med uppföljningen av NOx-avgiftssystemet att strävan att begränsa NOx-utsläppen (och därmed avgiften) har lett till höjda CO-nivåer. Nivån i förslaget till föreskrifter och i villkorsförslaget ovan är tänkt som en första generell kravnivå för att kapa eventuella toppar. Man anger att vid tillståndsprövning bör i enskilda fall, särskilt för nya anläggningar strängare krav aktualiseras.

Mesaugnen

20. Mesaugnen får endast eldas med biobränsle eller olja av WRD-kvalitet efter 2005-12-31.

21. Stoftutsläppet från mesaugnen får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3(ntg).

E. Bolaget skall under en prövotid utreda möjligheter att minska sina utsläpp av NOx från mesaugnen. Redovisning skall ske till miljödomstolen 2006-12-31. Miljödomstolen kan då föreskriva eventuella villkor.

22. Svavelvätehalten i rökgaserna från mesaugnen får överskrida 50 mg/m3 (ntg) högst 10 % av drifttiden per månad.

Motivering

Det är även för mesaugnen angeläget att minska användningen av fossilt bränsle och öka andelen biobränsle. Mesaugnen eldas idag med egen tallolja, metanol (tillsammans ca 60 %) och EO5 (40 %).

Mängden bränsleenergi från de egenproducerade biobränslena ökar inte i det framtida alternativet enligt bolagets kompletteringar utan hela ökningen består av EO5. Bolaget bör förklara varför inte biobränslet till mesaugnen kan öka med motsvarigheten till sulfatmassaökningen (ca 20 %). Mängden metanol och tallolja borde väl öka proportionellt.

Barkpulvereldning är ett annat tänkbart alternativ. Ombyggd barkpanna uppges dock inte medge att ett tillräckligt barköverskott finns. Möjligheten att öka luttorrhalten till sodapannan och/eller att spara på värmeenergi skulle dock öppna för nya möjligheter.

Om inga lösningar går att finna för att använda biobränsle i mesaugnen återstår användning av WRD-olja. SO2-emissionen kan minskas från 6 till 2 ton/år genom övergång från EO5 till WRD. Även NOx-utsläppen minskar då i betydande mängd. Se nedan.

Stofthalten får enligt villkor uppgå till 50 mg/m3. Vid de manuella mätningarna ligger den oftast väl under detta. Länsstyrelsen kan acceptera att gränsvärdet omvandlas till ett riktvärde om bolaget kompletterar de manuella mätningarna med någon kontinuerlig registrerande mätning som visar att man ligger på en rimlig nivå.

Även utsläppen av NOx bör minimeras. Mesaugnen står idag för utsläpp på 70-100 ton NOx/år och i framtida alternativ 85-130 ton. Motsvarande halter är 100-150 mg/MJ i båda fallen. Motsvarande siffra för halt i BREF är 130-200. Med användning av WRD-olja istället för E05 beräknas NOx-emissionen vid ansökt produktion kunna minska med 25 % eller ca 25 ton/år men det finns anledning att se över möjligheterna att ytterligare minska NOx.

Nuvarande villkor för H2S i rökgaserna från mesaugnen ter sig kanske lite rymligt men det kanske kan behövas vid ev. störningar. 10 % av tiden är 3 dagar per månad.

Sodapannan

23. Stofthalten i rökgaserna från sodapannan får uppgå till högst 50 mg/m3(ntg) som månadsmedelvärde och riktvärde.

24. H2S i rökgaserna från sodapannan får överskrida 10 mg/m3(ntg) under högst 5 % av drifttiden per månad.

F. Bolaget bör under en prövotid utreda möjligheter att minska sina utsläpp av NOx från sodapannan. Redovisning skall ske till miljödomstolen 2004-12-31. Miljödomstolen kan då föreskriva eventuella villkor.

Motivering

Stofthalten får enligt provisoriska villkor idag uppgå till 150 mg/m3 (ntg) som månadsmedelvärde. Den ligger vid mätningar väl under detta. Efter skrubbern är stoftutsläppet mindre än eller lika med 20 mg/m3 (ntg). Länsstyrelsen kan acceptera att gränsvärdet omvandlas till ett riktvärde men detta bör med ledning av den erfarenhet man nu har av den nya sodapannan, sättas på nivån 50 mg/m3(ntg).

NOx-utsläppen ligger vid nuvarande tillståndsgiven produktion på 410-440 t/år och vid planerad framtida på 520-620 t/år. Detta att jämföra med det mål på 350 t/år som sattes upp vid den tidigare prövningen.

Motsvarande halter i nu- och framtid är 50-55 respektive 50-60 mg/MJ. I BREF anges 50-80 mg/MJ (som NO2). Relativt detta är bolagets utsläpp i rätt nivå. Att bolaget mängdmässigt har svårt att nå ner till nivån 350 sammanhänger troligen med att även NSSC-luten bränns i pannan. Eftersom sodapannan utgör en synnerligen stor punktkälla av NOx och samtidigt tillhör de modernaste i sitt slag är det dock rimligt att ställa de högsta kraven och man bör sträva att ytterligare sänka sina utsläpp av NOx.

Bolaget bör därför inför MD-förhandlingarna, som en grund för prövotidsutredningen, presentera de resultat som erhållits i den i kompletteringarna nämnda SSVL-slutrapporten angående SCR. Stofthalten från Gruvöns sodapanna och den i de utförda försöken liksom andra relevanta parametrar bör sammanställas och jämföras. Bolaget bör även inför förhandlingarna efterforska all relevant erfarenhet om NOx- skrubbning av rökgaser, i ett globalt perspektiv samt utvärdera och sammanställa materialet.

Destruktionsugnen

G. Bolaget bör under en prövotid utreda möjligheter att minska sina utsläpp av NOx från gasdestruktionen. Redovisning skall ske till miljödomstolen 2004-12-31. Miljödomstolen kan då föreskriva eventuella villkor.

Motivering

Destruktionsugnen bidrag till NOx-utsläppet utgör 55 t/år vid tillståndsgiven produktion respektive 70 t/år i framtida alt. Den energispecifika siffran är 400 mg/MJ i bägge fallen. Utsläppet kan reduceras genom optimering av förbränningsbetingelserna.

Ett annat alternativ som nämns i kompletteringarna är att investera i en ny låg-NOx destruktionsugn (ca 30 MSEK) och att ha den befintliga som reserv. Detta som ett alternativ till att ha en fackla som reserv. Länsstyrelsen anser det rimligt att förbättra denna förbränning då den står för så stor del av NOx-utsläppet.

Värmeenergi

H. Bolaget ska utreda hur värmeenergiförbrukningen inklusive förluster i bruket till lägsta kostnad kan minskas med 20 %. Utredningen skall redovisas till miljödomstolen senast 2004-12-31. Miljödomstolen kan då föreskriva eventuella villkor.

Motivering

Energiförbrukningen i samband med torkning av avsalumassa är idag 60-65 % högre än vad den skulle vara om de befintliga äldre flingtorkarna ersattes med energieffektivare torkutrustning. Om man kom ner på Mistra- projektets energiförbrukningen vad det gäller torkning av avsalumassa skulle bolaget årligen kunna spara 1,4 GJ/t massa eller motsvarande 3 gånger så mycket energi som det år 2003 fullt utbyggda fjärrvärmenätet i Grums då kräver.

Enligt 2 kap. 5 § miljöbalken skall hushållning med energi ske så långt det inte är oskäligt (7 §). Det är därför rimligt att dessa åtgärder vidtas så länge bolaget inte kan visa att det är oskäligt.

Elenergi

Länsstyrelsen stöder Naturvårdsverkets förslag.

Luftrecipienten

Resultat från kommunens mätningar av NOx, SO2 samt PM10 bör redovisas. Eftersom dom inte får meddelas om den innebär att miljökvalitetsnormer överskrids bör bolaget även redovisa spridningsberäkningar för partiklar (PM10) SFS 2001:527.

Buller

Bolaget innehåller nuvarande bullervillkor utan marginal. Bolaget behöver vidta vissa åtgärder för att skapa sig en erforderlig marginal. Med ledning av de svar bolaget gett på frågan om vad som krävs för att nå 45 dB(A) nattetid anser länsstyrelsen det mindre lämpligt att nu skärpa kraven på den totala verksamhetens bullerbidrag. Nuvarande villkor kan därför förbli oförändrade som följer.

Bullerbidraget från bolagets verksamhet får vid bostäder inte överstiga följande ekvivalenta ljudnivåer som riktvärden:

Kvällstid och nattetid (18.00-06.00) 50 dB(A)

Övrig tid 55 dB(A)

Den momentana ljudnivå nattetid som verksamheten ger upphov till vid bostäder får som riktvärde inte överstiga 60 dB(A).

Länsstyrelsen finner det dock lämpligt att detta villkor kompletteras med en del som rör strängare krav vid nybyggnad (och/eller ombyggnad) för att på sikt klara en lägre ljudnivå. Exempelvis kan de riktvärden som finns föreslagna i NV:s allmänna råd för nyetablering av industri användas som krav på enskilda nya anläggningars bullerbidrag. Dessa krav på riktvärden skulle i så fall t ex kunna vara, uttryckta som ekvivalenta ljudnivåer, och anpassade till Gruvöns nuvarande villkorskonstruktion:

Kvällstid och nattetid (18.00-06.00) 40 dB(A)

Övrig tid 50 dB(A)

Den momentana ljudnivå nattetid som verksamheten ger upphov till vid bostäder får som riktvärde inte överstiga 55 dB(A).

Råvaror

Länsstyrelsen stödjer i princip Naturvårdsverkets krav i denna fråga. Det är rimligt att kräva att bolaget ska ställa krav på hur skogsbruket bedrivs i de olika områden/länder från vilka ved köps.

Transporter och arbetsmaskiner

Länsstyrelsen stödjer i princip Naturvårdsverkets krav i denna fråga. Det är anmärkningsvärt hur stora utsläpp av t ex NOx och CO2 som kommer från transporter till och från bruket samt från skogsavverkningen och arbetsmaskiner på fabriksområdet. Vad gäller NOx motsvarar dessa ca 700 ton/år att jämföra med ca 900 ton/år från själva produktionen. Det borde därför vara rimligt att krav ställs på minskade utsläpp från även dessa källor.

Avfall

Länsstyrelsen anser att bolagets intention att finna alternativa avsättningar för de olika processavfallen istället för att låta deponera är rätt. Det är dock av yttersta vikt att återanvändningen av avfallen i så fall sker på ett ekologiskt uthålligt sätt. För att säkerställa att så sker kan olika frågor behöva utredas. Frågan bör därför skjutas upp under en prövotid.

Säkerhetsrapporten

Vad gäller säkerhetsfrågor vill länsstyrelsen poängtera följande frågor som kan behöva utredas ytterligare.

Om en teknik för sulfitutvinning ur grönlut skapas vid verksamheten minskar behovet av såväl elementärt svavel som natriumhydroxid och därmed även behovet att ta ut elfilterstoft från sodapannan. En annan tänkbar effekt borde vara att förbränningen av elementärt svavel då kan fungera som reservsystem för den alternativa framställningsmetoden via grönlut och därmed eliminera behovet av det nuvarande reservsystemet, dvs. SO2-tankarna. SO2-lagringen har ju visat sig innebära den allvarligaste säkerhetsrisken vid anläggningen efter de analyser som gjorts i samband med upprättandet av en säkerhetsrapport.

