MÖD 2009:17

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, deldom 2008-01-10 i mål nr M 1865-07, se bilaga A

KLAGANDE OCH MOTPART

Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

KLAGANDE OCH MOTPART

Scania CV AB (publ), 556084-0976, 151 87 Södertälje

Ombud: Advokaten S.Å.W-S.

SAKEN

Ansökan om tillstånd till verksamheten i bolagets anläggningar inom kvarteren Vagnmakaren, Bilbyggaren och Lastbilen i Södertälje

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom endast på följande sätt.

1. Följande nya villkor införs.

14. Bolaget ska årligen tillsammans med miljörapporten ge in en energihushållningsplan till tillsynsmyndigheten. I planen ska redovisas planerade energihushållningsåtgärder samt resultatet av genomförda åtgärder.

2. Under rubriken "Kontrollprogram" upphävs den första strecksatsen som gäller redovisning av energianvändning m.m.

3. Under rubriken Delegation införs följande nya punkt.

D8. Åtgärder beträffande energihushållning

_____________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har yrkat följande.

1. Frågan om villkor för energihushållning ska skjutas upp under en prövotid.

Under prövotiden ska Scania CV AB

A. kartlägga energianvändningen och energiförsörjningen (energikällor) i verksamhetens tillverknings- och hjälpsystem och

B. utreda möjligheterna till energieffektiviseringar genom

a. samverkan mellan olika tillverknings- och hjälpprocesser (t.ex. ventilation, lokaluppvärmning, kylning, belysning, tryckluft, annan energiförsörjning, avfallshantering och reningsprocesser),

b. internt utnyttjande av spillvärme och värmelagring,

c. byte till energikälla baserad på förnyelsebara resurser samt

d. laststyrning (anpassa energianvändning i tid för att kapa effekttoppar i kraftnätet), också med hjälp av värmelagring

Av utredningen ska framgå vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra, energihushållningspotentialen i och kostnaderna för sådana åtgärder samt vilka åtgärder som bolaget är berett att vidta och motiveringen till varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

Energikartläggning och identifiering av åtgärder ska göras på sätt som beskrivs i Energimyndighetens handbok för kartläggning och analys av energi och gälla alla energislag. Beräkning av kostnader för åtgärder ska göras med utgångspunkt från en jämförelse mellan kostnader för genomförd åtgärd och ej genomförd åtgärd. Beräkning av kostnader ska baseras på åtminstone följande ingångsparametrar: investeringskostnad fördelad på teknisk livslängd, drifts- och underhållskostnader, energikostnader och miljökostnad (kostnad för bortskaffande eller andra miljörelaterade kostnader). Underlag i fråga om energipriser, kalkylparametrar och ev. restvärde på anläggningar m.m. ska redovisas. Bolaget ska även redovisa miljöeffekter och miljökonsekvenser av utsläppsreduktioner kopplat till energieffektivisering.

Utredningen med förslag på slutliga villkor ska redovisas till miljödomstolen senast den 31 december 2009.

2. Följande villkor ska föreskrivas beträffande transporter.

Från och med den 1 januari 2010 ska minst 90 % av transporterna med tunga fordon av råvaror och produkter till och från bolagets anläggningar ske med fordon som uppfyller avgaskraven enligt Miljöklass 2005 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Nämnda krav ska gälla inom de vägavsnitt som avgränsas av bolagets anläggningar och europaväg E4, mellan trafikplats Södertälje Syd och trafikplats Saltskog, trafikplats Saltskog och Moraberg, europaväg E20 mellan trafikplats Saltskog och Tvetavägen. Undantag kan ges från villkoret om avgaskrav på godstransporter till och från bolagets anläggningar, under förutsättning att bolaget med andra åtgärder (t ex en ökad andeltransporter på järnväg eller med båt) åstadkommer samma minskning av utsläppen av PM10 och kväveoxider inom det område som anges i villkoret.

3. Frågan om eventuellt ytterligare villkor för transporter ska skjutas upp under en prövotid. Under prövotiden ska bolaget utreda

a. åtgärder för att minska utsläppen av PM10 och kväveoxider från bolagets lastbilstransporter inom det område där bolagets andel av lastbilstransporter uppgår till minst 1 % av det totala antalet lastbilstransporter och

b. möjligheterna att minska andelen lastbilstransporter och öka andelen transporter med tåg och båt.

Utredningen, med förslag på slutliga villkor, ska redovisas till miljödomstolen med förslag på slutliga villkor senast den 31 december 2009.

Scania CV AB, bolaget, har yrkat att villkor 5 om utsläpp av luktande ämnen ska ändras till följande.

5. Utsläpp av luktande ämnen ska inkapslas och avventileras på sådant sätt olägenheter i omgivningen undviks. Om olägenheter i omgivningen ändå uppstår ska bolaget, efter samråd med tillsynsmyndigheten, vidta lämpliga åtgärder för att undvika fortsatt olägenhet.

Bolaget har bestritt Naturvårdsverkets yrkanden.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN SAMT YTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket och bolaget har utvecklat sin talan enligt vad som redovisas nedan. Länsstyrelsen i Stockholms län och Miljökontoret i Södertälje kommun har yttrat sig i målet. Miljööverdomstolen har hållit huvudförhandling.

Energihushållning

Naturvårdsverket

Kostnaderna för att genomföra energihushållande åtgärder beror av flera olika faktorer såsom investeringskostnader, investeringens livslängd och kalkylränta. Kalkylerna blir delvis olika om man har ett företagsekonomiskt eller ett samhällsekonomiskt perspektiv. Hänsynskraven i miljöbalken är längre gående än de rent företagsekonomiska kraven.

Det saknas ett samlat underlag för att göra en avvägning enligt 2 kap.miljöbalken med avseende på kunskapskravet, bästa möjliga teknik, hushållning med naturresurser och energi samt kostnader för skäliga skyddsåtgärder. Naturvårdsverket har därför yrkat på en prövotid. Domstolen ska få möjlighet att fatta beslut om bästa möjliga teknik utifrån miljöbalkens kravnivå för respektive åtgärd; inte enbart de åtgärder som bolaget anser rimliga utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv.

Det krävs då att bolaget redovisar vilka åtgärder som är tekniskt möjliga att vidta, vilken hushållningspotential sådana åtgärder har och vad dessa åtgärder kostar att genomföra. Vidare bör bolaget motivera varför det är orimligt att vidta de åtgärder som bolaget inte avser att genomföra.

I Miljööverdomstolens dom rörande Swedish Tissue AB (dom 2007-12-18 i mål M 1352-07) påpekar domstolen att hushållning med energi är så väsentlig i den aktuella prövningen att en koppling av åtagandena till det s.k. allmänna villkoret inte är tillräcklig. Domstolen anger att energihushållning är en central fråga av betydelse för verksamhetens tillåtlighet, och att energihushållningen därför bör regleras i ett särskilt villkor för tillstånd till verksamheten.

Naturvårdsverket anser att bolagets verksamhet är av en sådan omfattning ur ett energiperspektiv att en systematisk genomgång av tekniskt möjliga åtgärder för energihushållning är nödvändig för att uppfylla miljöbalkens krav. Den omständigheten att verksamheten inte klassas som energiintensiv enligt Energimyndighetens kriterier medför inte i sig att energiförbrukningen är av sådan begränsad omfattning att det skulle vara orimligt att ställa krav på energieffektiviseringar/energibesparingar.

Det är viktigt att framhålla att det är tillståndsmyndigheten som ytterst avgör i vilken mån en verksamhet lever upp till miljöbalkens krav och vilka villkor som är rimliga att ställa på verksamheten. Verksamhetsutövarens ansvar ligger på att ta fram det underlag som krävs för att tillståndsmyndigheten ska kunna göra denna bedömning.

Eventuella energivillkor syftar till att säkerställa att bolaget uppfyller vissa grundläggande krav på energihushållning och utgör inget hinder för bolagets arbete med fortsatta förbättringar. De eventuella energivillkor som fastställs torde dessutom kunna omprövas om bolaget förändrar sin verksamhet.

Bolaget

Bolagets verksamhet utgör inte en energiintensiv industri enligt Statens Energimyndighets kriterier.

Bolaget arbetar med energifrågor genom analyser och åtgärdsprogram med ett arbetssätt som är likartat det som gäller inom programmet för energieffektivisering (PFE) och som bygger på ständiga förbättringar och uppföljning. Arbetssättet har varit framgångsrikt och inneburit en energibesparing med cirka 35 % per producerad enhet sedan 1996. Bolaget har för avsikt och önskar att fortsätta bedriva arbetet på det sätt som redovisats.

En domstolsprövning bara kan omfatta försiktighetsmått som vid en bedömning vid det aktuella tillfället är möjliga att genomföra och som inte bedöms vara orimliga. Bolaget vill i stället införa energihushållande åtgärder vid rätt tillfälle, t.ex. med hänsyn till löpande omställningar eller framtida processförändringar. Bolaget understryker vikten av att arbetet med energibesparing bedrivs systematiskt och genom ständiga förbättringar. Frågan om energibesparing hanteras bäst som en tillsynsfråga.

Naturvårdsverkets detaljerade utredningskrav måste antas syfta till att miljödomstolen senare ska bedöma och eventuellt föreskriva vilka energibesparande åtgärder det är rimligt att kräva att bolaget vidtar. Därmed undervärderar Naturvårdsverket nyttan med det som borde vara ett mål för allt miljöarbete - nämligen de insatser som utförs på eget initiativ av företag och som bolaget uppenbarligen gjort med goda resultat. Naturvårdsverket överskattar också vinsten av att "en gång för alla" fastställa vilka åtgärder som är rimliga. En prövning av verksamheten vid ett givet tillfälle kan knappast medföra att längre gående åtgärder föreskrivs än vad som kan föreläggas av tillsynsmyndigheten inom ramen för tillsynen med det förfarande som fastställts i den aktuella domen. Med detta förfarande kan man även i framtiden föreskriva om rimliga skyddsåtgärder, vilket knappast skulle vara möjligt om frågan avgjordes redan i domen.

Naturvårdsverket har hänvisat till Miljööverdomstolens dom avseende Swedish Tissue AB (dom 2007-12-18 i mål M 1352-07), där domstolen uttalade att det fanns skäl att föreskriva ett särskilt villkor. Det går inte att tolka domstolens bedömning i det fallet som att det alltid ska föreskrivas villkor avseende energi. Tvärtom är förhållandena i det enskilda fallet avgörande. I fallet avseende Swedish Tissue rörde det sig om en energiintensiv processindustri där det finns referensdata för bästa tillgängliga teknik (BREF).

Det finns en naturlig ekonomisk drivkraft då energikostnaderna utgör en väsentlig del av kostnaden för verksamheten. Denna omständighet utnyttjas av statsmakten genom de olika ekonomiska styrmedlen så som energiskatter, koldioxidskatter, utsläppsrätter och gröna certifikat vilka utnyttjas för att påskynda arbetet med energihushållning och styra förbrukarnas beteenden. Sådana övergripande styrmedel kommer även i framtiden att ha stor betydelse för prioriteringen mellan olika åtgärder.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen delar Naturvårdsverkets uppfattning att frågan om villkor för energihushållning bör skjutas upp under en prövotid och att bolaget bör åläggas att genomföra vissa utredningar under prövotiden.

Miljökontoret

Bolagets redovisningar och förslag till villkor för energihushållning är tillräckliga. Naturvårdsverkets yrkanden bör avslås.

Transporter

Naturvårdsverket

Volvo Lastvagnar AB i Umeå har i ett samrådsunderlag angett följande målsättningar för transporter vad gäller avgaskrav för de lastbilar som utför transporter.

År Avgasreningsnivå

2008 Euro 3

2010 Euro 4

2013 Euro 5

Volvo Personvagnar AB har i en dom från Miljööverdomstolen (dom 2008-02-26 i mål M 10242-06) åtagit sig och fått ett liknande villkor fastställt. Denna kravnivå bör anses som bästa möjliga teknik vad gäller avgaskrav för användning lastbilar för transporter inom bolagets närområde. Det är lämpligt att detta fastställs som villkor.

Verket har svårt att se varför bolaget skulle sakna möjlighet att påverka och styra de produktionsrelaterade transporterna via exempelvis avtal. Bolaget har inte närmare redovisat varför det inte skulle vara möjligt att skaffa sig sådan rådighet.

När det gäller effekten av det yrkade villkoret är utsläpp av partiklar från lastbilar med Euro 4 -motorer väsentligt mindre jämfört med lastbilar med Euro 3-motorer. Enligt Vägverket (www.vv.se) gäller följande avgaskrav för fordon inom EU:

NOx Partiklar

g/kWh g/kWh

Euro 3 5,0 0,10

Euro 4 3,5 0,02

Euro 5 2,0 0,02

Miljökvalitetsnormen för PM10 överskrids på E4 inom Södertälje och angränsande kommuner samt på ett antal vägavsnitt i centrala Södertälje. Det saknas uppgifter om verksamhetens påverkan på luftkvaliteten och bidrag till överskridande eller risk för överskridande av miljökvalitetsnormen för PM10 i verksamhetens närområde.

Bolaget har redovisat att transporter av råvaror och produkter till och från bolagets anläggningar sker med lastbil med undantag för 5 % som sker med järnväg. Verket kan konstatera att verksamheten i Södertälje är väl lokaliserad med avseende på tillgång och närhet till hamn för båttransporter och infrastruktur för järnvägstransporter.

Naturvårdsverket anser att bolaget inte använder sig av bästa möjliga teknik med avseende på miljöpåverkan från bolagets transporter. Den låga andelen transporter som sker med andra transportmedel än lastbil påverkar i mycket hög grad bolagets möjligheter att begränsa påverkan på den lokala luftkvaliteten och bidrar genom detta till att miljökvalitetsnormen överskrids på ovan angivna vägsträckor.

Verket har tidigare räknat på ökningen av verksamhetens transporter utgående från den generella produktionsökningen. I dessa beräkningar jämfördes tidigare tillståndsgiven produktion (60 000 fordon) med sökt verksamhet (90 000 fordon), vilket gav en ökning av transporterna med ca 50 %. Ökningen av verksamheten och därmed transporterna ska i stället baseras på uppgifter om faktisk produktion som angivits till 44 000 fordon för år 2004. Följaktligen blir ökningen ca 100 %. Detta medför att bolagets andel av den tunga trafiken blir betydligt högre än tidigare redovisade uppgifter.

Bolaget har angett antalet tunga transporter till och från bolagets anläggningar och hur stor andel dessa utgör av det totala antalet tunga transporter i tre mätpunkter på väg E4/E20 nära bolagets anläggningar. Naturvårdsverket anser att närområdet kan anses vara det område där bolagets andel av lastbilstransporter uppgår till minst 1 % (jämför med Volvo Personvagnar AB i Göteborg där andelen lastbilstransporter i anläggningens närhet var 0,8 - 5 %). Detta stämmer överens med Högsta domstolens avgörande, NJA 2004 s. 421, där domstolen fann att transporter bör kunna regleras såsom följdföretag om de befinner sig inom ett närområde av huvudverksamheten, så att störningarna de orsakar inte är försumbara jämfört med annan trafik i området. Högsta domstolen påpekar även att störningarna från transporter till och från anläggningen ska vara av sådan omfattning att särskild villkorsreglering är påkallad.

Bolaget bör utreda vilka vägsträckningar detta skulle gälla. Väg E4 är i detta avseende speciellt intressant då miljökvalitetsnormen för PM10 överskrids från Södertälje kommun till Upplands Väsby kommun norr om Stockholm.

I förslaget till åtgärdsprogram för att klara miljökvalitetsnormen för PM10 i Stockholms län och för att minska spridningen av grova partiklar anges minskad andel tung trafik som en åtgärd. Vidare nämns att ultrafina partiklar (mindre än 0,1 mikrometer i diameter) kan reduceras genom bl.a. förbättringar i emissionsegenskaperna i fordonsparken och mindre andel tung trafik. I samma förslag nämns att det ur hälsosynpunkt är av stor vikt att åtgärder sätts in för att reducera de ultrafina partiklarna.

Statens Institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i en rapport (SIKA PM 2005:16, sid. 13) beräknat de lokala kostnaderna (2001 års prisnivå) för utsläpp av partiklar upp till 9 500 kr/kg för Stockholms innerstad, vilket är jämförbart i detta fall då det gäller vägavsnitt där miljökvalitetsnormen för PM10 överskrids.

Bolaget har angett att utsläppet av partiklar från externa transporter kan beräknas till 60 kg/år om man antar att närområdet utgörs av en radie av 5 km från bolagets anläggningar. Närområdet kan dock vara betydligt större än så om det bestäms på det sätt som verket angett ovan. Totalmängden partiklar som släpps ut i närområdet från bolagets transporter är mindre intressant jämfört med påverkan på luftkvaliteten. Minskade utsläpp av partiklar och då särskilt ultrafina partiklar från förbränningsmotorer och lokala transporter med tunga lastbilar har en betydelse för luftkvaliteten och bidrar därigenom till minskad hälsopåverkan kopplat till utsläpp av partiklar.

En prövotid för eventuellt ytterligare villkor om transporter är motiverad främst med hänsyn till att miljökvalitetsnormen för PM10 har överskridits och riskerar att överskridas på vägar/vägavsnitt i nära anslutning till bolagets anläggningar, att den produktionsökning som ansökan avser kan förväntas öka antalet transporter väsentligt från dagens nivå, samt att bolagets transporter nästan uteslutande sker på väg.

Bolaget

Bolaget har redovisat transportfrågorna såväl inom koncernen som i det globala transportsystem i vilket anläggningarna i Södertälje utgör en del. Av framställningen framgår att bolagets transporter årligen kostar cirka 1,5 miljarder kronor och att transporterna enbart i Europa förbrukar 30 000 m3 dieselolja.

Av de tunga transporterna till och från anläggningarna i Södertälje (externa transporter) utgörs mer än 95 % av lastbilstransporter. Antalet tunga transporter motsvarade cirka 730 fordonsrörelser per dygn vid en mätning 2004. Av dessa förklaras 1/3 av interna transporter mellan de olika fabriksenheterna i Södertälje. Av de återstående, externa, transporterna utgör hälften transporter för entreprenörer m.m. och resten, cirka 230, av de produktionsrelaterade transporter som nu är föremål för prövning. Bränsleförbrukningen inom 5 km ("närområdet") bedöms till 200 m3 per år varav hälften förbrukas för transport av gods och produkter.

Bolagets arbete syftar i första hand till att minska behovet av transporter globalt genom bättre logistik och ökade fyllnadsgrader i fordonen. Detta arbete har lett till att transportarbetet i koncernen minskat med cirka 20 % enbart under de senaste fyra åren.

För en prövotid förutsätts att det föreligger ett verkligt behov av att skjuta upp frågan. Enligt Högsta domstolen, NJA 2004 s. 421, får inte ett förordnande om prövotid vara så allmänt hållet att behovet av och förutsättningarna för ett villkor eller prövotidsförordnande inte alls låter sig bedömas.

Naturvårdsverkets slutsats avseende Högsta domstolens dom att 1 % av det totala antalet tunga transporter automatiskt kan tolkas som att störningarna av dessa transporter inte är försumbara jämfört med övriga tunga transporter är allt för långtgående. Det krävs att de aktuella transporterna faktiskt ska medföra en inte försumbar störning för att de tunga transporterna ska kunna regleras i tillståndsprövningen. Bolaget saknar dessutom faktiska möjligheter att säkerställa att kunder, underleverantörer och anlitade transportörer väljer viss väg för transporterna varför det också saknas förutsättningar att föreskriva något villkor.

Transporterna avser till stor del gods från olika underleverantörer och transporter av färdiga produkter till olika kunder och monteringsorter. Av de externa transporterna utgör cirka hälften sådana som har direkt anknytning till produktionen. Många underleverantörer, liksom alla övriga monteringsfabriker finns i andra länder, även utanför EU. De faktiska möjligheterna att påverka valet av exempelvis fordon eller transportslag för de produktionsrelaterade transporterna är således mycket begränsade.

Vad beträffar transportvägar och transportslag är bolaget hänvisat till den infrastruktur som tillhandahålls i såväl Södertälje som till och från de orter där transporterna sker. De vägar som finns i anläggningens omgivning har tillkommit för att säkerställa att transporterna till och från anläggningen kan ansluta till de stora trafiklederna, framför allt E4 och E20 som löper genom och i anslutning till fabriksområdet. Bolaget är därmed synnerligen vällokaliserat i förhållande till europavägarna.

Det kan rimligen aldrig bli aktuellt att föreskriva villkor avseende val av transportslag då bolaget inte råder över de olika transportslag som krävs för olika destinationer och mottagare/leverantörer.

Det saknas skäl att föreskriva strängare krav på bolagets transporter i det närområde som Högsta domstolen definierat än vad som följer av de krav som kommer att ställas nationellt på hela transportsektorn.

Vad avser miljökvalitetsnormer för kväveoxider överskrids dessa inte alls i närheten av Södertälje och Naturvårdsverket har inte heller hänvisat specifikt till dessa. Det villkor som avser Volvo Personvagnars verksamhet i Göteborg och anläggningens närområde avser överskridna miljökvalitetsnormer för kväveoxider. Det är också för kväveoxiderna som motorprestandan har någon reell betydelse för omgivningshalterna.

Miljökvalitetsnormerna för PM10 överskrids inte i fabrikens närområde, bortsett från några trafikplatser i centrum av Södertälje. Däremot överskrids miljökvalitetsnormen för PM10, liksom för kväveoxider, i Stockholm. För PM10 följer ett stråk med överskridanden E4/E20 från Stockholm till en punkt norr om Södertälje men fortfarande utanför den nordligaste punkt som anges som begräsning i det yrkade villkoret. Miljökvalitetsnormerna överskrids inte inom det område som omfattas av Naturvårdsverkets villkorsförslag.

Emellertid orsakas de för höga halterna av PM10 knappast alls av partiklar från motorerna. I stället orsakas de av vägdamm. Episoder med överskridanden av miljökvalitetsnormen är nästan alltid knutna till den tidiga våren när det är barmark, det finns kvar rester från vinterns halkbekämpning och bilarna fortfarande har dubbdäck. Detta framgår också tydligt av det åtgärdsprogram för PM10 som gäller för Stockholms län och som inte innehåller några särskilda krav på motorprestanda.

Utsläppen från dieselmotorer regleras genom de värden som fastställts inom EU och implementerats i Sverige genom lagen (2001:1080) om avgasrening och fordonsbränslen. Dessa krav gäller nya motorfordon som ska registreras, bland annat innebär de att alla nya tunga fordon ska uppfylla kraven enligt Euro 4 (Miljöklass 2005) senast den 1 oktober 2006. Naturvårdsverket yrkar nu att bolaget för en begränsad del av sina transporter (90 % av transporterna av råvaror och produkter, dvs. cirka 45 % av de externa transporterna), inom ett avgränsat område senast 2010 ska använda fordon som uppfyller avgaskraven enligt Euro 4.

Tillgången till Euro 4 motorer kommer att vara en begränsande faktor. Att prioritera användningen av dessa till närområdet till bolagets anläggning i Södertälje kan knappast motiveras. Redan idag används fordon med Euro 4- och Euro 5-motorer och denna andel kommer naturligtvis att öka ända tills alla fordon med ursprung i EU är försedda med sådana motorer.

Utsläppet av PM10 från de externa transporterna kan beräknas till cirka 60 kg/år i närområdet, varav hälften från de transporter som omfattas av Naturvårdsverkets villkorsförslag. Dessa utsläpp minskar successivt allt eftersom lastbilarna byt ut. I förhållande till utsläppen av PM10 från motorprovningen inom området och tillverkningsprocesserna är dessa utsläpp av helt underordnad betydelse.

Naturvårdsverket anger att samhällskostnaderna för stoftutsläpp uppgår till 9 500 kr/kg stoft för Stockholms innerstad. Naturvårdsverkets förslag innebär en minskning av stoftutsläppet i närområdet med ca 20 kg per år, vilket multiplicerat med Naturvårdsverkets angivna kostnad skulle motivera en åtgärd om 200 000 kr under några år. För denna summa kan inte ens en lastbil inköpas.

Ett alternativ för att skapa mer rådighet över transporterna till fabriksområdet utan att inverka på förutsättningarna att minska transporterna totalt sett skulle kunna vara att uppföra en omlastningsstation utanför anläggningens närområde. Kostnaden för att uppföra en sådan är uppenbart orimlig enbart för att minska utsläppen av kväveoxider med något enstaka ton och av partiklar med ett 20-tal kg.

Bolaget uppfattar att Naturvårdsverkets huvudsyfte inte är att minska utsläppet av kväveoxider och PM10 i närområdet utan att indirekt reglera transportsektorn. Högsta domstolen har tydligt uttalat att den individuella tillståndsprövningen inte får utgöra en indirekt reglering av transportsektorn.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen anser att tunga transporter till/från bolaget bör regleras på motsvarande sätt som för verksamheter med liknande transportsituation. Om Miljööverdomstolen finner att bolagets transportsituation i huvudsak överensstämmer med den vid Volvo Lastvagnar i Umeå bör de tunga transporterna regleras på motsvarande sätt som gjorts där.

Miljökontoret

Bolagets redovisningar beträffande transporter är tillräckliga. Naturvårdsverkets yrkanden bör avslås.

Utsläpp av luktande ämnen

Bolaget

Bolaget anser att villkorets formulering gör att om lukt uppstår i omgivningen kan bolaget åtalsanmälas för att inte ha uppfyllt villkoret, vilket sannolikt inte varit miljödomstolens mening.

Miljödomstolen har i domskälen angivit att det kan vara svårt att visa om ett sådant villkor är uppfyllt eller inte. Bolaget delar denna uppfattning och menar att det är en allvarlig brist eftersom det inte blir möjligt att på förhand avgöra vad som krävs av bolaget för att villkoret ska vara uppfyllt. Var gränsen går mellan enstaka tillfällen när lukt kan förnimmas och när en olägenhet uppkommer är en försvårande fråga vid tolkningen. Det kan heller inte ha varit miljödomstolens uppfattning att lukt aldrig får förekomma. Bolaget har i miljökonsekvensbeskrivningen tydligt angivit att tillfällen med lukt inte kan uteslutas vare sig vid nuvarande eller framtida verksamhet. Detsamma gäller i bolagets bemötande av yttrandena i målet. Miljödomstolen har således inte haft för avsikt att förbjuda lukt i omgivningen.

Villkoret syftar, såvitt bolaget kan bedöma, till att ge tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa vid eventuella oförutsedda omständigheter som leder till olägenheter i omgivningen.

Bolaget kan ha förståelse för uppfattningen att ett särskilt villkor kan ha ett miljömässigt egenvärde som komplement till det allmänna villkoret. Bolaget uppfattar emellertid att det föreskrivna villkoret innebär en risk för en oavsedd straffrättslig konsekvens och föreslår därför att villkoret ändras så att eventuella luktproblem ska kunna leda till åtgärder vars närmare omfattning bestäms i samråd med tillsynsmyndigheten.

Om Miljööverdomstolen anser att villkor 5 är olämpligt har bolaget inga invändningar mot att det upphävs.

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen anser att Miljödomstolens villkor bör stå kvar oförändrat. Detta mot bakgrund av att det i "Reference Document on Best Available Techniques in the Smitheries and Foundries Industry May 2005" framgår att bästa teknik rörande luktande ämnen anges vara att sådana utsläpp inkapslas och avventileras på ett sådant sätt att de inte leder till olägenheter i arbetsmiljön eller omgivningen. Vid prövningen i miljödomstolen framkom även att bolaget avsåg att tillämpa nämnd teknik i den tillståndssökta verksamheten.

Miljökontoret

Bolagets förslag till ett förtydligande av villkor 5 i miljödomstolens deldom kan godtas.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Energihushållning

Naturvårdsverket har yrkat att frågan om villkor för energihushållning ska skjutas upp och att bolaget ska åläggas att genomföra vissa utredningar. Bolaget har bestritt yrkandet. Båda parter har hämtat argument från tidigare avgöranden i andra mål i Miljööverdomstolen. Miljööverdomstolen vill därför inledningsvis kort redovisa sina domar i målen rörande LKAB, MÖD 2007:4, Swedish Tissue AB, dom 2007-12-18 i mål nr M 1352-07 (överklagad), samt Mondi Dynäs AB, MÖD 2008:23, som samtliga behandlat frågor om energihushållning/energieffektivisering.

I målet om LKAB, som avsåg utbyggnad av ett nytt anriknings- och pelletsverk, sköt Miljööverdomstolen upp avgörandet av vilka villkor som ska gälla beträffande energieffektivisering och ålade bolaget att genomföra utredningar liknande dem Naturvårdsverket yrkat i detta mål. Målet om Swedish Tissue AB gällde ombyggnad av en pappersmaskin. Där hade miljödomstolen föreskrivit ett villkor med begränsningsvärden för förbrukningen av energi. Miljööverdomstolen fastställde i huvudsak villkoret med ändringar främst beträffande nivåerna för begränsningsvärdena. I målet om Mondi Dynäs AB yrkade Naturvårdsverket att bolaget skulle åläggas att installera respektive byta ut barktork respektive kokeri i energihushållningssyfte. Miljööverdomstolen hade inga principiella invändningar mot yrkandena, men fann att de åtgärder som yrkats i målet inte var rimliga.

Samtliga tre fall gäller stora processindustrier där delar av processen kan ha stor betydelse för energihushållningen. Det kan således finnas en hög potential för hushållning/effektivisering i enskilda processdelar. De tre industrierna har också en betydande energiomsättning; det gäller i synnerhet LKAB. Alla tre klassas som energiintensiva industrier enligt Energimyndighetens klassificering och de deltar också i programmet för energieffektivisering (PFE). Som framgår ovan har målen beträffande LKAB och Swedish Tissue AB gällt om- eller utbyggnad av omfattande processutrustningar. I målet om Mondi Dynäs AB avsåg yrkandet omfattande åtgärder i processen.

I det nu aktuella målet om Scania CV AB är det i och för sig fråga om en stor energianvändning - i nivå med Swedish Tissue AB. Verksamheten klassas dock inte som energiintensiv enligt Energimyndighetens kriterier och deltar inte i PFE, även om man arbetar på ett likartat sätt med energifrågor. Som verkstadsindustri skiljer den sig också från de övriga tre redovisade verksamheterna genom att den snarare karaktäriseras av ett stort antal parallella arbetsmoment i olika delar av anläggningen, än av produktion i ett fåtal processlinjer. Det finns därmed inte samma förutsättningar att i Scania finna mer betydande energihushållningsåtgärder i enskilda processdelar som lämpar sig för att regleras en gång för alla genom villkor i tillståndsbeslut.

Miljööverdomstolen delar miljödomstolens uppfattning att arbetet med förbättrad energihushållning bäst bedrivs på det sätt bolaget beskrivit, genom att kontinuerligt i driften av anläggningarna successivt förbättra hushållningen genom flera åtgärder som var för sig är mindre omfattande.

Miljödomstolen har föreskrivit att bolaget i sitt kontrollprogram ska redovisa energianvändningen och resultatet av vidtagna åtgärder. Miljööverdomstolen finner dock att bolagets planering för en successivt förbättrad energihushållning bör vara framåtsyftande och att bolaget därför bör åläggas att årligen till tillsynsmyndigheten redovisa en energihushållningsplan med uppgifter om både planerade energihushållningsåtgärder och redovisning av genomförda åtgärder. Tillsynsmyndigheten bör bemyndigas att föreskriva sådana villkor om energihushållning som aktualiseras av planen, som ju enligt ovan bygger på mindre omfattande successiva ändringar. Dessa villkor baserar sig på 2 kap.5 och 7 §§miljöbalken och kan således vara mer långtgående än vad som är lönsamt från enbart företagsekonomiska utgångspunkter.

Transporter

Naturvårdsverket har yrkat att bolagets transporter med tunga fordon ska villkorsregleras. Som skäl har anförts dels att miljökvalitetsnormen för stoft överskrids eller riskerar att överskridas på vägar i anslutning till bolagets anläggningar, dels att bolagets transporter nästan uteslutande sker på väg, och dels att transporterna förväntas öka genom det meddelade tillståndet.

Av Högsta domstolens dom rörande Stora Enso Hylte AB, NJA 2004 s. 421, framgår att villkor för transporter kan komma i fråga när de ger upphov till störningar i anläggningens närområde. Villkoren ska enligt Högsta domstolen inte tillämpas som en indirekt reglering av transportsektorn.

Miljööverdomstolen anser inte att bolagets transporter ger upphov till sådana effekter i närområdet att det finns anledning att reglera dem genom villkor i tillståndsbeslutet. Lastbilstrafiken till och från bolagets anläggning bidrar endast till en obetydlig del till överskridandet av miljökvalitetsnormen för PM10. Överskridandena hänger samman med den allmänna trafikbelastningen till och från Stockholm och den damning som uppkommer bland annat till följd av halkbekämpning och dubbdäck. Bolagets transporter bedöms således inte ha ett sådant samband med överskridandet av miljökvalitetsnormen för PM10 norr om Södertälje att det motiverar villkor av det slag Naturvårdsverket yrkat.

Enligt Miljööverdomstolens mening är den reglering av bolagets transporter som sker genom generella styrmedel tillräcklig. Naturvårdsverkets yrkanden om villkor och om ytterligare utredningar bör därför avslås.

Utsläpp av luktande ämnen

Bolagets yrkade ändring av luktvillkoret syftar till att lukt i viss omfattning - såsom beskrivits i målet - ska kunna förekomma i omgivningen, samtidigt som tillsynsmyndigheten ska ha befogenhet att ingripa om luktförekomsten leder till oförutsedda olägenheter. Med den utformning villkoret fått i miljödomstolen anser bolaget att det är svårt att visa om det är uppfyllt eller inte, vilket är otillfredsställande från bland annat straffrättslig utgångspunkt. Bolaget har yrkat ett tillägg som ska förtydliga villkoret.

