MÖD 2007:45

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Umeå tingsrätts, miljödomstolen, dom den 1 november 2006 i mål nr M 52-00, se bilaga A

KLAGANDE

1. D.E.

2. H.A.

3. A-L.L.

4. H.K.

5. M.H.

6. Å.H.

7. J.S.

8. L.N.

9. J.E.

10. B.E.

11. S.L.

12. A.A.

13. G.E.

14. A.F.

15. P-O.H.

16. L.K.

17. B.L.

18. T.L.

19. E.N.

20. L.N.

21. B.P.

22. E.P.

23. R.S.

24. E.Ö.

25. L.A.

26. H.W.

27. Jokkmokks Sockenallmänning, Klockarplatsen 1, 962 32 Jokkmokk Ställföreträdare S.E.

28. Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförening, Klockarplatsen 1, 962 32 Jokkmokk

Ställföreträdare: S.E.

Ombud för 1-28: advokaten N.R.

MOTPART

Vattenfall Aktiebolag, 556036-2138, 162 87 Stockholm

Ombud: jur. kand. E.A.

SAKEN

Uppskjutna skadefrågor inom Letsi skadeområde; skadeersättning till sakägare i Mattisudden för inverkan på vintervägar, färjetrafik, båtfart och annan samfärdsel

__________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

1. Miljööverdomstolen avvisar Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförenings överklagande.

2. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut på så sätt att punkten 1 i domslutet ska ha följande lydelse.

Vattenfall Aktiebolag förpliktas att för all framtid svara för underhåll och förnyelse av bron över Lilla Luleälven vid Mattisudden i dess helhet, innefattande bl.a. vägbanan och broräcken.

3. Vattenfall Aktiebolag ska ersätta N.R:s huvudmän, utom Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförening, för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen med 18 750 kr avseende ombudsarvode jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

D.E. och medparter (N.R:s huvudmän) har yrkat fullt bifall till sitt förstahandsyrkande i miljödomstolen innebärande att Vattenfall Aktiebolag (Vattenfall) ska svara för underhållet av alla brodelar, inklusive broräcke och vägbana.

Vattenfall har i första hand yrkat att överklagandena ska avvisas och i andra hand bestritt ändring.

N.R:s huvudmän har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Miljööverdomstolen.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat i huvudsak samma omständigheter som vid miljödomstolen. De har tillagt följande.

N.R:s huvudmän

Slitbanan och broräckena ingår i en gemensamhetsanläggning som förvaltas av Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförening. Detta hindrar inte att Vattenfall nu kan åläggas underhållsskyldighet av dessa. Någon inskränkning i miljödomstolens behörighet att pröva frågan har inte förelegat.

Vattenfall

Vattenfall ansvarar för underhåll och förnyelse av bron i enlighet med vad som följer av ägaransvaret enligt 11 kap. 17 § miljöbalken. Vattenfall ansvarar inte för det underhåll av brons vägbana och längsgående räcken som åvilar Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförening. Klagandenas talan synes avse ändring av ett laga kraftvunnet anläggningsbeslut av fastighetsbildningsmyndigheten. Vattenfall delar miljödomstolens uppfattning att domstolen inte är behörig att ompröva fastighetsbildningsmyndighetens beslut. Klagandenas yrkande kan inte prövas i detta mål och bör därför i första hand avvisas. - Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförening har dessutom inte partställning i detta mål.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Överklagandet av Lilla Luleälvsvägarnas samfällighetsförening

Målet rör prövning av frågan om skadeersättning till sakägare inom Mattisudden. Samfällighetsföreningen har inte tidigare framställt anspråk som sakägare och kan i Miljööverdomstolen inte anses ha framställt ett yrkande för egen del. Samfällighetsföreningens överklagande ska därför avvisas.

