MÖD 2011:12

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-09-21 i mål nr M 6736-09, se bilaga A

KLAGANDEMiljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommunBox 8136104 20 Stockholm

MOTPARTH.G.N.

SAKENTillsynsavgift för radonmätning

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom och fastställer Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009, i ärende nr 505-07-117737.

____________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun (nedan Miljönämnden) har yrkat att Miljööverdomstolen, med upphävande av miljödomstolens dom, ska fastställa Länsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009, i ärende nr 505-07-117737.

H.G.N. har bestritt ändring.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Parterna har i Miljööverdomstolen åberopat i huvudsak samma grunder, omständigheter och bevisning som vid miljödomstolen.

Av 2 kap. 3 § miljöbalken följer att en verksamhetsutövare ska utföra skyddsåtgärder i syfte att bl.a. hindra olägenhet för människors hälsa, i den mån det är rimligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Olägenhet för människors hälsa är enligt 9 kap. 3 § miljöbalken störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsa menligt och som inte är ringa eller tillfällig. Förekomst av radon är en sådan störning enligt 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Det är enligt 2 kap. 1 § miljöbalken verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att miljöbalkens regler efterföljs samt att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa.

Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens konstaterande att det inte uttryckligen anges i den godkända mätplanen eller i Strålsäkerhetsmyndighetens (nedan SSM) metodbeskrivning att mätning ska ske med två dosor i enrumslägenheter, varav en ska placeras i rummet och en i köket. I metodbeskrivningen anges emellertid under rubriken ”Placering av radonmätare i bostaden” att för hus och lägenheter i ett plan ska minst två rum mätas, varav ett sovrum och ett rum som ofta används av boende, t.ex. vardagsrum. Genom ordalydelsen i metodbeskrivningen, vilken förtydligas i en skrivelse från SSM daterad den 21 oktober 2010, är det enligt Miljööverdomstolen visat att kravet på två mätdosor per lägenhet gäller för samtliga lägenheter oavsett storlek.

Vad gäller frågan om tidpunkten för mätningens genomförande konstaterar Miljööverdomstolen att - vid tidpunkten för det aktuella ärendet - det var ett vedertaget förfarande att utföra mätning endast under eldningssäsong. Anledningen härtill var att mätning vid andra tider på året bedömdes kunna leda till ett missvisande resultat. Härefter har kunskapsutveckling skett vilket innebär att mätmetoden numera accepterar mätning även utanför eldningssäsong, dock under förutsättning att mätning sker minst två månader under eldningssäsong.

Utifrån det ovan redovisade anser Miljööverdomstolen att den första radonmätning som H.G.N. utförde inte var invändningsfri med hänsyn till de dåvarande kraven på hur en mätning ska genomföras. Eftersom det är verksamhetsutövaren som har bevisbördan för att miljöbalkens regler efterföljs och att det inte föreligger någon olägenhet för människors hälsa, var det enligt Miljööverdomstolen befogat av Miljönämnden att förelägga H.G.N. om en kompletterande radonmätning. Vid sådant förhållande har Miljönämnden även haft rätt att ta ut avgift för sin tillsynsinsats oberoende av att praxis för vid vilken tidpunkt på året mätning ska utföras senare har ändrats (jfr MÖD 2006:56).

H.G.N. har begärt att Miljööverdomstolen avgör målet efter förhandling samt syn av fastigheten. Med hänsyn till att det numera är otvistigt hur fastigheten ser ut finns det enligt Miljööverdomstolen inte skäl att hålla syn på fastigheten. Eftersom parterna skriftligen utvecklat sin respektive talan på ett utförligt sätt samt att den fråga som Miljööverdomstolen har att bedöma är en ren rättsfråga, finns det inte heller behov av att hålla förhandling i målet.

Miljödomstolens dom ska sammanfattningsvis upphävas och länsstyrelsens beslut fastställas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Henrik Löv, miljörådet Anna-Lena Rosengardten, hovrättsrådet Eywor Helmenius samt tf. hovrättsassessorn Malin Broman Lindfors, referent

_________________________________________

BILAGA A

NACKA TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDEH.G.N.

MOTPARTMiljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommunBox 8136104 20 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Stockholms län beslut den 26 oktober 2009 i ärende nr 505-07-117737, domsbilaga 1

SAKENTillsynsavgift för radonmätning

_____________

DOMSLUT

1. Miljödomstolen upphäver underinstansernas beslut att debitera H.G.N. en timavgift om 800 kr för tillsyn enligt miljöbalken.

2. Miljödomstolen avvisar övriga yrkanden.

_____________

BAKGRUND

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Stockholms kommun (nämnden) beslutade den 3 oktober 2005 att förelägga bl.a. H.G.N. i egenskap av ägare till fastigheten XX 6 att utföra kompletterande mätningar av radon. H.G.N. överklagade beslutet till Länsstyrelsen i Stockholms län (länsstyrelsen) som upphävde föreläggandet den 26 september 2007 då nämnden under länsstyrelsens handläggning av ärendet meddelat att H.G.N. inkommit med korrekt utförda mätningar.

Nämnden beslutade den 4 oktober 2007 att debitera H.G.N. en tillsynsavgift om 800 kr för en timme nedlagd handläggningstid i ärendet under 2007. Debiteringen avsåg granskning och registrering av inkomna mätresultat samt avslutningsbrev. H.G.N överklagade beslutet om debitering till länsstyrelsen som avslog överklagandet med motiveringen att nämnden haft fog att utfärda föreläggande om kompletterande mätning och att nämnden därför varit befogad att ta ut avgift för nedlagd handläggningstid.

H.G.N. har överklagat länsstyrelsens beslut till miljödomstolen.

YRKANDEN M.M.

H.G.N. har yrkat att beslutet om tillsynsavgift om 800 kr upphävs och att avgiften om 700 kr till Kronofogdemyndigheten återbetalas till honom. Han har även begärt ”ersättning för nedlagda kostnader och kompensation för den skada som drabbat” honom, ersättning för kostnader i målet samt muntlig förhandling och ”visning om hur och var mätningen har utförts”. Han har anfört i huvudsak följande till stöd för sin talan.

Det kan uppfattas att länsstyrelsen ansett att H.G.N. inte haft tillräcklig kunskap om vad som i miljöbalken fastställs om t.ex. skydd för människors hälsa och

att länsstyrelsens beslut grundar sig på denna uppfattning. Hans kunskap i dessa frågor är dock omfattande; han har tagit tio poäng i miljövård vid Universitetet i Karlstad och har därefter noga följt utvecklingen och debatten inom miljövård. Han känner dessutom mycket väl till radonets farliga inverkan människan och miljön och har deltagit i informationsmöten samt tagit del av skrifter om radon.

H.G.N. anser av följande orsaker att en andra mätning inte hade varit nödvändig:

- Enligt Socialstyrelsens allmänna råd kan radonmätning endast krävas om det finns förhöjda radonvärden i området. Det finns inget stöd för att radonhalten i det aktuella området är förhöjd varför krav på radonmätning saknas.

- Den första mätningen gjordes under tiden den 21 december 2004 till och med den 21 augusti 2005, det vill säga under åtta månader varav drygt fyra under eldningssäsongen. Trots den långa mättiden uppmättes endast 90 Bq/m³ i den ena lägenheten och 100 Bq/m³ i den andra, det vill säga klart under riktvärdet på högst 200 Bq/m³. Gammadata Mätteknik AB (Gammadata) kommenterade provresultatet från den första mätningen enligt följande: ”Riktvärdet för människors hälsa är 200 Bq/m³ (avser årsmedelvärdet). Årsmedelvärdet beräknas inte eftersom mätningen delvis utförts utanför eldningssäsongen.” Vid den andra mätningen, som utfördes enbart under eldningssäsongen och under en kortare tid än den första mätningen, uppmättes 60 och 50 Bq/m³.