Miljööverdomstolen anser inte att det tillägg bolaget yrkat innebär något förtydligande. Tillägget säger inget utöver vad som redan gäller; att bolaget vid luktolägenheter ska vidta åtgärder och att tillsynsmyndigheten vid villkorsöverträdelser kan ingripa och förelägga om rättelse.

Miljööverdomstolen konstaterar vidare att villkoret enligt miljödomstolens lydelse är inriktat på tekniska utformningskrav. Villkoret innebär att lukt av den omfattning att det är fråga om olägenheter ska undvikas, men det ställer inte krav på luktfrihet i omgivningen.

Det finns enligt Miljööverdomstolens mening inte skäl att bifalla bolagets yrkande om ändring av villkoret.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast 2009-05-05

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Karin Kussak samt tf. hovrättsassessorn Henrik Nilsson, referent. Enhälligt.

_______________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Scania CV AB (publ), 556084-0976,

151 87 Södertälje, (bolaget)

Ombud: jur. kand M.E.

c/o Scania CA AB (publ)

Stab Juridik

151 87 Södertälje

SAKEN

Ansökan om tillstånd till utökad verksamhet, miljöfarlig verksamhet, i anläggningar belägna inom kvarteren Vagnmakaren, Bilbyggaren och Lastbilen i Södertälje kommun

Ao: 62/63 Avd V x: 65 62 500 y: 16 05 500

_____________

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar bolaget tillstånd enligt miljöbalken att vid bolagets anläggningar, belägna inom kvarteren Vagnmakaren, Bilbyggaren och Lastbilen i Södertälje kommun, Stockholms län, få bedriva

dels verksamhet intill en årlig produktion motsvarande behovet av komponenter, såsom motorer, växellådor och axlar, för en tillverkning av 90 000 tunga fordon,

dels slutmontering av 20 000 chassier samt 10 000 industri- och marinmotorer,

dels utvecklings- och provningsverksamhet och de andra stödfunktioner som beskrivs i ansökan,

dels ock i befintlig anläggning för avfallshantering få ta emot och behandla lämpliga avfallsvatten samt att få uppsamla och mellanlagra avfall som faller i Scaniakoncernens närliggande verksamheter vilka inte omfattas av tillståndet

Villkor

1. Om inte annat framgår av vad som anges nedan skall verksamheten - inklusive åtgärder för att begränsa störningar till omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget angivit i ansökningshandlingarna samt vad bolaget i övrigt har uppgivit eller åtagit sig i målet

2. Utsläppet av flyktiga organiska ämnen från målning och rostskyddsbehandling får inte överskrida 60 ton per år

3. Reningsutrustningar skall underhållas och drivas så att de uppnår avsedd effekt

4. Luft från gjuteriets tillverkning av kärnor enligt coldboxmetoden skall renas så att halten aminer i utsläppet som riktvärde* inte överstiger 2 mg/Nm³

5. utsläpp av luktande ämnen skall inkapslas och avventileras på sådant sätt att de inte leder till olägenheter i omgivningen

6. Det totala utsläppet av kväveoxider från laboratorie- och leveransmotorprovning får som riktvärde* inte överskrida 80 ton per år, räknat som månadsmedelvärde för närmast föregående tolv månader

7. Halten stoft i utsläpp från andra delar av produktionen än motorprovningen och värmepannorna får inte överskrida följande värden, räknade som riktvärden*

utsläpp från målningsanläggningar 5 mg/Nm³

utsläpp från övriga stoftavskiljare 5 mg/Nm³

8. Avfall skall förvaras och hanteras på sådant sätt att eventuellt läckage och spill kan samlas upp och omhändertas på lämpligt sätt ur miljösynpunkt

9. Till kommunens spillvattennät får inte utan föregående behandling följande vatten avledas

- förbrukade vätskor från våt bearbetning

- förbrukade tvättvatten från alkalisk avfettning

- oljehaltiga golvstädvatten

- glykolhaltiga vatten

Halten föroreningar i det behandlade vattnet som avleds till spillvattennätet får som riktvärde* inte överstiga följande dygnsmedelvärden

zink 0,1 mg/l

opolära alifatiska kolväten 5 mg/l

10. För de fordonstvättar som betjänar minst 1 000 fordon per år skall följande högsta värden gälla, räknade som riktvärden*

sammanlagt bly, krom och nickel 30 mg/fordon

kadmium 0,75 mg/fordon

zink 150 mg/fordon

opolära alifatiska kolväten 15 g/fordon

Tillsynsmyndigheten får medge undantag från kravet på rening i enskilda fall om särskilda skäl föreligger

11. Halten mineralolja i utsläppet omedelbart efter oljeavskiljare får som riktvärde* inte överstiga 100 mg/l, mätt som opolära alifatiska kolväten

12. Buller från verksamheten får som riktvärde* inte överskrida följande ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder

dagtid (kl. 07.00-18.00) 55 dB(A)

kvällstid (kl. 18.00-22.00) 50 dB(A)

nattetid (kl. 22.00-07.00) 45 dB(A)

Den momentana ljudnivån nattetid får som riktvärde inte överskrida 55 dB(A) vid bostäder

Vid fastigheter inom kvarteret Laxen skall till ovannämnda riktvärden för momentan och ekvivalent ljudnivå nattetid göras ett tillägg av 5 dB(A)

13. Bolaget skall i god tid före en nedläggning av verksamheten inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten

* Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför en skyldighet för tillståndshavaren att vidta sådana åtgärder att värdet kan hållas.

Kontrollprogram

Bolaget skall ge in ett förslag till kontrollprogram till tillsynsmyndigheten inom tid som myndigheten bestämmer. Programmet skall i vart fall innefatta:

- redovisning av energianvändningen och resultatet av vidtagna åtgärder

- redovisning av kemikalieanvändningen samt vidtagna och planerade åtgärder för att ersätta miljöfarliga kemikalier med mindre miljöfarliga

- De undersökningar som krävs för att verifiera och säkerställa att nitrifikationshämningen i anslutningspunkten till det kommunala spillvattennätet, dit det renade vattnet från den centrala behandlingsanläggningen avleds, inte överstiger 20 % vid 20 % inblandning

Utredningar

Bolaget skall senast den 31 december 2008 ge in en dokumentation över de enskilda kemikalier som bolaget använder i sin verksamhet samt lämna förslag till slutliga villkor för råvaror och kemikalier

Delegation

Med stöd av 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken överlåter miljödomstolen åt tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras i följande avseenden

D1. Hantering och lagring av kemikalier

D2. Den närmare utformningen av eventuellt tillkommande målningsutrustningar

D3. Åtgärder beträffande användningen av organiska lösningsmedel för annat ändamål än i produkter för målning och rostskyddsbehandling

D4. Utsläpp till luft av stoft i utsläppspunkter som inte är försedda med stoftavskiljare

D5. Hantering och omhändertagande av avfall

D6. Avledning och behandling av industriellt spillvatten från tvätthallar och fosfateringsanläggning för växellådsdetaljer samt övrigt industriellt spillvatten som skall hanteras på annat sätt än som angivits i ansökan

D7. Åtgärder för att minska spill och diffusa utsläpp av olja till spillvattennätet

Miljökonsekvensbeskrivning

Den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen godkännes

Verkställighet

Bolaget får, på villkor som anges i 22 kap 28 § första stycket miljöbalken, utnyttja i denna dom meddelat tillstånd utan hinder av att domen därom inte har vunnit laga kraft

------

ANSÖKAN

Ansökningshandling inkommen till miljödomstolen den 30 juni 2006, domsbilaga 1. I målet har hållits huvudförhandling den 24 och 25 oktober och den 21 november 2007.

SYNPUNKTER OCH BEMÖTANDEN

SYDVÄSTRA STOCKHOLMSREGIONENS VA-VERKSAKTIEBOLAG (SYVAB), har i yttrande den 24 januari 2007 anfört bl.a.: SYVAB delar inte fullt ut bolagets generella resonemang att små utsläpp av föroreningar i förhållande till verksamhetens totala utsläpp eller i förhållande till den totala mängden föroreningar i inkommande vatten till Himmerfjärdsverket, inte medför några problem för reningsverkets funktion eller förutsättningar att innehålla utsläppsvillkor eller gränser för metaller i avloppsslam. SYVAB anser att bolaget i miljökonsekvensbeskrivningen inte har beaktat de riktlinjer och allmänna råd som reningsverket tillämpar. Dessa råd och regler är framtagna med stöd av va-lagen, kommunernas ABVA och miljöbalken.

De kommunala reningsverken är byggda för att ta emot och rena avloppsvatten från hushåll. Det är det samlade avloppsvattnet från ett stort antal anslutna verksamheter och föroreningskällor som kan medföra att halterna av olämpliga föroreningar i slam och utloppsvattnet blir högre än vid behandling av enbart sanitärt avloppsvatten. Det är därför nödvändigt att det industriella bidraget av toxiska ämnen, svårnedbrytbara organiska ämnen och metaller kan minska ytterligare genom att begränsa och sluta enskilda utsläppskällor så långt som möjligt. Utspädning av vatten med oönskade ämnen ändrar inte den totala mängden av ämnen in till avloppsreningsverket.

SYVAB har tillsammans med övriga huvudmän för andra kommunala reningsverk gett ut allmänna råd och regler samt fastställt begränsningsvärden för utsläpp av ämnen i avloppsvatten från yrkesmässig verksamhet som kan påverka reningsprocesserna eller slamkvaliteten. För utsläpp av tvättvatten från fordonstvättar har SYVAB tillsammans med Södertälje, Botkyrka, Salem och Nykvarns kommuner fastställt riktlinjer för fordonstvättar i respektive kommun. SYVAB:s råd och regler och de fastställda riktlinjerna för fordonstvättar skall beaktas vid en miljökonsekvensbeskrivning och i förekommande fall användas för att fastställa riktvärden för utsläpp av industriellt avloppsvatten. Miljöfarliga ämnen, vissa metaller och organiska ämnen får inte släppas ut i avloppsnätet. Om avloppsvatten innehåller höga halter av ämnen som är biologiskt nedbrytbara, suspenderade ämnen, fosfor och kväve kan SYVAB utfärda särskilda villkor och krav för utsläpp av behandlingsbara ämnen.

Centrala behandlingsanläggningen

Enligt ansökan kommer allt spillvatten från verksamheten att avledas till kommunens reningsverk. Avloppsvatten från processer där oljeförorenade avfallsvatten uppkommer, som förbrukade processbad, alkalisk avfettning, glykolhaltigt vatten, oljehaltigt golvstädvatten och andra oljeinnehållande vatten, samlas upp och behandlas genom ultrafiltrering och indunstning i en central anläggning innan det renade vattnet avleds till det kommunala spillvattennätet. I den centrala behandlingsanläggningen kommer i storleksordningen 4000-6000 m3 vatten att behandlas per år. Enligt det gällande tillståndet får halten opolära alifatiska kolväten i den renade vattnet inte överstiga 5 mg/l, för COD gäller 1500 mg/l och för zink 0,1 mg/l. Enligt bolagets beräkningar uppgår COD-mängden till 24 ton. Bolaget bedömer vidare att behandlingsbarheten är mycket god, 60 % uttryckt som BOD/COD. Det renade vattnet är nitrifikationshämmande och avleds till pumpstation 2, där en inblandning av sanitärt vatten sker mer än 20 ggr. Efter inblandning bedömer bolaget att vattnet inte längre är hämmande. Mätningar som bolaget utfört på vatten från den centrala behandlingsanläggningen visar att villkoret för COD knappast kan innehållas. Halten COD uppgår till drygt 5000 mg/l.

Bolaget föreslår därför att föreskriften om halt COD efter den centrala behandlingen tas bort men att villkoret i övrigt bibehålls enligt nuvarande lydelse. Om ytterligare begränsningar behövs med hänsyn till reningsverkets funktion bör det i första hand kunna regleras genom avtal.

Bolagets förslag till nya villkor är rimliga men SYVAB menar att det är motiverat att metallerna bly, krom, nickel och koppar också regleras samt att nitrifikationshämningen i anslutningspunkten till det kommunala spillvattennätet dit det renade vattnet från behandlingsanläggningen avleds inte visar på några nitrifikationshämmande effekter.

Enligt riktlinjerna för utsläpp av vatten från industriell verksamhet gäller följande begränsningsvärden för bly, koppar, krom och zink samt för utsläpp av nitrifikationshämmande ämnen.

Halten metaller i behandlat vatten får som riktvärde inte överstiga följande dygnsmedelvärden:

- Bly 0,05 mg/l

- Koppar 0,2 mg/l

- Krom, total 0,05 mg/l

- Nickel 0,05 mg/l

Nitrifikationshämning vid inblandning av 20 % renat vatten får i anslutningspunkten som riktvärde inte överstiga 20 % hämning. Nitrifikationshämning vid inblandning av 40 % renat vatten får i anslutningspunkten som riktvärde inte överstiga 50 % hämning.

Vatten från tvätthallar

Enligt bolaget svarar tvätthallar idag för det största enskilda bidraget av olja. Metallerna zink och koppar förekommer i förhöjda halter. Tvättvattnet avleds till det kommunala spillvattennätet via oljeavskiljare. Frågan om utsläpp av vatten från tvätthallar har tidigare uppmärksammats och regleras med särskilda villkor i gällande tillstånd. För tvätthallar som betjänar minst 1000 fordon gäller från och med 2005 de riktvärden som Naturvårdsverket föreslog i den nu upphävda NVAR 96:1. Enligt Scanias bedömning är utsläppen från tvätthallar i sammanhanget små och påverkar knappast reningsverkets funktion eller slamkvaliteten. Trots att kompletterande reningsåtgärder vidtagits vid de berörda tvätthallarna visar bolagets kontroller att det är svårt att innehålla villkoren, speciellt med avseende på zink. Enligt bolaget kan villkoren inte innehållas utan omfattande kompletterande åtgärder. Sådana åtgärder kan inte motiveras med miljöskäl. Bolaget anser därför att det är olämpligt att behålla det nu gällande villkoret för tvätthallar. Bolaget anser att med hänsyn till verksamhetens karaktär och utsläppens storlek bör det allmänna villkoret, tillsammans med villkoret för halter efter oljeavskiljare, vara tillräckligt i detta avseende. Som ett led i miljöförbättringsarbetet har SYVAB tillsammans med kommunernas miljökontor/miljöförvaltningar utarbetat riktlinjer för fordonstvättar som skall gälla inom Botkyrka-, Salem-, Södertälje- och Nykvarns kommuner. Dessa riktlinjer anger tills vidare de krav som ligger till grund för tillsynsarbetet i kommunerna efter det att Naturvårdsverket upphävt NVAR 96:1. Från och med 2010 skärper SYVAB kraven ytterligare för utsläpp av metaller och olja från fordonstvättar. För att klara gällande och skärpta krav är det nödvändigt med kompletterande rening i kombination med återanvändning. Den optimala lösningen för reningsverkets del är slutna processer. Utsläpp av vatten från fordonstvättar speglar tydligt de svårigheter reningsverken har i sina ambitioner att minska bidraget av icke sanitärt förorenat vatten. Varje enskild anläggning står i sammanhanget för små utsläpp men många fordonstvättar i upptagningsområdet bidrar tillsammans med betydande mängder av metaller. Det är av den anledningen nödvändigt att föroreningsmängderna från varje enskild fordonstvätt kan begränsas. Detta motiverar försatta riktvärden för fordonstvättar enligt de riktlinjer som gäller för fordonstvättar i de kommuner som är anslutna till Himmerfjärdsverket.

SYVAB anser att Scanias tvätthallar skall vara utrustade med en reningsanläggning så att verksamhetens gällande villkor kan innehållas för de tvätthallar som finns inom området. SYVAB kan inte acceptera att villkoren tas bort och ersätts enligt Scanias förslag där det allmänna villkoret och villkoret för oljeavskiljare anses vara tillräckligt. SYVAB yrkar dessutom att villkoren skärps ytterligare efter 2010 i enlighet med gällande riktlinjer för fordonstvättar i Södertälje kommun.

Från och med år 2010 skall följande högsta värden, räknat som riktvärden, gälla för de fordonstvättar som betjänar minst 1000 personbilar per år eller 200 andra fordon per år. Tillsynsmyndigheten får medge undantag från kravet på rening i enskilda fall om särskilda skäl föreligger.

Parameter Personbil Annat fordon

sammanlagt bly, krom och nickel 5 mg/fordon 15 mg/fordon

kadmium 0,10 mg/fordon 0,30 mg/fordon

zink 50 mg/fordon 150 mg/fordon

oljeindex 2,5 g/fordon 7,5 g/fordon

Övriga utsläpp av industriellt spillvatten från bolagets verksamhet

Till spillvattennätet avleds vatten utan rening från kyltorn och målningsboxar och vatten från en mindre fosfateringsanläggning. Via oljeavskiljare avleds vatten från diverse andra verksamheter.

Enligt gällande villkor får halten mineralolja i utsläppet omedelbart efter oljeavskiljare som riktvärde inte överstiga 100 mg/l, mätt som opolära alifatiska kolväten. Det är SYVAB:s mening att det är rimligt att villkoret kan sänkas till 50 mg/l för de oljeavskiljare som inte betjänar tvättplats i enlighet med de riktlinjer som gäller för anslutning av industrins avlopp till Himmerfjärdsverket.

Fosfateringen bidrar enligt ansökan med olja, fosfor, mangan och nickel. Nickelutsläppen motsvarar ett årligt utsläpp om mindre än 1 kg per år. Den totala mängden vatten från fosfateringen uppgår till 1000 m3 per år. Utsläppen från fosfateringen kommer att öka proportionellt mot den ökade produktionen men fortsättningsvis att vara så små enligt bolagets bedömning att detta kommer inte påverka totalutsläppen av fosfor och nickel. SYVAB menar att för avledning av vatten från fosfateringen är det rimligt att tillämpa de riktlinjerna som anges i reningsverkets allmänna krav.

Mängden ridåvatten från målarboxarna som avleds till spillvattennätet har enligt bolagets redovisning i ansökan minskat från 2000 m3 till 200 m3 per år. Användning av färger med tungmetaller har i princip helt upphört. Enligt SYVAB:s anslutningspolicy för avlopp från verkstadindustrin skall ridåvatten från målningsboxar inte släppas till avloppsnätet. SYVAB har tillsvidare godtagit att ridåboxvatten får avledas till spillvattennätet, då utsläppen av metaller och olja enligt bolaget är mycket små.

Det är enligt SYVAB :s mening inte lämpligt att utsläpp av mindre mängder av lågförorenat vatten som avloppsvatten från kyltorn, ridåvatten eller vatten från fosfateringen regleras i det allmänna villkoret i ett tillstånd. Det är rimligare att domstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras. Bedömning av lämpliga åtgärder och krav skall ske i samarbete med SYVAB. Riktlinjer för bedömning för vad som kan behandlas i Himmerfjärdsverket anges i VA-lagen, ABVA och SYVAB:s allmänna krav.

LÄNSSTYRELSEN I STOCKHOLMS LÄN har i yttrande den 8 februari 2007 anfört bl.a.: Länsstyrelsen tillstyrker att tillstånd till utökad verksamhet meddelas under förutsättning att Länsstyrelsens synpunkter i yttrandet beaktas

Miljödomstolen bör under en prövotid uppskjuta fastställandet av slutliga villkor för vissa utsläpp till vatten och luft samt för transporter och energi. Under prövotiden bör bolaget åläggas att genomföra följande.

- Utredning av och förslag på slutliga villkor för reningseffekt på ultrafiltrering och indunstning samt föroreningsinnehåll i vattnet vid pumpgrop 1, 2 och 3.

- Utredning av tekniska möjligheter att lokalt inom området omhänderta och rena förorenat dagvatten. Utredningen bör även behandla tekniska möjligheter, kostnader och förväntad reningseffekt av att förse speciellt utsatta dagvattenbrunnar med rening samt möjlighet och kostnader att snabbt stänga dem vid olyckshändelser eller spill. Utredningen bör även beskriva hur verksamheten är dimensionerad idag för att minimera riskerna för spridning av släckvatten till recipienten samt förslag på ytterligare åtgärder som kan vidtas i det syftet.

- Utredning av möjligheterna att minska utsläppen av kväveoxider från laboratorie- och leveransmotorprovningen. Utredningen bör innehålla åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnaderna för dessa. Av utredningen bör framgå vilka åtgärder som bolaget åtar sig att genomföra samt motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Av utredningen bör även framgå hur de olika åtgärderna inverkar på bolagets påverkan på miljökvalitetsnormen för kvävedioxid och partiklar.

- Utredning av bolagets totala utsläpp av stoft och oljedimma genom en översyn av verksamhetens samtliga utsläppspunkter i syfte att säkerställa att de med utsläpp i någon omfattning har relevant reningsutrustning. Utredningen bör även innehålla förslag på slutliga villkor för de utsläppspunkter som inte är utrustade med rening idag. Av utredningen bör även framgå hur utsläppen inverkar på bolagets påverkan på miljökvalitetsnormen för partiklar.

- Kartläggning av alla transporter den utökade verksamheten i sin helhet kommer att medföra uppdelat på transportslag. Utredningen bör innehålla en redovisning av möjliga åtgärder att minska miljöpåverkan genom val av t.ex. transportslag, fordonstyp, utbildning i bränslesnål körning, bränsleval eller andra åtgärder samt kostnader och miljövinst för respektive åtgärd. Av utredningen bör även framgå vilka åtgärder som bolaget åtar sig att genomföra samt motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

- Framtagande av en energiplan. Energiplanen bör innehålla bolagets uppsatta mål inom energiområdet, uppgift om nuvarande och tillkommande energi tillförsel uppdelat på olika energislag, detaljerad kartläggning och analys av nuvarande och tillkommande energianvändning i bolagets alla processer, ventilation, belysning och uppvärmning samt tekniska möjligheter till energieffektiviseringar. Av energiplanen bör även framgå vilka effektiviseringar som bolaget åtar sig att genomföra samt motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade effektiviseringar.

Redovisning av ovanstående punkter bör ske till Miljödomstolen senast två år efter att tillståndet har vunnit laga kraft.

Under prövotiden och fram till dess annat beslutats bör följande provisoriska föreskrifter gälla:

- Det totala utsläppet av kväveoxider från laboratorie- och leveransmotorprovning får som riktvärde inte överstiga 60 ton per år räknat som månadsmedelvärde för senast förflutna tolvmånadersperiod.

- Till kommunens spillvattennät får inte utan föregående behandling följande vatten avledas

- Förbrukade vätskor från våt bearbetning

- Förbrukade tvättvatten från alkalisk avfettning

- Oljehaltiga golvstädvatten

- Glykolhaltiga vatten

Halten föroreningar i det behandlade vattnet som avleds till spillvattennätet får som riktvärde inte överstiga följande dygnsmedelvärden.

Zink 0,1 mg/l

Bly 0,05 mg/l

Koppar 0,2 mg/l

Krom total 0,05 mg/l

Nickel 0,05 mg/l

Opolära alifatiska kolväten 5 mg/l

Nitrifikationshämning vid inblandning av 20 % renat vatten får inte överstiga 20 % hämning. Nitrifikationshämning vid inblandning av 40 % renat vatten får inte överstiga 50 % hämning.

Följande slutliga villkor bör gälla för verksamheten:

Allmänt villkor

- Om inte annat följer av övriga villkor ska verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och i övrigt uppgett eller åtagit sig.

Utsläpp till vatten

- Fordonstvättar inom verksamheten med fler än 5 000 tvättar per år av personbilar eller fler än 1 000 tvättar per år av andra fordon såsom lastbilar, bussar eller truckar ska vara utrustade med reningsutrustning så att följande riktvärden uppfylls.

Analysparametrar Personbil Lastbil, buss eller

annat vägfordon

Samlingsparameter:

bly, krom och nickel 10 mg/fordon 30 mg/fordon

Kadmium 0,25 mg/fordon 0,75 mg/fordon

Zink 50 mg/fordon 150 mg/fordon

Oljeindex 5 g/fordon 15 g/fordon

Från och med 2010 ska fordonstvättar inom verksamheten med fler än 1 000 tvättar per år av personbilar eller fler än 200 tvättar per år av andra fordon såsom lastbilar, bussar eller truckar vara utrustade med reningsutrustning så att följande riktvärden* uppfylls

Analysparametrar Personbil Lastbil, buss eller

annat vägfordon

Samlingsparameter:

bly, krom och nickel 5 mg/fordon 15 mg/fordon

Kadmium 0,10 mg/fordon 0,30 mg/fordon

Zink 50 mg/fordon 150mg/fordon

Oljeindex 2,5 g/fordon 7,5 g/fordon

- Verksamheten ska bedrivas på sådant sätt att utsläpp av olja till oljeavskiljare minimeras. Halten mineralolja i utsläppet omedelbart efter oljeavskiljare får som riktvärde inte överstiga 50 mg/l, mätt som opolära alifatiska kolväten.

- Avloppsvatten från bolagets verksamheter utanför Scanias område ska följas upp kontinuerligt och särredovisas i den årliga miljörapporten.

Utsläpp till luft

- Utgående luft från stoftreningsanläggningar får som riktvärde inte överstiga 5 mg stoft/m3 normal torr gas.

- Utgående luft från oljereningsanläggningar får som riktvärde inte överstiga 2 mg oljedimma /m3 normal torr gas.

- Utsläppet av flyktiga organiska ämnen från målning och rostskyddsbehandling får inte överstiga 60 ton per år.

- Luft från gjuteriets tillverkning av kärnor enligt coldboxmetoden ska renas och får som riktvärde* inte överstiga 2 mg amin/m3 normal torr gas.

- Utsläpp av luktande ämnen ska inkapslas och avventileras på sådant sätt att de inte leder till olägenheter i arbetsmiljön eller omgivningen.

Buller

- Buller från verksamheten får som riktvärde inte överskrida följande ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder:

Dagtid (kl. 07.00-18.00) 55 Dba

Kvällstid (kl. 18.00-22.00) 50 dBA

Nattetid (kl. 22.00-07.00) 45 dBA

Då nya anläggningar och anordningar uppförs inom bolagets område, liksom vid utbyte av bullrande utrustning ska åtgärder vidtas så att de inte beräknas bidra till högre ekvivalent ljudnivå vid närmaste bostäder än 50, 45 och 40 dBA under dagtid, kvällstid respektive nattetid.

Den momentana ljudnivån nattetid får som riktvärde inte överskrida 55 dBA vid bostäder. Vid fastigheterna inom kvarteret Laxen ska till ovannämnda riktvärden för momentan och ekvivalent ljudnivå nattetid göras ett tillägg av 5 dBA. Åtgärder i syfte att få ner ljudnivåerna i kvarteret Laxen och bedömt/ uppmätt resultat av dessa ska redovisas årligen i miljörapporten.

Avfall

- Omfattningen av bolagets mellanlagring av farligt avfall bör regleras. Regleringen bör avse maximalt mellanlagrad mängd vid något tillfälle och vara uppdelat på oljeavfall, blybatterier, elavfall och övrigt farligt avfall.

- Åtgärder ska fortlöpande vidtas för att minimera mängden avfall som uppkommer i verksamheten. Avfallet ska behandlas i prioritetsordningen: avfallsminimering, återanvändning, materialåtervinning, energiutvinning och deponering. Vidtagna åtgärder för avfallsminimering och behandling i övrigt enligt prioritetsordningen ska redovisas årligen i miljörapporten.

- Avfall ska förvaras och hanteras på sådant sätt att eventuellt läckage och spill kan samlas upp och omhändertas på lämpligt sätt ur miljösynpunkt.

Kemiska produkter

Senast 2 år efter att tillståndet har vunnit laga kraft får det i produktionen inte användas sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas en aktuell dokumentation om riskerna med bolagets användning för människors hälsa och miljön ifråga om toxicitet, dålig nedbrytbarhet, potential för bioackumulering och exponering. Dokumentationen ska innehålla i vart fall följande uppgifter.

- Använd mängd per år

- Användningsområde - vilka processer råvaran eller insatskemikalien används i och vilken funktion den har

- Uppgifter om toxikologiska egenskaper (hälsofarlighet), ekotoxikologiska egenskaper (miljöfarlighet); akut och kronisk toxicitet, nedbrytbarhet och potential för bioackumulering, inklusive klassificering avseende farliga egenskaper enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter för den kemiska produkten och däri ingående kemiska ämnen

- Exponeringsdata - uppgifter om omvandling i produktions- och reningsprocesser samt recipient, vart den kemiska produkten tar vägen d.v.s. hur den sprids till omgivning i luft, vatten, mark samt genom produkter och avfall samt vilken miljöpåverkan den härvid kan befaras få

- Uppgifter om förhållanden i omgivning och vattenrecipient som kan ha betydelse för riskbedömning i fråga om val och hantering av kemikalier.

- Vidtagna försiktighetsmått för att minska riskerna med användning av kemikalier vars användning medför risker för miljön.

- Bolagets egen bedömning av riskerna med kemikalien och dess användning.

Med ledning av vad som framkommer av ovannämnda dokumentation ska bolaget i skälig utsträckning byta ut sådana insatskemikalier som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana kemikalier som kan antas vara mindre farliga. Vidare ska bolaget i skälig utsträckning vidta åtgärder för att minimera befarade miljörisker förknippade med sådana kemikalier som inte kan bytas ut enligt ovan. Bolaget ska fortlöpande uppdatera ovannämnda dokumentation med riskbedömning, dock minst vart annat år.

- Kemiska produkter ska förvaras och hanteras på sådant sätt att eventuellt läckage och spill undviks. Utsläpp ska kunna samlas upp och omhändertas på lämpligt sätt ur miljösynpunkt.

- Diesel som används inom verksamheten och i bolagets transporter ska vara av miljöklass 1.

Förorenade områden

- Bolaget ska senast två år efter att tillståndet har vunnit laga kraft till tillsyns- myndigheten redovisa resultat av en undersökning enligt Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden, MIFO fas 1, omfattande en historisk inventering av verksamheter som bedrivits inom bolagets nuvarande verksamhetsområde och vilka föroreningar detta kan ha medfört i mark, byggnader, anläggningar, grundvatten och andra vattenområden.

- Bolaget ska i god tid före en nedläggning av hela eller delar av verksamheten inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten.

Kontrollfrågor

- Bolaget ska senast 6 månader efter att tillståndet har vunnit laga kraft lämna in ett reviderat kontrollprogram till tillsynsmyndigheten. Programmet ska bl.a. ange hur verksamheten ska kontrolleras med avseende på mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod.

Övrigt

- Omfattningen av gjuteriverksamheten bör regleras, t.ex. som maximal mängd smält järn eller producerat gjutgods per år.

Länsstyrelsens bedömning

Utsläpp till vatten

Spillvatten

Spillvattennätet tillförs avfallsvatten som har renats i den centrala behandlingsanläggningen, sanitärt spillvatten, vatten från tvätthallar som har renats i olje- avskiljare, vatten från kyltorn, vatten från fosfateringsanläggning, grundvatten, vatten från målningsboxar och oljehaltigt vatten från diverse verksamheter. Den centrala behandlingsanläggningen består av ultrafiltrering och indunstning. Spillvattnet avleds i huvudsak via pumpgroparna P1-P3 till det kommunala spillvattennätet. Inom bolagets egenkontroll uttas dygnssamlingsprover från PIPS och från den centrala behandlingsanläggningen.

Bolaget yrkar att nu gällande villkor 2, 10, 14 och D4 ska gälla med ändringen att villkor 14 inte ska reglera COD-halten. Bolaget föreslår även ett nytt villkor D7.

Länsstyrelsen anser att utsläppet till spillvattennätet bör regleras med dels reningseffekt på ultrafiltrering och indunstning dels utsläppshalter mätta i pumpgrop 1, 2 och 3. Reningseffekten över ultrafiltrering och indunstning bör regleras i syfte att säkerställa att drift och underhåll hålls på en hög nivå och att reningsprestanda inte tillåts sjunka över tiden. Utsläppshalter bör regleras i pumpgrop 1, 2 och 3 istället för som hittills i en samlingspunkt. Detta för att säkerställa att halterna hålls låga i de olika delströmmarna och om höga halter påvisas kunna sätta in åtgärder i form av rening eller processförändringar närmare källan. För att få ett bättre underlag för att kunna fastställa slutliga villkor för reningseffekt över ultrafiltrering och indunstning samt utsläppshalter i pumpgrop 1, 2 och 3 bör bolaget medges en prövotid under två år. Under prövotiden bör reningseffekten på ultrafiltrering och indunstning samt utsläppshalter av relevanta analysparametrar följas noga och eventuella avvikande höga halter följas upp och åtgärdas. Under prövotiden bör även utsläppshalter av bly, koppar, krom total och nickel i det behandlade vattnet som avleds till spillvattennätet regleras med riktvärden. Riktvärdena bör följa riktlinjer för utsläpp av avloppsvatten från yrkesmässig verksamhet till Himmerfjärdsverket. I anslutningspunkten till det kommunala spillvattennätet bör även vattnets nitrifikationshämmande effekter följas upp. Bolaget bör utifrån uppmätta halter och eventuella åtgärder föreslå slutliga villkor för reningseffekt och utsläppshalter.

Utsläpp från tvätthallar bör regleras på samma sätt som i nu gällande villkor 9. Från och med 2010 bör kraven skärpas i enlighet med gällande riktlinjer för fordonstvättar i Södertälje kommun.

Förutom oljeavskiljare vid tvätthallar utnyttjas för närvarande fem oljeavskiljare. Utsläppshalter frän dessa kontrolleras årligen. Halter som uppmättes 2004 låg i intervallet 32-124 mg mineralolja per liter. Överskridande av riktvärdet skedde i vatten efter oljeavskiljaren i tryckluftscentralen i byggnad 006. Bolaget har därefter installerat ett adsorptionsfilter. Länsstyrelsen anser att nu gällande riktvärde på 100 mg/l bör skärpas till att vara 50 mg/l för de oljeavskiljare som inte hör till tvätthallar. Detta i enlighet med framarbetade riktlinjer för utsläpp av avloppsvatten från yrkesmässig verksamhet till Himmerfjärdsverket.

