MÖD 2010:26

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDENacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2009-07-21 i mål nr M 3050-08, se bilaga

KLAGANDEU.W.

Ombud: Advokat K.W.

MOTPARTBygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun134 81 Gustavsberg

SAKENTidsbegränsning av tillstånd till installation av enskild avloppsanläggning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2008-05-30 i ärende nr 505-07-12503.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

U.W. har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, ska fastställa länsstyrelsens beslut.

Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun har bestritt ändring.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Parterna har åberopat vad som tidigare framförts och har i huvudsak anfört följande.

U.W.

Det är utifrån förhållandena i det enskilda fallet och inom det naturliga närområdet för fastigheten som behovet av tidsbegränsning för ett tillstånd ska prövas. Det är orimligt att vidga begreppet ”större sammanhang” till att omfatta hela regionen med 80 000 enskilda avlopp och jämföra hennes BDT- anläggning med avlopp med vattentoalett eller avlopp som helt saknar rening. Hon har varit i kontakt med miljöinspektörer i åtta skärgårdskommuner och ingen av dem har ansett att behov av automatiska och regelbundna omprövningar av BDT-tillstånd vart tionde år föreligger. De tillstånd som ges i dessa kommuner gäller tills vidare. Enligt M.B., Naturvårdsverket, är det nästintill omöjligt att i en befintlig anläggning mäta effekten av anläggningen om dräneringsrör saknas vilket oftast är fallet med BDT-avlopp.

Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden

Om än det är korrekt att BDT-avlopp står för en mindre del av kvävet och fosforn som släpps ut från enskilda avlopp så härrör utsläppen av biokemiska syreförbrukande ämnena (BOD) i huvudsak från BDT-avlopp. Värmdö har infört tillståndsplikt för BDT-avlopp på grund av att dessa har en stor påverkan på grund- och ytvatten. Det föreligger därmed även risk för påverkan på människors hälsa och miljön. Men det är inte bara vad som släpps ut i ett enskilt avlopp eller hur länge en infiltrationsbädd fungerar som utgör skäl för att tidsbegränsa ett tillstånd. En automatisk och regelbunden kontroll där uppdatering av villkor med ny teknik sker har lika stor betydelse för att kunna säkerställa en god miljö i Östersjön. En omprövning vart tionde år är inte betungande eller omständligt för en miljöfarlig verksamhet.

UTREDNING I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket

Kommunen har anfört administrativa skäl till tidsbegränsning, men även anfört avtagande reningseffekter över tid. Det är övergödningsrisken och därmed rening av framförallt fosfor (P) som berörs. Fosforbelastningen från utsläpp av bad-, disk, och tvättavlopp har minskat betydligt sedan förbud av fosfor i tvättmedel infördes år 2008. Enligt nyligen gjorda beräkningar av Svenska Miljöinstitutet (IVL) är fosforutsläpp från ett permanenthushåll cirka 280 g per år (5 pe, 365 dagar). Utsläpp förväntas minska ytterligare med införandet av förbud av fosfor i diskmedel år 2011. Grovt beräknad är miljöbelastningen från ett BDT-avlopp cirka en tiondel av ett WC-avlopp. Detta skulle innebära att avloppsanordningen uppnår hög skyddsnivå för reduktion av fosfor genom att toalettavloppet inte belastar infiltrationsanläggningen. Rening av BDT-avlopp behövs för att uppnå övriga krav, t ex med avseende på hälsoskydd, och innebär att fosforreduktionen för hela avloppsanordningen uppgår till mer än 95%. Den infiltrationsanläggning som är aktuell använder sig av den vanligaste tekniken i Sverige för rening av avloppsvatten och har ansetts ge en effektiv och långvarig rening av BOD och sjukdomsalstrande ämnen. Det är dock förhållandevis svårt och dyrt att kontrollera reningseffekten. Forskning har initierats för att bättre utröna hur reningseffekten ser ut över tid, då osäkerhet fortfarande råder. Mot bakgrund av angivna mängder är beslutade åtgärder inte rimliga i proportion till vad som kan uppnås, i synnerhet som möjligheterna att verifiera reningsresultat på ett ekonomiskt rimligt sätt inte föreligger. En tidsbegränsning av tillstånd för bad-, disk- och tvättvatten ligger således utöver vad som kan anses skäligt för den aktuella fastigheten.

