MÖD 2008:35

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Vänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2007-03-07 i mål nr M 676-06, se bilaga

KLAGANDE

B.L.

Ombud: L.L.

MOTPART

1. Henkel Norden AB

P.O. Box 8823

402 71 Göteborg

Ombud: Advokat T.C.

2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län

403 40 Göteborg

SAKEN

Tillstånd till tillverkning av polyester- och epoxiprodukter inom fastigheten Backa 197:4, Göteborgs kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut endast på följande sätt.

Bolaget ska enligt sitt åtagande senast den 31 januari 2009 installera en reningsanläggning för att minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) till luft.

Under en prövotid ska bolaget utvärdera reningsanläggningens effektivitet och möjligheterna att minska utsläppet av VOC.

Redovisningen av erfarenheterna av driften av anläggningen samt förslag till slutliga villkor avseende utsläpp av VOC till luft ska inges till länsstyrelsen senast den 1 maj 2010.

Under prövotiden och till dess annat beslutats gäller, utöver de provisoriska föreskrifter P1 och P2 som miljödomstolen har meddelat, följande provisoriska föreskrifter.

P3. Utsläppet av VOC till luft får från och med den 1 februari 2009 inte överstiga 2,3 ton per år som gränsvärde.

P4. Från och med den 1 maj 2009 får utsläppet av VOC inte överstiga 1,2 kg per ton producerade polyester- och epoxiprodukter som riktvärde* och månadsmedelvärde.

- Med riktvärde menas ett värde som, om det överskrids, innebär en skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.L. har yrkat att Henkel Norden AB (bolaget) ska nekas tillstånd till verksamheten eller i vart fall inte få tillstånd till en ökning av produktionen och utsläppen av styren. För det fall bolaget får tillstånd att öka produktionen har han yrkat att bolaget som gränsvärde inte får släppa ut mer än 1 ton flyktiga organiska ämnen (VOC) per år.

Bolaget har bestritt ändring. Bolaget har emellertid åtagit sig att installera en reningsutrustning och därvid föreslagit följande slutliga villkor angående utsläpp till luft vid en tillåten produktion av högst 2 000 ton polyester- och epoxiprodukter per år.

- Utsläppet av all ventilationsluft från produktionen ska ske samlat på 20 meters höjd.

- Utsläpp av VOC får som gränsvärde inte överstiga 2,3 ton per år

- Utsläpp av VOC får som riktvärde och månadsmedelvärde inte överstiga 1,2 kg VOC per ton producerade polyester- och epoxiprodukter.

- Om frekventa luktstörningar uppkommer från verksamheten ska åtgärder för att begränsa luktstörningarna vidtas i samråd med tillsynsmyndigheten.

För det fall Miljööverdomstolen anser att ytterligare utredning krävs godtar bolaget att föreslagna slutliga villkor gäller som prövotidsföreskrifter.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län har avstyrkt bifall till överklagandet.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

B.L. har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin talan som vid miljödomstolen, dock med följande tillägg och förtydliganden. Miljödomstolen har felaktigt angett att de halter som enligt beräkningarna gäller på 100 meters avstånd från utsläppskällan gäller vid närmaste bostäder, fast hans fastighet är belägen knappt 50 meter från utsläppskällan. Den teoretiska beräkningen av dagens utsläpp visar inte den verkliga styrenhalten vid hans bostad. Institutet för Miljömedicin (IMM) anger att styren har en lukttröskel vid 50-80 ppb och eftersom det vid dagens produktion ofta förekommer en påtaglig lukt av styren vid hans bostad, innebär det att det lågriskvärde IMM rekommenderar redan överskrids. En ökning av produktionen kommer att orsaka ett ökat utsläpp och som konsekvens tilltagande luktstörningar.

Bolaget har i allt väsentligt anfört samma omständigheter till stöd för sin ansökan som vid miljödomstolen och i huvudsak anfört följande i anledning av överklagandet.

