MÖD 2005:61

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Växjö tingsrätts, miljödomstolen, deldom den 15 december 2004 i mål nr M 3194-03, se bilaga A

KLAGANDE

Vetlanda Energi & Teknik AB

Box 154

574 22 Vetlanda

Ombud: Advokat MB

SAKEN

Tillstånd till behandling och deponering av farligt avfall på Flishults avfallsanläggning, Vetlanda kommun, Jönköpings län

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen bifaller överklagandet och upphäver villkoret om tidsbegränsning av tillståndet och bestämmer igångsättningstiden till fem (5) år.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Vetlanda Energi & Teknik AB (bolaget) har yrkat att Miljööverdomstolen skall ändra miljödomstolens dom på så sätt att tillståndet inte tidsbegränsas. Bolaget har vidare yrkat att igångsättningstiden bestäms till fem år.

UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Den aktuella verksamheten uppfyller deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär, vilket innebär att det inte föreligger någon risk för att grundvattnet förorenas. Någon tidsbegränsning av tillståndet skall således inte ske. Igångsättningstiden bör därmed kunna bestämmas till fem år. I andra hand gör bolaget gällande att någon tidsbegränsning av tillståndet inte skall ske eftersom det inte innebär någon beaktansvärd nytta att tidsbegränsa tillståndet.

Grundvattendirektivet har genomförts i svensk lagstiftning genom miljöbalkens regler. Beträffande tidsbegränsning av tillstånd anges i förarbetena att tidsbegränsning skall ske till fyra år om det finns risk för att grundvattnet förorenas. Att tidsbegränsning endast skall ske om det finns risk för att grundvattnet förorenas följer av grundvattendirektivets syfte att hindra förorening av grundvatten. Med förorening avses i direktivet utsläpp som medför risk för vattentillgångarna. Av definitionerna framgår att utsläpp kan vara indirekt, dvs. tillförsel efter infiltration genom markyta och underliggande jordlager. Från direktivet undantas utsläpp med så små mängder och koncentrationer av farliga ämnen att någon risk för att det mottagande vattnets kvalitet skall försämras inte föreligger. Även vid direkt tillämpning av direktivet är det således nödvändigt att göra en bedömning av om det finns risk för att grundvattnet förorenas.

Frågan om det finns risk för att grundvattnet förorenas skall bedömas med utgångspunkt i den enskilda verksamheten med dess skyddsåtgärder. I det nu aktuella fallet skall en bedömning således göras av om det utsläpp som sker efter infiltration genom markyta och underliggande jordlager medför risk för att grundvattnet förorenas. Därvid skall beaktas att verksamheten i dessa avseenden uppfyller deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär. Syftet med dessa krav är att de halter eller mängder av ämnen som riskerar att nå grundvatten inte skall vara högre eller större än vad som kan accepteras ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt och att någon risk för skada eller försämring av grundvattnet därmed inte skall föreligga. Genom att kraven är uppfyllda föreligger ingen risk för att grundvattnet förorenas. Tidsbegränsning av tillståndet kan således inte komma i fråga, varken med stöd av miljöbalkens bestämmelser eller genom direkt tillämpning av grundvattendirektivet.

Vidare borde det ha kommit till uttryck i deponeringsdirektivet om grundvattendirektivet skulle anses tillämpligt på en verksamhet som uppfyller deponeringsdirektivets krav på bottentätning och geologisk barriär. Den i målet aktuella tidsbegränsningen med stöd av grundvattendirektivet - som tillämpas enbart av miljödomstolen i Växjö - skulle leda till att i princip alla deponier för icke-farligt avfall och farligt avfall tidsbegränsades.

Under alla förhållanden föreligger inte någon risk för utsläpp förrän efter lakvattnet har infiltrerats genom den geologiska barriären. Transporttiden för lakvattnet genom den geologiska barriären är minst 200 år för den nu aktuella verksamheten. Att tidsbegränsa tillståndet till fyra år innebär således ingen beaktansvärd miljönytta, varför någon tidsbegränsning inte skall ske.

REMISSYTTRANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Naturvårdsverket har anfört sammanfattningsvis följande. Tillämpningen av bestämmelserna om tidsbegränsade tillstånd enligt miljöbalken och villkor i tillstånd enligt Naturvårdsverkets föreskrifter ger tillståndsmyndigheten möjlighet till sådana begränsningar där det är påkallat i det enskilda fallet. Grundvattendirektivet (80/68/EEG) ger dock inte bara utrymme för en möjlighet att fakultativt meddela tidsbegränsade tillstånd utan föreskriver att detta är obligatoriskt. Tolkningen av svenska regler skall ske utifrån vad som föreskrivs på gemenskapsnivå och detta torde innebära att tillstånd som meddelas med stöd av miljöbalken inom grundvattendirektivets tillämpningsområde skall tidsbegränsas till fyra år och därefter omprövas. Naturvårdsverket anser dock inte att det för deponier finns miljöskäl som påkallar en obligatorisk tidsbegränsning av tillstånd till fyra år.

Länsstyrelsen har anfört bl.a. följande. Om deponin uppfyller deponiförordningens krav är inte miljönyttan med en förnyad prövning efter endast fyra år särskilt stor. Länsstyrelsen har inte heller vid tidigare yttranden i ärendet och under domstolsförhandling funnit skäl att yrka att tillståndet tidsbegränsas.

Miljö- och byggförvaltningen i Vetlanda kommun har anfört bl.a. följande. VETAB har i sin tillståndsansökan redovisat hur anläggningen skall uppföras och drivas för att klara de krav som anges i deponeringsförordningen, miljöbalken och förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll. Genom att uppföra och driva anläggningen enligt dessa krav bedömer miljö- och byggförvaltningen att man säkerställt skyddet för grundvattnet och att en tidsbegränsning av tillståndet till fyra år medför ett onödigt tvång för verksamheten. Vad gäller igångsättningstiden bör verksamheten vid anläggningen komma igång utan dröjsmål varvid igångsättningstiden bör sättas till högst fyra år.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljödomstolen har begränsat tillståndet till fyra år med hänvisning till rådets direktiv 80/68/EEG om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (grundvattendirektivet). Miljödomstolen har funnit att Naturvårdsverkets föreskrift (8 § SNFS 1996:11) inte är tillräcklig för att motsvara kraven enligt direktivet.

En första fråga i målet är om grundvattendirektivet kan tillämpas direkt i svensk domstol på det sätt som miljödomstolen har gjort, dvs. om direktivet har direkt effekt.

EG-direktiv är till skillnad mot EG-förordningar inte direkt tillämpliga i svenska domstolar. Direktiven anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid men de överlåter åt medlemsländerna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (jfr art. 249 EG- fördraget). Tanken med direktivformen är att skyldigheter som följer av ett direktiv skall kunna genomföras i det befintliga nationella rättssystemet. Huvudregeln var tidigare att direktiv aldrig hade direkt effekt. EG-domstolen har dock slagit fast att bestämmelser i direktiv under vissa förutsättningar kan ha direkt effekt (se bl.a. domstolens domar den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker och den 22 juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo). Den direkta effekten av direktivbestämmelser har genom EG-domstolens praxis begränsats till det vertikala förhållandet mellan enskild och stat, dvs. bestämmelserna skapar rättigheter för enskilda och skyldigheter för staten.

Grundvattendirektivet har implementerats i den svenska rätten genom miljöbalken (se prop. 1997/98:45 del I s. 331). Det är således miljöbalken som i första hand skall tillämpas. De nationella domstolarna är dock skyldiga att tolka den nationella rätten mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som avses i direktivet och iaktta artikel 249 tredje stycket EG-fördraget, s.k. direktivkonform tolkning (se bl.a. domstolens dom den 5 oktober 2004 i förenade målen C-397/01 till C403/01, Pfeiffer).

Syftet med grundvattendirektivet är att säkerställa ett effektivt skydd för grundvattnet inom gemenskapen. Eftersom bl.a. grundvattendirektivet kräver att tillstånd skall omprövas infördes en regel i 16 kap. 2 § miljöbalken att tillstånd får lämnas för begränsad tid. Regeringen gavs också ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tidsbegränsning av tillstånd i de fall där detta behövs, bl.a. verksamheter där det finns risk för att grundvattnet förorenas med vissa ämnen (se prop. 1997/98:45 del I s. 479 f).

I föreliggande mål är det inte fråga om att tillvarata ett enskilt rättssubjekts intressen gentemot staten och det finns därför inte skäl att frångå miljöbalkens bestämmelser med hänvisning till EG-direktivets direkta effekt.

Den tillståndsgivna verksamheten kommer att uppfylla deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär, vilket innebär att det inte föreligger någon risk för att grundvattnet förorenas. Miljööverdomstolen finner liksom remissinstanserna att det för deponin inte finns miljöskäl som påkallar en obligatorisk tidsbegränsning av tillståndet till fyra år. Även om miljöbalken saknar regler om obligatorisk omprövning av tillstånd vart fjärde år kan inte den svenska lagstiftningen anses strida mot grundvattendirektivets syfte. Miljöbalken säkerställer skyddet för grundvattnet, bl.a. genom deponeringsförordningen. Det finns därför inte skäl att tolka miljöbalken på ett sådant sätt att det för deponier, där - som i detta fall - skyddsåtgärder enligt deponeringsdirektivet har vidtagits, skulle vara obligatoriskt med en omprövning vart fjärde år. Mot denna bakgrund finner Miljööverdomstolen att bolagets överklagande skall bifallas och tidsbegränsningen tas bort. Igångsättningstiden skall bestämmas till fem år enligt bolagets yrkande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den 5 december 2005

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Marinette Andersson, referent, samt kammarrättsassessorn Lina Törnqvist. Enhälligt.

