NJA 1981 s. 1014
Två aktiebolag vilkas verksamhet varit av stor betydelse för sysselsättningen på orten har vid flera uppbördsterminer underlåtit att inbetala innehållna källskattebelopp. Åtal mot ställföreträdare för bolagen för brott mot uppbördslagen har ogillats, enär denne har haft fog för att utgå från att berörda myndigheter och särskilt kronofogdemyndigheten godtog att han underlät att betala källskattemedlen i behörig ordning för att han på det sättet skulle kunna driva företagen vidare i avvaktan på en rekonstruktion. 81 § uppbördslagen (1953:272).
(Jfr 1977 s 711 med där gjorda hänvisningar och 1979 s 229)
Jämtbygdens TR
Allmän åklagare yrkade vid Jämtbygdens TR ansvar å B.O. för brott mot uppbördslagen enligt följande: B.O., som är företrädare för (Företagsnamn, uteslutet här) och (Företagsnamn, uteslutet här)i Gäddede, har uppsåtligen underlåtit att inom föreskriven tid till uppbördsmyndigheten inbetala innehållna skatteavdrag från i bolagen anställda såvitt avser
1:a uppbördsterminen 1976 med10 204 kr,
2:a uppbördsterminen 1976 med9 872 kr,
3:e uppbördsterminen 1976 med31 759 kr,
4:e uppbördsterminen 1976 med7 848 kr,
5:e uppbördsterminen 1976 med32 805 kr,
6:e uppbördsterminen 1976 med32 223 kr,
1:a uppbördsterminen 1977 med28 351 kr,
2:a uppbördsterminen 1977 med30 935 kr,
3:e uppbördsterminen 1977 med30 583 kr,
4:e uppbördsterminen 1977 med30 287 kr.
Åklagaren yrkade dessutom ansvar å B.O. för vårdslös uppbördsredovisning enligt följande: B.O. har vidare av grov oaktsamhet underlåtit att till uppbördsmyndigheten avge föreskriven handling avseende redovisning av skatt, som innehållits för annan, eller avgivit sådan handling med oriktigt innehåll, nämligen
1:a uppbördsterminen 1976 avseende10 434 kr,
2:a uppbördsterminen 1976 avseende9 872 kr,
3:e uppbördsterminen 1976 avseende577 kr,
4:e uppbördsterminen 1976 avseende31 671 kr,
5:e uppbördsterminen 1976 avseende5 463 kr,
6:e uppbördsterminen 1976 avseende1 746 kr.
Härigenom har fara förelegat för att innehållen skatt med orätt belopp påförts den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknats annan.
Vidare yrkade åklagaren - med förmälan att B.O. sedan åtal väckts hade inbetalat åtskilliga skattemedel till staten - förpliktande för denne att personligen utge vad som återstod eller 51 835 kr, avseende belopp som skolat inbetalas 1:a, 2:a och 3:e uppbördsterminerna 1976, jämte restavgift 5 440 kr, tillhopa således 57 275 kr.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Melin) anförde i dom d 18 jan 1978: B.O. har skriftligen erkänt vad som lagts honom till last. Av den anledningen har rätten ansett sig kunna underlåta att kräva B.O:s personliga inställelse vid huvudförhandlingen.
B.O:s erkännande bestyrkes av utredningen i övrigt. Det anmärkes att B.O., såvitt framgår av TR:ns noteringar, två gånger tidigare dömts för brott mot uppbördslagen.
Domslut
Domslut. TR:n dömde B.O. enligt 81 § 1 st uppbördslagen (1953:272) och 9 § 1 st skattebrottslagen (1971:69) för underlåtenhet att inbetala innehållen källskatt och vårdslös uppbördsredovisning till 100 dagsböter å 35 kr.
TR:n förklarade vidare B.O. skyldig, jämlikt 77 a § uppbördslagen, att jämte (Företagsnamn, uteslutet här) utge innehållen skatt jämte restavgift med tillhopa 57 275 kr.
HovR:n för Nedre Norrland
B.O. fullföljde talan i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade ogillande av åtalet
och befrielse från ålagd betalningsskyldighet.
Åklagaren bestred ändring.
Staten medgav befrielse från ålagd betalningsskyldighet.
