MÖD 2005:16

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Miljödomstolen i Växjös dom den 28 september 2004 i mål M 3121-04, se bilaga

KLAGANDE

1. Miljö- och byggnadsnämnden i Mörbylånga kommun, Trollhättevägen 4

380 62 Mörbylånga

2. GBW

3. RW

MOTPART

1. BC

2. AM

3. IS

SAKEN

Föreläggande att ta bort stenmurar och stängsel samt förbud mot hästhållning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandena.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och byggnadsnämnden samt GB och RW har yrkat att Miljööverdomstolen med upphävande av miljödomstolens dom fastställer miljö- och byggnadsnämndens beslut 2003-09-24 §§ 209 och 210.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har till stöd för sin talan i huvudsak anfört samma omständigheter som tidigare och har därtill sammanfattningsvis anfört följande.

Miljö- och byggnadsnämnden

Det är självklart att stenmurar omfattas av bestämmelsen i 26 kap. 11 § miljöbalken då man i lagtexten inte vägt olika stängslingstyper till exempel elstängsel, taggtråd, nät och stenmurar mot varandra. Det viktiga är stängslingens ändamål. Det är enligt nämndens uppfattning klart att stenmuren i Sjöviksvägens förlängning endast har till uppgift att hindra allmänheten att komma in på området.

När det gäller beteshagen så utgör elstängslet i sig en starkt avskärmande åtgärd. Sådana stängsel skall inte finnas i området då området skall vara tillgängligt för alla och då man lätt skall kunna röra sig till området. Det är viktigt att värna om allmänhetens tillgänglighet framför allt då området ligger inom detaljplaneområde och är angivet som naturmark.

Den nuvarande hästhållningen har endast pågått under några år. Tidigare har området nyttjats för jordgubbsodling och fårhållning.

GB och RW

Höga stenmurar utestänger allmänheten från kommunens områden och hindrar passage på den historiska s.k. Färjkarlsleden - Strandridarleden.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Vad som framkommit i Miljööverdomstolen, avseende uppsatta elstängsel på fastigheten X 4:23 i Mörbylånga kommun, samt hållande av hästar på denna fastighet föranleder inte Miljööverdomstolen att göra någon annan bedömning än den miljödomstolen gjort varför talan i denna del skall avslås.

Vad avser borttagande av de stenmurar som avses med miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut 2003-09-24, § 209, gör Miljööverdomstolen följande bedömning.

Bestämmelsen i 26 kap 11 § miljöbalken om s.k. stängselgenombrott har överförts till miljöbalken från 17 § naturvårdslagen (1964:822) och motsvarande bestämmelse fanns dessförinnan såvitt avsåg strandskyddsområden i 2 § strandlagen (1952:382). Avsikten med regleringen är att allmänheten inte skall hindras från att komma till ett område som är av betydelse för friluftslivet. I samtliga stadganden har ordet stängsel använts. Miljööverdomstolen anser att en stenmur kan hindra tillgängligheten till ett område liksom övriga stängsel och att det i och för sig är möjligt att med stöd av 26 kap. 11 § miljöbalken meddela föreläggande om stängselgenombrott även för stenmurar (jfr RÅ 1962 K 142). Den fråga som Miljööverdomstolen då har att ta ställning till är om det föreligger skäl att förordna om borttagande av stenmurarna i enlighet med miljö- och byggnadsnämnden beslut.

Av utredningen i målet framgår följande. En bit norr om X 4:23 går Fiskarvägen varifrån allmänheten utan hinder kan ta sig ned till sjöbodar och badstrand på fastigheten X 6:2. Från denna fastighet finns möjlighet att passera över X 4:23, genom en öppning i stenmuren mellan denna fastighet och X 6:2, och vidare mellan elstängslen för hästhagarna till fastigheten X 4:85. Det finns också möjlighet att passera elstängslen till hagarna på X 4:23 genom att öppna dessa på ett antal ställen. Miljööverdomstolen bedömer att avsikten med stenmurarna inte är att utestänga allmänheten från naturområdet på bl.a. fastigheten X 4:23 och anser vidare att de möjligheter som finns för allmänheten att komma till det aktuella naturområdet måste anses tillräckliga. Det finns därför inte skäl att i detta fall meddela föreläggande om borttagande av stenmurarna, varför överklagandena skall avslås också i denna del.