________________________________

BILAGA 4

VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DELDOM

SÖKANDE

Vetlanda Energi & Teknik AB

Ombud: Advokat MB

SAKEN

Tillstånd till behandling och deponering av farligt avfall (SNI 90.006-6) på Flishults avfallsanläggning, Vetlanda kommun, Jönköpings län

DOMSLUT

Tillstånd

Miljödomstolen lämnar Vetlanda Energi & Teknik AB tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken att inom fastigheten X 1:3, Vetlanda kommun

- under de två första åren från det att verksamheten påbörjats ta emot, behandla och mellanlagra 75 000 ton farligt avfall - varav 67 000 ton förorenade massor - och därav i klass 1-deponi bortskaffa maximalt 58 000 ton farligt avfall, varav 50 000 ton förorenade massor och 8 000 ton industriellt farligt avfall,

- därefter årligen ta emot, behandla och mellanlagra 50 000 ton farligt avfall - varav 46 000 ton förorenade massor - och därav i klass 1-deponi bortskaffa maximalt 24 000 ton farligt avfall, varav 20 000 ton förorenade massor och 4 000 ton industriellt farligt avfall.

Tillståndet gäller under fyra år från det att domen vunnit laga kraft och omfattar de typer av avfall som anges i bilaga 1 till denna dom. Behandling av förorenade massor får ske med någon av metoderna kompostering, jordtvätt eller termisk avdrivning. Totalt får 45 000 m3 förorenade massor och 30 000 m3 industriellt farligt avfall deponeras.

I den utsträckning avfallet utgör organiskt avfall får det från den 1 januari 2005 endast deponeras under förutsättning av att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om undantag från förbudet eller att länsstyrelsen medger dispens från samma förbud.

Från och med den 16 juni 2005 får deponering ske endast under förutsättning att de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall; 2004:10, innehålles.

Villkor

För tillståndet skall gälla följande villkor.

1. Verksamheten - inbegripet åtgärder för att begränsa skador eller olägenheter för människors hälsa och miljön - skall bedrivas i huvudsak på det sätt som bolaget angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom.

2. Avfall som skall behandlas får inte lagras under längre tid än tre år.

3. Avfall som skall deponeras får inte lagras under längre tid än ett år.

4. Högst 30 000 ton avfall får samtidigt lagras i avvaktan på behandling eller deponering.

5. Mellanlagring av farligt avfall skall ske på tät, hårdgjord yta och under täckning.

6. Förorenat vatten från lagrings- och behandlingsytor skall samlas upp och avledas via oljeavskiljare till behandlingssystemet för lakvatten.

7. En damm för uppsamling av behandlat lakvatten skall anläggas. Dammen skall dimensioneras så att den minst rymmer två veckors lakvattenproduktion samt ett tillskott av ytvatten motsvarande ett 100-årsregn.

8. Bildskärmar får inte krossas direkt på den yta som utgör bottentätning i deponin.

9. Jord som förorenats med olja eller andra kolväten skall under de två första månaderna av processen behandlas under täckning med avledning av luften till ett biofilter.

10. Buller från verksamheten får vid omgivande bostäder inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå än 50 dB (A) vardagars dagtid (kl.07-18), 40 dB (A) nattetid (kl. 22-07) samt 45 dB (A) övrig tid. Nattetid får momentana ljud inte överskrida 55 dB (A).

11. Jordmassor som även efter behandling är att betrakta som farligt avfall får inte användas som sättningsutjämnande material, vallbyggnadsmaterial eller för mellan- och sluttäckning av deponi.

12. Farligt avfall som uppkommer i verksamheten och kemiska produkter skall lagras på tätt underlag försett med invallning som rymmer minst den största behållarens volym samt 10 % av övriga behållares volym. Om förvaring sker utomhus skall invallningen förses med nederbördsskydd.

13. Skriftliga instruktioner skall finnas dels för kontroll och klassificering av inkommande avfall, dels för omhändertagande och behandling samt för underhåll av systemet för lakvattenrening.

14. Kontrollprogram med angivande av mätmetod, mätfrekvens och utvärderingsmetod skall finnas.

15. Bolaget skall i god tid inför etableringen av deponin redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av bottentätningen skall ske samt en läggnings- resp. kvalitetsplan över arbetena.

16. Bolaget skall i god tid inför sluttäckningen av varje etapp redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av tätskiktet skall ske samt en läggnings- resp. kvalitetsplan över arbetena.

Uppskjutna frågor

Miljödomstolen skjuter enligt 22 kap. 27 § miljöbalken upp frågan om vilka villkor som skall gälla för utsläpp av förorenat vatten. Under prövotiden skall bolaget genom representativa prov närmare utreda kvaliteten på vattnet i olika delflöden till behandlingssystemet för lakvatten och i det flöde som avleds till recipient, samt undersöka tekniska och ekonomiska möjligheter för att ytterligare begränsa utsläppet av föroreningar. Beträffande metaller bör målsättningen vara att inte överskrida de halter som anges som måttligt höga halter i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag (Rapport 4913). Resultatet av utredningen med förslag till åtgärder samt slutliga villkor skall ges in till miljödomstolen senast tre år från det att verksamheten har satts igång. Intill dess miljödomstolen beslutar annat skall följande provisoriska föreskrifter gälla.

P1. Lakvatten från deponin och förorenat vatten från ytor för mottagning, mellanlagring och behandling av avfall skall före avledning till recipient minst genomgå behandling i luftad damm och sandfilter. Avledning till kommunalt avloppsreningsverk får inte ske. Innehållet av föroreningar i det vatten som avleds till det lokala uppsamlingsmagasinet får inte överstiga följande riktvärden*.

Se tabell 1 nedan

Delegerade frågor

Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap 25 § miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att fastställa ytterligare villkor beträffande följande.

- Åtgärder enligt 21 och 26 §§ förordningen om deponering av avfall

- Omhändertagandet av förbrukade filtermaterial och förorenat sediment från lakvattenbehandlingssystemet samt uppkommet koncentrerat processvatten och fast rest från behandlingen av förorenade massor

- Hanteringen av förorenade massor som efter behandling inte är att anse som farligt avfall

- Användning av kemiska produkter

- Kontroll av verksamheten

Klassificering

Deponin hänförs i sin helhet till deponiklassen ”farligt avfall”.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljödomstolen godkänner den i målet upprättade miljökonsekvensbeskrivningen.

Igångsättningstid

Verksamheten skall ha påbörjats senast tre år från det att dom vunnit laga kraft.

Verkställighetsförordnande

Miljödomstolen förordnar att domen skall gälla omedelbart.

Säkerhet

Detta tillstånd får tas i anspråk endast under förutsättning att bolaget, för att säkerställa att de skyldigheter som gäller för verksamheten fullgörs, har ställt ekonomisk säkerhet om minst 10 miljoner kronor. Säkerheten skall ställas i form av pant eller borgen enligt bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken och prövas av miljödomstolen i särskild ordning. Säkerheten skall förvaras hos Länsstyrelsen i Jönköpings län.

TIDIGARE PRÖVNING

Verksamheten vid befintliga delar av Flishults avfallsanläggning har tillståndsprövats av länsstyrelsen genom beslut den 4 april 1996. Därefter har länsstyrelsen genom ett flertal beslut gjort ändringar i tillståndet samt medgivit utökning av verksamheten i olika avseenden.

Miljödomstolen har genom dom den 31 maj 2002 meddelat tillstånd enligt miljöbalken till anläggande och drift av en indunstningsanläggning vid Flishults avfallsanläggning. I dom den 19 mars 2004 har miljödomstolen även meddelat tillstånd till anläggande och drift av en våtkemisk filteranläggning på platsen.

REGERINGSPRÖVNING

Regeringen har i beslut den 23 september 2004 avstått från att pröva tillåtligheten av en utbyggnad av Flishults avfallsanläggning för behandling av farligt avfall.

ANSÖKAN

Orientering

Denna ansökan avser uppförandet av en klass 1-deponi för farligt avfall i anslutning till kommunens befintliga avfallsanläggning vid Flishult. Verksamheten kommer dock att vara helt skild från övrig verksamhet, frånsett gemensam in- och utfart. Förorenat vatten kommer att hanteras separat. Utöver deponering av förorenad jord samt industriellt avfall, främst i form av askor från avfallsförbränning och avfall från elektronikåtervinning, avser kommunen att mellanlagra och behandla avfall i viss utsträckning.

Lokalisering och planförhållanden

Den tillståndsökta verksamheten kommer i sin helhet att bedrivas på fastigheten X 1:3 i Vetlanda kommun. Avståndet till närmaste permanentboende är 600 m nordost om anläggningen. Närmaste större bebyggelse är Hjältaryd i väster och Myresjö i sydväst, vilka är belägna 2,5 km från anläggningen.

Vetlanda kommun har den 21 september 1994 antagit områdesbestämmelser för Flishults deponeringsanläggning. Enligt dessa skall huvuddelen av området användas för avfallsupplag samt därtill hörande anläggningar. Ett ca 50 m brett skyddsområde har lagts ut runt deponin i avsikt att deponering inte skall ske ut till fastighetsgräns, samt att området närmast angränsande vägar skall hållas bevuxna så att insynsskydd åstadkommes.

Geologi och hydrogeologi

Flishult ligger inom ett förhållandevis flackt område med gran- och tallskog. Jordarterna domineras av morän som vilar på berg. Berggrunden bedöms ha en måttlig sprickfrekvens och saknar större vattenförande sprickzoner. Utförda undersökningar har inte kunnat säkerställa att det finns förutsättningar för en naturlig geologisk barriär. Kommunen avser därför att anlägga en geologisk barriär i enlighet med kraven i 20 § deponeringsförordningen (2001:512).