HovR:n (hovrättspresidenten Skarvall, hovrättsrådet Hammar samt nämndemännen Axelsson och Öberg) anförde i dom d 20 febr 1979: B.O. har vad gäller åtalet för brott mot uppbördslagen bestritt ansvar och därvid gjort gällande följande: Han har ej av uppsåt eller grov oaktsamhet i uppbördslagens mening underlåtit att inbetala de med åtalet avsedda skattebeloppen med hänsyn till att såväl kronofogdemyndigheten som övriga berörda myndigheter - trots full vetskap om den ekonomiska situationen för hans verksamhet - hela tiden var positiva till fortsatt drift i avvaktan på en rekonstruktion av verksamheten. B.O. har härigenom bibringats den uppfattningen att han kunde fortsätta driften med eftersläpning av inbetalning av skatter.
Beträffande åtalet för vårdslös uppbördsredovisning har B.O. i första hand bestritt att han handlat grovt oaktsamt. I andra hand har han yrkat att åtalet i denna del skall ogillas, enär han senare ingivit kontrolluppgifter för de anställda med rätt angivna skatteavdrag, varför han i vart fall på grund av frivillig rättelse av tidigare felaktiga uppgifter bör vara fri från ansvar.
B.O. har i HovR:n anfört i huvudsak följande till närmare utveckling av sin talan: Han bildade i febr 1972 (Företagsnamn, uteslutet här) ((Företagsnamn, uteslutet här)). Bolaget var lokaliserat till Gäddede och skulle syssla med produktion av elektromekaniska komponenter för bankfack. Första året hade man ett par anställda, och antalet anställda utökades efter hand. I början av 1973 utvidgades rörelsen med snickeriverksamhet. I maj 1973 köpte bolaget ett sågverk i Gäddede med två anställda. I samband härmed blev konjunkturerna för sågverksrörelse mycket goda, och sågverkets verksamhet utvidgades och hade så småningom sju anställda sommaren 1973. Köpen av andra verksamhetsområden och expansionen av bolaget skedde på initiativ bl a av Folkbanken i Gäddede. Överhuvudtaget rådde stor entusiasm över att Gäddede fick en mängd arbetstillfällen och en person, som stod i spetsen för expansionen. Han har hela tiden varit ensam styrelseledamot och aktieägare i bolaget. Bolaget har 5 000 kr i aktiekapital. Emellertid stod det i slutet av 1973 klart att Folkbanken icke följde upp expansionen med erforderliga krediter, varför likviditetsproblem började göra sig gällande i bolaget. Efter kommunal borgen erhöll emellertid bolaget en kredit på 250 000 kr i Folkbanken. Under 1974 uppstod problem med inbetalning av innehållna källskatter. Skatterna samlades på hög. Bolagets ställning var mycket dålig i dec 1975. Vid denna tidpunkt ägde ett sammanträde rum på företagareföreningen i Östersund, varvid B.O. jämte kronofogden, bolagets revisor, två representanter för Strömsunds kommun, två representanter för företagareföreningen samt en representant för länsarbetsnämnden deltog. Härvid genomgicks företagets dåliga ekonomiska situation och redovisades skatteskulder m m. Med hänsyn till bolagets utomordentligt stora betydelse för arbetstillfällena i Gäddedebygden var emellertid alla berörda instanser eniga om att han skulle fortsätta att driva verksamhet i Gäddede. Kronofogdemyndigheten var således helt införstådd med att problemen med inbetalning av källskatter skulle fortsätta. Vid sammanträdet kom man överens om att söka rekonstruera verksamheten avseende produktion av elektromekaniska produkter. Denna del av verksamheten sysselsatte cirka 18 personer. Strax efter sammanträdet, i början av 1976, sålde han en privat fastighet i Gäddede och lösgjorde därvid 100 000 kr, som användes som aktiekapital i ett nybildat bolag, (Företagsnamn, uteslutet här)(Företagsnamn, uteslutet här). Elektronikrörelsen fördes över på (Företagsnamn, uteslutet här), eftersom det bedömdes att (Företagsnamn, uteslutet här) hade förutsättningar att bli lönsamt i framtiden. (Företagsnamn, uteslutet här) fortsatte i mindre skala verksamheten med resterande rörelsegrenar. Meningen var att en del av verksamheten skulle säljas till en annan person, men svårigheter uppstod med denna affär som så småningom gick åter. (Företagsnamn, uteslutet här) sökte ett ackord på sina skatter och fick också ett ackord, som så småningom gick om intet på grund av att medel ej fanns därtill. Under den tid bolaget fortsatte verksamheten 1976 med anställda var emellertid alla berörda instanser medvetna om att svårigheter skulle uppstå med skatteinbetalningar, men B.O. uppmanades ändock att fortsätta. Så småningom gick (Företagsnamn, uteslutet här) i konkurs i mars 1977. Det år 1976 startade (Företagsnamn, uteslutet här) hade ett par stora kunder, bl a Zodiak Svenska AB. Då Zodiak haft stora likviditetsproblem har detta bolag kommit efter med betalning av fakturor, vilket i sin tur medfört att likviditetsproblemen blivit mycket svåra för (Företagsnamn, uteslutet här). Härtill kommer att (Företagsnamn, uteslutet här) icke fått erforderliga krediter i bank. Vid ett tillfälle under 1977 ingav kronofogden en konkursansökan på (Företagsnamn, uteslutet här). Skatteskulderna hade då blivit 250 000 kr. Hela beloppet betalades emellertid genom att (Företagsnamn, uteslutet här) överlät sin fordran på Zodiak till kronofogdemyndigheten. Under hela (Företagsnamn, uteslutet här)s verksamhet från början av år 1976 och till dags dato har alla berörda instanser varit medvetna om (Företagsnamn, uteslutet här)s svårigheter att klara inbetalning av källskatter.
