MÖD 2006:2
Föreläggande att ta bort delar av brygga-----Vitesföreläggande att bortskaffa delar av brygga, för vilka tillstånd enligt miljöbalken saknas, har ansetts kunna riktas mot den som har rådighet över vattenområdet, när det inte har gått att fastslå vem som äger delarna.
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom den 5 april 2005 i mål nr M 152-03, se bilaga
KLAGANDE
1. LB
2. J-ÅE
3. LP
4. S-OP
5. AÅ
Ombud för samtliga: Jur. kand. MD
MOTPART
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 462 82 Vänersborg
SAKEN
Föreläggande att ta bort delar av brygga
___________________
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT
1. Miljööverdomstolen undanröjer Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 14 april 2003, dnr 535-37332-2002, och miljödomstolens dom i de delar som avser J-ÅE och AÅ.
2. Miljööverdomstolen avslår överklagandet i övrigt men ändrar miljödomstolens dom på så sätt att tidpunkten när förelagda åtgärder skall vara vidtagna bestäms till den 2 maj 2006.
3. Miljööverdomstolens beslut den 23 juni 2005 att miljödomstolens dom tillsvidare inte får verkställas upphör i och med denna dom att gälla.
_________________
YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
LB, J-ÅE, LP, S-OP och AÅ har yrkat att Miljööverdomstolen skall, med ändring av miljödomstolens dom, upphäva Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 14 april 2003, dnr 535-37332-2002, vari klagandena förelagts att ta bort delar av den brygga som uppförts från stranden vid fastigheten Kärraby 5:101 i Tanums kommun.
Länsstyrelsen har bestritt ändring.
Miljööverdomstolen beslutade den 23 juni 2005 att miljödomstolens dom tills vidare inte får verkställas.
UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN
Parterna har i Miljööverdomstolen utvecklat sin talan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i den överklagade domen. De har tillagt bl.a. följande.
Klagandena: Ingen av dem äger de delar av bryggan som omfattas av föreläggandet eller förfogar däröver på annat sätt. Anläggningen är inte fastighetstillbehör utan lös egendom. Det är ostridigt att bryggan uppförts av annan än fastighetsägarna till det vattenområde där den är belägen, likaså att den inte längre till någon del tryggas med servitut till förmån för annan fastighet. Det är uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skadas genom vattenverksamheten. Miljödomstolen har utan uppgift om bryggans storlek och trots vad som visats i målet och anförts härom i denna del felaktigt funnit att bryggan utgör tillståndspliktig verksamhet.
Länsstyrelsen: Klagandena synes, trots att de påstår att de inte äger den otillåtna delen av bryggan, ha ett mycket stort eget intresse av att ha synpunkter och att anföra sakskäl för att den otillåtna brygganläggningen skall få vara kvar. Inga andra fastighetsägare i närområdet har motsatt sig en utrivning av de aktuella delarna av bryggan.
MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL
I 26 kap. 9 § miljöbalken föreskrivs att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att balken skall efterlevas.
Såväl miljödomstolen som Miljööverdomstolen har vid tidigare prövning avseende ett föreläggande riktat mot annan adressat än de nu aktuella funnit att bryggan utgör en tillståndspliktig vattenanläggning samt att länsstyrelsen haft skäl för att besluta om utrivning och att därvid sätta ut vite i föreläggandet (se Miljööverdomstolens dom den 22 april 2002 i mål nr M 2638-01). Miljööverdomstolen finner inte anledning att i förevarande mål göra någon annan bedömning i frågan om det enligt miljöbalken föreligger förutsättningar för att vid vite utfärda föreläggande om utrivning av bryggdelarna.
Miljööverdomstolen prövar härefter om vitesföreläggandet kan riktas mot klagandena i detta mål.
I äldre lagstiftning var det ”den som begått en gärning”, t.ex. underlåtit att ansöka om tillstånd, som kunde träffas av vitesföreläggande (se t.ex. 21 kap. 3 § vattenlagen (1983:291)). I 26 kap. 9 § miljöbalken finns inte motsvarande koppling till den som begått gärningen, utan bestämmelsen är allmänt formulerad och ger tillsynsmyndigheten möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att balken skall efterlevas.