Anläggningen ligger inom Emåns avrinningsområde. Ytvattnet i området avleds via diken åt sydväst mot Myresjömossen, som avvattnas via Kroppån norrut till Emån. Kroppån utgör närmsta recipient. Grundvattnet i jord bedöms huvudsakligen strömma mot väster, även om lokala avvikelser konstaterats i direkt anslutning till deponin. Även strömningsriktningen för grundvattnet i berg bedöms vara åt väster.

Kraven i 19-22 §§deponeringsförordningen

Enligt 19-22 §§ förordningen (2001:512) om deponering av avfall framgår att deponering endast får utföras på ytor försedda med bottentätning och geologisk barriär. Av 21 § framgår att om det finns risk för att lakvatten svämmar över eller läcker vid sidan av den geologiska barriären, skall det i lakvattnets strömningsriktning anläggas ett skydd mot att lakvattnet förorenar mark eller vatten, s.k. sorptionsfilter. I 22 § anges att deponin under driftfasen skall vara försedd med en bottentätning, ett dränerande materialskikt och ett uppsamlingssystem för lakvatten. Enligt 24 § samma förordning får tillståndsmyndigheten i det enskilda fallet medge avsteg eller undantag från kraven i 19-22 §§, om det kan ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

För den aktuella deponin erfordras ett sorptionsfilter först i samband med att deponin går in i den passiva fasen, dvs. minst 30 år efter det att deponin skall förses med sluttäckning. Eftersom risken för att lakvattnet bräddas åt sidorna uppkommer först efter den aktiva fasen, bör det vara tillräckligt med ett villkor om att utformningen av ett sorptionsfilter skall utredas i god tid före övergången till den passiva fasen. Något undantag från kraven i 21 § skulle därför inte vara erforderligt. Sorptionsfiltret skall anläggas i samband med att de aktiva åtgärderna upphör.

Eftersom en geologisk barriär skall anläggas och kommer att utföras i enlighet med förordningens funktionskrav för bottentätning, så anses inget extra tätskikt erfordras. En extra bottentätning i form av t.ex. ett geomembran skulle enbart öka kostnaderna för bottenkonstruktionen samt komplicera utförandet. Den geologiska barriären innehåller bentonit som är ”självläkande” om det skulle uppkomma mindre hål eller sprickbildningar. den utgör därmed ett fullvärdigt skydd mot lakvattenläckage till undergrunden. Effekten förstärks ytterligare av barriärens mäktighet. Enligt Naturvårdsverkets allmänna råd till 3-33 §§ förordningen om deponering av avfall (NFS 2004:5) kan barriär och tätskikt utgöras av samma material.

Teknisk beskrivning

Behandling av kontaminerade massor

Under de två första åren är det i första hand fråga om massor (ca 45 000 ton) från efterbehandlingsprojekten Glasbrukstomten (arsenik och bly) och Brädan (PCB och metaller), båda i Vetlanda kommun.

Valet av behandlingsmetod beror på massornas karaktär varför tillstånd söks till ett antal tänkbara metoder. Inför varje behandling kommer sedan en metod att väljas som är anpassad till det aktuella avfallet. För samtliga behandlingsmetoder gäller att massorna skall deponeras i cellen för kontaminerade massor om halterna efter behandling överstiger de i EU Rådets beslut den 19 december 2002 angivna gränsvärdena för farligt avfall som kan tas emot vid deponier för icke-farligt avfall.

1. Kompostering, ofta kallad biobädd, är den vanligaste metoden för biologisk nedbrytning av föroreningar. Den innebär att förorenade massor läggs upp i en sträng, fack eller ”limpa” och förses med luft, näringsämnen och bakterier på olika sätt.

2. Jordtvätt tillämpas för att avskilja och koncentrera en förorening och är en metod som lämpar sig väl för behandling av jord- och schaktmassor med metallföroreningar. Även många organiska föreningar, t.ex. PAH, olja och pentaklorfenol, går att avskilja. Massorna behandlas genom att mekanisk behandling, t.ex. krossning, siktning och skakning, kombineras med sköljning eller spolning/skrubbning av de förorenade massorna. Den tvättvätska som används består ofta av vatten, eventuellt med tillsats av något tvättmedel eller syra/bas som förändrar pH-värdet i önskad riktning. Tvättning kan också ske i lösningsmedel, vilket är lämpligt vid behandling av jordar förorenade av organiska ämnen. Avvattning sker via centrifugering och/eller pressning där processvatten avgår och en förorenad ”torr” filterkaka bildas som måste deponeras.

3. Termisk avdrivning genom pyrolys innebär att föroreningarna förångas genom uppvärmning utan tillgång på syre. Metoden används främst för organiska föroreningar och kvicksilver. Föroreningarna förgasas och tas omhand för destruktion i en efterbrännkammare alternativt adsorberas till specifika adsorbenter. Kommunen kommer endast att anlita sådana mobila anläggningar som uppfyller kraven för avfallsförbränning enligt förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning samt Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning NFS 2002:28.

Aska från avfallsförbränning

Bolaget avser att i första hand ta hand om aska från Eksjö Energis avfallsförbränningsanläggning i Eksjö. För närvarande uppkommer ca 800 ton bottenaska och ca 1 200 ton flygaska per år. Efter eventuell ombyggnad av pannan kan kapaciteten komma att öka till ca 5 000 ton bottenaska och ca 2 000 ton flygaska per år. Såväl bottenaskan som flygaskan betraktas idag som farligt avfall.

Elektronikavfall

Elektronikavfall i form av bildskärmar från i första hand Elektronik & Återvinning avses att tas emot. Bildskärmarna är helt eller delvis krossade och är materialtekniskt inerta, vilket gör det möjligt att utnyttja dem som dräneringslager i bottenytan på deponin. Detta förutsätter att skärmarna krossas ytterligare, vilket planeras att ske med en kompaktor.

Mellanlagring av farligt avfall

Industriavfallet kan komma att lagras under högst ett år före deponering. De förorenade massorna kan komma att lagras under tre år i avvaktan på deponering.

Deponering

Klass 1-deponin skall delas upp i två separata celler; en cell för kontaminerade massor i det nya områdets nordöstligaste del och en cell för industriellt farligt avfall väster om den första cellen.

Fyllnadsvolymen för cellen för kontaminerade massor har beräknats till 45 000 m3 (ca 80 000 ton). Monocellen för dessa massor kräver en bottenyta på ca 10 000 m2 vid en släntlutning på 1:3. Fyllnadshöjden skall maximeras till 10 m över omgivande terräng.

Deponering av kontaminerade massor planeras ske kampanjvis. På så sätt kan deponeringen begränsas tidsmässigt, vilket gör att kampanjerna kan förläggas till sommarhalvåret till undvikande av problem med tjälning. För att minska problemen med anslutning av sluttäckningen mellan etapperna begränsas dessa till så få som möjligt. Detta innebär att avfallet får lagras under högst tre år på en hårdgjord yta i anslutning till monocellen. I samband med deponering behandlas massorna genom kalkning.

Fyllnadsvolymen för cellen för industriellt farligt avfall har beräknats till ca 30 000 m3 (40 000 - 45 000 ton). Monocellen för dessa massor kräver en bottenyta på ca 7 500 m2 vid en släntlutning på 1:3. Fyllnadshöjden blir omkring 11 m över omgivande terräng.

Krossningen av bildskärmar avses att utföras efter det att skärmarna har lagts ut på den geologiska barriären. Ovanpå detta läggs ca 2 dm bergkross. På dräneringslagret läggs aska.

Deponeringen skall ske fortlöpande under året. För att minska risken för damning och minimera uppkomsten av lakvatten under driftfasen kan deponering av askor komma att ske under någon form av flyttbar tältkupol. Som ett alternativ och för att undanröja frostproblematiken kan massorna lagras under vinterhalvåret och deponeras under sommarhalvåret. Därvid mellanlagras massorna täckta.

Omhändertagande av lakvatten och dagvatten

Deponin skall förses med ett dräneringsskikt med ett system som samlar upp det lakvatten som bildas. Lakvatten rinner med självfall till ett utjämningsmagasin som tätas med ett geomembran. Under deponins aktiva fas skall lakvattnet renas genom ett lokalt omhändertagande med luftad damm och ett filter. Beroende på lakvattnets karaktär kan ytterligare steg behövas.

Även dagvatten från behandlingsytor och vatten från uppsamlingsbrunnar på ytor för mellanlagring leds till utjämningsmagasinet. Processvatten från jordtvätt avleds inte utan tas omhand separat.

Miljökonsekvensbeskrivning

Risken för att luktproblem skall uppkomma bedöms liten eftersom det organiska innehållet i avfallet är lågt. Samma sak gäller för risken att det uppkommer deponigas. Vid behandling av förorenade massor genom biologisk behandling kan dock lukt uppstå i samband med att kompostmaterial blandas med eventuell stallgödsel.

Risk för damning föreligger främst i samband med hantering och transporter av avfallet inom området och är stor vid själva utfyllnadsförfarandet vid deponering av förorenade massor. Genom att deponering planeras ske kampanjvis begränsas exponeringen av massorna tidsmässigt. Vidare planeras kommunen att tillföra kalk till massorna, vilket också bidrar till damning. Vid deponering av askor föreligger ofta stor risk för damning. Även här kommer deponering av askor att ske kampanjvis under sommarhalvåret.

Från transporter till anläggningen och arbetsmaskiner på anläggningen sker utsläpp till luft i form av gaser och partiklar. Den termiska avdrivningen ger vid slutförbränning främst upphov till utsläpp av koldioxid. Vid behandling av klorerade ämnen finns risk för dioxinbildning.

Utsläpp av föroreningar till vatten från deponering för farligt avfall och från mellanlagrings- och behandlingsytor kommer huvudsakligen ske via lakvatten som kan innehålla föroreningar, vilka i större koncentrationer är skadliga för miljön. Lakvattnet bedöms främst komma att innehålla metaller, klorid och organiska föroreningar.