B.O. har deltagit vid flera sammanträden i Östersund, Gäddede och Strömsund med representanter för arbetsmarknadsmyndigheterna, kommunen, kronofogdemyndigheten, företagareföreningen etc, varvid bolagets finansiering och ekonomiska situation diskuterats. Alla har emellertid uppmanat honom att fortsätta driften med hänsyn till arbetsmarknadssynpunkter. Det vore en katastrof för Gäddede om (Företagsnamn, uteslutet här) helt upphörde med sin verksamhet, eftersom detta skulle betyda att 18 arbetstagare blev friställda. Vid ett sammanträde i Strömsund förklarade B.O. för kommunen att om ingenting radikalt skedde på finansierings- och likviditetssidan före utgången av maj 1978, skulle han komma att lägga ner driften. Man har numera fått en lösning på problemen med företagets fortsatta drift, då kommunen under hösten 1978 gått in som delägare. I och med detta har genom medverkan från Folkbanken och utvecklingsfonden ett kapital på mer än 600 000 kr ställts till bolagets förfogande. Förhoppningsvis torde därmed företagets likviditetsproblem vara lösta. Orsaken till betalningssvårigheterna hade nämligen hela tiden i första hand varit brist på rörelsekapital. -
Vad slutligen beträffar redovisningen av den skatt som innehållits för hans anställda, var det under hela den med åtalet avsedda tiden B.O. som i stort sett ensam svarade för bokföring och redovisning till skattemyndigheterna. Då han i första hand ansåg sig böra se till, att verksamheten överhuvudtaget fungerade, kunde redovisningen på grund av tidsbrist, brist på personal och ett inadekvat bokföringssystem bli bristfällig. Samtliga felaktiga uppgifter rättades dock till i samband med att han vid årets slut sände korrekta kontrolluppgifter till de anställda och skattemyndigheterna.
Åklagaren har genmält att B.O. - som tidigare dömts för brott mot uppbördslagen - på grund av vad som förevarit mycket väl måste ha känt till sina skyldigheter vad gäller att innehålla och redovisa källskatt, varför han med avsikt måste ha underlåtit sina skyldigheter i detta avseende. I vart fall har han visat grov oaktsamhet.
Kronofogde A.F., kronofogdemyndigheten i Östersund, har hörts som vittne i HovR:n och därvid i huvudsak uppgivit: Han tillträdde sin tjänst hos kronofogdemyndigheten i Östersund i okt 1976 och har sedan dess på kronofogdemyndigheten handlagt de ärenden som berört B.O:s bolag. Genom kontakter med sin företrädare och på grundval av de tjänsteanteckningar som gjorts i ärendena innan han kom till Östersund, har han även en ganska god bild av hur B.O:s ärende handlagts på myndigheten före okt 1976. Kronofogdemyndigheten hade i ett tidigt skede att ta ställning tillfrågan om (Företagsnamn, uteslutet här) borde försättas i konkurs med hänsyn till att bolaget hade stora restförda skatte- och avgiftsskulder. (Företagsnamn, uteslutet här) torde ha varit på obestånd redan under våren 1976. Emellertid har myndigheten avvaktat i det längsta för att ge företaget rådrum att tillsammans med bl a företagareföreningen verkställa en refinansiering av företaget trots att man var medveten om att såväl (Företagsnamn, uteslutet här) som senare (Företagsnamn, uteslutet här) sannolikt ej heller vid kommande uppbördsterminer skulle komma att erlägga betalning i rätt tid. Förfallna skattebelopp belopp har dock regelmässigt influtit i efterhand genom frivillig betalning eller utmätning. Samtliga nu aktuella belopp som påförts (Företagsnamn, uteslutet här) har således numera erlagts. Av de belopp som påförts (Företagsnamn, uteslutet här) vid uppbördsterminerna 1, 2 och 3 år 1976 torde dock en del restera, enär (Företagsnamn, uteslutet