MÖD 2011:3

Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut brygga ----- En brygga hade uppförts inom strandskyddsområde efter fastighetsbildningsbeslut år 1994 om officialservitut för bl.a. brygga. När fastighetsägarna lång tid därefter ansökte om strandskyddsdispens i efterhand avslog länsstyrelsen dispensansökan och meddelade föreläggande om borttagande av bryggan. Miljööverdomstolen beaktade att det hade gått mer än 15 år sedan officialservitutet beslutades. Vidare konstaterade Miljööverdomstolen att länsstyrelsen inte hade markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna genom att överklaga detta beslut eller ett liknande fastighetsbildnings¬beslut år 2009 för grannfastigheten. Under den långa tidsperioden hade fastighetsägarna kunnat förmoda att bryggan hade tillkommit i laga ordning. Deras intresse att få behålla bryggan ansågs väga tyngre än de allmänna strandskyddsintressena. Särskilda skäl för att bevilja strandskyddsdispens ansågs därför föreligga och föreläggandet om rivning upphävdes.

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEVänersborgs tingsrätts, miljödomstolen, dom 2010-02-19 i mål nr M 2674-09, se bilaga

KLAGANDE1. K.A.

2. S.A.

Ombud för 1 och 2: Advokaten L.H.

MOTPARTLänsstyrelsen i Västra Götalands län462 82 Vänersborg

SAKENStrandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut befintlig brygga på fastigheten Nössemarks-Dalen X inom strandskyddsområdet för Stora Le i Dals-Eds kommun

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med upphävande av miljödomstolens dom och Länsstyrelsens i Västra Götalands län beslut den 25 augusti 2009, dnr 521-117144-2008, 515-98686-2008, bifaller Miljööverdomstolen överklagandet på så sätt att strandskyddsdispens för en befintlig brygga på fastigheten Nössemarks-Dalen X i Dals-Eds kommun meddelas och föreläggandet om rättelse undanröjs.

Området som upptas av bryggan får tas i anspråk som tomt.

___________________

YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K.A. och S.A. har yrkat att Miljööverdomstolen ska meddela strandskyddsdispens för den befintliga bryggan på fastigheten Nössemarks-Dalen X i Dals-Eds kommun och undanröja föreläggandet om rättelse.

Länsstyrelsen har bestritt ändring.

UTVECKLANDE AV TALAN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

K.A. och S.A. har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Bryggan är en påbyggnad av en gammal stenkista och -pir. Piren härstammar från ett båthus som fanns på platsen i vart fall under 1960-talet. Föreläggandet kan inte lagligen omfatta stenkistan och piren.

Vattennivån i sjön kan variera med 1,5 meter. Att stenpiren inte finns med på vissa flygfotografier måste bero på detta.

Frågan om rätt att anlägga båt- och bryggplats samt rätt att använda gångväg till bryggan prövades i fastighetsregleringsbeslut 1994 (Fastighetsbildningsmyndighetens i Vänersborgs lantmäteridistrikt beslut den 21 januari 1994, dnr 93480). Därmed är frågan om strandskyddsdispens prövad. Som beslutsskäl anfördes bl.a. följande. ”Fastighetsbildningen försvårar inte områdets ändamålsenliga användning och ger inte upphov till olämplig bebyggelse. Den motverkar inte en lämplig planläggning av området.” Någon remiss till länsstyrelsen skickades inte, men beslutet delgavs Byggnadsnämnden i Dals-Eds kommun, som vid tidpunkten var prövningsmyndighet i fråga om strandskyddsdispens för bryggor. Nämnden har inte haft något att erinra mot beslutet. Dessutom prövade nämnden frågan om strandskyddsdispens för bostadshuset i samband med att bygglov beviljades 1990.

Vidare har, helt nyligen, vid en avstyckning från Nössemarks-Dalen X ett motsvarande servitut avseende båtplats och gångväg beslutats till förmån för den nyavstyckade fastigheten Nössemarks-Dalen Y (Lantmäterimyndighetens i Västra Götalands län beslut den 25 september 2009, ärendenr FOND O093293). Beslutet föregicks av att byggnadsnämnden beviljade strandskyddsdispens. Viken, som inte är oexploaterad utan hyser ett antal närliggande bryggor, kommer alltså att få ytterligare en brygga. Länsstyrelsen har inte haft någonting att invända mot dessa bryggor.

K.A. och S.A. har åberopat intyg från tidigare boende i området till bevisning av att ett båthus tidigare har existerat på fastigheten Nössemarks-Dalen X.

Länsstyrelsen har till stöd för sin talan anfört bl.a. följande.

Enligt uppgift från markägaren fanns varken båthus eller stenpir på platsen 1974. På en bifogad flygbild från 1989 syns vare sig båthus, stenpir eller stenkista.

En genomförd fastighetsbildningsåtgärd innebär inte att frågan om strandskyddsdispens är prövad. För att undvika en situation där ett servitut strider mot strand-skyddet och inte kan utnyttjas brukar lantmäterimyndigheten samråda med den myndighet som har att pröva frågan om strandskydd. I det aktuella fallet har underrättelse om förrättningen skickats till kommunen, som inte har haft någonting att erinra. Kommunens befogenhet att pröva strandskyddsdispens vid den aktuella tidpunkten omfattade emellertid inte bryggor för enskilt behov. Kommunens inställning kan därför inte åberopas som skäl för att dispens inte behövs.