Enligt 2 § andra stycket lagen (1985:206) om viten får vite inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
I förevarande fall har ingen velat kännas vid äganderätten till de delar av bryggan som omfattas av vitesföreläggandet. Eftersom det inte går att fastslå vem som äger de aktuella delarna av bryggan finner Miljööverdomstolen att föreläggandet att bortskaffa dessa delar av bryggan, för vilka tillstånd enligt miljöbalken saknas, kan riktas mot den som har rådighet över vattenområdet och därmed också har den erforderliga faktiska och rättsliga möjligheten att efterkomma föreläggandet.
Enligt lantmäterimyndighetens i Västra Götalands län beslut den 3 oktober 2003 vid förrättning för fastighetsbestämning, ärendenummer O031486, tillhör det aktuella vattenområdet fastigheten Kärraby 5:159, som ägs av LB, LP och S-OP. Beslutet är överklagat av delägarna i samfälligheten Kärraby S:1, däribland nyssnämnda personer. Målet ligger för prövning i Göteborgs tingsrätt, fastighetsdomstolen.
LB, LP och S-OP har alltså i egenskap av fastighetsägare till fastigheten Kärraby 5:159 skötselansvaret, alternativt som delägare i samfälligheten Kärraby S:1 del i skötselansvaret för vattenområdet.
På grund av vad som anförts får LB, LP och S-OP anses vara rätta adressater för föreläggandet. Deras överklaganden skall därför avslås men tidpunkten när förelagda åtgärder skall vara vidtagna bör ändras till den 2 maj 2006.
Mot bakgrund av vad som är upplyst i målet finner Miljööverdomstolen att de övriga båda klagandena, J-ÅE och AÅ, inte har faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet, varför de inte kan vara adressater för detta. Deras överklaganden skall därför bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas såvitt avser dem.
Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.
I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Per-Anders Broqvist, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, hovrättsrådet Lars Dirke samt kammarrättsassessorn Lina Törnqvist. Enhälligt.
__________________________
BILAGA
VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM
KLAGANDE
1. LB
2. JÅE
3. LP
4. SOP
5. AÅ
Ombud för samtliga: MD
MOTPART
Länsstyrelsen i Västra Götalands län
462 82 Vänersborg
ÖVERKLAGAT BESLUT
Länsstyrelsen i Västra Götalands län beslut den 14 april 2003 dnr 535-37332-2002, bilaga 1
SAKEN
Föreläggande att ta bort delar av brygga i anslutning till fastigheten Kärraby X:X m.fl. fastigheter i Tegelstrand, Tanums kommun, Västra Götalands län
Nbo: 110/111 x: 6498595 y: 1236134
_____________
DOMSLUT
Miljödomstolen avslår överklagandet men ändrar länsstyrelsens beslut på så sätt att tidpunkten när förelagda åtgärder skall vara vidtagna bestäms till den 1 juli 2005.
_____________
BAKGRUND
I maj 2000 inkom RJ till länsstyrelsen med en anmälan om samråd angående om/tillbyggnad av brygga från stranden på fastigheten Kärraby X:X i Tanums kommun. RJ har i annat sammanhang uppgivit att bryggan då var färdigbyggd. Enligt anmälan ville RJ ersätta den gamla bryggan med en ny. Den nya bryggan skulle inte uppta större vattenområde än den gamla och skulle dessutom fungera som vågbrytare. Länsstyrelsen lämnade i beslut den 26 juni 2000 anmälan utan erinran under förutsättning bl.a. att den nya bryggan ej avvek i storlek och läge jämfört med den gamla bryggan.