Miljökonsekvenser av släckvattnet saknas i kompletteringarna. Bolaget bör belysa eventuella miljöeffekter p.g.a. av utsläpp av släckvatten från olika typer av bränder och i förekommande fall komma med förslag på omhändertagande av släckvattnet. Detta underlag bör tas fram och tas hänsyn till vid upprättandet av insatsplaner för olika brandscenarier för att räddningsledaren skall kunna vidta rätt åtgärder även med avseende på detta. Ett annat användningsområde för underlaget är i samband med miljöriskanalysen enligt ovan.

Ett lämpligt villkor i denna dom kan vara att delegera till tillsynsmyndigheten att meddela ytterligare föreskrifter i säkerhetsfrågor vid behov.

I säkerhetsrapporten återstår fortfarande många från riskanalyserna rekommenderade åtgärder att genomföra. På något sätt bör kanske domen befästa att dessa åtgärder måste genomföras. Detta gäller även utvecklandet av den interna planen, larmsystem samt samarbetet kring den externa planen.

Räddningsverket har anfört följande. Verket anser att säkerhetsrapporten inte har färdigställts men att frågan kan delegeras till länsstyrelsen. De möjliga scenarierna för allvarliga kemikalieolyckor som redovisas i ansökan har i huvudsak identifierats i riskanalyser utförda under våren 2001. Dessa säkerhetsfrågor har således ej tidigare varit föremål för prövning.

Resultaten av genomförda riskanalyser visar att ett flertal händelser kan leda till ett större utsläpp av svaveldioxid. Dessa händelser kan få katastrofala konsekvenser för tredje person. Att sådana händelser skall inträffa bedöms som mycket osannolikt. Av kompletteringarna framgår emellertid att även mindre utsläpp kan orsaka skada på människor. De utförda konsekvensberäkningarna understryker vikten av att svaveldioxiden ges en säker hantering, att det finns möjlighet till snabb avstängning vid ett läckage och att beredskapsplaneringen för ett eventuellt läckage håller hög kvalitet.

Om verksamhetens lokalisering ska kunna accepteras krävs extra skyddsåtgärder vad gäller hanteringen av svaveldioxid. Räddningsverket yrkar på att sökanden under en prövotid åläggs att utreda olika sätt att minska lagerhållningen av svaveldioxid, reducera antalet lossningstillfällen och utvärdera rörledningssystemets betydelse ur säkerhetssynpunkt. Utredningen bör bl.a. belysa vilka möjligheter det finns för sökanden att själv tillverka all svaveldioxid, vilka risker tillverkningen medför och hur en egen tillverkning påverkar behovet av lagerhållning. I utredningen bör ingå att förutsättningslöst se över hur olika alternativa placeringar för tillverkning och eventuell lagerhållning av svaveldioxid påverkar säkerheten för tredje person. Häri ingår även att se över behovet av distribution av kemikalien i rörledningar.

Dessutom bör man utreda möjligheterna till att förbättra säkerheten vid all lossning av svaveldioxid oavsett transportmedel, t.ex. genom att bygga in lossningsplatsen.

Räddningsverket anser att prövotidsförfarandet även bör omfatta en vidareutveckling av den interna planen för räddningsinsatser. Planen bör vidareutvecklas på ett sådant sätt att det är möjligt att se hur sökanden planerar för räddningsinsatser och vilka resurser samt utrustning insatserna kräver utifrån de specifika olycksscenarier som identifierats vid hanteringen av svaveldioxid. Mot bakgrund av den extremt korta tid som finns till förfogande för att kunna avhjälpa ett eventuellt läckage av svaveldioxid utan att allvarliga konsekvenser för tredje person uppstår är denna fråga av särskilt intresse.

Prövotiden bör inte uppgå till mer än två år.

Räddningsverket yrkar på att frågan om slutliga villkor för omhändertagande av släckmedel uppskjuts under en prövotid och att sökanden åläggs att närmare utreda olika möjligheter att omhänderta släckmedel. Prövotidsförfarandet samordnas lämpligen med föreslagen prövotid avseende utsläpp till vatten.

När det gäller handlingsprogrammet har sökanden låtit genomföra en revision av säkerhetsledningssystemet för att se hur kraven enligt Sevesolagstiftningen uppfylls. Revisionen har resulterat i ett antal rekommendationer. Räddningsverket begär att sökanden inför huvudförhandlingen redovisar en tidplan för genomförandet av dessa rekommendationer.

Till de skyddsåtgärder som redan nu kan vidtas hör att installera svaveldioxidgassensorer som ger larm och aktiverar nödstoppssystem.

Fiskeriverket har anfört följande. Bolagets ansökan om en ökad produktion innebär under en övergångstid ökade utsläpp av närsalter till recipienten till dess att den nya anläggningen tagits i drift. Därefter kommer utsläppen av närsalter till recipienten att minska. Fiskeriverket accepterar detta förfarande, men anser att reningsanläggningen bör tas i drift så fort det är tekniskt möjligt för att minimera tiden för ökade utsläpp.

Utsläppen av klorerade organiska substanser och klorat kommer efter det att reningsanläggningen tagits i drift inte att minska på motsvarande sätt som utsläppen av närsalter. Jämfört med vissa tidigare år kommer de framtida utsläppen av klorerade organiska substanser och klorat att vara högre. Detta finner Fiskeriverket inte vara tillfredsställande. Verket hävdar att tillstånd till en ökad produktion inte får innebära ökade utsläpp till vatten utan att utsläppen istället bör minska.

Vänerns vattenvårdsförbund har bl.a. pekat på att kvävehalterna i Vänern är höga och att det därför är positivt att bolaget planerar en ny avloppsreningsanläggning som bör tas i bruk så fort som möjligt. Vattenvårdsförbundet har vidare anfört att avloppsvattnet från Gruvöns bruk regelbundet bör undersökas med avseende på toxisitet och halter av stabila organiska ämnen samt att effektrelaterade undersökningar av t.ex. fysiologiska funktioner och fortplantning hos fisk utförs.

BOLAGETS BEMÖTANDE med slutliga förslag till prövotidsförordnanden och villkor

Bolaget har bemött avgivna synpunkter enligt följande.

Naturvårdsverket

Prövotidsförfarande

Vatten

Bolaget vidhåller den av bolaget föreslagna utformningen av prövotidsföreläggandet. I sak är det ingen större skillnad, men bolaget anser att det för tydlighetens skull klart bör anges vilka åtgärder som åsyftas. Vidare kan bolaget inte acceptera att åtgärderna skall genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten. En sådan skrivning skulle i princip ge länsstyrelsen veto vid beslut om utformningen av de aktuella åtgärderna i den mån de ännu ej är genomförda. Att ge länsstyrelsen en sådan makt i fråga om utformningen av för verksamheten avgörande investeringar är orimligt. Bolaget måste ges möjlighet att genomföra en professionell upphandling med krav på sekretess och tekniskt processkunnande. Länsstyrelsen är en myndighet som inte kan iaktta sekretess på samma sätt som bolaget och länsstyrelsen har inte heller det tekniska kunnande som krävs för att delta och besluta om upphandling. Vidare skulle ett förordnande av föreslagen typ strida mot att tillståndsmyndigheten enligt 22 kap. 25 § tredje stycket miljöbalken endast får överlåta till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor av mindre betydelse. Ett prövotidsföreläggande är förvisso inget villkor, men utgångspunkten bör även i förevarande fall vara densamma, dvs. att tillsynsmyndighetens beslutsrätt bör begränsas till frågor av mindre betydelse.

När det sedan gäller målsättningsvärdena motsvarar bolagets förslag de värden som beslutades av koncessionsnämnden den 30 december 1998 och fastställdes av regeringen i beslut den 18 november 1999. Bolaget anser inte att det finns anledning att frångå de målsättningsvärden som föreslagits i ansökan för COD, N och P.

BAT-värdena för blekt sulfatmassaproduktion är

COD 8 - 23 kg per ton massa

N 0,1 - 0,25 kg per ton massa

P 0,01 - 0,03 kg per ton massa

Bolagets målsättningsvärden ligger således väl inom de intervall som inom Europeiska gemenskapen anses som bästa tillgängliga teknik. Bolagets förslag till målsättningsvärden tangerar för övrigt de värden som redovisats i kompletteringen sid.13 som motsvarar vad som kan nås vid full ansökt produktion. Vid lägre produktion kommer värdena att bli något högre. Vidare anser inte bolaget att det är rimligt att ange värden med den noggrannhet som Naturvårdsverket föreslagit för kväve och fosfor. Att mäta enstaka gram per kg massa för fosfor är inte mättekniskt möjligt med rimliga krav på tillförlitlighet.

Naturvårdsverkets förslag till målsättningsvärde för suspenderade ämnen mätt som SÄ (GF/A) kan accepteras.

Bolaget har ingen erinran mot att genomföra en kemisk-biologisk karakterisering på det sätt Naturvårdsverket föreslagit.

När det gäller tiden för prövotidsredovisningen vidhåller bolaget sitt förslag om att den skall ske två år efter det att den nya avloppsvattenreningen tagits i drift. Skälen härtill är dels praktiska dels processekonomiska (juridiskt). Av erfarenhet vet man att det tar ca två år att med tillförlitlighet trimma in en avloppsreningsanläggning. Det måste nämligen finnas möjlighet att följa upp olika driftssätt under varierande väderleksbetingelser. Den processekonomiska delen består i att prövotiden inte skall behöva bli längre än nödvändigt och inte heller behöva förlängas till följd av eventuella överklaganden eller tekniska problem i byggfasen. Vidare är det en fördel om inte alla prövotidsredovisningar inges per hel- och halvårsskiften, vilket av erfarenhet tenderar att skapa onödiga handläggningstoppar.

Bolaget anser inte heller att det i prövotidsföreläggandet skall anges vilka rikt- resp. gränsvärden som skall föreskrivas såsom Naturvårdsverket föreslagit. Istället bör det anges att miljödomstolen uppskjuter avgörandet av vilka villkor som skall gälla för utsläpp av COD/TOC, suspenderade ämnen, kväve och fosfor. Att nu ange exakt vad som skall vara månadsmedelvärde och/eller årsmedelvärde resp. riktvärde och/eller gränsvärde finns det inte förutsättningar för utan detta bör avgöras utifrån den erfarenhet som vinns under prövotiden.

P1. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets förslag till begränsningsvärden för COD, P och N.

Luftvårdsfrågor

1. På samma skäl som ovan angetts motsätter sig bolaget att prövotidsutredningarna skall ske i samråd med länsstyrelsen. Bolaget kan dock gå med på att informera länsstyrelsen om de utredningar som avses genomföras. När det gäller SCR-teknik kommer en större branschgemensam utredning att presenteras under sommaren.

I den mån nämnda utredning inte är tillräcklig för att bedöma SCR- teknikens tillämplighet och de ekonomiska konsekvenserna därav är bolaget berett att utreda frågan på sätt Naturvårdsverket föreslagit. Beträffande skrubber finns inte denna teknik i praktisk tillämpning ännu. De försök som förekommit i Finland har inte lett till någon industriell tillämpning. Det saknas därmed lagliga förutsättningar att förelägga bolaget att utreda förutsättningarna att tillämpa NOx- skrubber. Bolaget motsätter sig således detta krav.

Bolaget accepterar ett utredningsmål om 0,7 kg NOx per ton massa.

2. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets utredningskrav.