Behandlingsmetoden med luftning, filtrering och sorption i filter innebär att metallhalterna reduceras. Utlakningen av flera metaller kan också generellt reduceras genom den planerade kalkningen av de förorenade massorna om erhållet pH-värde ligger runt neutralt eller måttligt basiskt. Kloridhalterna kommer att negativt påverka det biologiska livet i dikessystemet i deponins omedelbara närhet. På grund av avståndet till Kroppån och den kraftiga utspädningen kommer halterna av föroreningar att vara låga när vattnet når ån.

Buller vid närmaste bostadshus kommer inte att överskrida Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller. Vissa momentana aktiviteter kan dock komma att överskrida dessa riktlinjer.

YRKANDE

Vetlanda Energi & Teknik AB yrkar att miljödomstolen meddelar bolaget tillstånd att vid Flishults avfallsanläggning på fastigheten X 1:3 i Vetlanda kommun

dels uppföra en klass 1-deponi med de anläggningar som behövs för verksamheten,

dels under de två första åren från det att tillståndet tas i anspråk ta emot, behandla, mellanlagra och bortskaffa 75 000 ton farligt avfall - varav 67 000 ton förorenade massor - och därav i klass 1-deponi deponera maximalt 58 000 ton farligt avfall, varav 50 000 ton förorenade massor och 8 000 ton industriellt farligt avfall (4 000 ton per år),

dels därefter årligen ta emot, behandla, mellanlagra och bortskaffa 50 000 ton farligt avfall - varav 46 000 ton förorenade massor - och därav i klass 1-deponi deponera maximalt 24 000 ton farligt avfall, varav 20 000 ton förorenade massor och 4 000 ton industriellt farligt avfall,

dels driva anläggningar för mottagning, mellanlagring, behandling och deponering av farligt avfall,

I den utsträckning de förorenade massorna och det industriella avfallet utgör organiskt avfall får det från den 1 januari 2005 endast deponeras under förutsättning att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om undantag från förbudet eller att länsstyrelsen medger dispens från samma förbud.

Bolaget yrkar även, för det fall den av bolaget redovisade bottentätningen inte anses uppfylla kraven i 22 § förordningen (2001:512) om deponering av avfall, att miljödomstolen med stöd av 24 § samma förordning skall såvitt avser klass 1-deponin medge undantag från det generella kravet på bottentätning.

Bolaget yrkar vidare att miljödomstolen skall bestämma igångsättningstiden till fem år samt ge bolaget rätt att utnyttja tillståndet utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft.

Förslag till villkor

Bolaget hemställer att miljödomstolen för avgörandet av vilka slutliga villkor som skall gälla för rening av lakvatten skall meddela prövotid under fyra år från det att tillståndet har vunnit laga kraft eller från den tidigare tidpunkt som bolaget har satt igång verksamheten. Vid prövotidens utgång skall bolaget till miljödomstolen redovisa erfarenheterna av omhändertagandet av lakvatten och lämna förslag till slutliga villkor angående vad som skall gälla för rening av lakvatten.

Bolaget föreslår följande provisoriska föreskrifter för utsläpp av vatten under prövotiden.

P1. Under prövotiden får lakvatten från deponin och förorenat dagvatten från ytor för mottagning, mellanlagring och behandling av avfall avledas till recipient, förutsatt att vattnet minst genomgår behandling i luftad damm och sandfilter. Vid oförutsedda driftstörningar får bolaget överföra vatten från reningsanläggningen till kommunens avloppsreningsverk för ytterligare behandling alternativt, om halterna och mängderna föroreningar är för höga enligt anslutningspolicyn för kommunens avloppsanläggningar, pumpa vattnet och behandla det i t.ex. ett mobilt reningsverk. Under prövotiden gäller följande riktvärden:

Se tabell 2 nedan

Riktvärdet avser halten i vattnet vid utloppet till uppsamlingsdammen från sista steget i reningsanläggningen.

P2. Om riktvärdena i P1 i något fall överskrids skall bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten undersöka behovet av att låta lak- och förorenat dagvatten genomgå efterföljande rening i kommunens avloppsreningsverk eller, om halterna och mängderna föroreningar är för höga enligt anslutningspolicyn för kommunens avloppsanläggningar, i ett mobilt reningsverk.

Bolaget föreslår i övrigt följande villkor för verksamheten.

1. Om inte annat framgår av nedan angivna villkor skall verksamheten, innefattande åtgärder för att minska vatten- och luftföroreningar samt andra störningar för omgivningen, bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget angett eller i övrigt åtagit sig i målet.

2. Utgår

3. Mellanlagring av farligt avfall skall ske på en hårdgjord yta.

4. Lagring av förorenade jordmassor och askor skall ske på hårdgjorda ytor och massorna och askorna skyddas från nederbörd genom t.ex. tält, tak eller presenning. Avrinnande vatten från dessa ytor, som är förorenat, skall samlas upp och avledas via oljeavskiljare till lakvattenbehandlingssystemet.

5. Förorenade massor får inte behandlas - på annat sätt än genom sortering eller siktning samt, i samband med deponering, kalkning - innan tillsynsmyndigheten för varje behandlingsuppdrag har godkänt föreslagen behandlingsmetod. Tillsynsmyndigheten har därvid rätt att fastställa ytterligare villkor.

6. Avrinnande vatten från behandlingsytor, som är förorenat, skall samlas upp och avledas till lakvattenbehandlingssystemet.

7. Utsläppet till luft från termisk avdrivning av massor får som utsläppsgränsvärden uppgå högst till de utsläppskrav som hänvisas till i 11 § förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning och Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28).

8. I deponin får deponeras industriellt farligt avfall i form av avfallsaskor och avfall från elektronikåtervinning. Efter godkännande från tillsynsmyndigheten får kommunen ta emot även annat industriellt farligt avfall som är lämpligt att deponera i deponin. Tillsynsmyndigheten har därvid rätt att fastställa ytterligare villkor.

9. Lakvatten skall samlas upp i ett utjämningsmagasin.

10. Ytor där massor behandlas skall vara försedda med uppsamlingsanordningar för lakvatten och förorenat dagvatten.

11. Verksamheten skall bedrivas så att inte störande lukt uppkommer. Om olägenheter av lukt ändå skulle uppkomma skall bolaget utreda orsaken samt i samråd med tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att eliminera luktolägenheterna.

12. Avfall skall hanteras så att olägenheter till följd av damning och vindspridning inte uppkommer.

13. Buller från verksamheten skall begränsas så att det som riktvärde inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid närmaste bostäder än 50 dB (A) vardagar dagtid (07.00-18.00), 40 dB (A) nattetid (22.00-07.00) och 45 dB (A) övrig tid. Momentana ljud nattetid får ej överskrida 55 dB (A). Om hörbara tonkomponenter och/eller impulsartat ljud förekommer skall den tillåtna ljudnivån sänkas med 5 dB (A)-enheter.

14. Bolaget skall senast en månad innan verksamheten påbörjas genomföra en riskanalys av planerad verksamhet och i samråd med räddningstjänsten och tillsynsmyndigheten ta fram en beredskapsplan.

15. Bolaget skall senast en månad innan verksamheten har satts igång till tillsynsmyndigheten inlämna ett förslag till kontrollprogram.

16. Efter efterbehandlingsfasen skall ett sorptionsfilter anläggas. Utformningen av detta filter skall redovisas till tillsynsmyndigheten i god tid innan efterbehandlingsfasen upphör.

17. Miljödomstolen överlåter enligt 22 kap 25 § tredje stycket miljöbalken åt tillsynsmyndigheten att föreskriva ytterligare de villkor som kan erfordras avseende behandling och deponering av förorenade massor samt behandling och deponering av industriavfall.

18. Tillsynsmyndigheten har rätt att vid revision och driftstörningar medge avsteg från gällande villkor och föreskrifter. Tillsynsmyndigheten har därvid rätt att fastställa ytterligare villkor.

Underlag för beräkning av säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken

Sökanden har gjort en beräkning av framtida kostnader för efterbehandlingsåtgärder avseende den verksamhet som omfattas av ansökan. Deponeringen av förorenade massor kommer att ske kampanjvis med maximalt tre kampanjer. Efter varje kampanj kommer sluttäckning att ske. Mot den bakgrunden bör det vara tillräckligt att beräkningen av säkerhet görs med utgångspunkt i halva ytan: sluttäckning av monocell för förorenade massor beräknas då kosta ca 2,1 Mkr.

Det industriella farliga avfallet kommer att sluttäckas successivt. Även här bör beräkningen av säkerhet kunna göras med utgångspunkt i halva ytan. Hälften av den översta ytan som behöver sluttäckas är ca 4 000 m2. Detta ger en sluttäckningskostnad på ca 2,5 Mkr.

Lakvattenbildningen på deponeringsytorna (17 500 m2) efter sluttäckningen uppgår till ca 100 m3 per år. Driftkostnaderna för lakvattenreningen i 30-40 år beräknas uppgå till ca 40 000 kr och för provtagning, analyser och annan egenkontroll i 30-40 år ca 3,5 Mkr. Underlaget för beräkning av säkerhet uppgår sammanlagt till drygt 8 Mkr.

YTTRANDEN

Länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrker bolagets ansökan om undantag från kravet på bottentätning samt förslaget att leda vattnet till det kommunala avloppsreningsverket vid störningar i det lokala lakvattenbehandlingssystemet. Länsstyrelsen tillstyrker i övrigt bolagets ansökan om tillstånd under förutsättning att följande synpunkter och förslag till villkor beaktas.

Länsstyrelsen anser att följande utredningsvillkor skall gälla för verksamheten.

