MÖD 2007:43

Tillstånd att uppföra tre bostadshus inom område med landskapsbildsskydd ----- Tre bostadshus ansågs inte påtagligt förändra landskapsbilden då sluttningen ovanför fastigheten redan var hårt exploaterad. Även i övrigt hade stora förändringar skett i landskapsbilden sedan landskapsbildsskyddet beslutades år 1970. Tillstånd att uppföra tre bostadshus bifölls.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Östersunds tingsrätts, miljödomstolen, dom den 6 november 2006 i mål nr M 1765-06, se bilaga

KLAGANDE

G.L.

Ombud: Jurist M.E.K.

MOTPART

Länsstyrelsen i Jämtlands län, 831 86 Östersund

SAKEN

Tillstånd att uppföra tre bostadshus inom område med landskapsbildsskydd

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut den 14 augusti 2006, dnr. 404-4440-06, bifaller Miljööverdomstolen G.L ansökan om tillstånd att inom område för landskapsbildsskydd uppföra tre bostadshus på fastigheten X-X 1:6 i Åre kommun.

___________________

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

G.L. har yrkat att Miljööverdomstolen ska i första hand bifalla hennes ansökan om tillstånd och i andra hand återförvisa målet till länsstyrelsen för förnyad handläggning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har hållit syn och förhandling i målet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

G.L.

Den 23 juli 1984 upphävde länsstyrelsen delar av förordnandet om skydd för landskapsbilden från 1970. Det framgår av beslutet att man ansåg att landskapsbildsskyddet var viktigt inför den planerade stora utbyggnaden i Åre. Länsstyrelsen ansåg dock, trots detta, att förordnandet kunde tas bort eftersom andra skyddsformer hade trätt in. - Den omfattande nybyggnation som skett utmed den väg som går upp till Åre Björnenområdet innebär att den landskapsbild som fanns år 1970 inte längre existerar, detta kan lätt iakttas. Byggnationer finns redan på berget, både nedanför och ovanför det aktuella området, och dessa har betydligt större bostadsyta än de av henne sökta byggnaderna. Området kan inte ses från Europaväg 14. I praktiken kan området endast ses från den väg som leder upp till Åre Björnen området och som dels kantas av en mängd större byggnader och dels leder upp till det större byggnadsområdet som ligger ovanför.

Miljödomstolen har felaktigt angivit att syftet med förordnandet om skydd för landskapsbilden är att bevara en skogsridå som inramar jordbrukslandskapet. Skrivningen är i själva verket från kommunens översiktsplan, antagen 1989. Oavsett var skrivningen kommer ifrån så har landskapsbilden på den nedre delen av berget vuxit igen av sly. Det finns inte någon som brukar området eller aktivt sköter skogen. Träden är inte skyddade utan G.L. kan utan att söka tillstånd fälla samtliga träd på fastigheten. Förordnandet gäller även på andra sidan Åresjön men trots detta har det inte ansetts föreligga omfattande förändringar av landskapsbilden när kalhuggning skett. G.L. gör gällande att länsstyrelsen har fattat sina beslut godtyckligt. Länsstyrelsen har beviljat andra tillstånd till nybyggnation i området (XX 1:140 och 1:241).

Länsstyrelsen i Jämtlands län

Nybyggnation inom det aktuella området utgör en total exploatering av obebyggd mark och innebär att landskapsbilden kan antas ta skada. Klaganden har angett att två personer erhållit dispens från landskapsbildsskyddet, dnr 404-10217-03 och dnr 404-9234-02. I det ena fallet rörde det sig om en verkstad som skulle byggas på en redan bebyggd fastighet och i det andra fallet rörde det sig om en enda byggnad. Det båda fallen kan inte jämföras med nu aktuell åtgärd. I flertalet ärenden inom området har tillstånd nekats.

REMISSYTTRANDE I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Åre kommun

Björnänge är idag utsatt för ett mycket kraftigt bebyggelsetryck på grund av Åres expansion som turist- och skidort. Kommunstyrelsen har beslutat om att ta fram en ny fördjupad översiktsplan för hela Åredalen vilket, på grund av hög arbetsbelastning i nämnden, kommer att ta några år. Förordnandet om landskapsbildsskydd från 1970 skall då diskuteras. Landskapbilden är idag en annan än den var på 70-talet. Mycket har vuxit igen. I arbetet med den nya översiktsplanen kommer möjligheten att uppföra ny bebyggelse att studeras.