Frågan om skadeersättning till N.R:s övriga huvudmän

Den fråga som målet numera rör är om Vattenfalls underhållsskyldighet även ska omfatta underhåll av vägbanan och räcken. Att underhåll av dessa anläggningsdelar, enligt beslutet om gemensamhetsanläggning, åligger samfällighetsföreningen utgör inte hinder för prövning av frågan i Miljööverdomstolen. Vattenfalls avvisningsyrkande ska därför inte bifallas.

Som miljödomstolen redovisat uppfördes bron vid Mattisudden för att sakägarna skulle kunna ta sig över älven eftersom vinterväg och färja till följd av vattenregleringen inte längre var tillgängliga. För att denna kompensationsåtgärd ska anses vara tillräcklig måste, enligt Miljööverdomstolen, bron vidmakthållas i fullgott skick. I det ligger att bron ska vara farbar och säker. Underhåll av vägbanan och räcken bör därför skäligen omfattas av Vattenfalls underhållsskyldighet. Att vägbanan och räckena ingår i gemensamhetsanläggningen som förvaltas av samfällighetsföreningen förändrar inte den bedömningen.

Överklagandet ska alltså bifallas på sätt som framgår av domslutet.

Vid denna utgång är N.R:s huvudmäns, med undantag för Lilla Luleälvens samfällighetsförening, yrkande om ersättning för rättegångskostnader medgivet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 2007-12-27

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, fastighetsrådet Anders Dahlsjö, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Karin Kussak, referent, och tf. hovrättsassessorn David Törngren. Enhälligt.

Föredragande har varit Agneta Ödegaard Herlin.

____________________________________

BILAGA A

UMEÅ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

SÖKANDE

Vattenfall Aktiebolag, 556036-2138, 162 87 Stockholm

Ombud: Jur kand EA

MOTPARTER

Sakägare som berörs av den i målet aktuella vattenverksamheten

SAKEN

Slutlig prövning av uppskjutna skadefrågor inom Letsi skadeområde; nu fråga om skadeersättning till sakägare i Mattisudden för inverkan på vintervägar, färjetrafik, båtfart och annan samfärdsel

_____________

DOMSLUT

1. Vattenfall Aktiebolag förpliktas att för all framtid svara för underhåll och förnyelse av bron över Lilla Luleälven vid Mattisudden.

2. Vattenfall Aktiebolag skall ersätta sakägarnas rättegångskostnader med

- trettontusensjuhundrafemtio (13 750) kr, varav 2 750 kr utgör mervärdesskatt, avseende arvode till tidigare ombudet advokaten BE för arbete i Miljööverdomstolen och

- fyrtiotusensjuhundrafemtio (40 750) kr, varav 8 150 kr utgör mervärdesskatt, avseende arvode till advokaten NR för arbete i miljödomstolen.

På rättegångskostnaderna utgår ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

_____________

BAKGRUND

På 1960-talet byggde nuvarande Vattenfall Aktiebolag (Vattenfall) Letsi kraftstation i Lilla Luleälven. Regleringen av skadefrågorna sköts på framtiden till dess att skadorna bättre kunde överblickas.

På förslag av sakägarna byggde Vattenfall år 1987 som skadeförebyggande åtgärd en bro vid Mattisudden för att möjliggöra överfart över älven vilket tidigare skett med vinterväg och båt. Sedan fastighetsbildningsmyndigheten beslutat att bron med tillfartsvägar skulle ingå i en befintlig gemensamhetsanläggning (Mattisudden ga:4) beslutade fastighetsbildningsmyndigheten den 31 oktober 1988 om utökning av anläggningen och ändring av andelstalen. Som framgår av beslutet innebar det att vägintressenterna svarade för underhåll av brons vägbana och de längsgående delarna av brons räcken, medan brons ägare (Vattenfall och/eller Jokkmokks kommun) hade ansvaret för bron.