A. Bolaget skall under en prövotid utreda bästa reningsteknik för behandling av lakvatten från deponin och dagvatten från ytor för mottagning, mellanlagring och behandling av avfall. Bolaget skall under prövotiden undersöka innehållet i lak- och dagvattnet genom kemisk och biologisk karaktärisering före och efter rening. Flödet skall mätas på lakvatten från deponin och dagvatten från ytor för mottagning, mellanlagring och behandling av avfall. Flödet skall också mätas på det behandlade avloppsvattnet. Utredningarna samt förslag till slutliga villkor skall redovisas till miljödomstolen senast tre år från det att verksamheten satts igång.

Länsstyrelsen anser att följande provisoriska föreskrifter skall gälla för verksamheten.

P1. Under prövotiden och fram till dess att annat blir beslutat får lakvatten från deponin och dagvatten från ytor för mottagning, mellanlagring och behandling av avfall avledas till recipient, förutsatt att lak- och dagvattnet minst genomgår behandling i luftad damm och sandfilter. Under prövotiden gäller följande riktvärden (rullande årsmedelvärden):

parameter mg/l

opolära alifatiska kolvätet 5

TOC 100

arsenik 0,01

bly 0,01

krom 0,05

nickel 0,02

koppar 0,5

zink 0,5

kadmium 0,005

kvicksilver 0,001

bensen 0,001

PAH 0,0001*

PCB 0,00001

tetrakloreten och trikloretylen 0,01

klorid 500

totalkväve 30

ammoniumkväve 0,5

nitrit- och nitratkväve 20

totalfosfor 1

pH 6-10

* Tillämpas på summan av halterna av följande ämnen:

benso(b)flouranten, benso(k)flouranten, benso(ghi)perylen och inden(1,2,3-cd)pyren.

Avloppsvattnet skall provtas vid utloppet från sista steget i lakvattenbehandlingssystemet.

P2. Om riktvärdena i P1 i något fall överskrids under prövotiden skall bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten undersöka behovet av att låta lak- och dagvatten genomgå efterföljande rening i en mobil reningsanläggning.

Länsstyrelsen anser att följande villkor skall gälla för verksamheten.

1. Om inte annat följer av övriga villkor skall verksamheten, inklusive åtgärder för att uppfylla miljöbalkens mål, bedriva i överensstämmelse med vad bolaget i ansökningshandlingarna och i övrigt i ärendet angivit eller åtagit sig.

2. Tidpunkt för ianspråktagande av tillståndet skall snarast anmälas till tillsynsmyndigheten.

3. Bolaget skall, innan verksamheten påbörjas, genomföra en riskanalys av planerad verksamhet och utifrån denna ta fram en plan för räddningsinsatser. Riskanalys och plan skall upprättas i samråd med räddningstjänsten och tillsynsmyndigheten och inlämnas till tillsynsmyndigheten senast 1 månad innan verksamheten sätts igång.

4. Bildskärmar får inte användas som dräneringslager i bottenytan på deponin.

5. Bottentätningen skall konstrueras så att mängden lakvatten inte överskrider 5 liter per kvaderatmeter och år.

6. Bolaget skall i god tid inför etableringen av deponin redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av bottentätningen skall ske samt en läggnings- resp. kvalitetsplan över installationsarbetena.

7. Sluttäckningen av varje etapp skall konstrueras så att mängden vatten som passerar genom täckningen inte överskrider 5 liter per kvaderatmeter och år.

8. Bolaget skall i god tid inför sluttäckning av varje etapp redovisa till tillsynsmyndigheten hur kontrollen av tätskiktet skall ske samt en läggnings- resp. kvalitetsplan över installationsarbetena.

9. Sorptionsfilter skall anläggas i samband med att de aktiva åtgärderna upphör på deponin dvs. efter efterbehandlingsfasen. Utformningen av sorptionsfiltret skall utredas och redovisas för tillsynsmyndigheten i god tid innan efterbehandlingsfasen upphör.

10. Anordningar till skydd mot ofrivilliga utsläpp vid hantering och lagring av hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och farligt avfall skall finnas. Lagrings- och uppställningsplatser av hälso- och miljöfarliga kemiska produkter och flytande farligt avfall skall vara utformade på ett sådant sätt att minst volymen av den största behållaren samt 10 % av övig lagrad volym kan innehållas inom en invallning. Förvaring skall ske på tätt underlag. Om förvaring sker utomhus, skall invallningen förses med skärmtak eller liknande anordning till skydd mot regnvatten. Förvaring skall ske på ett sådant sätt att tillträde förhindras för obehöriga.

11. Förorenade jordmassor och askor skall lagras och behandlas under täckning på hårdgjorda ytor. Avrinnande vatten från dessa ytor skall samlas upp och avledas via oljeavskiljare till lakvattenbehandlingssystemet.

12. Avfall skall hanteras så att olägenheter till följd av damning och vindspridning inte uppkommer.

13. Biologisk behandling av förorenade jordmassor skall ske i slutna processer med behandling av frånluften.

14. Anläggning för termisk behandling av förorenade jordmassor skall uppfylla kraven enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (2002:28) om avfallsförbränning.

15. Om olägenheter av lukt, damning eller andra luftutsläpp skulle uppkomma från verksamheten skall bolaget utreda orsaken och i samråd med tillsynsmyndigheten vidta åtgärder för att eliminera olägenheterna.

16. Vid införskaffande av nya kemiska ämnen (enskilda eller i kemiska produkter) skall de som har sådana egenskaper att de faller inom kriterierna för utfasningsämnen och riskminskningsämnen i Kemikalieinspektionens PRIO-verktyg så långt möjligt identifieras. Utfasningsämnen skall så långt möjligt ersättas med ämnen som är dokumenterat mindre farliga. För ämnen som faller inom kriterierna för riskminskning bör utfasning övervägas eller riskminskande åtgärder genomföras. Om utfasnings- och riskminskningsämnen inte kan ersättas skall bolaget kunna visa att miljön och människors hälsa inte kommer till skada och att tillräckliga riskminskningsåtgärder genomförts. Det fortlöpande arbetet med riskminskning av kemikalier skall dokumenteras.

17. En damm skall anläggas efter lakvattenbehandlingssystemet för uppsamling av behandlat lakvatten. Dammen skall kunna lagra 2 veckors lakvattenproduktion samt kunna stängas av.

18. Motsvarar bolagets villkor 5.

19. Inför borttagning av förorenat sediment i lakvattenbehandlingssytemet skall samråd ske med tillsynsmyndigheten beträffande åtgärder för att förhindra slamflykt.

20. Buller från anläggningen skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån vid närliggande bostäder inte överstiger följande riktvärden: 50 dB (A) måndag-fredag kl. 07-18, 40 dB (A) nattetid kl. 22-07 och 45 dB (A) övrig tid. Den momentana ljudnivån nattetid får inte överstiga 55 dB (A).

21. Bolaget skall utarbeta en handlingsplan för att minska miljöpåverkan från transporter (omfattar enbart transporter som bolaget själv upphandlar eller utför). handlingsplanen skall omfatta logistik, fordonsteknik, bränsleval etc. Handlingsplanen skall dokumenteras och kunna uppvisas för tillsynsmyndigheten. bolaget skall årligen redovisa de transportförbättrande åtgärder som vidtagits under året i kommande miljörapport. Planen skall ha upprättats och inlämnats till tillsynsmyndigheten senat ett år efter datum för detta beslut eller vid annat datum som godkänts av tillsynsmyndigheten. Revidering av planen skall ske minst vart tredje år.

22. Förslag till kontrollprogram, enligt vilket verksamhetens miljöpåverkan skall följas upp, skall upprättas och inlämnas till tillsynsmyndigheten senast sex månader innan verksamheten sätts igång. Bestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter (2001:14) om deponering av avfall och förordningen (NFS 1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll samt Naturvårdsverkets föreskrifter om genomförande av mätningar i provtagningar i vissa verksamheter (NFS 200:15) skall inarbetas i kontrollprogrammet.

23. Förstagångsundersökning av anläggningar och verksamhet skall utföras av utomstående besiktningsförrättare senast sex månader efter att verksamheten satts igång. Därefter skall periodisk undersökning av anläggningar och verksamhet utföras vart annat år eller med ett annat intervall som tillsynsmyndigheten bestämmer. Förslag till förrättare och program för undersökningen skall inlämnas till tillsynsmyndigheten i god tid innan undersökningen. Besiktningsförrättarens rapport från besiktningen skall inlämnas till tillsynsmyndigheten senast tre månader efter datum för undersökningen eller senast det datum som tillsynsmyndigheten bestämmer.

Utöver de av länsstyrelsen föreslagna villkoren bör det finnas ett villkor om den totala mängd farligt avfall som får lagras vid något enskilt tillfälle.

Länsstyrelsen yrkar även att befintligt tillstånd från den 30 augusti 2002 avseende mellanlagring av förorenade jordmassor återkallas i samband med att tillstånd meddelas.

Miljö- och byggnämnden i Vetlanda kommun bedömer att verksamheten är tillåtlig och anför i huvudsak följande.

- En prövotid på tre år är en lämplig tidsperiod för att utvärdera verksamheten. Miljödomstolen bör överlåta till länsstyrelsen att meddela slutliga villkor för verksamheten.

- Innan farligt avfall tas emot på anläggningen skall bolaget kontrollera att avfallslämnaren gjort en grundläggande karaktärisering eller överensstämmelseprovning i enlighet med gällande lagstiftning.

- Transporter inom anläggningen skall vara täckta för att undvika damning.