Sveriges Kommuner och Landsting

Utsläpp från BDT-avlopp ska inte underskattas, i synnerhet inte i ett långsiktigt perspektiv. Behovet att få till stånd en omprövning av tillståndsvillkoren är ett godtagbart skäl för en tidsbegränsning. På lång sikt har man att räkna med att även idag godtagbara avloppslösningar kan behöva förbättras. Det beror inte bara på att enskilda avlopp allmänt sett får en alltmer försämrad funktion över tiden, utan också på att förhållandena i övrigt på den aktuella fastigheten eller i dess omgivning kan ha förändrats. Tillåtligheten av enskilda avloppslösningar bedöms med tanke på förhållandena i stort inom aktuellt område och utvecklingen på sikt vid en generell tillståndsgivning av det aktuella slaget, detsamma bör gälla för villkoren för givna tillstånd. Frågan om tidsbegränsning av tillståndet handlar således inte bara om ett enda ärende. För att säkerställa att miljömålen uppfylls och vattenkvaliteten i recipienter säkerställs är tidsbegränsning av tillstånd till enskilda avlopp, även BDT-avlopp, ett viktigt instrument. Det finns således tillräckliga skäl för tidsbegränsning av det aktuella tillståndet.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den fråga som Miljööverdomstolen har att ta ställning till är om tillståndet till ett s.k. BDT-avlopp från en fritidsfastighet ska tidsbegränsas på tio år.

För en avloppsanläggning som inte har en ansluten vattentoalett krävs tillstånd för anordningen endast om kommunen har meddelat föreskrifter om tillståndsplikt för den delen av kommunen. Tillståndsplikt får föreskrivas om det behövs för att skydda människors hälsa eller miljön (13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet). Värmdö kommun har meddelat föreskrifter om tillståndsplikt för den del av kommunen där fastigheten är belägen.

Tillstånd får lämnas för en begränsad tid (16 kap. 2 § första stycket miljöbalken). Av lagtexten framgår inte när en sådan tidsbegränsning bör göras. Enligt förarbetena är avsikten att tillstånd i större utsträckning än tidigare ska kunna begränsas i tiden. Bakgrunden är att samhällets miljökrav ändras och skärps på grund av teknisk utveckling och ökad kunskap. Tidsbegränsade tillstånd bör användas när det finns behov av det. Det bör framför allt gälla stora verksamheter som har en kraftig miljöpåverkan (prop 1997/98 del 1 s. 344 och 478f).

Av utredningen i målet framgår att anläggningen är avsedd för ett enfamiljshushåll och att tillståndet har villkorats av att en ur miljösynpunkt lämplig avloppsanordning ska utföras. Några starka miljöskäl som talar för en tidsbegränsning föreligger därför inte. Sammantaget finner Miljööverdomstolen att det saknas behov av att tidsbegränsa tillståndet. Miljödomstolens dom ska därför undanröjas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får inte överklagas enligt 23 kap 8 § miljöbalken.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Per-Anders Broqvist, miljörådet Anna-Lena Rosengardten samt hovrättsråden Henrik Runeson och Karin Kussak, referent. Enhälligt.

Föredragande har varit EvaLinda Sederholm.

____________________________________________

BILAGA

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDEBygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö kommun134 81 Gustavsberg

MOTPARTU.W.

Ombud: advokaten K.W.

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Stockholms län beslut 2008-05-30 i ärende nr 505-07-12503, se bilaga 1

SAKENTidsbegränsning av tillstånd till installation av enskild avloppsanläggning på fastigheten XX 89:1

_____________

DOMSLUTMiljödomstolen upphäver Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 30 maj 2008 och fastställer Bygg- miljö- och hälsoskyddsnämndens i Värmdö kommun beslut den 30 januari 2007 om tidsbegränsning.

_____________

YRKANDEN M.M.

Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö (Nämnden) har överklagat Länsstyrelsens beslut den 30 maj 2008 att upphäva nämndens tidsbegränsade tillstånd till installation av enskild avloppsanläggning på fastigheten XX 89:1 och yrkat att nämndens beslut fastställs.