B.L:s argumentation synes baserad på ett missförstånd. Bolagets utsläpp av styren kommer inte att öka på det sätt som B.L. har anfört. Som resultat av tillståndet kommer utsläppen i stället att minska väsentligt. Med anledning av B.L:s kritik mot redovisade spridningsberäkningar har bolaget låtit komplettera de tidigare beräkningarna. De nya beräkningarna visar att vid dagens produktionsnivå och ett utsläpp på 3,7 ton VOC/år, uppgår halten vid närmaste bostadshus till 0,7 µg/m3. Den högsta halten uppkommer något längre från anläggningen och uppgår till 1,0 µg/m3. Med den reningsutrustning bolaget har åtagit sig att installera kan motsvarande haltvärden beräknas till 0,1 µg/m3 vid närmaste hus och 0,5 µg/m3 i den mest utsatta punkten. Värdena ligger långt under det värde som IMM rekommenderar som ett omgivningshygieniskt riktvärde, 10 ppb (43 µg/m3).

Den planerade reningsanläggningen utgörs av ett aktivt kolfilter för adsorption av VOC. Vid regenerering av kolfiltret destrueras desorberad VOC genom katalytisk förbränning. Anläggningen har en reningsgrad på 80-90 % för VOC; när det gäller styren kan den förväntas vara ändå högre, upp mot 95 %. Den beräknas ha en tillgänglighet på 97 %. Anläggningen dimensioneras för ett VOC-utsläpp på 10,5 ton/år och ett högsta luftflöde på 30 000 m3/timme. Installationen av reningsanläggningen är budgeterad och kommer att ske om tillstånd erhålls. Att installera anläggningen bedöms ta tre månader och därefter erfordras ytterligare tre månaders intrimningstid.

Länsstyrelsen har vidhållit vad som framförts tidigare och därutöver i korthet lämnat följande kommentarer.

Trots svårigheterna att värdera resultatet av spridningsberäkningarna anser länsstyrelsen att det är visat att styrenhalten vid närmaste bostäder som årsmedelvärde med god marginal understiger den av IMM rekommenderade lågrisknivån för styren, som är 43 µg/m3. Exponering vid lågrisknivån anses innebära en försumbar risk för påverkan på människa om man under hela sin livstid utsätts för en genomsnittshalt motsvarande lågrisknivån. Att det periodvis kan uppstå situationer med så höga halter att närboende kan störas av styrenlukt påverkar inte bedömningen av hälsoeffekterna för närboende eftersom årsmedelhalten är låg.

Risken för luktstörningar från verksamheten för de närboende kan inte uteslutas framöver heller men bör minska i omfattning jämfört med nuvarande situation. Länsstyrelsen anser att tillräckliga skyddsåtgärder har vidtagits och att luktstörningarna begränsas till godtagbar nivå.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljönämnden, Göteborgs Stad, och Göteborgs stadsbyggnadskontor har anfört följande. De tillstyrker att bolaget tillåts öka sin produktion under förutsättning att utsläppen inte tillåts öka. Under åren har det inte inkommit många klagomål på verksamheten till miljöförvaltningen. Den hittillsvarande verksamheten är att betrakta som en planenlig småindustri. Det framgår inte av utredningen i ärendet att den utökade verksamheten skulle bli planstridig.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Beträffande verksamhetens lokalisering konstaterar Miljööverdomstolen att området enligt gällande stadsplan är avsatt för småindustri. Verksamheten ger upphov till utsläpp av styren till luft och till vissa luktstörningar, men med hänsyn till vad som har framkommit genom redovisade spridningsberäkningar och bolagets åtagande att installera reningsutrustning, anser Miljööverdomstolen att verksamheten inte kommer att medföra att närboende utsätts för olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad. Den sökta verksamheten, med de skyddsåtgärder bolaget har åtagit sig, kan därmed inte anses strida mot detaljplanen.

Bolaget har åtagit sig att installera en reningsanläggning och har även föreslagit slutliga villkor för utsläpp av VOC, huvudsakligen styren, till luft. Miljööverdomstolen anser att bolagets åtagande att installera en reningsanläggning för VOC bör föreskrivas som villkor för tillståndet.