3. SSVL kommer under hösten 2002 att genomföra en utredning vid ett antal skogsindustrier (bl.a. Gruvöns bruk) för att mäta stofthalter och kartlägga storleksfördelningen och kemisk sammansättning på stoftet. En prövotidsutredning bör därmed kunna samordnas med denna branschgemensamma utredning på samma sätt som skett beträffande SCR. När det gäller miljökvalitetsnormen för finkornigt stoft i förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft börjar den att gälla först den 1 januari 2005. Vidare är det enligt 10 § nämnda förordning kommunens skyldighet att genomföra de kontroller som krävs för att miljökvalitetsnormen, bl.a. avseende stoft skall innehållas. Bolaget är givetvis berett att redovisa de kommunala mätningar som kommer att ske. Bolaget är däremot inte berett att ta på sig den kommunala skyldigheten att utföra mätningarna och inte heller att utföra de hälsoundersökningar som Naturvårdsverket kräver. I 5 kapmiljöbalken finns bestämmelser om åtgärdsprogram för det fall normen skulle komma att överskridas. Eftersom normen, när den börjar gälla den 1 januari 2005, kommer att omfatta samtliga samhällsaktiviteter är det felaktigt att lägga hela ansvaret på en enda aktör. Någon värdering av hälsoeffekterna kan inte anses påkallad eftersom normen i sig redan är en sådan värdering.

Bolaget medger således att utreda stoftutsläppen inom ramen för det branschgemensamma projekt som kommer att inledas under hösten 2002 i SSVL:s regi samt att redovisa de kommunala mätningar som kommer att ske. I övrigt motsätter sig bolaget Naturvårdsverkets krav.

4. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets utredningskrav men motsätter sig att utredningen

skall kopplas till ett målsättningsvärde om < 0,05 kg S/t sulfatmassa. Med hänsyn till den mätosäkerhet som är ofrånkomlig är ett värde om < 0,05 kg S/t sulfatmassa omöjligt att tillämpa och om ett utredningsmål skall anges bör det avse den totala produktionen av massa.

När det gäller tidpunkten för prövotidsredovisningen vidhåller bolaget att den skall vara gemensam, dels för att det är mer processekonomiskt att hålla samman målet, dels för att skälighetsavvägningen enligt 2 kap. 7 § miljöbalken skall ske samlat för hela ansökan och inte delas upp på flera delprocesser. Det är mycket kostsamt för bolaget att engagera experter och genomföra utredningar varför detta bör ske samordnat för att inte i onödan öka dessa kostnader.

Provisoriska föreskrifter

P3. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets förslag dock att utsläppet skall räknas per den totala massaproduktionen i enlighet med vad som för närvarande gäller i P 5 enligt regeringens beslut den 18 november 1999.

P 4. Bolaget går med på att utsläppet av kväveoxider (NO+NO2) som NO2 från sodapanna, mesaugn och gasdestruktion får uppgå till högst 1 000 t/år som riktvärde.

P 5. Bolaget går med Naturvårdsverkets förslag.

P 6. Bolaget kan inte acceptera att stoftutsläppet skall mätas före skrubber. Eftersom skrubbern är en del av rökgasreningen är det ett orimligt krav att denna skall exkluderas vid mätning av stoftutsläppen. Om mätning sker efter skrubbern kan dock bolaget gå med på det av Naturvårdsverket föreslagna begränsningsvärdet.

P 7. Bolaget kan acceptera att stoftutsläppen från mesabränneriet omfattas av prövotiden.

P 8. Bolaget kan acceptera att stoftutsläppen från barkpannan omfattas av prövotiden.

Energifrågor

Bolaget accepterar att utreda elkonsumtionen respektive elproduktionen vid verksamheten.

När det gäller prövotidens längd har bolaget här samma inställning som ovan redovisats.

Villkor

Vedråvara

Bolaget har redan besvarat Naturvårdsverkets krav på komplettering avseende skogsbruk och har inget ytterligare att tillägga. Eftersom ansökan med miljökonsekvensbeskrivning är kungjord av miljödomstolen har lämnade uppgifter ansetts tillräckliga för att pröva ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen.

Skogsbruket är en följdverksamhet till den verksamhet som omfattas av ansökan precis som extern energiproduktion, kemikalietillverkning, oljeutvinning m.m. I 16 kap. 7 § miljöbalken anges att vid prövning enligt denna balk skall hänsyn tas till andra verksamheter eller särskilda anläggningar som kan antas bli behövliga för att verksamheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Det är också den bestämmelse som Naturvårdsverket åberopar som stöd för komplettering och eventuella villkorskrav avseende skogsbruk samt transporter.

Naturvårdsverket har dock underlåtit att ange de begränsningar i tillämpningen av 16 kap. 7 § miljöbalken som följer av specialmotiveringen till bestämmelsen i prop. 1997/98:45 del 2 sid. 208. Där anges som exempel på följdföretag vägar och kraftledningar samt transporter av farligt gods till och från den prövade verksamheten. Vidare anges att det vid tillstånds-prövningen måste göras en rimlig avgränsning av följdföretagen, så att endast följdföretag som har ett omedelbart samband med den tillståndsprövade verksamheten beaktas.

Bolaget anser det uppenbart att skogsbruket inte är en sådan verksamhet som har ett omedelbart samband med den prövade verksamheten.

Transporter

Bolaget motsätter sig Naturvårdsverkets förslag till villkor avseende transporter. Bolaget bedriver ingen annan transportverksamhet än den som sker internt med truckar och arbetsmaskiner. Transporter in till verksamheten köps av leverantören och transporter av färdigprodukter och avfall köps av bolaget från externa transportföretag. Av specialmotiveringen till den ovan nämnda bestämmelsen om följdföretag i 16 kap. 7 § miljöbalken framgår att det skall ske en rimlig avgränsning av följdföretag, så att endast följdföretag som har ett omedelbart samband med den tillståndsprövade verksamheten beaktas.

Transportarbetet i stort till och från en verksamhet är inte ett sådant följdföretag som avses i 16 kap. 7 § miljöbalken. Transporter med anknytning till Gruvöns bruk sker till och från ett mycket stort antal platser i världen, företrädesvis i Sverige och Europa, och inbegriper ett mycket stort antal transportföretag, svenska såväl som utländska. I den mån transporter kan anses som följdföretag i den mening som avses i 16 kap. 7 § miljöbalken är det fråga om transporter i verksamhetens närhet.

Bolaget motsätter sig således att det föreskrivs villkor för följdföretag i form av transporter på det sätt Naturvårdsverket föreslagit i NV2 - NV5 då kraven ligger långt utanför tillämpningen av 16 kap. 7 § miljöbalken (se Vänersborgs tingsrätts deldom den 18 december 2001 i mål nr M 72-01 avseende Stora Enso Hylte AB).

Arbetsmaskiner

NV 6. Samtliga dieseldrivna arbetsmaskiner vid bruket körs på MK1-diesel.

NV 7. Bolaget anser inte att det finns tillräckliga miljöskäl för att i förtid driva fram en utskrotning av väl fungerande arbetsmaskiner. Att avyttra maskinerna torde inte vara möjligt med hänsyn till att Naturvårdsverkets syfte synes vara att dessa maskiner helt skall tas ur drift. Kostnaderna skulle bli betydande och miljövinsten är tveksam med hänsyn till hushållningsregeln i 2 kap. 5 § miljöbalken. En ny vedtruck kostar ca 5 miljoner kr och en vanlig dieseldriven truck kostar ca 1 miljon kr. Bolagets maskinpark består i dagsläget av ca 30 truckar, inklusive terminallastare, vedtruckar och containertruckar, samt ca 20 hjullastare och övriga arbetsmaskiner. Att ersätta dessa fordon i förtid skulle innebär en omfattande kapital- och resursförstöring som inte står i rimlig proportion till den ringa miljövinst i form av lägre utsläpp som ett förtida utbyte skulle leda till. Bolaget åtar sig att gradera upp truckar, lastbilar och lastmaskiner till miljöklass 2 successivt inom en femårsperiod. Arbetsmaskiner med få drifttimmar kommer dock att han en längre livslängd.

NV 8. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets villkorsförslag.

NV 9. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets villkorsförslag.

NV 10. I miljöbalken regleras kemikaliefrågor särskilt i 2 kap. 6 § och i kapitel 14. I 2 kap. 6 § återfinns den s.k. produktvalsprincipen som innebär att en kemisk produkt skall bytas ut om det finns ett miljömässigt bättre och tekniskt likvärdigt substitut. Det kan sägas vara en precisering på kemikalieområdet av den mer övergripande försiktighetsprincipen. Bolaget tillämpar aktivt utbytesprincipen genom en särskild kemikaliegrupp som överväger införandet av nya kemikalier i verksamheten samt möjligheten till utbyte av befintliga. Utbytesregeln har dock en mycket viktig begränsning, nämligen att en kemikalie inte kan förbjudas utan endast bytas ut mot en annan med likvärdig funktion men med mindre miljöpåverkan. Det är således inte möjligt att såsom Naturvårdsverket yrkat införa förbud mot användning av vissa kemiska produkter.

I 14 kap. 7 § miljöbalken anges att den som tillverkar eller till Sverige för in en kemisk produkt eller en bioteknisk organism skall se till att det finns en tillfredställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten eller organismen kan orsaka.

I 14 kap. 8 § miljöbalken anges att den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller överlåter en kemisk produkt eller bioteknisk organism skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs till skydd för människors hälsa eller miljön.

Vidare finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet i 14 kap. 9 § miljöbalken och 9 § förordningen (1998:941) om kemiska produkter och biotekniska organismer där Kemikalieinspektionen getts rätt att meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet.

Kemikalieinspektionen har meddelat två föreskrifter.

- KIFS 1994:12 om klassificering och märkning av kemiska produkter

- KIFS 1998:8 om kemiska produkter och biotekniska organismer

Bestämmelser om varuinformationsblad återfinns i KIFS 1998:8 kapitel 4. I 2 § anges att tillverkare, de som till Sverige för in och andra, som för yrkesmässigt bruk släpper ut en sådan produkt som avses i 1 § på marknaden, skall lämna den information om produktens egenskaper från risk- och skyddssynpunkt som anges i 5 §.

Bolaget har varuinformationsblad för alla de kemiska produkter som används vid verksamheten, men ansvaret för att ta fram denna varuinformation åvilar säljaren/tillverkaren enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter.

Bolaget anser att det inte rimligen kan ställas högre krav på användaren av en kemisk produkt än vad som gäller för att få tillverka och saluföra produkten. Med hänsyn härtill finner bolaget att den produktinformation som säljaren är skyldig att lämna och som framgår av varuinformationsbladet uppfyller kraven för att få använda produkten.

NV 11. Bolaget accepterar Naturvårdsverkets krav, men anser att åtgärdernas fullgörande skall kopplas till tiden för prövotidsredovisningens ingivande.

NV 12. Villkoret är onödigt. Åtagandet att bygga en ny avloppsreningsanläggning följer redan av bolagets yrkande varför villkoret är en direkt dubbelreglering av något som ändå kommer att följa av tillståndet. Dimensioneringsvärdena motsvaras av de av bolaget föreslagna målsättningsvärdena och är därför inte heller nödvändiga att villkorsreglera. Villkor av detta slag är olämpliga eftersom de blir inaktuella efter att åtgärden är vidtagen. Vidare kan ett särskilt angivet datum orsaka problem med hänsyn till de restriktiva regler som gäller för villkorsändringar och leda till meningslösa förseningar under handläggningen av en ansökan om villkorsändring för det fall det under byggtiden skulle uppstå problem, vilket man dessvärre måste räkna med.