U.W. har yrkat att miljödomstolen fastställer länsstyrelsens beslut.

Länsstyrelsen i Stockholms län har vidhållit sitt beslut.

SAKOMSTÄNDIGHETER

Nämnden

Länsstyrelsens motivering är att tidsbegränsning främst ska användas för stora verksamheter som har en kraftig miljöpåverkan, den aktuella anläggningen för ett enfamiljshushåll motsvarande fem personer kan inte anses vara en sådan stor verksamhet eller medföra en så pass kraftig miljöpåverkan som åsyftas i motiven till miljöbalken (MB). På grund av detta menar länsstyrelsen att skäl till att tidsbegränsa tillståndet saknas. Länsstyrelsen konstaterar även att nämnden har rätt att ompröva ett tillstånd efter 10 år varför en tidsbegränsning synes vara onödig.

I förarbetena till MB (prop. 1997/98:45 del 1 s. 345) står att om några föreskrifter ej meddelats, får tillsynsmyndigheten i det enskilda fallet avgöra om tillstånd ska tidsbegränsas. Vidare står på s. 345 att det är en fördel med tidsbegränsade tillstånd för att det blir automatiska och regelbundna omprövningar och att det därmed blir en regelbunden uppdatering av villkoren. En annan fördel som framhålls är att det är verksamhetsutövaren som tvingas att ansöka på nytt. Detta innebär att tillsynsmyndigheterna inte behöver lägga ner ett omfattande arbete på att utreda och kräva omprövning. Detta har hittills varit en bidragande orsak till att antalet omprövningar är få. Det är en praktisk omöjlighet att den vägen nå funktion på Värmdös 15 000 enskilda avlopp. MB är tydlig - det är verksamhetsutövarens ansvar att ha en funktionsduglig avloppsanläggning. Då normala enskilda avloppsanläggningar har begränsadlivslängd i infiltrationssteget är en 10-årig tillståndstid lämplig. I förslaget till Naturvårdsverkets nya handbok för små avloppsanläggningar står att bäddmaterialets fosforavskiljande förmåga brukar avta exponentiellt med åldern och vara obefintlig efter 10-20 år.

I förarbetena till MB framgår att tidsbegränsade tillstånd ska användas när det finns behov. Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden är av den uppfattningen att klara behov finns för att tidsbegränsa rubricerat tillstånd med hänsyn till att en enskild avloppsanläggning måste ses i ett större sammanhang med en bedömning av hela områdets påverkan på grund- och ytvatten. Att tidsbegränsa tillstånd enligt nämndens beslut innebär att automatiska och regelbundna omprövningar införs och att därmed villkoren för anläggningen kan omprövas. Enligt balken har verksamhetsutövarna bevisbördan, alltså i detta fall att intyga god funktion genom egenkontroll och funktionsanalys. Därefter kan prövning av tillstånd ske på ett rationellt sätt.

Ett av Värmdö kommuns största miljöproblem är utsläpp av avloppsvatten från de ca 15 000 enskilda avloppen. Ett av kommunens viktigaste miljömål är därför att: ”Allt avloppsvatten ska ha fullgod rening så att slammet kan återföras till marken. Kommunala och enskilda avloppsanläggningar ska bygga på på lång sikt hållbara system där närsalter tas till vara och risken för övergödning av kustvatten minimeras och risken för bakteriell påverkan undviks”.

För att kunna nå det nationella, regionala och lokala miljömålet ”ingen övergödning” krävs att bästa möjliga rening sker av avloppsvatten även från enskilda avloppsanläggningar. För att möjliggöra uppdatering av villkoren och tillse att bästa möjliga teknik kommer till användning bedömer bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden att en tidsbegränsning av tillstånd till enskilda avloppsanläggningar är nödvändig. 10-åriga tillstånd har bedömts som lämplig tidsperiod.

I ett större sammanhang kan konstateras att en kraftig miljöpåverkan sker från enskilda avloppsanläggningar och att en enskild anläggning ska ses i ljuset av detta.

De cirka 80 000 enskilda avloppsanläggningarna i regionen svarar för en närsaltsbelastning som överstiger utsläppet av närsalter från de stora regionala reningsverken med sammanlagt 1,5 miljoner anslutna personer.

När bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden förelagt fastighetsägare om förbud mot utsläpp har såväl länsstyrelsen som miljödomstolen konstaterat att en enskild avloppsanläggning var för sig inte alltid utgjort ett stort hot mot hälsan och miljön, men sett i ett större sammanhang har man ändå ställt krav på den enskilda avloppsanläggningen. Mål nr M 21683-06 ”de förhållanden som i detta fall gör att det kan framstå som tveksamt om förbudet mot utsläpp av avloppsvatten är rimligt och nödvändigt är framför allt den ringa mängden avloppsvatten…”. ”Av utredningen i målet framgår att det aktuella området belastas av utsläpp från ett stort antal undermåliga avlopp. I sådana områden är det rimligt att ställa hårdare och mer kostsamma krav på avloppsanläggningarna än i andra områden”. Förbudet mot utsläpp i målet ansågs alltså inte mer ingripande än nödvändigt. Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden vill poängtera att den enskilda avloppsanläggningen här sågs i ett större sammanhang. Ett motsvarande resonemang förs även i mål nr M 221-03.

Med ovannämnda domar i miljödomstolen finner bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden det märkligt att ett liknande resonemang inte förs vad gäller tidsbegränsningen av tillståndet i rubricerat ärende. Det vill säga att länsstyrelsen inte ser den enskilda anläggningen i ett större sammanhang där det samlade antalet enskilda avlopp innebär en kraftig miljöpåverkan.

Bygg-, miljö- och hälsoskyddsnämnden menar att man även vid tillståndsprövning av enskilda avlopp måste vidta de åtgärder som på kort och lång sikt innebär det bästa för människors miljö och hälsa. Att tidsbegränsa det aktuella tillståndet till 10 år kan inte anses vara mer ingripande än nödvändigt. Att tidsbegränsa innebär inte att den aktuella anläggningen förbjuds när 10 år löpt ut. Efter prövning och prov kan en uppdatering av villkor m.m. ske för den aktuella anläggningen.

Man måste kunna ställa krav på fortlöpande funktion och utveckling även av enskilda anläggningar. Då detta inte sker är ett tidsbegränsat tillstånd ett bra medel för uppföljning och säkerställande av att miljön inte skadas under lång tid.

U.W.

Kommunen anför i sitt överklagande att alla enskilda avloppsanläggningar skall ses i ett större sammanhang. Därvid skall ingen individuell bedömning göras huruvida behov föreligger att tidsbegränsa tillståndet. En bedömning skall istället göras av hela områdets påverkan på grund- och ytvattnet. Eftersom hela områdets påverkan är stor, skall alla tillstånd i kommunen tidsbegränsas.

Länsstyrelsen, däremot, tolkar lagen och finner att tidsbegränsade tillstånd är tänkta för stora verksamheter som har kraftig miljöpåverkan, inte för enskilda avloppsanläggningar med ringa eller ingen påverkan. Därav följer enligt länsstyrelsen, att det är behovet av att tidsbegränsa tillståndet i det enskilda fallet som skall vara avgörande.

Det är värt att notera, att tidsbegränsade tillstånd genomdrevs år 2005 i Värmdö kommun under stor oenighet på miljöförvaltningen av tidigare förvaltningschefen L. F. Oenigheten består; många var då och är alltjämt mycket negativa.

Enligt förarbetena till MB skall enligt kommunen tidsbegränsade tillstånd användas när det finns behov. Och i hennes fall finner kommunen ”klara behov att tidsbegränsa rubricerat tillstånd med hänsyn till att en enskild avloppsanläggning måste ses ett större sammanhang med en bedömning av hela områdets påverkan på grund- och ytvattnet”.

Vilka ”klara behov” att tidsbegränsa ”rubricerat”, dvs. hennes, tillstånd kommunen finner framgår inte med ett ord.

Istället är det ”hela områdets” påverkan på miljön som grundar behovet att tidsbegränsa just hennes tillstånd. Och med ”hela området” nöjer sig kommunen inte med den egna kommunens 15.000 enskilda avlopp; hela regionens 80.000 enskilda avloppsanläggningar får vara med. Hade denna tolkning föresvävat lagstiftaren, hade lagtexten med största sannolikhet fått en annan utformning.