Mätningen går till på följande sätt. Mätdosan innehåller en plastfilm och då denna utsätts för strålning blir det prickar på filmen. Vid mätningen räknas antalet prickar, det vill säga om det finns 200 prickar innebär det en radonhalt på 200 Bq/m³. Om mätningen sker under lång tid blir prickarna fler och mätresultatet högre. Trots att den första mätningen varade under åtta månader kom inte antalet prickar upp till 200. Han anser därför att en andra mätning inte var befogad.

- H.G.N:s granne som äger en fastighet i Gamla Stan hade samma problem med sin radonmätning; tiden för mätningen hade överskridits men mätresultatet understeg riktvärdet. Miljöförvaltningen krävde en ny mätning men han överklagade beslutet till länsstyrelsen som gav honom rätt. Ingen ny mätning behövde utföras.

- Enligt Socialstyrelsens allmänna råd kan även värden från långtidsmätning som inte angetts som årsmedelvärde godkännas vid bedömningen av om det föreligger olägenhet för människors hälsa. Detta innebär att den första mätningen borde ha godkänts.

- Fastigheten är taxerad som byggnadsminne och ligger i ett kulturhistoriskt område i Gamla Stan. Det behöver därför inte lämnas in någon "energideklaration", där en radonmätning ska ingå, för fastigheten. Orsaken till detta är att ett åtgärdsförslag inte kan lämnas eftersom förändringar inte får göras i fastigheten. Det har alltså inte ens varit nödvändigt med en radonmätning för "energideklarationen".

Den 15 november 2004 skickade H.G.N. in en plan för mätning av radon i fastigheten. Miljöförvaltningen godkände planen den 13 december samma år. Mätning utfördes i enlighet med planen med två mätningar och två mätdosor. Den enda anmärkningen i den mätrapport som lämnades in till miljöförvaltningen var att ett årsmedelvärde inte kunnat beräknas eftersom mätningen delvis utförts utanför eldningssäsongen. I rapporten finns ingen anmärkning om att enbart en dosa används per lägenhet eller våningsplan, det anges inte heller att mätningen inte skulle ha godkänts.

Inför mätningen beställde H.G.N., mot bakgrund av vad som anges i den godkända planen, två mätdosor från Gammadata. H.G.N. har följt den godkända planen samt den instruktion som följde med mätdosorna och placerat de två dosorna i två boutrymmen på två olika plan i fastigheten.

Miljöförvaltningen har yttrat att den i sådana fall där en mätning pågått delvis utanför mätsäsongen börjat beräkna ett antaget årsmedelvärde. Kravet är att mätningen pågått minst två månader inom mätsäsong. Mot bakgrund av detta borde den första mätningen ha godkänts eftersom den utförts under 151 dagar under mätsäsongen och 85 dagar utanför mätsäsongen, det vill säga under sammanlagt 246 dagar, och ändå inte överskridit gränsvärdet på 200 Bq/m³.

Miljöförvaltningen har felaktigt antagit att bostäderna på plan två och fem är flerrumslägenheter. Av ingiven ritning framgår att det rör sig om enrumslägenheter. H.G.N. har utfört mätningarna enligt godkänd plan och valt att lägga mätningarna på plan två och fem. Det framgår varken av den godkända planen eller av Gammadatas instruktion att två dosor ska användas på varje plan. Eftersom det bara finns ett rum på varje plan har detektorn placerats i rummet och inte i köket. Det har inte funnits något krav på att placera två detektorer i samma rum. Kravet på två dosor är därför fel.

Kravet på en andra mätning har inneburit stora negativa konsekvenser för H.G.N. på grund av mycket extraarbete, stora kostnader och en betalningsanmärkning hos Kronofogdemyndigheten.

H.G.N. har till miljödomstolen gett in och åberopat skrivelser rörande informationsmöten om radon, delar av Socialstyrelsens handbok Radon i inomhusluft, en faktura från miljöförvaltningen, en skrivelse från miljöförvaltningen med godkännande av inlämnad mätplan, en mätplan, en mätrapport, ritningar över fastigheten X 6 samt en blankett och ett instruktionsblad avseende långtidsmätning av radon.

