MÖD 2006:29

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 6 september 2005 i mål nr M 98-05,

se bilaga A

KLAGANDE

Aktiebolaget Nybrogrus

Ombud: RL och KS

MOTPART

Länsstyrelsen i Kalmar län

SAKEN

Tillstånd till täkt av sand och grus

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen avslår överklagandet.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Aktiebolaget Nybrogrus (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen, med ändring av den överklagade domen, skall meddela bolaget tillstånd att bedriva täkt av 1 700 000 ton sand och grus t.o.m. år 2018 på fastigheterna Igersdela 1:2, 1:4, 1:30 och Österhultsmåla 2:5 i Kalmar kommun. Vidare har bolaget yrkat att det som villkor för tillståndet skall föreskrivas att den årliga produktionen får uppgå till högst 200 000 ton per år och att täktverksamheten skall vara avslutad och området helt efterbehandlat senast 2018-12-31. I övrigt skall länsstyrelsens beslut gälla helt oförändrat.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun, Kalmar Vatten och Renhållning AB, Naturvårdsverket och enskilda sakägare har yttrat sig i målet och avstyrkt ändring av miljödomstolens dom.

UTREDNINGEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen med i huvudsak följande tillägg och förtydliganden.

AB Nybrogrus

Materialet från Igersdelatäkten används främst till betongtillverkning och andra specialprodukter såsom filtersand, mur- och putssand, golfbanesand, leksand, kullersten m.m. Bolaget försörjer samtliga betongtillverkare från Växjö till Karlskrona och södra Kalmar län med naturgrus från Igersdelatäkten. Det är idag inte tekniskt möjligt att ersätta naturgrus med krossprodukter i betongtillverkning om man vill behålla kvalitet och hållfasthet. Betongindustrin är angelägen om att få bästa kvalitet på naturgruset. Det material som kan utvinnas ur Igersdelatäkten är att betrakta som en industriråvara som skall ställas till samhällets förfogande.

Det finns inga andra tillståndsgivna täkter i området med motsvarande fraktioner som i Igersdela. Det kan finnas stora fyndigheter i området men på de platserna finns även motstående naturvårdsintressen. Mindre fyndigheter blir för kostsamma att exploatera. Igelsdelaområdet har en måttlig grundvattentillgång med uttagsmöjligheter i storleksordningen 1-5 l/s, vilket är näst lägsta klass i SGU:s klassificering. Kravet för riksintresse är uttagsmöjligheter på mer än 25 l/s, vilket endast uppfylls i delar av Nybroåsen. Utvinning av dricksvatten kommer således i första hand ske inom andra områden av Nybroåsen och Igersdelaområdet kan förväntas exploateras i sista hand.

Tillstånd kan inte vägras på de grunder som miljödomstolen anfört. Den verksamhet som AB Nybrogrus bedriver i området måste betraktas som en pågående verksamhet. Genom att inte ge tillstånd har i praktiken stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken tillämpats. Det kan inte anses att täktverksamheten kan befaras föranleda sådan skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för miljön som motiverar ett fullständigt stopp för verksamheten. Eftersom bolaget åtagit sig långtgående försiktighetsåtgärder är det orimligt att vägra tillstånd med hänvisning till 2 kapitlet miljöbalken.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen bedömer att det är fullt rimligt att anlägga bassänger för infiltration i den sydöstra och södra delen av det ansökta täktområdet. Då det visat sig att områden i Nybroåsen som antagits vara bra för vattenuttag i själva verket inte varit fullt så bra blir de områden som är lämpliga för infiltration eller uttagsbrunnar desto värdefullare. Vid en avvägning mellan de olika intressena är dricksvattenintresset av betydligt högre dignitet än grusförsörjningsintresset.

Kalmar Vatten och Renhållning AB

Det går idag inte att ange vilket framtida behov som kan finnas av att utvinna dricksvatten från Igersdelaområdet. För närvarande täcks behovet av befintliga vattentäkter, bland annat Råsbäcks vattentäkt. Om dessa skulle komma att slås ut uppstår ett akut behov av reservtäkter. Den exakta utformningen och placeringen av de anläggningar som i framtiden kan behövas för dricksvattenutvinning kan göras först efter omfattande geohydrologiska undersökningar. Tills dessa undersökningar gjorts måste som försiktighetsprincip de delar av Nybroåsen, som kan vara intressanta för större kommunala vattenförsörjningsanläggningar, bevaras.

Området runt Råsbäck och Igersdela innehåller renare vatten än de södra områdena på grund av föroreningar där. De geohydrologiska undersökningar som AB Nybrogrus redovisar visar att det är lämpligt med anläggningar för konstgjord infiltration i de undersökta områdena. Vid infiltration i dessa områden måste vattnet utvinnas i uttagsbrunnar på lämpligt avstånd, idealiskt sett cirka 500 - 1 000 meter nedströms infiltrationsytorna. Vilka områden som är lämpliga att lokalisera sådana uttagsbrunnar till har inte undersökts, vare sig av Kalmar Vatten och Renhållning AB eller AB Nybrogrus. Det kan således konstateras att Igersdelaområdet inte är lämpligt för uttagsbrunnar men däremot för konstgjord infiltration.

Det är uppenbart att utbrytning och borttransport av sand och grus omöjliggör framtida nyttjande av aktuell del av Nybroåsen för konstgjord infiltration (och kanske även begränsar möjligheterna i näraliggande områden beroende på brytningsdjup i förhållande till framtida höjningar av grundvattennivåerna i samband med konstgjord infiltration). När området är utbrutet är det oanvändbart för utbyggnad av kommunal vattenförsörjningsanläggning.

Kalmar Vatten och Renhållning AB har som målsättning att inom en snar framtid se över och, med kodifiering av skyddsbehovet, förstärka de nu gällande vattenskyddsföreskrifterna för Råsbäcks vattentäkt utifrån Naturvårdsverkets Allmänna råd 2003:16. Vattenskyddsområdesgränsen skall rätteligen gå norr om nuvarande gräns. Således hamnar en än större del av den tilltänkta grustäkten inom vattenskyddsområdet. Även om nu gällande vattenskyddsföreskrifter inte innehåller bestämmelser med absolut förbud mot att ta grus i det sökta området utgör det illa gjorda platsvalet och den uppenbara misshushållningen med naturgrus skäl att avslå bolagets ansökan enligt miljöbalkens bestämmelser.

För närvarande pågår även ett arbete i regeringskansliet med att genomföra en lagändring så att det blir möjligt att ange grundvattenförekomsten som sådan, inklusive den geologiska formationen, som riksintresse. Kalmar Vatten och Renhållning AB anser att Nybroåsen, inklusive Igersdelaområdet, uppfyller de urvalskriterier som kommer att uppställas för riksintresseklassningen.