Kommunen anför två domar (M 21683-06 och M 221-03) till stöd för att en enskild avloppsanläggning måste ses i ”ett större sammanhang”. Det första målet gällde en fastighet med ett helt orenat avlopp från disk- och tvättvatten, på ett område där 69% av fastigheterna hade undermåliga avlopp. ”I sådana områden” skrev domstolen är det rimligt att ställa större krav. Området ifråga var 101 fastigheter stort. Det andra målet gällde också ett avlopp med helt orenat disk- och tvättvatten. (Avloppet mynnade ut under en stor gran!) Förutom att de bägge fallen handlar om helt orenade avlopp, är det ena området 101 fastigheter stort, det andra området är det område inom vilket den aktuella fastigheten ”naturligt ingår”; med vilket domstolen menar ”omkringliggande fastigheter”. Att påstå att Miljödomstolens skrivningar i dessa rättsfall avser ”ett större sammanhang” som har någon som helst relevans i hennes fall, är orimligt.

Länsstyrelsen skriver att tidsbegränsade tillstånd var tänkta för stora verksamheter som har kraftig miljöpåverkan, inte enskilda, mindre avloppsanläggningar. Det uppenbara skälet till det är ju, att behovet av uppföljning och kontroll ökar med risken för skador. Risken med hennes anläggning för en familj, byggd efter kommunens alla regler och föreskrifter, på en 6.700 kvm stor tomt, torde vara närmast försumbar, jämfört med risken med en gemensam, enskild anläggning för exempelvis ett större tomtområde. Den låga risken med avlopp som hennes visas ju också av, att huvudregeln när vattentoalett inte skall vara ansluten, är att endast en anmälan till kommunen krävs.

I hennes fall samlas avloppsvattnet först i en större behållare. När behållaren är full pumpas vattnet snabbt upp till trekammarbrunn och infiltration. Enligt vidtalad expert på Naturvårdsverket ökar detta förfarande markbäddens livslängd betydligt, eftersom vattnet varje gång sprids över hela markbädden, istället för att i annat fall mestadels bara komma på ett begränsat område. Vidare ökar livslängden genom att infiltrationen hinner återhämta sig mellan påfyllningarna; något som större, gemensamma anläggningar överhuvudtaget har små möjligheter att göra. Dessutom påverkas livslängden positivt av, att vattentoalett inte är ansluten. Men kommunen skiljer inte mellan olika anläggningar; mellan olika grundförhållanden, utföranden, storlek, slag av rening, vattentoalett eller ej, osv., utan drar alla enskilda avlopp över en kam. Genom vilseledande och kategoriska påståenden om alla anläggningars begränsade livslängd konstruerar kommunen ett behov av uppföljning och kontroll vart tionde år av alla anläggningar som i verkligheten inte finns.

Ett tidsbegränsat tillstånd blir omständligt och kostsamt för henne. Det finns all anledning anta att kostnader och avgifter för framtida egenkontroll, funktionsanalys och inte minst kommunens handläggning, blir betungande. Kommunens prissättning förskräcker. Eftersom besiktningen av provgropen enligt uppgift skedde i samband med andra förrättningar torde lejonparten av priset 4.500 kr för tillståndet ha avsett kommunens administrativa arbete.

Framtida tillstånd där kostnaderna för funktionsanalys och egenkontroll säkerligen överstiger besöket vid provgropen, talar för att ett till 10 år tidsbegränsat tillstånd kommer att kosta i vart fall 450: - kronor per år i dagens penningvärde för all framtid. Och då talar vi fortfarande bara om tillstånd att inneha ett BDT-avlopp. Det är nog inte fel att påstå, att ett tioårigt tillstånd för en anläggning vars infiltration enligt tillverkaren håller minst 25 år, mer vittnar om kommunens fiskala intresse än om dess miljöintresse. Utvecklingen ger syn för sägen. Idag, ett år senare, är avgiften för ett likadant tillstånd drygt 1.000:- kronor dyrare. Dessutom lägger man en skyldighet på eventuellt framtida ägare av fastigheten som denne oförskyllt kanske inte kan leva upp till, eftersom han ingenting fått veta.

