MÖD 2005:12

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom 2003-12-18 i mål nr M 3198-03, se bilaga

KLAGANDE

Banverket, 781 85 BORLÄNGE

Ombud

Verksjuristen HT.

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun,

Stadshuset, 372 80 RONNEBY

SAKEN

Vitesföreläggande enligt miljöbalken att vidta bullerbegränsande åtgärder

_________________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar den överklagande domen endast på det sättet att tidpunkten då bullerdämpande åtgärder skall vara genomförda bestäms till den 1 januari 2006.

_________________________

BAKGRUND

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun förelade i beslut den 30 april 2003, § 100, Banverket vid vite av 100 000 kronor att före den 1 januari 2004 vidta sådana åtgärder att bullernivån från tåg som passerar fastigheten Vambåsa 33:2 inte överstiger 55 dBA inomhus som maximal nivå.

Banverket överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Blekinge län, som i beslut den 23 september 2003 lämnade överklagandet utan bifall, dock med den ändringen att tiden för genomförandet av åtgärderna flyttades fram till den 1 juni 2004. Länsstyrelsen bedömde att miljö- och hälsoskyddsnämnden hade haft fog för sitt beslut och att det av nämnden förelagda vite fick anses skäligt.

Miljödomstolen avslog i den nu överklagade domen Banverkets överklagande av länsstyrelsens beslut.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Banverket har yrkat att vitesföreläggandet undanröjs.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun har medgivit att tiden för när åtgärderna skall vara genomförda flyttas fram men i övrigt bestritt att föreläggandet ändras.

Banverket och nämnden har till stöd för sina ståndpunkter i Miljööverdomstolen åberopat i huvudsak samma omständigheter som vid miljödomstolen. När det gäller vitesföreläggandet har Banverket också hänvisat till det förbud mot att vitesförelägga staten som gäller enligt 9 kap. 8 § rättegångsbalken.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Frågan i målet gäller om det är skäligt att ålägga Banverket bullerskydds-åtgärder i den omfattning som anges i föreläggandet och - i så fall - om föreläggandet bör förenas med vite.

Järnvägstrafiken orsakar bullerstörningar i bostadshus som är beläget på fastigheten Vambåsa 33:2 i Ronneby kommun. Bullernivåer motsvarande 63 dBA har uppmätts i sovrum när tåg passerar utanför fastigheten. Det sker fyra gånger per natt (kl. 22.00-06.00). Dessutom passerar enligt vad nämnden uppgett två tåg förbi fastigheten ca 10-15 minuter före respektive efter tidsperioden 22.00-06.00 vardagar. Enligt Miljööverdomstolens bedömning innebär denna bullernivå en olägenhet för människors hälsa (9 kap. 3 § miljöbalken) som motiverar att åtgärder vidtas för att minska störningarna (2 kap. 3 § miljöbalken). De krav på åtgärder som riktats mot Banverket av underinstanserna och de kostnader som kraven för med sig framstår inte som orimliga med hänsyn till störningsnivån och störningsfrekvensen (2 kap. 7 § miljöbalken). Föreläggandet skall därför stå fast.

När det gäller frågan om föreläggandet skall förenas med vite gör Miljööverdomstolen följande bedömning.

Det finns inte några rättsliga hinder mot att förena föreläggandet med vite. Den bestämmelse i rättegångsbalken som Banverket hänvisat till tar inte sikte på den typ av vite som det här är fråga om, nämligen s.k. materiellt vite som syftar till att förmå någon att iaktta en myndighets beslut i själva saken.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att Banverket i detta sammanhang bedriver verksamhet som närmast får betraktas som affärsdrivande. Principiellt finns inte anledning att göra skillnad mellan Banverket och andra verksamhetsutövare och av det skälet låta bli att sätta ut vite mot Banverket.

Vad slutligen gäller behovet av att förena föreläggandet med ett vite finner Miljööverdomstolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den miljödomstolen gjort.