Den miljökonsekvensutredning som bolaget presenterat håller inte för en fullständig prövning av den ansökta verksamheten. Det är inte fråga om en ansökan till ”fortsatt täktverksamhet” utan om ett nytt tillstånd där ny mark tas i anspråk. Stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken är inte tillämplig.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket instämmer i bedömningen att vattenförsörjningsintresset skall ges företräde framför täktintresset enligt såväl 9 kap. 6a § som 3 kap. 1 § miljöbalken. Den senare bestämmelsen är även tillämplig i fråga om områden som inte är av riksintresse. Vid en tillämpning av den bestämmelsen bör avvägningsprincipen i 3 kap. 10 § kunna tillämpas analogt om ändamålen är oförenliga även om ändamålen inte utgör riksintresse.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I tillstånd till täktverksamhet skall bland annat anges verksamhetens läge och omfattning samt den tid som tillståndet skall gälla (22 kap. 25 § miljöbalken). När den tid som tillståndet gäller löpt ut kan verksamhetsutövaren på nytt ansöka om tillstånd att få bryta material inom samma, eller ett utvidgat, område. Oavsett om den nya tillståndsansökan avser tidigare tillståndsgivet men inte utbrutet material, fördjupning eller utvidgning av tidigare täktområde eller brytning i helt nytt område är verksamheten, vid tillämpningen av miljöbalkens bestämmelser, att anse som ny verksamhet för vilken miljöbalkens regler gäller fullt ut och inte som pågående verksamhet. Det saknar härvid betydelse om verksamheten är avsedd att fortgå under en sammanhängande period eller återupptas efter en period utan tillstånd.

Vid varje tillståndsprövning måste verksamhetsutövaren visa att den ansökta täktverksamheten inte strider mot de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken och att verksamheten är förenlig med 1 kap. 1 § och hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. Vid prövningen skall dessutom behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka (9 kap. 6a § miljöbalken). Om det område som täktansökan avser är belägen inom skyddsområde för en kommunal vattentäkt får verksamheten inte heller strida mot vattenskyddsområdesföreskrifterna för denna vattentäkt.

Till en början kan konstateras att den ansökta täktverksamheten är belägen inom det yttre skyddsområdet för Råsbäcks vattentäkt men att verksamheten, med de skyddsåtgärder som föreslagits, inte strider mot gällande vattenskyddsområdesföreskrifter.

I betänkandet En effektivare miljöprövning (SOU 2003:124) föreslogs att bestämmelsen om behovsprövning för täkter i dåvarande 12 kap. 2 § miljöbalken kunde utgå eftersom bestämmelsen inte bedömdes ge ett starkare skydd för naturresurserna än vad som borde följa av en väl avvägd tillämpning av hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken (a.a. s. 208). Bestämmelsen har dock behållits i miljöbalken, i nuvarande 9 kap. 6a§. Som motivering till att bestämmelsen behölls angav regeringen i proposition 2004/05:129 att det material som skall utvinnas ur täkter ofta är ändligt och att det i vissa delar av landet finns mycket begränsad tillgång till vissa material, t.ex. naturgrus. Vidare betonades att bestämmelsen visserligen har likheter med stoppregeln i 2 kap. 9 § miljöbalken men att behovsprövningen, till skillnad från stoppregeln som är avsedd att tillämpas i sista hand för att hindra verksamheter som har oacceptabla följder, är en ren avvägningsregel där behovet av material i varje enskilt fall måste vara större än den skada som täkten kan befaras orsaka (a.a. s. 76). Således skall vid tillståndsprövning av täkter göras en mer djupgående värdering av behovet av den produkt som verksamhetsutövaren tillhandahåller än vad som görs vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet i övrigt. Det enskilda och allmänna behovet av detta material skall därefter vägas mot de skador på miljön som materialutvinningen kan orsaka. Vid denna bedömning skall hänsyn inte bara tas till skador som har direkt samband med täktverksamheten utan också värdet av att bevara täktmaterialet för annat utnyttjande än det som täktansökan syftar till. I förarbetena till miljöbalken nämns som exempel att materialet behövs för att härbärgera ett grundvattenmagasin eller för framställning av dricksvatten genom filtrering (prop. 1997/98:45, del 2, s. 147).

Det material som kan utvinnas vid Igersdelatäkten behövs, enligt bolagets mening, för tillverkning av betong och inom vissa andra specialområden. Det har i och för sig inte ifrågasatts att bolaget har avsättning för materialet, däremot har invänts att sand kan levereras till betongindustrin från andra täkter och att sand, i vart fall på sikt, inte behöver vara en nödvändig komponent i betongtillverkningen.

Mot detta behov skall ställas de skador på miljön som täktverksamheten kan ge upphov till samt det framtida behovet av att kunna nyttja materialet på platsen för dricksvattenutvinning.

Miljööverdomstolen gör ingen annan bedömning än underinstanserna vad avser möjligheterna att i framtiden kunna utnyttja det aktuella området för dricksvattenutvinning och konstaterar att en utbrytning av det för detta ändamål väsentliga materialet innebär att dessa möjligheter helt eller delvis går förlorade inom området. Till detta kommer att det inte kan uteslutas att täktverksamhet på platsen kan ge upphov till skador på grundvattnet i form av påverkan på grundvattenflödet på det sätt som beskrivits av länsstyrelsen och Kalmar Vatten och Renhållning AB.

Värdet av rent dricksvatten och behovet att skydda grundvattenförande geologiska formationer har under senare år kommit till uttryck inom såväl EG-rätten som i nationella sammanhang, bland annat genom EG:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG) och det svenska miljömålet Grundvatten av god kvalitet. Vid en avvägning mellan behovet av naturgrus för de ändamål som bolaget angett och behovet av att för framtiden säkerställa det aktuella området för dricksvattenutvinning har, enligt Miljööverdomstolens mening, det senare intresset betydligt större tyngd och skall därför ges företräde. På grund härav skall bolagets överklagande avslås.

Domen får enligt 23 kap 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Liselotte Rågmark och tf. hovrättsassessorn Helén Leijon, referent. Enhälligt.

_______________________________

BILAGA A

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

AB Nybrogrus, Box 237, 382 23 Nybro

MOTPARTER

1. Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar

2. Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun, Box 611, 391 28 Kalmar

3. Kalmar Vatten och Renhållning AB, Box 822, 391 26 Kalmar

4. FL

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Kalmar län beslut den 20 december 2004, dnr 541-11982-03, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd till täkt av sand och grus

__________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

YRKANDE M.M.