I fråga om restmängder av olika papperskemikalier och hur de hanteras anser bolaget att detta kan hanteras inom ramen för den miljöriskanalys bolaget åtagit sig att genomföra under prövotiden.

Beträffande nedläggning av verksamheten är bolagets förhoppning att detta är något som inte kommer att aktualiseras för överskådlig tid. Det är med hänsyn till att verksamheten hela tiden förändras svårt att ta fram en fullständig avvecklingsplan. Bolaget anser inte heller att det är nödvändigt att ta fram en sådan plan i detta mål. Frågan om avveckling av verksamheten kan anses tillfredställande reglerad genom miljöbalkens regler om efterbehandlingsansvar i 2 kap. 8 § och 10 kap.miljöbalken. Om miljödomstolen anser det nödvändigt kan ett villkor införas om att bolaget före nedläggning av verksamheten skall inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten. Därmed tillförsäkras att den plan som kommer att upprättas är relevant och onödigt arbete kan därmed undvikas både för bolaget och berörda myndigheter.

Länsstyrelsen

Villkor1-3

Bolaget har ingen erinran beträffande villkor 1 och 3 och kan även acceptera villkor 2 såsom länsstyrelsen utformat det.

Utsläpp till vatten

P1. Bolaget anser inte att det finns skäl att sätta utsläppen av AOX och klorat på prövotid. Utsläppen är låga och kan förväntas vara det även framgent.

P2. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande.

4. Bolaget delar inte länsstyrelsens bedömning att de omfattande insatser som krävs i pappersbruket för att minska vattenförbrukningen är rimliga. Kostnaderna skulle totalt uppgå till 170 miljoner kr, vilket ger en årlig kapitalkostnad om 35 miljoner kr, samtidigt som den miljömässiga effekten skulle bli försumbar. Dessutom skulle åtgärderna kunna leda till kvalitetsproblem i enlighet med vad som redovisas i kompletteringen. Bolagets skäl för sitt ställningstagande utvecklas närmare i kompletteringen och bilaga 1 avsnitt 1.1-1.4.

5. Utbytesprincipen följer av 2 kap. 6 § miljöbalken och behöver knappast villkorsregleras. Vidare vill bolaget erinra om att tillämpningen av utbytesprincipen är ett fortgående arbete. Beträffande varuinformationsbladens innehåll hänvisas till bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande.

6. Beträffande smetspillet hänvisar bolaget till bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande.

Att motsvarande metod som anvisats för att minimera smetspillet skulle vara möjlig att tillämpa även för övriga kemikalier i pappersbruket känner bolaget inte till. Bolaget är, som framgår ovan, berett att som en del av den miljöriskanalys som kommer att genomföras under prövotiden utreda restmängder av papperskemikalier och hanteringen av dessa. Bolaget är däremot inte berett att i dagsläget låsa sig för någon metod i enlighet med vad länsstyrelsen föreslagit.

7. Bolaget hänvisar här till vad som ovan angetts i bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande samt vad som ovan angetts om förutsättningarna att behandla kraftpappersbrukets avloppsvatten i den nya avloppsreningsanläggningen.

A. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande.

8. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande. I formellt hänseende kan dock anmärkas att det är något förvånande att länsstyrelsen anser att krav om en karakterisering skall föreskrivas som villkor då det är fråga om ett utredningsföreläggande.

B. Bolaget har åtagit sig att genomföra en miljöriskanalys. Redovisningen bör därvid samordnas med övriga prövotidsredovisningar i enlighet med vad bolaget ovan angett i bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande. Vilket behov av åtgärder som finns kommer därvid att framgå och redovisas tillsammans med bolagets bedömning.

9. Bolaget kan acceptera länsstyrelsens krav att lagring av oljor och kemikalier i fat på permanenta lagringsplatser skall ske på ytor som är täta så att eventuellt spill kan samlas upp.

C. Bolaget är inte berett att anlägga någon musselodling eller våtmark som länsstyrelsen föreslagit. Byggandet av den nya avloppsreningsanläggningen har som primärt syfte att minska utsläppen till vatten. Bolaget anser därför att det är både orimligt och olämpligt att det skall utföra ytterligare åtgärder i form av kompensationsåtgärder. Länsstyrelsen anger att målsättningen fram till år 2010 är att minska kväveutsläppen med 30 % jämfört med 1995 års nivå. Detta kommer bolaget att överträffa genom byggandet av den nya avloppsrenings-anläggningen och får därmed anses gott och väl ha uppfyllt sin andel för att uppnå miljömålet.

10-11. Bolaget godtar länsstyrelsens förslag inom ramen för ett prövotidsföreläggande.

12-14. Bolaget hänvisar till bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande.

D. I konsekvens med att bolaget motsätter sig en ombyggnad av barkpannan motsätter man sig även prövotidsföreläggandet om att utföra försök med SNCR och Ecotube.

15. Bolaget motsätter sig länsstyrelsens bränslekrav. Förutsättningarna för och konsekvenserna av en övergång till WRD-olja eller motsvarande har utförligt beskrivits i kompletteringen. Den löpande kostnaden för ett oljebyte skulle bli 200 kr per minskad kg S och NOx samt en investeringskostnad om 25 miljoner kr för en ny oljecistern. Kostnaden överstiger därmed avsevärt den kostnad om 30 kr/kg reducerad S och 40 kr/kg reducerad NOx som från staten angetts som skälig för att vidta åtgärder. Bolaget anser således att krav på oljebyte i förevarande fall är orimligt.

16. Villkoret överensstämmer med bolagets förslag och föranleder ingen erinran.

17. Bolaget hänvisar till bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande.

18. Bolaget accepterar länsstyrelsens villkorsförslag.

19. Bolaget motsätter sig länsstyrelsens villkorsförslag eftersom det föreslagna dygnsmedelvärdet är helt omöjligt att innehålla. Barkpannan fungerar som lastregulator på fabrikens ångnät, vilket betyder att pannan med nödvändighet har en mycket ojämn drift som i sin tur leder till större svängningar i utsläppen. En barkpanna vid en skogsindustriell anläggning kan inte jämföras med en kommunal värmepanna som kan köras jämnt och stabilt.

Det är inte längre aktuellt för bolaget att elda spillolja.

20. Bolagets inställning avseende mesaugnen är densamma som beträffande barkpannan. Kostnaden per reducerad kg S resp. NOx skulle bli 100 kr, vilket är en orimligt hög kostnad, se kompletteringen s. 34 f.

21. Bolaget accepterar begränsningsvärdet och skulle i och för sig inte ha något emot att det föreskrevs som villkor. Bolaget har dock ovan accepterat Naturvårdsverkets krav att stoftutsläppet från mesabränneriet sätts på prövotid.

E. Beträffande prövotidsutredningar för utsläpp till luft hänvisar bolaget till vad som ovan anförts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande. NOx-utsläppen från mesaugnen är mycket små och det kan ifrågasättas om det verkligen är rimligt att utreda åtgärder för en sådan ringa utsläppskälla. Förutsättningarna att använda WRD-olja eller motsvarande är redan belysta och befunnits vara en orimlig åtgärd.

22. Villkorsförslaget överensstämmer med vad bolaget föreslagit, men bör av praktiska skäl ändras till ett riktvärde.

23. Bolaget accepterar begränsningsvärdet, men har i bemötandet av Naturvårdsverkets yttrande även accepterat att frågan om utsläpp av stoft från sodapannan sätts på prövotid.

Den provisoriska föreskriften bör således ha den lydelse som länsstyrelsen angett i sitt villkorsförslag.

24. Villkorsförslaget överensstämmer med bolagets förslag, men bör i likhet med vad som ovan angetts för mesaugnen gälla som riktvärde.

F. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande beträffande prövotidsföreläggande avseende utsläpp av NOx från sodapannan.

G. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande.

H. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande beträffande energifrågor

I. Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts under H och i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande beträffande energifrågor.

Luftrecipienten

I den mån kommunen utfört mätningar avseende NOx, SO2 och PM10 kommer dessa att redovisas före förhandlingen. Som tidigare angetts börjar inte miljökvalitetsnormen för stoft att gälla förrän den 1 januari 2005, varför länsstyrelsens yttrande om spridningsberäkningar och hinder för tillstånd inte är relevant. I övrigt hänvisas till vad som ovan angetts om det branschgemensamma projekt inom SSVL:s regi som kommer att genomföras med början under hösten 2002 och där Gruvöns bruk deltar.

Buller

Länsstyrelsens tillägg beträffande buller från ny- och/eller ombyggda anläggningar är mättekniskt omöjligt att följa upp. Däremot kan ett tillägg göras enligt följande för nytillkommande anläggningar.

”Tillkommande anläggningar skall utformas och utrustas så att bullerbidraget därifrån ej överstiger Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri.”

Denna skrivning gäller t.ex. för Kvarnsvedens pappersbruk och innebär att garantier tillförsäkras vid inköp av nya anläggningar.

Råvaror

Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande.

Transporter

Bolaget hänvisar till vad som ovan angetts i bemötande av Naturvårdsverkets yttrande.

Avfall

Bolaget har liksom många andra industrier en strävan att minimera mängden avfall som går till deponi. Krav på utredningar får därför inte utgöra ett hinder för att släppa fram mer miljövänliga och resurssnåla hanteringsalternativ. Bolaget vill härvid framhålla att utredningskraven måste stå i rimlig proportion till miljönyttan och inte utgöra hinder för förbättringar.

Säkerhetsrapporten

Bolaget hänvisar härvid till bemötandet av Räddningsverkets yttrande.

Räddningsverket

Bolaget medger Räddningsverkets yrkanden.

Fiskeriverket

Bolaget har ingen erinran mot Fiskeriverkets krav om att den nya avloppsreningsanläggningen skall tas i drift så fort som möjligt. Bolagets förslag till konstruktion av prövotidsföreläggande och upptrappning av produktionen bygger just på att den nya avloppsreningsanläggningen skall kunna tas i drift så fort som möjligt och att de något ökade utsläppen under byggnadstiden skall bli begränsade.

Beträffande utsläppet av klorerade organiska substanser anser bolaget att dessa ligger och kommer att ligga på en så låg nivå att de inte innebär någon olägenhet för miljön.

Vänerns vattenvårdsförbund

Vattenvårdsförbundet har inte framfört några krav eller eljest villkor utöver vad bolaget föreslagit.

Förslag till prövotidsförordnanden och villkor

Allmänna villkor

1. Om inte annat framgår av detta beslut skall verksamheten - inklusive reningsanordningar bedrivas i huvudsaklig enlighet med vad bolaget åtagit sig eller angett i målet.

2. Verksamheten skall drivas och anläggningarna underhållas så att utsläppen och andra störningar för miljön blir så små som möjligt. Bolaget skall upprätta, dokumentera och följa drifts-, underhålls och interna kontrollrutiner i detta syfte.

Energihushållning

Prövotidsföreläggande

Miljödomstolen uppskjuter med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken avgörandet av vilka villkor som skall gälla för elkonsumtion respektive intern elproduktion och värmekonsumtion. Bolaget skall under prövotiden utreda de miljömässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna att minska elkonsumtionen respektive öka den interna elproduktionen inklusive åtgärder för att nå den sökta produktionen enligt steg 2.

