MÖD 2005:9

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, avd. 9, miljödomstolen, dom den 18 december 2003 i mål nr M 556-03, se bilaga A

KLAGANDE

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun

MOTPARTER

1. GP

2. LP

SAKEN

Förbud mot eldning i vedpanna

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer det av miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun den 23 oktober 2002 meddelade föreläggandet, § 209. Miljööverdomstolen förordnar emellertid att förbudet att elda i befintlig vedpanna skall gälla från och med den 1 mars 2005.

____________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun har yrkat att Miljööverdomstolen skall upphäva miljödomstolens dom och fastställa miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande.

G och LP har bestritt miljö- och hälsoskyddsnämndens yrkande och har därtill begärt att Miljööverdomstolen skall hålla muntlig förhandling och syn i målet.

Miljööverdomstolen, som inte funnit det erforderligt att hålla syn i målet, har med stöd av 23 kap. 6 § första stycket miljöbalken avgjort målet utan huvudförhandling.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden har till stöd för sin talan i huvudsak anfört samma omständigheter som anfördes till stöd för föreläggandet och har därtill sammanfattningsvis anfört följande. Det är den som bedriver en verksamhet som har att bevisa att densamma uppfyller miljöbalkens krav. G och LP har inte visat att vedeldningen inte orsakar de olägenheter som påtalats. Vedeldning i en panna av den standard som P har medför utsläpp av så mycket orenade rökgaser att det måste anses strida mot stadgandet i 2 kap, 3 §miljöbalken. Ett förbud mot vedeldningen är därför nödvändigt.

Till stöd för sin talan har miljö- och hälsoskyddsnämnden även åberopat två läkarintyg.

G och LP har till stöd för sin talan åberopat i huvudsak samma grunder som i miljödomstolen.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken samt föreskrifter eller domar och beslut som meddelats med stöd av balken skall efterlevas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

Vid tillsyn över en verksamhet gäller bl.a. hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken. Enligt 3 § i kapitlet är alla som bedriver en verksamhet skyldiga att utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl för att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vidare föreskrivs i 7 § samma kapitel att kraven på sådana hänsyn gäller i den utsträckning som det inte kan anses orimligt att uppfylla dem.

Det ankommer på den som utövar verksamheten att kunna visa för tillsynsmyndigheten att den verksamhet som bedrivs inte medför effekter eller på annat sätt motverkar miljöbalkens mål på ett sätt som inte kunnat begränsas eller medför olägenheter för människors hälsa eller miljön i sådan grad att det inte kan accepteras. Bevisbördan för att kraven i 2 kap.miljöbalken efterlevs vilar alltså på den som utövar verksamheten.

Såsom länsstyrelsen konstaterat har eldningen i den i målet aktuella vedpannan, som saknar ackumulatortank och som inte uppfyller Boverkets byggregler för nyinstallation av vedpannor i tätort, sedan en längre tid föranlett klagomål från närboende grannar beträffande besvärande rök och lukt. Mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen finns det skäl för att anta att vedeldningen kan medföra olägenheter för de närboendes hälsa. Miljööverdomstolen finner, i likhet med länsstyrelsen, att det är miljömässigt motiverat att förbjuda användningen av pannan i dess nuvarande utformning, eftersom det finns alternativ som inte är orimliga att genomföra.

På grund av vad som anförts bör överklagandet bifallas och miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande fastställas. Tiden för när det i föreläggandet meddelade förbudet skall börja gälla bör emellertid ändras i enlighet med vad som framgår av domslutet.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, referent, miljörådet Rolf Svedberg samt hovrättsråden Lars Dirke och Liselotte Rågmark. Enhälligt.

_________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

G och LP

MOTPART

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala kommun

Box 216

751 04 Uppsala

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Uppsala län beslut den 13 oktober 2003, dnr 505-950-03, se domsbilaga 1

SAKEN

Förbud mot eldning i vedpanna

____________________

DOMSLUT

Med bifall till överklagandet upphäver miljödomstolen länsstyrelsens och miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.

_____________

YRKANDE M. M.

G och LP har överklagat länsstyrelsens beslut och yrkat att länsstyrelsens och miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut skall undanröjas.

G och LP har anfört i huvudsak följande. Hanteringen av veden är utomordentligt bra, dvs. de eldar enbart med torr ved. De eldar aldrig nattetid. Sotaren har besiktigat anläggning och har inte haft några anmärkningar. Inga mätningar har gjorts vad gäller de påstådda olägenheterna. Närmaste grannfastighet ligger flera hundra meter från deras fastighet. Beslutet att förbjuda vedeldning är illa underbyggt och oskäligt. De är gamla och har inte råd att åtgärda anläggningen. Elräkningarna har gjort att hela deras ekonomi har havererat.

Miljödomstolen har den 11 december 2003 hållit muntlig förhandling i målet.

DOMSKÄL

Miljödomstolen konstaterar att någon tillståndplikt för vedeldning eller krav på installation av ackumulartortank inte föreligger. I förslag från Energimyndigheten (Småskalig vedeldning, Energimyndighetens analys och förslag till åtgärder, ER 23:2003) kan dock kommunerna få möjlighet att genom en ändring i regelverket för miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd bland annat ställa utsläppskrav på vedeldningen. Fråga i målet är således om det finns skäl att förbjuda vedeldning på fastigheten Skulla 1:7 med beaktande av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken. För att motivera ett förbud krävas att det i miljöbalkens mening föreligger risk för människors hälsa eller miljön. Fastigheten är belägen på landet men i nära anslutning till ytterligare fyra fastigheter. Klagomål på svart stickande rök, sotpartiklar och sotflagor från eldningen har framförts av grannarna vid ett flertal tillfällen varefter miljöförvaltningen inspekterat fastigheten. Vid den muntliga förhandlingen i miljödomstolen har den miljöinspektör som var närvarande vid inspektionen bl.a. uppgivit att man inte fann några sotflagor men ett svart lager som ”nog var sot” kunde konstateras när man drog med fingret över leksaker och fönsterbräden på grannfastigheten. Klagomål har också framförts av en granne vars dotter och sambo lider av astma, varför de inte klarar att få in rök i sitt hus. Någon närmare utredning som klarlägger att deras eventuella besvär har samband med makarna P:s vedeldning har inte förebragts. Vid en samlad bedömning finner miljödomstolen att utredningen i målet inte ger tillräckligt stöd för uppfattningen att makarna P:s vedeldning är så besvärande och innebär en sådan olägenhet för grannarnas hälsa att ett förbud är motiverat.

Miljödomstolen har vid denna bedömning utgått från att makarna P endast eldar med torr ved samt att så även kommer ske fortsättningsvis.

På grund av det anförda skall länsstyrelsens och miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut upphävas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 8 januari 2004. Prövningstillstånd krävs.

Carl-Axel Tidblom Margaretha Bengtsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Carl-Axel Tidblom, ordförande, och miljörådet Margaretha Bengtsson. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Gunilla Stener.