Nämnden har bestritt ändring.

Nämnden har anfört i huvudsak följande. H.G.N. är genom sin egenkontroll skyldig att säkerställa att det inte föreligger någon olägenhet för de boende i fastigheten X 6. Detta kan, gällande risken för boende att utsättas

för höga radongashalter, endast kontrolleras genom att utföra en radonmätning enligt Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) metodbeskrivning.

I Socialstyrelsens handbok Radon i inomhusluft anges att fastighetsägaren har ansvar för att risker för olägenhet för människors hälsa fortlöpande kontrolleras och åtgärdas. Detta innebär bland annat att mätningar behöver utföras för att kontrollera radonhalten. Vid bedömning av olägenhet för människors hälsa bör ett årsmedel-värde användas. Vidare rekommenderas att Strålsäkerhetsmyndighetens metod-beskrivning för mätning av radon följs. När det gäller hur många rum som bör mätas anges att det i villor på ett plan är lämpligt att mäta i minst två rum medan det i villor på flera plan bör mätas på varje våning. Rekommendationerna när det gäller flerbostadshus är att det är lämpligt att utföra mätningar i sovrum och vardagsrum i de bostäder som ska kontrolleras.

Socialstyrelsens roll är att agera som vägledande myndighet för den kommunala tillsynsmyndigheten. I handboken framgår tydligt att SSM:s metodbeskrivning för radonmätning bör följas. Nämnden anser att det inte finns några skäl att frångå socialstyrelsens rekommendationer.

Den 13 december 2004 godkände miljöförvaltningen den av H.G.N. upprättade planen. Enligt denna skulle H.G.N. utföra radonmätning enligt metodbeskrivningen i två bostäder, det vill säga med två dosor per bostad. När resultatet analyserats av Gammadata erhöll H.G.N. ett mätresultat utan årsmedelvärde på grund av att mätningen brustit i utförandet på två punkter. Dock angavs endast en av anledningarna, att mätningen delvis utförts utanför eldningssäsong.

Mätning utanför eldningssäsongen

Nämnden anser inte att de värden som uppmättes i H.G.N:s fastighet är representativa. Resultat från mätningar som utförts under den varma årstiden är svårtolkade. X 6 är försedd med självdragsventilation vilket är det vanligast förekommande systemet i flerbostadshus byggda före 1940. För att självdrags-

ventilation ska fungera krävs att det är kallare ute än inomhus, vilket oftast är fallet under eldningssäsong. Den termiska drivkraften, vilken påverkar luftomsättning och inläckage av markradon, fungerar inte optimalt när skillnaden mellan inomhus- och utomhus temperaturen är liten. Detta styrker nämndens krav att radonmätningar ska utföras enligt metodbeskrivningen, det vill säga inom eldningssäsongen.

H.G.N. hänvisar till ett fall där en granne utfört radonmätningar där tiden för mätningen överskreds. Grannen överklagade det efterkommande kraven på nya mätningar till länsstyrelsen där han fick bifall. I det aktuella fallet uttalade sig Ingela Hjelte på Gammadata som uppgav att Gammadata beräknat halterna med en exponeringstid som slutade i början på maj. I själva verket hade dosorna exponerats för radon utöver det som fanns i bostaden då de förvarats öppet i en bil. Ingela Hjelte menade att exponeringen är permanent, det vill säga att den aldrig kan bli mindre med tiden eftersom radonet orsakar en permanent skada i detektorn. Detta innebar att halten i bostäderna bara kunde vara lägre än det framräknade. Om ett årsmedelvärde fastställts utifrån de mätvärden som beräknats så hade detta blivit högre än det faktiska värdet i bostäderna.