Resultatet av utredningarna samt förslag till eventuella villkor skall inges till miljödomstolen i Vänersborg senast två år efter det att den nya avloppsreningsanläggningen tagits i drift.

Utsläpp till luft

Prövotidsföreläggande

Miljödomstolen uppskjuter avgörandet av frågan om dels vilka villkor som skall gälla för utsläpp till luft av kväveoxider och CO från fastbränslepannan och kväveoxider från destruktionsugnen, dels vilka villkor som skall gälla till utsläpp av luft av kväveoxider från sodapannan, fastbränslepannan och destruktionsugnen. Utredningarna avseende den nya sodapannan skall ha som mål att reducera utsläppen av kväveoxider till under 0,7 kg per ton massa. Avseende fastbränslepannan skall utredningen även omfatta utsläppet av CO och relationen mellan denna parameter och utsläppet av kväveoxider med beaktande av pannlast, bränslemix och bränslekvalitet.

Prövotiden skall även omfatta påverkan på utsläpp till luft av de åtgärder som kan behöva vidtas för att uppnå sökt produktionsnivå.

Bolaget skall under prövotiden mäta stofthalten, klarlägga stoftpartiklarnas storleksfördelning och dess kemiska sammansättning inom ramen för de branschgemensamma projekt som kommer att genomföras i SSVL:s regi.

Bolaget skall under prövotiden utreda de miljömässiga, tekniska och ekonomiska förutsättningarna att samla upp och förbränna utsläpp av svaga gaser.

Resultatet av ovan angivna utredningar samt förslag till slutliga villkor skall inges till miljödomstolen i Vänersborg senast två år efter det att den nya avloppsvattenreningen tagits i drift.

Provisoriska föreskrifter

P1. Utsläppet av gasformigt processvavel från alla källor utom sodapanna, mesaugn och gasdestruktionsugn får som riktvärde vid kartering uppgå till högst 0,1 kg S/ton sulfatmassa. Mätning skall ske minst en gång per år.

P2. Stofthalten i rökgaserna från sodapannan får efter skrubber uppgå till högst 50 mg/m3 (ntg) som månadsmedelvärde och riktvärde.

P3. Utsläppet av kväveoxider (NO+NO2) räknat som NO2 från sodapanna, mesaugn och gasdestruktionsugn får som riktvärde uppgå till högst 250 t/år.

P4. Stoftutsläppet från mesabränneriet får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

P5. Stoftutsläppet från fastbränslepannan (barkpannan) får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 50 mg/m3 (ntg).

Utsläpp till vatten

Prövotidsföreläggande

Miljödomstolen uppskjuter med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken avgörandet av vilka villkor som skall gälla för utsläpp av COD, suspenderade ämnen, kväve och fosfor. Bolaget skall under prövotiden slutföra de åtgärder vad gäller syrgasblekning och blekerislutning på barrlinjen, kondensatbehandling och flutingtillverkning som bolaget angett i ansökningshandlingarna samt uppföra och driva en ny avloppsvattenreningsanläggning med målsättning att reducera utsläppen från verksamheten till följande nivåer:

COD 10-15 kg per ton massa

kväve 0,2 kg per ton massa

fosfor 0,02 kg per ton massa

Vidare skall målsättningen vara att halten SÄ (GF/A) (SS 02 81 12) i utgående vatten från reningsanläggningen som årsmedelvärde understiger 30 mg/l.

Prövotiden skall även omfatta påverkan på utsläpp till vatten av de åtgärder som kan behöva vidtas för att uppnå sökt produktionsnivå.

Bolaget skall efter samråd med tillsynsmyndigheten göra en kemisk- biologisk karakterisering av utgående avloppsvatten från reningsanläggningen när denna är intrimmad. Den biologiska karakteriseringen skall syfta till att belysa riskerna för kroniska effekter på olika trofinivåer medan den kemiska karakteriseringen skall syfta till att redovisa halterna av vedegna ämnen och metaller. Vidare skall bolaget genomföra en miljöriskanalys för att klarlägga var spill förekommer och vilka eventuella åtgärder som därvid kan behöva vidtas för att minimera uppkomsten eller förbättra handhavandet av det spill som förekommer.

Resultat av utredningarna samt förslag till slutliga villkor skall inges till miljödomstolen i Vänersborg senast två år efter det att den nya avloppsvattenreningen tagits i drift.

Provisoriska föreskrifter

P1. Utsläppen av COD, kväve och fosfor får för tiden fram till dess att den nya avloppsreningsanläggningen tagits i drift får inte överstiga följande värden i ton per dygn:

Tabell 21 nedan

Efter det att den nya avloppsvattenreningsanläggningen har tagits i drift får utsläppen av

COD, kväve och fosfor inte överstiga följande värden i ton per dygn:

Månadsmedel- och riktvärde

COD 35

P-tot 0,15

N-tot 1,1

Det åligger bolaget att i god tid meddela miljödomstolen och tillsynsmyndigheten när den nya avloppsreningsanläggningen avses tas i drift.

Säkerhetsfrågor

Miljödomstolen uppskjuter med stöd av 22 kap. 7 § miljöbalken avgörandet av vilka villkor som skall gälla för hanteringen av svaveldioxid, utformningen av den interna planen för räddningsinsatser och omhändertagande av släckvatten. Under prövotiden skall bolaget utreda möjligheten att förbättra säkerheten vid lossningen av svaveldioxid, reducera antalet lossningstillfällen och utvärdera rörledningssystemets betydelse från säkerhetssynpunkt. Utredningarna skall även omfatta behovet av en vidareutveckling av den interna planen för räddningsinsatser samt möjligheten att omhänderta släckvatten.

Resultatet av utredningarna samt förslag till eventuella villkor skall inges till miljödomstolen i Vänersborg senast två år från dag för lagakraftvunnen dom.

Villkor för verksamheten

3. Utsläppen till vatten av halogenerade organiska ämnen (AOX) får som årsmedelvärde inte överstiga 0,3 kg per ton massa och av klorat inte överstiga 200 kg per dygn att gälla som månadsmedelvärde och riktvärde.

4. Bolaget skall senast två år efter det att den nya avloppsreningsanläggningen tagits i drift ha vidtagit de åtgärder för att minska utsläppet av smetrester som bolaget angett i målet.

5. Det totala utsläppet av klor och klordioxid får inte överstiga 100 kg (räknat som klor) per dygn som riktvärde och årsmedelvärde.

6. Svavelvätehalten i rökgaserna från mesabränneriet får som riktvärde överskrida 50 mg/m3 (ntg) högst 10 % av drifttiden per månad.

7. Svavelvätehalten i rökgaserna från sodapannan får som riktvärde överskrida 10 mg/m3 högst 5 % av drifttiden per månad.

8. Utsläppet av gasformigt processvavel från sodapanna, mesaugn och destruktionsugn får uppgå till högst 15 ton svavel per år.

9. Utsläppet av gasformigt svavel från barkpannan får uppgå till högst 15 ton svavel per år.

10. Bullerbidraget från bolagets verksamhet får vid bostäder inte överstiga följande ekvivalenta bullernivåer som riktvärden.

Kvälls- och nattetid

(kl. 18.00-06.00) 50 dB (A)

Övrig tid 55 dB (A)

Tillkommande anläggningar skall utformas och utrustas så att bullerbidraget därifrån inte överstiger Naturvårdsverkets riktlinjer för nyetablerad industri.

Den momentana ljudnivån nattetid som verksamheten ger upphov till får vid bostäder som riktvärde inte överstiga 60 dB (A).

11. Lagring av oljor och andra kemikalier skall ske så att eventuellt spill kan samlas upp och omhändertas.

12. Bolaget skall till tillsynsmyndigheten lämna förslag till kontrollprogram vid tidpunkt som myndigheten bestämmer.

13. Bolaget skall i god tid före verksamhetens slutliga nedläggning inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten.

Delegationer

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap. 25 § 3 st. miljöbalken till tillsynsmyndigheten att meddela villkor och föreskrifter i följande avseenden.

D1. Villkor om skyddsåtgärder som kan behöva föreskrivas för att begränsa störningar från serviceverksamhet inom området.

D2. Villkor om hantering av avfall inom området.

D3. Villkor avseende omhändertagande av smetspill.

D4. Frågor om kontroll.

DOMSKÄL

Prövningens omfattning

Bolaget har vid huvudförhandlingen i målet översiktligt på en overhead- bild redovisat vissa åtgärder i sulfatfabriken som skulle ge möjlighet att nå sökta produktionsvolymer i de olika etapperna (aktbil. 83 a). Någon närmare beskrivning av åtgärdernas utformning och underlag för att bedöma vilka skyddsåtgärder som rimligen kan krävas har emellertid inte redovisats. När det gäller syrgasblekning på lövlinjen finns inget att erinra mot att denna åtgärd omfattas av miljödomstolens prövning. Vissa av de övriga åtgärderna, t.ex. anläggande av en ny mesaugn, är dock en sådan åtgärd som torde kräva en ny tillståndsansökan och omfattas därför inte av den prövning som miljödomstolen gör i detta mål. Bolaget får således vid varje åtgärd som planeras i utbyggnadsetapp 1 eller 2, i samråd med tillsynsmyndigheten överväga om det krävs en ansökan om tillstånd vid miljödomstolen eller om det är tillräckligt med en anmälan hos länsstyrelsen.

Lokalisering och tillåtlighet

Verksamheten vid Gruvöns bruk bedrivs inom ett område som enligt plan är avsett för industriändamål. Av miljökonsekvensbeskrivningen - som med hänsyn till vad som slutligt framkommit i målet kan godkännas - framgår att bolaget sedan ett antal år och i enlighet med ett tidigare åtagande genomför ett åtgärdsprogram i syfte att minska de totala utsläppen från verksamheten. För att kunna minska utsläppen till vatten till de nivåer som bestämts vid tidigare prövningar av verksamheten har det visat sig att en ny avloppsreningsanläggning måste anläggas. Bolaget åtagande i den delen har kopplats till en begäran om att få öka produktionen vid bruket. De myndigheter som yttrat sig i målet har inte ifrågasatt att bolaget under vissa förutsättningar får det sökta tillståndet. Inte heller miljödomstolen finner att hinder möter mot den sökta verksamheten under förutsättning att åtgärder, skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått vidtas i enlighet med vad som föreskrivs i denna dom.

Energi

Utredningen i målet visar att det finns en betydande potential att spara energi vid Gruvöns bruk. Bolaget och myndigheterna är eniga om att frågan om el- och värmeförbrukning samt elproduktion skall utredas vidare under en prövotid. Miljödomstolen delar parternas uppfattning att det saknas underlag för att nu fastställa slutliga villkor. Underlag saknas även för att bestämma ett rimligt mål för utredningen avseende energibesparing. Miljödomstolen vill i detta sammanhang anmärka att även sådana åtgärder bör utredas som har en längre återbetalningstid än vad bolaget normalt tillämpar vid investeringar. Utredningen bör som myndigheterna framhållit omfatta möjligheterna att ytterligare öka torrsubstanshalten i tjockluten men även möjligheterna att minska energiförbrukningen i flingtorken genom t.ex. minskat antal stopp och starttillfällen. När det gäller möjligheterna att ersätta fossil eldningsolja i mesaugnen bör bolagets utredning omfatta, förutom tallolja och beckolja, även förgasad bark alternativt barkpulver.