- Hantering, mellanlagring och behandling av farligt avfall skall ske på hårdgjord yta. Utformningen förutsätts ske i samråd med tillsynsmyndigheten och skall möjliggöra uppsamling av lakvatten och förorenat dagvatten samt förhindra spridning av föroreningar till underliggande mark. Även vatten från körytor som kommit i kontakt med farligt avfall skall ingå i lakvattenhanteringen. Området skall vidare vara inhägnat och försett med varningsskyltar (adekvat varnings- och säkerhetsinformation).

- Behandling/rening av uppsamlat lakvatten och förorenat dagvatten skall ske innan det avleds till recipienten. Miljödomstolen bör fastställa provisoriska villkor (riktvärden) under prövotiden i enlighet med vad som framgår av bilaga till yttrandet. Avledning till kommunalt spillvattennät får ej ske i strid med kommunens anslutningspolicy.

- Förvaring av kemikalier och farligt avfall (annat än det som avses omhändertas på anläggningen) skall ske inom tätt, invallat utrymme under tak. Invallningen skall samtidigt kunna innehålla största behållarens hela volym inkl 10 % av övrig lagrad volym. Föreligger frysrisk skall förvaring ske i uppvärmt utrymme.

- Nämnden har inget att erinra mot att bolaget inför varje nytt behandlingsuppdrag söker ett godkännande hos tillsynsmyndigheten.

- Nämnden tillstyrker bolagets yrkande om att, efter godkännande av tillsynsmyndigheten, få ta emot även annat industriellt farligt avfall som är lämpligt för deponering. I samband med detta bör bolaget ges möjlighet att behandla avfallet innan bortskaffning sker.

- Tillsynen över Flishults avfalls- och återvinningsanläggning har tidigare överlåtits till nämnden. Länsstyrelsen bör dock utöva tillsyn över anläggningen för deponering och behandling av farligt avfall under föreslagen prövotid. Därefter bör frågan om överlåtelse av tillsynen aktualiseras.

- Bolaget bör upprätta ett kontrollprogram för verksamheten senast tre månader efter det att verksamheten tagits i drift. Grundvatten- och recipientundersökningar bör dock, i samråd med tillsynsmyndigheten, påbörjas i god tid innan anläggningen byggs. Detta för att erhålla information om de naturliga fysikaliska och kemiska förhållandena inom berört område.

Sökandebolaget anför i bemötande över inkomna yttranden bl.a följande.

Den geologiska barriären utgörs av ett 0,55 m lager av bentonitblandat stenmjöl som anlagts enligt kraven i 20 § deponeringsförordningen. Genom det föreslagna utförandet blir den geologiska barriärens permeabilitet likvärdig med funktionskravet för bottentätskikt enligt deponeringsförordningens 22 § (5 l/m2/år → ~ 2 x 10-10 m/s) och uppfyller därigenom även funktionskravet avseende infiltrationsbegränsning för en bottentätning. Den geologiska barriären utgörs av det bentonitblandade stenmjölslagret under 0,5 m, medan tätskiktet utgörs av resterande 0,05 m. Det finns inte stöd i lagtexten för att kräva att bottentätskikt skall bestå av annat material än det som utgör den geologiska barriären. Kravet på infiltrationsbegränsning är ett funktionskrav och kan som sådant lösas genom olika tekniska åtgärder. Det kan konstateras att miljöpåverkan inte blir större genom den förslagna konstruktionen och att deponeringsförordningens funktionskrav och dess intentioner fullt ut uppfylls.

Bolaget har ingen erinran mot länsstyrelsens förslag till utredningsvillkor, med undantag för mätning av flödet som bolaget inte finner vara motiverat.

Bolaget motsätter sig att slutliga villkor för rening av lakvatten skall fastställas av länsstyrelsen.

Miljö- och byggnämnden har lämnat förslag till ytterligare parametrar som bör analyseras. Dessa parametrar ingår i anslutningspolicyn för kommunens avloppsreningsverk. Föroreningsinnehåll i de avfall som bolaget avser att deponera är sådant, att man inte anser det relevant att analysera dessa parametrar. Bolaget kommer dock att analysera dem om det blir påkallat i samband med driftstörningar i reningsanläggningen som medför att det kan bli aktuellt att leda vattnet till avloppsreningsverket.

Något särskilt villkor om tidpunkten för inanspråktagande av tillståndet erfordras inte. Villkor om riskanalys accepteras, men det bör vara tillräckligt att den ges in senast en månad innan verksamheten sätts igång.

Bolaget motsätter sig villkor att bildskärmar inte får användas som dräneringslager. Det blir ingen skillnad i miljöbelastning i förhållande till att lägga skärmarna längre upp i deponin. Att krossa skärmarna under tak ger ökade kostnader som inte är miljömässigt motiverade.

De av länsstyrelsen yrkade villkoren 5 och 7 behövs inte eftersom de överensstämmer med vad som finns i 22 resp 31 §§ deponeringförordningen.

Behandlingsmetoderna för förorenade massor är i stort sett slutna. I vissa fall kan massorna behöva behandlas öppet, t.ex. under en kortare tid i samband med vändning av massor eller när det inte är miljömässigt motiverat med övertäckning. I den redovisning av varje behandlingsuppdrag som bolaget skall göra enligt den av bolaget föreslagna villkor 4 kommer behandlingsmetoden att redovisas. Tillsynsmyndigheten kan när så är motiverat i det enskilda fallet kräva att behandling sker under tak.

Bolaget anser att det är tillräckligt med regleringen i 28 § deponeringsförordningen angående okontrollerat tillträde m.m. och att det inte behövs ytterligare villkor i den delen.

Bolaget bedömer att avgången av kolväten till luft är så låg att rening av frånluften vid biologisk behandling av förorenad jord inte är miljömässigt motiverad.

Det av bolaget föreslagna villkoret angående lukt bör i kombination med villkoret om damning och vindspridning vara tillräckligt.

Verksamheten motiverar inte ett villkor om kemikalieanvändning av den omfattning länsstyrelsen föreslagit.

Det finns inget skäl att genom villkor bestämma hur förbrukat filtermaterial, förorenade sediment och koncentrerade rester skall omhändertas. I den mån avfallet klassas som farligt avfall kan det bli aktuell att skicka avfallet till godkänd destruktionsanläggning eller efter det att avfallet behandlats deponera avfallet på Flishults avfallsanläggning eller annan deponi.

Villkor om samråd med tillsynsmyndigheten inom borttagning av förorenade sediment i lakvattenbehandlingssystemt är inte motiverat.

Bolaget utgår från att de transporter som skall omfattas av länsstyrelsens förslag är transporter till och från anläggningen. Med hänvisning till Högsta Domstolens dom av Stora Enso AB anser bolaget att det inte är möjligt att föreskriva villkor för transporter till och från anläggningen om villkoret inte är en förutsättning för att verksamheten överhuvudtaget skall vara tillåtlig. Av motiveringen till det föreslagna utredningsvillkoret framgår att så inte är fallet. Ett villkor om transporter kan därför endast avse transporter inom anläggningen. I vart fall kan ett villkor om transporter inte avse annat än transporter till och från anläggningen i dess närområde. Vidare kan ett villkor om transporter, oavsett vilka, inte innehålla föreskrifter om sådana anspråk som i första hand bör riktas mot fordonstillverkare och fordonsägare såsom fordonsteknik och bränsleval.

I villkor om kontrollprogram kan syftet och hänvisningarna till förordningar och föreskrifter undvaras. Vidare bör det räcka med att kontrollprogrammet inges till tillsynsmyndigheten senast 1 månad innan verksamheten sätts igång.

Bolaget godtar att den mängd avfall som samtidigt får lagras sätts till 30 000 ton.

Bolaget motsätter sig att befintligt tillstånd återkallas.

I fråga om eventuell tidsbegränsning av tillståndet anför bolaget bl.a. följande. I förarbetena till miljöbalken anges att tidsbegränsade tillstånd och omprövning minst vart fjärde år skall ske om det finns risk för att grundvattnet förorenas av vissa ämnen. Syftet med deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär är att halter eller mängder av ämnena som riskerar att nå grundvatten inte är högre eller större än vad som kan accepteras ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt och att någon risk för skada eller försämring av grundvattnet därmed inte skall föreligga. För de deponiner som uppfyller deponeringsförordningens krav föreligger således inte någon risk för att grundvattnet förorenas. Tidsbegränsning av tillstånd för sådan verksamhet kan därmed aldrig komma ifråga, varken med tillämpning av miljöbalkens bestämmelser eller direkt tillämpning av grundvattendirektivet. Därtill kommer att om sådan verksamhet skulle ha tidsbegränsats borde det ha kommit till uttryck i deponeringsdirektivet.

DOMSKÄL

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljödomstolen finner att den i ansökan upprättade miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven på en sådan beskrivning i 6 kap.miljöbalken. Beskrivningen kan därför godkännas.

Tillåtlighet

Miljödomstolen anser att det är möjligt att, som ett komplement till gällande generella föreskrifter, genom villkor begränsa störningarna från den sökta verksamheten så att det inte finns risk för uppkomst av olägenhet av väsentlig betydelse. Därmed föreligger inte något hinder mot det sökta tillståndet på grund av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.miljöbalken, hushållningsbestämmelserna i 3-4 kap.miljöbalken eller planbestämmelserna i 16 kap. 4 § miljöbalken. Hinder föreligger inte heller i förhållande till miljöbalkens bestämmelser i övrigt.

Det är tveksamt om aska från avfallsförbränning, liksom vissa typer av förorenade massor från nu kända platser, kommer att kunna deponeras med hänsyn till Naturvårdsverkets föreskrifter 2004:10. Det har dock inte varit möjligt att utreda denna fråga inom ramen för tillståndsprövningen (jfr Miljööverdomstolens protokollsbeslut i mål M 3467-04 meddelat den 6 maj 2004). Tillstånd skall därför lämnas till den sökta verksamheten. Det behöver inte särskilt anges att tillståndet även omfattar drift av anläggningarna. Några andra bortskaffningsförfaranden enligt avfallsförordningen (2001:1063) än lagring (D 15), biologisk behandling (D 8), fysikalisk-kemisk behandling (D 9) eller deponering (D 1) har inte beskrivits i ansökan och tillståndet bör därför begränsas till dessa. Deponin skall i sin helhet klassificeras som en deponi för farligt avfall.