här) sedermera försatts i konkurs. Orsaken till att man från kronofogdemyndighetens sida hela tiden varit positiv till fortsatt drift av B.O:s verksamhet har varit att man bedömde att en avveckling av verksamheten skulle medföra stor risk för att ett flertal personer i Gäddede skulle ställas utan arbete. Det kan nämnas att på initiativ av kronofogdemyndigheten en representant för myndigheten d 2 juli 1976 sammanträffat med B.O. och bl a företrädare för Jämtlands Folkbank och företagareföreningen. Om liknande sammanträden ägt rum även tidigare känner F ej till. Vid sammanträdet i juli 1976 överenskoms att advokaten Christer Pripp skulle undersöka möjligheterna att få till stånd ett offentligt ackord, i vilket även staten enligt kronofogdemyndighetens mening skulle delta genom att avstå från sin förmånsrätt för skatter och avgifter. Eftersom inte något resultat hade uppnåtts ännu på hösten samma år, måste kronofogdemyndigheten d 1 nov 1976 inge ansökning om (Företagsnamn, uteslutet här)s försättande i konkurs. Härefter inleddes ett ackordsförfarande inför Jämtbygdens TR, som ledde till att konkursdomaren d 28 aug 1977 fastställde ett ackord om 25 %, i vilket även vissa statens fordringar ingick. Frågan om ackordslikviden skulle kunna erläggas var dock beroende av att Strömsunds kommun betalade ett större belopp till bolaget som ersättning för B.O:s aktier i (Företagsnamn, uteslutet här). Eventuellt skulle betalning ske mot att aktierna pantsattes som säkerhet. Sedan det visat sig att den nämnda betalningen inte skulle erhållas, försattes (Företagsnamn, uteslutet här) på egen ansökan i konkurs d 22 april 1977. (Företagsnamn, uteslutet här), som var under bildande, hade under tiden börjat sin verksamhet, sannolikt redan från mars 1976, utan att några klara överenskommelser om egendomsfördelning m m träffats mellan de båda bolagen. (Företagsnamn, uteslutet här) vann full rättskapacitet genom registrering först i dec 1976. I (Företagsnamn, uteslutet här)s konkurs har ansetts, att detta bolag äger vissa inventarier och ett varulager under det att (Företagsnamn, uteslutet här) ansetts äga fordringarna i den på samma plats bedrivna rörelsen. Även (Företagsnamn, uteslutet här) har restförts för betydande belopp under tiden som undersökningar gjorts i syfte att åstadkomma en rekonstruktion och refinansiering, detta med tanke på att även kronofogdemyndigheten ansett att sysselsättningshänsynen måste medföra att en konkurs för (Företagsnamn, uteslutet här) borde undvikas. Frågorna om anskaffning av rörelsekapital m m har diskuterats bl a vid ett flertal tillfällen i den särskilda gruppen för uppföljning av stödföretag (GRUS), där länsstyrelsen, företagareförening, länsarbetsnämnd och kronofogdemyndighet samarbetar. I ett skede under våren och sommaren 1977 förelåg en lösning, som innebar att bolaget skulle säljas till en företagare från Kalmar län. Emellertid ställde denne sedermera vissa villkor och ville inte fullfölja överenskommelsen. B.O. har fortsatt rörelsen, och numera föreligger beslut om bl a vissa bidrag från länsarbetsnämnden. Därjämte har kommunen numera gått in som delägare i företaget, och genom medverkan från bl a utvecklingsfonden och Folkbanken har ett större kapital ställts till bolagets förfogande. Det bör även nämnas att staten beviljat B.O. personligen ett underhandsackord beträffande skatter och avgifter. En väsentlig orsak härtill är att B.O. skulle beredas möjlighet att fortsätta driften i Gäddede. B.O. har betalat ackordslikviden. Ackordet omfattar bl a ett belopp om 131 883 kr, som B.O. förpliktats erlägga enligt Jämtbygdens TR:s dom d 10 nov 1976.