Nämnden tillstyrker G.L:s ansökan om tillstånd.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

I beslut den 14 december 1970 förordnade Länsstyrelsen i Jämtlands län med stöd av 19 § naturvårdslagen (1964:822), i dess lydelse före den 1 januari 1975, om förbud till skydd för landskapsbilden att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad, dra lift, röja skidnedfarter samt bygga vägar. Den 23 juli 1984 beslutade länsstyrelsen på ansökan från Åre kommun att upphäva förordnandet rörande vissa angivna områden eftersom andra skyddsformer trätt in. Delar av Björnänge omfattas därför inte längre av föreskrifterna till skydd för landskapsbilden. Av beslutet framgår att kommunen ansåg att de områdesplaner som upprättats samt kommunöversiktens riktlinjer gjort förordnandet om landskapsbildsskydd överflödigt. Miljö-, bygg- och räddningsnämnden i Åre kommun har upplyst om att kommunen har beslutat att ta fram en ny fördjupad översiktsplan för hela Åredalen och att möjligheten att uppföra byggnader på den nu aktuella platsen kommer att studeras.

Föreskrifterna till skydd för landskapsbilden meddelade genom länsstyrelsens beslut den 14 december 1970 gäller sålunda alltjämt för det nu aktuella området. Enligt föreskrifterna gäller tillståndsplikt för bl.a. nybyggnation. Av föreskrifterna framgår inte det närmare syftet med skyddet.

Fastigheten X-X 1:6 ligger längs vägen upp mot Björnenområdet i Åre kommun. Vid synen har kunnat iakttas att de planerade byggnaderna kommer att ligga i ett parti bestående av blandskog. På sätt som ovan beskrivits gäller inte längre skyddet för landskapsbilden på bergets övre delar. Bergets sluttning, ovanför fastigheten, är numera hårt exploaterad och ett stort hotell är under uppbyggnad på toppen av berget. De delar av berget som inte har bebyggts har i stor omfattning växt igen. Den övergång mellan en skogsridå och ett jordbrukslandskap, som anges som skyddsvärd att bevara i 1989 års översiktsplan, är inte längre framträdande. Stora förändringar av landskapsbilden har sålunda skett sedan 1970-talet. Sammantaget leder de iakttagelser som Miljööverdomstolen gjort vid synen till bedömningen att de planerade byggnaderna inte påtagligt skulle förändra landskapsbilden.

Med hänsyn till det anförda kan ett uppförande av de planerade bostadshusen på de angivna platserna inte anses innebära en sådan påverkan på landskapsbilden att det finns skäl att avslå G.L:s ansökan. Underinstansernas avgöranden skall därför upphävas och tillstånd meddelas i enlighet med ansökan.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Karin Kussak, referent, samt f.d. hovrättsrådet Arne Kardell. Enhälligt.

______________________________

BILAGA

ÖSTERSUNDS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

PARTER

Klagande

G.L.

Ombud: Juristen M.E.K.

Motpart

Länsstyrelsen i Jämtlands län

831 86 Östersund

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Jämtlands län beslut den 14 augusti 2006 i ärende nr 404-4440-06, se bilaga 1.

SAKEN

Fråga om dispens från förordnande till skydd för landskapsbilden inom X X 1:6

____________

DOMSLUT

Miljödomstolen lämnar överklagandet utan bifall

_____________

YRKANDEN M.M.

G.L. har yrkat att miljödomstolen i första hand, med ändring av länsstyrelsens beslut, lämnar tillstånd till sökt nybyggnation och i andra hand att målet återförvisas till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN

G.L. har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. Det aktuella förordnandet härstammar från 1970 och är idag otidsenligt. Planerad nybyggnation hindrar inte eller påverkar inte turism och friluftsliv negativt. Byggnationen strider inte mot gällande översiktsplan och området består mestadels av sly och inte en skogsridå. Väg finns redan till platsen för den planerade bebyggelsen. Ingen påverkan kommer att ske på odlad fjällbygd och ingen negativ inverkan kommer att ske på landskapsbilden. Länsarkitekt H.W. borde inte ha deltagit i länsstyrelsens beslut p.g.a. jäv, då han känner Åre kommuns handläggare, B.R.

Länsstyrelsen har i yttrande anfört i huvudsak följande. Förordnanden meddelade med stöd av 19 § naturvårdslagen gäller enligt övergångsbestämmelserna till miljöbalken som om de vore meddelade med stöd av denna. Skyddet för landskapsbilden innebär bl.a. att nybyggnation inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd och att nybyggnation antas kunna skada landskapsbilden inom det nu aktuella området. Den planerade bebyggelsen strider mot syftet med skyddet varför dispens ej kan medges. Varje byggnation som uppförs i området inverkar på landskapsbilden. Länsstyrelsens beslut är enhälligt mellan föredraganden, beslutanden och deltagande juristen. Länsstyrelsen kan inte finna att myndighetens handläggning i ärendet skulle vara behäftad med jäv.