Frågan om vilka villkor som slutligt ska gälla beträffande utsläpp av VOC till luft bör skjutas upp till efter en prövotid. Under prövotiden bör de begränsningsvärden som bolaget har föreslagit gälla som provisoriska villkor. Från och med utgången av januari 2009, då reningsanläggningen ska vara installerad, bör härvid det årsbaserade gränsvärdet gälla och efter en intrimningsperiod det produktionsrelaterade riktvärdet.

Bolaget bör vidare åläggas att redovisa erfarenheter av driften av anläggningen samt inkomma med förslag till slutliga villkor avseende utsläpp av VOC till luft till länsstyrelsen senast den 1 maj 2010.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Ulla Bergendal och hovrättsassessorn Christina Ericson (referent). Enhälligt.

____________________________________

BILAGA

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

KLAGANDE

1. Göteborgs Egnahems AB

S:t Jörgens väg 2

422 49 Hisings Backa

2. Göteborgs stad

Fastighetskontoret

Box 2258

403 14 Göteborg

Ombud för 1-2: advokaten J.P. och jur. kand. R.D.

3. B.L.

MOTPARTER

1. Henkel Norden AB

P.O Box 8823

402 71 Göteborg

Ombud: Advokat T.C.

2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län

403 40 Göteborg

ÖVERKLAGAT BESLUT

Länsstyrelsens i Västra Götalands län, Miljöprövningsdelegationen, beslut den 27 januari 2006 i ärende nr 551-56145-2004, se bilaga 1

SAKEN

Tillstånd till tillverkning av polyester- och epoxiprodukter inom fastigheten Backa 197:4, Göteborgs kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen ändrar miljöprövningsdelegationens beslut endast på följande sätt.

Miljödomstolen uppskjuter med stöd av 22 kap. 27 § miljöbalken avgörandet av vilka villkor som slutligt skall gälla för utsläpp av VOC.

Bolaget skall under prövotiden utreda möjligheterna och kostnaderna för att minska utsläpp av VOC med utgångspunkt från bästa möjliga teknik.

Utredningen med förslag till slutliga villkor för utsläpp till luft skall redovisas till länsstyrelsen senast den 1 mars 2008.

Under prövotiden och till dess annat beslutas gäller följande provisoriska föreskrifter.

P1. Utsläppet av all ventilationsluft från produktionen skall ske samlat på 20 meters höjd.

P2. Utsläppet av styren till luft får per kalenderår inte överstiga 4 ton som riktvärde och 5 ton som gränsvärde.

Överklagandet från Göteborgs Egnahems AB och Göteborgs stad skrivs av.

BAKGRUND

Miljöprövningsdelegationen lämnade i beslut den 27 januari 2006 Henkel Norden AB tillstånd till en produktion av högst 2 000 ton polyester- och epoxiprodukter per år inom fastigheten Backa 197:4 i Göteborgs kommun.

YRKANDEN M.M.

Göteborgs Egnahems AB och Göteborgs stad har efter att ha överklagat beslutet återkallat sitt överklagande.

B.L. har yrkat att tillståndet upphävs. Han har anfört bl.a. följande. Omedelbart öster om Henkels anläggning utbreder sig ett villaområde, vars bebyggelse huvudsakligen tillkom under andra hälften av 1940-talet fram till början av 1950-talet. Produktionen och verksamheten vid Aröds Industriväg påbörjades betydligt senare genom att dåvarande ägare, Fabriksbolaget PP-produkter, 1960 köpte en mindre fabriksbyggnad för tillverkning av kemiska produkter under varumärket Plastic Padding. Den mindre fabriksbyggnaden har under åren genomgått flera och successiva utbyggnader.