Sedan Vattenfall redovisat återstående uppskjutna skadefrågor lämnade dåvarande vattendomstolen i dom den 20 november 1997 (domslutet, p.6) sakägarnas yrkande att slutreglering skulle ske på så sätt att Vattenfall förpliktades att för all framtid ansvara för brons underhåll och förnyelse utan bifall. Miljööverdomstolen undanröjde i beslut den 18 februari 2000, såvitt nu är ifråga, punkten 6 i vattendomstolens dom och återförvisade frågan till miljödomstolen (som ersatt vattendomstolen) för fortsatt behandling av frågan om skadeersättning till sakägare i Mattisudden för inverkan på vintervägar, färjetrafik, båtfart och annan samfärdsel.

Miljödomstolen har i dom den 16 februari 2004, mål M 89-02, på ansökan av Vattenfall lagligförklarat bron över Lilla Luleälven vid Mattisudden.

Målet har avgjorts utan huvudförhandling.

YRKANDEN M.M.

Sakägarna har, såsom de slutligen bestämt sin talan, yrkat att miljödomstolen skall förplikta Vattenfall att, som ersättning för de tillståndsgivna företagens inverkan på vintervägar m.m., för all framtid svara för underhåll och förnyelse av bron över Lilla Luleälven vid Mattisudden, på så sätt att bl.a. brons bärighet vidmakthålls. Sakägarna har yrkat, i första hand att underhållet skall innefatta alla brodelar inklusive tillfartsbankarna och i andra hand att underhållsskyldigheten begränsas på det sättet att den inte skall innefatta underhållet rörande slitbana och de längsgående delarna av räckena som enligt förrättningsbeslutet åvilar gemensamhetsanläggningen.

Vattenfall har, såsom talan slutligen bestämts, medgett att ansvara för underhåll och förnyelse av bron i den utsträckning som följer av ett ägaransvar enligt 11 kap. 17 § miljöbalken. Vattenfall har bestritt att det underhåll som anges i beslutet om gemensamhetsanläggning skall ingå i bolagets åtagande.

Sakägarna har yrkat ersättning för rättegångskostnader, dels tidigare i Miljööverdomstolen, och dels i miljödomstolen enligt kostnadsräkningar 2002-12-16, aktbil.24 (kvarstående belopp 16 100 kr jämte moms) och 2006-08-16, aktbil.37 (16 500 kr jämte moms). Vattenfall har medgett att utge yrkad ersättning.

PARTERNAS TALAN

Till stöd för sin talan har sakägarna anfört i huvudsak följande. En föreskrift om att ägaransvaret enligt 11 kap. 17 § miljöbalken skall gälla är inte tillräckligt för att garantera att bron alltid kommer att finnas kvar och kompensera för skadorna av uppförandet av Letsi kraftstation. Ansvaret enligt nämnda lagrum innefattar endast skyldighet att tillse att bron inte medför skada för sakägarna genom ändringar av vattenförhållandena. En komplettering av ansvaret måste därför ske genom att det t ex anges att underhålls- och förnyelsearbetet skall resultera i att bron bär, att bron går att trafikera i övrigt samt att bron aldrig rivs. Att Vattenfall må ha haft höga kostnader för att uppföra bron och annat saknar betydelse i sammanhanget.

Vattenfall har till stöd för sitt bestridande anfört i huvudsak följande. Mot bakgrund av att Vattenfall redan åtagit sig ägaransvar och därmed svarar för underhållet enligt 11 kap. 17 § miljöbalken, saknas det skäl att i dom särskilt föreskriva om detta. Genom detta åtagande är skadefrågorna slutligt reglerade och sakägarna mer än tillräckligt kompenserade. Vattenfall har bidragit till finansieringen av bron med mer än vad sakägarnas fastigheter är taxerade till. Dessutom har Vattenfall förbättrat vägar i området till nytta för sakägarna.