Domskäl
HovR:ns domskäl. B.O. har i egenskap av ställföreträdare för (Företagsnamn, uteslutet här) underlåtit att inom föreskriven tid inbetala innehållna skattemedel i samband med uppbördsterminerna 1-3 för år 1976, och i egenskap av ställföreträdare för (Företagsnamn, uteslutet här) förfarit på enahanda sätt i samband med uppbördsterminerna 4-6 för år 1976 och 1-4 för år 1977. B.O. har vidare genom domar d 3 sept 1975 och d 10 nov 1976 dömts för bl a underlåtenhet att inbetala i (Företagsnamn, uteslutet här) innehållna skattemedel avseende uppbördsterminerna 6 för år 1973, 4 för år 1974 samt 1 och 3-6 för år 1975. I HovR:n är upplyst att B.O. står under åtal för nya brott mot uppbördslagen avseende uppbördsterminerna 5 och 6 för år 1977 samt 1, 2 och 4 för år 1978.
Av utredningen framgår att det för B.O., som varit väl medveten om sin skyldighet att inbetala skattemedlen redan före varje uppbördstermin, som avses med åtalet, måste ha stått klart att han ej skulle kunna betala under redovisningsperioden innehållna skattemedel. Trots detta fortsatte B.O. driften i stället för att få till stånd en samlad avveckling av bolagens skulder. Han har härigenom uppsåtligen underlåtit att fullgöra bolagens skyldigheter att inbetala skattemedlen. De överläggningar som förekommit mellan honom, kronofogden och andra berörda myndigheter, vilka överläggningar lett till att B.O. kunnat fortsätta sin verksamhet i Gäddede, är - med beaktande bl a av att B.O. under lång tid underlåtit att inbetala innehållna skattemedel och härigenom förskaffat bolagen krediter - icke av beskaffenhet att befria honom från ansvar.
B.O:s yrkande om befrielse från ålagd betalningsskyldighet avseende ej inbetalda skatter har medgivits av staten.
Vad härefter angår åtalet för vårdslös uppbördsredovisning har B.O., som bestritt att han handlat grovt oaktsamt, uppgivit att den oriktiga och bristande redovisningen till stor del var att hänföra till brister i bokföringen.
Av utredningen i målet framgår att vid redovisningen uppgift på innehållen källskatt för vissa arbetstagare utelämnats eller redovisats med för lågt belopp samt att i ett fall, avseende fjärde uppbördsterminen 1976, någon redovisning trots påstötningar ej alls lämnats, utan endast inbetalning skett av innehållen skatt med ett belopp understigande vad som rätteligen bort redovisas. Av utredningen framgår vidare att felaktigheterna uppdagades i samband med att man hos lokala skattemyndigheten kontrollerade redovisningen och inbetalda belopp mot lämnade kontrolluppgifter för de anställda.
Med hänsyn till att B.O. under längre tid på grund av främst bristfällig bokföring ej kunnat avge korrekta handlingar avseende redovisning av skatt som innehållits för annan, får han anses ha förfarit oaktsamt i sådan mån att hans oaktsamhet bör bedömas som grov. Mot bakgrund av de felaktigheter som förekommit vid redovisningen ifrågavarande uppbördsterminer har, oaktat att skattemyndigheten i förevarande fall med ledning av ingivna kontrolluppgifter senare kunnat rätta de fel som förelegat, fara förelegat för att innehållen skatt med orätt belopp skulle komma att påföras arbetstagare eller tillgodoräknas annan arbetstagare än den för vilken skatten innehållits. I målet har ej ens gjorts gällande att B.O. i samband med ingivande av kontrolluppgifterna eller på annat sätt gjort någon antydan för skattemyndigheten att kontrolluppgifterna beträffande innehållen skatt avvek från vad som tidigare redovisats. Det förhållandet att B.O. i kontrolluppgifterna angivit rätta belopp på innehållen skatt kan därför ej anses innebära att han frivilligt rättat de felaktigheter som förekom vid redovisningen av innehållen skatt under uppbördsterminerna år 1976. Jämväl åtalet för vårdslös uppbördsredovisning skall därför som TR:n funnit bifallas.
De brott om vilka B.O. sålunda övertygats förskyller det av TR:n utmätta straffet.
HovR:ns domslut. HovR:n ändrar endast på det sätt överklagade domen, att HovR:n befriar B.O. från skyldighet att utge innehållen skatt jämte restavgift till statsverket.