Miljööverdomstolen finner sålunda sammanfattningsvis att Banverkets överklagande skall avslås, dock att tidpunkten för när de bullerdämpade åtgärderna skall vara genomförda bör flyttas fram.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Marinette Andersson samt tf. hovrättsassessorn Mikael Karanikas, referent. Enhälligt.

_______________________________-

BILAGA

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

Banverket

781 85 BORLÄNGE

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun

Stadshuset

372 80 RONNEBY

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Blekinge län beslut den 23 september 2003, dnr 505-5136-03, bilaga 1

SAKEN

Vitesföreläggande enligt miljöbalken (1998:808) att vidta bullerbegränsande åtgärder

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

YRKANDEN M. M.

Banverket har yrkat att Miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall upphävas och anfört i huvudsak följande: Miljö- och hälsoskyddsnämndens har påstått att en ökning av tågens hastighet från 125 km/h till 135 km/h har inneburit att bullernivån har höjts med 5,6 dB(A). Banverket tror inte att det är sant. Bullernivån kan rimligen inte ha höjts till den nivån och det kan ifrågasättas vilken mätmetod nämnden har använt. Vid mätningar måste hänsyn tas till många avgörande faktorer bland annat väderleksförhållanden och placering av mätinstrument. - I Banverkets arbete med att reducera bullerstörningar från järnvägen tillämpas långsiktiga miljömål och riktvärden. Riktvärden för miljökvalitet utgör de nivåer som inte bör överskridas för att upprätthålla en god miljö. Riktvärden är vägledande. Banverket har som mål att i inomhusmiljöer klara 45 dB(A) maximal ljudnivå nattetid i sovrum. - Att klara de långsiktiga målen i samtliga planeringssituationer på hela järnvägsnätet i Sverige är mycket kostsamt och rimligt endast i ett mycket långt tidsperspektiv. Banverkets målsättning för 2004 är att ingen utmed statens spåranläggningar skall behöva utsättas för bullernivåer över 55 dB(A) i sovrum fler än fem gånger per natt. Endast om ljudnivåerna överskrids övervägs åtgärder. Oavsett planeringssituation eftersträvas riktvärdena för miljökvalitet. - X 33:2 är inte en fastighet som är i behov av bullerreducerande åtgärder. Föreläggandet innebär åtgärder utöver den nivå som legat tillgrund för verkets arbete och budgetering. Det är inte rimligt att kräva att Banverket skall vidta åtgärder i sådan omfattning på just denna fastighet. Persontåg passerar fastigheten fyra gånger per natt. Den aktuella situationen är inte exklusiv för just denna fastighet. Förelagda åtgärder skulle innebära att situationen skulle bli mer fördelaktig för X 33:2 jämfört med andra fastigheter utmed statens spåranläggningar vilka befinner sig i samma eller sämre situation. - X 33:2 är ursprungligen en banvaktsstuga med cirka 12 meter till spåret. Förekomsten av buller från järnvägen är ingen ny företeelse. Rimligheten i de förelagda åtgärderna måste bedömas utifrån vad som är tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt motiverat på den enskilda fastigheten. Fönsteråtgärder är en delvis onyttig åtgärd eftersom sannolikheten är stor att fastigheten saknar en fasad med någorlunda god standard. En mycket kostsam tilläggsisolering av fasaden skulle bli nödvändig som komplement. Fasadåtgärder i kombination med fönsteråtgärder på fastigheten utgör således inte något rimligt alternativ med beaktande av kostnaderna i förhållande till fastighetens värde. - Vid uppförande av bullerskärm skall hänsyn tas till samhällsekonomisk lönsamhet, fastighetens marknadsvärde och i vilken grad ambitionsnivån uppfyller miljökraven. En bullerskärm på X skulle kosta minst 350 000 kr. Inte heller en bullerskärm är ett rimligt alternativ för X 33:2. - Med hänsyn till karaktären på fastigheten och kostnaderna för ytterligare åtgärder är det orimligt att just X 33:2 aldrig skall utsättas för buller överstigande 55 dB(A). - Banverket vill framhålla att staten inte lagligen kan vitesföreläggas- Det får förutsättas att en statlig myndighet följer lagakraftvunna förelägganden.