Miljöförvaltningen har som ett led i detta börjat beräkna fram ett antaget års-medelvärde i de fall en mätning pågått utanför mätsäsongen i form av ett "worst case scenario". Kravet är att mätningen pågått minst två månader inom mätsäsong. Det antagna värdet beräknas genom att ett antagande görs att all exponering skett inom mätsäsong vilket innebär att det antagna värdet alltid blir högre än det faktiska värdet i bostaden. Om det antagna värdet inte överskrider riktvärdet godkänns mätningen. I det aktuella fallet kan inget antaget årsmedelvärde beräknas eftersom mätningen endast utförts med en dosa per bostad. Metoden att räkna fram ett antaget värde i de fall mätningen utförts delvis utanför eldningssäsong var inte heller gängse rutin hos miljöförvaltningen vid tiden för N:s föreläggande.

Vidare har nämnden anfört att de två olika ärendena särskiljer sig åt. I H.G.N:s fall har som tidigare nämnts mätningen brustit i två avseenden, det vill säga både när det gäller tiden för mätning men även att han placerat endast en dosa

per bostad. I det andra fallet utfördes mätningen med två dosor per bostad enligt metodbeskrivningen. De två olika fallen inte är jämförbara.

Antalet mätdetektorer

Det har genom en av andelsägarna till X 6, kommit till miljöförvaltningens kännedom att bostäderna på plan två till fyra består av två rum med kokvrå. I bostaden på plan fem, som H.G.N. själv äger, ska förutom de två rummen en del av vinden ha tagits i anspråk. Den första mätningen som genomfördes utfördes just på plan två och fem vilket påvisar att det inte rör sig om enrumslägenheter. Nämnden vill därför påpeka att länsstyrelsens beslut tagits på felaktiga grunder. Nämnden vill vidare understryka att storleken på bostaden inte ska föranleda att mindre än två dosor används vid en radonmätning då kravet på två mätpunkter tydligt framgår i metodbeskrivningen.

Det är inte ovanligt att uppmätta värden skiljer sig markant mellan olika rum i en bostad. Orsaken till detta är att radonvärden i ett rum påverkas både av rummets närhet till exempelvis ventilationsschakt, hisschakt samt att byggnadsmaterialet kan särskilja sig i olika väggar. Det är därför av vikt att mätningen utförs med två dosor för att få ett adekvat medelvärde av bostadens radongashalter.

Inger Östergren på SSM har i en tjänsteanteckning daterad den 4 februari 2010 uttalat sig i frågan angående utförande av mätning. SSM anser att antalet mätpunkter ska vara minst två och det finns inga planer på att minska kravet om detta i den kommande reviderade metodbeskrivningen. Hon har även uppgett i telefon att detta krav ska förtydligas i den reviderade metodbeskrivningen för att underlätta för både myndigheter och fastighetsägare. Nämnden anser det styrkt att antalet mätpunkter ska vara minst två oavsett storleken på bostaden.

Enligt Annika Engström, laboratoriechef på Gammadata, så anges endast en av anledningarna till varför mätningen inte är årsmedelvärdesgrundande. I det aktuella fallet angavs den anledning som Gammadata ansåg innebära störst brist i

mätningens utförande, d.v.s. att mätningen utfördes utanför eldningssäsong. Hade mätningen utförts under eldningssäsong med dosorna placerade som i det aktuella fallet, det vill säga med en dosa i varje bostad, hade mätningen inte heller varit årsmedelvärdesgrundande. Exempel på detta kan ses i en rapport från utförd mätning i fastigheten Föreläsningen 8.

Till nämnden har det dessutom inkommit ytterligare uppgifter från en boende i fastigheten X 6 där det framkommit att N:s bostad består av fyra plan, det vill säga en etagelägenhet på plan fyra och fem. Enligt SSM:s metodbeskrivning anges följande: ”Om bostaden har flera våningsplan som används som bostadsutrymme ska minst en mätning göras på varje våningsplan.”

Timavgift

I det aktuella ärendet har H.G.N. debiterats för en tillsynstid som innefattar två timmars handläggningstid. Nämnden anser inte att det inte funnits fog för att ta ut avgift för den handläggning som skett i ärendet.