G. L. har i bemötande anfört i huvudsak följande. Landskapsbildsskyddet som härstammar från 1968 och 1970 omfattade mycket stora delar av Åre kommun varför syftet inte var att specifikt skydda det nu aktuella området. I juli 1984 togs skyddet bort på en omfattande del av området då det ansågs att kommunens egen planering var tillräcklig och att kommunen själv kunde göra relevanta bedömningar. Den visuella upplevelsen av området kommer knappast att påverkas av den planerade bebyggelsen då den i stort sett inte kommer att synas på håll samtidigt som bilden kommer att domineras av bebyggelsen i området ovanför. Även nedanför den aktuella platsen förekommer ny bebyggelse samt att det har planerats ytterligare sådan. Det finns redan en väg ovanför de planerade tomterna varför en mindre tillfartsväg nedanför dessa inte kan ses som ett främmande inslag i miljön.

DOMSKÄL

Miljödomstolen har i detta mål att pröva dels framställd jävsinvändning, dels frågan om dispens från förordnandet till skydd för landskapsbilden.

Jävsinvändning

Enligt generalklausulen i 11 § 1 st. 5 p. förvaltningslagen är den som skall handlägga ett ärende jävig ”om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Som exempel på jäv enligt denna bestämmelse har i doktrin (Trygve Hellners och Bo Malmqvist, ”Nya förvaltningslagen med kommentarer”, femte upplagan, s. 117 f.) angivits den situationen att den handläggande myndighetspersonen är uppenbart vän eller ovän med den som är part eller annan intressent. Miljödomstolen finner att stadsarkitekten i Åre kommun inte kan anses vara intressent i den mening att dennes påstådda bekantskap med i länsstyrelsens beslut deltagande länsarkitekten skulle medföra att denne varit jävig. Miljödomstolen noterar även att länsstyrelsens beslut fattats enhälligt av tre personer. Framställd jävsinvändning skall av anförda skäl lämnas utan bifall.

Landskapsbildsskydd

Länsstyrelsen i Jämtlands län förordnade den 14 december 1970 med stöd av 19 § naturvårdslagen (1964:822), i dess lydelse före den 1 januari 1975, om landskapsbildsskydd för nu ifrågavarande område. Skyddet innebär bl.a. att nybyggnation inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd. I 9 § lagen om införande av miljöbalken stadgas bl.a. att beslut som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande om att skydda ett område fortfarande gäller. Sådana beslut skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken. Av motiven till nämnda bestämmelse (prop. 1997/98:45 del 2 s. 386 f) framgår bl.a. att denna även gäller skyddsformer enligt upphävd lagstiftning, i den mån detta skydd fortfarande fanns vid miljöbalkens ikraftträdande och att en skyddsform som fortfarande har stor betydelse är förordnanden till skydd för landskapsbilden enligt 19 § naturvårdslagen i dess lydelse före den 1 januari 1975. Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till 1974 års ändringar i den lagen gäller i fråga om förordnanden som har meddelats enligt 19 §, i dess tidigare lydelse, äldre bestämmelser intill dess länsstyrelsen förordnar annat. Mot bakgrund härav konstaterar miljödomstolen att länsstyrelsens förordnande av den 14 december 1970 alltjämt gäller vilket innebär att nybyggnation antas kunna skada landskapsbilden inom det aktuella området och därför inte får utföras utan länsstyrelsens tillstånd.

Miljödomstolen, som på begäran av klaganden hållit syn på den aktuella platsen inom fastigheten X X 1:6, har kunnat konstatera följande. Det område, där tre enbostadshus planeras ligger i en delvis brant sluttning nedanför en mindre grusväg, som leder till ett nyuppfört, större enbostadshus i två våningar inom angränsande fastighet. Området är i huvudsak bevuxet med blandskog. Ansökan gäller tillstånd att på aktuellt område uppföra tre bostadshus i rad med tillhörande tomter om vardera ca 1 300 m2. Enligt klaganden avses det största huset bli i ett plan om ca 100 m2.

Miljödomstolen finner att den planerade nybyggnationen sannolikt inte kommer att uppfattas som ett främmande inslag i miljön men att den ändå innebär en sådan förändring av landskapsbilden att den strider mot syftet med skyddsförordnandet från 1970 att ”bevara en skogsridå som inramar jordbrukslandskapet”. Nämnda syfte måste alltjämt anses gälla även om landskapet omformats genom dels nytillkommen grupphusbebyggelse, dels det faktum att skogen ej längre aktivt sköts och dels att de öppna jordbruksmarkerna inte brukas och därför övergått till ängsmark, som riskerar att på sikt växa igen. På grund härav delar miljödomstolen länsstyrelsens slutsats att tillstånd till uppförande av de aktuella bostadshusen inom fastigheten inte kan beviljas. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se överklagandehänvisning.

Överklagande skall ges in till Östersunds tingsrätt, miljödomstolen, senast den 27 november 2006 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

På miljödomstolens vägnar

Håkan Asklund

__________

I domstolens avgörande (enhälligt) har deltagit rådmannen Håkan Asklund och miljörådet Ove Eriksson. Föredragande har varit beredningsjuristen Johan Stenberg.