Avloppsvatten som kommer från verksamheter utanför Scanias område bör följas upp kontinuerligt och särredovisas i den årliga miljörapporten.

Dagvatten

Dagvattennätet tillförs regnvatten från fabriksområdets hårdgjorda mark- och takytor samt grundvatten som pumpats upp för att förebygga inläckage i byggnader. Dagvattenmängden uppges vara 325 000 m3 för 2004. Dagvattnet från verksamheten kan enligt miljökonsekvensbeskrivningen karakteriseras som ett lite till normalt förorenat industriellt dagvatten.

Mot bakgrund av de stora mängder dagvatten som uppkommer inom området och då risken finns att vissa delströmmar kan vara förorenade av pågående och tidigare verksamhet på platsen anser Länsstyrelsen att bolaget under en prövotid bör åläggas att utreda möjligheterna att lokalt inom området omhänderta och rena förorenat dagvatten. Utredningen bör även behandla möjligheter, kostnader och förväntad reningseffekt av att förse speciellt utsatta dagvattenbrunnar med rening samt möjlighet och kostnader att snabbt stänga dem vid olyckshändelser eller spill. Utredningen bör även beskriva hur verksamheten är dimensionerad idag för att minimera riskerna för spridning av släckvatten till recipienten samt förslag på ytterligare åtgärder som kan vidtas i det syftet.

Utsläpp till luft

VOC

Omgivande luft tillförs flyktiga organiska lösningsmedel från målning, rostskyddsbehandling och användning av kemikalier i produktionen och för rengöring mm. Bolaget yrkar att nu gällande villkor 3 och Dl ska gälla.

Länsstyrelsen accepterar föreslagna villkor.

NOX

Verksamheten ger upphov till utsläpp av kväveoxider vid leverans- och laboratoriemotorprovning, härdning, provkörning av pannor samt transporter. Före leverans funktionstestas motorerna och justeras vid behov. Leveransmotorprovningen har nyligen flyttats från byggnad 001 till 150.1 ett första steg har 14 provceller uppförts varav 2 är revisionsprovceller. Cellerna började tas i drift 2005. Två av provcellerna har också utrustats med katalysatorer för att utvärdera förutsättningarna för att ytterligare minska utsläppen av kväveoxider. Provningen av industri- och marinmotorer är tillsvidare kvar i byggnad 001. Leverans- och revisionsprovning sker i tre motorprovceller, totalt sex provplatser, varvid en av provplatserna är anordnad för gas- alternativt etanoldrift.

I motorlaboratoriet, byggnader 103, 104 och 105, sker utveckling, utprovning och testning av nya konstruktioner. För funktions- och långtidsprovning av motorer disponeras för närvarande 11 respektive 12 provceller. Därutöver finns fyra encylinderprovceller, en specialcell för provning vid låga temperaturer och en tomgångsrigg. Ljudemissionsmätningar görs i två särskilda celler. Den uppgradering av provningen som nyligen har påbörjats medför bl.a. att antalet funktionsprovceller utökas genom en ny cell och genom att tre bensinmotorceller konverteras till diesel.

Vid nuvarande förhållanden och vid fullt produktionsutnyttjande uppges utsläppen av kväveoxider från motorlaboratoriet vara 49 respektive 50 ton, från leveransmotorprovningen 13,5 respektive 25 ton och från leveransmotorprovningen (industri- och marinmotorer) 3 respektive 5 ton. Totalt bedöms utsläppen öka till 80 ton jämfört med gällande villkor på 60 ton som riktvärde.

Länsstyrelsen anser att det av ansökningshandlingarna inte går att bedöma hur utsläpp av kväveoxider bör regleras. Det saknas en detaljerad analys av vilken provning i laboratorium och innan leverans som kommer att behövas framöver uppdelat på olika provceller, vilka utsläppsminskningar framtida provnings- metodik/behov samt utveckling och krav på motorer och bränslen kommer att medföra. Den test med katalysatorförsedda provceller som pågår bör också hinna avslutas och utvärderas. Bolaget bör därför åläggas att under en prövotid på två år utreda de möjligheter som finns att minska utsläppen av kväveoxider från laboratorie- och leveransmotorprovningen. Utredningen bör innehålla åtgärder som är tekniskt möjliga att genomföra och kostnaderna för dessa. Arbetet bör ha som målsättning att bibehålla dagens utsläppsnivåer. Av utredningen bör framgå vilka åtgärder som bolaget åtar sig att genomföra samt motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Av utredningen bör även framgå hur de olika åtgärderna inverkar på bolagets påverkan på miljökvalitetsnormer för kvävedioxid och partiklar. Under prövotiden bör nu gällande riktvärde för utsläpp av kväveoxider gälla.

Vid härdningen förbrukas gasol. Under 2004 förbrukades 1 560 ton gasol vilket beräknas ha lett till utsläpp av 4 600 ton CO2 och 3,6 ton NOX. Vid ansökt verksamhet bedöms utsläppen som mest bli ca 9 000 ton CO2 och 7 ton NOX.

I verksamheten finns energianläggningar och generatorer som står i reserv i det fall att den vanliga försörjningen av fjärrvärme eller el skulle upphöra. Under 2004 förbrukades ca 200 m3 eldningsolja 1 och mindre än 10 m3 diesel. Under 2004 skedde en uppdatering av styr- och reglersystemet, vilket medförde ett större behov av provdrift. Normalt bör förbrukningen för provdrift vara mindre än 10 m³ eldningsolja 1 per år. Utsläpp från pannor som nyttjas som reservanläggningar för värmeproduktion regleras i nuvarande villkor 4 med riktvärden för kväveoxider (som NO2) på 120 mg/MJ tillfört bränsle och stoft på 1,0 g/kg olja. Bolaget anser att villkoret inte fyller någon direkt funktion då anläggningarna endast används som reservkraft och bara drivs kortvarigt för att testa funktionen.

Länsstyrelsen delar bolagets uppfattning under förutsättning att förbrukningen hålls på de låga nivåer framöver som bolaget uppger, dvs. ca 10 m³ per år, och att endast eldningsolja 1 används.

Stoft

Många av bolagets processer medför att stoft bildas. Gjuteriverksamheten och olika bearbetningsprocesser medför de största stoftutsläppen. Under 2003 ersattes kupolugnarna med elsmältugnar, vilka är utrustade med textila spärrfilter. Under 2003 utfördes en funktionskontroll av alla stoftavskiljare. Kontrollen visade att stofthalterna normalt är mindre än 5 mg/m3.

Bolaget föreslår att stoftutsläppen från målningsanläggningar som riktvärde inte får överstiga 5 mg/m3 norm och att nu gällande villkor avseende stofthalt efter avskiljare på 10 mg/m3 norm föreskrivs för alla stoftavskiljare. I nu gällande tillstånd finns även ett villkor rörande utsläpp av stoft från källor utan stoftavskiljare på 20 mg/m3 norm. Bolaget föreslår att Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor avseende utsläpp till luft av stoft i utsläppspunkter som inte är försedda med stoftavskiljare (D2).

Mot bakgrund av utförda stoftmätningar och att modern stoftrening åtminstone bör klara att rena till halter understigande 5 mg/m3 anser Länsstyrelsen att denna halt bör fastställas som riktvärde. Bolaget bör åläggas att under en prövotid utreda bolagets totala utsläpp av stoft genom en översyn av verksamhetens samtliga utsläppspunkter i syfte att säkerställa att de med utsläpp i någon omfattning har relevant reningsutrustning. Av utredningen bör framgå hur utsläppen inverkar på bolagets påverkan på miljökvalitetsnormen för partiklar. Utredningen bör även innehålla förslag på slutliga villkor för de utsläppspunkter som inte är utrustade med rening idag.

Oljedimma

Oljedimma uppkommer vid härdning samt vid materialbearbetning med skärvätskor. Flera typer av oljedimavskiljare förekommer i verksamheten. Vanligast är olika typer av spärrfilter men även elektrostatiska avskiljare och cyklonavskiljare förekommer. Oljehalterna i luft före oljedimavskiljare uppges i regel vara mindre än 5 mg/m3. Utförda mätningar visar att halterna droppformig olja efter avskiljarna i medeltal normalt är lägre än 2 mg/m3.

Mot bakgrund av utförda mätningar och i syfte att minimera utsläppen av oljedimma och dess påverkan på stoftavskiljning och utrustning för energiåtervinning anser Länsstyrelsen att oljedimhalten 2 mg/m3 bör fastställas som riktvärde. Bolaget bör även åläggas att under en prövotid utreda bolagets totala utsläpp av oljedimma genom en översyn av verksamhetens samtliga utsläppspunkter i syfte att säkerställa att de med utsläpp i någon omfattning har relevant reningsutrustning. Utredningen bör även innehålla förslag på slutliga villkor för de utsläppspunkter som inte är utrustade med rening idag.

Lukt

Utsläpp av gjuterigaser från gjuteriet kan medföra luktproblem för omgivningen. Utsläppen sker genom en 50 m hög skorsten. Höjden är dimensionerad för att de 1983 förekommande utsläppen av luktande ämnen normalt skulle spädas ut så att halterna i omgivningen inte skulle överstiga lukttröskelvärdena. Bolaget har därefter ersatt användningen av skalsand som innebar störst risk för bildande av luktande ämnen. Den ansökta verksamheten innebär att utsläppen från gjuteriet kommer att öka men de förväntas även i framtiden vara lägre än de som skorstenen har dimensionerats för.

Länsstyrelsen accepterar föreslaget villkor rörande utsläpp av aminer. För att minimera risken för luktolägenheter från gjuteriet framöver med den ökade produktionen anser Länsstyrelsen att det även behövs ett villkor som innebär att utsläpp av luktande ämnen inkapslas och avventileras på ett sådant sätt att de inte leder till olägenheter i arbetsmiljön eller omgivningen.

Buller

Buller från verksamheten uppkommer från fläktar, luftbehandlingsutrustningar, godshantering och transporter. Övergripande inom bolaget gäller att en minskad ljudspridning ska eftersträvas. Detta ska ske genom bullerreducerande åtgärder framför allt i samband med ombyggnation och nyetablering. Bolaget har rutiner för att bevaka frågan om ljudalstring i samband med nya installationer.

Bolaget yrkar att nu gällande bullervillkor även bör gälla framöver, dvs.:

"Buller från verksamheten får som riktvärde inte överskrida följande ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder:

Dagtid (kl. 07.00-18.00) 55 dBA

Kvällstid (kl. 18.00-22.00) 50 dBA

Nattetid (kl. 22.00-07.00) 45 dBA

Den momentana ljudnivån nattetid får som riktvärde inte överskrida 55 dBA vid bostäder. Vid fastigheterna inom kvarteret Laxen skall till ovan nämnda riktvärden för momentan och ekvivalent ljudnivå nattetid göras ett tillägg av 5 dBA."

Länsstyrelsen accepterar föreslaget villkor. Det bör dock kompletteras med krav på åtgärder vid uppförande av nya anläggningar och anordningar samt vid utbyte av bullrande utrustning. Länsstyrelsen förutsätter vidare att bolaget långsiktigt strävar efter att komma ner till de lägre ljudnivåerna även inom kvarteret Laxen. För att kunna följa bolagets arbete i den delen bör vidtagna åtgärder och bedömt/uppmätt resultat av dessa redovisas årligen i miljörapporten.

Transporter

Bolagets verksamhet medför interna transporter (dieseldrivna truckar och interna godstransporter) externa transporter och personaltransporter. Inom verksamheten provas också fordon. Transporter och fordonsprovning medförde 2004 en bränsleförbrukning på drygt 1 640 m3.1 den beräkningen omfattas externa transporter och personaltransporter inom en radie av 5 km från anläggningen. Totalt genomförs ca 3 200 fordonsrörelser per vardagsdygn som externa transporter. Av dessa är ca 730 tunga transporter. För att minska miljöpåverkan från de interna transporterna är samtliga tunga fordon uppgraderade så att de innehåller kraven enligt Euro 3. Bolaget följer kontinuerligt upp fyllnadsgrad och bränsleförbrukning för de egna transporterna.

För att få en fullständig bild av den miljöpåverkan verksamheten medför genom de transporter som genereras samt hur den kan minimeras behöver transportfrågan utredas vidare. Länsstyrelsen anser att bolaget under en prövotid bör åläggas att göra en kartläggning av alla de transporter verksamheten medför uppdelat på utnyttjade transportslag (även sjö- och flygtransporter). Utredningen bör innehålla de mål bolaget har satt upp inom transportområdet, miljömässiga överväganden som görs vid val av transportslag, redovisning av de möjligheter som finns att minska transporternas miljöpåverkan genom val av transportslag, fordonstyp, utbildning i bränslesnål körning, bränsleval eller andra åtgärder samt kostnader och miljövinst för respektive åtgärd. Av utredningen bör även framgå vilka åtgärder som bolaget åtar sig att genomföra samt motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder.

Avfall

Bolaget yrkar att tillståndet ska medge uppsamling och mellanlagring av avfall som faller i närliggande verksamheter vilka inte omfattas av tillståndet och att Miljödomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor avseende hantering och omhändertagande av avfall (D6).

Länsstyrelsen accepterar bolagets yrkande att samla upp och mellanlagra avfall som faller i närliggande verksamheter under förutsättning att särredovisning av detta sker årligen i miljörapporten. Förvaring och hantering av avfall bör regleras med villkor som Länsstyrelsen föreslår. Ytterligare reglering av specifika frågor rörande hantering och omhändertagande av avfall kan överlåtas till tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsen anser vidare att avfall i övrigt bör hanteras i enlighet med EU:s avfallshierarki, dvs. i prioritetsordningen: avfallsminimering, återanvändning, materialåtervinning, energiutvinning och deponering. Även omfattningen av bolagets mellanlagring av farligt avfall bör regleras. Regleringen bör avse maximalt mellanlagrad mängd vid något tillfälle och vara uppdelat på oljeavfall, blybatterier, elavfall och övrigt farligt avfall.

Energi

Behovet av energi täcks främst genom el och fjärrvärme. Elenergi används framför allt till smältning av järn i gjuteriet samt för drift av produktionsutrustning, ventilationssystem och annan apparatur. Som reserv finns ett flertal dieseldrivna reservkraftaggregat för egen elproduktion. Värmeförsörjningen sker huvudsakligen med fjärrvärme. I undantagsfall förekommer även ett fåtal små oljeeldade varmluftspannor. Som reserv för fjärrvärmen finns tre oljeeldade pannor med en sammanlagd effekt på 43 MW som provkörs regelbundet. Därutöver förbrukas diesel för motor- och fordonsprovning samt gasol för härdning.

Energibesparande installationer genomförs fortlöpande i verksamheten och ingår i bolagets strävan att genom ständiga förbättringar minska energibehovet. Alla större byggnader är försedda med utrustning för värmeåtervinning från frånluften. I huvudsak all tryckluft som används framställs i två kompressorcentraler med system för värmeåtervinning. I anslutning till Tekniskt centrum finns en värmeåtervinningsanläggning kopplad till fjärrvärmenätet. I kvarteret Vagnmakaren finns en central anläggning för kyla som är försedd med system för värmeåtervinning också kopplat till fjärrvärmenätet. Värmeöverskott i denna anläggning värmeväxlas med vatten från Saltskogsfjärden. Avsikten är att ersätta denna anläggning med fjärrkyla. Vidare återvinns elenergi i samband med motorprovningen.

Energi- och bränsleanvändning följs fortlöpande upp och rapporteras årligen. Bolaget rapporterar även årligen i miljörapport och vid samråd hur arbetet med energibesparande åtgärder fortskrider. Vid den ansökta verksamheten kommer energianvändningen att öka. Genom det fortsatta förbättringsarbetet kommer den relativa användningen att minska.

För att kunna bedöma om bolagets hushållning med energi är acceptabel anser Länsstyrelsen att bolaget bör åläggas att arbeta fram en energiplan. Energiplanen bör beskriva de mål bolaget har satt upp inom energiområdet, överväganden som görs innan energieffektiviseringar genomförs, uppgift om nuvarande och tillkommande energitillförsel uppdelat på olika energislag, detaljerad kartläggning och analys av nuvarande och tillkommande energianvändning i bolagets alla processer och för ventilation, belysning och uppvärmning samt möjligheter till energieffektiviseringar. Kartläggning och analys av energianvändningen samt framtagande, bedömning och kvantifiering av åtgärder för energieffektiviseringar bör göras på sätt som beskrivs i Energimyndighetens handbok för kartläggning och analys av energianvändning. Av energiplanen bör även framgå vilka effektiviseringar som bolaget åtar sig att genomföra samt motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade effektiviseringar.

Råvaru- och kemikaliehantering

Bolaget förbrukar råvaror till gjuteriet, bränslen och diverse kemikalier. Användningen följs upp av respektive verksamhet. Inom bolaget bedrivs ett systematiskt arbete med att minska användningen av material och kemikalier.

Kemikaliefrågorna hanteras i lokala kemikaliegrupper med stöd av en central funktion. I syfte att underlätta arbetet med utbyte av kemiska produkter som innehåller farliga ämnen har en svart och en grå lista tagits fram med kemiska ämnen som inte får respektive inte bör användas. Det finns även en vit lista som redovisar alternativ till farliga kemiska ämnen.

För att säkerställa att riskerna vid bolagets användning av råvaror och insatskemikalier minimeras anser Länsstyrelsen att användningen bör regleras på motsvarande sätt som för Volvo Personvagnar AB på Torslandaområdet i Göteborgs kommun (deldom i mål M 1627-05, meddelad i Vänersborg 24 november 2006).

I anslutning till provcellerna vid motorprovningen finns en bränsle- och oljetank omfattande två tankar med en volym på 80 + 50 m3 respektive en tank med en volym på 80 m3. Till verksamheten vid tekniskt centrum hör en bränsleterminal (byggnad 123) med en sammanlagd lagringsvolym på drygt 200 m3. Distribution sker via rörledningar ovan mark. För närvarande pågår en utbyggnad i syfte att i huvudsak all leverans ska kunna ske via denna terminal.

Bränsle- och oljetankar samt distributionsledningar bör vara utformade på sådant sätt att eventuellt läckage och spill inte kan nå omgivningen och lätt kan samlas upp, t.ex. genom dubbelmantling, invallningar eller liknande. Diesel som används inom verksamheten och i bolagets transporter bör vara av miljöklass 1.

Kemiska produkter ska förvaras och hanteras på sådant sätt att eventuellt läckage och spill undviks. Utsläpp ska kunna samlas upp och omhändertas på lämpligt sätt ur miljösynpunkt.

Förorenade områden

Verksamheten vid Scanias anläggningar i Södertälje har bedrivits sedan slutet av 1800-talet. Mot bakgrund av det och i syfte att få en helhetsbild över föroreningar inom verksamhetsområdet bör en inventering av hela verksamhetsområdet utföras i enlighet med Naturvårdsverkets metodik för inventering av förorenade områden, MIFO fas 1, Rapport 4918.

Kontrollfrågor

Ett tillstånd ska innehålla bestämmelser om bl.a. utsläppskontroll med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod. Bolaget har enligt uppgift ett kontrollprogram som fastställts av Miljö- stadsbyggnadsnämnden i Södertälje kommun. Länsstyrelsen anser att kontrollprogrammet behöver revideras till följd av det nya tillståndet.

Övrigt

Av miljörapporten för 2004 framgår att mängden levererat gjutgods under 2002-2004 var 11 495,11 967 och 12 180 ton och att mängden smält järn under 2002-2004 var 16 229,15 520 och 17 796 ton. Kapaciteten i det nya smältverket uppges vara ca 30 000 ton smält järn per år. Länsstyrelsen anser att produktionen, på motsvarande sätt som görs för liknande gjuteriet, bör regleras, t.ex. som maximal mängd smält järn eller producerat gjutgods per år.

NATURVÅRDSVERKET har i yttrande den 23 februari 2007 anfört bl.a.:

Yrkanden

Naturvårdsverket yrkar i första hand att underlaget kompletteras i enlighet med Naturvårdsverkets tidigare yttrande, så att ändamålsenliga villkor kan föreskrivas.

För det fall miljödomstolen finner att underlaget är tillräckligt, yrkar Naturvårdsverket att miljödomstolen fastställer de av Naturvårdsverket föreslagna villkoren.

Brister i ansökan och MKB

Naturvårdsverket har tidigare angett behov av kompletteringar för att underlaget i ansökan och MKB ska vara tillräckligt för att ligga till grund för tillståndsprövningen av verksamheten och för att ändamålsenliga villkor ska kunna föreskrivas.

Naturvårdsverket anser att bolagets ansökan och MKB fortfarande är bristfälliga. Avsnitten transporter, utsläpp till vatten, kemikalier och avfall saknar fortfarande tydliga åtaganden vad gäller tillståndssökt verksamhet.

Underlaget behöver vidare förbättras med avseende på utsläppskällor, utsläppsmängder och utsläppspunkter till luft. Detsamma gäller för redovisningen av olika motorprovceller i befintlig respektive tillståndssökt verksamhet.

Miljökvalitetsnormer

Naturvårdsverket saknar fortfarande ett specifikt bedömningsunderlag vad gäller vilka halter av NOx och stoft som kan förväntas i verksamhetens närområde vid tillståndssökt verksamhet. Den redovisning som bolaget har lämnat för halter av NOx och stoft i omgivningsluft är en generell information från Stockholms- och Uppsala luftvårdsförbunds (LVF) hemsida. När det gäller t ex halterna av NOx, så baseras uppgifterna på en generell bedömning för Södertälje kommun som dessutom är en prognos för 2006.1 denna prognos för 2006 förutsätts att utsläppen från Scania är i samma storleksordning som i det nuvarande tillståndet för verksamheten. Det saknas alltså uppgifter dels om det verkliga utfallet för bedömningen av Södertälje kommun för 2006 samt uppgifter om hur den 50 % ökningen av bolagets verksamhet (inkl transporter) påverkar halten av NOx och stoft i omgivningen.

Naturvårdsverket anser även att LVF bör vara remissinstans, då deras generella material om Södertälje kommun används som underlag i ansökan.

Bästa möjliga teknik (BMT)

Naturvårdsverket anser att underlaget fortfarande är bristfälligt vad gäller bolagets redovisning av BMT och möjligheterna att uppnå BMT för utsläpp av NOx från motorprovceller samt utsläpp av spillvatten till reningsverket.

Villkorsförslag

Naturvårdsverket har tagit del av länsstyrelsens yttrande med förslag till prövotidsvillkor samt slutliga villkor. Naturvårdsverket ställer sig bakom länsstyrelsens villkorsförslag. För det fall att underlaget inte kompletteras yrkar Naturvårdsverket utöver länsstyrelsens villkorsförslag att följande villkor föreskrivs:

Kemikalier

Naturvårdsverket anser att följande villkor som har föreslagits av Naturvårdsverket för Akzo Nobel (Dnr 612-4233-06) i MÖD och som har beslutats av Miljödomstolen i Vänersborg för Volvo Personvagnar AB (Torslanda) i Göteborg (M 1627-05) ska gälla för verksamheten:

Från och med den 1 juli 2009 får det i produktionen inte användas sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas en dokumentation om riskerna med bolagets användning för människors hälsa och miljön i fråga om toxicitet, dålig nedbrytbarhet, potential för bioackumulering och exponering.

Dokumentationen skall innehålla i vart fall följande uppgifter.

- Använd mängd per år

- Användningsområde - vilka processer råvaran eller insatskemikalien används i och vilken funktion den har

- Uppgifter om toxikologiska egenskaper (hälsofarlighet), ekotoxikologiska egenskaper (miljöfarlighet), nedbrytbarhet och potential för bioackumulering, inklusive klassificering avseende farliga egenskaper enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter av den kemiska produkten och däri ingående kemiska ämnen

- Exponeringsdata - uppgifter om vart den kemiska produkten tar vägen dvs. spridning till luft, vatten, produkter och avfall

- Förhållanden i omgivning och vattenrecipient

- Bolagets bedömning av riskerna

Tillsynsmyndigheten får för en enskild råvara eller insatskemikalie medge undantag från kravet att uppgifter om toxicitet, nedbrytbarhet, och potential för bioackumulering skall dokumenteras. Undantag får endast medges om kunskap inte finns tillgänglig och en riskbedömning kan göras utan att bolaget tar fram sådan kunskap.

Tillsynsmyndigheten får också medge anstånd från tidskravet för en viss råvara eller insatskemikalie.

Bolaget skall uppdatera riskbedömningarna minst vart femte år.

Energieffektivitet

Naturvårdsverket anser att följande villkor som i en liknande form har fastställts av Miljödomstolen i Vänersborg för Volvo Personvagnar AB (Mål nr Ml 627-05) ska gälla för verksamheten. Detta villkor har inte överklagats.

Bolaget skall utreda och till miljödomstolen redovisa följande:

a. energianvändning i verksamhetens tillverkningsprocesser och hjälpsystem,

b. energiförsörjning (energikällor) för verksamhetens tillverkningsprocesser och hjälpsystem,

c. en förteckning av tekniskt möjliga ytterligare energihushållningsåtgärder i tillverkningsprocesser och hjälpsystem; härvid skall övervägas:

- möjligheter till energieffektivisering (bättre utnyttjande av tillförd energi), bl.a. genom samverkan mellan olika tillverkningsprocesser och hjälpprocesser, inkl. internt utnyttjande av spillvärme och värmelagring

- byte av energikälla (t.ex. från en baserad på ändliga resurser till förnyelsebara)

- laststyrning (anpassa energianvändning i tid för att kapa effekttoppar i kraftnätet), också med hjälp av värmelagring

Med hjälpprocesser avses verksamheter vars syfte är att stödja tillverknings processerna, t.ex. ventilation, lokaluppvärmning och kylning, belysning, tryckluft, annan energiförsörjning, avfallshantering och reningsprocesser.

d. en värdering av energihushållningspotentialen i ovannämnda åtgärder

e. en beräkning av kostnader för åtgärderna

f. ett förslag till konkreta åtgärder att genomföras på fem års sikt för ökad energihushållning samt översiktliga åtgärder att genomföras på tio års sikt.

g. En redovisning av vilka av ovanstående åtgärder som bolaget är beredd att vidta och en motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder

h. en beskrivning av de samlade effekterna för energihushållningen i verksamheten av föreslagna åtgärder jämförda med effekterna av att inga åtgärder genomförs.

Energikartläggning och identifiering av åtgärder skall göras på sätt som beskrivs i Energimyndighetens Handbok för kartläggning och analys av energi och gälla alla energislag. Beräkning av kostnader för åtgärder skall göras med utgångspunkt från en jämförelse mellan kostnader för genomförd åtgärd och ej genomförd åtgärd. Beräkning av kostnader skall baseras på åtminstone följande ingångparametrar: investeringskostnad fördelad på teknisk livslängd, drifts- och underhållskostnader, energikostnader och miljökostnad (kostnad för bortskaffande eller andra miljörelaterade kostnader). Underlag i fråga om energipriser, kalkylparametrar och restvärde på anläggningar m.m. skall redovisas. Bolaget skall även redovisa miljöeffekter och miljökonsekvenser av utsläppsreduktioner kopplat till energieffektivisering.

Redovisning av utredningarna, tidplaner för föreslagna åtgärder samt förslag till slutliga villkor och till program för uppföljning och kontroll av föreslagna åtgärder och villkor skall lämnas till miljödomstolen senast 2009-12-31. Av redovisningarna skall framgå skälen för de förslag som bolaget lämnar.

Transporter

Naturvårdsverket yrkar följande villkor som i en liknande utformning har fastställts av Miljööverdomstolen för Renova AB i Göteborg (M3543-04) samt av miljödomstolen i Vänersborg för Volvo Personvagnar AB (Mål nr M1627- 05). Detta villkor har överklagats av Volvo Personvagnar AB vad avser tidpunkten för när villkoret ska börja gälla.

Från och med den 1 januari 2009 skall minst 90 % av transporterna med tunga fordon av råvaror och produkter till och från bolagets verksamhet ske med fordon som uppfyller avgaskraven enligt Miljöklass 2005 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen. Nämnda krav skall gälla inom de vägavsnitt som avgränsas av bolagets anläggningar och Europaväg

E 4, mellan trafikplats Södertälje Syd och trafikplats Moraberg, Europaväg E20 mellan trafikplats Saltskog och Tvetavägen. Undantag kan ges från villkoret om avgaskrav på godstransporter till och från bolagets verksamhet, under förutsättning att bolaget kan visa att man med andra åtgärder (t ex en ökad andel transporter på järnväg eller med båt) åstadkommer samma minskning av utsläppen av kväveoxider inom det område som anges i villkoret.

Utsläpp av behandlat vatten som avleds till spillvattennätet

Länsstyrelsens föreslagna provisoriska villkor under prövotiden för utsläppen av behandlat vatten som avleds till spillvattennätet bör kompletteras med årsgränsvärden för motsvarande metaller enligt nedan.

Gränsvärlden för följande parametrar:

Parameter gränsvärde kg/år

Zink 60

Bly 15

Koppar 25

Krom total 3

Nickel 6

Motivering till villkorsförslagen

Kemikalier

Naturvårdsverket anser att bolagets ansökan inkl inkomna kompletteringar inte innehåller den redovisning av bolagets kemikaliehantering och kemikalieanvändning som Naturvårdsverket efterfrågade i kompletteringsbegäran från den 25 september 2005. En utförligare redovisning av bolagets kemikaliehantering krävs för att det ska vara möjligt att generellt bedöma om bolaget uppfyller miljöbalkens hänsynsregler kopplat till hantering och användning av kemikalier, vad gäller kunskapskravet, bästa möjliga teknik och produktvalsprincipen i miljöbalken.

Villkoret rörande kunskaper om kemikalier som Naturvårdsverket har föreslagit vid tillståndsansökan för Akzo Nobel AB har överklagats till Högsta Domstolen (HD). HD har i sin dom återförvisat ärendet till Miljööverdomstolen (MÖD). Naturvårdsverket har yttrat sig till MÖD i detta ärende den 5 september 2006 samt den 25 januari 2007 och hänvisar i frågan i övrigt till dessa tidigare yttranden till miljööverdomstolen (MÖD) som även bifogas detta yttrande.

Det föreslagna villkoret bidrar till att ge ett nödvändigt underlag för kunskaper om kemikalier som används i verksamheten och syftar till att tillgodose delmål 1 (ämnens egenskaper), 3 (utfasning) och 4 (riskminskning) under miljömålet Giftfri miljö.

Behovet av det yrkade villkoret kommer att finnas kvar även när den s.k. REACH-förordningen har trätt i kraft. REACH innebär en generell reglering med sikte på tillverkare och leverantörer av kemikalier. Det villkor som meddelas i denna dom tar sikte på miljöaspekter av respektive kemikalies användning i den nu prövade och specifika verksamheten. Vid bolagets verksamhet hanteras ett stort antal kemikalier som efter användning i tillverkningsprocesser m.m. avleds till flera olika recipienter och media (luft, vatten, avfall och produkter). Vidare är kemikaliehanteringen vid verksamheten starkt dynamisk och påverkad av verksamhetens ständiga utvecklingsprocesser. Det finns således skäl att reglera frågor om kunskaper och val av kemikalier. Naturvårdsverkets villkorsförslag tillgodoser kravet på dynamik och flexibilitet som fordras i en verksamhet som den nu aktuella.

Det saknas fortfarande generellt de uppgifter som Naturvårdsverket efterfrågade i sin kompletteringsbegäran. Naturvårdsverket anser att det är väsentligt att tillräcklig och relevant information rörande bolagets kemikalieanvändning finns att tillgå inför en omprövning av så stor anläggning som den aktuella och med en så betydande utökning av verksamheten.

I övrigt hänvisas till Naturvårdsverkets två yttranden till Miljööverdomstolen (MÖD) gällande Kemikalievillkor vid Akzo Nobel som bifogas detta yttrande. Yttrande till MÖD 2006-09-05, Mål nr M 4317-06. Yttrande till MÖD 2007-01-25, Mål nr M 4317-06.

Energieffektivitet

Naturvårdsverket saknar i bolagets ansökan och MKB ett samlat underlag för att göra en avvägning mellan miljöbalkens krav på tillämpning av bästa möjliga teknik, hushållning med naturresurser och energi samt vad som är skäligt att kräva i fråga om kostnader för skyddsåtgärder. Naturvårdsverket anser att bolagets verksamhet är av en sådan omfattning energimässigt att en närmare genomgång av möjliga, lämpliga och skäliga åtgärder för energihushållning är påkallad.

Ett önskvärt underlag för vägningen bör innehålla redovisning av energiförbrukning totalt och i olika produktionsanläggningar, energiförsörjning för olika produktionsanläggningar, en redovisning av energihushållningspotential i form av tekniskt möjliga åtgärder av inte helt ringa omfattning, en redovisning av kostnader inkl. relevanta investeringsfaktorer) för åtgärderna samt bolagets eget förslag till vilka åtgärder som bör vidtas inom rimlig tid (5 -10 år). Vidare behövs en redovisning av vilka av ovanstående åtgärder som bolaget är berett att vidta och en motivering varför det enligt bolaget är orimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att vidta övriga redovisade åtgärder. Utredningen bör inte utesluta några åtgärder; val av energikälla, energisparåtgärder, energiåtervinning, effektstyrning för att undvika höga effektuttag då energin annars måste produceras med icke förnybara källor och tillvaratagande av spillenergi.

Kostnaden för att genomföra energihushållande åtgärder är beroende av flera olika faktorer såsom investeringskostnader, investeringens livs längd, kalkylränta och priser. Kalkylerna kan bli delvis olika beroende på om man har ett företagsekonomiskt eller ett samhällsekonomiskt perspektiv. Avvägningen mellan kostnad och nytta enligt 2 kap. 7 § miljöbalken för energihushållande åtgärder skall- liksom för andra åtgärder till skydd för hälsa och miljö - utgå från ett samhällsperspektiv med syftet att allt skall göras som är meningsfullt för att miljöbalkens mål skall uppnås. Det kan konstateras att många åtgärder som vidtas p.g.a. krav med stöd av 2 kap.miljöbalken inte har någon direkt företagsekonomisk nytta. Naturvårdsverket anser att ett komplett underlag behövs för att kunna bedöma om det finns behov av energivillkor.

