NJA 1981 s. 1072

Domskäl

TR:n (rådmannen Zingmark) anförde i dom d 16 april 1980: O.H. har företett och åberopat en postgirotalong med beloppet 100 kr tryckt på handlingen. Denna innehåller vidare, på plats för meddelande till betalningsmottagaren, bl a följande tryckta text: "Förnyelseavgift exkl mervärdeskatt!"

Bolaget har till utvecklande av sin talan anfört: Det saknas förklaring till metodiken att debitera mervärdeskatt först d 15 sept 1976 avseende en kontantaffär d 16 sept 1970. Bolaget hävdar, att O.H. icke visat någon juridisk grund för fordringen. O.H. har enbart företett en postgirotalong, utvisande en inbetalning från bolaget å 100 kr i enlighet med av O.H. förtryckt belopp och meddelande om att inbetalningen avsåg förnyelseavgift exkl mervärdeskatt m m. Bolaget vitsordar att bolaget beställt abonnemang för 1971 och även betalt 100 kr för detta såsom postgirotalongen anger. Däremot har bolaget inte haft att räkna med annat än att mervärdeskatt, därest sådan skulle komma i fråga, enligt gällande bestämmelser skolat erläggas i samband med kontantlikviden för abonnemanget. Enligt gällande förordning om mervärdeskatt har O.H. varit skattskyldig för mervärdeskatt avseende av honom tillhandahållna varor. Som skattskyldig har han också haft rätt att övervältra skattebetalningen på konsumenten. Det har emellertid då ålegat O.H. att uttaga skatten i samband med kontantlikviden för abonnemanget. Enligt mervärdeskatteförordningen skall nämligen skatten redovisas under den uppbördsperiod, som inträder närmast efter köpets genomförande, i detta fall nov månad 1970. Underlåtenhet att i samband med kontantaffären uttaga eller fakturera mervärdeskatt kan därför enligt bolagets uppfattning icke senare grunda en civilrättslig fordringsrätt gentemot svaranden. O.H. har uppenbarligen ej heller haft någon avsikt vid köpetillfället att uttaga mervärdeskatt. Ingenstans i affärslivet tillämpas den av O.H. valda metodiken att separat fakturera mervärdeskatt i efterhand. Förklaringen torde vara så enkel att ett dylikt förfarande alltid stått i strid mot mervärdeskatteförordningens bestämmelser. Bolaget har således inte haft anledning räkna med annat än att köpet varit genomfört efter inbetalning av abonnemangsavgiften. Genom O.H:s passivitet har bolaget icke heller senare kunnat bibringas annan uppfattning. Fordran på mervärdeskatt preskriberas efter fem år från uppbördstillfället. Denna bestämmelse torde gälla bolaget i lika hög grad som den skattskyldige. För den händelse O.H., mot förmodan, skulle ha rätt att i efterskott debitera mervärdeskatt på sätt som här skett, har detta i allt fall ägt rum för sent, eftersom skatten i fråga preskriberats efter nov månad 1975 och bolaget dessförinnan inte erhållit någon anmaning att erlägga skattebeloppet. Bolaget yrkar därför, att O.H:s talan ogillas.

Domskäl. Avtal om abonnemang av tidningen får anses ha träffats därigenom, att bolaget, med begagnande av ett av O.H. tillhandahållet inbetalningskort, skickat 100 kr till denne.

Parterna synes båda hävda, att priset blivit i avtalet bestämt. Uppfattningarna skiljer sig dock på det sätt, att O.H. men inte bolaget anser att mervärdeskatt skall läggas till det inbetalade beloppet.

Vid tolkningen av avtalets innehåll i nyssnämnda avseende kommer den företedda postgirotalongen i betraktande. För O.H:s uppfattning talar, att talongen innehåller orden "exkl mervärdeskatt". Bolagets ståndpunkt vinner å andra sidan stöd av att beloppet 100 kr angivits med tryckt text, vilket med fog kunnat uppfattas som O.H:s slutgiltiga anspråk på likvid. Eftersom postgirotalongens innebörd sålunda är tvetydig, uppstår spörsmålet om vilken av parterna detta skall gå ut över. Rätten menar, att O.H. - i egenskap av säljare och såsom ansvarig för inbetalningskortets lydelse i berörda hänseenden - bör få stå för följderna av avtalets oklara utformning i prisfrågan. Avtal skall alltså anses ha träffats om ett pris på tidningen av 100 kr.

På grund av det anförda skall käromålet lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat i allt väsentligt samma omständigheter och skäl som de anfört vid TR:n.

Den i målet ingivna postgirotalongen ger de huvudsakliga tolkningsdata för innehållet av det avtal som parterna får anses ha träffat genom postgiroinbetalningen. Såväl beloppet 100 kr som orden "Förnyelseavgift exkl mervärdeskatt" har angivits på talongen med förtryckt text. Varken det ena eller det andra har företräde utan båda dessa textdelar skall tolkas tillsammans. Klart är att beloppet 100 kr inte innefattar mervärdeskatt. Däremot kan det inte anses framgå entydigt av texten vem som skall stå för denna skatt.