AB Nybrogrus (bolaget) har yrkat att miljödomstolen ändrar länsstyrelsens beslut så att tillstånd ges enligt ansökan till täkt av 1 700 000 ton sand och grus t.o.m. år 2017. Till stöd för sitt yrkande har bolaget anfört bl.a. följande.

Förenlighet med miljöbalkens mål m.m.

I första hand har länsstyrelsen grundat sitt avslag på att verksamheten inte skulle vara förenlig med miljöbalkens mål, miljökvalitetsmål och andra icke bindande policydokument. Det saknas lagligt stöd för att avslå en ansökan för att den inte skulle vara förenlig med mål. Mål kan vara stöd för att utvärdera en verksamhet, men kan inte utgöra en självständig grund för avslag. Användandet av grus för samhällsbyggandet är ett mycket starkt allmänintresse. Det finns regler i miljöbalkens 3 kap. som avser att skydda områden med grusresurser. Målet att minska användningen av naturgrus innebär inte att det bör nekas tillstånd till täkter utan utgör en påminnelse om att grus skall användas till det lämpligaste ändamålet och inte slösas bort i situationer där annat kan brukas. I detta fall handlar det om sällsynta kvaliteter som används i högst specialiserade sammanhang för en osedvanligt stor försörjningsregion. Bruket av grus är därför i detta fall helt i enlighet med mål om resursanvändning.

Behovet av täkten

Det finns ett uttalat behov av de speciella kvaliteter som tas fram. Detta har visats så långt det rimligen kan krävas i en marknadssituation. Det är uppenbart att det finns en efterfrågan på marknaden av de speciella kvaliteter som det är fråga om, med avseende på materialets sällsynthet och de speciella användningsområdena i betongtillverkningen och till specialprodukterna. Bolaget har dessutom genom olika inlagor från kunder styrkt behovet. Miljööverdomstolen har i dom den 11 november 2003 (M 337-03) funnit att långtgående beviskrav om behovet av ett visst material på marknaden inte är rimliga. Miljödomstolen godtog då en behovsutredning som bestod i en enkät som sökanden skickat till potentiella kunder. I detta mål har AB Nybrogrus redovisat en betydligt mer omfattande utredning.

Länsstyrelsen har utgått ifrån att materialet kan ersättas helt med bergkross. Detta är helt fel. Det handlar om material som inte kan ersättas med bergkross, det är därför täkten finns. Bolagets beskrivning av aktörernas beroende av Igersdela i region sydost ger stöd för att materialförsörjningen härifrån får anses vara av mycket stort allmänt intresse. Det saknas kända alternativ. Materialförsörjningen bör i detta ärende ha status av riksintresse.

Vattenskyddsintresset

Länsstyrelsen har ansett att den aktuella platsen är olämplig för täktverksamhet på grund av konkurrens med vattenförsörjningsintressen. Bolaget är starkt kritiskt till att länsstyrelsen inte har analyserat de naturvetenskapliga förhållanden som ligger bakom en sådan slutsats. Bolaget har presenterat ett osedvanligt gediget material för att visa just att det inte råder sådana förhållanden som kan medföra konkurrens med vattenförsörjningen. Det tekniska underlaget ger emellertid vid handen att vattenförsörjningsintressen av dignitet inte berörs av ansökan. Den aktuella delen av åsen är enligt gjorda utredningar inte särskilt intressant för vattenförsörjning.

Översiktsplanering är ett redskap för att utveckla argument för att ett visst område skall anses skyddsvärt. Enligt Boverket beror översiktsplaneringens betydelse på tyngden i dess argument (se t.ex. avsnitt 1.3.3 Boken om översiktsplaner, del 2). Det måste alltså finnas en saklig grund för att planens politiska prioriteringar skall få någon betydelse. Andra policy- och måldokument, som saknar översiktplanens ställning som formellt tolkningsstöd vid tillämpningen av miljöbalkens 2 - 5 kapitel, kan inte ges större tyngd än en översiktsplan. För sådana dokument gäller givetvis lika stora krav på sakligt underlag, om de skall användas som stöd i beslutsfattandet. Det bör uppmärksammas att sådana dokument inte är föremål för sådana breda samråd i syfte att öka kunskapsunderlaget som översiktsplanen är. De är närmast att likna vid interna planeringsunderlag. De mängder som anges i det lokala miljömålet kan inte heller tillämpas direkt, utan måste utvärderas med hänsyn till att det rör sig om ett betydligt större geografiskt område. I detta fall handlar det om regionala aspekter som berör inte bara Kalmar län, utan även Kronobergs och Blekinge län.

Det förhållandet att Nybroåsen anses intressant för den långsiktiga vattenförsörjningen innebär inte att alla delar av åsen får reserveras för detta intresse.

Staten - eller kommunen - måste således visa den sakliga grunden för att hävda riksintressant (eller liknande) status i ett visst område. Denna utredningsuppgift avseende faktaunderlag som behövs för att hävda allmänna intressen får inte heller läggas över på enskilda. De beviskrav som kan riktas mot en verksamhetsutövare består i att visa vilken inverkan den tänkta förändringen får för det av staten beskriva allmänna intresset. I detta fall har emellertid bolaget, genom omfattande undersökningar genomförda av landets ledande experter, inte bara visat vilka förändringar som täkten kan medföra utan även klargjort att det allmänna intresset är i det närmaste obefintligt i det berörda området. Av underlaget i ansökan (bilaga 7 i ansökan) framgår således att vattenförsörjningsintresse finns söder om täktområdet, i Råsbäcksområdet, men att Igersdela inte har sådana egenskaper att detta område kan anses värdefull för vattenförsörjningen. Dessa slutsatser vinner stöd från en rapport från SGU (SGU rapport och meddelanden 118 ”Grundvattentillgångar i Nybroåsen”) som klassificerar Igersdela inom grupp III (näst lägst intresse). En del av det ansökta täktområdet ingår i det som betraktas som inströmningsområde för Råsbäck. Grundvattenbildningen är dock mindre än 5 % av den uppskattade totala grundvatten bildningen till den nuvarande Råsbäckstäkten. Det är således högst 5 % av Råsbäcks samlade grundvattenresurs som är aktuell vid bedömning av riskerna från bolagets verksamhet.

Ingen av de planer, planeringsunderlag och policydokument som åberopats som stöd för att neka tillstånd bygger på tillgänglig kunskap om åsens faktiska funktion och därmed dess egentliga betydelse för en framtida vattenförsörjning. Slutsatserna om prioritering av vattenförsörjningen bygger istället på missvisande och otillräckligt underlag, ofta av äldre datum. Det grunddokument som åberopas är H:s utredning från 1965. I den utredningen fastslår H tydligt att utredningsmaterialet är otillräckligt. Utredningar med anledning av täktverksamheten har under hand förtydligat de äldre och mer allmänt hållna underlagen om åsen. Den nämnda rapporten från SGU är nytryckt, men fanns tillgänglig och var ingiven som del av utredningsmaterialet i detta täktärende. Detta underlag har inte bemötts eller ens redovisats av länsstyrelsen. Länsstyrelsens uteblivna analys av de faktiska förhållandena gör att deras slutsatser om skada och intrång inte kan tas för goda.

Alternativa lokaliseringar

Vad gäller utredning om alternativa platser krävs det att verksamhetens ändamål skall kunna uppnås på en viss plats för att det överhuvudtaget skall vara fråga om ett alternativ. Det handlar om väl definierade specialfraktioner, som är ovanliga, inte bara i denna region utan i landet i övrigt. Bolaget har under många år aktivt sökt ersättningsområden i regionen med rimlig kvalitet och storlek utan att det har lyckats. Det material som har påfunnits kan inte alls utnyttjas till de aktuella specialprodukterna. Bolaget har i sin utredning om alternativa platser naturligtvis beaktat transporterna, men har varit berett att bedriva sin verksamhet på andra platser i regionen om rätt kvalitet och mängd påfunnits. Det synes högst otroligt att det skulle finnas en helt okänd grusresurs av denna sällsynta kvalitet och i rätt mängd. Det kan givetvis finnas ännu okända områden med mindre mängder av den sällsynta kvaliteten, men det måste vara ekonomiskt rimligt att bryta materialet för att ett sådant område skall anses vara ett alternativ. Bolaget har i sin ansökan angett en brytbar kvantitet om 200 000 ton per år, vilket har bedömts som rimligt för att bolaget skall kunna klara av förväntade framtida leveransåtaganden. Samtliga betongfabriker i Växjö och östra Blekinge län försörjs med betongballast från Igersdela. En fortlöpande utvidgning av försörjningsregionen kan noteras. I det sammanhanget framstår de små fyndigheterna inte som relevanta.

God hushållning och den valda platsens lämplighet

Till följd av bristsituationen bör materialförsörjningen från Igersdela betraktas som ett allmänt intresse av sådan tyngd att det ges status av riksintresse vid bedömningen i målet. Även om domstolen skulle anse att det finns ett vattenskyddsintresse av tyngd som påverkas så skall materialförsörjningen prioriteras. Det skulle i så fall vara fråga om en ringa inverkan på vattenskyddsintresset samtidigt som resursen grus är en större bristvara än vatten. Eftersom material av den aktuella kvaliteten inte finns inom rimligt avstånd utgör det bäst hushållning på lång sikt att tillgodose behovet av grusmaterial i region sydost. Den sökta platsen utgör därför den lämpligaste.

Även formellt utpekade riksintressen får tåla skada upp till gränsen ”påtagligt”. Allmänna intressen, såsom vattenförsörjningsintresset, måste således tåla skada upp till en viss nivå. Den av länsstyrelsen åberopade regeln om lämpliga ändamål för markanvändning är dessutom betydligt mjukare än riksintresseskyddet och innehåller ingen reglering alls av vad som skall anses vara oacceptabel skada vid konkurrens mellan olika intressen. Utgångspunkten är således att skada måste kunna godtas, men att denna skall minimeras så långt det är rimligt. Vidare är en utgångspunkt vid hushållningsbedömningar att motstående intressen skall kunna samsas om det aktuella markområdet. Vid bedömningen av samexistens får skyddade intressen faktiskt tåla viss skada innan samexistens skall anses omöjlig. För att, som länsstyrelsen gjort, ge företräde åt endast ett av ändamålen, vattenförsörjning, måste således samexistens först vara utesluten och det måste sedan klarläggas att det blir en olagligt stor skada. Det handlar inte om ett bra område för vattenförsörjning och inte heller om ett område som i framtiden skulle kunna bli användbart för vattenförsörjningen. Det är omöjligt att överhuvudtaget göra en saklig analys av de legala förutsättningarna för en verksamhet om framtidens alla tänkbara förhållanden skall beaktas med samma tyngd som det som idag är känt. Förhållanden som kan inträffa i framtiden bör åtminstone bära viss sannolikhet för att kunna ges någon tyngd. Så är inte fallet här. SGU har i sin rapport klarlagt att det inte handlar om ett viktigt område för vattenförsörjningen. Även om området någon gång i framtiden skulle gå att använda för vattenförsörjning så är Igersdela fortfarande inte något av åsens goda områden utan har närmast karaktären av ”nödfall”. Den del av täktområdet som berör Råsbäck utgörs av en mycket liten del (mindre än 5 %) av Råsbäcks grundvattenbildning. Detta kan inte anses utgöra en skada, än mindre en sådan skada som skulle kunna göra täktverksamhet otillåten. Hinder för samexistens finns därför inte och täkten bör därför kunna godtas direkt utan att avvägas mot vattenskyddsintresset.

Till sitt överklagande har bolaget som bilaga fogat utdrag ur SGU:s rapport ”Grundvattentillgångar i Nybroåsen” (rapporter och meddelanden 118).

Allmänt

1 kap. 1 § miljöbalken utgör grunden för all tillståndsprövning enligt miljöbalken. Av miljöbalkens förarbeten framgår t.ex. att när det vid en tillståndsprövning uppstår tveksamheter om vad som skall beslutas skall det alternativ som mest sannolikt gynnar en uthållig utveckling väljas (prop. 1997/98:45, del 2, s. 8).

Dricksvattenintresset

Bolagets egna gedigna utredningar ligger till grund för att sakkunniga inom länsstyrelsen, Kalmar Vatten och Renhållning AB, Kalmar kommun och SGU har uppfattningen att området är av betydelse för vattenförsörjningsintresset. Bolagets utredningar (som till stor del ligger till grund för SGU:s rapport nr 118) visar att det södra området kan vara lämpligt för grundvattenuttag.

Behov av materialet

Länsstyrelsen har aldrig ifrågasatt behovet av speciella kvaliteter som inte kan ersättas med bergkross. Det som ifrågasatts är behovet av Igersdelatäkten. Bolaget anser att endast alternativa lokaliseringar med viss kornstorleksfördelning och teoretiskt uttagbar volym överstigande 1 000 000 m3 (1 850 000 ton) kan anses aktuella. Vägt mot det höga allmänintresset av dricksvatten är det skäligt att även beakta mindre fyndigheter som alternativ till Igersdelatäkten.

Övrigt

Det kan konstateras att det inte finns något beslut enligt 3 kap. 7 andra stycket miljöbalken om riksintresse för materialförsörjning avseende Nybroåsen.

Kalmar Vatten och Renhållning AB (KVRAB) har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och anfört bl.a. följande.

Kommunal vattenförsörjning

Nybroåsen är av avgörande betydelse för regionens vattenförsörjning. I dagsläget försörjs Kalmar, Torsås och Nybro kommuner nästan uteslutande med vatten från Nybroåsen. Igersdelatäkten ligger till stor del inom vattenskyddsområde för den kommunala vattentäkten vid Råsbäck. Hittills har denna del av Nybroåsen inte utnyttjats för konstgjord infiltration. Kalmar Vatten och Renhållning AB arbetar för en långsiktigt hållbar vattenförsörjning varvid tidsperspektivet är flera hundra år. Nybroåsen är, såvitt känt, den enda geologiska formationen i södra Kalmar län där förutsättningar finns för större vattenförsörjningsanläggningar. Den kommunala vattenförsörjningen är, på såväl kort dom lång sikt, fokuserad på nyttjande av Nybroåsen. I framtiden kan fler kommuner komma att nyttja åsen. Enligt Kalmar kommuns översiktsplan ligger i det närmaste hela Igersdelatäkten inom s.k. kärnområde för vattenförsörjningen. I ÖP:n anges bl.a. att ”kommunen anser att särskilt kärnområden ska skyddas för att säkra den framtida vattenproduktionen” och att ”de största hoten mot vattenförsörjningen är grustäkter”. Mycket infrastruktur för kommunal vattenförsörjning finns också investerade i åsen och dess närhet, vilket är utgångspunkt för framtida investeringar. Det rör sig om bl.a. undersökningsrör, rörledningar, brunnar, säkrade infiltrationsresurser och vattendomar. Under senare år har KVRAB utfört ett antal undersökningar i Nybroåsen som visar på sämre förutsättningar att lokalisera framtida vattenförsörjningsanläggningar än man hittills trott, det rör sig bl.a. om att man funnit bekämpningsmedelsrester och anmärkningsvärt höga nitrathalter. Man måste därför kraftfullt slå vakt om kvarvarande områden som kan vara intressanta för framtida kommunal vattenförsörjning.

Konflikt med vattenförsörjningen

Ur vattenförsörjningssynpunkt finns det i princip två huvudskäl till att grustäktsverksamhet inte bör bedrivas i Nybroåsen inklusive Igersdela. För det första finns det risk för förorening av grundvattnet från pågående grustäktsverksamhet och från diffusa allmänna utsläpp (det naturliga markskiktet saknas). För det andra innebär borttagning av grusmaterial minskade möjligheter att nyttja aktuell del av Nybroåsen för konstgjord infiltration och därmed kommunal vattenproduktion. Vad gäller föroreningsrisk bör noteras att Igersdelatäkten ligger inom skyddsområdet för vattentäkten i Råsbäck och att en förorening i grustäkten därför kan följa med grundvattnet till vattentäkten. En fortsatt verksamhet innebär fortsatta risker. En grustäktsverksamhet medför irreversibla ingrepp i isälvsavlagringarna och den långsiktiga vattenförsörjningen kräver att dessa avlagringar finns kvar.

Närmare om vattenförsörjningsintresset

AB Nybro grus har uppgett att det planerade grustäktsområdet inte är särskilt intressant för vattenförsörjning. Detta är mycket förvånande eftersom denna slutsats inte går att dra av tillgängligt material. Det finns två grundförutsättningar för att ett område skall vara lämpligt för konstgjord infiltration. Marken skall vara lämplig och det skall finnas lämpliga platser för uttagsbrunnar. Därutöver skall naturligtvis grundvattenkvaliteten vara bra. Vattentäkten i Råsbäck har den bästa vattenkvaliteten i Kalmar kommun. De undersökningar som AB Nybrogrus AB utfört visar enligt KVRAB att det finns goda förutsättningar för att anläggning för konstgjord infiltration i grustäktens utvidgningsområde och närområde. Den bedömda genomträngligheten är god (>10 l/min) i ett stort antal provpunkter. Många av provpunkterna har en torrzon på runt 10 meter eller mer över grundvattenytan. Bedömt jordmaterial utgörs av sand och grus (ibland med inslag av sten) i många provpunkter. Det material som AB Nybrogrus vill utvinna (t.ex. fraktion 0 - 2 mm) är i det närmaste optimalt för konstgjord infiltration.

Övrigt

En fortsatt grustäktsverksamhet är inte förenligt med vare sig miljöbalkens målbestämmelse i 1 kap. 1 §, lokaliseringsregeln i 2 kap. 4 § eller med försiktighetsprincipen. Vattenförsörjning är ett mycket långsiktigt utnyttjande som inte heller förbrukar aktuella grusresurser. Grustäkt är i sammanhanget ett mycket kortsiktigt utnyttjande. I och med att det finns ett påtagligt vattenförsörjningsintresse skall det kortsiktiga grustäktsintresset aldrig kunna konkurrera ut vattenförsörjningsintresset. Det rör sig om en täkt i ett område som ligger inom fastställt vattenskyddsområde, är prioriterat för kommunal vattenförsörjning enligt kommunal översiktsplan, har klassificerats som riksintresse för vattenförsörjningen av länsstyrelsen och SGU och för vilken en särskild policy gäller för skydd av vattenförsörjningsintressena.

Till sitt yttrande har KVRAB som bilaga fogat karta med områden utritade som anses vara lämpliga för konstgjord infiltration.

Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och anfört bl.a. följande.

Nybroåsen är den enda större förekomsten av naturgrus i sydöstra Sverige. Ett långsiktigt arbete för att främja vattenintressena i Nybroåsen inleddes redan under 1980-talet. I ”Grushållningsplan för Kalmar län” 1993 fastslogs att vattenintressena skall gå före grusintressena i Nybroåsen. Länsstyrelsen antog i november 1998 ”Policy för skyddet av Nybroåsen”, som gäller för hela Nybroåsen mellan Nybro och Hagby om det inte klart kan visas att det aktuella området uppenbarligen ligger utanför område av intresse för framtida vattenförsörjning. I policyn anges att inga nya eller förlängda tillstånd till täkttillstånd skall ges. Täktområdet ligger inom ett område som enligt översiktsplanen är utpekat som utbyggnadsområde för vattenförsörjningen. Länsstyrelsen hemställde i augusti 2000 att Nybroåsen i sin helhet skulle förklaras som riksintresse för vattenförsörjningen. Detta gick inte av formella skäl, men visar vilken dignitet länsstyrelsen och kommun anser att vattenintressena i Nybroåsen har. Kalmar kommun har i över 15 års tid prioriterat Nybroåsen för dricksvattenförsörjning, vilket både grusproducenter och betongindustri varit medvetna om. Samhällsbyggnadsnämnden finner inga skäl att ändra sin tidigare bedömning.

FL har valt att inte yttra sig.

AB Nybrogrus har genmält bl.a. följande. Den samlade Nybroåsens värde för vattenförsörjning är väl känt. Det som är av betydelse här är emellertid de egenskaper som just den aktuella platsen besitter. Bolaget har genom omfattande utredningar av ytterst kompetenta sakkunniga visat att området vid Igersdela inte kan anses ha sådan betydelse för vattenskyddsintresset att täkttillstånd bör nekas. Det finns inget som tyder på att den ansökta verksamheten skulle äventyra vattenförsörjningen ens i ett 100-års perspektiv. Översiktsplanens avgränsning av s.k. kärnområden bygger på föråldrat och ofullständigt utredningsmaterial. De av bolaget initierade hydrogeologiska undersökningarna genom professor emeritus GK visar att det är omöjligt att anlägga uttagsbrunnar i det aktuella området. Risken för förorening av grundvattnet genom bolagets verksamhet har noga studerats i den riskanalys som genomförts av docent POJ, Risken bedöms som mycket liten och bör framför allt ställas i relation till alla de övriga risker som omger Nybroåsen. Enligt bolagets sakkunnige GK måste förutsättningarna för konstgjord infiltration bedömas med större realism än vad som framgår av KVRAB:s yttrande. Fysiska förutsättningar och naturvårdshänsyn gör att infiltration enbart kan bli aktuell söder om täkten. Eventuella infiltrationsbassänger för att förstärka vattentäkten i Råsbäck bör, med hänsyn till grundvattnets strömningsriktning, placeras långt åt söder. Sådana lägen bedöms inte påverkas av fortsatt grustäkt enligt ansökan. Bolaget har aldrig satt grustäktsintresset högre än det långsiktiga vattenintresset. Enligt bolagets synsätt är dock förutsättningarna för ett samutnyttjande mycket goda.

Försiktighetsprincipen innebär att man inte skall avvakta fullt bevis för skada eller olägenhet utan att rimliga försiktighetsmått skall vidtas redan när skada är antaglig. Sådana försiktighetsmått ingår i bolagets åtaganden enligt ansökan. Angående policy- och måldokument vill bolaget än en gång understryka att det nu handlar om en konkret bedömning i detta mål. Policydokument som vilar på felaktig grund saknar tyngd i motsvarande grad. Det har inte vidtagits betydelsefulla faktiska åtgärder och prioriteringar avseende vattenintresset.

Till sitt yttrande har bolaget fogat yttrande från professor emeritus Gert Knutsson.

Länsstyrelsen, Kalmar Vatten och Renhållning AB och Samhällsbyggnadsnämnden har i därefter inkomna yttranden vidhållit sin inställning i målet.

DOMSKÄL

Allmänt

Länsstyrelsen har i det överklagade beslutet redogjort för tillämplig lagstiftning. Ändringar i miljöbalken som trädde i kraft den 1 augusti 2005 innebär dock att den tidigare bestämmelsen om täktverksamhet i 12 kap. 2 § numera återfinns i 9 kap. 6 a §.

Miljödomstolen har i förevarande mål först att pröva om det föreligger ett behov av täkten. Därefter skall prövas om den valda platsen är den lämpligaste eller den enda möjliga eller om det är så att en annan eller flera andra platser borde ha valts. Slutligen har miljödomstolen att pröva om den ansökta täktverksamheten är tillåtlig vid en avvägning enligt 9 kap. 6 a § mellan behovet av täkt och befarade skador på miljön samt vid en tillämpning av miljöbalkens hänsynsregler och hushållningsbestämmelser.

Behovet av täkten

Enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken skall behovet av täkten vägas mot befarade skador på djur- och växtliv samt miljön i övrigt. Detta kan innefatta även befarade skador på ett område på så sätt att material tas bort som kan behöva bevaras för framställning av dricksvatten genom filtrering (prop. 1997/98:45, del 2, s. 147). En förutsättning för en sådan avvägning är givetvis att det först kunnat konstateras att det föreligger ett behov av det material som avses utvinnas i täktverksamheten. Länsstyrelser har enligt 3 § förordningen (1998:904) om täkter och anmälan för samråd möjlighet att förelägga den som söker täkttillstånd att inkomma med utredning för att belysa behovet av täkten. Länsstyrelsen har i detta fall i begäran om komplettering den 26 maj 2004 ombett bolaget att inkomma med bl.a. redovisning av mottagare av betongsand under åren 2002 och 2003.

Bolaget har i sin ansökan redogjort för behovet av täkten och även ingett lista på mottagare av betongsand från Igersdelatäkten under år 2002. I ansökan anges att andelen betongballast som är möjlig att framställa med nuvarande teknik uppgår till cirka 70 % och att de restfraktioner som bildas vid tillverkningsprocessen till stor del kan förädlas till specialfraktioner som t.ex. dräneringsgrus, filtersand för vatten- och avloppsanläggningar, markbäddar och golfbanegrus. Vidare anges att man medvetet hushållar med det högkvalitativa materialet och att grövre fraktioner för betong numera tillverkas i bolagets bergtäkter. I listan har angetts mottagare för olika fraktioner, bl.a. fraktionerna 0 - 3 mm och 0 - 4 mm.

Det får numera anses vara ostridigt att materialet från täkten inte kan ersättas med bergkrossmaterial och det får anses vara med rimlig säkerhet visat att det finns ett behov på marknaden av det material som utvinns. Det står därmed klart i målet att det finns ett behov av materialet från Igersdelatäkten.

Alternativa platser

Enligt 2 kap. 4 § andra stycket miljöbalken skall för all verksamhet en sådan plats väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. För att en sökande skall visa att denna lokaliseringsregel uppfylls anges i 6 kap. 7 § 4 p. miljöbalken att en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla bl.a. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga. I miljöbalkens förarbeten anges att en prövningsmyndighet bör avvisa en ansökan om myndigheten anser att redovisning av realistiska alternativa platser inte lämnats trots begäran om komplettering (prop. 1997/98:45, del 2, s. 63).

Miljödomstolen kan konstatera att länsstyrelsen inte har avvisat bolagets ansökan utan har beslutat i sak om tillstånd till täkt och därigenom godkänt miljökonsekvensbeskrivningen med kompletteringar.

Bolaget har bedömt att endast fyndigheter med rätt kvalitet och en sammanlagd uttagbar mängd om minst 1 000 000 m3 utgör egentliga alternativ att jämföra med. I sin sammanställning av alternativa lokaliseringar har bolaget dock medtagit fyndigheter med en mängd upp till 500 000 m3. Bolaget har i sin utökade redovisning av alternativa platser redogjort för en inventering av fyndigheter i Kalmar, Kronobergs och Blekinge län varvid det för över trettio tänkbara platser angetts varför alternativet ifråga bör förkastas.

Bolaget har under lång tid bedrivit täktverksamhet där de i målet aktuella kvaliteterna varit en del av produktionen. Att ändamålet med en verksamhet skall kunna uppnås på en viss plats innebär att alternativ skall jämföras med beaktande av den produktionsmängd som ansökts. Bolagets huvudyrkande i ansökan var 1 700 000 ton sand och grus per år, vilket ungefärligen motsvarar 1 000 000 m3. Mot den bakgrunden bör bolagets redovisning av alternativa platser anses vara godtagbar.

Tillåtlighet enligt 12 kap.miljöbalken m.m.

Vid tillåtlighetsprövningen skall, enligt 12 kap. 2 § miljöbalken, behovet av täkten vägas mot de skador på miljön som kan befaras uppkomma. Som angetts ovan skall det vid denna avvägning tas hänsyn till befarad skada på dricksvattenintressen.

Enligt 2 kap. 3 § första stycket miljöbalken skall en verksamhetsutövare iaktta de begränsningar som behövs för att hindra att verksamheten medför skada eller olägenhet för miljön. Med skador eller olägenheter för miljön avses även misshushållning med naturresurser eller material (prop. 1997/98:45, del 2, s.15). Enligt 2 kap. 3 § andra stycket miljöbalken skall försiktighetsmått vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamheten kan medföra skada eller olägenhet för miljön. Dessa krav på hänsyn gäller enligt 2 kap. 7 § miljöbalken i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning skall, enligt denna bestämmelse, särskilt beaktas nyttan av försiktighetsmått jämför med kostnaderna för dem.

Ett försiktighetsmått kan således innebära att en verksamhet begränsas. Länsstyrelsens beslut innebär att verksamheten kraftigt begränsats i förhållande till ansökan, detta med hänsyn till befarad miljöpåverkan. Den försiktighetsprincip som uttrycks i 2 kap. 3 § andra stycket miljöbalken kommer även till uttryck i 12 kap. 2 § eftersom man enligt denna bestämmelse skall ta hänsyn till inte endast förväntade skador utan även de skador som kan befaras uppkomma. En riskbedömning måste således göras, varvid bedömningarna enligt dessa två bestämmelser sammanfaller. Tillämpningen av bestämmelserna skall ske så att den står i överensstämmelse med vad som anges i miljöbalkens målbestämmelse i 1 kap. 1 § 4 p., d.v.s. så att mark vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas.

I målet är framför allt två risker aktuella; risken för förorening av grundvattnet och därmed den nu använda Råsbäckstäkten samt risken för minskade möjligheter att utnyttja den aktuella delen av åsen för framtida dricksvattenproduktion.

Den ansökta täktverksamheten skulle delvis bedrivas inom yttre skyddsområde enligt föreskrifterna för Råsbäcks vattentäkt (Länsstyrelsen i Kalmar län, den 1 december 1995, 08FS 1995:72). Enligt 9 § föreskrifterna får grus- eller sandtäkt inte ske djupare än till 1 meter över högsta naturliga grundvattenyta. Täktverksamheten avses inte bedrivas på ett sådant djup att den står i strid med vattenskyddsföreskrifterna. Som framgått ovan kan miljöbalkens hänsynsregler ändå innebära hinder för tillåtligheten på grund av föroreningsrisk.

I rapport den 12 februari 2004 har IVL Svenska Miljöinstitutet AB bedömt riskerna vid ett utläckage av 150 liter hydraulolja och 150 liter diesel från täktverksamheten och angett bl.a. följande som sammanfattande bedömning av föroreningsrisken. Teoretiskt skulle en transport av olja till Råsbäcks vattentäkt ta 27,4 år. Hydrauloljan är lågtoxisk. Dess viskositet och ytterst låga vattenlöslighet gör att oljan till största delen läggs fast i gruset. Någon transport med grundvattnet kan i det närmaste uteslutas. Dieseloljan toxicitet är låg. I risk- och sårbarhetsanalys den 30 augusti 2004 av Artesia Grundvattenkonsult anges bl.a. följande. Avbaningen vid grustäktsverksamheten innebär en viss påverkan av den naturliga grundvattenbildningen. Med hänsyn till brytningsområdets begränsade yta i relation till hela Råsbäcksområdets grundvattenbildningsområde torde dock inte någon märkbar vattenkvalitetsförändring kunna orsakas av avbaningen.

Inom en täktverksamhet förvaras normalt sett inte några större mängder oljeprodukter och hanteringen av olja och andra kemikalier regleras vanligen genom villkor. Miljödomstolen anser att det rör sig om små mängder oljeprodukter som kan vara aktuella vid ett utläckage och konstaterar att avståndet till Råsbäcks vattentäkt är stort, cirka 1 600 meter från täktområdets gräns. Miljödomsstolen instämmer i de ovan gjorda bedömningarna och finner att en täktverksamhet inte skulle medföra någon beaktansvärd risk för förorening av Råsbäckstäkten eller för påverkan av grundvattenflödet till denna.

Nybroåsen kan vara aktuell för ytterligare framtida vattenförsörjning i två avseenden; dels för uttag av grundvatten genom vattentäkter (uttagsbrunnar) och dels genom att åsen används för konstgjord infiltration på grund av dess utmärkta egenskaper i detta avseende.

Den kommunala översiktsplanen behandlar den betydelse som Nybroåsen i sin helhet har för vattenförsörjningen utan att ange vilken form av skydd som bör finnas för olika delar. Ett arbete anges dock pågå med att bestämma skyddet för vissa kärnområden. Länsstyrelsens policy för Nybroåsen avser också åsen i sin helhet utan att ange vilka grader av skydd som bör gälla för åsens olika delar.

I skriften ”Grundvattentillgångar i Nybroåsen” har SGU redogjort för grundvattentillgångar och uttagsmöjligheter i åsens olika delar allt efter vad som framkommit genom sammanställningar från arkivmaterial, geodatabaser, kartor samt fältundersökningar. Som resultat och slutsatser har bl.a. följande angetts. Av kartorna och beskrivningen framgår, att Nybroåsen kan delas upp i ett antal delområden. Det är däremot ofta svårt att ange skilda grundvattenmagasin p.g.a. det ovanliga strömningsmönstret tvärs genom åsen. En höjdtröskel vid Igersdela, som ligger ungefär mitt emellan Nybro och Kalmarsund, delar dock upp åsen i varje fall två skilda magasin och två grundvattenförekomster. Flertalet områden har mycket stora grundvattentillgångar, storleksordningen 25 l/s eller mera, med utmärkta eller ovanligt goda uttagsmöjligheter och god vattenbeskaffenhet (Rapporter och meddelanden 118, s. 4).

SGU har delat upp åsen i tio delområden. Fyra områden har bedömts ha mycket stor grundvattentillgång (25 - 125 l/s); Råsbäcksområdet, Fröstorpsområdet, Kulltorpsområdet och Hagbymassivet. Källebäcksområdet och del av Tvärskogsområdet har enligt utredningen stor grundvattentillgång (5 - 25 l/s). Igersdelaområdet, som nu är aktuellt för täktverksamhet, är ett av de områden som anges ha måttlig grundvattentillgång (1 - 5 l/s). Avseende bl.a. Igersdelaområdet anges följande. Utvärderingen av undersökningar på senare år visar att områden som tidigare bedömts vara av ungefär samma höga klass som de andra, har sämre såväl grundvattentillgångar som uttagsmöjligheter. Det gäller dels delar av Källebäcksområdet, som har höga berglägen och moränförekomster i den södra delen (här kallat Igersdelaområdet), dels Tvärskogsområdet (s. 5). Som sammanfattande bedömning av Nybroåsens nuvarande och framtida betydelse för vattenförsörjningen anges bl.a. följande. Slutsatsen blir, att större delen av Nybroåsen har mycket stora eller mycket goda uttagsmöjligheter samt mycket goda förutsättningar för konstgjord grundvattenbildning genom bassänginfiltration. Grundvattnet är därtill av god beskaffenhet. Nybroåsen skulle vid full utbyggnad med bassänginfiltration (vilket förutsätter tillgång på lämpligt ytvatten för infiltrationsändamål) kunna bli av stor betydelse för Sydostregionens framtida vattenförsörjning, f.n. cirka 250 000 människor. Då motsvarande tillgångar och möjligheter saknas i sydöstra Sverige, måste Nybroåsen bedömas vara av riksintresse för vattenförsörjningen. Detta har länsstyrelsen i Kalmar län redan tidigare föreslagit Naturvårdsverket som emellertid, med nuvarande tolkning av miljöbalken, inte ansett sig kunnat bifalla (s. 6).

De utförda undersökningarna visar enligt miljödomstolens mening att det är mindre troligt att just Igersdelaområdet kommer att användas i den framtida vattenförsörjningen för grundvattenuttag, detta jämfört med övriga delar av Nybroåsen. Samtidigt instämmer miljödomstolen i vad KVRAB anfört om att vattenförsörjningsintresset måste ses ur ett mycket lång tidsperspektiv, att det måste beaktas att borttagande av grusmaterial leder till försämrade framtida möjligheter till konstgjord filtration samt att man även måste fästa avseende vid att Nybroåsen i framtiden kan komma att vara bas för dricksvattenproduktion för ett betydligt större antal människor än i dag. I och med att Nybroåsen är unik i sitt slag i sydöstra Sverige och det på mycket lång sikt är oklart hur många människor som kan behöva försörjas med dricksvatten från åsen bör det enligt miljödomstolens mening inte uteslutas att även Igersdelaområdet kan behövas i den framtida vattenförsörjningen genom grundvattenuttag från detta område.

Markförhållandena är sådana att Nybroåsen sett till sin helhet är ett utmärkt område för konstgjord infiltration, detta gäller även Igersdelaområdet. Även i detta avseende är Nybroåsen unik i sydöstra Sverige. Som skäl till varför Igersdelaområdet inte skulle kunna bli aktuellt för konstgjord infiltration har i det sakkunnigyttrande som bolaget fogat till sitt genmäle anförts bl.a. följande. Ett infiltrationsområde nordväst om täkten skulle komma i konflikt med det riksintressanta åsnätet, som planeras bli naturreservat. Åsnätets ytform blir då förstört eller förändrat och tillgängligheten för studiebesök dessutom begränsat eftersom bassängerna måste inhägnas. Infiltration skulle skapa öppna mycket föroreningskänsliga ytor i det befintliga täktområdet. Den vattenförande sektionen är mycket tunn och t.o.m. saknas på vissa ställen. Detta kan innebära svårigheter att lokalisera uttagsbrunnar på lämpligt avstånd. En infiltration i nordväst skulle sannolikt inte kunna tillgodogöras i Råsbäcks vattentäkt. I SGU- rapporten ”Grundvattentillgångar i Nybroåsen” anges att ett tänkbart bassängläge för konstgjord infiltration är i södra delen av Igersdelaområdet.

Vad som har angetts innebär enligt miljödomstolens mening inte att det kan uteslutas att det i framtiden kommer att bedrivas infiltration nordväst om täkten. Igersdelaområdets södra del är en möjlig och lämplig plats för bassänger i framtiden. Även om Igersdelaområdet kan vara ett av de mindre viktiga delområdena av Nybroåsen ur vattenförsörjningssynpunkt kan detta område därför bli användbart för infiltration sett på lång sikt. Igersdelaområdet har alltså ett bevarandevärde för dricksvattenförsörjningen.

Det material som utvinns och avses utvinnas från täkten är av sällsynt art och kan vara relativt svårt att ersätta med material från andra fyndigheter i regionen, i vart fall om man ser till de kvantiteter som nu är aktuella. Det är dock tänkbart att sydostregionens materialbehov kan ersättas genom användandet av flera mindre täkter i regionen. Vidare är det möjligt att transporter sker från andra regioner till sydost, även om det medför kostnadsökningar. Vattenförsörjningsintresset är i detta fall ett intresse av mycket stor vikt och bör därför ges företräde framför behovet av täkten. En sådan avvägning står även i överensstämmelse med försiktighetsprincipen och miljöbalkens målbestämmelser. Med hänsyn till det stora skyddsvärdet som vattenförsörjningsintresset har kan det inte anses vara ett orimligt krav på hänsyn att täktverksamheten begränsas till ett avvecklingstillstånd, som nu gjorts genom länsstyrelsens beslut. Miljödomstolens bedömning innebär att vattenförsörjningsintresset skall ges företräde framför täktintresset även vid en bedömning enligt hushållningsbestämmelsen i 3 kap. 1 § miljöbalken. Överklagandet skall alltså avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (prövningstillstånd krävs)

Överklagande senast den 27 september 2005.

På miljödomstolens vägnar

Jonny Boo Magnus Björkhem

--------------------------

I avgörandet har deltagit rådmannen Jonny Boo, ordförande, och miljörådet Magnus Björkhem samt de sakkunniga ledamöterna Börje Andersson och Anders Kårfeldt. Föredragande har varit beredningsjuristen Henrik Skanert.