Transporter

Naturvårdsverket har begärt följande kompletteringar från bolaget vad gäller transporter som bolaget dock inte har redovisat:

"Redovisning av emissioner till luft från transporter bör delas upp i befintlig (2004) respektive tillståndssökt verksamhet. Dela upp redovisningen i transporter per lastbil, tåg och båt. Redovisa ovanstående uppgifter om emissioner från transporter för det tillståndssökta verksamhetsområdet, närområdet, dvs. ca 10 mils omkrets kring anläggningsområdet) samt nationellt.

Naturvårdsverket anser att bolaget bör redovisa miljöeffekter och miljökonsekvenser av den tillståndssökta verksamheten jämfört med den befintliga verksamheten med avseende på miljöpåverkan från transporter"

Naturvårdsverket anser att ovanstående begärda kompletteringar är nödvändiga för att kunna ta ställning till miljöpåverkan, miljöeffekter och miljökonsekvenser av bolagets tillståndsansökan som innebär en ökning med 50 % av verksamheten och transporterna i närområdet. Underlaget är följaktligen nödvändigt för att kunna ta ställning till den sökta verksamhetens tillåtlighet och adekvata villkor vad gäller bolagets transporter.

Bolaget har i ansökan inte angivit andelen tunga transporter från bolagets tillståndssökta verksamhet. Bolaget har redovisat det totala antalet tunga transporter för 2004 till fabriksområdet, den totala trafikmängden på olika lokala vägar samt trafikmängder totalt för 2004 inkl tunga transporter för två mätpunkter på väg E4 och en mätpunkt på väg E20 i fabrikens närområde.

Bolaget har i kompletteringar inte angivit antalet transporter i den tillståndssökta verksamheten. Det enda som har redovisats är att interna transporter "ökar med produktionen men inte proportionellt" och att externa transporter "antas försiktigtvis öka med produktionen".

Bolaget har för 2004 redovisat 730 tunga transporter till fabriksområdet utan att relatera denna trafikmängd till de tre angivna mätpunkterna på E4 och E20 enligt ovan. Naturvårdsverket har därför antagit en jämn fördelning av dessa fordonsrörelser per mätpunkt, d.v.s. 247 tunga fordon per mätpunkt.

På grund av bristerna i underlaget har Naturvårdsverket varit tvungen att göra en tolkning av underlaget och lämna ett villkorsförslag baserat på verkets tolkning av underlaget.

Bolagets andel av den tunga trafiken för 2004 blir enligt följande:

E4 norra punkten 247/4890=5,0%

E4 södra punkten 247/2900=8,5%

E20 247/1540=16,0%

Bolagets andel av den tunga trafiken utgör mellan 5 och 16 % av det totala antalet tunga transporter inom det studerade området.

Motsvarande värden för den tillståndsökta verksamheten har beräknats utifrån att verksamheten ökar med 50 %, vilket även gäller för transporterna.

Bolagets andel av den tunga trafiken för den tillståndssökta verksamheten blir enligt följande:

E4 norra punkten 370/4890=7,6%

E4 södra punkten 370/2900=12,8%

E20 370/1540=24,0%

Bolagets andel av den tunga trafiken utgör mellan 7,6 och 24 % av totala antalet tunga transporter inom det studerade området. Naturvårdsverket noterar att motsvarande andel för Volvo Personvagnar AB i Göteborg i enligt deras ansökan var mellan 0,8-5 %. En ökning av antalet transporter till följd av den utökade verksamheten kan således ge upphov till utsläpp av en omfattning som påkallar skyddsåtgärder i syfte att minska belastningen av NOx och partiklar i det aktuella området.

Av ett avgörande från den 21 juni 2004 av Högsta Domstolen (NJA 2004, s 421, nr 48) framgår att trafik till och från en miljöfarlig verksamhet skall anses utgöra ett sådant följdföretag som avses i miljöbalkens 16 kap. 7 § och således vara möjlig att reglera genom villkor för huvudverksamhetens drift. Högsta domstolen finner i denna dom att transporter bör kunna regleras såsom följdföretag om de befinner sig inom ett närområde av huvudverksamheten på ett sådant sätt att störningarna de orsakar inte är försumbara jämfört med annan trafik i området. Därtill påpekar domstolen att störningarna från transporter till och från den i prövningen aktuella anläggningen skall vara av sådan omfattning att särskild villkorsreglering är påkallad. Miljööverdomstolen har i ett avgörande från den 23 mars 2005 (M 9336-02) gjort en tolkning av begreppet närområde. I det avgörandet bedömde MÖD att det var rimligt att miljöpåverkan från transporterna av ifrågavarande ämnen skulle redovisas inom det område som i övrigt påverkas av utsläppen från bolagets anläggningar.

Mot bakgrund av omfattningen av transporterna till och från bolagets anläggning och den olägenhet transporterna medför i form av utsläpp av bl.a. NOx och partiklar anser Naturvårdsverket att det föreslagna villkoret är motiverat. Påverkan från den tillståndssökta verksamhetens transporter kan, som framgår ovan, inte anses vara försumbar i närområdet till anläggningen. Med hänsyn till den planerade införandetakten av generellt gällande avgaskrav för lastbilar anser Naturvårdsverket att kravet skall gälla 90 % av transporterna och kravnivån Euro 4, vilken genom lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen införts som krav för nytillverkade fordon fr.o.m. 2006-10-01 (Miljöklass 2005), är såväl möjligt som ekonomiskt rimligt för bolaget att uppfylla fr.o.m. 2009-01-01. De i villkoret nämnda trafikplatserna måste vidare anses falla inom närområdet från bolagets anläggningar. Villkorets räckvidd är således begränsat till utsatta områden i fabrikens närhet och riskerar inte att utgöra en sådan indirekt reglering av utsläpp från vägtrafikfordon som enligt Högsta Domstolens avgörande ska undvikas. Bolaget torde även ha såväl rättslig som faktisk möjlighet att efterkomma villkoret. Även om inte alla transporter sker till fullo i bolagets egen regi, kan bolaget genom avtal ställa krav på transporterna (se vidare M 6043-05).

Utsläpp av behandlat vatten som avleds till spillvattennätet

Bolaget har i kompletteringarna till ansökan angivit att den tillståndssökta vattenförbrukningen är i samma storleksordning som under 2004. Vattenförbrukningen i den tekniska beskrivningen (sid. 63, tabell 20) är angiven till 217 700 m3/år för 2004, vilket Naturvårdsverket även tolkar som bolagets yrkande i ansökan.

De av Naturvårdsverket yrkade årsgränsvärden baseras på vad bolaget har redovisat för yrkande i form av utsläppta metallmängder i ansökan eller bolagets i ansökan yrkade vattenförbrukning multiplicerat med SYVAB och Länsstyrelsens yrkade riktvärden. Dessutom har i båda fallen har en säkerhetsmarginal lagt till för det yrkade gränsvärdet. Detta beräkningssätt har inte använts för zink eftersom bolaget idag inte klarar av att uppfylla SYVAB:s och Länsstyrelsens riktvärde för zink (0,1 mg/l). Naturvårdsverket anser att bolaget inte uppfyller BMT med avseende på det av SYVAB föreslagna riktvärdet för zink till vatten. Det är även tveksamt om bolaget uppfyller BMT vad gäller motsvarande krav för bly enligt SYVAB:s riktvärden. Bolaget har redovisat utsläppshalter av bly i intervallet < 0,10-< 0,12.

Naturvårdsverket yrkar på att bolaget även bör utreda möjligheterna att reducera utsläppta mängder per år av de angivna metallerna. Utsläppsmängderna per år kan sänkas jämför med bolagets ansökan om bolaget håller sig under de av S YVAB och Länsstyrelsen föreslagna riktvärdena. Bolaget bör även redovisa BMT med avseende på att reducera de totala utsläppen av zink och bly. Detta omfattar t ex vattenbesparande åtgärder. Andra åtgärder kan vara t ex en reduktion av olika utsläpp i delprocesser, delflöden och delströmmar.

Naturvårdsverket anser att bolaget bör utreda möjligheter till vattenbesparande åtgärder i olika delprocesser delflöden och delströmmar för att minska de totala utsläppen av metaller per år. Bolagets utsläppsvärden för koppar, krom (total) och nickel för 2004 visar att bolaget klarar av att uppfylla yrkade riktvärden för utsläpp av vatten till spillvattennätet, räknat på den totala vattenmängden. Bolaget bör dock redovisa BMT för det totala utsläppet per år av dessa metaller. För att redovisa BMT så krävs t ex, att bolaget undersöker vilka delprocesser, delflöden och delströmmar som främst bidrar till dessa utsläpp av dessa tre ovanstående metaller. Detta krävs för att kunna vida åtgärder vid källan, uppströms i processen.

FISKERIVERKET har i yttrande den 19 februari 2007 anfört bl.a.: Fiskeriverket har inget att erinra mot att tillstånd ges för den ansökta verksamheten. Fiskeriverket har heller inga synpunkter på de av sökanden föreslagna villkoren eller på sökandens förslag att fastställandet av vissa villkor överlåts till tillsynsmyndigheten.

Bolagets utsläpp till vatten, vilka är de som primärt bedöms kunna påverka allmänt fiskeintresse, utgörs dels av utsläpp till spillvattennätet, dels av utsläpp till dagvattennätet.

Utsläpp till spillvattennätet

Bolagets sanitära och produktionsrelaterade spillvatten leds till det kommunala spillvattennätet och leds till Himmerfjärdsverket för behandling och vidare utsläpp till recipienten Himmerfjärden. Detta reningsverk är modernt och har god rening av både kväve och fosfor. Volymmässigt utgör, enligt sökanden, bolagets tillförsel av avloppsvattnet ca 0,6 % av den årliga tillförda mängden till Himmerfjärdsverket. Eftersom huvuddelen av spillvattnet består av sanitärt avloppsvatten (ca 95 % under 2004) bedömer Fiskeriverket att den utökade verksamheten inte kommer att leda till någon omfattande ökning av spillvattenutsläppen i förhållande till befintlig verksamhet.

Spillvattnet från bolaget innehåller, vad Fiskeriverket kan bedöma från sökandens uppgifter, inga anmärkningsvärt höga halter av metaller eller akut toxiska substanser. Spillvattnet består till av en stor andel (ca 25 % år 2004) av löst organiskt material vilket dock förefaller att i hög grad vara lättnedbrytbart så att god behandlingsbarhet är att förvänta vid den biologiska reningen. Även övriga parametrar som uppmätts indikerar enligt Fiskeriverket att en acceptabel rening av spillvattnet kan uppnås i Himmerfjärdsverket.

Ansökt verksamhet innebär, trots reningen, en viss ökad belastning på recipienten Himmerfjärden. Denna fjärd är mycket välundersökt och kan idag betecknas som eutrofierad, även om en förbättring gradvis skett under de senaste 30 åren. Tillförseln av näringsämnen sker förutom från reningsverket också från diffusa källor. Himmerfjärden är av stort allmänt fiskeintresse och innehåller bl.a. för fisket intressanta arter som havsöring, gös, gädda, abborre, strömming och sik. Fiskeriverket bedömer dock att bolagets tillskott av avloppsvatten inte är av sådan omfattning och kvalitet att det kommer att bidra till en ökad eutrofiering eller på annat sätt ge upphov till sådan försämring av den akvatiska miljön att fiskbestånden påverkas negativt.

Under förutsättning att avloppsvattnet håller sådan kvalitet att det kan godtas för behandling i det kommunala reningsverket har Fiskeriverket följaktligen inget att erinra mot de spillvattenutsläpp som den ansökta verksamheten ger upphov till.

Utsläpp till dagvattennätet

Utsläppen till dagvattennätet utgörs huvudsakligen av nederbörd som rinner av de hårdgjorda ytorna på fabriksområdet. Dagvattnet innehåller i huvudsak låga halter av uppmätta potentiellt miljöfarliga ämnen, dock med en "mer än låg" kvicksilverhalt förhållande till dagvattenklassificeringen för Stockholm. Bolaget klassificerar dagvattnet i sin helhet som "ett lite till normalt förorenat industriellt avloppsvatten".

I huvudsak släpps det uppsamlade dagvattnet ut i en utsläppspunkt i Torpaviken, vilken utgör den innersta delen av Strömsviken som i sin tur utgör en vik av den större Hallsfjärden. Kylvatten från Mälaren leds dessutom till Saltskogsfjärden och vidare till Torpaviken. Torpaviken har förhöjda halter av metaller, bl.a. kvicksilver, i ytsedimentet. Kvicksilverhalterna förklarar bolaget med en storskalig kvicksilverkontaminering i Södertäljeområdet.

Den lilla näringsrika sjön Saltskogsfjärden ligger inom industriområdet och det framgår inte av ansökan huruvida fisk förekommer i sjön. Fiskeriverket bedömer trots detta att sjön är av mindre vikt för det allmänna fiskeintresset.

Mindre mängder dagvatten avleds via ett dike till sjön Måsnaren i Bränningeåns vattensystem. Måsnaren är enligt uppgift måttligt näringsrik och en populär sportfiskesjö som bl.a. innehåller goda bestånd av gädda och gös. Från prov- och demonstrationsbanan sker viss avbördning till Bränningeån, vilken kommer att öka efter den planerade utbyggnaden av banan.

Fiskeriverket anser att det är angeläget att bolagets utsläpp av dagvatten minimeras. Bolaget har av kommunen förelagts att utföra åtgärder som syftar till att dagvattenutsläppen, trots exploateringen, inte ska öka i förhållande till nuvarande förhållanden. Under förutsättning att denna målsättning uppnås bedömer Fiskeriverket att bolagets utsläpp av dagvatten inte kommer att inverka negativt på allmänt fiskeintresse på något mer påtagligt sätt.

Fiskeriverket har inga synpunkter på den övriga ansökta verksamheten.

SÖDERTÄLJE KOMMUN, MILJÖKONTORET har i tjänsteskrivelse den 23 januari 2007 anfört bl.a.: Miljökontoret godtar bolagets förslag till allmänt villkor. Beträffande energihushållning godtar Miljökontoret bolagets redovisning och förslag att det ej behöver föreskrivas några särskilda villkor utan det allmänna villkoret räcker.

Utsläpp till luft

VOC

Målnings- och rostskyddsbehandling

Miljökontoret godtar bolagets förslag till villkor som innebär att dagens villkor om högst 60 ton per år kvarstår.

Övriga VOC-utsläpp

Miljökontoret godtar bolagets förslag om att frågan om eventuella villkor skall föreskrivas för utsläppen delegeras, som idag, till tillsynsmyndigheten.

Stoft

Miljökontoret godtar bolagets förslag till villkor som föreskriver högst 5 mg/m3 från målningsanläggning och 10 mg/m3 från stoftavskiljare.

Gjuterigaser

Utsläppen till luften av gjuterigaser kan trots den 50 meter höga skorstenen orsaka olägenheter för kringboende. Ändrade gjuteritekniker kan minska eller helt eliminera luktande gjuterigaser. Bolaget bör därför övergå till sådana tekniker när det kan visas att dessa kan användas i gjuteriproduktion. Miljödomstolen kan överlåta till tillsynsmyndigheten att besluta om villkor när ny teknik blir tillgänglig. För utsläpp av aminer föreslås att bolagets förslag till utsläppsvillkor (som ej får överstigas) om 2 mg/m³ kan godtas.

Kväveoxider

Miljökontoret kan godta bolagets förslag till villkor där ett utsläppsgränsvärde för utsläpp av kväveoxider från motorprovningsverksamhet som släpps till luft sätts till 80 ton per år.

Buller

Miljökontoret kan godta de befintliga villkoren för buller. Ytterligare minskning av ljudet kan, som även bolaget föreslår, hanteras inom ramen för tillsynsverksamheten.

Utsläpp till vatten

Utsläppen från fosfateringsanläggningen till spillvattennätet bedöms av bolaget öka till det dubbla. Utsläppen av metallmängderna till avloppet efter reningsanläggningen är i dag inte så höga. Genom att produktionen förväntas öka kommer även metallmängderna i utgående vatten att öka. Tillgängliga tekniker finns dock för att reducera metallmängderna ytterligare. Miljökontoret föreslår därför att bolaget utreder möjligheten att införa en kompletterad rening för att minska utsläppen till vatten, om det skulle visa sig att utsläppen från reningsanläggningen ökar i den utsträckning som angivits i ansökan. För utsläppen till vatten från tvätthallar behöver ej särskilda villkor föreskrivas, utan de kan hanteras inom tillsynsverksamheten. Bolagets förslag till ett villkor om 100 mg/l (som ej får överstigas) för utsläpp av olja efter oljeavskiljare kan godtas.

Miljökontoret godtar bolagets förslag till villkor för utsläpp från den centrala behandlingsanläggningen.

Avfall

Miljökontoret godtar bolagets redovisning och handlingsprogram för att minska avfallsmängderna. Tillsynsmyndighetens möjligheter att föreskriva villkor bör finnas med även i det nya tillståndet som även bolaget föreslagit.

Transporter

Miljökontoret godtar bolagets redovisning och åtgärdsprogram för att effektivisera transportarbetet.

MKB:n innehåller uppgifter om verksamheten och konsekvenser för verksamheten enligt lagstiftningen. MKB:n kan därför godkännas.

Miljökontorets förslag:

1. Scanias förslag till villkor och delegering till tillsynsmyndigheten godtas.

2. Scania skall utreda möjligheten att införa en kompletterad rening för att minska utsläppen till vatten från fosfateringsanläggningen.

3. Scania ska fortlöpande följa utvecklingen av nya gjuterimetoder som minskar eller eliminerar luktproblemen. Bolaget skall övergå till sådana tekniker när det kan visas att dessa kan användas i gjuteriproduktion enligt bästa möjliga teknik

4. Scanias förslag till MKB kan godkännas.

SÖDERTÄLJE KOMMUN, MILJÖNÄMNDEN har, som framgår av sammanträdesprotokoll den 6 februari 2007, fattat beslut i enlighet med miljökontorets förslag till beslut.

BOLAGET har i påminnelser över vad remissmyndigheternas yttranden anfört bl.a.:

Tillåtlighet och omfattning

Det kan till att börja med konstateras att ingen av remissinstanserna synes motsätta sig att tillstånd lämnas till den ansökta verksamheten. Naturvårdsverket anför att ansökan i flera avseenden behöver kompletteras så att "ändamålsenliga villkor kan föreskrivas". Bolaget har i samband med samråd och i kompletteringarna tidigare redovisat sin inställning till Naturvårdsverkets önskemål. Bolaget utvecklar sin syn på detta ytterligare i det följande.

Länsstyrelsen yrkar att det, utöver vad Scania angivit, föreskrivs en maximal mängd gjutgods som får tillverkas. Bolaget vill med anledning av det erinra om att den ingivna ansökan i första hand avser att utgöra en utökning av det befintliga tillståndet, vars tillståndsmening saknar en sådan begränsning. I samband med den tidigare prövningen behandlades frågan om behovet av att reglera omfattningen av olika delar av tillverkningen. I koncessionsnämndens beslut (beslut 165/97 meddelat 1997-12-17) har nämnden behandlat denna fråga i sina överväganden (sid. 35). Nämnden gör där bedömningen att enskilda processmoment, så som gjuteriet, inte behöver kvantifieras i tillståndet. Tillståndsmeningen utformades därmed, liksom i tidigare beslut, så att omfattningen av gjuteriets verksamhet inte reglerats på annat sätt än vad som följer av det allmänna villkoret. Det finns enligt bolaget inget skäl att nu göra någon annan bedömning. Länsstyrelsen har heller inte åberopat något sådant särskilt skäl.

Allmänt om verksamheten

Yttrandena från Naturvårdsverket och Länsstyrelsen kan ge intryck av att verksamheten i Södertälje till stora delar är obekant och att miljöeffekterna är svårbedömda eller okända. Föreliggande ansökan avser emellertid en utökning av ett befintligt tillstånd till en verksamhet som funnits på orten sedan slutet av 1800-talet och som där successivt utvecklats. En utveckling som fortsätter och vars tillåtlighet nu skall prövas.

Efter miljöskyddslagens tillkomst 1969 har verksamheten prövats ett antal gånger i samband med att produktionens omfattning ökat. Den första ansökan om tillstånd ingavs 1976 och det senaste grundbeslutet meddelades 1997. Under denna period har ett flertal frågor varit uppskjutna under prövotider och slutliga villkor har meddelats. I något fall har villkor ändrats. Därtill har tillsynsmyndigheten fått möjligheten att föreskriva villkor i vissa avseenden och också i samband med anmälningsärenden av mindre förändringar av verksamheten lämnat föreskrifter i tillsynsbeslut. Verksamheten omfattades också av förordningen (2004:989) om översyn av vissa miljöfarliga verksamheter.

Slutliga villkor för verksamheten, för flera av de frågor som nu åter tas upp, har senast föreskrivits 2002. Beträffande buller fastställde miljödomstolen nu gällande villkor 2006. Redovisning enligt förordningen om översyn av vissa miljöfarliga verksamheter skedde 2005.

Verksamheten har varit föremål för tillsyn enligt ett kontrollprogram sedan nästan 30 år. Denna kontroll har omfattat mätningar av utsläpp och återkommande besiktningar av tredje part. Ända sedan det första kontrollprogrammet inrättades har det omfattat minst två årliga möten, så kallade driftsamråd, med tillsynsmyndigheten.

Inom bolaget finns också ett ledningssystem som vad avser miljö uppfyller kraven enligt ISO 14001. Det medför bland annat en förpliktelse till att bedriva ett målstyrt kontinuerligt förbättringsarbete. Laguppfyllnad är ett minimikrav.

Bolaget vill med detta, som också beskrivits i ansökan, visa att verksamheten är väl känd och bedrivs i enlighet med högt ställda krav på miljöskyddsarbetet. Den ansökan som nu prövas avser bara en utökning av den befintliga verksamheten och är en naturlig del i den kontinuerliga utvecklingen.

De prövningar som hittills skett för verksamheten i Södertälje och på övriga produktionsorter har bolaget upplevt som meningsfulla och konstruktiva. De har innefattat en god genomlysning av verksamheten och har fastställt de långsiktiga förutsättningarna för utvecklingen på orten. Det arbetssätt som bolaget tillämpar, "att göra rätt från början", förutsätter långsiktiga spelregler och att det finns utrymme för att göra prioriteringar mellan olika åtgärder. Detta arbetssätt har visat sig framgångsrikt och har gynnats av den individuella prövning som utgör grunden för det svenska prövningssystemet. Som framgår av ingiven redovisning i ärendet har, sedan verksamheten först prövades, användningen och utsläppen av lösningsmedel minskat till en bråkdel och alla viktiga källor till stoft försetts med högeffektiva stoftavskiljare. Åtgärder har införts så att alla processavloppsvatten numer uppsamlas och behandlas i en egen reningsanläggning, kemiska produkter med oönskade miljöegenskaper kunnat avvecklas och så vidare. Detta har skett med beaktande av en fortsatt energieffektivisering. Energianvändningen har således minskat med 35 % per producerad enhet under de senaste 10 åren.

I dag är huvudsakligen alla större källor till utsläpp och annan miljöpåverkan åtgärdade. Det fortsatta arbetet med miljöförbättringar måste i allt väsentligt utgå ifrån ett arbetssätt med ständiga förbättringar. Genom att ta tillvara på möjligheterna till miljöförbättringar i samband med omställning eller nyanskaffning av utrustning kan förbättringar åstadkommas som annars inte skulle vara möjliga. Sådana åtgärder är dock beroende av en mängd faktorer. Förutom den rena process- och materialutveckling som möjliggör åtgärder måste många faktorer vägas in. Sådana kan vara utsläpp, arbetsmiljö, energiförbrukning, kvalitet, kostnader, lagstiftning, ekonomiska styrmedel mm. Av detta följer att det sällan är lämpligt att pröva den här typen av åtgärder "en gång för alla", vilket skulle kunna innebära att åtgärder, som på sikt visar sig mindre lämpliga föreskrivs samtidigt som möjligheterna med en framtida utveckling inte kan tillvaratas. Enligt bolaget är det därför viktigare att i sådana fall säkerställa att det finns ett arbetssätt som främjar en sådan utveckling och att tillsynsmyndigheten ges möjlighet till insyn och påverkan.

Enligt bolaget är det så arbetet nu bedrivs i Södertälje. Bolaget har också upplevt detta förbättringsarbete som konstruktivt och resurseffektivt. Resultaten har varit uppmuntrande.

Avsikten med den nu ingivna ansökan har varit att så långt möjligt kunna bibehålla detta arbetssätt och att den ansökta verksamheten i allt väsentligt skall kunna bedrivas inom ramen för de villkor som nu gäller och som befunnits vara ändamålsenliga. Detta är också i enlighet med vad som angivits vid de samråd som förevarit. Bolaget har inte uppfattat att det förelegat någon meningsskillnad på denna punkt.

Allmänt om prövningen

Som bolaget uppfattat saken utgör den individuella prövningen en grundläggande princip för den svenska miljölagstiftningen. Varje anläggning prövas därmed utifrån sina förutsättningar. En sådan prövning förutsätter visserligen ett bra underlag om de tekniska förutsättningarna och kunskap om förväntade miljöeffekter. Prövningen ställer också betydande krav på såväl sökanden som de olika intressenter som har att yttra sig inom sina specialområden. Genom en sådan prövning skapas dock förutsättningar för att åstadkomma bra prioriteringar och vidta åtgärder som leder till meningsfulla och konkreta resultat.

Bolaget har som nämnts ovan upplevt att hittills genomförda prövningar av verksamheten har bidragit till den mycket positiva utveckling som skett och att de olika myndigheterna medverkat med sina respektive specialkunskaper.

I det nu föreliggande ärendet yrkas på ett antal villkor som verkar ge uttryck mer för allmänna ambitioner än för konkreta åtgärder. Villkorsförslagen motiveras av att de tidigare har föreskrivits för andra anläggningar, att de brukar föreskrivas eller att de utgör någon lokal kravnivå. Enligt bolaget bör sådant som alltid bör gälla för en viss typ av anläggningar, oavsett lokala förutsättningar eller kostnader, beslutas genom författning. Med ett sådant förfarande kommer alla berörda anläggningar att omfattas och inte bara sådana som vid ett givet tillfälle varit föremål för prövning. Därmed kan också vinnas att de myndigheter som har specialistkunskap inom de olika ämnesområdena kan medverka i processen.

De önskemål om utredningar och prövotider som framkommit i ärendet ger intryck av en avsikt om att en gång för alla avgöra verksamhetens utformning och behovet av skyddsåtgärder i minsta detalj. Detta är enligt bolagets uppfattning inte möjligt att vid ett givet tillfälle avgöra vilka, av kanske flera hundra, energibesparande åtgärder som skall genomföras, eller vilka brukskemikalier som inte får användas. Genom ett kontinuerligt förbättringsarbete kommer möjligheter att yppa sig som annars inte kunnat beaktas och åtgärder kan successivt vidtas när det blir möjligt och ett tillfälle yppar sig. Det blir också möjligt att vid varje tillfälle ta hänsyn till de då rådande förutsättningarna och erfarenheterna.

En verksamhet av det nu aktuella slaget är till sin karaktär sådan att den är föremål för ständiga förändringar genom byte av utrustning och omdisponering av lokaler och processutrustning med mera. Detta skapar möjligheter till att vidta förbättringar som inte annars varit möjliga. Ett beslut som i detalj reglerar vilka åtgärder som skall vidtas kan därför vara inaktuellt kort efter det att det vunnit laga kraft.

Bästa Möjliga Teknik

Naturvårdsverket menar att redovisningen av Bästa möjliga teknik (BMT) och möjligheterna att nå BMT är bristfällig. Exakt vad Naturvårdsverket avser framgår inte. Bolaget har i ansökan med kompletteringar redovisat den tekniska nivån på skyddsåtgärder och försiktighetsmått. I några fall har bolaget också redovisat kostnader för kompletterande åtgärder. Naturvårdsverket har inte redogjort för sin inställning till om de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som bolaget redovisat är tillräckliga eller om det finns kompletterande skyddsåtgärder som borde övervägas.

Hur Naturvårdsverket ser på begreppet BMT framgår inte. Man åberopar dels att underlaget inte medger en bedömning av tillämpningen av BMT, dels att bolaget inte redovisat BMT för totala utsläpp men också att utsläppet av vissa parametrar inte med säkerhet utgör BMT. Verket synes i sitt resonemang utgå ifrån att det finns en generell teknisk nivå som kan fastställas som BMT för alla anläggningar. Enligt vad bolaget kan förstå handlar BMT snarare om det sammanlagda resultatet av olika försiktighetsmått såsom processval, produktval, skyddsåtgärder mm. Kravet på BMT inträder dessutom bara när det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra skada eller olägenhet. Kraven på vad som skall anses utgöra BMT får heller inte vara orimliga vid en avvägning mellan nytta och kostnad.

Det bör framhållas att bestämmelserna i Miljöbalken när de infördes inte avsågs skärpa kraven på åtgärder i förhållande till vad som dittills gällt enligt Miljöskyddslagen. Däremot var avsikten att den strängare syn på vad som utgör skäliga skyddsåtgärder, som då ansågs föreligga i Sverige i förhållande till många andra länder i Europa, skulle bibehållas även i framtiden. Åtgärder som fastsällts enligt miljöskyddslagen bör därför kunna anses motsvara BMT enligt miljöbalkens bestämmelser vid prövningstillfället. Detta stämmer även med bolagets erfarenhet att miljöbalken inte medfört någon materiell skillnad i bedömningen av vilken åtgärdsnivå som kan uppfattas som skälig.

De svenska bestämmelserna överensstämmer också väl med vad som gäller enligt det så kallade IPPC-direktivet. När det gäller befintliga anläggningar där skyddsåtgärder redan har vidtagits måste kraven på BMT ta hänsyn till vad som kan vinnas. Ett utbyte av väl fungerande processer och reningsutrustningar för att åstadkomma marginella förbättringar kommer oftast att vara ett slöseri med resurser som inte kan motiveras av några påtagliga förtjänster för miljön. Om, till exempel, en fungerande stoftavskiljare, dimensionerad för en resthalt av 10 mg/m3 i förtid måste ersättas med en dimensionerad för 5 mg/m3, kommer miljöeffekten att vara i stort sett försumbar medan kostnaden blir betydande. Om däremot en ny avskiljare ändå måste installeras blir merkostnaden för den högre reningseffekten helt obetydlig och den kan då vara motiverad även om miljöeffekterna är obetydliga.

Enligt bolaget motsvarar den nu bedrivna verksamheten, så som den beskrivits i ansökan, högt ställda krav på miljöskyddet och utsläppen är små. Naturvårdsverket har heller inte anfört att den bedrivna verksamheten i något avseende inte skulle motsvara BMT.

Komplettering av underlaget till ansökan

Bolagets ansökan, MKB och övriga handlingar har utformats med hänsyn tagen till de samråd som förevarit. Verksamheten och dess miljöeffekter är väl kända. Den nu ansökta verksamheten kommer i allt väsentligt att utnyttja samma infrastruktur och produktionsapparat som den redan bedrivna. För verksamheten föreslagna villkor överensstämmer i stort med nu gällande villkor. Mot bakgrund av detta är det mycket svårt att förstå behovet av begärda kompletteringar eller prövotider.

I samband med de kompletteringar som ingivits har bolaget redovisat var någonstans efterfrågade uppgifter kan återfinnas eller lämnat kompletterande uppgifter där det varit nödvändigt. Trots det kvarstår Naturvårdsverkets synpunkter i stort sett oförändrade. Mycket av det som Naturvårdsverket efterfrågar, t ex angående energieffektivisering och kemikalieanvändning, är en redovisning ner till minsta detalj av enskilda kemikalier och energisparåtgärder.

De kompletterande uppgifter som Naturvårdsverket nu begär är allmänt formulerade och omfattar:

- "Tydliga åtaganden" beträffande transporter, utsläpp till vatten, kemikalier och avfall

- "Förbättrat underlag" beträffande utsläppskällor, utsläppsmängder och utsläppspunkter till luft

- Redovisning av olika provceller i nuvarande och framtida verksamhet

- "Ett specifikt bedömningsunderlag" för halter av NOX i verksamhetens närområde

- Redovisning av BMT och möjligheterna att nå BMT för utsläpp av NOX från motorprovceller samt utsläpp av spillvatten

Av handlingarna i ärendet framgår hur den ansökta verksamheten kommer att bedrivas i de avseenden Naturvårdsverket tagit upp. Naturvårdsverket har heller inte anfört att vidtagna försiktighetsmått är otillräckliga i något avseende och i vilket avseende de behöver kompletteras. I den mån som remissinstanserna i något avseende bedömt att föreslagna skyddsåtgärder kan behöva kompletteras kommenteras det i det följande.

I övriga avseenden som Naturvårdsverket anför har bolaget redovisat var uppgifterna kan återfinnas och också kompletterat dessa i aktbilaga 12. Naturvårdsverket har inte kommenterat dessa uppgifter eller redovisat i vilket avseende de är otillräckliga.

Bolaget anser att den lämnade redovisningen, tillsammans med vad som redovisats vid samråden och i kompletteringsskriften, står väl i överensstämmelse med vad som rimligen kan behövas för att bedöma verksamhetens tillåtlighet och behovet av eventuella ytterligare försiktighetsmått och skyddsåtgärder.

Behovet av prövotider

Länsstyrelsen och Naturvårdsverket föreslår ett stort antal prövotider under vilka mycket allmänna och vittomfattande utredningar skall genomföras. I flera fall skall åter utredas frågor som nyligen avgjorts efter prövotider. Länsstyrelsen föreslår prövotider för i stort sett samtliga viktiga frågor. Med ett sådant förfarande skulle förutsättningarna för den framtida utvecklingen av verksamheten förbli oklara i de flesta viktiga avseenden.