Länsstyrelsen fann därefter att en betydande förändring vad gäller bryggan gjorts mot vad som godkänts och att tidigare opåverkade områden tagits i anspråk. Vidare fann länsstyrelsen att den utförda bryggan var att bedöma som tillståndspliktig vattenverksamhet enligt 11 kap.miljöbalken. Länsstyrelsen beslöt därför den 12 december 2000 att med stöd av 26 kap. 9 § och 11 kap.6-10 §§miljöbalken förelägga RJ att vid vite om 20 000 kr senast den 28 februari 2001 ta bort de delar av bryggan inklusive pålar som ej ingick i länsstyrelsens beslut den 26 juni 2000.
RJ överklagade länsstyrelsens beslut till miljödomstolen som i dom den 16 mars 2001endast ändrade länsstyrelsens beslut på så sätt att bryggan skulle vara utriven till den 13 september 2001. Miljödomstolen konstaterade att bryggan var tillståndspliktig och att tillstånd inte fanns samt att länsstyrelsen därför haft skäl att besluta om utrivning och att länsstyrelsen heller inte kunde anses ha saknat fog för att sätta ut vite i föreläggandet.
RJ överklagade domen till Miljööverdomstolen och yrkade att vitesföreläggandet skulle undanröjas. Han anförde bl.a. att den ombyggda bryggan i sin helhet var belägen inom land- och vattenområde vartill ensam rådighet tillkom de fastighetsägare som hade del i bryggan samt att vitesföreläggandet lagligen inte kunde riktas mot honom då han saknade faktisk och rättslig möjlighet att riva ut bryggan. Miljööverdomstolen fann inledningsvis vad gäller frågan om förutsättningar förelegat enligt miljöbalken att vid vite utfärda föreläggande om utrivning av bryggan att vad som i denna fråga förekommit i Miljööverdomstolen inte föranledde någon annan bedömning än den miljödomstolen gjort. Däremot fann Miljööverdomstolen att det kunde antas att RJ saknade faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. Miljööverdomstolen upphävde därför, med ändring av miljödomstolens dom, föreläggandet för RJ att ta bort delar av den brygga som var uppförd från stranden på fastigheten Kärraby X:X i Tanums kommun.
En ”Underrättelse” den 11 februari 2003 av länsstyrelsen ställdes till SOP, JÅE, LP, LB och AÅ såsom delägare i bryggan. De gavs ”möjlighet att frivilligt ta bort de delar av bryggan som inte ingår i Länsstyrelsens beslut” den 26 juni 2000. I annat fall skulle länsstyrelsen meddela föreläggande förenat med vite att avlägsna de olagliga delarna av bryggan. I beslut den 14 april 2003 förelade länsstyrelsen nämnda personer vid vite av vardera 20 000 kr att senast den 16 juni 2003 ta bort de delar av bryggan i anslutning till Kärraby X:X m.fl. fastigheter, Tanums kommun, inklusive pålar som ej ingår i länsstyrelsens beslut 2000-06-26, det vill säga de delar av bryggan som sticker ut på sidorna (enligt rödmarkering på till beslutet bifogad karta) av den medgivna bryggan.
Sedan beslutet överklagats av SOP, LP, LB, JÅE och AÅ har miljödomstolen i beslut den 13 maj 2003 förordnat att verkställighet av det överklagade beslutet tills vidare inte får ske.
YRKANDEN M.M.
Klagandena har genom sitt ombud anfört följande.
Yrkande
Klaganden yrkar att tingsrätten genast meddelar inhibition beträffande förordnandet om omedelbar giltighet av länsstyrelsens beslut samt tidsfristen för den vitessanktionerade utrivningen.
Vidare yrkas att tingsrätten prövar giltigheten av länsstyrelsens beslut ifråga om huruvida myndigheten varit beslutsför vid fattandet av det överklagade beslutet.
Vidare yrkas att tingsrätten prövar giltigheten av länsstyrelsens schablon som grund för bestämmandet av vitesbeloppet strider mot likhetsprincipen i RF 1:9 vad avser att förelägga envar av ägarna SOP, LP samt LB till fastigheten Kärraby X:X vid vite om 20 000 kr, enär övriga adressater utpekade som innehavare av den rätt varpå byggnationen grundats, endast förelagts ett vite om 20 000 kr, till skillnad från ägaren av Kärraby X:X som erhållit vite om tillhopa 60 000 kr.