Den fastighet som han äger och bor i byggdes 1951 och är jämte intilliggande tre villafastigheter belägna mindre än 50 meter från dagens anläggning, dvs. Henkels verksamhet på Aröds industriväg 25-29. Villornas tomtgränser separeras från Henkels genom den mellanliggande enspåriga järnvägen, Bohusbanan. Hans familj och omgivningen har åsamkats ett mångårigt obehag genom utsläpp av hälsovådlig styren från anläggningen. I samband med samrådet framfördes bl.a. följande. ”Med tanke på de miljöproblem som produktionen vid Er verksamhet på Aröds Industriväg har orsakat och förorsakar kan det inte vara förenligt med en god miljöpolitik att ha en sådan tillverkning förlagd till närliggande bostadsområde och livsmedelsindustri. Jag föreslår därför att Ni upphör med produktionen och flyttar denna till annat mer lämpligt område. Antagande att den nuvarande ägarbilden av företaget är koncernrelaterad finns säkerligen resurser för en sådan förändring”

Aktuellt beslut om tillstånd, innebär att nuvarande produktion tillåts ökas från ca 800 ton/år till 2000 ton/år. Han anser att utsläppen från produktionen i kombination med de kemikalier (klassade som farligt gods med hög riskfaktor) som lagras i anläggningen, inte överensstämmer med en god miljöpolitik för omgivningen. Hans uppfattning i ovanstående citat ur skrivelsen till Henkels kvarstår. Henkels anläggning är numera den största enheten inom Aröds industriområde. Av beslutsunderlaget framgår under rubriken ”Sökandens beskrivning av nuvarande och planerad verksamhet” att ”Industriområdet omfattas av planbestämmelser som medger etablering av småindustriverksamheter av sådan karaktär att närboende inte vållas olägenhet med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad”. Henkels verksamhet är ej att betrakta som småindustri av sådan karaktär som plan-bestämmelserna medger. Det korta avståndet, < 50 meter till bostad, i kombination med de risker som de produkter som hanteras, tillverkas samt släpps ut innebär, att verksamheten vållar olägenhet med hänsyn till såväl sundhet, brandsäkerhet som trevnad. Henkels storskaliga kemikaliehantering är ej att betrakta som småindustri och en brand inom anläggningen kommer mycket sannolikt att allvarligt påverka omgivningen. Vidare anser han att den psykologiska påverkan, som närheten till en kemisk-teknisk industri med utsläpp av styren och lagring av brandfarliga och hälsovådliga kemikalier medför, utgör en belastning för området och honom samt stör bilden av en trygg boendemiljö och upplevd livskvalitet.

Boverkets anvisningar avseende avstånd mellan kemisk-teknisk industri och bostäder är inte uppfyllda och utifrån ett helhetsperspektiv avseende tolerabel risknivå och skydd mot olycka bidrar även närheten till Bohusbanan (ca 30 meter) och dess trafik med farligt gods till en förhöjd risknivå för honom som boende inom 50 meter från Henkel. Lägg därtill även ur ett riskperspektiv det korta avståndet till Henkels lossningsplats för brandfarlig vara, hantering av peroxider och närheten till såväl järnväg som hans bostad/tomt. Även luktstörningar från Henkel samt buller från Bohusbanan kan adderas till den totala bilden av miljökonsekvenser för honom som närmast berörd boende. Mot bakgrund av det anförda anser han det inte rimligt att bevilja Henkel tillstånd att fördubbla sin produktion av polyester- och epoxiprodukter och därmed ytterligare försämra situationen. Han vidhåller att produktionen lämpligast sker på annan plats, där avståndet till boende är längre.

Henkel Norden AB har bestritt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande.

Verksamhetens betydelse för omgivningen

Den främsta risken för omgivningspåverkan från bolagets verksamhet är förenad med utsläpp till luft av styren. Som villkor för tillståndet har länsstyrelsen därför föreskrivit, dels att utsläppet av all ventilationsluft från produktionen skall ske samlat på 20 meters höjd, dels att utsläpp av styren till luft per kalenderår som riktvärde inte får överstiga 4 ton och som gränsvärde inte överstiga 5 000 kg, och dels att åtgärder skall vidtas mot eventuella frekventa luktstörningar.