DOMSKÄL

I målet är numera ostridigt att Vattenfall såsom slutlig skadeersättning på grund av anläggandet av Letsi kraftstation skall åta sig ansvar för att underhålla och förnya bron över Lilla Luleälven vid Mattisudden. Frågan är vilken omfattning åtagandet skall ha.

Ansvaret enligt 11 kap. 17 § miljöbalken innebär en skyldighet att underhålla en vattenanläggning så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Enligt kommentaren till miljöbalken (Bertil Bengtsson m fl s 11:45) innefattar underhållsskyldigheten bl.a. att utföra löpande reparationer och att bygga om en anläggning som har tjänat ut.

Enligt miljödomstolens mening innefattar visserligen 11 kap. 17 § miljöbalken ett ansvar som inte ligger långt ifrån det sakägarna eftersträvar. Nämnda lagrum rör dock ansvaret för en vattenanläggning och därmed i första hand vad denna kan få för konsekvenser för vattenförhållandena i området. Därför är det enligt miljödomstolens mening inte lämpligt att hänga upp reglerandet av en ersättningsskyldighet på bestämmelsen.

Syftet med den slutliga skaderegleringen är att kompensera sakägarna för skador till följd av inrättandet av Letsi kraftstation. Vattenfall har medgett att låta kompensationen bestå i en av bolaget delvis finansierad bro men, såsom det får förstås, ansett att det mot bakgrund av bolagets redan nedlagda resurser på bron och vägar i området inte är skäligt att avkräva bolaget ett underhålls- och förnyelseansvar utöver det som följer av 11 kap. 17 § miljöbalken.

Eftersom Vattenfall medgett formen för kompensationen - visst underhåll av redan uppförd bro - saknar enligt miljödomstolens mening frågan om Vattenfalls tidigare nedlagda resurser på bron eller annat betydelse för bedömningen av skäligheten av kompensationen. Den skälighetsbedömning miljödomstolen har att göra är endast den vilken grad av underhåll av bron som skäligen kan krävas av Vattenfall för att sakägarna skall anses tillräckligt kompenserade för skadorna till följd av anläggandet av kraftstationen. Denna bedömning måste naturligtvis ske mot bakgrund av syftet med uppförandet av bron.

Syftet med uppförandet av bron var att sakägarna skulle kunna ta sig över älven då tidigare transportmedel i form av vinterväg eller färja till följd av vattenregleringen inte var tillgängliga. Om omfattningen av Vattenfalls åtagande innebar att detta syfte inte uppfylldes skulle kompensationen helt sakna värde för sakägarna. För att kompensationen skall kunna anses skälig måste därför underhålls- och förnyelseansvaret innefatta upprätthållande av bron som ett för sakägarna fullgott medel att ta sig över älven. För detta krävs att ansvaret omfattar bl.a. att bron skall kunna bära fordon och att den i övrigt skall vara farbar och säker. Dessutom ingår i ansvaret att bron inte rivs.

Att som sakägarna yrkat förordna att underhållsskyldigheten även skall omfatta underhåll av vägbana och längsgående räcken, vilket ingår i beslutet om gemensamhetsanläggning, låter sig dock inte göras då miljödomstolen inte är behörig att ompröva ett sådant beslut. Vattenfalls underhålls- och förnyelseansvar skall därför omfatta de åtgärder som beskrivits i stycket ovan, med undantag för det ansvar som sakägarna har på grund av beslutet om gemensamhetsanläggning. Enligt miljödomstolens mening saknas anledning att annat än domskälsvis definiera detta ansvar.

På grund av sitt medgivande skall Vattenfall förpliktas att ersätta sakägarna med yrkade belopp för rättegångskostnader.

HUR MAN ÖVERKLAGAR (se bilaga)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, ges in till miljödomstolen senast den 22 november 2006.

Pia Sandeskog Lena Nilsson

_______________

I avgörandet, som är enhälligt, har deltagit rådmannen Pia Sandeskog och miljörådet Lena Nilsson.