Plan- och byggkontoret i Dals-Eds kommun har i yttrande anfört bl.a. följande. Byggnadsnämnden har den 9 augusti 1990 gett strandskyddsdispens för nybyggnad av fritidshus/ersättningsbyggnad på fastigheten Nössemarks-Dalen Z. Någon ansökan om strandskyddsdispens för brygga har inte inkommit eller prövats av kommunen. I fråga om beslutsbefogenhet avseende strandskyddsdispens är det länsstyrelsen som fram till den 1 juli 2009 har haft sådan avseende vattenverksamhet och bryggor.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Den aktuella bryggan ligger inom strandskyddsområde och omfattas av dispensplikt enligt 7 kap.miljöbalken. Huvudregeln är således att den anläggning som bryggan utgör inte är tillåten. Dispens får medges endast om särskilda skäl föreligger. Sådan dispens prövas enligt reglerna i miljöbalken.

I förevarande fall har vid lantmäteriförrättning år 1994 ett officialservitut för bl.a. båt- och bryggplats beslutats. Vid sådan förrättning ska enligt 3 kap. 2 § andra stycket fastighetsbildningslagen (FBL) naturvårdsföreskrifter beaktas. Att en lantmäteriförrättning har skett innebär emellertid inte att prövningen enligt miljöbalken sätts ur spel.

Liksom vid tiden för 1994 års fastighetsbildningsbeslut har länsstyrelsen idag enligt 15 kap. 8 § FBL möjlighet att överklaga beslut för att ta tillvara det allmänna intresse som ligger bakom strandskyddet. Den som fick överklaga fastighetsbildningsbeslut av det slag som här meddelades år 1994 skulle enligt 4 kap. 29 § FBL, i då gällande lydelse, i förväg genom skriftligt meddelande tillkännages tid och plats för beslutets meddelande. Kravet på sådan underrättelse ersattes den 1 juli 2004 med kravet i den nya 4 kap. 33 a § FBL att kända sakägare och andra som har rätt att överklaga ett beslut, dvs. även länsstyrelsen, ska underrättas skriftligen om beslut som har meddelats i samband med en förrättning.

Av utredningen i målet framgår att länsstyrelsen inte överklagade 1994 års fastighetsbildningsbeslut. Dessutom framgår att en av grannfastigheterna genom fastighetsbildningsbeslut den 25 september 2009 har erhållit ett officialservitut avseende bl.a. båt- och bryggplats. Inte heller detta beslut har överklagats av länsstyrelsen.

I förevarande fall har mer än 15 år gått sedan officialservitutet för bryggan beslutades och bryggan byggdes. Under den tidsperioden har K.A. och S.A. kunnat förmoda att bryggan har tillkommit i laglig ordning. Vidare framgår av utredningen i målet att platsen för bryggan i vart fall sedan mitten av 1960-talet har använts som någon typ av båthamn. Med hänsyn till detta och då länsstyrelsen inte har ifrågasatt aktuella fastighetsbildningsbeslut och på så sätt markerat sin inställning till bryggans förenlighet med strandskyddsbestämmelserna, finner Miljööverdomstolen att K.A:s och S.A:s intresse att få behålla bryggan med vederbörlig dispens väger tyngre än de allmänna strandskyddsintressen som gör sig gällande i detta fall. Särskilda skäl för att bevilja klagandena strandskyddsdispens för den befintliga bryggan får därför anses föreligga. Dock får bara området som upptas av bryggan tas i anspråk som tomt. Detta leder till att länsstyrelsens föreläggande om borttagande av bryggan ska upphävas.

Domen får enligt 23 kap. 8 § miljöbalken inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv, referent, Camilla Olsson och Peder Munck samt fastighetsrådet Jan Gustafsson. Enhälligt.

Föredragande har varit Sofia Hedelius Bruu.

_____________________________________

BILAGA

VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE1. K.A.

2. S.A.

MOTPARTLänsstyrelsen i Västra Götalands län

462 82 Vänersborg

ÖVERKLAGAT BESLUTLänsstyrelsens i Västra Götalands län beslut 2009-08-25 i ärende nr 515-98686-2008 och 521-117144-2008, se bilaga 1

SAKEN

Strandskyddsdispens samt föreläggande att riva ut befintlig brygga på fastigheten Nössemarks-Dalen X inom strandskyddsområdet för Stora Le i Dals-Eds kommun

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet.

_____________

YRKANDEN M.M.

K. och S. A. har yrkat att länsstyrelsens beslut ändras så att ansökt strandskyddsdispens beviljas och har som grund för detta i huvudsak anfört följande. Strandskyddsdispens enligt 16 § naturvårdslagen för uppförande av ett bostadshus beviljades den 9 augusti 1990 av Byggnadsnämnden i Dals-Eds kommun. Till fastigheten Nössemarks-Dalen Z hör ett servitut att anlägga och bibehålla båt- och bryggplats samt rätt att använda gångväg till densamma på fastigheten Nössemarks-Dalen X. Den strandskyddsdispens som meddelats för Nössemarks-Dalen Z omfattar även bryggan. Då dispensen lämnades bedömde nämnden att det rörliga friluftslivet inte påverkades. Av den ekonomiska kartan från 1964 framgår även att det fanns ett båthus på den plats som bryggan är uppförd på. Att stranden skulle ge intryck av att vara privatiserad förstår de inte då tomten inte går ned till strandlinjen och då det finns en samfälld väg ned till stranden. Vidare torde eventuell överträdelse mot strandskyddsbestämmelserna vara preskriberad.

Länsstyrelsen har bestritt bifall till överklagandet.

DOMSKÄL

Det som K.A. och S.A. har anfört i miljödomstolen leder inte domstolen till att göra någon annan bedömning än den som länsstyrelsen gjort. Överklagandet ska därför avslås.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (dv 427)

Överklagande senast den 12 mars 2010.

Patrick Baerselman

__________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Patrick Baerselman, ordförande, och miljörådet Joen Morales. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Högmark.