Enligt 22 kap. 25a § miljöbalken skall en dom som omfattar tillstånd till att bedriva verksamhet med deponering av avfall alltid innehålla en förteckning över de typer av avfall och den totala mängd avfall som får deponeras. Tillståndet skall därför knytas till de avfallstyper och den totala mängd sökanden har angivit i ansökan.

Det är inte lagligen möjligt att, såsom bolaget och remissmyndigheterna föreslagit, i domen överlåta åt tillsynsmyndigheten att godkänna att även andra avfallstyper får tas emot. Skulle frågan om att ta emot andra avfallstyper uppkomma får den i stället bedömas av tillsynsmyndigheten med utgångspunkt i 5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

Som förutsättning för tillståndet bör anges dels att organiskt avfall får från den 1 januari 2005 endast deponeras under förutsättning av att Naturvårdsverket meddelar föreskrifter om undantag från förbudet eller att länsstyrelsen medger dispens från samma förbud, dels att efter den 16 juni 2005 får deponering ske endast under förutsättning att de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall; 2004:10, innehålles. Enligt 16 § förordningen om deponering av avfall åligger det huvudmannen för deponin att inhämta kunskap om sammansättning, lakbarhet och övriga egenskaper hos det avfall som avses att deponeras.

Tidsbegränsning av tillståndet

Enligt artikel 11 i EG:s så kallade grundvattendirektiv, rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen, får tillstånd till deponering som kan medföra indirekta utsläpp av i bilaga till direktivet angivna ämnen endast meddelas för en begränsad tidsperiod och skall omprövas minst vart fjärde år.

Regeringen anför i proposition med förslag till miljöbalk (Prop. 1979/98 del 1 s 480) i frågan om tidsbegränsade tillstånd att regeringen bör ”ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tidsbegränsning i de fall där detta behövs: Detta bör bl.a. gälla verksamheter där det finns risk för att grundvattnet förorenas med vissa ämnen. För sådana bör föreskrivas en längsta tillståndstid på fyra år för att uppfylla grundvattendirektivet”. Regeringen har inte utfärdat någon föreskrift med motsvarande innebörd. Dock anges i 8 § Naturvårdsverkets föreskrifter (1996:11) om skydd för grundvatten mot förorening med vissa ämnen att tillståndmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya villkor när fyra år förflutit från det att ett tillståndsbeslut har vunnit laga kraft.

Behandling och deponering av avfall av de slag som omfattas av det nu medgivna tillståndet innebär risk för utlakning av flera av de i direktivet upptagna ämnena t.ex. PCB, arsenik och bly. Bestämmelserna är inte tillämpliga på utsläpp där det är uppenbart att mängderna och koncentrationerna av ämnen är så små att det nu eller i framtiden inte föreligger någon risk för att det mottagande vattnets kvalitet skall försämras.

Frågan huruvida grundvattendirektivet är tillämpligt på den i målen aktuella verksamheten måste bedömas med utgångspunkt från verksamheten i sig utan hänsyn till eventuella skyddsåtgärder. Syftet med direktivet är nämligen att säkerställa att tillräckliga skyddsåtgärder föreskrivs vid tillståndsprövningen. Det förhållande att generella föreskrifter om minimikrav utfärdats för vissa skyddsåtgärder ger inte anledning till annan slutsats. Det finns inte heller något i dessa föreskrifter som anger att grundvattendirektivet inte skall tillämpas.

Miljödomstolen finner att grundvattendirektivet är tillämpligt i detta mål men att den möjlighet till omprövning som följer av Naturvårdsverkets föreskrift inte är tillräcklig för att motsvara kraven enligt direktivet och att tillståndet därför bör tidsbegränsas till fyra år från det att domen vunnit laga kraft.

Generella föreskrifter

För verksamheten gäller i tillämpliga delar avfallsförordningen (2001:1063), förordningen (2001:512) om deponering av avfall, förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning, förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll samt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2001:14) om deponering av avfall, (NFS 2002:28) om avfallsförbränning liksom (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Krav med motsvarande innebörd skall då inte uttryckas som villkor (se Miljööverdomstolens dom den 1 december 2000 i mål nr M 7173-99).

Miljödomstolen delar, med beaktande av Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2004:5), sökandens uppfattning att den föreslagna bottentätningen uppfyller kravet på en sådan i 22 § förordningen om deponering av avfall.

Villkor

Ett s.k. allmänt villkor bör föreskrivas och formuleras på sedvanligt sätt.

Bolaget har i ansökan uppgivit att förorenade massor kan komma att lagras under tre år i avvaktan på deponering. Av 5 § avfallsförordningen följer att lagring av avfall betraktas som deponi om lagringstiden överstiger tre år för sådant avfall som skall återvinnas eller behandlas eller ett år om avfallet skall bortskaffas. Deponering är en form av bortskaffande. Villkor bör därför föreskrivas med sådan innebörd att lagringstiden för de enskilda avfallspartierna begränsas. I 42 § avfallsförordningen finns bestämmelser om skyldighet att föra anteckningar om verksamheten.

Bolaget har yrkat att få utnyttja elektronikavfall i form av bildskärmar som dräneringslager i bottenkonstruktionen på deponin. Miljödomstolen godtar detta, men anser att det av sökanden planerade förfarandet med krossning av bildskärmarna med kompaktor direkt på bottentätningen innebär en alltför stor risk för skador på tätskiktet. Villkor bör därför föreskrivas om att sådan krossning inte får ske.

Biologisk behandling av förorenade jordmassor genom kompostering syftar i första hand till att nedbringa halten lätta kolväten. Det finns idag teknik att rena avgående luft från sådan kompostering. Villkor om detta har föreskrivits för liknande anläggningar. Sökanden har inte visast att det skulle vara orimligt att utnyttja denna teknik i detta fall. Erfarenhetsmässigt avgår huvuddelen av de flyktiga kolvätena i början av processen. Krav på täckning av förorenade massor och rening av avgående luft kan därför inskränkas till två månader. Då effektiviteten hos biofilter varierar bl.a. med typen av kolväte som skall filtreras bör den utsläppta mängden inte närmare regleras.

Villkor om immissionsnivåer för buller bör föreskrivas som gränsvärden (se Miljööverdomstolens dom den 23 september 2002 i mål nr M 3144-01 och Högsta domstolens beslut den 15 november 2002 att inte meddela prövningstillstånd). Det har inte framkommit att hörbara toner eller impulsljud skulle förekomma från verksamheten varför någon särskild reglering därom inte erfordras.

Beträffande åtgärder till skydd mot vattenförorening bör villkor föreskrivas om att all mellanlagring skall ske på tät, hårdgjord yta under täckning och om att förorenat vatten skall samlas upp och behandlas. Miljödomstolen bedömer att dammen för uppsamling av behandlat vatten måste dimensioneras så att utsläpp av otillräckligt renat vatten till följd av bräddning i görligaste mån undviks.

Slutliga villkor avseende kvaliteten på det vatten som avleds till recipienten bör fastställas först efter en prövotid på tre år, med målsättning att bl.a. inte överskrida metallhalter motsvarande måttligt höga halter i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Under prövotiden bör föroreningsnivåerna begränsas till de nivåer bolaget yrkat. För att skapa incitament för aktiv utvärdering och kompletterande åtgärder bör angivna halter avse medelvärden under en rullande sexmånadersperiod. Skulle riktvärdena överskridas åligger det bolaget att genom mobilt reningsverk eller på annat sätt ytterligare rena vattnet. Att avleda vattnet till kommunens reningsverk är inte lämpligt då någon ytterligare rening av denna typ av vatten knappast sker samtidigt som reningsgraden hos verket försämras genom utspädningen.

Tillståndet omfattar behandling av förorenade massor med någon av metoderna kompostering, jordtvätt eller termisk avdrivning. Det ankommer på bolaget att skaffa sig den kunskap som behövs för att avgöra vilken behandlingsmetod som skall användas i det enskilda fallet. Någon föranmälan till tillsynsmyndigheten bör därför inte föreskrivas som villkor. Tillsynsmyndighetens behov av upplysningar om verksamheten kan regleras inom ramen för kontrollprogrammet. Färdigbehandlade massor som alltjämt klassificeras som farligt avfall får inte användas som konstruktionsmaterial i deponi. Den närmare hanteringen av andra massor bör överlåtas till tillsynsmyndighetens bestämmande.

Tillståndprövningen omfattar även hanteringen av kemiska ämnen vilket innebär en bedömning i vad mån verksamheten uppfyller 2 kap. 6 § miljöbalken. Om prövningen resulterar i villkor måste dessa vara konkreta och entydiga och innehålla uppgifter om vilka kemikalier som skall bytas ut och när detta skall vara genomfört. Det av länsstyrelsen föreslagna villkoret brister i dessa avseenden och kan därför inte godtas. Det saknas tillräckliga uppgifter om den framtida kemikalieanvändningen för att frågan nu skall kunna avgöras. Det bör istället överlåtas på tillsynsmyndigheten att låta utreda frågan ytterligare och besluta om eventuella villkor.

Prövningen i detta mål omfattar endast en del av den framtida verksamheten vid Flishults avfallsanläggning. Transporterna till och från denna anläggningsdel är inte av den omfattningen att ett särskilt villkor för att minska miljöpåverkan från dessa är motiverat.