Bolaget menar att prövotider i första hand bör utnyttjas i det fall resultatet av en åtgärd eller verksamhet inte kan förutses. Bolagets ambition är att så långt som möjligt få förutsättningarna för den framtida verksamheten avgjorda bland annat genom slutliga villkor. Bolaget har i den andan i flera fall föreslagit eller medgivit villkor som sträcker sig längre än vad som kan motiveras med dagens tekniska nivå och således delvis tar i anspråk en förmodad framtida teknisk utveckling. Exempelvis gäller det utsläppen av kväveoxider från motorprovning och installationen av så kallade cellkatalysatorer.

I detta ärende har bolaget redovisat hur verksamheten bedrivs och hur den ansökta verksamheten kommer att bedrivas. Bolaget har också redovisat vilka skyddsåtgärder och försiktighetsmått som planeras och vilka utsläpp och vilken annan miljöpåverkan som kan förväntas av den ansökta verksamheten. I förekommande fall har också redovisats kostnader för ytterligare skyddsåtgärder som utretts. Det föreligger därmed ett tillräckligt underlag för att meddela slutliga villkor i alla avseenden. Vare sig Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen har heller påstått att det skulle finnas några ytterligare åtgärder som skulle kunna komma ifråga. Naturvårdsverket motiverar i stället prövotiden med att visst underlag behövs för att kunna ta ställning till ansökan i vissa delar. Länsstyrelsen har inte särskilt motiverat behovet av prövotider.

Bolaget anser att det i detta ärende saknas behov av prövotider och att slutliga villkor, liksom i det senaste beslutet, kan föreskrivas i alla avseenden. De ytterligare underlag som Naturvårdsverket önskar har närmast karaktären av sådana detaljuppgifter som lämpligast bör hanteras inom ramen för tillsynen och det kontinuerliga förbättringsarbetet.

Allmänt om villkor

Villkoren i ett tillståndsbeslut utgör det egentliga resultatet av prövningen, så tillvida att de sätter ramarna för de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som måste vidtas. Villkoren är det som återstår när tillståndet väl tagits i anspråk och de skall tillämpas under hela den verksamhetsperiod under vilken tillståndet utnyttjas. Stor vikt måste därför läggas vid utformningen av villkoren så att de upplevs som konstruktiva och meningsfulla.

Villkor är sanktionsgrundande och förutsätter kontroll för att fylla sitt syfte. Därför måste de också utformas så att det är möjligt att kontrollera efterlevnaden och så att de inte medför så betungande kontroller att dessa i sig blir orimliga i förhållande till vad som kan vinnas med dem. Åsidosättande av villkor är också straffsanktionerat. Detta ställer, så som också HD anfört i flera domar, särskilda krav på att villkoren utformas med tydlighet.

För att villkor skall bli meningsfulla måste användningen begränsas till aspekter och parametrar som har betydelse. Det första kravet på ett villkor är således att det behövs.

Villkoren måste således utformas så att det tydligt framgår vad verksamhetsutövaren behöver vidta för åtgärder för att uppfylla kraven. För denne är det av största vikt att få klarlagt i vilka avseenden som verksamheten behöver förbättras. Det är därför av stor vikt att det när villkor föreskrivs framgår hur 2 kap.3 och 7 §§miljöbalken har tillämpats.

Oavsett vilka villkor som föreskrivs måste de således utgå från 2 kap.3 och 7 §§miljöbalken. I föreliggande ärende hänvisas i flera fall till villkor som föreskrivits för andra verksamheter eller lokala föreskrifter. Eftersom, så som ovan beskrivits, prövningen är individuell saknar sådana hänvisningar relevans. Det måste också framhållas att de anförda exemplen på villkor är just exempel. Också exempel på beslut där domstolen inte föreskrivit villkor av det aktuella slaget förekommer. Det har heller inte anförts några skäl till varför villkoren behövs i detta fall.

De villkor som bolaget föreslagit i detta ärende utgår från nu gällande villkor. Dessa har fastställts efter en omfattande prövning och utredning och representerar en långsiktig strategi för att hålla utsläppen på en låg nivå. Avsikten har varit att den ansökta, utökade, verksamheten skulle rymmas inom ramen för dessa villkor. Bolaget anser att dessa villkor motsvarar de krav som kan ställas på anläggningen även vid den utökade verksamheten och att de befunnits ändamålsenliga.

Kemikalier

Bolaget använder i sin verksamhet kemikalier som är branschvanliga och som används i många olika verksamheter i samhället och i hushållen. Det förekommer inga kemikalier som är unika för bolagets verksamhet. Mängdmässigt utgörs kemikalieförbrukningen huvudsakligen av bränslen och kemiska produkter som följer med de färdigmonterade fordonen, monteringssatser och liknande. Produktionskemikalier som används utgörs till stor del av oljor, färger, tvättmedel och andra för branschen vanliga kemikalier.

Bolaget har i ansökan och dess kompletteringar visat hur användningen av kemiska produkter systematiskt följs upp inom koncernen och att det finns ett systematiskt arbete för att finna ersättningskemikalier med bättre miljöegenskaper. Bolaget har också åtagit sig att i den ansökta verksamheten fortsätta detta arbete. Såvitt bolaget kan se har ingen remissinstans haft något att invända mot arbetssättet eller de åtaganden bolaget gjort.

Naturvårdsverket anser nu i sitt yttrande, liksom i kompletteringsbegäran, att en "utförligare" redovisning av kemikalieanvändningen behövs för att det skall vara möjligt att bedöma hur bolaget uppfyller de allmänna hänsynsreglerna, särskilt kunskapskravet. Någon närmare upplysning om vad en sådan redovisning bör innehålla har inte lämnats vare sig i denna skrivelse eller i den tidigare begäran om kompletteringar. Naturvårdsverket verkar heller inte ha beaktat de uppgifter som lämnats i kompletteringen av handlingarna.

Bolaget anser, liksom för övigt övriga remissinstanser synes göra, att de uppgifter som lämnats är tillräckliga och visar att de allmänna hänsynsreglerna är uppfyllda.

Verket har dessutom i samband med kompletteringarna begärt en mycket omfattande redovisning av ett stort antal detaljuppgifter om användningen av kemiska produkter på produktnivå. Detta är uppgifter av ett slag som kan behövas för tillsynen. I kompletteringarna har bolaget också visat att sådana uppgifter finns tillgängliga och redovisat dem för en enskild verksamhet. Naturvårdsverket har inte kommenterat den lämnade informationen. Bolaget anser att det normalt inte bör ingå i prövningen av en verksamhet att godkänna enskilda produkter särskilt när de som i detta fall är samhällsvanliga brukskemikalier. Godkännande av produkter bör i första hand göras generellt och av den myndighet som har specialistkompetens. Detta synsätts styrks också av vad Naturvårdverket själva framfört i sitt, i detta mål åberopade, yttrande till Miljööverdomstolen avseende målet (M4317-06) för AKZO Nobel. Där anför Naturvårdverket (sid. 4 fjärde stycket) att en prövning inte utgör ett godkännande av enskilda kemiska ämnen eftersom en "sådan detaljreglering" inte vore ändamålsenlig.

Länsstyrelsen och Naturvårdsverket har yrkat på villkor som delvis är likalydande och som syftar till att precisera uppgifter om använda kemikalier som alltid måste finnas. Med Naturvårdsverkets lydelse har villkoret följande krav på vad dokumentationen om produkterna i "vart fall" skall innehålla för att de skall få användas i verksamheten:

- Använd mängd per år

- Användningsområde - vilka processer råvaran eller insatskemikalien används i och vilken funktion den har

- Uppgifter om toxikologiska egenskaper (hälsofarlighet), ekotoxikologiska egenskaper (miljöfarlighet)nedbrytbarhet och potential för bioackumulering, inklusive klassificering avseende farliga egenskaper enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter av den kemiska produkten och däri ingående kemiska ämnen

- Exponeringsdata -uppgifter om vart den kemiska produkten tar vägen d.v.s. spridning till luft, vatten, produkter och avfall

- Förhållanden i omgivning och vattenrecipient

- Bolagets bedömning av riskerna

Villkorskravet innehåller ytterligare komponenter om undantag och uppdatering av riskbedömning m.m. Bolaget ser först av allt inte att Naturvårdsverket eller Länsstyrelsen har gjort någon bedömning av behovet av ett villkor av det här slaget eller vad som kan vinnas med det. Det framgår till exempel inte i vilka avseenden den av bolaget beskrivna hanteringen av kemiska produkter, som synes ligga nära det som verkar åsyftas med villkoret, behöver förbättras. Det enda skäl Naturvårdsverket anför är att verksamheten har en omfattande kemikaliehantering och att den ökade produktionen kommer att medföra ökad förbrukning av kemikalier. Emellertid är bolagets användning av kemikalier ur ett samhällsperspektiv inte särskilt stor. Bolaget använder handelsprodukter med stor spridning i samhället men driver en stor verksamhet. Att användningen här sker på ett ställe och hos en användare med avancerade system för att hantera kemikalier talar närmast för att verksamheten sker på ett säkrare sätt och att därmed behovet av reglering borde vara mindre.

Det måste också framhållas att kravet på kunskap om kemiska produkters miljöpåverkan normalt åvilar den som släpper ut produkten på marknaden. Också Naturvårdsverket påpekar detta i de åberopade promemoriorna avseende AKZO-Nobel. Naturvårdsverket pekar där på vikten av att en verksamhetsutövare kan bedöma "verksamhetsspecifika risker" och att det därför kan finnas ett behov av att ta fram ytterligare kunskap om en produkts farlighet i "enskilda fall". Bolaget har inget att invända mot den beskrivningen som också stämmer bra med det inom bolaget tillämpade arbetssättet. Det av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen yrkade villkoret, med dess mycket allmänna utformning, bland annat med krav på "en fullständig dokumentation" för alla produkter, verkar dock närmast uttrycka en allmän ambition och inte ett behov av att reglera bolagets verksamhet. Bolagets intryck är att ett villkor som totalt omfattar en mer än en halv sida text utan att ge konkret vägledning om vad som måste förbättras, närmast har karaktären av ett så kallat allmänt råd.

Man kan allmänt ifrågasätta om ett villkor överhuvudtaget kan föreskrivas eller i vart fall behövs med hänsyn till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006, EGT L 396/1 av den 30 december 2006 (REACH). REACH reglerar just de frågor som avses bli reglerade med det av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket föreslagna villkoren. Det är enligt bolagets uppfattning inte vare sig lämpligt eller möjligt att genom villkor reglera frågor som redan omfattas av REACH.

Som bolaget anfört ovan bör reglering av det här slaget inte bara träffa de användare som vid ett givet tillfälle prövas. Om sådana krav på kunskap är angelägna bör de gälla alla verksamheter. Naturvårdsverket har ju också åberopat miljömålen som skäl för villkoret. Dessa gäller alla och kan uppfyllas snabbare om alla verksamheter omfattas av kraven.

Om det skulle finnas ett skäl att föreskriva villkor för bolagets användning av kemikalier kan den utformning av villkoret som nu har föreslagits medföra att bolaget behöver byta ut väl beprövade brukskemikalier, som befunnits fungera bra i verksamheten och ge upphov till liten miljöpåverkan, till förmån för kemikalier, som visserligen har en bättre dokumentation, men vars egenskaper för exempelvis miljö och arbetsmiljö är dåligt kända eller till och med sämre vid användningen.

Det är också bolagets uppfattning att det inte är ändamålsenligt att rikta omfattande krav och därmed resurser mot att dokumentera miljöegenskaper för varje enskild produkt varav de flesta är vanliga brukskemikalier. Även kemikaliearbetet måste fokuseras så att resurserna kan prioriteras mot sådan användning som har betydelse. Det måste också anföras att det med det föreslagna villkorets utformning inte är möjligt att veta när kraven är uppfyllda. Det anförs i mycket allmänna ordalag att det skall finnas uppgifter om ekotoxikologi, ackumulerbarhet med mera. Dessutom skall det finnas kunskap om förhållandena i omgivning och vattenrecipient. Om det räcker med vilka uppgifter som helst och vilken kunskap som helst eller om det krävs något särskilt framgår inte.

Bolaget kan inte acceptera att det föreskrivs ett villkor med ett så generellt och oprecist innehåll som Naturvårdsverket och Länsstyrelsen föreslagit. Bolaget menar dessutom att det inte föreligger något behov i det enskilda fallet av villkor utöver vad som omfattas av det allmänna villkoret och de specifika försiktighetsmått som berörs närmare nedan.

Länsstyrelsen har även föreslagit att ett villkor föreslås med följande innebörd:

"Kemiska produkter ska förvaras och hanteras på sådant sätt att eventuellt läckage och spill undviks. Utsläpp ska kunna samlas upp och omhändertas på lämpligt sätt ur miljösynpunkt."

Bolaget kan inte acceptera ett villkor med en så oprecis utformning. Enligt villkoret kan även händelser där spill inte orsakas genom uppsåt eller oaktsamhet komma att hamna inom det straffbara området. Det framgår heller inte vad som är ett lämpligt sätt för omhändertagande. Länsstyrelsen har heller inte motiverat det föreslagna villkoret. Bolaget har beskrivit vidtagna försiktighetsmått för att förhindra spill och minimera effekterna av det. I vilken utsträckning dessa åtgärder är otillräckliga har inte berörts av Länsstyrelsen.

Bolaget har förståelse för att det kan uppkomma situationer där ytterligare försiktighetsmått visar sig nödvändiga. Bolaget har därför föreslagit att det delegeras till tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor när det gäller försiktighetsmått avseende hantering och lagring av kemikalier (D5). Ett sådant förfarande som gäller även för nuvarande verksamhet bör vara tillräckligt för att tillgodose syftet med Länsstyrelsens yrkande.

Länsstyrelsen har också föreslagit ett villkor enligt följande:

"Diesel som används inom verksamheten och i bolagets transporter ska vara av miljöklass 1."

Bolaget kan inte använda diesel miljöklass 1 för all provning. Provningen är beroende av att kunna genomföras dels med bränslen som är definierade i standards, dels med sådana bränslen som används i de länder där bolaget har avsättning för sina produkter. Bolaget kan således inte bedriva sin verksamhet med ett villkor enligt den föreslagna lydelsen.

Utsläpp till spillvatten

Totalutsläpp

Som framgår av ansökan med kompletteringar har bolaget under en lång tid bedrivit ett arbete med att minska utsläppen till vatten från produktionen. Arbetet har inriktats mot att i första hand minimera de uppkomna avfallsvattenmängderna. Genom att sluta processer och ta bort direkt anslutning till ledningsnätet har utsläppen av industriellt spillvatten minskat så att det idag knappt förekommer några direkta utsläpp.

I huvudsak alla processvatten samlas idag in och förs till en central anläggning där de behandlas genom ultrafiltrering och indunstning innan de avleds till spillvattennätet. Industriellt spillvatten som inte uppsamlas och behandlas i den centrala anläggningen utgörs av vatten från tvätthallar, kyltornsvatten, ridåvatten och sköljvatten från en mindre fosfateringsanläggning. Flödena av vatten och föroreningar från dessa källor är små. Det vatten som avbördas via anslutningspunkterna P1, P2 och P3 består således huvudsakligen av sanitärt spillvatten.

Detta framgår också av MKB:n, enligt vilken de årliga utsläppen per anställd i anslutningspunkterna genomgående är lägre eller i samma nivå som de personekvivalenta utsläppen in till Himmerfjärdsverket.

I ansökningshandlingarna har bolaget beskrivit utsläppen i anslutningspunkten samt vilka källor som bidrar till utsläppen. Redovisningen har också omfattat en redogörelse för vilka ytterligare skyddsåtgärder som kan vara möjliga och vilka kostnader dessa skulle medföra. Bolaget har också föreslagit villkor för verksamhetens utsläpp till vatten omfattande villkor för de viktigare källorna till industriellt spillvatten, så som den centrala behandlingsanläggningen och oljeavskiljare. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten ges rätten att föreskriva villkor beträffande åtgärder för att minska spill och diffusa utsläpp av olja (D4) samt även avledning och behandling av vissa industriella spillvatten (D7). Bolaget anser att frågan om utsläpp till vatten därmed kommer att vara väl reglerad i tillståndsbeslutet.

Länsstyrelsen yrkar nu på en prövotid vad avser utsläppen till vatten i sin helhet. Syftet med prövotiden är enligt Länsstyrelsen, vad avser pumpgroparna P1 ,P2 och P3, att erhålla ett bättre underlag för att fastställa villkor. Under prövotiden bör, enligt Länsstyrelsen, utsläppshalter av relevanta analysparametrar följas noga och eventuella avvikande höga halter följas upp och åtgärdas. Länsstyrelsen anför också att det är bättre att reglera utsläppen i varje punkt istället för som nu i en punkt.

Bolaget anser att frågan om vatten är mycket väl utredd. Såvitt bolaget kan se skiljer sig inte Länsstyrelsens önskemål om utredning från vad som redan sker inom ramen för egenkontrollen sedan länge och vad som också redovisats i ansökan. Mätningar av utsläppen har skett i mer än 20 år och det finns mer än 5000 analyser under den senaste tioårsperioden att tillgå. Samtliga av de viktigare processanknutna utsläppen är i ansökan noggrant redovisade och möjligheterna till kompletterande skyddsåtgärder har utretts och redovisats. Exakt vad som ytterligare kan utredas under prövotiden och som inte redan är känt är för bolaget oklart.

Beträffande hur en eventuell reglering av utsläppen i anslutningspunkt skall ske vill bolaget erinra om att det idag inte finns något villkor för dessa. Ett sådant villkor skulle dessutom i första hand innebära en reglering av utsläpp av sanitärt avloppsvatten, något som enligt bolaget inte kan vara vare sig lämpligt eller ändamålsenligt.

Naturvårdsverket anser att de av Länsstyrelsens föreslagna provisoriska villkoren för utsläppen av behandlat vatten som avleds till spillvattennätet bör kompletteras med årsgränsvärden för motsvarande metaller. Av motiveringen till villkorsförslaget verkar dock framgå att de föreslagna årsgränsvärdena inte avser behandlat vatten utan snarare de totala utsläppen. Naturvårdsverket hänvisar vid beräkningen av den föreslagna gränsvärdesnivån till av Länsstyrelsen och SYVAB yrkade riktvärden för behandlat vatten. Såvitt bolaget kan se har dessa myndigheter inte yrkat på några riktvärden vad avser de totala utsläppen.

Här vill bolaget först erinra om att det som nu skall prövas är om det, enligt miljöbalkens bestämmelser, finns anledning att föreskriva villkor och i så fall vilka villkorsnivåer som kan föreskrivas utan att de blir orimliga vid en avvägning enligt 2 kap 7§. SYVAB:s riktlinjer för anslutning till det kommunala reningsverket har betydelse för denna prövning enbart i det avseendet att de beskriver haltnivåer som är vanligt förekommande i sanitära spillvatten.

De riktvärden som tillämpas av SYVAB har också en helt annan betydelse än villkorsvärden i tillståndsbeslut. SYVAB:s riktvärden är så kallade varningsvärden, som avser att utgöra ett underlag för bedömning av avloppsvatten som skall anslutas till reningsverket. Det framgår också av SYVAB:s riktlinjer att en bedömning måste göras från fall till fall och att det är huvudmannen för avloppsreningsanläggningen som till sist avgör vilka halter som kan accepteras i det enskilda fallet. Ett riktvärde i ett tillståndsbeslut däremot innebär att åtgärder skall vidtas när det överskrids. För att ett sådant riktvärde skall få någon betydelse måste det sättas så att det motsvarar vad som kan uppnås med rimliga skyddsåtgärder. I detta fall tycks det råda enighet om vilka skyddsåtgärder som skall vidtas. De villkor som föreskrivs måste då motsvara vad som kan uppnås med dessa åtgärder.

Vad avser villkorsvärden anser bolaget, som ovan nämnts, att det måste ifrågasättas om det över huvud taget behövs villkor för avloppsvatten som huvudsakligen utgörs av sanitärt spillvatten och som avleds till ett kommunalt reningsverk med goda förutsättningar att ta emot och behandla det. Det torde i de flesta fall räcka med att frågor om vattenkvalitet och behandlingsbarhet regleras genom avtal mellan parterna.

Man måste speciellt invända mot att gränsvärden inte får fastställas på det sätt som här gjorts. Villkorsvärden, särskilt gränsvärden måste användas där det föreligger ett särskilt behov. Villkorsnivån måste där sättas så att den med säkerhet kan innehållas med de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som uppfattas som rimliga i det enskilda fallet. I detta fall kan det särskilt ifrågasättas om ett gränsvärde kan komma ifråga eftersom det skulle utgöra en indirekt reglering av innehållet i hushållsspillvatten. Det är särskilt viktigt att de nivåer som fastställs är motiverade av sakliga skäl och beräknade så att den ansökta verksamheten med säkerhet kan bedrivas utan att det leder till överskskridanden.

Det är heller inte rimligt att som Naturvårdsverket föreslår föreskriva slutliga villkor som gränsvärden samtidigt som det skall föreskrivas en prövotid, vars syfte enligt Länsstyrelsen är att ta fram ett bättre underlag för att kunna föreskriva slutliga villkor för halterna i anslutningspunkt.

Fiskeriverket har inget att erinra mot spillvattenutsläppen i ansökt verksamhet under förutsättning att de kan godtas för behandling i det kommunala reningsverket.

Sammanfattningsvis anser bolaget i enlighet med kommunen och SYVAB att villkor för utsläppen av vatten, liksom tidigare bör inriktas mot de industriella processer som medför utsläpp till vatten och funktionen vid den centrala behandling dit alla oljeförorenade vatten avleds. Det är i dessa källor bolaget har möjlighet att påverka utsläppen. En reglering av haltinnehållet i pumpgroparna till kommunens reningsverk är inte meningsfull eftersom vattnet där huvudsakligen består av hushållsspillvatten. Däremot avser bolaget att som hittills följa upp vattenkvaliteten i dessa punkter. Genom att delegera frågor som rör enskilda mindre källor och diffusa utsläpp till spillvattennätet på det sätt som bolaget föreslagit garanteras ett fortsatt förbättringsarbete i samråd med tillsynsmyndigheten och SYVAB. Detta arbetssätt har hittills varit mycket framgångsrikt och bör få fortsätta. Något behov av att ytterligare utreda utsläppen till vatten föreligger inte.

Bolaget motsätter sig således att det föreskrivs en prövotid för de samlade utsläppen till vatten och att det föreskrivs gränsvärdesvillkor i anslutningspunkt.

Central behandlingsanläggning

För de avfallsvatten som samlas upp installerade bolaget, som en av de första anläggningarna i Sverige, ultrafiltrering 1980. När verksamheten åter prövades 1996 konstaterades att ultrafiltreringen hade givit ett mycket gott resultat avseende olja (opolära alifatiska kolväten). Dock förekom utsläpp av metaller och löst organisk substans (COD/BOD), som inte avskiljs genom ultrafiltrering. Bolaget åtog sig i samband med prövningen att utvärdera en kompletterande rening av de behandlade vattnen. Under en prövotid skedde en sådan utvärdering och bolaget åtog sig som ett resultat av denna att installera en anläggning för indunstning av avfallsvattnen. Samtliga remissinstanser godtog detta förfarande som också fastställdes av miljödomstolen i dom den 2 maj 2001. Scania skulle senast ett år efter det att domen vunnit laga kraft innehålla det nu gällande villkoret för behandlat vatten.

Den installerade slutreningen genom indunstning har bidragit till betydande förbättringar, framförallt avseende utsläpp av metaller och löst organisk substans. Av ansökningshandlingarna framgår att behandlingsanläggningen har en mycket hög reningseffekt. Utsläppen av opolära alifatiska kolväten (olja) är lägre än 5 mg/l, vilket visar på en mycket bra funktion för ultrafilteranläggningen. Avskiljningen av zink och andra metaller är större än 99 %, vilket indikerar en mycket god funktion på indunstaren För att säkerställa att denna höga reningseffekt skall upprätthållas, har bolaget föreslagit villkor för utsläpp till vatten avseende opolära alifatiska kolväten och zink i enlighet med nu gällande villkor.

Länsstyrelsen yrkar nu på en prövotid även vad avser utsläppen från den centrala behandlingsanläggningen. Syftet med prövotiden är enligt Länsstyrelsen att få ett bättre underlag för att kunna fastställa slutliga villkor för reningseffekt över ultrafiltrering och indunstning. Länsstyrelsen anför att reningseffekten bör regleras för att säkerställa att drift och underhåll hålls på en hög nivå och att reningsprestanda inte tillåts sjunka över tiden.

Bolaget har svårt att förstå vad som ska utredas utöver vad som redovisats i ansökan. Det bör då även noteras att Länsstyrelsen inte begärt komplettering av handlingarna eller haft några önskemål om särskilda utredningar i samband med samråden. Den uppföljning av utsläppen som görs inom ramen för egenkontrollen visar på en mycket god funktion. Länsstyrelsens förslag till provisorisk föreskrift överensstämmer helt med de villkor bolaget föreslagit vad gäller opolära alifatiska kolväten och zink. Därutöver yrkas på villkor för ytterligare ett antal parametrar.

SYVAB anser att de föreslagna villkoren avseende opolära alifatiska kolväten och zink är rimliga men att de skall kompletteras med villkor avseende bly, koppar, krom och nickel. De yrkade nivåerna överensstämmer med det som yrkats av Länsstyrelsen.

Kommunen har inget att erinra mot de av bolaget föreslagna villkoren.

Bolaget konstaterar att det föreligger enighet om vilka villkor som skall föreskrivas avseende opolära alifatiska kolväten och zink. Vad beträffar de ytterligare metaller, som föreslagits omfattas av villkoret, vill bolaget erinra om att avsikten med ett riktvärde är att säkerställa att en viss utrustning sköts och drivs på det sätt som avsetts. För att säkerställa en god funktion på indunstaren och därmed metallavskiljningen räcker det med villkor för någon metall. Det är då naturligt att välja en metall, som zink, som är vanligt förekommande i mätbara halter. Utsläppen av övriga metaller följs regelbundet upp inom egenkontrollen och kommer så göras även i fortsättningen. Om förhållandena i något avseende skulle ändras i framtiden är det möjligt för tillsynsmyndigheten att ingripa genom tillsynsbeslut.

Beträffande löst organisk substans (COD) delar SYVAB och övriga remissinstanser bolagets uppfattning att eventuella åtgärder som behövs med hänsyn till reningsverkets funktion, bör kunna regleras genom avtal mellan SYVAB och bolaget.

SYVAB och Länsstyrelsen föreslår också att de föreslagna villkoren skall kompletteras med villkor avseende på nitrifikationshämning.

Bolaget vill inledningsvis uppmärksamma på att det föreslagna värdet normalt inte kan innehållas för behandlat vatten. Detta framgår av TB, bilaga 6. Av utredningen framgår att den teknik som nu tillämpas utgör bästa teknik. Vidare visar utredningen att de högst uppmätta värdena för nitrifikationshämningen framför allt kan förklaras av förekomsten av glykoler och/eller alkoholer. Detta innebär att det behandlade vattnet efter utspädning med fördel bör kunna behandlas i kommunens reningsverk. Till denna bild hör att det behandlade vattnet avleds till pumpgrop P2, där det späds cirka 20 ggr. Nitrifikationshämningen för det samlade vattnet bedöms efter denna utspädning inte överstiga föreslagna riktvärden och bör således inte innebära något problem för reningsverkets funktion.

Bolaget har inget emot att inom ramen för egenkontrollen om det skulle behövas undersöka och vid behov följa upp nitrifikationshämningen efter den centrala behandlingsanläggningen och i anslutningspunkt. Något villkor kan dock inte accepteras utan denna fråga bör liksom utsläppen av organisk substans, med vilken den hänger samman, kunna hanteras genom samråd och avtal med SYVAB.

Bolaget motsätter sig sammanfattningsvis att det föreskrivs en prövotid vad avser utsläppen från den centrala behandlingsanläggningen och att det föreskrivs villkor för det behandlade vattnet avseende utsläpp av bly, koppar, krom, nickel och nitrifikationshämning.

Tvätthallar

Utsläppen från tvätthallarna inom området har uppmärksammats vid de tidigare prövningarna framför allt vad gäller utsläppen av olja, som tidigare varit betydande. Åtgärder för att minska utsläppen genom bättre tvättkemikalier och minskade flöden har varit framgångsrika. Tvätthallarnas utsläpp av olja beräknades i ansökan till mindre än 100 kg/år. I samband med den senaste prövningen föreslogs att Naturvårdsverkets allmänna råd (AR 96:1 Fordonsvättar), som nyligen antagits skulle utgöra grunden för villkor för tvätthallar. Det fanns redan i samband med prövningen tveksamheter om dessa värden kunde innehållas med rimliga försiktighetsmått. Koncessionsnämnden som konstaterade att bolagets fordon som kunde antas vara mindre nedsmutsade än normalt och att förutsättningarna att klara dessa värden vid bolaget borde vara goda, fastställde villkor i enlighet med råden. Villkoren skulle tillämpas från och med 2005.

Enligt den redovisning som bolaget ingivit har det inte varit möjligt att klara villkorsvärdet för framför allt zink i de berörda tvätthallarna. Prov har utförts med förenklad kemisk fällning, men resultaten har inte varit tillräckliga. Kostnaden för att installera kemisk fällning på de berörda hallarna har bedömts till betydligt högre än 1 Mkr, resulterande i en årlig kostnad om 350 000 kronor. Med denna åtgärd skulle utsläppet av zink enligt de utförda utredningarna reduceras med 0,5 kg/år.

Bolaget har i ärendet föreslagit att den vidare hanteringen av förbättringsåtgärder kan hanteras inom ramen för tillsynen och att utsläppen från tvätthallar regleras genom att tillämpa samma villkor som idag gäller för övriga oljeavskiljare.

Kommunen har godtagit det av bolaget föreslagna förfarandet.

Såväl SYVAB som Länsstyrelsen yrkar dock att nu gällande villkor skall tillämpas och därtill skärpas under 2010.

Det måste inledningsvis framhållas att svårigheterna att innehålla villkoren enligt de allmänna råden delar bolaget med många andra anläggningar. Undersökningar indikerar att hälften av alla tvättanläggningar som undersökts och som omfattas av råden inte klara utsläppsvärdena, trots vidtagna åtgärder. Spridningen i resultat är mycket stor. De allmänna råden har också dragits tillbaka.

Vad som nu skall prövas är om det finns rimliga skyddsåtgärder som kan vidtas. De riktlinjer för tvätthallar som tillämpas av kommunerna har vid denna prövning begränsad betydelse. Riktlinjerna kan närmast tjäna som ett underlag för att bedöma vilka skyddsåtgärder som vanligen kan komma ifråga och vad som kan vinnas med dessa. Som framgår av redovisningen så finns det stora svårigheter för många anläggningar att innehålla de föreslagna värdena, trots vidtagna åtgärder och väl fungerande anläggningar. Detta stämmer väl med bolagets erfarenheter.

För att innehålla de nu gällande villkoren erfordras betydligt mer omfattande åtgärder än vad som avsågs när de allmänna råden första utformades. Kostnaden för att förbättra avskiljningen av zink har enligt den till den tekniska beskrivningen bilagda (bilaga 7) utredningen beräknats till cirka 700 000 kronor per kg avskilt zink. Denna kostnad är uppenbart orimlig.

Av samma skäl är den föreslagna skärpningen av villkoren för perioden efter 2010 i än högre grad orimlig.

Det måste också betonas att riktlinjernas värden i första hand uttrycker en ambition att sänka utsläppen i samhället. De är inte bindande på samma sätt som villkor i tillståndsbeslut.

Bolaget vidhåller att denna fråga i fortsättningen bäst hanteras inom ramen för den löpande tillsynen och i samråd med kommunen och SYVAB. Ett förfarande som också kommunen tycks förorda.

Villkor för tvätthallarnas oljeavskiljare bör utformas på motsvarande sätt som för övriga oljeavskiljare.

Övriga oljeavskiljare

Inom bolaget bedrivs sedan länge ett målmedvetet arbete för att minska utsläpp och spill av "mineralolja". Genom att sluta processer och göra verkstäderna avloppslösa har utsläppen minskat avsevärt. Under den senaste tioårsperioden har de uppmätta utsläppen i anslutningspunkten minskat med mer än 90 %. Gällande tillstånd innehåller också ett delegeringsvillkor, D4, som ger tillsynsmyndigheten möjlighet att föreskriva villkor i detta avseende.

I verksamheten har tidigare funnits ett relativt stort antal oljeavskiljare utöver de som finns i anslutning till tvätthallar. Vartefter förbättringsarbetet har fortskridit har allt fler sådana avskiljare kunnat tas bort eftersom de inte längre fyller någon funktion. Endast ett fåtal avskiljare, för närvarande fyra stycken används fortfarande. Dessa är framför allt tänkta att förhindra att tillfälliga utsläpp och spill når utanför anläggningarna. Vattenflödena i dessa avskiljare är idag små. Halterna olja från oljeavskiljarna mäts och rapporteras årligen i miljörapporten. Av redovisningen i ärendet visar de mätningar som utfördes 2004 att halterna då varierade mellan 32 och 124 mg/l. Det högre värdet orsakades av en dåligt fungerande avskiljare som nu har åtgärdats och halten var vid senaste mättillfället 15 mg/l. Ytterligare två avskiljare hade halter överstigande 50 mg/l. Resultatet från dessa mätningar är representativt. För närvarande gäller enligt villkor att oljehalten efter avskiljarna som riktvärde inte får överstiga 1OO mg/l mätt som opolära alifatiska kolväten. Bolaget, som har uppfattat att dessa villkor varit ändamålsenliga och inte orsakat några problem för reningsverket, har föreslagit att detta villkor skall gälla även i den ansökta verksamheten.

Kommunen har i sitt yttrande inget att erinra mot det av bolaget föreslagna villkoret. SYVAB och Länsstyrelsen förslår med hänvisning till de riktlinjer som gäller för industrins anslutning till Himmerfjärdsverket att villkorsvärdet ändras till 50 mg/l.