För det fall kommunen anser att allmänhetens tillgänglighet till området behöver utökas vill Miljööverdomstolen erinra om de möjligheter kommunen har enligt plan- och bygglagstiftningen att åstadkomma önskvärd markanvändning.

Domen får enligt 23 kap. 8 § inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent och hovrättsassessorn Anita Seveborg. Enhälligt.

______________________________

BILAGA

MILJÖDOMSTOLENS I VÄXJÖ DOM

KLAGANDE

Miljö- och byggnadsnämnden i Mörbylånga kommun, Trollhättevägen 4,

380 62 Mörbylånga

MOTPARTER

1. BC

2. AM

3. IS

MOTPARTER (i förhållande till BC, AM och IS)

1. RW

2. G-B W

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 10 mars 2004, dnr 505-12795-03, se bilaga 1

SAKEN

Föreläggande att ta bort stenmurar och stängsel samt förbud mot hästhållning

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

BAKGRUND

Miljö- och byggnadsnämnden förelade BC, AM och IS att ta bort stenmurar och elstängsel så att fri passage kan ske över fastigheten X 4:23 och förbjöd dem att hålla hästar inom detaljplanelagt område. Föreläggandet och förbudet var förenade med vite. Genom det överklagade beslutet upphävde länsstyrelsen Miljö- och byggnadsnämndens beslut.

YRKANDE M.M.

Miljö- och byggnadsnämnden har yrkat att miljödomstolen upphäver länsstyrelsens beslut och fastställer nämndens beslut. Till stöd för sitt yrkande har nämnden anfört bl.a. följande. Det förhållandet att djurhållning skett på platsen under mycket lång tid saknar betydelse. Merparten av de områden som idag är detaljplanelagda har tidigare utnyttjats för djurhållning. När ett område detaljplaneläggs för bostadsändamål så innebär detta att boende och friluftsliv ges prioritet framför jordbruk. I och med att Xsområdet nu börjar bli fullt utbyggt så ställs högre krav på att de ytor som är angivna som naturområden är tillgängliga för allmänheten. Det ska kunna gå att vistas i området även om man är rädd för hästar eller är allergiker. Det är sålunda inte bara frågan om att kunna passera utan man skall även kunna låta sina barn leka där, inta sin kaffekorg med utsikt över Kalmarsund och framför allt känna sig trygg under sin vistelse. Det är helt olämpligt att bedriva djurhållning inom detaljplanelagda områden. Stenmuren och stängslingen uppfattas som hinder som begränsar tillgänglighet för allmänheten. Det finns även hälsorisker förenade med att hålla hästar så nära boende. Regeringsrätten har i dom den 13 mars 2003 ansett att ett skyddsavstånd på 200 meter bör tillämpas mellan beteshagar och bostäder (RÅ 2003 not 43).

BC, AM och IS har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och har anfört bl.a. följande. De hänvisar till vad de tidigare anfört och vill därutöver tillägga följande. De har tagit kontakt med länsstyrelsens lantbruksenhet för att få råd om hur de bäst bör återskapa och bevara strandängarna. De fick förslag på lämpliga åtgärder och de fick tillstånd att utföra vassröjning. Redan en månad efter de röjningar som skedde i mars i år har tofsvipor och strandskator häckat på strandängen, vilket inte tidigare har skett under årtionden. Två ponnys anlände i början av maj för att påbörja sitt viktiga arbete med att möjliggöra återskapande av strandängen. Det finns endast några få fastigheter i närheten av ängarna. Ingen granne eller närboende har klagat på hästhållningen. BCs, AMs och ISs skötsel av fastigheten X 4:23 ökar tillgängligheten för allmänheten tack vare att markområden som tidigare inte var framkomliga blir tillgängliga i och med hästarnas betning. Det finns inget som säger att naturmark inte ska utnyttjas för hästbete. Udden på X 4:23 är en välbesökt plats. Stenmuren ligger helt och hållet på fastigheten X 4:69.

R och G-B W har instämt i Miljö- och byggnadsnämndens yrkande.

Miljödomstolen har hållit syn på fastigheten X 4:23, områden omkring fastigheten samt på kommunens mark söder därom.