Referenten, assessorn Wennerström, var av skiljaktig mening och anförde: Av utredningen framgår att det för B.O., redan före varje uppbördstermin, som avses med åtalet, måste ha stått klart att han ej skulle kunna betala under redovisningsperioden innehållna skattemedel. Trots detta fortsatte B.O. driften i stället för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder. Anledningen härtill var de besked B.O. fick efter att ha sökt samråd med olika myndigheter. Inte från något håll tillråddes han därvid att omedelbart låta avveckla företagen. Samtliga berörda parter synes fastmera under tid som åtalet avser ha varit inställda på att B.O. borde fortsätta driften vid bolagen av främst sysselsättningshänsyn, varvid under tiden försök skulle göras att åstadkomma en rekonstruktion och refinansiering av bolagen.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit vid B.O:s kontakter med olika myndigheter och organ - särskild betydelse får därvid tillmätas det förhållandet att även kronofogdemyndigheten varit införstådd med att bolagen trots restförda skatter och betalningssvårigheter skulle hållas igång i avvaktan på en lämplig rekonstruktion av B.O:s verksamhet - kan B.O. ej anses ha i uppbördslagens mening av uppsåt eller grov oaktsamhet underlåtit att göra ifrågavarande skatteinbetalningar. Jag ogillar därför åtalet för brott mot uppbördslagen.
Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.
HD
B.O. sökte revision och yrkade att åtalet för brott mot uppbördslagen måtte ogillas och bötesstraffet därmed nedsättas.
Riksåklagaren bestred ändring.
HD inhämtade yttrande i målet från riksskatteverket, som anförde bl a:
Kronofogdemyndigheterna (KFM) har i arbetet med indrivning mot s k sysselsättningskänsliga eller eljest regionalpolitiskt betydelsefulla företag sedan många år tvingats att ta särskilda hänsyn. Inte minst under tider av lågkonjunktur och kreditrestriktioner m m måste KFM alltid göra en ömtålig avvägning mellan plikten att rent fiskaliskt driva in skatter hos företagen - vilket i praktiken ofta betyder att konkurs måste tillämpas - och att låta företagen leva vidare med mycket stora skatteskulder i avbidan på att rekonstruktionsåtgärder skall vidtas. Under de senare åren har den antydda problematiken blivit alltmera markant, inte bara i de s k stödområdena. KFM måste i skatteindrivningen tillåta sig en mera allmän samhällsekonomisk bedömning, som inte sällan utmynnar i att statens skatteförluster blir i det närmaste försumbara jämfört med värdet av att kunna behålla sysselsättningen i orten. Detta betyder inte att KFM kan förhålla sig passiv och t ex endast låta företagarna få komma i åtnjutande av långsiktiga avbetalningsplaner. KFM har att ta initiativ till samarbete med bl a ansvariga samhällsorgan och försöka verka för en totallösning av företagens problem. KFM brukar i praktiken diskutera problemen i en samarbetsgrupp, vari planeringsdirektören vid länsstyrelsen samt utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden deltar. Dessförinnan har som regel kontakter tagits med banker och andra kreditgivare och inte sällan har de fackliga arbetstagarorganisationerna underrättats. En lösning, som ofta kommer till användning, är att företaget inom ramen för det offentliga ackordsförfarandet och efter betalningsinställelse medges ett skatte- och avgiftsackord genom att staten avstår från skatteförmånsrätten. Samtidigt brukar företagen refinansieras genom t ex nytt industrigarantilån. I sammanhanget anmärks, att företagsobeståndskommittén (FOK) i ett delbetänkande (SOU 1979:91) inventerat och lämnat förslag till lösning av dessa problem. Redan dessförinnan har emellertid riksskatteverket i en rundskrivelse till KFM d 20 jan 1978 (dnr 700/77-91) lämnat allmänna råd och upplysningar angående KFM:s möjlighet att vid skatteindrivning ta arbetsmarknadspolitiska hänsyn m m. Det kan anmärkas, att skrivelsen avfattats efter ett ingående samråd med ett flertal KFM, som haft särskild erfarenhet av problemen vid företagsindrivning. Innan den gjorts officiell har dessutom samråd förekommit med landets landshövdingar. - FOK har i det tidigare nämnda delbetänkandet föreslagit bl a en ändring i uppbördslagen av innehåll, att staten får anta ett ackordsförslag även när förslaget inte är ekonomiskt fördelaktigt men innebär att regional- eller sysselsättningspolitiska intressen beaktas. Den princip som återspeglas i lagförslaget tillämpas redan i praktiken. Det är emellertid angeläget att framhålla, att KFM och länsstyrelsen har att handla med försiktighet och att ägna särskild uppmärksamhet åt konkurrensaspekterna. KFM bör inte medverka till ackord eller annan åtgärd av eftergiftsliknande natur, om detta kan befaras medföra en snedvridning i konkurrenshänseende inom branschen. Vid denna bedömning torde KFM ha möjlighet endast att ta hänsyn till förhållandena inom orten eller regionen.