Bolaget vill erinra om att riktvärdet i första hand syftar till att vara ett mätvärde vid vilket oljeavskiljaren inte fungerar på avsett sätt och där verksamhetsutövaren är förpliktigad att vidta åtgärder. Av de mätningar som vidtagits enligt ovan framgår att de befintliga avskiljarna, även när de fungerar väl, ger halter som är högre än det föreslagna villkorsvärdet. Detta är inte anmärkningsvärt. Enligt den standard (SS-EN 858) som i de flesta kommuner tillämpas som krav för oljeavskiljare från industrin skall oljeavskiljare i verkstadsindustrin uppfylla kraven enligt klass II (väl fungerande gravimetrisk avskiljning). Detta innebär att de skall utformas så att de, enligt standardens testmetod, ger en resthalt olja om 100 mg/l. Denna nivå stämmer också väl med den metod ("IVL-metoden") som används för godkännande av snabbseparerande kallavfettningsmedel och som även den innebär att resthalten olja efter separering för godkända preparat inte får överstiga 100 mg/l.

Av det ovan sagda framgår att de oljeavskiljare som finns installerade uppfyller högt ställda krav på funktion och godkännande. Vare sig Länsstyrelsen eller SYVAB synes heller mena att ytterligare skyddsåtgärder är motiverade. För att innehålla de skärpta krav som nu föreslagits skulle dock de befintliga avskiljarna behöva ersättas med annan teknik. Ett sådant byte skulle inte leda till någon påvisbar förbättring vad avser mängder olja till reningsverket eller halter i anslutningspunkt till kommunens ledningsnät.

Det måste framhållas att syftet med ett villkor av riktvärdeskaraktär är att det skall utgöra en indikator på huruvida oljeavskiljaren sköts och drivs på det sätt som förutsatts i ansökan och således sätta en gräns där det alltid skall vidtas åtgärder. Den genomsnittliga halten kommer därmed alltid att bli betydligt lägre än riktvärdet.

Motivet till föreslagen villkorsnivå anges av SYVAB och Länsstyrelsen vara de generella riktvärden som finns framarbetade för anslutning av industrier till bland annat Himmerfjärdsverket. Inledningsvis vill bolaget framhålla att det som nu kan prövas är om det föreligger skäl att föreskriva villkor och i vilken utsträckning det är rimligt att föreskriva ytterligare skyddsåtgärder eller inte. De riktvärden som verkar åsyftas har en helt annan karaktär framför allt avseende de straffsanktioner som kan kopplas till dem. Värdena i tabellen avser "varningsvärden" som om de överskrids kan innebära att ytterligare åtgärder kan behövas. Det är enligt riktlinjerna slutligen avloppsanläggningens huvudman som avgör vilka värden som kan accepteras.

Av ansökan framgår att flödena och därmed mängderna olja från de aktuella avskiljarna är mycket små. Halterna i anslutningspunkt till det kommunala nätet är också långt under 50 mg/l. Oljeavskiljarna bidrar endast marginellt till de totala utsläppen av olja från verksamheten. Det föreligger därmed inte några skäl att föreskriva andra villkor än vad som hittills har gällt. En ersättning av befintliga avskiljare kan inte motiveras och måste framstå som uppenbart oskäligt i förhållande till vad som i bästa fall kan vinnas.

Fosfateringsanläggning för växellådsdetaljer

I växellådsverkstaden finns en anläggning för fosfatering av växellådsdetaljer. Sköljvatten avleds till spillvattennätet. De avledda mängderna av föroreningar är i förhållande till verksamhetens totala utsläpp små. I den ansökta verksamheten bedöms utsläppen öka med produktionen.

Miljökontoret har i sitt yttrande påpekat att de finns tekniker för att ytterligare minska utsläppen av metaller och att det bör utredas om sådana åtgärder skäligen kan vidtas. SYVAB yrkar att domstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor i denna del och att lämpliga åtgärder bedöms i samråd med SYVAB.

Bolaget har inget att invända mot att utreda om ytterligare försiktighetsåtgärder kan vidtas. Eftersom utsläppen från denna anläggning är små är detta en sådan mindre fråga som, på det sätt SYVAB föreslagit, bör kunna hanteras inom ramen för tillsynen, med en delegerad rätt till tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor om så skulle visa sig nödvändigt. Detta sker bäst genom att det föreslagna delegeringsvillkoret D7 utvidgas på det sätt som framgår nedan.

Övriga spillvatten

Enligt SYVAB bör frågan om utsläpp med övriga vatten från kyltorn, ridåvatten samt vatten från fosfateringsanläggningen kunna hanteras inom ramen för tillsynen. Ett lämpligt sätt vore enligt SYVAB att tillsynsmyndigheten gavs möjlighet att föreskriva villkor även i dessa avseenden.

Bolaget delar SYVAB:s uppfattning att frågan om utsläpp av övriga spillvatten med fördel kan hanteras inom ramen för tillsynen. Beträffande ridåvatten och vatten från kyltorn anser bolaget att nuvarande villkor är tillräckliga. Det delegeringsvillkor, D7, som nu gäller för verksamheten och som bolaget har föreslagit skall gälla även i den ansökta verksamheten, medför att eventuella ändringar vad avser avledandet av dessa vatten öppnar möjligheten att föreskriva villkor. Bolaget är också införstådd med att SYVAB i egenskap av huvudman för reningsverket, oberoende av vad som fastställs i domen, kan ställa ytterligare krav på vatten som skall avledas till det kommunala reningsverket.

Beträffande vatten från fosfateringsanläggningen har bolaget som beskrivits ovan inget att erinra mot att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att föreskriva villkor.

Annat vatten

Länsstyrelsen har yrkat på att avloppsvatten från verksamheter utanför bolagets verksamhet skall följas upp och redovisas i kontrollprogrammet. Detta kan naturligtvis inte ingå i denna prövning, som enbart kan omfatta störningar från den ansökta verksamheten och i viss mån följdverksamheter.

Utsläpp till dagvatten

Dagvatten uppkommer från anläggningarna genom avrinning från hårdgjorda ytor och tak. Den ansökta verksamheten bedöms inte medföra någon ökning av mängden dagvatten eller dagvattnets sammansättning.

Fiskeriverket har yttrat sig och framfört att man bedömer att utsläppen av dagvatten inte inverkar negativt på fiskeintressena under förutsättning att de planerade åtgärderna vid prov- och demobanan kommer till stånd.

Länsstyrelsen har yrkat på att frågan om dagvatten skjuts upp under en prövotid under vilken möjligheterna till lokalt omhändertagande av släckvatten och dagvatten skall utredas.

Ingen annan myndighet har haft några synpunkter på utsläppen av dagvatten. Bolaget, som kan konstatera att Länsstyrelsen inte tidigare har begärt någon komplettering vad avser möjligheten till omhändertagande av dagvatten, anser att det som anförts inte kan utgöra grund för att uppskjuta frågan om slutliga villkor under en prövotid.

Länsstyrelsen anför som skäl för det föreslagna villkoret att mängderna dagvatten är stora och att det finns risk för att vattnen är förorenade från verksamheten eller från föroreningar i mark. Enbart den omständigheten att bolaget bedriver verksamhet inom ett stort område varifrån dagvatten skall avledas påverkar vare sig behovet av skyddsåtgärder eller den rimlighetsavvägning som skall göras vid fastställandet av villkor. Förmodan om att dagvattnet kan vara förorenat motsägs av vad som redovisats om dagvattenkvaliteten i ansökan och MKB:n. Erfarenheterna från mätningar av avbördat dagvatten inom ramen för egenkontrollen föranleder inte någon annan bedömning.

Bolaget motsätter sig således att det föreskrivs en prövotid i denna fråga.

Utsläpp till luft

1.VOC

Samtliga remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt att de av Scania föreslagna villkoren fastställs.

2. Lukt

I gjuteriet kan ämnen som kan ge upphov till lukt uppkomma på två olika sätt. Dels används vid tillverkningen av kärnor en luktstark amin, dels kan nedbrytningen av bindemedel framför allt i kärnorna leda till att potentiellt luktstarka ämnen bildas. För att miniska risken för lukt är alla verksamheter där luktande ämnen kan uppkomma försedda med inkapslingar och ventilation. Luft som kan innehålla restmängder amin avleds till reningsanläggningar. Luft med nedbrytningsprodukter avventileras via en så hög skorsten att halter som ger upphov till lukt inte normalt skall uppkomma i omgivningen. I övrigt pågår i gjuteriet en ständig utveckling och utprovning av nya bindemedelssystem som kan minska risken för att luktande ämnen skall bildas.

I ärendet tycks råda enighet om att vidtagna skyddsåtgärder är tillräckliga. Det tycks också råda enighet om att bolaget bör bevaka och följa den utveckling av nya gjutmetoder och bindemedelssystem som pågår i branschen på det sätt som beskrivits.

Beträffande villkor för utsläpp av aminer råder det enighet om att ett haltvillkor om 2 mg/m3 som riktvärde bör föreskrivas. Länsstyrelsen föreslår en något ändrad lydelse. Bolaget har inget i sak att invända mot detta men ser egentligen inte någon anledning till ändring av det nu gällande villkoret.

Beträffande gjuterigasema i övrigt föreslår kommunen att det bör överlåtas till tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor om nya gjuterimetoder uppkommer. Bolaget har i och för sig inget emot att tillsynsmyndigheten såsom hittills följer vad som framkommer i det fortsatta arbetet med dessa frågor. Bolaget är emellertid tveksamt till om användningen av olika gjutförfaranden är en sådan mindre fråga som kan delegeras till tillsynsmyndigheten. Det är med hänsyn till de åtaganden som bolaget gjort svårt att se att en begränsad delegering tillför något annat än vad som följer av tillämpningen av det allmänna villkoret. Om det allmänna villkoret inte skulle visa sig tillräckligt finns det stöd i miljöbalken för genom möjligheten att ompröva villkor om nya förfaranden skulle bli möjliga i framtiden.

Länsstyrelsen har därutöver yrkat på ett villkor med följande lydelse:

Utsläpp av luktande ämnen ska inkapslas och avventileras på sådant sätt att de inte leder till olägenheter i arbetsmiljön eller omgivningen.

Bolaget anser inte att en sådan utformning uppfyller de krav på tydlighet som bör gälla för ett sanktionsgrundande villkor. Det är mycket svårt att se hur det kan vara möjligt att visa om ett sådant villkor är uppfyllt eller inte. Frågan om vad som skall gälla i arbetsmiljön är för övrigt utanför vad som kan prövas här.

Bolaget anser således i likhet med vad som tidigare yrkats att det utöver det allmänna villkoret och villkor för utsläpp av aminer inte behövs något villkor i denna del.

3. Kväveoxider

Såsom bolaget har redovisat i ansökan och MKB:n bedrivs provning av motorer framför allt som utvecklingsprovning i laboratoriet. I mindre omfattning bedrivs också provning i samband med tillverkningen (leveransmotorprovning).

Laboratoriemotorprovningen är en förutsättning för den utveckling av motorer som nu sker i Södertälje. Denna utveckling är central i bolagets utveckling av motorer med lägre bränsleförbrukning och minskade utsläpp. Som en följd av denna utveckling av allt bättre motorer minskar också utsläppen från provningen. Utsläppen av kväveoxider från iaboratoriemotor-provningen var således cirka 200 ton 1982, drygt 100 ton 1995 och cirka 50 ton 2004.

Leveransmotorprovningen svarar för en mindre del av utsläppen från verksamheten. Som mest har de uppgått till cirka 70 ton NOX (1989) medan de under de senaste åren trots en allt högre produktion varierat mellan 15 och 20 ton. Utsläppen från leveransmotorprovningen har tidigare uppmärksammats i första hand genom att provningsanläggningen då var belägen i omedelbar anslutning till Järnagatan och att nivåskillnaderna mellan fabriksbyggnaden och vägen var så ogynnsamma att omgivningshalterna i byggnadens omedelbara närhet kunde befaras bli höga. Så gott som alla provning har nu flyttats från nämnda plats till byggnad 150. En hög skorsten har också uppförts. Olägenheterna med leveransmotorprovningen har därmed upphört.

Utsläppen av framför allt kväveoxider från provningen har tidigare vid flera tillfällen uppmärksammats i samband med att verksamheten prövats. Senast uppsköts frågan om utsläppen från provning åter på en prövotid, då i första hand för att utreda möjligheterna att omhänderta vissa samlade utsläpp i laboratoriemotorprovningen för att rena dem. De slutliga villkor som därefter föreskrevs omfattade dels utsläppsvillkor vilka skulle börja tillämpas 1 januari 2004, dels möjligheter för tillsynsmyndigheten att under vissa omständigheter föreskriva villkor med syfte att förbättra omgivningsförhållandena vid leveransmotorprovningen.

Den ansökta verksamhetens omfattning medför att såväl laboratoriemotorprovningen som leveransmotorprovningen behöver öka i omfattning. Den fortsatta utvecklingen av motorer med allt lägre utsläpp kommer delvis att kompensera för den ökade provningen. Det bedöms dock inte att detta kommer att vara tillräckligt i leveransmotorprovningen utan att utsläppen härifrån kommer att öka.

Av MKB:n framgår vidare att utsläppen från motorprovningen inte bedöms inverka på möjligheterna att innehålla miljökvalitetsnormen för kväveoxider i omgivningen.

Av de yttranden som inkommit beträffande provningsverksamheten har Kommunen inget att invända mot att 80 ton föreskrivs som villkor på det sätt som bolaget föreslagit.

Länsstyrelsen anser att det inte går att bedöma hur utsläppen av kväveoxider behöver regleras. Bland annat saknas enligt Länsstyrelsen "en detaljerad analys av vilken provning i laboratorium och före leverans som kommer att behövas framöver uppdelat på olika provceller". Vidare anser man att de försök med katalysatorförsedda provceller som påbörjats bör slutföras innan villkor föreskrivs.

Inledningsvis vill bolaget framhålla att den provning som bedrivs i laboratoriet är av stor betydelse för en utveckling av nya motorer samt kommer att vara samhället till gagn genom minskade utsläpp och minskad resursförbrukning. Vad beträffar leveransprovningen omfattar den de första femton minuterna av en motors livstid. En särskild reglering av denna första tid kan bara motiveras om de lokala förutsättningarna är sådana att de motiverar extraordinära åtgärder eller att förutsättningarna att minska utsläppen är extra gynnsamma. Bolaget anser vidare att frågan om hur provningen i framtiden skall bedrivas inte kan utredas på det sätt som Länsstyrelsen föreslår. Provningen sker som ett led i motorutveckling och det ligger i sakens natur att det inte går att förutse exakt vilken provning som behövs. Dessutom styrs utvecklingen och utprovningen och därmed också behovet och utformningen av provceller av olika krav från myndigheter på de marknader där bolagets produkter skall användas. Att utreda hur den framtida provningen i detalj skall ske är därför inte möjligt, särskilt inte nedbrutet till enskilda provceller.

Vad beträffar möjligheterna att rena utsläppen är dessa redan utredda och redovisade i ärendet. De villkor som gäller för utsläppen från provning sedan 2004 är fastställda med hänsyn tagen till den då ansökta omfattningen av verksamheten med beaktande av vilka åtgärder som skäligen kan införas.

Beträffande de katalysatorer som omnämns av Länsstyrelsen framgår av vad som redovisats i ärendet att utprovningen av dessa varit förknippade med stora problem. Emellertid framgår också att kostnaden för att rena utsläppen från motorprovning med denna teknik, även om de tekniska problemen kan övervinnas, kommer att bli avsevärt högre än vad som normalt betraktas som skäligt.

Enligt bolaget finns därmed redan tillräckligt underlag för att fastställa slutliga villkor.

Länsstyrelsen föreslår som provisorisk föreskrift ett villkor om 60 ton per år vilket överensstämmer med nu gällande villkor. Något motiv till varför denna villkorsnivå är lämplig för den ansökta verksamheten eller vilka kompletterande skyddsåtgärder som bedömts skäliga att införa har inte framförts. Bolaget vill framhålla att ett villkor, som inte tar hänsyn till de utsläpp som kan uppkomma i den ansökta verksamheten kan medföra att det sökta tillståndet inte kan tas i anspråk eller begränsningar för motorutvecklingen i Södertälje.

Sammanfattningsvis anser bolaget således att det inte finns skäl att åter utreda frågan om utsläpp från motorprovningen på det sätt som Länsstyrelsen föreslagit. Slutliga villkor bör fastställas på det sätt bolaget föreslagit och som Kommunen medgivit.

4. Stoft

Av ansökan med MKB framgår att utsläppen av stoft är mycket små. I ansökan har redovisats utsläppen från samtliga stoftavskiljare. Resultatet från mätningar redovisas också årligen i miljörapporten. Av redovisningen framgår att halterna är mycket låga, vanligen under detektionsgränsen för mätmetoden och i vart fall lägre än 10 mg/m3. Enligt MKB:n bedöms inte bolagets utsläpp få någon betydelse för halterna partiklar (PM10) i omgivningen. Ingen myndighet har begärt någon komplettering vad avser redovisningen av utsläppen av stoft eller deras miljöpåverkan. Vad bolaget kan se har remissinstanserna inte heller något att invända mot de beskrivna åtgärderna för att minska stoft. Nu gällande villkor reglerar halterna stoft efter målningsanläggningar, stoftavskiljare och andra punktutsläpp. Bolaget har föreslagit att detta villkor skall gälla även för den ansökta verksamheten. Dock har bolaget föreslagit att det därtill föreskrivs att tillsynsmyndigheten medges rätt att föreskriva villkor för sådana utsläppskällor som inte är försedda med stoftavskiljare. Av remissinstanserna har kommunen godtagit att villkor föreskrivs på det sätt som bolaget föreslagit.

Länsstyrelsen föreslår att frågan om stoft uppskjuts under en prövotid under vilken samtliga källor till utsläpp av stoft skall inventeras och bedömas. Samtidigt föreslås ett slutligt villkor om 5 mg/m3 för samtliga avskiljare. Det är för bolaget oklart vad syftet med den föreslagna prövotiden är. Enligt Länsstyrelsen syftar utredningen till att bedöma om samtliga källor har "relevant reningsutrustning" och vilken betydelse utsläppen har för miljökvalitetsnormen för partiklar. Enligt bolaget framgår av den ingivna redovisningen, som Länsstyrelsen för övrigt inte ansett behöver kompletteras i detta avseende, vilka utsläpp som förekommer och hur dessa bedöms inverka på miljökvalitetsnormen. Det föreligger således inga skäl att vidta de föreslagna utredningarna.

Bolaget har redovisat att samtliga källor av betydelse för utsläppen av stoft är försedda med stoftavskiljare. Det finns en daglig erfarenhet av verksamheten som säkerställer att eventuella källor som inte är åtgärdade skulle upptäckas, Med den möjlighet att föreskriva villkor som föreslås i delegeringsvillkoret D2 ges tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa om nya källor skulle upptäckas eller i de fall omständigheterna i samband med förändringar av verksamheten påverkar förutsättningarna vad avser utsläpp av stoft.

Bolaget avvisar således kravet på prövotid och vidhåller sitt yrkande i denna del.

5. Oljedimma

Beträffande oljedimma framgår av den ingivna redovisningen att det idag finns ett stort antal utrustningar i verksamheten. Frågan om oljedimma har sedan den första prövningen 1978 hanterats inom ramen för tillsynen, vilket också var ett krav enligt det första tillståndet. När verksamheten först prövades förekom utsläpp av oljedimma till omgivningen från bearbetning och härdning dels genom att en del av de oljedimavskiljare som fanns installerade inte fungerade som avsett, dels genom att det fanns utsläppspunkter som saknade tillräcklig avskiljning. Framförallt medförde utsläppen av oljedimma olägenheter genom att takbeläggningar vid utsläppspunkterna förstördes och genom att det fanns en risk för att olja som hamnade på taken skulle tillföras dagvattenavloppen.

Efter prövningen inleddes en systematisk genomgång av potentiella källor till oljedimma vid bearbetning och i härderier. Befintliga utrustningar för oljedimavskiljning utvärderades och alternativa metoder studerades. Genom samarbete med leverantörer av filterutrusning utvecklades och förbättrades avskiljarna. Arbetet bedrevs i samråd med tillsynsmyndigheten. Detta arbete ligger till stor del till grund för de tekniska lösningar som idag utgör industristandard för avskiljning av oljedimma. När verksamheten senast prövades utgjorde oljedimma inte längre en fråga av någon betydelse.

Idag finns oljedimavskiljare på alla bearbetningsmaskiner och härderier där det föreligger ett behov. För att spara energi avventileras de flesta avskiljare direkt till lokalen eller via ventilationsaggregat.

Länsstyrelsen har föreslagit såväl en prövotid som slutliga villkor för oljedimma.

När det gäller den föreslagna villkorsnivån har bolaget inget att invända. Den uppnås alltid med väl fungerande oljedimavskiljare. Villkor bör dock föreskrivas bara i de fall där de behövs och fyller en funktion. Ett villkor förutsätter som regel någon form av kontroll. Att vid enstaka tillfällen mäta halten oljedimma efter enstaka oljedimavskiljare bidrar inte till att upprätthålla en god funktion. Bolaget anser att villkor i denna del är obefogade och inte medger några egentliga vinster.

Beträffande behovet av prövotid anser bolaget att frågan om utsläpp av oljedimma är väl hanterad i verksamheten, att den teknik som tillämpas väl motsvarar bästa möjliga teknik och att eventuella utsläpp till luft är så små att de inte finns skäl att reglera dem i ett tillståndsbeslut.

Bolaget kan också konstatera att ingen annan myndighet särskilt har yrkat på några åtgärder eller villkor i detta avseende.

Bolaget medger således vare sig någon prövotid eller villkor i denna del.

Avfall

Beträffande avfall synes det föreligga enighet i ärendet om att den hantering och de försiktighetsmått som bolaget beskrivit och medgivit i ärendet är ändamålsenliga. Det råder också enighet om att den rätt att föreskriva villkor om hantering och omhändertagande av avfall som delegerats till tillsynsmyndigheten bör gälla även i den ansökta verksamheten på det sätt som bolaget föreslagit.

Utöver detta föreslår Länsstyrelsen att det skall föreskrivas villkor avseende arbetssättet med avfallsminimering. Bolaget har i princip inget att erinra mot det beskrivna arbetssättet som synes överensstämma med det som beskrivits i ansökan. Bolaget anser dock att ett villkor med en så allmän och generell innebörd inte kan föreskrivas. Villkoret behövs inte eftersom dels skyldigheten att minimera avfall på detta sätt redan följer av de allmänna försiktighetsprinciperna, dels det allmänna villkoret redan förpliktigar bolaget att bedriva verksamheten i huvudsak på det sätt som beskrivits i ansökan. I det fall bolaget inte skulle leva upp till vad som förväntas i detta avseende kan den föreslagna delegeringsrätten användas för att föreskriva villkor.

Länsstyrelsen föreslår också ett villkor som innebär att avfall skall förvaras så att spill kan samlas upp på "lämpligt sätt". I detta sammanhang vill bolaget erinra om att det råder enighet om att de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som vidtagits i verksamheten är tillräckliga. Villkoret syftar därför sannolikt till att fånga in sådana omständigheter som kan uppkomma i framtiden eller som inte tidigare uppmärksammats. Det är således inte möjligt att nu förutse vilka åtgärder som behövs för att uppfylla villkoret. Med den föreslagna lydelsen är det heller inte möjligt att avgöra när villkoret är uppfyllt. Med den delegeringsrätt som föreslagits kan emellertid villkor föreslås för alla sådana omständigheter som kan uppkomma i framtiden. Med ett sådant förfarande kan också behovet av åtgärder bedömas i varje enskilt fall.

Slutligen yrkar Länsstyrelsen också på att mellanlagringen av farligt avfall skall regleras i tillståndet. Hur detta skall ske har inte redovisats och det finns således inget förslag att ta ställning till. Emellertid anser bolaget att det inte har redovisats något syfte med en sådan reglering. Om ett behov skulle uppkomma av att reglera mängden mellanlagring av farligt avfall kan denna regleras med stöd av delegeringsvillkoret. I övrigt regleras verksamheten genom att den enligt det allmänna villkoret skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som beskrivits i handlingarna.

Bolaget vidhåller således sitt yrkande i denna del.

Buller

Ingen av remissinstanserna har något att erinra mot att de villkor som nyligen fastställts av miljödomstolen (Mål M 353-99, 2006-04-10) föreskrivs gälla även för den ansökta verksamheten. Länsstyrelsen har dock yrkat på att villkoret kompletteras med föreskrifter om att åtgärder skall vidtas med syfte att på sikt minska bullret även i de områden där ett högre kan tillämpas. Länsstyrelsen föreslår därför att villkoret kompletteras med följande:

"Då nya anläggningar och anordningar uppförs inom bolagets område, liksom vid utbyte av bullrande utrustning ska åtgärder vidtas så att de inte beräknas bidra till högre ekvivalent ljudnivå vid närmaste bostäder än 50, 45 och 40 dBA under dagtid, kvällstid respektive nattetid."

Bolaget har så som redovisats i ansökan fastställda rutiner som innebär att möjligheterna att minska bullerspridningen skall beaktas vid alla nyinstallationer. I sak har således bolaget inget att invända att arbeta på det sätt som Länsstyrelsen eftersträvar. Kravet på enskilda installationer måste dock bedömas från fall till fall så att den samlade ljudeffekten från alla samverkande källor kan bedömas. Som villkoret nu föreslagits med krav på enskilda bullerkällor som motsvarar totalbullernivån kommer det inte att medverka till en lägre bullerspridning till omgivningen.

I sin senaste dom anför miljödomstolen (sid. 11):

"I likhet med remissinstanserna anser miljödomstolen att det är viktigt att bolaget i sitt fortsatta arbete så långt som möjligt försöker reducera den påverkan verksamheten härpå omgivningen vad gäller buller. Enligt miljödomstolen är det dock inte nödvändigt att ställa upp särskilda villkor i denna del utan dessa frågeställningar kan såsom bolaget hävdat hanteras inom ramen för egenkontroil och tillsyn"

Enligt bolaget har detta hittills fungerat väl och det finns därför inga skäl att nu göra någon annan bedömning. Av samma skäl saknas anledning att i domen förskriva hur resultatet av vissa vidtagna åtgärder skall redovisas. Detta bör i första hand regleras inom ramen för tillsynen och kontrollprogrammet.

Bolaget vidhåller att ett villkor i enlighet med vad som nu gäller föreskrivas även för den ansökta verksamheten.

Transporter

Bolaget har i sin ansökan med kompletteringar redovisat transporterna till och från verksamheten. Av redovisningen framgår att transporterna huvudsakligen sker vägbundet och till mindre än 5 % med järnväg. Ur bolagets perspektiv utgör transporterna en viktig följd av verksamheten när det gäller kostnader, resursförbrukning och miljöpåverkan. Ur detta perspektiv är det viktigaste för bolaget, så som beskrivits, att se till helheten och den globala transportapparaten. Ett väl fungerande globalt transportsystem ger ett mindre behov av transporter och att nödvändiga transporter kan göras så effektiva som möjligt. Bolaget har i ansökan redovisat att möjligheterna att påverka hur transporterna kan ske är begränsade. Valet av transporter är beroende av tillgången till en fungerande infrastruktur i hela kedjan. Behovet av transporter påverkas också av var olika råvaror och komponenter köps in och var det finns avsättning för bolagets produkter. Bolaget sköter vidare endast en mindre del av transporterna i egen regi och är i detta avseende beroende av leverantörer och underentreprenörer som inte fullt ut står under bolagets kontroll. Som bolaget redovisat i ärendet bedrivs ändå ett målstyrt arbete för att minska resursförbrukning och utsläpp i samband med transporter. Detta arbete inbegriper att nya alternativ ständigt utvärderas för att åstadkomma förbättringar i logistiken och ett bättre utnyttjande av fordon (fyllnadsgrader). Använda fordons miljöprestanda och förarnas utbildning är också faktorer som beaktas vid upphandling och kontraktering av transporter.

Hur behovet av transporter kommer att utvecklas i framtiden och i vilken omfattning olika transportmedel kommer att vara tillgängliga i Europa är mycket svårt att bedöma och beror på faktorer som inte ligger inom bolagets kontroll. Bolaget har dock redovisat att man har för avsikt att även i framtiden bedriva ett aktivt arbete för att minimera transportbehovet och dess miljöpåverkan. I ansökan och Miljökonsekvensbeskrivningen har antagits att transportbehovet kommer att öka proportionellt med produktionen. Detta är, som också beskrivits, en medvetet försiktig bedömning för att säkerställa att bedömningarna i MKBn inte skall utgå från för gynnsamma omständigheter. Emellertid innebär den ansökta produktionsökningen i Södertälje att en större del av tillverkningen kan koncentreras till en plats med god tillgång till infrastruktur. Detta innebär totalt sett färre transporter än vad som skulle blivit fallet med tillverkning på flera orter (nollalternativet).

Transporterna är ett följdföretag av den ansökta verksamheten. Utsläpp och annan miljöpåverkan från transporterna begränsas inte till verksamhetsområdet. Valet av transportsätt mm kommer att få betydelse för utsläppen från hela det globala transportsystemet. Bolaget arbetar, som ovan beskrivits, aktivt för att minska transporterna och deras resursförbrukning och påverkan på miljön. Möjligheterna att påverka transportsystemet och valet av transporter påverkas dock av en mängd faktorer som står utanför bolagets kontroll. Detta och det faktum att möjligheterna att förbättra transportsystemet förutsätter ett övergripande angreppssätt som tar hänsyn till alla produktionsanläggningar, leverantörer och avnämare. Åtgärder som begränsar möjligheterna att välja transportsätt för en anläggning kommer att få betydelse för möjligheterna att minimera påverkan från det globala transportarbetet.

Bolaget har i ärendet inkommit med kompletteringar avseende transporter efter önskemål från Naturvårdsverket. I sitt yttrande upprepar nu Naturvårdverket ordagrant samma önskemål om komplettering och anför att dessa behövs för att kunna bedöma den ansökta verksamhetens "tillåtlighet och adekvata villkor". Bolaget anser att de lämnade uppgifterna är tillräckliga för att bedöma verkningarna av verksamheten och behovet av villkor. Att en ökning av transporterna i närområdet, på det sätt som beskrivits, skulle begränsa möjligheten att kunna utveckla verksamheten på orten bedömer bolaget som helt osannolikt.

Länsstyrelsen har inte begärt någon komplettering i ärendet men yrkar nu på att transporter sätts på prövotid med omfattande krav på utredning i huvudsak i enlighet med de av Naturvårdsverket ställda kraven. Bolaget anser i likhet med vad som angivits ovan att någon ytterligare redovisning inte behövs för att bedöma vilket behov av villkor som föreligger.

Som bolaget anfört ovan måste en verklig minskning av miljöpåverkan från transporterna ta hänsyn till hela transportsystemet. Om syftet med åtgärden är att minska miljöpåverkan kan en avvägning enligt 2 kap 7§ miljöbalken därför inte begränsas till miljöförhållandena vid den enskilda anläggningen eller i dess påverkansområde. Såvitt bolaget kan bedöma är omständigheterna utanför det direkta påverkansområdet eller vid andra anläggningar inget som kan prövas i detta ärende.

Naturvårdsverket yrkar på villkor för transporter som överensstämmer med vad som föreskrivits för Volvo Personvagnar och Renova i Göteborg. Villkoret innehåller föreskrifter om val av fordon som uppfyller en viss avgasklass inom ett visst avgränsat område. Bolaget vill här anföra att de villkor som föreskrivits avser transporter inom centrala Göteborg och inte har någon bärighet på bolagets verksamhet. Förhållandet vid dessa anläggningar är helt annorlunda. I Göteborg finns det risk för överskridande av miljökvalitetsnorm i vissa områden. Av detta skäl har kommunen upprättat en åtgärdsplan som fastställts av regeringen. De villkor som föreskrivits syftar till att minska risken för påverkan i just sådana områden där miljökvalitetsnormen överskrids.

Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att det inte föreligger någon risk för överskridande av miljökvalitetsnormen i Södertälje. De utredningar och prognoser som redovisas av Luftvårdsförbundet visar att halterna i gaturummen kommer att minska, trots ett ökat trafikarbete. Förklaringen är att allt bättre fordon successivt kommer att tas i drift.

I detta sammanhang är det viktigt att erinra om att syftet med ett villkor med den föreslagna innebörden är att under en övergångsperiod minska utsläppen i anläggningens närområde. Utsläppen av kväveoxider från externa transporter bedöms uppgå till ungefär 5 ton per år i närområdet, som enligt MKBn definieras som ett område som begränsas av en radie av 5 km från anläggningen. I ansökt verksamhet ökar visserligen antalet transporter men utsläppen kommer att minska beroende på bättre fordon och ett effektivare transportsystem. Ett villkor som innebär mycket omfattande inskränkningar i valet av transporter måste med hänsyn till vad som kan uppnås vara oproportionerligt.

Det måste också framhållas att ett villkor som syftar till att minska miljöpåverkan i fabrikens absoluta närområde, förutom ökade kostnader, kommer att få betydelse för möjligheterna att minska miljöpåverkan från hela transportsystemet. Således ger en föreskrift om att vissa fordonsslag skall användas minskade förutsättningar för samlastning och ökade fyllnadsgrader. Slutligen vill bolaget anföra att det är tveksamt om det med säkerhet går att uppfylla ett villkor av det föreslagna slaget. I vart fall kommer det vara mycket svårt att följa upp efterlevnaden.

Miljökontoret har slutligen inte haft något att erinra mot den av bolaget redovisade verksamheten eller det arbetssätt bolaget har för att effektivisera transportarbetet.