Det som riktvärde tillåtna utsläppet är endast marginellt högre än utsläppsnivån vid nuvarande produktionsnivå om ca 880 ton polyester och epoxiprodukter per år. För att ett riktvärde med tillräcklig säkerhet skall kunna innehållas krävs att den normala genomsnittliga utsläppsnivån sedd över flera år ligger betryggande under villkorsnivån, vilket i bolagets fall innebär att utsläppen av styren inte kommer att kunna ökas vid ökad produktion. Tvärtom kommer bolaget, vilket även motsvarar vad bolaget åtagit sig under ärendets handläggning, att behöva vidta långtgående utsläppsbegränsande åtgärder för att kunna utnyttja det lämnade tillståndet.

Som redovisas i länsstyrelsens beslut sid. 11 kan luktgränsen för styren vara så låg som 75µg/m3 samt att Institutet för Miljömedicin rekommenderat en lågrisknivå för allmänbefolkningen på 43 µg/m3, vilket anses resultera i en försumbar risk för påverkan på människa vid livslång exponering.

Länsstyrelsen redovisar vidare att styrenhalten vid närmaste bostäder, vilka är belägna på ett avstånd om knappt 50 meter från anläggningen, på grund av dagens produktion respektive på grund av utökad produktion enligt ansökan har beräknats till 1,1 µg/m3 respektive 2,7µg/m3.

Trots dessa mycket låga värden i förhållande till ovannämnda risknivåer har, som länsstyrelsen också noterar, klagomål på styrenlukt förekommit. Länsstyrelsen har därför också i villkor ålagt bolaget att om frekventa luktstörningar uppkommer från verksamheten vidta åtgärder för att begränsa luktstörningarna i samråd med tillsynsmyndigheten.

Av det anförda framgår tydligt, dels att bolagets omgivningspåverkan vid nuvarande förhållanden är marginell, och dels att denna påverkan i vart fall inte tillåts öka vid ökad produktion enligt det överklagade tillståndet.

Planfrågor

Verksamheten har bedrivits på nuvarande plats sedan 1959. Den nuvarande detaljplanen antogs den 4 januari 1984 som stadsplan. Området var tidigare inte planlagt. Den begränsning av tillåten markanvändning som gäller enligt planen, det vill säga ”småindustriändamål av sådan beskaffenhet att närboende ej vållas olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad” ansågs då inte utgöra något hinder för bolagets sedan ca 25 år på platsen bedrivna verksamhet. I ärendet har inte heller ens påståtts att vare sig kommunens översiktliga planering eller detaljplanering då eller senare syftat till en avveckling av bolagets verksamhet.

Det lämnade tillståndet avser produktion av polyester- och epoxiprodukter. Anläggningen utgör emellertid också nordiskt distributionscenter för produkter som tillverkas vid anläggningen samt för produkter som importeras från andra tillverkningsenheter. I det överklagade beslutet anges att bolaget har ca 70 personer anställda vid anläggningen. Den siffran inkluderar de anställda som är verksamma inom distributionsdelen. I den tillståndspliktiga tillverkningsdelen sysselsätts endast ca 15 personer, vilket utan tvekan måste anses uppfylla i och för sig ospecificerade krav på vad som utgör ”småindustri”.

Bolagets nuvarande verksamhet medför, som framhållits ovan, en mycket begränsad påverkan av omgivningen. En utvidgning av bolagets verksamhet i enlighet med det av länsstyrelsen lämnade tillståndet och inom ramen för därvid föreskrivna villkor kommer heller inte att öka verksamhetens omgivningspåverkan.

Länsstyrelsen har bestritt bifall till överklagandet och anfört bl.a. följande. Av 16 kap. 4 § miljöbalken följer att tillstånd inte får lämnas i strid mot detaljplan. Enligt planen får fastigheten endast användas för ”småindustriändamål av sådan beskaffenhet att närboende ej vållas olägenheter med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och hälsa”. Länsstyrelsen bedömer att risken för sådana olägenheter har förebyggts genom åtagna åtgärder från bolaget samt genom de villkor som fastställts i beslutet. Vid länsstyrelsens bedömning av störningar för närboende från verksamheten har utgångspunkten varit befintliga bostäder i närområdet. Länsstyrelsen bedömer att inget nytt i övrigt har tillkommit i ärendet och vidhåller de motiveringar som tidigare framförts i beslutet.