Klaganden hemställer jämväl att tingsrätten genom mellandom prövar frågan huruvida utrivningsföreläggandet riktas mot rätt adressat samt huruvida utrivning utgör tillståndspliktig vattenverksamhet, dvs lagligen kan ske utan föregående tillstånd, varvid klaganden på ovannämnda grund yrkar att tingsrätten undanröjer länsstyrelsens föreläggande. Klagandena har vidare begärt att målet vilandeförklaras till dess Lantmäteriverkets utredning rörande gränserna i vattnet erhållits och till dess att av HydroGIS AB utförd miljökonsekvensutredning ingetts till domstolen.
Grunder
Förutsättningar för att vid vite utfärda föreläggande om utrivning av bryggan saknas enär tillståndsplikt enligt miljöbalken inte behövs. Det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom brygganläggningens inverkan på vattenförhållandena vid nyttjande som nu sker. Utrivning av brygganläggningen av ifrågavarande slag utgör i princip tillståndspliktig verksamhet. Länsstyrelsen har såsom motpart ansett att bryggan kan utrivas utan sådant tillstånd. Härav följer motsatsvis att tillstånd för aktuell vattenverksamhet uppenbart ej behövs.
Länsstyrelsen saknar dessutom fog för att rikta föreläggandet mot klaganden eftersom bryggan inte tillkommit genom klagandens försorg. Klaganden har vare sig anlagt bryggan eller lämnat samtycke till att den blivit uppförd på sätt som skett. Klagandens äganderätt till vattnet i vilken bryggan anlagts eller rätt att nyttja bryggan vilande å servitutsrättslig grund utgör emellertid inte grund för att förelägga dessa att bortskaffa bryggan. Sådant föreläggande kan endast ges om dessa genom att anlägga bryggan har överträtt tillståndsplikten i miljöbalken. I flera specialförfattningar finns uttryckligen föreskrivet vem eller vilka som kan vara adressater.
Specialförfattningen kan också peka ut den som gjort en överträdelse enligt annan bestämmelse som adressat för ett återställande. I fallet RÅ 1991 ref. 2 hade en fastighetsägare med stöd av NVL 39 § förelagts att ta bort en brygga som uppförts i strid med NVL 16 § 1 st 2p. Stadgandet i 39 § pekade dock ut den som anlagt bryggan som rätt adressat.
Vad gäller utrivningsförelägganden för åtgärder i strid med vattenrättsliga tillståndsplikten synes ingen särskild bestämmelse om föreläggandets adressat finnas. I äldre rätt 21 kap. 3 § vattenlagen gällde att föreläggandet skulle riktas mot ”den som begått gärningen”, alltså den som var skyldig till brott mot tillståndsplikten.
Såväl den äldre NVL som VL pekade således ut den som anlagt bryggan eller den som begått gärningen, alltså den som var skyldig till brottet mot tillståndsplikten, som adressat.
Det har inte visats att klaganden anlagt bryggan eller ens påståtts från länsstyrelsens sida att så är fallet.
Vid nu angivna förhållande föreligger inte förutsättning att rikta föreläggandet mot klaganden.
I överklagandet har klagandena vidare bl.a. redovisat sin uppfattning beträffande ”Omständigheter i sak” och ”Målets handläggning”.
Länsstyrelsen Västra Götaland har motsatt sig bifall till överklagandet och anfört följande.
Länsstyrelsens yttrande
Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare ställningstagande att de delar av bryggan som inte ingår i länsstyrelsens beslut från den 26 juni 2000 skall avlägsnas. Länsstyrelsen vill vidare framhålla att inga nya fakta framkommit i ärendet som föranleder länsstyrelsen att ompröva sina tidigare beslut gällande förelägganden och utrivning av delar av bryggan. Länsstyrelsens beslut och tidigare yttranden till både miljödomstolen och Miljööverdomstolen står därför fast. Länsstyrelsens uppfattning är att föreläggandet är riktat mot rätt personer, det vill säga de har rådighet över bryggan.