En sammanfattning av verkets synpunkter på det aktuella målet är intagen i HD:s dom.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Hult, Ulveson, Erik Nyman, Knutsson och Vängby, referent) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Vid huvudförhandlingen i HD har B.O. hörts på nytt och förnyat vittnesförhör ägt rum med kronofogden A.F..
B.O. har i HD berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad han uppgivit i HovR:n. Beträffande den ekonomiska utvecklingen i företagen har B.O. anfört bl a: Den viktigaste orsaken till företagens svårigheter har varit underfinansiering och därav följande bristande likviditet. En alltför snabb expansion utgjorde till en början en bidragande orsak. De elektronikprodukter (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget nu tillverkar är lönsamma och personalen är efter en nedgång åter uppe i 17-18 anställda. Bolaget har alltjämt på grund av bristande finansiering en viss eftersläpning i fråga om betalningen av skatter och allmänna avgifter men sköter dock denna hjälpligt.
I fråga om kontakterna med kronofogdemyndigheten har B.O. uppgivit bl a: Han har ständigt och fortlöpande haft sådana kontakter och kan till följd härav inte erinra sig vad som sagts vid enskilda tillfällen. Så vitt han minns har ingen sagt att han fick släpa efter med skatten. Tvärtom har kronofogden framhållit att de löpande skatterna måste betalas. B.O. har då svarat att han betalade efter förmåga. Alla har emellertid varit medvetna om att företagen släpade efter med skatterna och han utgick från att anledningen till att kronofogdemyndigheten trots detta medverkade till upprepade rekonstruktionsförsök var hänsyn till sysselsättningssituationen i Gäddede, som kännetecknades av att hans företag frånsett ett industriellt beredskapsföretag var den enda industrin.
B.O. har understrukit att hans enda strävan har varit att rädda verksamheten och därmed sysselsättningen för de anställda, att en konkurs inte varit ett godtagbart alternativ för rekonstruktion, eftersom man då tvingats börja om från början med kundkontakter osv, samt att hans lön från företagen endast obetydligt överstigit övriga anställdas löner.
Också F:s vittnesutsaga i HD överensstämmer i huvudsak med vad HovR:n upptagit i sin dom. Han har anfört bl a: (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget var aktuellt vid praktiskt taget varje sammanträde som gruppen för uppföljning av stödföretag (GRUS) hade. Inom GRUS ansågs det vara ett allmänt intresse att företaget trots likviditetssvårigheter och bristande skattebetalningar hölls vid liv. Anledningen härtill var sysselsättningsläget i Gäddede. Hade F inte fått positiva råd från bl a länsarbetsdirektören och företrädare för utvecklingsfonden skulle han ha agerat på ett annat sätt. Om exempelvis företaget hade legat i Stockholm skulle det sedan länge ha satts i konkurs. Detsamma gäller, om inte elektronikprodukterna bedömts vara utvecklingsbara. Den tidigaste plan för avbetalning av (Företagsnamn, uteslutet här)s förfallna skatter som F känner till är daterad d 25 febr 1976. F har själv medverkat till flera avbetalningsplaner för B.O:s företag. Dessa planer måste ständigt omprövas, eftersom nya skatteskulder kom till. Kronofogdemyndigheten brukar när en avbetalningsplan upprättas begära, att de löpande skatterna betalas. Att så krävs framgår också av formuläret för avbetalningsplan. I fråga om (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget var emellertid kronofogdemyndigheten fullt medveten om att det skulle bli "missar" i det hänseendet. Det finns i jämtlands län en skattesamrådsgrupp, i vilken olika myndigheter är representerade. Kronofogdemyndigheten kan där följa betalningen även av de löpande skatterna i nära anslutning till uppbördsterminerna. Arbetet med att rekonstruera ett företag med sådana svårigheter som (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget hade tar mycket lång tid. Man fick hanka sig fram och försöka "disciplinera" B.O.. Statliga myndigheter har gjort en insats genom att medverka till att företaget fick en icke lovlig skattekredit. Företaget kommer alltid att förbli bräckligt på grund av dålig finansiering. Resultaten har dock förbättrats till följd av bättre produkter och bättre avsättning. Sedan hösten 1980 har läget i stort sett varit bra.
Riksskatteverket har i sitt yttrande anfört bl a följande: Riksskatteverket gör bedömningen att kronofogdemyndigheten i skatteindrivningen mot (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget haft fog för att låta bolaget erhålla längre betalningsuppskov m m, trots att myndigheten insett att nya skatter och avgifter skulle komma att restföras. Riksskatteverket delar den uppfattning kronofogdemyndigheten fått i sitt samarbete med näringspolitiska och andra organ, att bolaget är ett typiskt sysselsättningsföretag med stor betydelse för Strömsundsregionen och att därför särskilda hänsyn bör tas i skatteindrivningen mot bolaget, särskilt med tanke på att en konkurs kan antas åsamka samhället avsevärt större förluster än summan av underlåtna skattebetalningar.