Vid nu angivna förhållanden får O.H:s underlåtenhet att tidigare än som skett framställa krav på skatten betydelse för bedömningen. Visserligen kan det inte anses att O.H:s fordran - om den förelegat - därigenom preskriberats. Den av bolaget åberopade passiviteten från O.H:s sida har emellertid varit så långvarig att det, särskilt när passiviteten ställs samman med nyssnämnda oklarhet i texten på talongen och beloppets obetydlighet, måste jämlikt 36 § avtalslagen anses oskäligt att tillämpa det påstådda villkoret angående mervärdeskatten. Detta villkor skall därför lämnas utan avseende. Till följd härav kan O.H:s talan i HovR:n ej vinna bifall.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

O.H. sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda talan. Bolaget bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Östling, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. O.H:s talan i målet bör förstås så, att han som grund för sitt anspråk gör gällande, att han vid utsändandet av inbetalningskortet med det åsatta beloppet 100 kr och texten "Förnyelseavgift exkl mervärdeskatt!" åsyftat att bolaget såsom likvid för tidskriftsabonnemanget utöver avgiften på 100 kr skulle betala även eventuellt senare påförd mervärdeskatt samt att bolaget med hänsyn till den allmänt vedertagna innebörden av begreppet "exklusive mervärdeskatt" skall anses ha accepterat det sålunda lämnade anbudet genom att inbetala beloppet med användande av inbetalningskortet.

Bolaget har förnekat att det lämnade anbudet haft det innehåll avseende mervärdeskatt som O.H. påstått.

Av vad O.H. uppgivit i målet har framgått, att han vid den tid det ifrågavarande abonnemangserbjudandet utskickats varit av den uppfattningen att hans tidskrift var befriad från mervärdeskatt. Med hänsyn härtill måste det anses vara mindre sannolikt att O.H. vid utsändandet av inbetalningskortet inlagt den betydelse i orden "exkl mervärdeskatt" som han nu gör gällande. Därtill kommer att denna tolkning, även om den eljest kan anses naturlig, står i motsats till det förhållandet att beloppet 100 kr varit förtryckt på inbetalningskortet.

På grund av det anförda finner HD mot bolagets bestridande icke visat att det mellan parterna varit avtalat att bolaget för abonnemanget på tidskriften skulle - vare sig omgående eller villkorat av framtida händelse - betala mera än angivna 100 kr. O.H:s talan skall därför ogillas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. Tvisten gäller i första hand hur det mellan parterna ingångna avtalet skall tolkas.

Avtalet har kommit till stånd genom att O.H. tillställt bolaget ett förtryckt postgiroinbetalningskort avseende abonnemang för år 1971 på den periodiska skriften Svensk Köpmannatidning och genom att bolaget sedan med användande av detta inbetalningskort erlagt det därå angivna beloppet, 100 kr, till O.H.. Såvitt framkommit har O.H. fullgjort sin del av avtalet genom att leverera skriften.

Parterna har emellertid olika uppfattning om avtalets innehåll såtillvida att O.H. gör gällande att bolaget genom avtalet har förbundit sig att utöver avgiften på 100 kr betala eventuellt tillkommande mervärdeskatt, medan bolaget bestrider att så skulle vara fallet.

O.H. har till stöd för sin uppfattning åberopat att i inbetalningskortets förtryckta text som meddelande till betalningsmottagaren angavs: Förnyelseavgift exkl mervärdeskatt!" Av O.H:s uppgifter framgår att han, vid den tid då han sände ut abonnemangsanbudet till bolaget, själv hade den uppfattningen att tidskriften var befriad från mervärdeskatt men att han genom orden "exkl mervärdeskatt" på inbetalningskortet ville förbehålla sig rätt att debitera mervärdeskatt i efterhand, om han skulle befinnas skyldig att utge sådan skatt. Enligt vad han själv vidare har uppgivit blev han först genom ett av RegR meddelat utslag, som delgavs honom d 4 april 1972, övertygad om att han var skattskyldig och att han hade anledning att retroaktivt ta ut mervärdeskatt av sina abonnenter.

Bolaget har invänt bl a, att det för bolaget inte fanns anledning räkna med annat än att köpet var genomfört efter inbetalning av abonnemangsavgiften.

Vid bedömning av frågan vilkendera partens tolkning av avtalet som förtjänar företräde är följande att beakta. Avtal om tidskriftsabonnemang ingås i stor utsträckning på det sätt som tillämpats i förevarande fall. Det är fråga om en typ av massavtal där både anbudet och det antagande svaret är utformade av ena parten, den som utger eller eljest säljer tidskriften. Det vanliga är otvivelaktigt att beställaren-köparen genom erläggandet av abonnemangsavgiften har fullgjort allt vad som ankommer på honom. Förbehåll om rätt att debitera mervärdeskatt i efterhand framstår med hänsyn till mervärdeskattens konstruktion som något mycket säreget. Om leverantören av en vara vill göra ett sådant förbehåll med bindande verkan för köparen, måste under alla omständigheter krävas att förbehållet framställs på ett så tydligt sätt att det inte rimligen kan missförstås. Den av O.H. tillämpade metoden att i texten på inbetalningskortet ange förbehållet genom orden "exkl mervärdeskatt" fyller inte detta krav.

Med hänsyn till det anförda bör, såsom TR:n funnit, företräde ges åt bolagets tolkning av avtalet.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.