B.L. har tillagt följande. Enligt av Henkel utgiven broschyr våren 2004 förvärvades den ursprungliga fastigheten vid Aröds industriväg 1960 av den dåvarande ägaren, Fabriksbolaget PP produkter. Genom bland annat markförvärv har sedan dess en successiv om- och tillbyggnad ägt rum och han uppskattar nuvarande fastighets längd till ca 240 m, varav byggnad ca 210 m. I broschyren anges att ca 100 personer arbetar i företaget varav cirka 25 i fabrik och lager. I bolagets skrivelse anges att antalet anställda vid anläggningen uppgår till ca 70 personer varav ca 15 personer i den tillståndspliktiga tillverkningsdelen, vilket enligt bolaget uppfyller kravet för ”småindustri”. Han anser, att i tolkningen av andemeningen med begreppet ”småindustri” bör icke blott i produktionen, antalet anställda utan även storleken på anläggningen, dess producerade och lagrade kvantiteter värderas, icke minst det farliga godset. Begreppet småindustri kommer från gällande planbestämmelser ”som medger etablering av småindustriverksamheter av sådan karaktär att närboende inte vållas olägenhet med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad”. Vad som nedan nämns avseende ett skyddsavstånd på 200 m styrker även hans uppfattning i överklagan att planbestämmelsernas villkor ej uppfylls gentemot hans och övriga anläggningen närliggande bostäder. Henkel åberopar Miljöförvaltningens i Göteborg till Miljönämnden i Göteborg ställt förslag till beslut av 2006-05-02 avseende bland annat skyddsavstånd till Henkels anläggning. Förvaltningen anser att ett skyddsavstånd på 200 m skall gälla. Detta skyddsavstånd ”är till för människors hälsa, säkerhet och trygghet”. Om ett sådant skyddsavstånd tillämpas i ett scenario för befintliga till Henkels anläggning närliggande bostadsfastigheter, merparten byggda långt före ovannämnda etableringsår 1960, skulle enligt hans bedömning 33 bostadsfastigheter ingå i en sådan riskzon. Som framgår av överklagan byggdes hans fastighet 1951. Länsstyrelsen konstaterar i sitt beslut att Henkels anläggnings avstånd till närboende betydligt understiger rekommenderade skyddsavstånd. Länsstyrelsen redovisar beräknade utsläppshalter på ett avstånd av 100 m från anläggningen, medan bolaget i deras skrivelse använder samma beräknade utsläppshalter vid hans och övriga fastigheter belägna mindre än 50 m från anläggningen. Han antar, att de verkliga utsläppshalterna, och de obehag som dessa åsamkar omgivningen, bör kopplas till de för stunden rådande väderleksförhållandena, bland annat den numera i Göteborgsområdet förekommande inversionen. Dessa närbelägna fastigheter är i verkligheten belägna mindre än 25 m från Henkels fastighet. På basis av ovanstående och vad som anförts i hans överklagan kan det ej vara förenligt med en god miljöpolitik att tillåta en verksamhet av Henkels omfattning med tanke på närliggande bostadsbebyggelse. Än mindre godkänna en genom delvis legotillverkning väsentligt utökad produktion. I hans överklagan påpekas att icke blott Henkels anläggning utan även buller från Bohusbanan innebär miljökonsekvenser för bostadsområdet. I tillägg härtill bör nämnas att denna järnväg, med hög andel av farliga godstransporter, även skapar markvibrationer och i sin tur skakningar i huskropparna innebärande ytterligare en miljöstörande variant. Störningar från angränsande huvudledsmarkerade Lillhagsvägen bör också vägas in.