Vad gäller prövotidens längd skall enligt 22 kap. 27 § miljöbalken en uppskjuten fråga avgöras så snart som möjligt. Miljödomstolen ser inte skäl att samordna prövotiden med de utredningar som skall göras i fråga om utsläpp till vatten (se nedan) eftersom detta skulle innebära en betydande tidsutdräkt. En utredningstid på två år torde vara tillräcklig. Resultatet av utredningarna samt förslag till åtgärder och slutliga villkor bör därför redovisas till miljödomstolen före utgången av 2004. Utredningen bör genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket.

Bolaget bör i enlighet med sitt åtagande omgående bygga om barkpannan så att olja kan ersättas med biobränsle. Något särskilt villkor om detta erfordras inte.

Utsläpp till luft

Kväveoxider

Nedfallet av kväve i regionen överskrider de kritiska belastningsgränserna. Riksdagen har som delmål för utsläpp av kväveoxider angett att utsläppen skall minskas med 50 % fram till år 2010, räknat från år 1995.

Gruvöns bruk är en av de största punktkällorna såväl i regionen som i landet. Utsläppen beräknas öka i samband med ökad produktion till en nivå strax under 1 000 ton per år. Miljödomstolen anser att det är otillfredsställande att utsläppen ökar och vill understryka det angelägna i att utsläppen från bruket istället minskas.

Bolaget och myndigheterna är ense om att slutliga villkor för utsläpp av kväveoxider bör uppskjutas under en prövotid. Även miljödomstolen anser att detta förfarande är lämpligt. Utredningen bör omfatta samtliga utsläppskällor, alltså även mesaugnen, eftersom frågan om bränsleval för mesaugnen skjuts upp.

Sodapannan svarar för mer än hälften av utsläppen av kväveoxider. Utredningen bör därför inte begränsas till att gälla enbart förbränningstekniska åtgärder utan även omfatta katalytisk reduktion. Bolaget har motsatt sig Naturvårdsverkets yrkande att även utreda skrubberteknik med hänvisning till att tekniken inte finns i praktisk tillämning. Tekniken innebär tillsats av kemikalier i två steg. Rening av rökgaser i skrubber med tillsats av kemikalier till skrubbervätskan är känd teknik som redan tillämpas vid bruket. Skrubberteknik för att reducera utsläppen av kväveoxider får ses som en ny tillämpning av känd teknik och bör enligt miljödomstolens uppfattning ingå i prövotidsuppdraget. Målet för utredningen i fråga om sodapannan bör som bolaget angett vara att utsläppet skall minskas till 350 ton per år.

Vad gäller mesaugnen bör förutom konsekvenserna av bränsleval även utredas om motsvarande teknik som används inom cementindustrin kan tillämpas på mesaugnar.

Miljödomstolen anser med hänsyn till kostnaderna att frågan om användning av WRD-olja eller motsvarande oljekvalitet inte bör avgöras nu utan tas upp till prövning efter prövotidens utgång. En övergång till sådan olja får då vägas mot andra åtgärder.

Prövotiden för luftutsläppen bör samordnas med prövotiden för hushållning med energi. Miljödomstolen bedömer att en prövotid på två år är väl tilltagen med hänsyn till utredningsföreläggandet i Koncessionsnämndens för miljöskydd beslut nr 230/98 samt ändringen i regeringens beslut till följd av bolagets överklagande.

Bolagets förslag till provisorisk föreskrift för kväveoxider från processen synes vara alltför rymligt för att kunna godtas eftersom det utgör summan av den övre gränsen för samtliga utsläpp. Miljödomstolen tar också fasta på bolagets uppgifter att utsläppet från sodapannan kan minskas genom trimning av befintlig utrustning och ytterligare förbränningstekniska åtgärder samt att detta arbete ännu inte kommit igång. Ett riktvärde på 900 ton per år bör därför lämpligen fastställas. Miljödomstolen ansluter sig vad gäller provisorisk föreskrift för barkpannan till vad bolaget och Naturvårdsverket enats om.

Svavel

Bolaget har accepterat Naturvårdsverkets yrkande om slutliga villkor för utsläpp av svavel från processen, exklusive svaga gaser. Detsamma gäller Naturvårdsverkets yrkande om villkor för utsläpp av svavel från barkpannan. Miljödomstolen ansluter sig till vad bolaget och Naturvårdsverket enats om.

Svavelväte

Det har inte anförts några bärande skäl för att ändra det villkor som nu gäller.

Svaga gaser

När det gäller utsläpp av svaga gaser avser bolaget att bygga ett system för att samla upp dessa och bränna dem i sodapannan. Utbyggnaden planeras att ske successivt under en prövotid som innefattar mätningar och luktbesvärsundersökning. Myndigheterna har i huvudsak godtagit bolagets förslag. Även miljödomstolen anser att bolagets förslag till åtgärder under en prövotid bör godtas. Underlag saknas att sätta ett mål med avseende på kvarvarande utsläpp av svaga gaser. Det provisoriska villkoret bör utformas så som Naturvårdsverket yrkat eftersom villkoret inte skall gälla enbart vid mätning. Sedan åtgärderna är intrimmade bör bolaget i enlighet med sitt åtagande genomföra en besvärsundersökning. Om luktolägenheter fortfarande kvarstår efter etapp1 i åtgärdsprogrammet bör ytterligare åtgärder vidtas på det sätt som bolaget föreslagit. För att åtgärder skall kunna vidtas utan onödigt dröjsmål bör tillsynsmyndigheten ges rätt att under prövotiden föreskriva de ytterligare åtgärder som kan behövas för att motverka luktolägenheter i samhället.

Stoft

Bolaget har åtagit sig att under en prövotid undersöka koncentrationer och kemisk sammansättning av finkornigt stoft. Utredningen bör även omfatta en värdering av risken för överskridanden av miljökvalitetsnormen och hälsoeffekter i omgivningen. Miljödomstolen delar bolagets uppfattning att den provisoriska föreskriften avseende stoft från sodapannan bör gälla det faktiska utsläppet till atmosfären, dvs. efter skrubber.

Kolmonoxid

Bolaget har föreslagit att även frågan om utsläpp av kolmonoxid skjuts upp under en prövotid. Länsstyrelsen har godtagit detta. Miljödomstolen ansluter sig till parternas uppfattning.

Utsläpp till vatten

Miljödomstolen anser i likhet med Naturvårdsverket och länsstyrelsen att en tidpunkt bör fastställas för när den nya biologiska reningsanläggningen skall tas i drift. Det är inte godtagbart att tidpunkten för idrifttagandet styrs av produktionsökningen i etapp 2, vilket bolaget föreslår. Redan etapp 1 innebär nämligen att de faktiska utsläppen ökar i förhållande till nu gällande tillstånd och pågående åtgärdsprogram. Med hänsyn till behovet av att minska utsläppen till Vänern bör den nya reningsanläggningen uppföras utan onödigt dröjsmål.

Bolaget har uppgett att den nya anläggningen skall uppföras på den plats där befintliga sedimenteringsbassänger är belägna och att detta medför att byggnadstiden blir något längre än normalt. Miljödomstolen delar den uppfattningen men bedömer ändå att anläggningen bör kunna tas i drift senast den 1 september 2005.

Bolaget har endast översiktligt redogjort för utformning och dimensionering av anläggningen. Miljödomstolen anser därför att målsättningsvärden bör anges i enlighet med Naturvårds-verkets yrkanden.

Miljödomstolen delar bolagets och myndigheternas uppfattning att slutliga villkor för utsläpp till vatten bör fastställas efter en prövotid. Miljödomstolen delar vidare länsstyrelsens uppfattning att även utsläppen av AOX och klorat bör sättas på prövotid. Under prövotiden bör bolaget slutföra pågående och planerade processinterna åtgärder samt införa syrgasblekning av lövvedsmassan. För att syrgasblekningen skall ge effekt med avseende på utsläppet av COD bör systemet kokeri- tvätteri- sileri- syrgasblekning vara helt slutet med avseende på utsläpp till vatten. Villkor om detta bör därför meddelas.

Målet bör vara att genom kombinationen av ny externrening och processinterna åtgärder nå de nivåer som Naturvårdsverket yrkat, dvs.

COD 12 kg per ton massa

Kväve 0,12 kg per ton massa

Fosfor 0,015 kg per ton massa

SÄ (GF/A) 30 mg/l

Sedan åtgärderna genomförts och anläggningen intrimmats bör bolaget genomföra en kemisk- biologisk karakterisering av utgående avloppsvatten från såväl den biologiska reningsanläggningen som från fiberdamm 1 och 2. Bolaget bör vidare genomföra de undersökningar i recipienten som bolaget åtagit sig.

Länsstyrelsen har yrkat att vattenförbrukningen i pappersbruket skall minskas och att även det avloppsvattnet skall ledas till den planerade biologiska reningsanläggningen. Bolaget har motsatt sig detta med hänvisning till att nyttan av åtgärderna är ringa i förhållande till kostnaderna.

Miljödomstolen delar länsstyrelsens uppfattning att vattenförbrukningen i pappersmaskinerna är hög. Det är emellertid med hänsyn till det övriga åtgärdsprogrammet inte rimligt att nu ålägga bolaget att genomföra kostnadskrävande åtgärder i pappersmaskinerna i detta avseende. Miljödomstolen förutsätter dock att bolaget vid ombyggnad av pappersmaskiner även tar tillvara möjligheterna att minska vattenförbrukningen. Frågan om åtgärder för att minska utsläppen från papperstillverkningen bör kunna tas upp på nytt efter prövotidens utgång när resultatet av den kemisk- biologiska karakteriseringen föreligger. Bolaget bör då även redovisa möjliga behandlingsmetoder för att minska utsläppen och eventuella toxiska effekter. Såväl biologisk rening som kemisk fällning bör utredas.

Bolaget har vidare åtagit sig att göra en miljöriskanalys. Analysen bör redovisas till miljödomstolen före utgången av 2004. Övriga utredningar samt förslag till åtgärder och slutliga villkor skall redovisas till miljödomstolen senast den 1 september 2007.

Som provisoriska föreskrifter under prövotiden bör för tiden innan den nya reningsanläggningen tagits i drift gälla vad Naturvårdsverket yrkat och bolaget medgett. För tiden efter det att reningsanläggningen tagits i drift bör det vara tillräckligt att nu fastställa utsläppsvärden för COD och SÄ.

Bolagets nuvarande hantering av elfilterstoftet kan godtas. Något särskilt villkor behövs därför inte numera i den frågan.

Bolaget har åtagit sig att genomföra åtgärder mot spill av smet. Ett villkor om detta bör föreskrivas i enlighet med vad som anges i domslutet.

Transporter och vedråvara

Naturvårdsverket har med stöd av länsstyrelsen ställt krav på att villkor föreskrivs när det gäller transporter till och från verksamheten samt i fråga om bolagets val av vedråvara. Enligt Naturvårdsverket är det fråga om sådana följdföretag som avses i 16 kap. 7 § miljöbalken och därför finns det möjlighet att ställa villkor i dessa delar.

Bolaget har motsatt sig att det meddelas villkor beträffande transporter under påstående att transportarbetet i stort till och från en verksamhet inte är ett sådant följdföretag som avses i 16 kap. 7 § miljöbalken. I den mån transporter kan anses som följdföretag menar bolaget vidare att det är fråga om transporter i verksamhetens närhet. När det gäller vedråvaran anser bolaget att det är uppenbart att skogsbruket inte är en sådan verksamhet som har ett omedelbart samband med den prövade verksamheten.

