MÖD 2004:70

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen. beslut 2004-05-05 i mål M 3021-04, se bilaga A

KLAGANDE

KEA

SAKEN

Ansökan om bygdeavgiftsmedel

MILJÖÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Med ändring av miljödomstolens beslut tillerkänner Miljööverdomstolen KEA ersättning enligt förordningen (1998:928) om bygde- och fiskeavgifter med tolvtusen (12 000) kr att betalas ur bygdeavgiftsmedel som utgår för Holmsjöns reglering. Beloppet skall utbetalas av Länsstyrelsen i Västernorrlands län sedan detta beslut vunnit laga kraft.

_____________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

KEA har yrkat bifall till sin ansökan.

Miljööverdomstolen har hållit syn och tagit del av fotografier.

KEA har som stöd för sin ansökan hänvisat till att de erosionsskador som uppstått vid bad- och campingplatsen på fastigheten Sundsvall Loviken X:X, från vilken hans fastighet avstyckats, åtgärdats efter erhållna bygdemedel. Han har, utöver det som finns antecknat i miljödomstolens beslut, anfört bl.a. följande. Erosionsskadorna vid badplatsen har ansetts ha ett samband med Holmsjöns reglering. De eroderande sandmassorna tycks ha hamnat på hans fastighet. Sedimentationen har lett till att han under årens lopp måst förlänga sin brygga vid flera tillfällen, allteftersom stranden har blivit bredare. Han förtöjer sin båt vid bryggan sommartid och den används också för bad. Om de första förlängningarna av bryggan inte hade skett skulle den i dag ha stått på land. Kostnaderna för material till bryggan och därefter utförda förlängningarna har uppgått till 27 000 kr (3 000 kr + 6 000 kr + 8 000 kr + 10 000 kr) och den förestående förlängningen beräknas kosta 15 000 kr.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Genom miljödomstolens beslut den 28 augusti 2003 beviljades bidrag ur bygdemedel för att åtgärda erosionsskador på grannfastigheten Sundsvall Loviken X:X. Den uppgrundning som under åren skett på KEAs fastighet Sundsvall Loviken X:X har mot bakgrund av vad som uppgetts om strömmar och vindförhållanden med största sannolikhet berott på den erosion som förekommit vid grannfastigheten. Det föreligger därmed också ett samband mellan Holmsjöns reglering och uppgrundningen.

Genom bidrag ur avgiftsmedel kan ersättning utgå för uppkommen skada. Möjligheten att få ersättning av avgiftsmedel är grundad på billighetsskäl och den skadelidande kan inte göra gällande att ersättning alltid skall utgå (jfr. prop. 1981/82:130 s. 481). Vid syn på platsen har Miljööverdomstolen konstaterat att uppgrundning skett och funnit att förlängning av bryggan varit nödvändig vid två tillfällen för att den vid normalt vattenstånd skulle kunna användas för förtöjning av en mindre båt. De förlängningar som därefter skett synes inte ha varit nödvändiga för sådan användning av bryggan. Att bryggan måste förlängas för att bli mera användbar vid bad utgör enligt Miljööverdomstolen inte någon ersättningsgill skada. Det bidrag som kan bestämmas i detta fall bör därför motsvara skäliga materialkostnaderna för den första och den andra förlängningen av bryggan. Bidrag för någon annan kostnad än material skall inte utgå. Mot denna bakgrund bör bidrag ur avgiftsmedel utgå till KEA med skäliga ansedda 12 000 kr.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2004-12-06

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson samt hovrättsråden Rose Thorsén, referent, och Henrik Runeson. Enhälligt.

___________________

BILAGA A

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN. BESLUT

SÖKANDE

KA

SAKEN

Ansökan om bygdeavgiftsmedel; Sundsvall Loviken x:x

______________________

MILJÖDOMSTOLENS BESLUT

Miljödomstolen lämnar ansökan utan bifall.

____________________________

ANSÖKAN

KA är lagfaren ägare till fastigheten Sundsvall Loviken x:x, avstyckad från Sundsvall Loviken x:x i juli 2001. På fastigheten finns bl a ett bostadshus. Dessförinnan, med början 1964, arrenderade KA det markområde som sedermera kom att utgöra Loviken x:x. År 1965 uppfördes en brygga av stålrör och tryckimpregnerat virke. Efter ett brobygge i närheten av 1970-talet, medförande ändrade strömningsförhållanden i Holmsjön, började stranden och sjöbotten att slammas upp av sand från en på Loviken x:x belägen badvik. Sedimentationen har fortgått under åren, medförande att han fyra gånger varit tvungen att förlänga bryggan sammanlagt, 13,1 m. Dessutom krävs för närvarande ytterligare en förlängning om ca 2,5 m. Kostnaderna för bryggförlängningarna har uppgått till 42 000 kr. Dessutom har han åsamkats olägenheter om 25 000 kr. Olägenheterna har bestått i bl a transport och arbetskostnader. Med hänsyn till vad som nu anförts yrkas ersättning av bygdemedel med 67 000 kr.

Ljungans vattenregleringsföretag har i yttrande anfört att sjöbottens tidigare utseende inte är känd för regleringsföretaget, varför det är vanskligt att uttala något om orsakssamband mellan bottenprofilen och dess eventuella förändring samt regleringen och/eller den av KA nämnda landsvägsbron.

MILJÖDOMSTOLENS SKÄL

Av 4 § förordningen om bygde- och fiskeavgifter framgår att bifall till ansökan förutsätter bl a att påstådda skador står i samband med en vattenverksamhet, för vilken bygdeavgift skall betalas enligt 6 kap 1 § lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. I sistnämnda stadgande anges att bygdeavgifter utgår för bl a drift av vattenkraftverk och vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering. Däremot utgår inte avgifter för exempelvis anläggande och drift av vägbroar. Eftersom KA uppgett att sedimentationsproblemen uppkommit först i samband med anläggandet av den närbelägna vägbron kan ansökan därför inte bifallas.

Det är givetvis KA obetaget att gentemot den för vägbron driftansvarige göra gällande att uppslamningsproblemen är att se som en oförutsedd skada till följd av broprojektet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagandeskrift ställd till Svea Hovrätt, Miljööverdomstolen,

senast den 26 maj 2004.

På miljödomstolens vägnar

Göran Simonsson

____________________

I beslutet, enhälligt, har deltagit rådmannen Göran Simonsson och miljörådet Ove Eriksson.