H.G.N. ifrågasätter även om nämnden haft laglig grund att ansöka om inkassoåtgärder då fakturan varit tvistig och överklagad. I beslut om timavgift framgår att avgiften ska betalas även om beslutet överklagas. H.G.N. har dessutom informerats om detta i telefon av handläggare. Han har själv försatt sig i en situation som orsakar honom skada då han inte fullgjort betalningen. Detta utgör inte grund för upphävande av avgiften.

H.G.N. har vidare under upprepade gånger villkorat sina åtgärder och åtaganden som en slags förhandling. Hans villkor och förutsättningar gällande avgiften kan inte föranleda något undantagande enligt gällande taxa. Nämnden anser inte att de omständigheter som han anför anses utgöra grund för jämkning i det aktuella ärendet då förvaltningsrätten inte fungerar på det sättet.

Slutsats

Nämnden anser att det inte framkommit några omständigheter som bör föranleda att H.G.N. inte skulle ha förelagts att utföra nya radonmätningar. Det har heller inte framkommit några uppgifter som föranleder att han inte ska betala den timavgift han av nämnden ålagts att göra.

Nämnden har gett in och åberopat tidigare handlingar i målet samt statistik från Gammadata, ett e-postmeddelande från Ingela Hjelte på Gammadata, en tjänsteanteckning avseende ett samtal med Inger Östergren på SSM, ett

e-postmeddelande från Annika Engström på Gammadata och en mätrapport avseende fastigheten Föreläsningen 8.

DOMSKÄL

Tillämpliga bestämmelser framgår av länsstyrelsens beslut.

Utredningen i målet

Ritningen över fastigheten X 6

Av ritningen över fastigheten X 6 framgår att de lägenheter där de aktuella mätningarna genomförts är enrumslägenheter.

Mätplanen

Under rubrikerna Antal befintliga bostäder - Totalt i hela fastigheten i mätplanen anges antalet sex, och under rubriken Totala antal mätningar (i markplan + övriga plan) anges antalet två.

SSM:s metodsbeskrivning

I SSM:s publikation Metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder som från och med den 1 oktober 2005 ersätter den tidigare metodbeskrivningen i 94-05 anges bland annat följande:

5. Mätperiodens längd

Uppskattning av årsmedelvärde baseras på mätning över en mätperiod av minst två månader under samma eldningssäsong. Om möjligt bör man mäta under längre tid.

En mätperiod på tre månader rekommenderas. Mätningen ska göras med en metod som ger mätvärden med en mätosäkerhet som uppgår till högst 10 % vid 200 Bq/m³ (relativ standardosäkerhet, täckningsfaktor k=1).

6. Mätningens utförande

Mättidpunkt

Mätning av radonhalten ska ske under eldningssäsong för att resultatet ska kunna jämföras med rikt- eller gränsvärden. Skälet till detta är att det är svårt att tolka mätningar som gjorts under den varma årstiden.

Placering av radonmätare i bostaden

Radonmätarna ska placeras så att mätvärdet i möjligaste mån blir representativt för radonhalten i bostadsplanens bostadsutrymmen. Mätning ska ske i rum som används varje dag i bostaden. För hus och lägenheter i ett plan ska minst två rum mätas, varav ett sovrum och ett rum som ofta används av boende, t.ex. vardagsrum. Om bostaden har flera våningsplan som används som bostadsutrymme ska minst en mätning göras på varje plan.

7. Beräkning av medelvärdet för mätperioden

Bostadens medelvärde för mätperioden beräknas på följande sätt:

1. Bostäder där samtliga bostadsutrymmen ligger i ett plan (t.ex. de flesta lägenheter i flerbostadshus och enplans småhus): Medelvärdet beräknas som det aritmetiska medelvärdet av mätresultaten från samtliga mätpunkter. Antalet mätpunkter ska vara minst två.