Det är värt att notera, att kommunen fram till år 2003 gav tillstånd tillsvidare för enskilda avlopp med vattentoalett på mindre tomter och med sämre grundför-hållanden och infiltration än hennes. Enligt handläggare på miljöförvaltningen är dessa avloppsanläggningar mer angelägna att i framtiden kontrollera, än avloppen utan vattentoalett och med tidsbegränsade tillstånd. Att tillstånden gavs tillsvidare sägs heller inte hindra omprövning och kontroll av dessa anläggningar.

Kommunen har inte visat att nyttan med att tidsbegränsa tillståndet överväger hennes kostnader och besvär. Inte heller har kommunen visat att behov föreligger i just hennes fall.

Nämnden har genmält följande.

Miljööverdomstolen har i dom M 9983-04 slagit fast att miljömålet ”Ingen övergödning” skall tillämpas vid prövning så att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter. I Värmdö kommun med cirka 15 000 enskilda avlopp utgör en bristande funktion i tre fjärdedelar av anläggningarna ett av de största miljöproblemen. För att klara miljömålet krävs att fastighetsägare tar ansvar för funktion och egenkontroll. Ett bra sätt att få till stånd det på är att införa tidsbegränsade tillstånd. MB:s bevisbörderegel i 2 kap 1 § ställer krav på att verksamhetsutövaren visar att människors hälsa och miljön inte skadas.

Genom att vart tionde år förnya ansökan och med stöd av dokumenterad egenkontroll och funktionsprov visa att anläggningen svarar upp mot MB:s krav svarar sökanden upp mot hänsynsreglerna, miljömålet och kravet i 9 kap 7 §.

I Värmdö med en skärgårdsnatur med tunna och kustnära jordlager är det befogat att ställa högre krav och särskilda föreskrifter enligt MB 9 kap 5 §. Inte minst för att allt fler fastigheter bebos under allt längre och mer permanenta förhållanden. En ständig utveckling med ny teknik sker och denna kan tillgodogöras i samband med omprövning av tillstånd. Den aktuella anläggningen har idag en tillfredställande rening men detta garanterar inte att så är fallet om tio år. Tillförsel av näringsämnen och bakterier till grundvatten från enskilda avloppsanläggningar är betydande i tätbebyggda fritidshusområden med allt större antal permanentboende. Ett sätt att kunna ha kontroll på utsläppen av avloppsvatten är att ha tidsbestämda tillstånd. Enligt regionplanekontoret beräknas hela Värmdö fastlandsdel att bestå av permanentbostäder om cirka 20 år. VA-standarden måste utvecklas parallellt med nyttjanden och varje fastighetsägare måste visa att utsläpp, bakterier och närsalter kan tas om hand på den egna fastigheten.

Vid jämförelse mellan dagens krav på enskilda avloppsanläggningar och funktionen i 20-30-åriga anläggningar visar att upp till 80 % av de äldre anläggningarna kräver förbättringsåtgärder.

Några planer i kommunen att ansluta det aktuella området till det kommunala nätet för vatten och avlopp finns inte idag eller inom överskådlig framtid. Det innebär att avloppsanläggningarna i området måste ha en fullgod rening då någon gemensamhetslösning inte är aktuell. Detta förstärker kravet på att omprövning av beviljade tillstånd sker med ett tidsintervall, rimligen 10 år.

Nämnden har vidare hänvisat till Miljödomstolens dom den 9 juli 2008 i mål M 2119-07.

U.W har i bemötande anfört följande.

Fortfarande undviker kommunen sorgfälligt den viktiga frågan om individuell bedömning av anläggning, grund- och områdesförhållanden. Ett påstående är dock nytt; det att 20-30-åriga avlopp idag till 80 % är bristfälliga. Det låter bestickande, men är för såvitt avser BDT-avlopp föga relevant, eftersom dessa avlopp för 20-30 år sedan oftast helt saknade rening.