Henkel Norden AB har tillagt bl.a. följande. B.L. anser att begreppet ”småindustri” skall tolkas utifrån all bolagets aktivitet inom hans närområde. Det är emellertid bara vad bolaget tidigare kallat tillverkningsdelen, som är föremål för den nu aktuella tillståndsprövningen. Att bolaget lokaliserat sitt nordiska distributionscenter till området har givetvis ett samband med närheten till tillverkningsdelen, men utgör till exempel inte en förutsättning för att tillverkningsdelen skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Miljödomstolens prövning, och därmed prövningen av begreppet ”småindustri” i ärendet, skall begränsas till tillverkningsdelen. B.L. åberopar vidare av miljönämnden framförda krav på ett skyddsavstånd om 200 meter mellan bolagets verksamhet och ett planerat nytt bostadsområde samt konstaterar att ett antal befintliga bostadsfastigheter kan återfinnas inom en sådan skyddszon. Bolaget har ingen anledning att ifrågasätta de av B.L. lämnade uppgifterna, utan konstaterar för egen del att lokaliseringen av bolagets verksamhet i närheten av bostäder medför berättigade krav på att skyddsåtgärder vidtas för att begränsa störningar från verksamheten. I det överklagade beslutet föreskrivna villkor innebär att bolagets utsläpp av VOC, i praktiken styren, inte tillåts öka utöver nuvarande utsläpp. Bolaget vidhåller att dessa utsläpp är acceptabla, såväl med hänsyn till de krav som kan ställas enligt miljöbalken och med hänsyn till den i sammanhanget aktuella planbestämmelsen med dess krav på att närboende inte skall vållas olägenhet med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad. Dessutom har villkor föreskrivits som ger möjlighet att ställa ytterligare krav på bolaget om frekventa luktstörningar ändå skulle uppkomma från verksamheten. B.L. hänvisar vidare till att de utsläppshalter som länsstyrelsen redovisat och till synes i denna del lagt till grund för sitt beslut är uppmätta på ett avstånd av 100 meter från anläggningen trots att närmaste bostäder är belägna på ett betydligt kortare avstånd.

Angivna beräknade utsläppshalter avser avståndet 100 meter från anläggningarna. Anledningen till att halter på detta avstånd redovisas är att dessa utgör de högsta beräknade halterna. Motsvarande halter på såväl kortare som längre avstånd från anläggningen är således ännu lägre. Bolaget vill när det gäller förhållandet till närboende avslutningsvis framhålla betydelsen av att bolaget ingår i en stor internationell kemikoncern. Det innebär bland annat att verksamhetens miljöaspekter regelbundet genomgås med erfarna miljörevisorer från bolagets huvudkontor. Bolaget har vidare genom koncernen gjort åtaganden enligt ett antal globala miljökoncept. Koncernens miljörapportering har utpekats som ledande inom branschen. Anledning saknas mot den bakgrunden att befara att bolaget inte skulle göra stora ansträngningar för att med betryggande marginaler innehålla de villkor som föreskrivits av länsstyrelsen för bolagets verksamhet.

Miljödomstolen har den 20 februari 2007 hållit muntlig förhandling och syn i målet.

DOMSKÄL

Överklagandet från Göteborgs stad och Göteborgs Egnahems AB bör skrivas av.

Vad gäller överklagandet från B.L. gör miljödomstolen följande överväganden.

Verksamheten är lokaliserad till ett område för vilket gäller en detaljplan med föreskriften att området endast får användas för småindustriändamål av sådan beskaffenhet att närboende inte utsätts för olägenhet med hänsyn till sundhet, brandsäkerhet och trevnad. Avståndet till bostäder understiger det av i Boverket m.fl. myndigheters allmänna råd 1995:5, Bättre plats för arbete, rekommenderade skyddsavståndet om 200 meter. Det allmänna rådet är främst avsett för nyetableringar, men skyddsavstånden har ändå betydelse för bedömning av behovet av skyddsåtgärder vid sedan länge etablerade verksamheter samt vid utökning av sådana verksamheter.