Sammanfattningsvis anser bolaget att det fortsatta arbetet med att minimera påverkan från transportsystemet i dess helhet, framför allt genom bättre logistik och effektivare transporter på det sätt som beskrivits måste prioriteras. Det saknas skäl att föreskriva villkor med föreskrifter om transportslag eller miljökrav på fordon för de transporter som angör bolaget i Södertälje. Ett sådant villkor är med hänsyn till de merkostnader som uppkommer och den negativa påverkan på möjligheterna att minska det totala transportarbetet som det medför orimliga vid en avvägning mot vad som eventuellt kan vinnas i närområdet under en övergångsperiod.

Undersökning av förorenade områden

Den ansökta verksamheten bedrivs inom ett område där industriell verksamhet förekommit sedan slutet av 1800-talet. I ansökan har bolaget redovisat hur den ansökta verksamheten bedrivs och vilka skyddsåtgärder och försiktighetsmått som vidtagits för att minska riskerna för markförorening. Vidare framgår av redovisningen att bolaget har genomfört en inventering av risken för markförorening från såväl pågående som tidigare verksamhet. Enligt bolaget ligger detta inom ramen för den kunskap om verksamheten som kan förväntas av en verksamhetsutövare enligt förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll.

Länsstyrelsen yrkar nu på ett villkor om att verksamheten skall undersökas i enlighet med den så kallade MIFO-modellen.

Såvitt bolaget har förstått det föreslagna villkoret omfattar det endast en utredning för att få en "helhetsbild över föroreningar" inom området. Det framgår inte av yrkandet, men bolaget har antagit att utredningen skall redovisas till tillsynsmyndigheten eller Länsstyrelsen som sedan skall bedöma behovet av ytterligare studier eller åtgärder i enlighet med kraven i 10 kapitlet miljöbalken.

Först och främst vill bolaget här framhålla att det som nu kan prövas bör inskränkas till den ansökta verksamheten och dess eventuella betydelse vad avser markförorening. Vad beträffar föroreningar från annan, historisk, industriverksamhet som bedrivits inom området kan den inte omfattas av denna prövning. Markförorening av det slaget kan i stället hanteras inom ramen för bestämmelserna i 10 kapitlet miljöbalken.

Bolaget vill också framhålla det olämpliga i att i tillståndsbeslutet föreskriva hur utredningar som skall prövas av någon annan skall genomföras. Omfattningen och tidpunkten för genomförandet av sådana utredningar bör i stället bestämmas av den som slutligen skall pröva frågan. På så sätt kan den som skall pröva ärendet och har överblick prioritera vilka utredningar som skall genomföras först samt bestämma omfattningen av utredningar utan att begränsas av vad som beslutats genom prövning enligt 9 kapmiljöbalken. Vad beträffar markförorening bedriver Länsstyrelsen i Stockholms Län sedan 1997 ett arbete där olika verksamheter först prioriterats branschvis och därefter genom tillsynsbeslut blivit förelagda att genomföra undersökningar av det slag som nu föreslås. Hittills har 200 objekt riskklassats enligt MIFO- metoden i länet.

Bolaget ifrågasätter således om markförorening från tidigare verksamheter kan prövas i detta ärende och ser heller inte att något kan vinnas på att föreskriva om en utredning i samband med en tillståndsdom.

Avvecklingsplan

Länsstyrelsen yrkar på att ett villkor som föreskriver att en plan för avveckling av verksamheten skall inges i god tid.

Bolaget har inget att erinra mot ett sådant villkor och föreslår att det ges den lydelse som framgår av avsnittet "förslag till villkor" nedan.

Energi

Bolaget har i ärendet redovisat sin energianvändning fördelad på olika användare och energislag. Vidare har redovisats vidtagna åtgärder för att minska energiförbrukningen. Slutligen har bolaget också redovisat vilket arbetssätt som tillämpas i koncernen och hur detta har medfört att bolaget kunnat minska energianvändningen per producerad enhet med 35 % sedan den senaste prövningen. Bolaget har också redovisat att detta arbete kommer att fortsätta i den ansökta verksamheten.

Om bolaget har förstått yrkandena i ärendet önskar såväl Naturvårdsverket som Länsstyrelsen att frågan om energi skjuts upp under en prövotid. Under denna skall en energiplan upprättas i enlighet med den handbok som utnyttjas under energimyndighetens så kallade PFE- program (Program för energieffektivisering i energiintensiv industri). Vidare skall enskilda åtgärder utredas och kostnadsbedömas på en mycket detaljerad nivå.

Bolaget konstaterar härvidlag att Naturvårdsverket motiverar sitt förslag till villkor enbart med att bolagets verksamhet i Södertälje är omfattande. Det bör då framhållas att omfattningen i vart fall inte är sådan att den enligt energimyndigheten kan omfattas av PFE-programmet för energiintensiv industri.

Länsstyrelsen motiverar behovet av utredning med att det saknas underlag för att bedöma om "bolagets hushållning med energi är acceptabel".

Här konstaterar bolaget att de uppgifter som önskas och det arbetssätt som förordas inte på något väsentligt sätt skiljer sig från det arbetssätt bolaget tillämpar och som beskrivits i ärendet. Många av de uppgifter som efterfrågas är dessutom redan redovisade i ärendet. Ingen av remissinstanserna har heller såvitt bolaget kan se haft något i sak att invända mot det beskrivna arbetssättet.

Så som bolaget förstått yrkandet skall resultatet av det kontinuerliga och målstyrda arbetet vid något givet tillfälle sammanställas och dokumenteras. Därefter skall prövningsmyndigheten avgöra vilka energibesparande åtgärder som måste genomföras, eller vad som skall uppnås. Bolaget vill framhålla att ett målstyrt förbättringsarbete av det slag som bland annat omfattas av PFE-systemets energiplan är en stegvis process. Framför allt omställningar och nyinstallationer medger goda förutsättningar att förbättra energihushållningen. Detta förutsätter att planen och målen fortlöpande revideras. Ett sådant arbetssätt lämpar sig dåligt för villkorsreglering i tillståndsbeslut. När villkor i tillståndsbeslut fastställs är det bara möjligt att ta hänsyn till sådana faktorer som är kända vid prövningstillfället. Ändrade yttre omständigheter eller ny erfarenhet och kunskap som kan vinnas i framtiden går inte att beakta.

Faktorer som påverkar vilka åtgärder som kan genomföras eller skall prioriteras styrs huvudsakligen av yttre faktorer utanför bolagets kontroll. Sådana faktorer kan vara tillgång och pris på olika energislag, ekonomiska styrmedel, såsom handel med utsläppsrätter och el-certifikat, samt lagstiftning och andra initiativ. I mycket stor omfattning styrs arbetet med energihushållning av samhällets övergripande prioriteringar. En reglering av energifrågan i ett tillståndsbeslut kan medverka till att det uppstår målkonflikter mellan samhällets prioriteringar och tillståndsbeslutets innebörd. Att i detalj föreskriva vilka åtgärder som bör genomföras är därför inte ändamålsenligt.

Det av Naturvårdsverket yrkade villkoret hänvisar till en prövning vid en annan anläggning. Bolaget vill framhålla, så som också ovan beskrivits, att ett sådant villkor måste anses ha tillkommit utgående från behoven i just det fallet och efter en prövning av där rådande omständigheter. Det ligger i det svenska prövningssystemets natur att den individuella prövningen leder till olika resultat vid olika anläggningar. Det finns också många exempel på anläggningar där det inte befunnits nödvändigt att föreskriva särskilda villkor för energihushållning. Naturvårdsverket har heller inte motiverat utformningen av utredningsvillkoret.

Sammanfattningsvis anser bolaget således att det inte finns anledning eller något att vinna på att föreskriva något villkor eller uppskjuta frågan under en prövotid. En prövotid på det sätt som föreslagits påkallar att resurser måste tas i anspråk för att på en mycket detaljerad nivå dokumentera, bedöma och pröva resultatet av en pågående kontinuerlig process. Bolaget har svårt att se att den prövning som därefter förutsätts ske kan leda till något resultat av värde för arbetet med energihushållning.

Kontrollfrågor

Länsstyrelsen har i sitt yttrande angivit att ett villkor om kontroll behövs för tillståndet och har föreslagit ett villkor, som förutom en bestämd tid för när ett förslag senast skall inges också innehåller uppgift om vad som skall omfattas.

Bolaget har såsom angivits i ansökan förutsatt och åtagit sig att komplettera föreliggande kontrollprogram med vad som behövs till följd av kommande dom. Bolaget anser dock att innehållet i kontrollprogrammet och den tid inom vilken det bör inges i första hand bör bestämmas av tillsynsmyndigheten som skall fatta beslut i frågan. Om domstolen finner att ett villkor behövs föreslås att det ges samma utformning, som i gällande tillstånd (se nedan under punkten "Villkor").

Om domstolen ändå vill sätta en tid för inlämnande av ett kontrollprogram bör den fastställas i förhållande till när tillståndet tagits i anspråk och inte till när det vunnit laga kraft.

Övrig information om verksamheten

Ansökan om tillstånd omfattar den verksamhet som bolaget bedriver inom kvarteren Vagnmakaren, Lastbilen och Bilbyggaren. Inom detta område har sedan tidigare bedrivits verksamheter även av andra verksamhetsutövare såsom Svenska Volkswagen och GM Powertrain AB. Som ett led i den utveckling och renodling av verksamheten som omfattas av ansökan avser bolaget att förvärva GM Powertrains fastighet. Förberedelse för att ta lokalerna i anspråk genom omflyttning av befintlig motorbearbetning pågår. Detta har anmälts till tillsynsmyndigheten och anmälan med tillsynsmyndighetens svar bifogas.

Bolaget vill uppmärksamma domstolen och remissinstanserna på att också verksamheten inom dessa lokaler enligt ansökan skall omfattas av det kommande tillståndet.

Förslag till villkor

Som framgår av ovan avvisar bolaget de krav på prövotider som framställts framför allt av Länsstyrelsen, dels av formella skäl eftersom prövotider inte bör användas på det sätt som Länsstyrelsen anför, dels eftersom de inte behövs eller kan tillföra prövningen något i sak.

I många avseenden föreligger det överensstämmelse mellan remissinstanserna och bolaget om vad som bör åstadkommas. I en del fall föreligger enighet i sak men meningsskiljaktigheter om hur villkoren bör utformas. Detta har berörts ingående i redovisningen ovan. Bolagets målsättning har varit att den ansökta verksamheten skall kunna bedrivas inom ramen för de villkor som hittills gällt för verksamheten. Detta har redovisats vid samråden och har utgjort grunden för de yrkade villkoren. Vissa ändringar har dock föreslagits framför allt beroende på den praxis som på senare år utvecklats och de erfarenheter som vunnits av den bedrivna verksamheten.

I några fall har bolaget med anledning av de inkomna yttrandena lämnat förslag till reviderade eller nya villkor.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljödomstolen anser att den redovisade miljökonsekvensbeskrivningen, med gjorda kompletteringar, beträffande både förfarande och innehåll motsvarar de krav som kan ställas med stöd av 6 kapmiljöbalken, varför miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas.

Tillåtligheten

Ingen remissinstans har motsatt sig den ansökta verksamheten som sådan. I detta fall är fråga om en utökning av verksamhet inom redan befintliga industriområden och ansökan strider inte mot några planbestämmelser. Miljödomstolen bedömer att bolaget uppfyller miljöbalkens hänsynsregler och anser att tillstånd kan lämnas till den ansökta verksamheten förutsatt att de försiktighetsmått som anges i denna dom iakttas.

Villkor

Miljödomstolens övergripande synpunkter

Det utredningsmaterial som framlagts i målet ger vid handen att bolaget sedan mer än 20 år tillbaka i tiden bedrivit ett i många stycken framgångsrikt miljöarbete. Detta arbete har skett inom ramen för egenkontrollen och genom regelbundna samråd med tillsynsmyndigheten, vilken myndighet i sin tur haft en tämligen vid delegation att fastställa erforderliga villkor. Mot bakgrund av hur miljöarbetet hittills bedrivits måste vägande skäl föreligga för att detsamma skall bli föremål för mera genomgripande förändringar. En helt annan sak är att det på olika områden självfallet kan finnas utrymme för ett förbättrat miljöarbete.

Allmänt villkor

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 gäller "om inte annat framgår av detta beslut skall verksamheten - inbegripet åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar, avfall och andra störningar för omgivningen - bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget uppgett eller åtagit sig i ärendet. Mindre ändring får dock vidtas efter godkännande av tillsynsmyndigheten. Som förutsättning gäller att ändringen inte bedöms kunna medföra ökning av förorening eller annan störning till följd av verksamheten", villkorspunkten 1.

Bolaget har föreslagit ett villkor av motsvarande lydelse för den ansökta verksamheten.

Länsstyrelsen har föreslagit att villkoret får lydelsen "om inte annat följer av övriga villkor ska verksamheten bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och i övrigt i målet uppgett eller åtagit sig.

Miljödomstolens bedömning

Ifrågavarande villkor bör utformas i överensstämmelse med den praxis som efter miljöbalkens ikraftträdande kommit att utvecklas på området. I domslutet framgår detta av villkorspunkten 1.

Råvaror och kemikalier

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 har nämnden överlåtit åt tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras i fråga om "hantering och lagring av kemikalier", punkten D6.

I ansökan föreslår bolaget, punkten D5, att "hantering och lagring av kemikalier" även fortsättningsvis skall regleras på det sätt som nu sker i punkten D6. Vid huvudförhandlingen har bolaget även föreslagit att kontrollprogrammet i vart fall skall innefatta "redovisning av kemikalieanvändningen samt vidtagna och planerade åtgärder för att ersätta miljöfarliga kemikalier med mindre farliga".

Som framgår ovan har Naturvårdsverket och länsstyrelsen lämnat förslag till villkor för råvaror och insatskemikalier som är tämligen likartade i omfattning och detaljrikedom. Starkt förenklat går villkorsförslagen ut på att mängden använd råvara respektive insatskemikalie skall anges liksom riskerna med användningen. Dokumentationen anges i huvudsak vara erforderlig som underlag för bedömningen av om miljöbalkens kunskapskrav är uppfyllt.

Bolaget, som anser att kunskapskravet är uppfyllt, menar att den dokumentation som finns i MKB:n och i den tekniska beskrivningen är fullt tillräcklig för tillståndsprövningen. Enligt bolaget är det svårt att se nyttan av den begärda dokumentationen. I sammanhanget hänvisar bolaget till sitt kemikaliearbete som beskrivs närmare i påminnelserna över remissmyndigheternas yttranden.

Tillsynsmyndigheten, som delar bolagets inställning, har vid huvudförhandlingen uppgivit bl.a. att med nuvarande delegationsvillkor har myndigheten möjlighet att ta fram relevant information utifrån bolagets dokumentation över kemikalier.

Miljödomstolens bedömning

Länsstyrelsen har i kompletteringsyttrande över ansökan efterlyst hur bolaget hanterar särskilt kritiska kemikalier med avseende på "farlighet" för människors hälsa och miljö i förhållande till förbrukad mängd av respektive kemikalie. Naturvårdsverket har i motsvarande slag av yttrande efterlyst viss närmare angiven redovisning av de kemiska produkter som används i mängder över 100 kg/år. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket efterlyser fortfarande dessa uppgifter.

Ostridigt är bolagets dokumentation över kemikalier inte så detaljerad som Naturvårdsverket och länsstyrelsen önskar; dokumentationen utvisar inte den använda mängden av varje enskild kemikalie. Naturvårdsverket har vid huvudförhandlingen uppgivit att i avsaknad av sådana mängder har verket i förevarande mål inte kunnat lämna ett relevant villkorsförslag på denna punkt utan nödgats föreslå villkor liknande de man föreslagit i de båda ovan nämnda målen rörande Akzo Nobel och Torslanda. Bolaget har mot denna bakgrund förklarat sig kunna acceptera att under en prövotid, i samråd med Naturvårdsverket, ta fram det efterlysta materialet så att verket får möjlighet att bedöma huruvida kunskapskravet är uppfyllt. Även om det kan vara svårt att hitta ett lämpligt "sorteringskriterium" för vilka kemikalier som skall ingå i bedömningsunderlaget anser bolaget, som i sammanhanget hänvisat till den nyssnämnda gränsen om 100 kg/år, att Naturvårdsverket och bolaget bör kunna enas härvidlag.

Det har upplysts att målen rörande Akzo Nobel och Torslanda är föremål för rättslig prövning och att frågan om kemikalievillkoren i de målen därför inte har vunnit laga kraft.

Med hänsyn till att rättsläget när det gäller utformningen av kemikalievillkor för en verksamhet av den art som bolaget bedriver inte i dagsläget är slutligt klarlagt och eftersom Naturvårdsverket och länsstyrelsen anser sig sakna visst närmare angivet bedömningsunderlag kan ett prövotidsförfarande utifrån vad bolaget skisserat vara miljömässigt motiverat.

Det sålunda upptagna ger till slutresultat att miljödomstolen uppskjuter avgörandet av vilka slutliga villkor som skall gälla för råvaror och kemikalier. Bolaget skall senast den 31 december 2008 ge in en dokumentation över de enskilda kemikalier som bolaget använder i sin verksamhet, vilken dokumentation bolaget tagit fram i samråd med Naturvårdsverket, samt lämna förslag till slutligt villkor för råvaror och kemikalier. Miljödomstolen utgår från att bolaget och Naturvårdsverket kan enas om "lämpligt sorteringskriterium" för vilka kemikalier som här bör redovisas. Under prövotiden kan nuvarande delegationsvillkor, D6, bestå. Den av bolaget vid huvudförhandlingen föreslagna redovisningen av kemikalieanvändningen i kontrollprogrammet bör redan nu, trots pågående prövotidsförfarande, kunna föreskrivas. I domslutet framkommer det sagda under delegationsvillkor D1 och under rubriken "kontrollprogram".

Under den nu behandlade punkten "råvaror och kemikalier" har länsstyrelsen även begärt ett särskilt villkor för förvaring och hantering av kemiska produkter samt ett särskilt villkor angående användning av diesel av enbart miljöklass 1. Bolaget har bestritt denna begäran. Enligt bolaget finns det delegationsvillkor som mera exakt anger hur förvaring och hantering av kemiska produkter skall gå till. I samband med syn på platsen har miljödomstolen kunnat konstatera att bolagets bränsledepå är invallad av en tät cementkonstruktion som kan rymma en volym motsvarande den största cisternens och halva den näst största cisternens volym. Bolaget har uppgivit att man använder diesel av miljöklass 1 i så stor omfattning som det är möjligt. Emellertid måste, med tanke på att många av bolagets fordon exporteras till andra länder med andra bränslekrav, motorer kunna testas även med diesel som inte är av miljöklass 1. På grund av det anförda föreligger inte skäl att bifalla länsstyrelsens här behandlade begäran. Berörda frågor får hanteras inom ramen för delegationsvillkor D1.

Energihushållning

Energianvändningen regleras inte i gällande tillstånd på annat sätt än genom det allmänna villkoret.

I ansökan har bolaget redogjort för sitt arbete med energibesparande åtgärder samt uppgivit att man årligen rapporterar i miljörapport och vid samråd hur sagda arbete fortskrider. Detta förfarande har enligt bolaget befunnits såväl ändamålsenligt som effektivt, varför det bör fortsätta även i den nu ansökta verksamheten. Vid huvudförhandlingen har bolaget föreslagit att i kontrollprogrammet i vart fall skall innefatta "redovisning av energianvändningen och resultatet av vidtagna åtgärder".

Naturvårdsverket har, med hänvisning till målet Torslanda, yrkat att bolaget under en prövotid skall utreda och redovisa ett flertal frågor kring bl.a. energianvändning, energikällor, energieffektivisering, laststyrning, hjälpprocesser, kostnads- beräkningar samt lämna förslag till åtgärder. Länsstyrelsen har yrkat att bolaget under en prövotid tar fram en energiplan som i allt väsentligt innehåller de frågor Naturvårdsverket önskar få besvarade under prövotiden. Både Naturvårdsverket och länsstyrelsen anser bolaget kan söka ledning för energieffektiviseringarna i Energimyndighetens handbok för kartläggning och analys av energianvändning.

Enligt bolaget finns det inget att vinna på att föreskriva villkor eller att uppskjuta frågan under prövotid. Bolaget, som framhållit att ingen remissinstans haft något i sak att invända mot det beskrivna arbetssättet för energihushållning, har tillagt att många av de uppgifter som efterfrågas redan är redovisade i ärendet.

Miljödomstolens bedömning

Bolaget har särskilt understrukit att arbetet med energibesparande åtgärder är en process i små steg som inte lämpar sig för en reglering av enskilda åtgärder. Arbetssättet redovisas ingående i en relativt färsk energikartläggning som bolaget låtit utföra vid växellådsverkstaden i byggnad 081, vilken kartläggning även innehåller en analys med förslag till åtgärder. Arbetssättet synes i sig inte avvika nämnvärt från arbetssättet i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens villkorsförslag. Eftersom det enligt bolaget finns få enskilda källor med särskilt hög energiförbrukning blir det fortsättningsvis i första hand en fråga om att ytterligare optimera och effektivisera energianvändningen samt att utnyttja de möjligheter som uppkommer i samband med omställningar och nya installationer. Ostridigt har energianvändningen per producerat fordon, trots ökad produktion, sedan år 1996 minskat med ca 35 procent. Det framstår som mest energieffektivt att, utan koppling till prövotid, låta det nuvarande stegvisa arbetet med energifrågorna fortgå ostört. Vidare kan en reglering av energifrågan, som bolaget påpekat, innebära risk för minskad flexibilitet inför nya samhällilga prioriteringar på området. Även utan föreskrifter torde det finnas stora ekonomiska fördelar för bolaget att på egen hand göra sitt bästa för att optimera energihushållningen. Sammantaget föreligger inte tillräckliga skäl att föreskriva särskilda villkor beträffande energihushållningen eller att uppskjuta frågan under en prövotid. Dock bör kontrollprogrammet innehålla den redovisning av energianvändningen som bolaget vid huvudförhandlingen föreslagit. Detta framgår i domslutet under rubriken "kontrollprogram".

Utsläpp till luft

1. VOC

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 får utsläppet av flyktiga organiska ämnen från målning och rostskyddsbehandling inte överskrida 60 ton/år, villkorspunkten 3.

I ansökan föreslår bolaget att denna villkorspunkt även skall gälla i fortsättningen samt att miljödomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att, enligt 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken, meddela villkor om den närmare utformningen av eventuellt tillkommande målningsutrustningar, D3. Vidare föreslår bolaget ett nytt delegationsvillkor enligt vilket tillsynsmyndigheten även får meddela villkor om "åtgärder beträffande användningen av organiska lösningsmedel för annat ändamål än i produkter för målning och rostskyddsbehandling", D1.

Miljödomstolens bedömning

Remissmyndigheterna har inte haft något att invända mot bolagets förslag på denna punkt. Miljödomstolen finner förutsättningar föreligga att meddela villkor och delegationsförordnande i enlighet med vad bolaget föreslagit. I domslutet framgår detta under villkorspunkten 2 och delegationsvillkoren D2 och D3.

2. Lukt

Denna fråga berör i huvudsak gjuteriet och regleras, förutom av det allmänna villkoret, av villkorspunkterna 2 och 6 i koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 som lyder "reningsutrustningar skall underhållas och drivas så att de uppnår avsedd effekt" respektive "luft från gjuteriets tillverkning av kärnor enligt coldboxmetoden skall renas i en svavelsyraskrubber. Halten aminer i utsläppet från svavelsyraskrubbern får som riktvärde inte överstiga 2 mg/Nm³".

Bolaget har föreslagit att frågan om lukt regleras på samma sätt som tidigare.

Länsstyrelsen föreslår ett villkor för utsläpp av aminer som i allt väsentligt överensstämmer med bolagets förslag. Vidare föreslår länsstyrelsen ett andra villkor om att "utsläpp av luktande ämnen skall inkapslas och avventileras på sådant sätt att de inte leder till olägenheter i omgivningen".

Naturvårdsverket har samma inställning som länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten godtar bolagets förslag, dock med tillägg att det kan överlåtas åt myndigheten att besluta om villkor när ny gjuteriteknik som minskar eller eliminerar luktproblem blir tillgänglig.

Bolaget har motsatt sig länsstyrelsens andra villkorsförslag med hänvisning till att det inte uppfyller de krav på tydlighet som bör gälla för ett sanktionsgrundande villkor. Bolaget känner tvekan om användningen av olika gjuteriförfaranden är en sådan mindre fråga som kan delegeras.

Miljödomstolens bedömning

Förutsättningar föreligger att meddela villkor beträffande reningsutrustningar och utsläpp av aminer i enlighet med bolagets förslag. I domslutet framgår detta under villkorspunkterna 3 och 4. Väl kan det, beträffande länsstyrelsens andra villkorsförslag, vara svårt att visa om ett sådant villkor är uppfyllt eller inte. Emellertid kan villkoret ändå ha ett miljömässigt egenvärde som komplement till det allmänna villkoret. Länsstyrelsens yrkande bör därför bifallas. I domslutet framgår detta under villkorspunkten 5. Miljödomstolen delar bolagets tvekan inför tillsynsmyndighetens förslag om delegationsvillkor när det gäller ny gjuteriteknik som minskar eller eliminerar luktproblem. Detta förslag resulterar därför inte i något delegationsvillkor.

3. Kväveoxider

Enligt miljödomstolens dom den 2 maj 2001 skall det totala utsläppet av kväveoxider från laboratorie- och leveransmotorprovningen successivt minskas och får från och med den 1 januari 2004 inte överskrida riktvärdet 60 ton per år räknat som månadsmedelvärde närmast föregående tolv månader, med början nämnda datum, punkten 13.

Bolaget föreslår i ansökan ett motsvarande villkor, dock att det riktvärde som skall innehållas har angivits till 80 ton per år, räknat som månadsmedelvärde för närmast föregående tolv månader, punkten 6.

Länsstyrelsen förespråkar att möjligheterna att minska utsläppen till luft av kväveoxider från laboratorie- och leveransmotorprovningen blir föremål för utredning under en prövotid. Denna utredning bör innehålla åtgärder som är tekniskt möjliga och kostnader för dessa samt åtgärdernas inverkan på bolagets påverkan på miljökvalitetsnormen för kväveoxid och partiklar. Under prövotiden bör enligt länsstyrelsen det nuvarande villkoret gälla som provisorisk föreskrift. Länsstyrelsen menar att det av ansökningshandlingarna inte går att bedöma hur utsläpp av kväveoxider bör regleras.

Naturvårdsverket har samma inställning som länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten har förklarat sig kunna godta bolagets förslag.

Bolaget har uppgivit att frågan om möjligheterna att minska utsläppen till luft av kväveoxider har utretts under många år och att underlaget därför mer än väl är tillräckligt för ett slutligt ställningstagande. Det är framförallt från laboratorie- och leveransmotorprovningen som kväveutsläppen sker. Bolaget har med siffror redogjort för hur utsläppen, trots ökad produktion, minskat sedan 1980-talet. Vidare har bolaget vid huvudförhandlingen uppgivit bl.a.: Provcellerna i laboratoriet för motorutveckling moderniseras nu för nya strängare miljökrav på efterbehandlingsutrustning till motorerna. Proverna, som måste utföras under fordonsliknande förhållanden, kommer i framtiden att öka. Detta är skälet till att utsläppen av kväveoxider, för närvarande knappt 50 ton per år, kan komma att öka något. Ökningen beror således inte på att fler fordon tillverkas. När det gäller leveransmotorprovningen är det svårare att, vid större produktionsvolym, undvika en ökning av de årliga utsläppen som under senare år varierat mellan 15-20 ton. Denna provning är numera flyttad till en annan byggnad som är försedd med en hög skorsten. Tidigare olägenheter med leveransmotorprovningen har därmed upphört.

Miljödomstolens bedömning

Som bolaget anfört i sina påminnelser över remissinstansernas yttranden är motorprovningen vid laboratoriet av stor betydelse för utvecklingen av nya motorer, vilka i sin tur är till gagn för samhället genom minskade utsläpp och minskad resursförbrukning. När det gäller leveransmotorprovningen har bolaget särskilt framhållit att den endast omfattar de första femton minuterna av en motors livstid. De ändrade lokala förhållandena beträffande den provningen motiverar enligt bolaget inte nu längre några extraordinära åtgärder.

Miljödomstolens dom den 2 maj 2001 i förening med handlingarna i förevarande mål ger vid handen att möjligheterna att rena utsläppen från motorprovningen torde vara tillräckligt utredda och redovisade för bedömning av vilka åtgärder som skäligen kan införas. Vid huvudförhandlingen har bolaget uppgivit att försöken med katalytisk rening i två provceller vid leveransmotorprovningen inte fallit så väl ut som man ursprungligen hoppades. Härtill kommer att investerings- och behandlingskostnaderna för sådan rening, i förhållande till hittills redovisade kostnader, förväntas bli mycket större. Att kräva ytterligare investeringar härvidlag synes därför, vid den avvägning som skall ske enligt 2 kap 7 § miljöbalken, inte skäligt. Sammantaget framstår det inte som erforderligt att uppskjuta frågan om möjligheterna att minska utsläppen till luft av kväveoxider från motorprovningen under en prövotid.

I miljökonsekvensbeskrivningen redovisas en prognos för år 2006 vad gäller kvävedioxidhalterna i bolagets omgivning. Den samlade bedömningen i prognosen är att bolagets utsläpp inte bedöms medföra risk för att miljökvalitetsnormen för kväveoxider i omgivningen överskrids.

Vad sålunda och i övrigt upptagits resulterar i att bolagets villkorsförslag ifråga om utsläpp av kväveoxider från motorprovningen bör kunna godtas. I domslutet framgår detta under villkorspunkten 6.

I koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 finns en villkorspunkt 4 om utsläpp från pannor som utnyttjas som reservanläggningar för värmeproduktion. Vidare finns i miljödomstolens dom den 2 maj 2001 ett delegationsvillkor för den tidigare leveransmotorprovningen, D8. I målet är ostridigt att dessa villkor inte längre fyller någon funktion. Bolaget har framställt önskemål om att villkoren upphävs. Önskemålet tillgodoses genom denna anteckning och genom det förhållandet att villkorspunkterna inte återfinns i domslutet.

4. Stoft

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997, villkorspunkten 8, framgår att "halten stoft i utsläpp från andra delar av produktionen än motorprovningen, värmepannorna och gjuteriets ugnar får inte överskrida följande värden, räknade som riktvärden

utsläpp från målningsanläggningar 5 mg/Nm³

utsläpp från stoftavskiljare 10 mg/Nm³

övriga punktutsläpp 20 mg/Nm³ "

Bolaget föreslår i ansökan att denna villkorspunkt, benämnd villkorspunkten 5, skall ha följande lydelse "halten stoft i utsläpp från andra delar av produktionen än motorprovningen och värmepannorna får inte överskrida följande värden, räknat som riktvärden

utsläpp från målningsanläggningar 5 mg/Nm³

utsläpp från övriga stoftavskiljare 10 mg/Nm³ "

Vidare föreslår bolaget att miljödomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten, enligt 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken, att meddela villkor om "utsläpp till luft av stoft i utsläppspunkter som inte är försedda med stoftavskiljare", D2.

Länsstyrelsen förespråkar en utredning av bolagets totala utsläpp av stoft, genom översyn av verksamhetens samtliga utsläppspunkter i syfte att säkerställa att de med utsläpp i någon omfattning har relevant utrustning, att förslag lämnas på slutliga villkor för de utsläppspunkter som inte är utrustade med rening samt uppgifter hur utsläppen inverkar på bolagets påverkan på miljökvalitetsnormen för partiklar. Enligt länsstyrelsen bör ett slutligt villkor meddelas om att utgående luft från stoftreningsanläggningar som riktvärde inte får överstiga 5 mg/Nm³.

Naturvårdsverket har samma inställning som länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten har förklarat sig kunna godta bolagets förslag.

Bolaget har uppgivit att av den ingivna redovisningen framgår vilka utsläpp som förekommer och hur dessa bedöms inverka på miljökvalitetsnormen. Det föreligger därför inte skäl att vidta de föreslagna utredningarna. Bolaget har vidare uppgivit att man redovisat att samtliga källor av betydelse för utsläppen av stoft är försedda med stoftavskiljare och att det finns sådan erfarenhet av verksamheten som säkerställer att eventuella källor som inte är åtgärdade upptäcks. Med det nya delegationsvillkoret menar bolaget att tillsynsmyndigheten får möjlighet att ingripa om nya källor skulle upptäckas.

Miljödomstolens bedömning

I komplettering till ansökan finns varje enskild stoftavskiljare angiven med utsläppsvärde från senaste mätningstillfälle. Bolaget har tillagt att kontrollen numera har som huvudsyfte att tillse att mätarna fungerar. Enligt kompletteringen ligger utsläppsmängderna normalt under 5 mg/Nm³ och i vart fall under 10 mg/Nm³. Det samlade utredningsmaterialet på denna punkt måste anses tillräckligt för att slutliga villkor, utan prövotidsförfarande, skall kunna sättas. Bolagets villkorsförslag framstår, med undantag för villkorsförslaget beträffande utsläpp från övriga stoftavskiljare, som rimligt avvägda och bör därför godtas. Vad gäller det sistnämnda villkorsförslaget gör miljödomstolen samma bedömning som länsstyrelsen. I domslutet framgår resultatet av det sagda under villkorspunkten 7 och delegationsvillkoret D4.

5. Oljedimma

Denna fråga har sedan den första prövningen år 1978 hanterats inom ramen för tillsynen.

Vid den senaste prövningen utgjorde oljedimma enligt bolaget inte längre en fråga av någon betydelse. Det uppges att oljeavskiljare finns på alla bearbetningsmaskiner och härderier där det föreligger behov.

Länsstyrelsen föreslår en utredning av bolagets totala utsläpp av oljedimma genom översyn av verksamhetens samtliga utsläppspunkter. Här åberopas samma skäl som på motsvarande punkt åberopats beträffande utsläpp av stoft.

Enligt länsstyrelsen bör ett slutligt villkor meddelas om att utgående luft från oljereningsanläggningar som riktvärde inte får överstiga 2 mg oljedimma /m³ normal torr gas.