Den fråga som Naturvårdsverket och länsstyrelsen har väckt är om det går att ställa villkor i nu aktuella avseenden. Som anförts ovan anser miljödomstolen inte att det finns något hinder mot verksamheten enligt bestämmelserna i 2 kap.miljöbalken. Det kan emellertid finnas miljömässiga skäl att begränsa miljöpåverkan av transporterna liksom det kan finnas sådana skäl att reglera valet av råvara. Frågan är då om det med stöd av miljöbalken går att ställa villkor rörande miljöpåverkan från transporterna och vid valet av råvaror i ett mål som rör ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet.

Av författningskommentar till 1 kap. 1 § miljöbalken framgår bl.a. följande. ”Samtliga bestämmelser i miljöbalken skall tillämpas på sådant sätt att balkens mål och syfte bäst tillgodoses. När tveksamhet råder om vad som bör beslutas eller göras skall väljas det som mest sannolikt gynnar uthållig utveckling. Detta innebär i många fall en ny och vidare tillämpning av bestämmelser som har sina förebilder i gällande miljö-, naturvårds- och hälsoskyddslagstiftning eftersom varje sådan lag har ett begränsat syfte. Som exempel kan nämnas att ett villkor för en miljöfarlig verksamhet som grundar sig på miljöskydds-lagens bestämmelser endast kan avse olägenheterna från verksamheten. Ett villkor för en miljöfarlig verksamhet som grundar sig på balken kan däremot avse vad som helst som gag-nar en ekologiskt hållbar utveckling enligt första paragrafen” (prop.1997/98:45 del 2 s. 8).

Av intresse i sammanhanget är vidare den av Bertil Bengtsson m.fl. skrivna kommentaren till miljöbalken, del I (Norstedts Blå Bibliotek) där det på s. 1:5 f sägs bl.a. följande beträffande samma lagrum.

”Detta samspel mellan balkens två inledande kapitel, dvs. samspelet mellan tillämpningsområdet och hänsynsreglerna, får en avgörande betydelse när myndigheter och domstolar skall tillämpa exempelvis 9 kap. om miljöfarlig verksamhet eller 11 kap. om vattenverksamhet. Frågan huruvida en verksamhet faller inom ramen för definitionen av respektive verksamhet framstår därför numera som mindre viktig jämfört med äldre lagstiftning där det kunde vara avgörande för myndighetens kompetens huruvida en verksamhet var att beteckna som miljöfarlig eller ej. I stället är den avgörande frågan om verksamheten eller åtgärden ryms inom det i 1 kap. 1 § 2 st. angivna skyddsintressena för balken, vilka tillsammans alltså bildar balkens tillämpningsområde. Om miljöbalken anses tillämplig, kan domstolen eller miljömyndigheten bestämma villkor för den sammantagna verksamhet som företaget bedriver, oavsett om en del av verksamheten inte är omedelbart tillståndspliktig. Ett sådant synsätt stärks också av motiven där det framgår att vid tillståndsprövningen skall balkens tillämpningsregler i 1 kap. 1 § 2 st. iakttas.”

Av författningskommentaren till 2 kap. 3 § miljöbalken framgår att såväl transporter som val av råvaror innefattas i balkens tillämpningsområde och att krav kan ställas på transporter och råvaror (se här prop.1997/98:45 del 2 s. 15 f).

Miljödomstolen finner med hänsyn till vad som ovan anförts att lagstöd finns för villkorsreglering av transporterna och i fråga om val av råvaror vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet.

Det torde dock vara så att villkorsreglering av transporter eller val av råvara inte alltid är möjlig eller lämplig. En förutsättning för att villkor skall kunna föreskrivas är nämligen att en tillståndshavare kan efterleva villkoret genom att på något sätt råda över frågan. När exempelvis en kund ombesörjer transporten av en produkt kan sökanden inte anses råda över transporterna i sådan grad att villkor kan föreskrivas. I de fall en sökande däremot själv ombesörjer transporterna torde sökanden också kunna påverka de miljömässiga aspekter som skall beaktas vid utförandet av transportarbetet. Detsamma gäller i princip när en sökande upphandlar råvaror och transporttjänster.

När det gäller transporter anser miljödomstolen, särskilt mot bakgrund av vad bolaget uppgett om att samarbetet med Stora Enso kommer att avslutas, att det underlag som bolaget har presterat i målet inte är tillräckligt för att miljödomstolen skall kunna bedöma vilka åtgärder avseende miljöpåverkan av transporterna som bolaget skäligen kan åläggas inom ramen för denna prövning. Avgörandet av slutliga villkor avseende transporter bör därför skjutas upp under en prövotid. Bolaget bör åläggas att under prövotiden utreda de möjligheter som bolaget förfogar över att minska påverkan av transporterna. Utredningen skall även belysa de kostnads- och miljömässiga aspekterna av olika åtgärdsalternativ. Utredningen bör utföras i samråd med tillsynsmyndigheten och Naturvårdsverket med beaktande av vad verket framfört i denna del.

De interna transporterna bör regleras på sätt som framgår av domslutet.

När det sedan gäller vedråvaran gör miljödomstolen följande överväganden. Bestämmelser om miljöhänsyn i skogsbruket finns i skogsvårdslagen (1979:429). Skogsmark kan även beröras av bestämmelserna i 8 och 9 kap.miljöbalken som bl.a. reglerar frågor om skydd av områden respektive växt- och djurarter. Certifiering av skog sker emellertid på frivillig grund. En drivkraft för skogsägaren att låta certifiera sin skog är att kunna tillgodose efterfrågan på skogsråvara från kunder som ställer särskilda krav på miljöhänsyn i skogs-bruket. Syftet med det villkor som Naturvårdsverket yrkat torde vara att öka trycket på skogsägarna att låta certifiera skog. Det kan emellertid enligt miljödomstolens uppfattning ifrågasättas om det är lämpligt att genom lagtillämpning riktat mot köpare av skogsråvara söka styra införandet av ett system som bygger på frivillighet. Även från konkurrenssynpunkt framstår ett sådant villkor som tveksamt eftersom det kan innebära att bolaget för att uppfylla villkoret hänvisas till ett begränsat antal leverantörer. Det är inte heller självklart att en skog som inte är certifierad sköts sämre från miljösynpunkt än en skog som är certifierad. Vidare kan konsekvenserna av ett villkor som Naturvårdsverket yrkat inte överblickas, exempelvis vad gäller möjligheterna till uthållig tillgång till fiberråvara från certifierad skog i närområdet och det extra transportarbete som eventuellt kan komma att krävas för att uppfylla villkoret.

Naturvårdsverkets yrkande i denna del bör därför avslås.

Kemiska produkter

När det gäller kemikalier kan konstateras att det enligt nuvarande tillstånd till verksamheten finns ett villkor 13, där det föreskrivs att bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten skall gå igenom användningen av kemikalier i avsikt att byta ut miljöfarliga kemikalier mot sådana som bedöms vara mindre miljöfarliga. Bolaget skall vidare medverka till dokumentation där sådan saknas.

Naturvårdsverket har nu begärt ett villkor som innebär ett förbud att från och med år 2005 använda kemiska produkter för vilka det inte finns dokumenterad kunskap om risken för olägenheter för den yttre miljön på grund av dålig nedbrytbarhet, potential för akut- och kronisk toxicitet och bioackumulering. Vidare har verket begärt att bolaget skall verka för att data tas fram om endokrina effekter.

Bolaget har motsatt sig ett sådant villkor och hänvisar till att det är tillverkarens/importörens ansvar att tillhandahålla uppgifterna om miljöfarlighet.

Genomförandet av miljöbalken innebar inte någon förändring vad gäller den grundläggande svenska kemikaliekontrollen. Det är således alltjämt tillverkare och importör som har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar. Närmare bestämmelser av hur den kontrollen sker ges i 14 kap.miljöbalken som med sina särskilda försiktighetsmått kompletterar de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.

Det kan i och för sig ifrågasättas hur bolaget skall kunna uppfylla utbytesregeln och kunskapskraven i 2 kap. 6 § respektive 2 kap. 2 § miljöbalken om uppgift saknas om relevanta miljödata för använda kemikalier. Emellertid delar miljödomstolen bolagets uppfattning att kemikalier som saknar miljödata inte kan förbjudas enligt utbytesregeln. Den regeln innebär nämligen att det måste finnas en mindre farlig produkt som kan ersätta den använda produkten. Som anförts ovan ligger ansvaret för att tillhandahålla uppgifter om kemiska produkters miljöfarlighet hos tillverkaren/importören. Det framstår därför inte som rimligt att ålägga bolaget att undersöka kemikalier som inte tillverkaren/importören undersökt i tillräcklig omfattning. Däremot bör bolaget som framgår ovan under rubriken Utsläpp till vatten undersöka avloppsvattnets kemiska och biologiska egenskaper och därvid i rimlig utsträckning söka knyta eventuella negativa miljöeffekter till använda kemiska produkter.

Användaren kan vidare i sin roll som kund driva på tillverkaren/importören för att denne skall ta fram de miljödata som behövs för att användaren skall kunna visa att hänsynsreglerna uppfylls. Användaren bör naturligtvis också med kännedom om produktens kemiska sammansättning på eget initiativ söka efter uppgifter som är allmänt tillgängliga i litteraturen. Nuvarande villkor som innebär att bolaget skall medverka till att dokumentation tas fram där sådan saknas bör därför gälla även fortsättningsvis.

Vid introduktion av nya kemiska produkter måste bolaget enligt nu gällande villkor visa att det använder den kemikalie som är minst miljöfarlig. Miljödomstolen anser det därför vara rimligt att villkoret kompletteras med en skyldighet att informera tillsynsmyndigheten om nya ämnens miljöegenskaper. Tillsynsmyndigheten bör därvid ges en rätt att meddela de föreskrifter som kan behövas.Vad gäller kemikalierester bör bolaget i enlighet med sitt åtagande redovisa hur dessa kan omhändertas inom ramen för den ovan nämnda miljöriskanalysen. Frågor om lagring av oljor och kemikalier får också hanteras inom miljöriskanalysen. Som provisoriskt villkor bör nuvarande villkor gälla.

Avfall

Miljödomstolen finner liksom bolaget och länsstyrelsen det lämpligt att avfallshanteringen sätts på prövotid.

Säkerhet

Bolaget har godtagit Räddningsverkets förslag till villkor och att frågan om återstående delar av säkerhetsrapporten delegeras till länsstyrelsen. Miljödomstolen har ingen annan uppfattning.

Buller

Bullervillkoret bör formuleras på sätt som framgår av domslutet.

Övriga frågor

När det gäller de olika prövotidsförelägganden som bolaget åtagit sig eller ålagts råder tvist om huruvida åtgärder skall vidtas i samråd eller efter samråd med respektive myndighet. För miljödomstolen framstår det som naturligt att åtgärder som omfattas av prövotidsföreägganden skall vidtas efter samråd medan utredningar skall ske i samråd med berörd myndighet.

Länsstyrelsen har med stöd av 16 kap. 9 § miljöbalken yrkat att bolaget skall åläggas inge förslag på kompensationsåtgärder motsvarande det totala utsläppet av växtnäringsämnet kväve till havet med beaktande av den retention som sker på vägen.

Bolaget har motsatt sig en sådan åtgärd.