De spridningsberäkningar som utförts visar på halter vid närmaste bostäder av styren på 1,1 µg/ m3 och 2,7 µg/ m3 som årsmedelvärden vid utsläpp av 4 respektive 9 ton per år. Som påtalats av Västra Götalandsregionens Miljömedicinska centrum föreligger vissa brister i spridningsberäkningarna. Exempelvis kan sannolikt högre halter periodvis uppkomma vid ogynnsamma väderförhållanden. Dock kvarstår faktum att de beräknade halterna ligger långt under det värde om 43 µg/m3 som Institutet för Miljömedicin rekommenderat som lågrisknivå för allmänbefolkningen. Det kan också konstateras att få klagomål om luktstörningar har inkommit till tillsynsmyndigheten. Med de åtaganden bolaget gjort samt de ytterligare krav på verksamheten som villkoren i tillståndet innebär bedömer miljödomstolen sammantaget att lokaliseringen av verksamheten inte kan anses strida mot detaljplanen.

Utsläppet av VOC, som huvudsakligen består av styren, uppgår vid nuvarande produktion om cirka 800 ton produkter till cirka 3,4 ton per år. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att utsläppen beräknas öka, dock inte proportionerligt med ökande produktionsvolym och att bolaget vid ökad produktionsvolym kommer att på sikt investera i någon form av reningsutrustning. En ökning av produktionsvolymen till 2 000 ton polyesterspackel per år uppges i miljökonsekvensbeskrivningen ge en ökning av VOC utsläppen till cirka 9 ton per år. Det uppges dock att inte hela produktionen kommer att utgöras av polyesterspackel, utan att viss tillverkning kommer att ske av epoxibaserade spackelprodukter, vilka inte ger ett ökat utsläpp av VOC. Det lämnade tillståndet innebär att bolaget kan öka sin maximala produktion från 1 500 ton till 2 000 ton polyester- och epoxiprodukter per år. Någon fördelning mellan polyester- och epoxiprodukter har dock inte gjorts.

Miljöprövningsdelegationen har i sitt beslut fastställt villkor som i stort sett innebär att utsläppen inte får öka i förhållande till dagens nivå. Någon egentlig prövning av åtgärder och begränsningsvärden har såvitt framkommit inte gjorts med utgångspunkt från miljöbalkens bestämmelser om tillämpning av bästa möjliga teknik och rimlighetsavvägning. Av bolagets redovisning framgår emellertid att det finns tillgänglig teknik som kan reducera utsläppen med i storleksordningen 80 procent. Om sådan teknik införs torde utsläppsnivån kunna sänkas betydligt under dagens nivå. Inte minst med hänsyn till anläggningens närhet till bostäder bör därför en mer ingående prövning ske av vilka åtgärder och utsläppsvillkor som är skäliga att föreskriva. Underlag för en sådan prövning i form av en mer detaljerad beskrivning av åtgärdernas utformning, konsekvenser och kostnader saknas dock i målet. Bolaget bör därför åläggas att under en prövotid närmare utreda möjligheterna att minska utsläppen av VOC med utgångspunkt från bästa möjliga teknik.

Utredningen samt förslag till utsläppsbegränsande åtgärder och slutliga villkor bör redovisas till Miljöprövningsdelegationen senast den 1 mars 2008. Under prövotiden bör som provisoriska föreskrifter gälla de utsläppsvärden som föreskrivits i Miljöprövningsdelegationens beslut.

Av de kemikalier bolaget hanterar och lagrar är peroxid den produkt som medför störst risker. Risken för och säkerhetsaspekterna vid en eventuell olycka har bl.a. behandlats i bolagets tillstånd från stadsbyggnadskontoret att lagra och hantera brandfarliga varor enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor. Tillståndet begränsar lagerhållningen av peroxid och övriga brandfarliga produkter. Nuvarande lagerhållning av peroxid kommer enligt vad bolaget uppgett inte att öka trots ökad produktion. De risker som är förenade med kemikaliehanteringen får därför redan anses beaktade. Bolaget skall därutöver i enlighet med egenkontrollförordningen fortlöpande och systematiskt undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt.

Sammanfattningsvis bör alltså Miljöprövningsdelegationens beslut bara ändras på så sätt att frågan om utsläppen av VOC sätts på prövotid.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (formulär D)

Överklagande skall ges in till Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen, senast den 28 mars 2007 och vara ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen. Prövningstillstånd krävs.

Gunnar Bergelin

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Gunnar Bergelin och miljörådet Staffan Lagergren. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.