Kommunen hänvisar till rättsfallet M 2219-07. Emellertid skiljer sig hennes förhållanden på alla sätt från förhållandena i det fallet. Där låg fastigheten i Stavsnäs; ett område i kommunen där problemen med avloppen är som allra störst, beroende på tät bebyggelse, förhållandevis små tomter och inte minst dåliga grundförhållanden. På just den här fastigheten var grundförhållandena extra svåra. Tomten var en högt belägen bergstomt. Den låg ovanför två grannar och hade all sin avrinning mot dessa grannar. Det saknades jord på tomten, varför ägaren var tvungen att låta transportera dit jord till infiltrationen. Först låg ett reningsverk, därefter markinfiltration. Eftersom infiltrationen låg på berg låg den på gummiduk och i änden fanns en pumpgrop, varifrån vattnet per slang pumpades tvärs över grannens tomt. För detta krävdes servitut. Att Miljödomstolen i det fallet tidsbegränsade tillståndet är inte svårt att förstå. Svårare att förstå är att ägaren överhuvudtaget fick tillstånd.

Nämnden har genom 1:e inspektören S. O. den 29 oktober 2008 uppgivit att avloppssituationen i det aktuella området i Överby är minst lika bekymmersam som i Stavsnäs.

DOMSKÄL

Enligt 16 kap. 2 § MB får ett tillstånd enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken lämnas för begränsad tid. Länsstyrelsen anger i det överklagade beslutet att nämnden har rätt att ompröva tillstånd av förevarande typ enligt vad som föreskrivs i 24 kap. 5 § MB. En omprövning enligt denna bestämmelse får göras tio år efter att beslutet vunnit laga kraft. Enligt länsstyrelsen synes således det överklagade förordnandet om tidsbegränsningen inte tjäna något syfte. I sitt överklagande har nämnden som skäl för tidsbegränsningen angett att eftersom normala avloppsanläggningar har begränsad livslängd i infiltrationssteget är en tioårig tillståndstid lämplig och klara behov finns för att tidsbegränsa rubricerat tillstånd med hänsyn till att en enskild avloppsanläggning måste ses i ett större sammanhang där det samlade antalet enskilda avlopp innebär en kraftig miljöpåverkan. Att tidsbegränsa tillstånd enligt nämndens beslut innebär att automatiska och regelbundna omprövningar införs och att därmed villkoren för anläggningen kan omprövas. Att tidsbegränsa det aktuella tillståndet till tio år kan enligt nämnden inte anses vara mer ingripande än nödvändigt.

I sin dom den 9 juli 2008 i mål M 2119-07 gjorde miljödomstolen följande bedömning:

Enligt förarbetena till MB framgår bl. a. att den tekniska utvecklingen och ökade kunskaper leder till att samhällets miljökrav ändras och skärps. Därför kan det redan av det skälet starkt ifrågasättas om det är riktigt att alltid efter prövningen meddela eviga tillstånd utan tidsbegränsning. Det framgår vidare att möjligheten att tidsbegränsa tillstånd inte bör inskränkas till vissa verksamheter i MB. I stället bör alla verksamheter som behandlas i balken i princip kunna tidsbegränsas. Det skall naturligtvis vara lämpligt att tidsbegränsning sker. En fördel med tidsbegränsade tillstånd är att de inom ramen för prövningssystemet medför automatiska och regelbundna omprövningar och att det därmed blir en motiverad uppdatering av villkoren, däribland att bästa möjliga teknik används. En annan fördel är att verksamhetsutövaren när tillståndet går ut skall ge in i en ny ansökan och därmed måste ge in den utredning som behövs. Ansvaret läggs på den som vill utföra verksamheten. Tillsynsmyndigheterna behöver således inte lägga ner ett omfattande arbete på att ansöka om omprövning. Miljödomstolen finner att tidsbegränsningen om tio år är väl motiverad av Miljö- och byggnämnden. Tidsbegränsningen kan inte anses vara mer ingripande för den enskilde än vad som är nödvändigt.

Även om förhållandena i Överby och på fastigheten X 89:1 må vara något annorlunda än i målet M 2119-07 finner miljödomstolen inte skäl att göra någon annan bedömning i förevarande mål. Överklagandet skall därför bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (Dv 427)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, skall ha kommit in till Nacka tingsrätt, Miljödomstolen, senast den 11 augusti 2009. Prövningstillstånd krävs.

Anders EnrothStaffan Lagergren

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Enroth och miljörådet Staffan Lagergren.