HD gör följande bedömning.
B.O. har redan före ingången av den tid som avses med åtalet dömts för underlåtenhet att betala in källskattemedel som innehållits i (Företagsnamn, uteslutet här). Under den med åtalet avsedda tiden har (Företagsnamn, uteslutet här) respektive (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget inte vid något uppbördstillfälle förmått i rätt tid betala in källskattemedlen i deras helhet. Anledningen härtill har varit bolagens bristande likviditet. B.O. måste vid så gott som varje avlöningstillfälle ha insett att källskattemedlen inte skulle kunna betalas in i rätt tid. Enligt en av HD antagen rättsgrundsats (NJA 1969 s 326 och flera senare avgöranden) har det då ålegat honom att före utgången av den tid inom vilken respektive belopp skulle betalas vidta åtgärder för att bolagets egendom skulle avträdas till konkurs eller för att eljest få till stånd en samlad avveckling av bolagets gäld under hänsynstagande till samtliga borgenärers intressen.
Som i vart fall beträffande (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget framgår av F:s vittnesmål har berörda myndigheter i Jämtlands län varit bestämt inställda på att B.O:s företag måste drivas vidare. Anledningen härtill har varit den mycket särpräglade sysselsättningssituationen i Gäddede, med B.O:s företag som den praktiskt taget enda industrin. Även kronofogdemyndigheten har godtagit denna uppfattning och medverkat till att förfallna skatter skulle få avbetalas.
Kronofogdemyndighetens befattning med skatter och allmänna avgifter avser endast restförda sådana. Över den löpande skatteupphörden förfogar myndigheten inte. Som framgår även av F:s vittnesmål är det i regel en förutsättning för att kronofogdemyndigheten skall kunna medverka till avbetalningsplan för restförda skatter och hålla inne med konkursansökan, att företaget betalar löpande skatter och avgifter (jfr SOU 1979:91 s 151). I förevarande fall har emellertid B.O:s företag fått betalningsuppskov och kronofogdemyndigheten har i samförstånd med andra berörda myndigheter medverkat till långsiktiga rekonstruktionsåtgärder trots att det måste ha stått fullt klart att företagen åtminstone inte vid närmast infallande uppbördsterminer skulle kunna i rätt ordning inbetala innehållna källskattemedel. Det bör härvid särskilt framhållas, att även om förhållandena under den tid då verksamheten upprätthölls av (Företagsnamn, uteslutet här) inte blivit fullständigt belysta i målet, anledning saknas till antagande att dessa väsentligt avvikit från vad som gällt i fråga om (Företagsnamn, uteslutet här)-bolaget; B.O. hade ju som förut nämnts redan tidigare dömts för underlåtenhet att betala in innehållna källskattemedel och i vart fall redan d 25 febr 1976 fått en plan för avbetalning av företagets skatter.
Det är möjligt att B.O. har haft egna motiv för att fortsätta driften i sina företag. Även om så skulle vara fallet, visar utredningen dock att han under den tid som åtalet avser haft fog för att utgå från att berörda myndigheter och särskilt kronofogdemyndigheten godtog att han underlät att betala källskattemedlen i behörig ordning för att han på det sättet skulle kunna driva företagen vidare i avvaktan på en rekonstruktion. En fortsatt drift skulle uppenbarligen ha allvarligt äventyrats om bolagen hade försatts i konkurs så snart anledning därtill förelåg eller bolagens gäld eljest avvecklats i sådan ordning att B.O. därigenom hade säkerställt sig mot risken att drabbas av ansvar enligt uppbördslagen.
Med hänsyn till vad nu anförts kan B.O. inte anses ha i uppbördslagens mening av uppsåt eller grov oaktsamhet underlåtit att göra de ifrågavarande skatteinbetalningarna. Åtalet för uppbördsbrott skall därför lämnas utan bifall.
Som TR:n och HovR:n funnit, har B.O. gjort sig skyldig till vårdslös uppbördsredovisning. För detta brott förskyller han ett lägre bötesstraff än det av domstolarna bestämda.
Domslut
Domslut. HD ändrar på det sättet HovR:ns dom att åtalet för brott mot uppbördslagen ogillas och B.O. enligt 9 § 1 st skattebrottslagen (1971:69) döms för vårdslös uppbördsredovisning till 30 dagsböter å 35 kr.