Länsstyrelsen bedömer att de delar av bryggan som inte ingår i länsstyrelsens beslut från den 26 juni 2000 kan avlägsnas/utrivas utan tillstånd för vattenverksamhet. De skador som kan uppstå vid avlägsnandet/utrivandet av bryggdelarna är försumbara jämfört med den skada som bryggan i nuvarande utförande förorsakar den marina miljön och friluftslivet i området.
Länsstyrelsen förutsätter att de bryggpålar som använts uppfyller kemikalieinspektionens föreskrifter gällande ´impregnerat trä för byggande i vatten´(KIFS 1998:8 fjärde avdelningen, KIFS 2003:1).
Yrkande
Om miljödomstolen finner att utrivningen av bryggan är tillståndspliktig yrkar länsstyrelsen att tillstånd skall lämnas till utrivning av de delar av bryggan som ej ingår i länsstyrelsens beslut från den 26 juni 2000.
Klagandena har till bemötande av länsstyrelsens yttrande samt ingivit en av HydroGIS AB utförd marinbiologisk undersökning ”OMBYGGNAD AV BRYGGA VID TEGELSTRAND”, aktbil. 13, och anfört bl.a. följande.
Utredningen från HydroGIS AB visar att ombyggnaden av brygganläggningen av pålad konstruktion ej orsakar någon negativ effekt på de marina bottenförhållandena i det berörda vattenområdet, varken med den tidigare eller nuvarande utformningen.
Till styrkande av att andra vattenrättsinnehavare jämte Kärraby X:X inte finns i det området som aktuell brygga uppförts i har ägarna därav ingett ansökan om fastighetsbestämning.
En sådan bestämning av fastighetstillhörigheten av vattenområde utanför Kärraby X:X liksom Kärraby X:X:s nordöstra gräns på sitt vattenområde kommer att ske den 4 juli 2003.1
Inför ovannämnda bestämning har jag haft anledning att fördjupa mig i innebörden och ordalydelsen i de servitut som torde kunna beröras härav.
Fastigheten Kärraby X:X som ägs av AÅ har inte har något giltigt servitut i omtvistad brygga. Utredning om att Kärraby X:X saknar rätt till vattenområdet utanför fastigheten föreligger. Sådan utredning har förelegat allt sedan 1995.
Oaktat ovannämnda förhållande har tidigare ägare av Kärraby X:X, HC i fångeshandlingen vid nybildandet av nuvarande Kärraby X:X försålt samma rätt till strand som tillkommer Kärraby X:X. Någon rätt utöver den för fastighetens behov att ha mindre brygga, båthus vid stranden, som då följde av VL 2 kap. 6 § föreligger ej. Samma rätt har därför inte samtidigt kunnat överlåtas åt annan fastighet. Härigenom skulle annars den ensamma rätten som tillkommer Kärraby X:X med stöd av VL 2 kap. 6 § också kunna tillkomma andra fastigheter. Så är icke fallet.
Stöd för att andra lagliga servitut till ifrågavarande brygga än de som Kärraby X:X i modern tid upplåtit åt Kärraby X:X, X:X och X:X finns således ej.
Som en följd härav saknar således AÅ rådighet över aktuell brygga och därmed också faktisk och rättslig möjlighet att följa länsstyrelsens föreläggande.
I avvaktan på instundande fastighetsbestämning kan klaganden inte närmare utveckla de grunder som åberopats till stöd för att vattenverksamheten inte skall anses tillståndspliktig.
Länsstyrelsen har vidhållit sitt tidigare ställningstagande att de delar av bryggan som inte ingår i länsstyrelsens beslut från den 26 juni 2000 skall avlägsnas och bl.a. anfört följande. Länsstyrelsens uppfattning är att föreläggandet är riktat mot rätt personer, det vill säga de har rådighet över bryggan. Länsstyrelsen vidhåller att den ”nya” bryggan påverkar förhållandena i viken på ett negativt sett. Förutsättningarna för biologiskt liv i viken har försämrats i och med ändringen och utbyggnaden av bryggan. Med den nya konstruktionen av bryggan flyttas båtarna in närmare land och ett större vattenområde tas i anspråk.