DOMSKÄL

Miljö- och byggnadsnämndens förelägganden är grundade på miljöbalken. Frågor om genomförande av en detaljplan regleras inte genom miljöbalken, utan genom plan- och bygglagen. Frågor om tolkning av detaljplanen och om efterlevnad av denna kan alltså inte bli föremål för miljödomstolens prövning. Det av Miljö- och byggnadsnämnden åberopade Regeringsrättsavgörandet avser detaljplaneprövning enligt plan- och bygglagen. Miljödomstolen har i målet att pröva om det föreligger grund enligt miljöbalkens bestämmelser för förelägganden om borttagande av stenmur och stängsel och för förbud mot hästhållning.

Enligt 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken får en tillsynsmyndighet förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten. I denna bestämmelses andra stycke anges att om det är uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten får föreläggande meddelas om att ta bort det. Enligt miljödomstolens uppfattning kan inte en stenmur jämställas med ett stängsel vid tillämpningen av denna bestämmelse. Någon annan grund för föreläggande att ta bort stenmur har inte funnits enligt miljöbalken för Miljö- och byggnadsnämnden som kommunal tillsynsmyndighet. Vid synen noterade miljödomstolen att det finns dels ett stort antal genomgångar i det stängsel som satts upp omkring hästarna, dels gångar mellan hagarna, så att allmänheten kan gå igenom området. Stängslet har till syfte att hålla hästarna instängda och inte att utestänga allmänheten. Därmed finns det inte förutsättning för att förelägga om att ta bort det. Miljödomstolen iakttog vidare att det torde vara lättare och även säkrare för t.ex. barnfamiljer att vistas på X 4:23 än på kommunens mark, avsedd för bl.a. badplats, vilken är helt igenvuxen.

Mörbylånga kommun har år 1986 utfärdat lokala hälsoskyddsföreskrifter (08FS 1986:29). Dessa är enligt 4 § och 2 § p. 7 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken gällande idag. Enligt 3 § i föreskrifterna får häst inte hållas utan särskilt tillstånd inom område med stads- eller byggnadsplan. Det som förut utgjorde stads- eller byggnadsplan motsvaras idag av detaljplan.

BC, AM och IS har uppgett att på fastigheten X 4:23 har hästar hållits under mycket lång tid. Deras uppgifter i detta avseende styrks av att de vid synen förevisat bild på att hästar gått på området år 1948. Länsstyrelsen har uppfattat saken så att Miljö- och byggnadsnämnden medgett att hästhållning skett under lång tid. Miljö- och byggnadsnämnden kan inte heller hos miljödomstolen anses ha bestritt att det är fråga om en hästhållning som har funnits under en längre tid och att det alltså inte är fråga om en nyetablering. Av handlingar i målet framgår att frågor om hästhållning på fastigheten varit föremål för skriftväxling mellan parterna under år 2003 och att kommunicering skett angående stängsel till länsstyrelsen under år 2002. Vad som anges i dessa handlingar tyder på att hästhållning skett under en tid dessförinnan, vilket också styrks av ett intyg av A och SF. Av detta framgår att de under flera somrar under senare hälften av 1990-talet tillsammans med familjen M-C haft hästar på området. Vid en sammantagen bedömning finner miljödomstolen att det inte är fråga om nyetablering av hästhållning och att ett förbud därför inte kan stödjas på de kommunala hälsoskyddsföreskrifterna.

Miljö- och byggnadsnämnden har enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken befogenhet att utöva tillsyn över hälsoskyddet i kommunen. Med stöd av denna befogenhet kan nämnden meddela de förelägganden och förbud som behövs för att förhindra att olägenheter för människors hälsa förekommer. Olägenhet för människors hälsa definieras i 9 kap. 3 § miljöbalken som störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Miljö- och byggnadsnämnden har anfört att det bör vara möjligt även för en hästallergiker att kunna vistas i området. Om en sådan störning skulle uppkomma för en förbipasserande skulle den vara tillfällig och därmed inte omfattas av definitionen. Det har i målet inte framkommit att någon av de närboende skulle vara hästallergiker eller att hästarna annars medför negativ hälsopåverkan.

Med hänsyn till vad nu har sagts skall överklagandet avslås. Länsstyrelsens beslut, som innebär att tillsynsåtgärder inte skall vidtas, står därmed fast.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, senast den 19 oktober 2004.

Marianne Nilsson Magnus Björkhem

--------------------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Marianne Nilsson, ordförande, och miljörådet Magnus Björkhem. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert.