MÖD 2007:18

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 16 juni 2006 i mål nr M 30322-04, se bilaga

KLAGANDE

1. U.L.

2. Ö.L.

Ombud för 1 och 2: advokaten U.J.

MOTPARTER

1. L.R.

2. Länsstyrelsen i Stockholms län, Box 22067, 104 22 Stockholm

SAKEN

Föreläggande om stängselgenombrott; nu fråga om talerätt

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Miljööverdomstolen undanröjer miljödomstolens dom.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

U.L. och Ö.L. har yrkat att miljödomstolens dom skall upphävas.

L.R. har bestritt ändring.

Länsstyrelsen har anfört att stenmuren inte utgör ett sådant hinder som avses i 26 kap. 11 § miljöbalken som gör att ett föreläggande om stängselgenombrott kan meddelas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS SKÄL

Sedan länsstyrelsen, på ansökan av F. och A-G.J. m.fl. om stängselgenombrott avseende avspärrning av en väg i gränsen mellan fastigheterna X 1:53 och Vallentuna X 1:8, beslutat att inte bifalla deras begäran överklagade L.R. länsstyrelsens beslut. L.R. åberopade allemansrättsliga grunder, säkerhetsaspekter och estetiska skäl som stöd för sitt överklagande vid miljödomstolen.

Bestämmelsen om stängselgenombrott har överförts från naturvårdslagen (1964:822) till miljöbalken. Bestämmelsens syfte är att tillvarata allmänna intressen och skydda allemansrätten. Praxis enligt naturvårdslagen har varit att en enskild person, som saknar äganderätt eller annan särskild rätt till den fastighet som den aktuella frågan direkt berör men som på allemansrättslig grund vill hävda tillträdesrätt till ett område, inte godtagits som part.

I miljöbalken och dess förarbeten saknas stöd för att en enskild person, som gör gällande endast allmänna intressen, skall ges talerätt. Inte heller i den praxis som utbildats efter miljöbalkens införande har en enskild part givits rätt att överklaga avgöranden under åberopande av allemansrättsliga förhållanden eller andra allmänna intressen (se Miljööverdomstolens beslut den 27 juni 2001 i mål nr M 3550-00, MÖD 2001:29). Miljödomstolen borde därför inte ha godtagit L.R. som klagande i målet utan avvisat hans överklagande. Miljödomstolens dom skall därför undanröjas.

Beslutet får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Per-Anders Broqvist, Rose Thorsén, referent, och Henrik Runeson samt tf. hovrättsassessorn David Törngren. Enhälligt.

_________________________________

BILAGA

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

L.R.

MOTPARTER

1. U.L.

2. Ö.L.

3. Länsstyrelsen i Stockholms län

Box 22067

104 22 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 8 september 2004, dnr 528-2003-50227, 0115, se domsbilaga 1

SAKEN

Stängselgenombrott på fastigheten X 1:53 i Vallentuna kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen förelägger var och en av U.L. och Ö.L. att vid ett vite om 10 000 kr för var och en av dem senast den 16 september 2006 ha borttagit den av stenar och block bestående murliknade konstruktion som har uppförts i gränsen mellan fastigheterna X 1:53 och XX 1:8 och där spärrar av vägen.

_____________

YRKANDEN M.M.

L.R. har överklagat länsstyrelsens beslut och i yrkat första hand att beslutet skall ändras på så sätt att ägaren till fastigheten X 1:53 skall åläggas att avlägsna den stenblockssamling som lagts tvärs över den aktuella vägen. I andra hand har han yrkat att ”stenmuren” skall flyttas och/eller öppnas så att gående, rullstolsbundna, cyklister och ridande åter kan få fri passage på vägen. I tredje hand har han yrkat, ifall beslutet inte ändras enligt vad han yrkat i första eller andra hand, att hans överklagande skall ses som en ny ansökan om att vidta åtgärder beträffande muren.

Till stöd för sin talan har han anfört bl.a. följande. Den av hans grannar nyligen ditlagda stenmuren fyller samma funktion som ett stängsel eller dike genom att den hindrar allmänheten att passera på vägen. Detta är också det uppenbara syftet med att anlägga muren med hänsyn till dess längd, höjd och placering. - Länsstyrelsen har gjort gällande att en person med normal fysik kan passera muren. Visserligen är det självklart möjligt för en vuxen till fots färdande person med god fysik och rätt klädsel att under rätt väderförhållanden ta sig över muren. Dock gäller allemansrätten alla människor: vuxna, barn och rörelsehindrade i alla åldrar. - Redan nu har det förekommit att människor gjort sig illa vid försök att ta sig över muren. I området finns även rörelsehindrade som hindras av muren. Dessutom måste även personer med barnvagn samt cyklister ha möjlighet att ta sig fram på vägen. Dessa personer hindras nu mycket effektivt från att ta sig fram. - När muren skulle anläggas tillfrågades varken han eller den person som för tillfället bodde på hans fastighet av grannarna. Detta trots att muren ligger precis intill hans fastighetsgräns och är tämligen hög. - En transformator är uppsatt vid den aktuella fastighetsgränsen. Denna transformator är sedan muren kom dit omringad av stenblock och därför inte längre åtkomlig för reparationer etc. Vidare hindrar stenmuren räddningsfordon att passera i händelse av skogsbrand eller brand i bostadshus.

U.L. och Ö.L. har bestritt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande. En större lantmäteriförrättning har genomförts avseende vägarna runt fastigheten X 1:53. L. R. har träffat överenskommelser i förrättningen och undertecknat överenskommelserna. Förrättningen vann laga kraft den 31 januari 2001. - Statsbidrag har aldrig utgått för den ur vägsamfälligheten borttagna vägen. Genom en nyanlagd väg underlättas allmänhetens tillträde till X 1:53 utefter hela den västliga gränsen.

L.R. har vidhållit sitt överklagande.

DOMSKÄL

Enligt 16 kap. 12 § miljöbalken får överklagbara domar eller beslut överklagas av den som domen eller beslutet angår om avgörandet har gått honom eller henne emot.

Av handlingarna i målet framgår att placeringen av den aktuella ”stenmuren” medför att de flesta som vill ta sig förbi muren för att nyttja den nu avstängda vägen kommer att befinna sig inom hemfridszonen för bostadshuset på L.R.s fastighet X X 1:8. L.R. får därmed anses berörd av länsstyrelsens beslut på sådant sätt att han har rätt att överklaga detta.

Enligt 26 kap. 11 § första stycket miljöbalken får en tillsynsmyndighet förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten. Enligt andra stycket samma paragraf får, om det är uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten från området, föreläggande meddelas om att ta bort det.

Bestämmelsen om s.k. stängselgenombrott har överförts till miljöbalken från 17 § naturvårdslagen (1964:822) och motsvarande bestämmelser fanns dessförinnan såvitt avser strandskyddsområden i 2 § strandlagen (1952:382). Avsikten med regleringen är att allmänheten inte skall hindras från att komma till ett område som är av betydelse för friluftslivet. I samtliga stadganden har ordet stängsel använts. Miljödomstolen anser att en stenmur kan hindra tillgängligheten till ett område liksom övriga stängsel och att det i och för sig är möjligt att med stöd av 26 kap. 11 § miljöbalken meddela föreläggande om stängselgenombrott även för stenmurar (jfr. Miljööverdomstolens avgörande den 22 mars 2005, mål nr M 7689-04). Miljödomstolen har då att ta ställning till om det föreligger skäl att förordna om borttagande alternativt stängselgenombrott av den aktuella stenmuren.

Avsikten med paragrafen är att bereda allmänheten tillträde till mark där den har rätt att gå och vistas fritt. I princip kan en markägare inte begränsa allemansrätten genom att sätta upp stängsel. - För en tillämpning av första stycket förutsätts till en början att området som allmänheten avstängts från skall ha betydelse för friluftslivet - främst väl badstränder men även andra attraktiva områden i naturen. Om stängslet finns på själva området eller i dess närhet är likgiltigt. Vidare fordras att allmänheten skall ha rätt att färdas fritt på den mark som stängslet avspärrar. Att en väg eller stig löper över tomtmark eller trädgård lär inte hindra ägaren från att spärra av den, knappast heller vägar som går genom egentlig park. Däremot är stängselgenombrott möjligt beträffande vägar och stigar över odlad mark som leder till något område där allmänheten får uppehålla sig utan risk för skada på marken. - När det är uppenbart att stängslet ordnats med det enda syftet att utestänga allmänheten från ett attraktivt område, kan stängselhållaren enligt andra stycket föreläggas att ta bort stängslet. Det skall alltså vara klarlagt att stängslet inte fyller något som helst legitimt behov (se Bengtsson m.fl. Miljöbalken, en kommentar, del II, s 26:25 ff).

Av handlingarna i målet framgår att avståndet mellan stenmuren och bostadshuset på fastigheten X 1:53 är minst 200 meter, vilket medför att stenmuren klart ligger utanför hemfridszonen för detta bostadshus. Det får även anses framgå att området är av betydelse för friluftslivet. I målet har inte framkommit något som föranleder bedömningen att allmänheten inte skulle ha rätt att färdas fritt på den väg som muren stänger av. Vidare finner miljödomstolen att det får anses uppenbart att muren tillkommit enbart för att utestänga allmänheten från området. U.L. och Ö.L. skall därför föreläggas att ta bort den aktuella stenmuren. Föreläggandet bör förenas med vite.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha inkommit till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 7 juli 2006. Prövningstillstånd krävs.

Bjarne Karlsson Jan-Olof Arvidsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Bjarne Karlsson, ordförande, och miljörådet Jan-Olof Arvidsson. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Åkerlund.