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun har yrkat att överklagandet skall avslås och anfört i huvudsak följande: Vid bedömningen av störningsgraden är det orimligt att räkna bara antalet störningstillfällen över 55 dB(A) utan att ta hänsyn till hur stor bullernivån är vid varje störningstillfälle. Bullernivån är uppmätt till 63 dB(A) i det aktuella huset då tåget passerar utanför. Bullret upplevs nästan som dubbelt så högt av de boende som jämfört med 55 dB(A). Nämnden anser att det måste finnas en övre gräns för hur hög bullernivån från förbipasserande tåg får vara, även om antalet passager inte överstiger fem per natt. - Vid bullermätningarna gjordes ingen hastighetsmätning; det är de skyltade hastighetsbegränsningarna som har angivits. Det är därmed möjligt att hastighetsdifferensen var större än 10 km/h. Det är dock de faktiska bullervärdena som är viktiga i sammanhanget. Av mätningarna framgår att inomhusnivån var 63,3 dB(A) i sovrummet. Nämnden anser att det är en olägenhet för människors hälsa. Banverket menar att beräkningar av bullernivåer är mer trovärdiga. Banverket har emellertid inte redovisat några sådana beräkningar. De mätningar som har utförts är av stort värde eftersom de visar ett verkligt värde vid just det aktuella tillfälle då tåg passerar. - Nämnden anser att Banverket är en verksamhetsutövare i miljöbalkens mening. Regelverket kan därför tillämpas såsom för andra verksamhetsutövare.

Banverket har anfört att beräkningar inte har gjorts; antalet passager förbi X 33:2 överstiger inte fem per natt.

DOMSKÄL

Enligt 26 kap 9 § miljöbalken (1998:808) får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas. Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §. Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer.

Av handlingarna i målet har framkommit att järnvägstrafik orsakar bullerstörningar i bostadshus som är beläget på fastigheten X 33:2 i Ronneby kommun. Bullernivåer motsvarande 63,3 dB(A) har uppmätts i sovrum. Sådant buller är ägnat att utgöra en risk för mänsklig hälsa. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Ronneby kommun har därför haft anledning att förelägga Banverket, i egenskap av verksamhetsutövare av spårvägen, att vidta åtgärder för att sänka bullernivån till skäliga 55 dB(A) inomhus.

Vad gäller frågan om förelagt vite gör miljödomstolen följande bedömning: Banverket bedriver i nu föreliggande sammanhang verksamhet som närmast får betraktas som affärsdrivande. Banverket anlägger spårväg som mot ersättning nyttjas av andra trafikbolag. Verksamheten är av det slag att den lätt kan medföra störningar och obehag för allmänheten och miljön. Kommunen har, i egenskap av tillsynsmyndighet, en offentligrättslig ställning gentemot Banverket som närmast agerar som ett privaträttsligt subjekt. Banverket bedriver sin verksamhet under samma regler som andra verksamhetsutövare. Skäl föreligger därför inte att generellt och med automatik undanta Banverket från skyldigheten att vid vite vidta viss åtgärd. I nu föreliggande fall finner miljödomstolen att meddelat föreläggande bör vara förenat med vite. Ett vite med 100 000 kr är skäligt.

På ovan angivna skäl skall Banverkets överklagande avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande senast den 8 januari 2004

På miljödomstolens vägnar

Jonny Boo Roger Carlsson Ödmark

--------------------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Jonny Boo, ordförande, och miljörådet Roger Carlsson Ödmark. Föredragande har varit beredningsjuristen Martin Jansson.