Villkor som rör lukt och damning m.m. bör överlåtas åt tillsyndmyndighetens bestämmande med utgångspunkt i 26 § förordningen om deponering av avfall.

Skyldigheten att anlägga sorptionsfilter följer direkt av 21 § förordningen om deponering av avfall. Tidpunkt för anläggandet och dess närmare utformning bör delegeras till tillsynsmyndigheten.

Det är viktigt att det finns skriftliga instruktioner för drift av verksamheten där bl.a. rutinerna för kontroll av inkommande massor liksom valet av behandlingsmetod anges. Något särskilt villkor om riskanalys behövs inte då detta följer direkt av 6 § förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll.

Av 22 kap. 25 § följer att villkor skall finnas om tillsyn, besiktning och kontroll. Villkor om kontroll av bottentätning och sluttäckning bör föreskrivas i enlighet med parternas samstämmiga uppfattning. I övrigt bör föreskrivas att verksamheten inte får bedrivas utan ett program för egenkontrollen. Den närmare utformningen av kontrollen bör delegeras till tillsynsmyndigheten.

Bolaget har föreslagit att tillsynsmyndigheten skulle ges rätt att vid revision och driftstörningar medge avsteg från gällande villkor och föreskrifter. Miljödomstolen anser att villkor av detta slag inte bör föreskrivas. Ändringar av villkor får prövas efter särskild ansökan enligt grunderna i 24 kap. 8 § miljöbalken. I förordningar med generella föreskrifter finns angivet om och under vilka förutsättningar undantag från dessa kan medges.

Säkerhet för tillståndet

Bolaget har uppskattat kostnaderna för återställning av deponi och drift under efterbehandlingsfasen till drygt 8 Mkr, vilket skulle utgöra grund för säkerhet enligt 15 kap. 34 § miljöbalken. Miljödomstolen anser att säkerhet även bör ställas enligt 16 kap. 3 § för det efterbehandlingsbehov som mellanlagringen av avfall kan generera. Säkerheten bör sammantaget bestämmas till 10 Mkr. Om det senare kan antas att säkerheten inte är tillräcklig får miljödomstolen besluta om ytterligare säkerhet. Det ankommer på tillsynsmyndigheten att vid behov anhängigöra frågan hos domstolen.

Igångsättningstid och verkställighet

Då tillståndet tidsbegränsats till fyra år bör den tid inom vilken verksamheten skall ha satts igång bestämmas till tre år. Det finns skäl att förordna om omedelbar verkställighet.

Tidigare tillstånd

Detta tillstånd innebär ingen omprövning av tidigare tillståndsgiven verksamhet. Länsstyrelsens yrkande om att ett tidigare meddelat tillstånd skulle återkallas kan därför inte bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga

Överklagande senast den 5 januari 2005.

Klas Bergenstråhle Bertil Varenius

I avgörandet har deltagit rådmannen Klas Bergenstråhle, ordförande, miljörådet Bertil Varenius samt sakkunnigledamöterna Leif Brynolf och Kjell Karlsson.

Brynolf och Karlsson anmäler skiljaktig mening enligt följande: Vi anser på de skäl bolaget anfört (s. 25 ovan) att tillståndet inte skall tidsbegränsas.

Bilaga 1

Avfallstyper som får mellanlagras, behandlas och deponeras

10 AVFALL FRÅN TERMISKA PROCESSER

10 01 Avfall från kraftverk och andra förbränningsanläggninar

10 01 04* Flygaska och pannaska från oljeförbränning

10 01 14* Bottenaska, slagg och pannaska från samförbränning som i nnehåller farliga ämnen

10 01 16* Flygaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen

10 01 18* Avfall från rökgasrening som innehåller farliga ämnen

10 01 19 Annat avfall från rökgasrening än det som anges i 10 01 06, 10 0107 och 10 01 18

10 01 99 Annat avfall

16 AVFALL SOM INTE ANGES PÅ ANNA PLATS I FÖRTECKNINGEN

16 02 Avfall från elektrisk och elektronisk utrustning

16 02 13* Kasserad utrustning som innehåller andra farliga komponenter än de som anges i 16 02 09 till 16 02 12

16 02 15* Farliga komponenter som avlägsnats från kasserad utrustning

16 02 16 Andra komponenter än de som anges i 16 02 15 som avlägsnats från kasserad utrustning

17 BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL (ÄVEN UPPGRÄVDA MASSOR FRÅN FÖRORENADE OMRÅDEN

17 01 Betong, tegel, klinker och keramik

17 01 01 Betong

17 01 02 Tegel

17 01 03 Klinker och keramik

17 01 06* Blandningar eller separata fraktioner av betong, tegel, klinker och keramik som innehåller farliga ämnen

17 01 07 Andra blandningar av betong, tegel, klinker och keramik än de som anges i 17 01 06

17 02 Trä, glas och plast

17 02 04* Glas, plast och trä som innehåller eller som är förorenade med farliga ämnen

17 04 Metaller (även legeringar av dessa)

17 04 09* Metallavfall som är förorenat av farliga ämnen

17 04 10* Kablar som innehåller olja, stenkolstjära eller andra farliga ämnen

17 04 11 Andra kablar än de som anges i 17 04 10

17 05 Jord (även uppgrävda massor från förorenade områden), sten och muddermassor

17 05 03* Jord och sten som innehåller farlig ämnen

17 05 04 Annan jord och sten än den som anges i 17 05 03

17 05 05* Muddermassor som innehåller farliga ämnen

17 05 06 Andra muddermassor än de som anges i 17 05 05

17 05 07* Spårballast som innehåller farliga ämnen

17 05 08 Annan spårballast än den som anges i 17 05 07

17 09 Annat bygg- och rivningsavfall

17 09 03* Annat bygg- och rivningsavfall (även blandat avfall) som innehåller farliga ämnen

17 09 04 Annat blandat bygg- och rivningsavfall än det som anges i 17 09 01, 17 09 02 och 17 09 03

19 AVFALL FRÅN AVFALLSHANTERINGSANLÄGGNINGAR, EXTERNA AVLOPPSRENINGSVERK OCH FRAMSTÄLLNING AV DRICKSVATTEN ELLER VATTEN FÖR INDUSTRIÄNDAMÅL

19 01 Avfall från förbränning eller pyrolys av avfall

19 01 02 Järnhaltigt material som avlägsnats från bottenaskan

19 01 05* Filterkaka från rökgasrening

19 01 07* Fast avfall från rökgasrening

19 01 10* Förbrukat aktivt kol från rökgasrening

19 01 11* Bottenaska och slagg som innehåller farliga ämnen

19 01 12 Annan bottenaska och slagg än den som anges i 19 01 11

19 01 13* Flygaska som innehåller farliga ämnen

19 01 14 Annan flygaska än den som anges i 19 01 13

19 01 15* Pannaska som innehåller farliga ämnen

19 01 16 Annan pannaska än den som anges i 19 01 15

19 01 19 Sand från fluidiserade bäddar

19 01 99 Annat avfall

19 07 Lakvatten från avfallsupplag

19 07 02* Lakvatten från avfallsupplag som innehåller farliga ämnen

19 07 03 Annat lakvatten från avfallsupplag än det som anges i 19 07 02

19 12 Annat avfall från mekanisk bearbetning av avfall (t.ex. sortering, krossning, kompromering, sintring)

19 12 11* Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen

19 12 12 Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen än det som anges i 19 12 11

19 13 Avfall från efterbehandling av jord och grundvatten

19 13 01* Fast avfall från efterbehandling av jord som innehåller farliga ämnen

19 13 02 Annat fast avfall från efterbehandling av jord än det som anges i 19 13 01

19 13 03* Slam från efterbehandling av jord som innehåller farliga ämnen

19 13 04 Annat slam från efterbehandling av jord än det som anges i 19 13 03

Tabell 1

Ämne mg/l (medelvärde kg/år

över rullande

sexmånaders-

period)

opolära alifatiska

kolväten 5 50

arsenik 0,01 0,1

bly 0,01 0,1

kadmium 0,005 0,5

koppar 0,5 5

krom 0,05 0,5

kvicksilver 0,001 0,01

nickel 0,02 0,2

zink 0,5 5

bensen 0,001 0,01

PAH 0,0001 1) 0,001

PCB 0,00001

tetrakloreten

och trikloretylen 0,01 0,1

TOC 100 1000

klorid 1000 10 000

totalkväve 30 300

ammoniumkväve 0,5 5

nitrit- och

nitratkväve 20 200

totalfosfor 1 10

pH 6-10

1) Tillämpas på summan av halterna av följande ämnen:

benso(b)fluoranten, benso(k)fluoranten, benso(ghi)peylen och inden(1,2,3-cd)pyren.

* Med riktvärde avses ett värde, som om det överskrids, innebär en skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan hållas.

Tabell 2

Ämne riktvärde

(årsmedelvärde) mg/l mängd per år

opolära alifatiska

kolväten 5 50

arsenik 0,01 0,1 kg

bly 0,01 0,1 kg

kadmium 0,005 0,05 kg

koppar 0,5 20 kg

krom 0,05 0,5 kg

kvicksilver 0,001 0,01 kg

nickel 0,02 0,2 kg

zink 0,5 5 kg

bensen 0,001 0,01 kg

PAH 0,0001 1 0,001 kg

PCB 0,00001 ?

tetrakloreten och

trikloretylen 0,01 0,1 kg

TOC 100 1 ton

klorid 1000 10 000

totalkväve 30 0,3 ton

ammoniumkväve 0,5 5

nitrit- och

nitratkväve 20 200

totalfosfor 1 10 kg

pH 6-10 -

1) Tillämpas på summan av halterna av följande ämnen:

benso(b)fluoanten, benso(k)fluoranten, benso(ghi)perylen och inden(1,2,3-cd)pyren.