2. Bostäder med bostadsutrymmen i fler än ett plan: Medelvärdet beräknas förstför varje plan för sig om det varit fler än en mätare på våningsplanet. Därefter beräknas bostadens medelvärde som medelvärdet av våningsplanens medelvärden. Det totala antalet mätpunkter ska vara större än eller lika med antalet bebodda plan. För en tvåvåningsvilla med gillestuga som används dagligen i källaren ska man alltså ha minst tre mätpunkter, en i varje plan. Observera att rummen ska väljas så att mätresultatet blir representativt för de boende.

Socialstyrelsens handbok

I Socialstyrelsens handbok Radon i inomhusluft (härefter handboken) anges bland annat följande avseende radonmätningar:

Mätningarna utförs under eldningssäsong (normalt 1 oktober till 30 april), under en period av minst två månader. Rådgivande mätningar kan göras under kor¬tare tid, men kan inte användas för beräkning av årsmedelvärde (handboken s. 24).

I flerbostadshus är det lämpligt att göra mätningar i sovrum och vardagsrum i de lägenheter som bedöms som mest utsatta för radon (handboken s. 24).

Miljödomstolens bedömning

Miljödomstolen instämmer i länsstyrelsens konstaterande i det överklagade beslutet att det varken av handboken, SSM:s metodbeskrivning eller av den godkända mätplanen uttryckligen framgår att en radonmätning ska utföras med två dosor även i enrumslägenheter. Som länsstyrelsen påpekar framgår det vidare inte av mätrapporten från Gammadata att det att mätningen utförts med enbart en mätdosa per enrumslägenhet utgjort en brist. Miljödomstolen anser således, i likhet med länsstyrelsen, att det med beaktande av kunskapskravets omfattning, inte har funnits skäl att ta ut en avgift enbart på grund av denna brist.

Miljödomstolen anser vidare att det inte med tillräcklig tydlighet framgår av vare sig handboken eller metodbeskrivningen att en radonmätning inte får pågå under en period som sträcker sig utöver eldningssäsongen så länge mätningen åtminstone omfattar minst två månader under eldningssäsongen. Miljödomstolen anser därför att det, med hänsyn till hur långt kunskapskravet sträcker sig, inte heller på grund av den valda tidpunkten för mätningen funnits skäl att ta ut en avgift.

Mot bakgrund av ovanstående ska kommunens beslut den 4 oktober 2007 att debitera H.G.N. en handläggningsavgift om 800 kr upphävas.

Frågan om ersättning för nedlagda kostnader och kompensation för skada samt återbetalning av erlagd avgift till Kronofogdemyndigheten prövas i annan ordning varför yrkandena därom ska avvisas.

H.G.N. har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Enligt 20 kap. 3 § miljöbalken tillämpas förvaltningsprocesslagen (1971:291) i de mål som överklagats till miljödomstol, om inte annat följer av balken eller annan lag. Reglering av rättegångskostnader i mål som överklagats till miljödomstol saknas i miljöbalken. I förvaltningsprocesslagen regleras i 15 § endast ersättning för rese- och uppehållskostnad till enskild part som inställt sig till muntlig förhandling.

De kostnader som H.G.N. yrkat ersättning för avser inte sådana kostnader. Någon annan reglering av ersättning för rättegångskostnader finns inte i förvaltningsprocesslagen varför yrkandet ska avvisas.

Med hänsyn till att miljödomstolen bifallit H.G.N:s talan i den del som kan prövas i detta mål finns det inte skäl att hålla vare sig muntlig förhandling eller syn.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 2 (DV 427)

Överklagande, ställt till Svea hovrätt, Miljööverdomstolen, ska ha inkommit till Nacka tingsrätt, miljödomstolen, senast den 12 oktober 2010. Prövningstillstånd krävs.

Anders EnrothJan-Olof Arvidsson

_____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Anders Enroth, ordförande, och miljörådet Jan-Olof Arvidsson. Enhälligt. Föredragande har varit beredningsjuristen Katrin Strömberg