Naturvårdsverket har samma inställning som länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten har anslutit sig till bolagets inställning på denna punkt.

Bolaget har uppgivit att frågan om utsläpp av oljedimma är väl hanterad i verksamheten, att den teknik som tillämpas motsvarar bästa möjliga teknik och att eventuella utsläpp till luft är så små att det inte finns skäl att reglera dem i ett tillståndsbeslut. Bolaget medger således varken någon prövotid eller något villkor i denna del.

Miljödomstolens bedömning

Av utredningen framgår att de installerade oljedimavskiljarna i och för sig klarar den av länsstyrelsen föreslagna värdegränsen om 2 mg oljedimma /m³ normal torr gas. Bolaget ser dock inget behov av villkor på denna punkt eftersom den med ett villkor förbundna kontrollen inte skulle tillföra någon praktiskt användbar information och kostnader för sådan kontroll inte kan anses rimliga. I sammanhanget har bolaget även pekat på den skyldighet man har att tillse att reningsutrustningar underhålls och drivs på sådant sätt att de uppnår avsedd effekt (villkorspunkten 3). Med hänsyn till vad som framkommit ifråga om utsläpp av oljedimma torde det vara tillfyllest att den frågan även fortsättningsvis, utan prövotidsförfarande och särskilda villkor, hanteras inom ramen för tillsynen.

Avfall

I gällande tillstånd är frågan om hantering av avfall inte reglerad i något särskilt villkor. Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997, delegationsvillkor D7, har nämnden överlåtit åt tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras avseende "hantering och omhändertagande av avfall".

Bolaget föreslår att samma förfaringssätt bibehålls i det nya tillståndet.

Länsstyrelsen anser att mellanlagringen av farligt avfall skall regleras med avseende på maximal mellanlagrad mängd vid något enstaka tillfälle och uppdelat på oljeavfall, blybatterier, elavfall och övrigt farligt avfall. Vidare anser länsstyrelsen att åtgärder fortlöpande skall vidtas för att minimera mängden avfall som uppkommer i verksamheten, att avfallet skall behandlas i prioritetsordningen avfallsminimering, återanvändning, materialåtervinning, energiutvinning och deponering samt att vidtagna åtgärder för avfallsminimering och behandling i övrigt enligt prioritetsordningen skall redovisas årligen i miljörapporten. Slutligen yrkar länsstyrelsen på ett villkor om att avfall skall förvaras och hanteras på sådant sätt att eventuellt läckage och spill kan samlas upp och omhändertas på lämpligt sätt ur miljösynpunkt. Vid huvudförhandlingen har länsstyrelsen förklarat att den första punkten gäller regleringen i själva tillståndet av det farliga avfall som kan komma att mottas från koncernens närliggande anläggningar och som skall behandlas och/eller mellanlagras inom anläggningen. Den andra punkten är enligt vad länsstyrelsen uppgivit vid huvudförhandlingen ett villkorsförslag.

Naturvårdsverket har samma inställning som länsstyrelsen.

Tillsynsmyndigheten har samma inställning som bolaget.

Bolaget har bestritt bifall till länsstyrelsens yrkanden under åberopande av att de är onödiga. Detta eftersom syftet med desamma fångas upp av det allmänna villkoret eller av delegationsvillkoret samt beträffande det sista yrkandet att det även är för allmänt hållet.

Miljödomstolens bedömning

I den tekniska beskrivningen finns en närmare redogörelse för de avfallsslag som förekommer i verksamheten, mängderna för varje avfallsslag och själva hanteringen. Avfallsmängderna uppges bli redovisade årligen, inom ramen för egenkontrollen, i miljörapporten. Vid huvudförhandlingen har bolaget uppgivit att de intilliggande anläggningar från vilka det kan bli aktuellt att ta emot avfall är en serviceverkstad och en enhet för emballage. Totalt kan det enligt bolaget röra sig om några lastpallar avfall per år. Mot denna bakgrund framstår det inte som miljömässigt motiverat att meddela någon speciell reglering av det farliga avfall som kan komma från de intilliggande anläggningarna. Beträffande såväl detta avfall som övrigt avfall har bolaget uppgivit att man redan försöker minimera mängden avfall och att man följer den prioritetsordning som länsstyrelsen förespråkar. Länsstyrelsens önskemål att åtgärderna för avfallsminimering och behandling i övrigt enligt prioritetsordningen skall redovisas årligen i miljörapporten är, enligt bolaget, en kontrollfråga. Mot önskemålet som sådant har dock bolaget ingen erinran. Vad bolaget uppgivit i anledning av länsstyrelsens nu behandlade villkorsförslag torde få uppfattas som ett åtagandet att försöka minimera mängden avfall och följa den nyssnämnda prioritetsordningen, vilket åtagande omfattas av det allmänna villkoret. Det får förutsättas att åtgärderna även fortsättningsvis redovisas årligen i miljörapporten. Av motsvarande skäl som ovan anförts under punkten "lukt", villkorspunkten 5, bifaller miljödomstolen länsstyrelsens yrkande rörande det andra villkorsförslaget under förevarande punkt. I domslutet framgår resultatet av det anförda, förutom av det allmänna villkoret, av villkorspunkten 8 och delegationsvillkoret D5.

Transporter

Bolaget, som sköter endast en mindre del av transporterna i egen regi, har redogjort för det arbete som bedrivs för att minska resursförbrukning och utsläpp i samband med transporter. Nya alternativ anges vara föremål för ständig utvärdering för att åstadkomma förbättringar i logistiken och ett bättre utnyttjande av fordon (fyllnadsgrader). Fordons miljöprestanda och förarnas utbildning är faktorer som anges bli beaktade vid upphandling och kontraktering av transporter.

Naturvårdsverket har, med hänvisning till bl.a. meddelade villkor i målet om Torslandaverken, begärt ett villkor att "från och med den 1 januari 2009 skall minst 90 % av transporterna med tunga fordon av råvaror och produkter till och från bolagets verksamhet ske med fordon som uppfyller avgaskraven enligt Miljöklass 2005 i lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen". Nämnda krav skall gälla inom visst närmare angivet område kring bolagets anläggningar. Undantag från villkoret skall kunna ges om bolaget kan visa att man med andra åtgärder åstadkommer motsvarande minskning av utsläppen av kväveoxider inom samma område. Naturvårdsverket har uppgivit att man begärt vissa närmare angivna kompletteringar av emissioner till luft från transporter, vilken begäran bolaget inte skall ha efterkommit. Enligt verket är kompletteringarna nödvändiga för ett ställningstagande av miljöpåverkan av bolagets ansökan, vilken innebär en ökning med 50 % av verksamheten och transporterna i närområdet. På grund av dessa brister har Naturvårdsverket uppgivit att man tvingats göra en tolkning av underlaget och lämna ett villkorsförslag baserat på denna tolkning.

Länsstyrelsen anser att bolaget under en prövotid bör åläggas att göra en kartläggning av alla de transporter verksamheten genererar med angivande av bolagets uppsatta miljömässiga mål och åtaganden inom transportområdet.

Tillsynsmyndigheten godtar bolagets redovisning och åtgärdsprogram för att effektivisera transportarbetet.

Bolaget har i påminnelserna anfört bl.a.: Den ansökta produktionsökningen innebär att en större del av tillverkningen kan koncentreras till en plats med god tillgång till infrastruktur, vilket totalt sett - jämfört med tillverkning på flera orter - innebär färre transporter (nollalternativet). Bolaget har inkommit med kompletteringar avseende transporter efter önskemål från Naturvårdsverket. De lämnade uppgifterna är enligt bolaget tillräckliga för att bedöma verkningarna av verksamheten och behovet av villkor. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att det, i motsats till vad som gäller för Torslandaverken, inte föreligger någon risk för överskridande av miljökvalitetsnorm. Sammanfattningsvis menar bolaget att beträffande transporterna föreligger varken skäl för prövotid eller särskilda villkor.

Miljödomstolens bedömning

Av utredningen framgår att bolaget tillämpar ett globalt transportsystem som utgör ett centralt moment av betydelse för effektiviteten i produktionen. Transportsystemet anges utgöra en mycket stor del av bolagets kostnadsmassa och uppgår till 1,5 miljarder kr. Totalt förbrukar detta system i Europa ungefär 30 000 m³ bränsle per år. Enligt bolaget går miljöarbetet ifråga om transporterna i första hand ut på att så lite som möjligt skall transporteras. Därefter kommer arbetet med logistiken och bilarnas fyllnadsgrader. Bolaget har pekat på att man under de senaste fyra åren har lyckats uppnå en 20 procentig effektivisering av transportarbetet. I målet är ostridigt att i Södertälje innehålls miljökvalitetsnormen för bensen, kväveoxider och PM10. Av miljökonsekvensbeskrivningen framgår att utsläppen av kväveoxider från externa transporter bedöms uppgå till 5 ton per år i närområdet, definierat som ett område med 5 km:s radie från anläggningen. Med Naturvårdsverkets förslag till villkor skulle den mängden, enligt bolaget, temporärt minskas med endast något ton innan nya lagliga krav ändå ger en motsvarande eller större minskning. Naturvårdsverket har särskilt anmärkt att på E4:an strax norr om Södertälje finns för PM10 risk för överskridande av ett lokalt miljömål (35 µg/m³). Som bolaget påpekat saknas samband mellan uppkomst av partiklar på grund av väg- och däcksslitage och utsläpp från fordonsmotorer. Med andra ord kommer även fordon av den miljöklass som anges i Naturvårdsverkets villkorsförslag att generera PM10. Vid risk för överträdelse av miljökvalitetsnorm synes i andra miljömål, t.ex. målet rörande Torslandaverken, särskilda villkor av det slag som Naturvårdsverket nu föreslår ha meddelats. I förevarande mål kan tillräckliga skäl inte anses föreligga att, som Naturvårdsverket och länsstyrelsen föreslagit ifråga om transporterna, förordna om prövotidsförfarande eller villkor. Det får förutsättas att bolaget fortsätter den ovan beskrivna miljömässiga inriktningen på transportarbetet.

Utsläpp till vatten

1. Utsläpp från den centrala behandlingsanläggningen till spillvattennätet

Enligt miljödomstolens dom den 2 maj 2001, villkorspunkten 14, får till kommunens spillvattennät inte utan föregående behandling följande vatten avledas:

- förbrukade skärvätskor från våt bearbetning,

- förbrukade tvättvatten från alkalisk avfettning,

- oljehaltiga golvstädvatten,

- glykolhaltiga vatten.

Halten opolära alifatiska kolväten i det renade vattnet får som riktvärde inte överstiga dygnsmedelvärdet 5 mg/l.

Senast ett år efter att denna dom vunnit laga kraft får som riktvärde halten föroreningar i behandlat vatten inte överstiga följande dygnsmedelvärden:

- COD 1 500 mg/l,

- Zink 0,1 mg/l

Bolaget har, med undantag för COD, föreslagit att samma villkor skall gälla även fortsättningsvis. När det gäller COD har bolaget uppgivit att företagna utredningar visar att behandling med indunstare utgör bästa möjliga teknik. Försök med kompletterande rening med aktivt kol respektive omvänd osmos har givit osäkra resultat. Dessutom är båda metoderna mycket kostsamma. Den COD som blir kvar i spillvattnet efter avdunstningen bör kunna omhändertas av kommunens reningsverk. Det för COD gällande villkoret föreslås därför bli upphävt. I samband med huvudförhandlingen har bolaget föreslagit att det förslag till kontrollprogram som skall inges i vart fall skall innefatta bl.a.: De undersökningar som krävs för att verifiera och säkerställa att nitrifikationshämningen i anslutningspunkten till det kommunala spillvattennätet, dit det renade vattnet från den centrala behandlingsanläggningen avleds, inte överstiger 20 % vid 20 % inblandning.

Syvab har - med hänvisning till "Råd och Regler, maj 2000", utfärdade av avloppsreningsverken i Stockholmsregionen, för utsläpp av avloppsvatten från yrkesmässig verksamhet - begärt följande tillägg till bolagets yrkande på denna punkt: "Halten metaller i behandlat vatten får som riktvärde inte överstiga följande dygnsmedelvärden

- Bly 0,05 mg/l

- Koppar 0,2 mg/l

- Krom, total 0,05 mg/l

- Nickel 0,05 mg/l

Nitrifikationshämning vid inblandning av 20 % renat vatten får i anslutningspunkten som riktvärde inte överstiga 20 % hämning. Nitrifikationshämning vid inblandning av 40 % renat vatten får i anslutningspunkten som riktvärde inte överstiga 50 % hämning".

Länsstyrelsen har yrkat att bolaget under en prövotid åläggs att utreda och inge förslag på slutliga villkor för reningseffekt på ultrafiltrering och indunstning samt föroreningsinnehåll i vattnet vid pumpgrop 1, 2 och 3. För prövotiden föreslår länsstyrelsen provisoriska utsläppsvillkor som överensstämmer med vad bolaget och Syvab sammantaget föreslagit. Vidare anser länsstyrelsen att avloppsvatten från verksamheter utanför bolagets område skall följas upp kontinuerligt och särredovisas i den årliga miljörapporten.

Naturvårdsverket, som anser att underlaget är bristfälligt när det gäller redovisning av bästa möjliga teknik ifråga om utsläpp av spillvatten till reningsverket, har ställt sig bakom länsstyrelsens yrkanden. Dock har Naturvårdsverket yrkat att länsstyrelsens begärda riktvärden under prövotiden kompletteras med vissa närmare angivna årliga gränsvärden för metaller.

Tillsynsmyndigheten har samma inställning som bolaget.

Fiskeriverket har, under förutsättning att avloppsvattnet håller sådan kvalitet att det kan godtas för behandling i det kommunala reningsverket, inget att erinra mot de spillvattenutsläpp som den ansökta verksamheten ger upphov till.

Bolaget har motsatt sig förordnande om prövotid och föreskrift om gränsvärdesvillkor i anslutningspunkt samt anfört bl.a.: Det vatten som avbördas via anslutningspunkterna P1, P2 och P3 består huvudsakligen av sanitärt spillvatten. Att reglera utsläpp av sådant vatten är vare sig lämpligt eller ändamålsenligt. Av MKB:n framgår att de årliga utsläppen per anställd i anslutningspunkterna genomgående är lägre eller i nivå med de personekvivalenta utsläppen till Himmerfjärdsverket. Bolaget anser att frågan om vatten är väl utredd. Länsstyrelsens önskemål om utredning skiljer sig inte från vad som redan sker inom ramen för egenkontrollen.

Miljödomstolens bedömning

Beträffande villkorsförslaget rörande opolära alifatiska kolväten och zink föreligger enighet mellan remissmyndigheterna och bolaget. Annat har inte framkommit än att den centrala behandlingsanläggningen, vars funktion synes vara väl beprövad, i allt väsentligt klarar att innehålla värden motsvarande de begärda riktvärdena för de övriga metaller som innefattas i Syvabs och länsstyrelsens villkorsförslag. Enligt bolaget är det dock fullt tillräckligt för kontroll av utrustningens funktion och därmed reningsförmåga om enbart, som hittills, metallen zink ingår i själva villkoret. Detta eftersom den metallen är vanligt förekommande i mätbara halter. De övriga metallerna följs regelbundet upp inom egenkontrollen. Att låta villkoret omfatta även de metallerna anser bolaget därför vara onödigt och dessutom förenat med orimligt höga kostnader. På av bolaget anförda omständigheter kommer miljödomstolen till uppfattningen att det varken för den centrala behandlingsanläggningen som sådan eller dess spillvatten föreligger tillräckliga skäl för ett prövotidsförordnande. På samma sätt kommer miljödomstolen till uppfattningen att villkoret inte behöver kompletteras med riktvärden för fler metaller än zink; av MKB:n framgår att bolaget inom ramen för egenkontrollen uttar dygnssamlingsprover från den centrala behandlingsanläggningen. Ingen remissmyndighet har motsatt sig att villkoret för COD upphävs. Den frågan får i fortsättningen behandlas inom ramen för avtalsförhållandet mellan Syvab och bolaget. Vid huvudförhandlingen har Syvab uppgivit att man, beträffande det avledda vattnets nitrifikationshämmande effekter, kan godta att den saken behandlas i kontrollprogrammet på sätt bolaget numera föreslår. Miljödomstolen finner på motsvarande sätt som anförts ovan under punkten "avfall" inte anledning att meddela någon speciell reglering av avloppsvatten från verksamheter utanför bolagets område. I domslutet framgår resultatet av det anförda av villkorspunkten 9 och av vad som upptagits under rubriken "kontrollprogram".

2. Övriga spillvatten

Till denna punkt hör ridåvatten från målningsboxar, sköljvatten från fosfatering, vatten från kyltorn och övrigt industriellt spillvatten. Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 har nämnden överlåtit åt tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras för "avledning av vissa vatten med lågt föroreningsinnehåll till dagvattennätet i stället för till spillvattennätet", punkten D5. Enligt miljödomstolens dom den 2 maj 2001 har domstolen överlåtit till tillsynsmyndigheten att fastställa de villkor som erfordras beträffande "avledning och behandling av ridåvatten och gjuteriets skrubbervätskor och återanvändning av kondensat från indunstningen", punkten D9.

När det gäller dessa spillvatten föreslår bolaget att de båda nyssnämnda punkterna ersätts av ett nytt delegationsvillkor enligt vilket det överlåtes åt tillsynsmyndigheten att, i enlighet med 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken, meddela villkor om "avledning och behandling av industriellt spillvatten från tvätthallar och fosfateringsanläggning för växellådsdelar samt övrigt industriellt spillvatten som skall hanteras på annat sätt än som angivits i ansökan".

Syvab har uttryckt önskemål om att tillsynsmyndigheten samråder med Syvab innan eventuella beslut fattas med stöd av delegationsvillkoret.

Tillsynsmyndigheten har lovat efterkomma denna begäran.

Tillsynsmyndigheten har påpekat att det finns tekniker att ytterligare minska utsläppen av metaller från fosfateringsanläggningen. Bolaget har förklarat att tillsynsmyndigheten här har möjlighet att föreskriva villkor med stöd av det föreslagna delegationsvillkoret.

Miljödomstolens bedömning

Förutsättningar föreligger att reglera de nu ifrågavarande spillvattnen på det sätt bolaget föreslagit. I domslutet framgår detta under delegationsvillkoret D6.

3. Tvätthallar

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997, villkorspunkten 9, skall från och med år 2005 följande högsta värden, räknat som riktvärden, gälla för de fordonstvättar som betjänar minst 1 000 fordon per år.

sammanlagt bly, krom och nickel 30 mg/fordon

kadmium 0, 75 mg/fordon

zink 150 mg/fordon

opolära alifatiska kolväten 15 mg/fordon

Bolaget har i första hand yrkat att villkoret utgår och att frågan hanteras inom ramen för tillsynen, dock kompletterat med delegationsvillkoren för "övriga spillvatten" och ett villkor utformat i enlighet med bolagets förstahandsyrkande beträffande "övriga oljeavskiljare", vilket yrkande inkluderar tvätthallar. Till stöd härför har bolaget anfört bl.a. att den nu ansökta verksamheten inte förväntas påverka utsläppen till spillvattennätet från tvätthallarna, att villkoret för zink - trots olika försök - inte kan innehållas vid två tvätthallar för lastbilar, att den totala mängden zink som bolaget släpper ut till spillvattennätet uppgår till ca. 50 kg per år, att jämföra med de drygt 5 000 kg som Himmerfjärdsverket tar emot per år, att kostnaden för att klara villkoret skulle bli omotiverat hög, 500 000 kr per tvätthall i investeringskostnad och 350 000 kr i årlig kostnad, och att genom åtgärden bedöms utsläppen av zink kunna minska med ca. 0,5 kg per år.

Bolaget har i andra hand yrkat att det nu gällande villkoret skall gälla även fortsättningsvis med tillägg att "tillsynsmyndigheten får medge undantag från kravet på rening i enskilda fall om särskilda skäl föreligger" samt att villkoret skall kombineras med delegationsvillkoret för "övriga spillvatten". Detta yrkande förutsätter att villkoret för "övriga oljeavskiljare" utformas i enlighet med bolagets nedan angivna andrahandsyrkande ifråga om "övriga oljeavskiljare".

Syvab har, med hänvisning till de riktlinjer som Syvab och berörda kommuner utarbetat för fordonstvättar, yrkat att gällande villkor skall gälla även fortsättningsvis. Dessutom har Syvab yrkat följande skärpning av villkoret. "Från och med år 2010 skall följande högsta värden, räknat som riktvärden, gälla för de fordonstvättar som betjänar minst 1 000 personbilar per år eller 200 andra fordon per år. Tillsynsmyndigheten får medge undantag från kravet på rening i enskilda fall om särskilda skäl föreligger.

Parameter Personbil Annat fordon

sammanlagt bly, krom och nickel 5 mg/fordon 15 mg/fordon

kadmium 0,10 mg/fordon 0,30 mg/fordon

zink 50 mg/fordon 150 mg/fordon

oljeindex 2,5 g/fordon 7,5 g/fordon"

När det gäller tiden fram till år 2010 har Syvab förklarat att man föredrar bolagets andrahansyrkande. Syvab har vidare anfört bl.a.: Även om varje enskild anläggning står för små utsläpp bidrar många fordonstvättar i upptagningsområdet tillsammans med betydande mängder metaller. Det är därför nödvändigt att föroreningsmängderna från varje enskild fordonstvätt kan begränsas. Syvab, som inte kan acceptera att gällande villkor tas bort, yrkar därför på skärpta villkor från och med år 2010.

Naturvårdsverket och länsstyrelsen har biträtt Syvabs yrkanden.

Tillsynsmyndigheten har ingen erinran mot bolagets yrkanden. Myndigheten har tillagt att den inte kommer att fatta något beslut med stöd av ett eventuellt delegationsvillkor utan att dessförinnan ha remitterat frågan till bl.a. Syvab.

Miljödomstolens bedömning

Som Syvab anfört är det angeläget att man försöker begränsa föroreningsmängderna från varje enskild fordonstvätt, vilket i sin tur motiverar fortsatta riktvärden enligt de riktlinjer som gäller för fordonstvättar belägna i kommuner anslutna till Himmerfjärdsverket. Mot denna bakgrund bör inte bolagets förstahandsyrkande men väl dess andrahandyrkande vinna bifall. I detta sammanhang har särskilt beaktats att tillsynsmyndigheten, enligt uppgift, inte fattar några beslut i anledning av delegationsvillkoren på denna punkt utan att först samråda med Syvab. När det sedan gäller Syvabs yrkande om skärpta villkor från och med år 2010 får till en början konstateras att de nyssnämnda riktlinjerna är generella; enligt dessa riktlinjer måste alltid en individuell prövning ske för varje enskilt objekt. Detta ligger också i linje med vad som uppgivits om samråd mellan tillsynsmyndigheten och Syvab. På grund härav framstår det inte som ändamålsenligt att redan nu i ett särskilt villkor fastställa riktvärden som skall gälla från och med år 2010. Detta eftersom det ändå torde bli nödvändigt med samråd inför ikraftträdandet av nya riktlinjer för berörda fordonstvättar. Slutligen bör noteras att det ytterst är Himmerfjärdsverket, i sin egenskap av allmän va-anläggning, som bestämmer om användningen av anläggningen (jfr 21 o. 22 §§ lagen, 2006:412, om allmänna vattentjänster). I domslutet framgår resultatet av det sagda under villkorspunkten 10 och delegationsvillkoret D6.

4. Övriga oljeavskiljare

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 får "halten mineralolja i utsläppet omedelbart efter oljeavskiljare som riktvärde inte överstiga 100 mg/l, mätt som opolära alifatiska kolväten", villkorspunkten 10. Vidare framgår av beslutet att koncessionsnämnden överlåtit till tillsynsmyndigheten att fastställa villkor avseende "åtgärder för att minska spill och diffusa utsläpp av olja till spillvattennätet", delegationsvillkoret D4.

Bolaget har föreslagit att dessa villkor även får gälla fortsättningsvis. För den händelse bolagets andrahandsyrkande beträffande "tvätthallar" inte skulle ha bifallits, yrkade bolaget att den nuvarande villkorspunkten 10 skulle ha ersatts av ett villkor med följande lydelse: "Halten mineralolja i utsläppet omedelbart efter oljeavskiljare får som riktvärde inte överstiga 50 mg/l vid tvätthallar och 100 mg/l vid övriga avskiljare, mätt som opolära alifatiska kolväten". I båda fallen har bolaget yrkat att respektive villkor kombineras med ett delegationsvillkor av samma lydelse som det nu gällande, D4.

Syvab har yrkat att riktvärdet bestäms till 50 mg/l vid samtliga oljeavskiljare.

Naturvårdsverket har avstått från att lämna synpunkter.

Länsstyrelsen har yrkat att riktvärdet bestäms till 50 mg/l vid samtliga oljeavskiljare.

Tillsynsmyndigheten har godtagit bolagets yrkanden.

Miljödomstolens bedömning

När det gäller riktvärdet för utsläpp från övriga avskiljare, exklusive tvätthallar, framgår av utredningen att enligt vedertagen och tillämpad standard på området, SS-EN 858, accepteras resthalter olja upp till 100 mg/l. Sak samma gäller även den metod, IVL-metoden, som används vid godkännande av vissa avfettningsmedel. Enligt den metoden får resthalten olja, efter separering, för godkända preparat uppgå till högst 100 mg/l. Sammantaget bör det av bolagets yrkanden på denna punkt som förutsätter den ovan gjorda bedömningen beträffande tvätthallar kunna bifallas. I domslutet framgår detta under villkorspunkten 11 och delegationsvillkoret D7.

5. Dagvatten

På denna punkt saknas specifika villkor. Som i och för sig tillämpliga villkor har bolaget hänvisat till delegationsvillkoren D1, hantering och lagring av kemikalier, och D 5, hantering och omhändertagande av avfall.

Bolaget har föreslagit att frågan om omhändertagande av dagvatten handhas på samma sätt även i fortsättningen.

Länsstyrelsen har hemställt om prövotidsutredning av de tekniska möjligheterna att lokalt inom området omhänderta och rena förorenat dagvatten, att genomföra vissa arrangemang med utsatta dagvattenbrunnar, och att se över riskerna för spridning av släckvatten till recipient.

Fiskeriverket har, under förutsättning att föreslagna åtgärder att hålla dagvattenutsläppen på nuvarande nivå uppnås, bedömt att det inte föreligger någon påtaglig negativ inverkan på allmänt fiskeintresse.

Bolaget, som anser att samtliga dagvattenfrågor är typiska tillsynsfrågor, har motsatt sig ett förordnande om prövotidsutredning.

Miljödomstolens bedömning

Den ansökta verksamheten bedöms inte medföra någon ökad mängd dagvatten eller någon förändring av dagvattnets sammansättning. Här har bolaget hänvisat till vad som redovisats om dagvattenkvaliteten i ansökan och i MKB:n. Med hänsyn till vad som nu sagts i förening med övrigt utredningsmaterial framstår det inte som erforderligt med någon prövotidsredovisning. Dagvattenfrågan bör kunna hanteras inom ramen för tillsynen. I domslutet framgår detta, i enlighet med bolagets hänvisning, av delegationsvillkoren D1 och D5.

Buller

Enligt miljödomstolens dom den 10 april 2006 skall följande gälla.

"Buller från verksamheten får som riktvärde inte överskrida följande ekvivalenta ljudnivåer utomhus vid bostäder.

Dagtid (kl. 07.00-18.00) 55 dB(A)

Kvällstid (kl. 18.00-22.00) 50 dB(A)

Nattetid (kl. 22.00-07.00) 45 dB(A)

Den momentana ljudnivån nattetid får som riktvärde inte överskrida 55 dB(A) vid bostäder

Vid fastigheter inom kvarteret Laxen skall till ovannämnda riktvärden för momentan ljudnivå och ekvivalent ljudnivå nattetid göras ett tillägg av 5 dB(A)".

Bolaget har föreslagit att detta villkor även skall gälla den ansökta verksamheten.

Länsstyrelsen har godtagit villkoret som sådant men begärt följande tillägg. Då nya anordningar uppförs och vid utbyte av bullrande utrustning skall åtgärder vidtas så att de inte beräknas bidra till högre ekvivalent ljudnivå vid närmaste bostäder än 50, 45 och 40 dB(A) under dagtid, kvällstid respektive nattetid. Åtgärder i syfte att få ned ljudnivåerna i kvarteret Laxen och bedömt/uppmätt resultat av dessa skall redovisas årligen i miljörapporten.

Bolaget, som anser att det yrkade tillägget är onödigt, har uppgivit bl.a.: Några klagomål från kringboende på ljudnivån från bolagets område har inte inkommit. Vid alla installationer beaktas bullerfrågan. Det finns här ett väl etablerat arbetssätt och frågan uppmärksammas löpande i kontrollarbetet.

Miljödomstolens bedömning

De nu gällande bullervillkoren som nyligen är satta av miljödomstolen bör även gälla fortsättningsvis. Med hänsyn till vad bolaget uppgivit om hur bullerfrågorna hanteras framstår det som tillräckligt att de, med nuvarande villkor utan tillägg, får utgöra ett prioriterat moment i egenkontrollen. Det noteras att bolaget åtagit sig att inom den kontrollen särskilt uppmärksamma ljudnivåerna i kvarteret Laxen. I domslutet framgår slutresultatet av det sagda under villkorspunkten 12.

Markfrågor och avvecklingsplan

Beträffande markfrågor finns inga särskilda villkor. Bolaget har i sammanhanget hänvisat till föreskrivna skyddsåtgärder för hantering av kemikalier och avfall.

Vid huvudförhandlingen har bolaget uppgivit att Södertälje kommun, Miljökontoret, har ställt krav på bolaget att till kontoret inge en redogörelse för eventuella föroreningar från i huvudsak tidigare verksamheter inom bolagets verksamhetsområde. Redogörelsen - en s.k. MIFO-studie, fas 1 - är under utarbetande i samråd med tillsynsmyndigheten.

Mot bakgrund av vad bolaget sålunda anfört har länsstyrelsen uppgivit att man frånfaller ett tidigare på denna punkt framställt yrkande.

Bolaget har föreslagit ett villkor, inför eventuell avveckling, av följande lydelse. "Bolaget skall i god tid före en nedläggning av verksamheten inge en avvecklingsplan till tillsynsmyndigheten".

Länsstyrelsen har påpekat att villkoret även bör innefatta nedläggning av delar av verksamheten.

Bolaget har förklarat att smärre förändringar av verksamheten måste kunna ske utan att en avvecklingsplan skall behöva upprättas. För den händelse en viss del av produktionen skulle läggas ned måste en sådan åtgärd, enligt bolaget, planeras i samråd med tillsynsmyndigheten.

Miljödomstolens bedömning

Med den förklaring bolaget lämnat bör villkoret angående avvecklingsplan kunna utformas på det sätt bolaget föreslagit. I domslutet framgår detta av villkorspunkten 13.

Risk- och säkerhetsfrågor

Beträffande frågorna under denna rubrik finns inga särskilda villkor. Bolaget har i sammanhanget hänvisat till det allmänna villkoret och föreskrivna skyddsåtgärder för hantering av kemikalier och avfall. Bolaget har inte framställt något förslag på särskilda villkor.

Miljödomstolens bedömning

Bolaget har redogjort för sina interna riktlinjer på området och för sin beredskap när det gäller miljöolyckor och sanering. Miljödomstolen delar bolagets uppfattning att inga särskilda villkor är erforderliga på denna punkt.

Kontrollfrågor

Enligt koncessionsnämndens beslut den 17 december 1997 skall "bolaget ge in ett kontrollprogram till tillsynsmyndigheten inom tid som myndigheten bestämmer", villkorspunkten 12.

Bolaget har här föreslagit ett villkor av följande lydelse: "Bolaget skall ge in ett förslag till kontrollprogram till tillsynsmyndigheten inom tid som myndigheten bestämmer. Programmet skall i vart fall innefatta

- redovisning av energianvändningen och resultatet av vidtagna åtgärder

- redovisning av kemikalieanvändningen samt vidtagna och planerade åtgärder för att ersätta miljöfarliga kemikalier med mindre miljöfarliga

- de undersökningar som krävs för att verifiera och säkerställa att nitrifikationshämningen i anslutningspunkten till det kommunala spillvattennätet, dit det renade vattnet från den centrala behandlingsanläggningen avleds, inte överstiger 20 % vid 20 % inblandning".

Länsstyrelsen har föreslagit att kontrollprogrammet skall inges till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter det att tillståndsbeslutet vunnit laga kraft och att i programmet skall anges bl.a. hur verksamheten kommer att kontrolleras med avseende på mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod.

Bolaget har förklarat att man valt att låta det ankomma på tillsynsmyndigheten att bestämma tid för kontrollprogrammets ingivande med hänsyn bl.a. till att tillståndet kanske aldrig tas i anspråk. Behövs det bestämmas en tid vore det bättre att bestämma den till senast sex månader efter det att tillståndet togs i anspråk. Bolaget instämmer i vad länsstyrelsen föreslagit att kontrollprogrammet bl.a. skall innehålla.

Miljödomstolens bedömning

Det framstår som mest ändamålsenligt att låta tillsynsmyndigheten bestämma inom vilken tid kontrollprogrammet skall inges till myndigheten. Förutsättningar föreligger därför att utforma den ifrågavarande punkten som bolaget föreslagit. I domslutet framgår detta under rubriken "kontrollprogram".

Övrigt

När det gäller verkställighet finner miljödomstolen skäl att förordna i enlighet med vad bolaget begärt. I domslutet framgår detta under rubriken "verkställighet".

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (TSH-MD1)

Överklagandeskrift ställd till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall inges till Nacka tingsrätt, miljödomstolen, senast den 31 januari 2008.

Carl-Axel Tidblom Lars Berggren

I detta avgörande har deltagit rådmannen Carl-Axel Tidblom och miljörådet Lars Berggren samt sakkunniga ledamöterna Rolf Hörnfeldt och Åke Larsson. Domen är enhällig.