16 kap. 9 § miljöbalken har sin förebild i 42 § naturvårdslagen (1964:822). Där angavs att det i samband med beslut om tillstånd till bebyggelse, täkt eller annat arbetsföretag kunde föreskrivas att företaget skulle bekosta särskild undersökning av det berörda området eller på annat sätt gottgöra ett intrång i naturvårdsintresset. I lagkommentaren till den dåvarande bestämmelsen angavs att det fanns en möjlighet att föreskriva sådana åtgärder för den som drog nytta av ett tillståndsbeslut. Det uttalades vidare följande. "Bestämmelsen i 4 st. har ansetts ha sitt främsta värde i att det också vid intrång på andra områden finns möjlighet att föreskriva vetenskaplig undersökning eller dokumentation. Vid prövningen kan att döma av lagtexten länsstyrelsen fritt bestämma vad gottgörelsen skall innebära; härvid torde den böra beakta både hur pass allvarigt intrånget är och hur stor nytta företaget har av den beviljade åtgärden. Motivuttalandena tyder inte på att meningen är att länsstyrelsen utan vidare kan låta företaget betala all den närmast ideella skada som förstörelse av naturmiljön kan anses medföra (något som i så fall kunde uppgå till betydande belopp). Var gränsen går för länsstyrelsens befogenheter enligt bestämmelsen är dock ganska oklart." (Jonzon m.fl., Naturvårdslagen, En kommentar, s. 265-266).

I den nuvarande lydelsen av bestämmelsen framgår att tillståndshavaren kan åläggas att utföra särskilda åtgärder för att kompensera det intrång i allmänna intressen som verksamheten medför. Utöver vad som angetts ovan uttalas i författningskommentaren till miljöbalken (Prop. 1997/98:45, s. 209-210) att kompensationen kan avse intrång även i andra allmänna intressen än naturvårdsintresset. Som exempel nämns att i de fall en verksamhet tar i anspråk ett område där det finns bad-, parkering- eller tältplats eller sanitär inrättning bör det kunna krävas att verksamhetsutövaren ställer i ordning en ny liknande anordning på annan plats.

Även om 9 § har ett enligt ordalydelsen vidare tillämpningsområde än motsvarande äldre bestämmelser anser miljödomstolen att viss försiktighet bör iakttas innan åtgärder med stöd av denna bestämmelse åläggs en företagare; särskilt åtgärder som inte ligger i företagets närområde. En antydan om vilka typer av åtgärder som kan åläggas med stöd av bestämmelsen ger de ovan återgivna kommentarerna till tidigare och nuvarande lagstiftning. Det framstår som helt klart att den åtgärd länsstyrelsen begärt är orimlig i det mål som nu prövas.

Tilläggas bör att åtgärder med stöd av 9 § aldrig torde kunna utföras på mark- eller vattenområde som inte ägs eller på annat sätt disponeras av verksamhetsutövaren. Bestämmelsen om tvångsvis tillträde i 28 kap. 2 § miljöbalken ger nämligen enligt miljödomstolen ingen bestående rätt att ha kvar den anläggning eller vidmakthålla de åtgärder som utförts på platsen.

Vad som i övrigt bör gälla kräver ingen särskild motivering eller är okontroversiellt.

ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Formulär A).

Överklagande senast den 21 november 2002.

På miljödomstolens vägnar

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin, miljörådet Staffan Lagergren samt de sakkunniga ledamöterna Bo Holmgren och Dan Löfving.

Tabell 1

Sulfatmassa (blekt och/eller oblekt) 440 000 årston

Halvkemisk massa (NSSC) 225 000 årston

Slutprodukter

Blekt och oblekt kraftpapper

och/eller avsalumassa 435 000 årston

Fluting 260 000 årston

Tabell 2

Sulfatmassa (blekt och/eller oblekt) 540 000 årston

Blekt och/eller oblekt kraftpapper 350 000 årston

Fluting (och den mängd NSSC-massa 300 000 årston

som därvid krävs)

Tabell 3

Årsmedel- och Månadsmedel-

gränsvärde och riktvärde*

COD (SS 02 81 42) t/d 42 47

SÄ (GF/A) (SS 02 81 12) t/d 7 8

Tot-P (SS 02 81 02) t/d 0,13 0,15

Tot-N (SS 02 81 01) t/d 0,90 1,1

Klorat t/d 0,2

AOX kg/t 0,3

Tabell 4

Månadsmedel-

och riktvärde*

COD (SS 02 81 42) 35

SÄ (GF/A) (SS 02 81 12) 6

Tabell 5

Basprodukter

Sulfatmassa 440 000 ton/år

(varav ECF- och eller TCF-blekt) 310 000 ton/år

Halvkemisk massa (NSSC) 225 000 ton/år

Returfibermassa 50 000 ton/år

Slutprodukter

Blekt och oblekt kraftpapper

och/eller avsalumassa 435 000 ton/år

Fluting 260 000 ton/år

Papperssäckar 35 miljoner st/år

Sågade trävaror 210 000 m3/år

Tabell 6

COD

Blekt sulfatmassa 10-15 kg/ton massa

Oblekt sulfatmassa 5-10 kg/ton massa

NSSC-massa 5-10 kg/ton massa

Papper <5 kg/ton massa

Fluting <5 kg/ton massa

Kväve 0,2 kg/ton

Fosfor 0,02 kg/ton

Tabell 7

Årsmedelvärde Månadsmedelvärde

och gränsvärde och riktvärde

COD SÄ COD SÄ

År 1999-2000 50 7 55 8

År 2001 45 7 50 8

Fr.o.m. år 2002 45 7 45 8

Tabell 8

Basprodukter

Sulfatmassa (blekt och/eller oblekt) 440 000 årston

Halvkemisk massa (NSSC) 225 000 årston

Slutprodukter

Blekt och oblekt kraftpapper

och/eller avsalumassa 435 000 årston

Fluting 260 000 årston

Tabell 9

Sulfatmassa (blekt och/eller oblekt) 540 000 årston

Blekt och/eller oblekt kraftpapper 350 000 årston

Fluting (och den mängd NSSC-massa

som därvid krävs) 300 000 årston

Tabell 10

Avdelning ton/h ton/år Erforderlig

kapacitetsökning

Renseri 50 390 000 60 000

SK2 58 450 000 0

S2 42 330 000 120 000

O2 46 360 000 90 000

B2 46 360 000 90 000

FT 20 160 000 10*

Indunstning 58 450 000 0

Sodapanna 58 450 000 0

Mixeri 45 350 000 100 000

Mesaugn 45 350 000 100 000

Tabell 11

Luftemissioner vid lovgiven produktion

Stoft SO2 H2S Cl2+ClO2 NOx

Sodapanna 4 3,5 1,5 - 410-440

Mesaugn 3,5 3,5 0,5 - 70-100

Barkpanna 45 15 - - 50-165

Blekeriet 12,5

Summa 93,5 22 2 12,5 675-760

Framtida luftemissioner, ton/år

Stoft SO2 H2S Cl2+ClO2 NOx

Sodapanna 70 5,5 2 - 520-620

Mesaugn 5 5,5 0,7 - 85-130

Barkpanna 55 18 - - 160-175

Destruktionsugn - 0,1 0,1 - 70

Blekeriet - - - 20 -

Summa 130 29,1 2,8 20 835-995

Tabell 12

Åtgärder COD- Idrifttagning

reduktion t/d

före externrening

Nya tvättpressar

för NS-massa 0,2 sep-99

Installation av mixer

och förstärkt syrgassteg 0,5 okt-99

Sodapanna T 5 apr-00

Utbyte till

effektivare tvätt-

utrustning i blekeri 2 1 maj-00

Slutning av öppet

tvättsteg i blekeri 2 2 jun-00

Ny indunstning I 5 3 01-feb

Omläggning av kondensat

till luftad damm 4 01-okt

Totalt före LD

t.o.m oktober 01 10,7

Totalt efter LD

t.o.m oktober 01 6,8

Återföring av pressvatten

från sandavskiljning 5 01-nov

Nytt spillutsystem i SK 2 1,5 02-maj

Compact Cooking 0,5 02-jul

Ökad bakvattenbuffert PM 6 4 02-dec

Skruvpressar för A-massa 1,5 04-nov

Totalt före LD,

nov 01-nov 04 12,5

Totalt efter LD,

nov 01-nov 04 7,5

Totalt före LD

sedan sept. 99 23,2

Totalt efter LD

sedan sept. 99 14,7

Tabell 13

A B C D

Prod kton/år

Sulfatmassa 357 440 440 540

varav blekt 279 310 380 540

Fluting 241 260 260 300

Flöde 1 000 m3/d 155 150 160 175

SÄ t/d 5,3 5,8 6,0 6,0

BOD7 t/d 9,7 10 10 5

COD t/d 47 45 35

AOX kg/d 138 175 200 300

kg/t blekt 0,2 0,2 0,2 0,2

Klorat kg/d <40 50 60 90

Kväve kg/d 650 725 800 330

kg/t 0,37 0,4 0,14

Fosfor kg/d 93 105 115 42

kg/t 0,06 0,05 0,06 0,02

Tabell 14

Typ av transport Diesel Miljöklass Miljöklass Miljöklass

MK 1 Euro 1 Euro 2 Euro3

Vedtransporter >90 2 95 3

Sågverksflis >90 >90

Kvistmassa >90

Kemikalier >95

Papper och massa >90

Tallolja >90 >90

Terpentin >90 >90

Utskottspapper >90

Tabell 15

Produktgrupp Antal Info om Info om Info om Info om

produkter toxicitet persistens bio- endokrina

ackumu- effekter

lerbarhet

AKD-lim 3 3 2 0 0

Hartslim 3 3 3 0 0

Fettavvisande 3 3 3 1 0

kemikalier

Katjonisk

stärkelse 5 4 5 1 0

PAA-våtstyrke-

harts 1 1 1 0 0

UF-våtstyrke-

harts 1 1 1 0 0

Retentionsmedel 4 4 1 1 0

Nyanseringsfärg/ 8 8 6 0 0

mäldfärg/OBA

Bestryknings-

kemikalier 7 5 5 0 0

Inkruster-

inhibitorer/

komplexbildare 4 4 3 0 0

Slembekämpnings-

medel 3 0 0 0 0

Skumdämpnings-

medel 3 2 1 0 0

System-

rengöringsmedel/-

tvättmedel 6 2 2 1 0

Fett och oljor 47 45 34 30 0

Tabell 16

Årsmedel- och Månadsmedel-

gränsvärde och riktvärde

COD 45 50

SÄ 7 8

Tabell 17

COD (SS 02 81 42) Tot-P (SS 02 81 02)Tot-N (SS 02 81 01)

Årsmedelvärden

och gränsvärden 42 0,13 0,90

Månadsmedelvärden

och riktvärden 47 0,15 1,1

Tabell 18

COD SÄ

Årsmedelvärde,

gränsvärde 42 7

Månadsmedelvärde,

riktvärde 47 8

Tabell 19

COD SÄ

Årsmedelvärde,

gränsvärde 45 7

Månadsmedelvärde,

riktvärde 45 8

Tabell 20

COD, reduktionsgrad

efter försedimentering 65-75 %

Fettsyror, hartssyror

och steroler, mg/l < 0,1

Tot-P, mg/l < 0,3-0,4

Tot-N, mg/l < 3-4

SÄ (GF/A), mg/l < 30

Tabell 21

Årsmedel- Månadsmedel-

och gränsvärde och riktvärde

COD 42 47

P-tot 0,13 0,15

N-tot 0,90 1,1