Klagandena har yttrat sig över vad länsstyrelsen anfört och framhållit bl.a. följande. Länsstyrelsen har i beslut 1999-02-09 medgett upptag av muddermassor om 200 m3 vid brygga belägen i anslutning till fastigheten Kärraby X:X och därvid funnit att muddringen kan ske utan föregående prövning enligt vattenlagens bestämmelser om tillstånd, dvs att det var uppenbart att några allmänna intressen inte kom till skada. Vad länsstyrelsen anfört om bryggans inverkan på vattenutbytet och vattenståndet i viken är felaktiga. Även länsstyrelsens påstående om att den nya bryggans konstruktion dels medför fler bryggpålar och dels att båtarna flyttas in närmare land är felaktiga.
Länsstyrelsen har därefter som svar på miljödomstolens anmodan att ange grunderna för att vitesförläggandet riktat sig mot de i det överklagade beslutet angivna personerna anfört följande. Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare ställningstagande att föreläggandena riktades mot rätt personer. Anledningen till att föreläggandena riktades mot SOP, JÅE, LP, LB och AÅ grundar sig bland annat på de uppgifter som lämnades vid miljödomstolsförhandlingarna den 13 februari 2001, se miljödomstolens protokoll från samma datum samt miljödomstolens dom den 16 mars 2001 i mål nr M 17-01. Vidare kan påpekas att ingen av de ovan nämnda har förnekat att de är delägare i bryggan.
Klagandena har som svar på länsstyrelsens yttrande anfört bl.a. följande. I miljödomstolens mål nr M 17-01 genmälde den klagande att tre namngivna personer och en fastighet, Kärraby X:X, var delägare i bryggan samt att en fjärde namngiven person stått för bl.a. pålning för sammanlagt 30 000 kr. Någon rättslig grund för att dra in klagandena i den aktuella processen föreligger ej. Klagandena åberopar dels ett beslut av länsstyrelsen den 30 december 2002 angående upphävande av bygglov för fem sjöbodar, aktbilaga 33, och länsrättens dom den 14 oktober 2004 om upphävande av länsstyrelsens beslut, aktbilaga 34, samt delutslag den 20 januari 2005 av fastighetsdomstolen i vilket slås fast att vattenområdet utanför Tanum Kärraby X:X ej tillhör den fastigheten, aktbilaga 35.
Länsstyrelsen har vidhållit sitt ställningstagande.
DOMSKÄL
Såväl miljödomstolen som Miljööverdomstolen har tidigare tagit ställning till frågan om det enligt miljöbalken föreligger förutsättningar för att vid vite utfärda föreläggande om utrivning av bryggan och därvid funnit att bryggan utgör en tillståndspliktig vattenanläggning samt att länsstyrelsen haft fog för föreläggandet. Vad som förekommit i miljödomstolen i detta mål föranleder inte till någon annan bedömning än den som domstolarna tidigare gjort. Miljödomstolen finner således att länsstyrelsen har haft fog för även det nu överklagade vitesföreläggandet.
Vad gäller frågan om vem eller vilka föreläggandet skall riktas till m.m. gör miljödomstolen följande bedömning.
I 2 § första stycket lagen (1985:206) om viten (viteslagen) anges bl.a. att ett vitesföreläggande skall vara riktat till en eller flera namngivna fysiska eller juridiska personer (adressater). Vite, får, enligt lagrummets andra stycke, inte föreläggas, om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa föreläggandet.
Länsstyrelsens åtgärd att rikta vitesföreläggandet med krav på utrivning av de utan tillstånd utförda delarna av bryggan mot SOP, LP, LB, JÅE och AÅ har uppenbarligen föranletts av att föreläggande enligt Miljööverdomstolen inte kunde riktas mot den person, RJ, som agerat som ombud för ett antal fastighetsägare som var ägare till bryggan. Miljööverdomstolen godtog således RJs uppgift om att han saknade förfoganderätt över bryggan vilket innebar att han enligt domstolen saknade faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. RJ uppgav i miljööverdomstolen bl.a. följande. Bryggan ägs av delägarna till fem fastigheter. Dessa fastigheter har äganderätt till vattnet eller har med stöd av servitut rätt att ha brygga på platsen. Med stöd av uppdragsfullmakt från ägarna av bryggan har han företrätt dessa i kontakter med myndigheter och andra parter i ärendet. Arbetet med anläggandet av bryggan har skett av en av de berörda fastighetsägarna gemensamt anlitad entreprenör. Han och några av delägarna har utfört visst arbete på bryggan.
I detta mål har från klagandenas sida anförts olika omständigheter till stöd för uppfattningen att vitesföreläggandet som sådant är felaktigt. I överklagandet har vidare angetts att ”klaganden” vare sig anlagt bryggan eller lämnat sitt samtycke till att den blivit utförd. Om med ”klaganden” avses samtliga klagande eller endast någon eller några av dem framgår inte. Några invändningar om att klagandena inte på något sätt är delägare i bryggan har dock inte framförts. Vid miljödomstolens huvudförhandling i målet M 17-01 uppgav den då närvarande JÅE att han var medintressent i anläggningen vilket innebär att i vart fall denne är att anse som rätt adressat.
I klagandenas yttrande med anledning av länsstyrelsens vidhållande av att föreläggandet är riktat till rätt personer har anförts att ”den klagande” (RJ) i miljödomstolens mål nr M 17-01 ”genmälde” att delägare till bryggan var tre andra personer men att något föreläggande inte riktats mot de senare. I protokollet från huvudförhandlingen anges således att RJ då uppgav att det fanns flera delägare i bryggan bl.a. JÅE, S och KK samt att en utomstående, TB, stått för pålningen. Uppgiften om att bryggan anlagts av en av delägarna gemensamt anlitad entreprenör har inte berörts. Med hänsyn till vad som framkommit, främst de uppgifter som i övrigt lämnats av RJ, får det inte anses utrett annat än att även de övriga av länsstyrelsen i det överklagade beslutet angivna personerna är delägare i bryggan och att de därmed har faktisk och rättslig möjlighet att följa föreläggandet. De olika fastighetsrättsliga förhållanden som åberopats i målet saknar enligt miljödomstolens bedömning avgörande betydelse med avseende på vilka som är faktiska delägare i bryggan. Länsstyrelsens beslut är således rätteligen grundat vad avser vitesföreläggandets adressat.
När vite föreläggs, skall det enligt 3 § viteslagen fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Om vite föreläggs flera personer gemensamt, skall ett särskilt belopp fastställas för en var av dem.
Länsstyrelsen har förenat föreläggandet med ett vite om 20 000 kr för var och en av de klagande. Ett vite får inte åläggas flera personer solidariskt. Skäl att med stöd av 3 § viteslagen särskilja någon av de klagande och bestämma ett annat och lägre vitesbelopp för den personen har ej framkommit. Inte heller har framkommit omständigheter som skulle kunna utgöra särskilda skäl att jämka vitet.
Skäl saknas för att länsstyrelsens beslut skulle vara ogiltigt på grund av att myndigheten vid avfattandet av beslutet inte varit beslutsför. Inte heller i övrigt föreligger skäl att upphäva eller ändra länsstyrelsens beslut på annat sätt än att tidpunkten då de förelagda åtgärderna skall vara vidtagna bör flyttas fram till en senare tid, lämpligen till den 1 juli 2005.
ÖVERKLAGANDE, se bilaga 2 (Formulär D).
Överklagande senast den 26 april 2005.
På miljödomstolens vägnar
Bengt Hellström
__________
I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Bengt Hellström och miljörådet Joen Morales.