NJA 1981 s. 1104

Domskäl

TR:n (lagmannen Osten-Sacken samt rådmännen Östlihn och Inger) anförde i dom d 23 jan 1980: Yrkanden m m. S.G. sammanbodde tidigare under något år med A.B.. De ägde till hälften var villafastigheten (Fastighetsadress. uteslutet här) i Ryssby socken, Kalmar. Enligt kontrakt d 30 sept 1977 öppnade Götabanken för A.B. ett checkkonto med kredit intill 35 000 kr. Som säkerhet för A.B:s förpliktelser enligt kontraktet pantförskrev A.B. och S.G. blivande pantbrev på 35 000 kr med företrädesrätt inom 155 000 kr i (Fastighetsadress. uteslutet här). Därjämte tecknade S.G., L.E. och H.H. på kontraktet borgen såsom för egen skuld, tills betalning sker. Av de i kontraktsformuläret tryckta allmänna villkoren återges här följande bestämmelser:

"14) På detta kontrakt av kontohavaren förskriven pant skall utgöra säkerhet såväl för kontohavarens förpliktelser enligt kontraktet som för alla övriga förpliktelser, i vilka kontohavaren nu häftar eller framdeles - innan kontraktet upphört och förpliktelserna på grund av kontraktet fullgjorts må komma att häfta emot banken. Banken äger bestämma i vilken ordningsföljd förpliktelserna skall gäldas ur panten, dock med beaktande av borgensmans rätt enligt mom 15). - Panten skall dock icke till följd av nämnda pantförskrivning utgöra säkerhet vare sig för kontohavarens förpliktelser på grund av växlar, som diskonterats eller kan komma att diskonteras i banken av annan än kontohavaren, eller för andra kontohavares förpliktelser, som banken förvärvat eller kan komma att förvärva från annan än kontohavaren. - 15) Med avseende på borgen, som tecknats på detta kontrakt, skall iakttagas: att på kontraktet av kontohavaren förskriven pant skall, i den mån den icke av banken tages i anspråk för skuld på grund av kontraktet, anses lämnad som säkerhet jämväl och i första hand för borgensmans regressfordran mot kontohavaren, varemot borgensman icke skall på grund av nämnda borgen äga någon rätt i annan till banken upplåten pant - - - 21) Har borgensman infriat skulden på grund av detta kontrakt, men medger banken icke att pant, som utgör säkerhet för hans regressfordran, utlämnas till honom, skall realisation därav, som borgensmannen påkallar till täckande av sin regressfordran, ske genom bankens försorg i den ordning som anges i mom 19) - - - 24) Bestämmelserna i mom 12), 13), 16), 19), 20), 22) och 23) skall äga motsvarande tillämpning med avseende på pant, som på detta kontrakt förskrivits av annan än kontohavaren. Sådan pant gäller såsom säkerhet allenast för kontohavarens förpliktelser på grund av detta kontrakt, såvida icke annat angivits. Utan minskning av bankens rätt till sådan pant som här avses äger banken beträffande av kontohavaren eller annan ställd pant dels utlämna avkastning av panten, som är till betalning förfallen och icke erfordras för gäldande av förfallen ränta eller kostnad på grund av kontraktet, dels förfara på motsvarande sätt beträffande teckningsrätter och liknande av panten härflytande rättigheter. - - -"

Genom gåvobrev d 20 okt 1977 överlät A.B. sin del av (Fastighetsadress. uteslutet här) på S.G.. Med anledning av att A.B. inte kunde förmås att fullgöra sin betalningsskyldighet mot banken framställde denna krav mot S.G.. Hon sålde då fastigheten och betalade med därvid erhållna medel d 8 jan 1979 bankens fordran, uppgående till 35 462 kr 39 öre inklusive upplupen ränta. Det till banken pantsatta pantbrevet å 35 000 kr utgör numera säkerhet för ett fastighetsköparens lån hos banken.

S.G. yrkar nu förpliktande för vardera av L.E. och H.H. att till henne mot kvitto utge en tredjedel av det belopp hon måst erlägga till banken eller 11 820 kr 80 öre jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 9 jan 1979, till dess betalning sker. S.G. har därvid anfört: Borgensmännen är sinsemellan ansvariga efter huvudtalet. Hon är därför berättigad att av de båda övriga borgensmännen återkräva vad som belöper på dem.

L.E. och H.H. har bestritt käromålet och därvid anfört: Borgensman har rätt att ta ställd pant i anspråk för sin regressrätt. När de tecknade sin borgen, handlade de under den förutsättningen att den av A.B. och S.G. gemensamt ställda pantsäkerheten förelåg. Det säkerhetsläge som därigenom uppkom har inte ändrats genom att A.B. överlät sin fastighetsdel. S.G. har infriat A.B:s skuld i sin egenskap av ägare till fastigheten. Pantägare saknar regressrätt mot borgensman. S.G. har genom att ställa pantsäkerhet engagerat sig hårdare än övriga borgensmän, varför det inte är obilligt att hon får bära hela förlusten. Med hänsyn till att S.G. och A.B. vid tiden för pantsättningen ägde del i fastigheten med hälften var kan hon i vart fall inte göra anspråk på mer än hälften av vad hon fordrar i målet. - I övrigt göres ingen erinran mot fordrade kapitalbelopp och ränta.

S.G. har genmält: Hon löste lånet i sin egenskap av borgensman. Av bestämmelserna i mom 15 och 24 i kreditkontraktets allmänna villkor följer motsättningsvis att, när pant ställts av annan än låntagaren själv, så har pantsättare som också är borgensman om han löser skulden regressrätt mot medborgensmän. Om det, med hänsyn till att A.B. ursprungligen ägde halva fastigheten, skulle anses att S.G. bara betalat hälften av skulden, så är hon i vart fall berättigad till hälften av yrkade belopp.

Domskäl. Av vad parterna och som vittne hörde bankkamreren G.A. uppgivit om de underhandlingar, som föregick checkkreditkontraktets upprättande, framgår följande. Sedan A.B. erbjudit pantbrev i fastigheten som säkerhet för den begärda krediten, påfordrade banken även borgenssäkerhet. A.B. vidtalade då S.G., H.H. och L.E.. H.H. och L.E. underrättades därvid om att fastigheten skulle stå som säkerhet. Enligt H.H:s och L.E:s uppgifter fäste de avgörande vikt vid denna upplysning. Banken färdigställde därefter kontraktet, vari bl a utrymmena för S.G:s, H.H:s och L.E:s underskrifter utmärktes genom namnförtydliganden, personnummer och adressuppgifter i maskinskrift. A.B. ombesörjde därefter underskrifterna.

Det har inte utretts i vilken ordning underskrifterna ägde rum. Någon direkt kontakt mellan borgensmännen och S.G. inbördes synes inte ha föregått underskrifterna.

TR:n gör följande bedömning.

Som en allmän regel gäller att den som infriar annans skuld därmed inträder i borgenärens rättigheter och på grund därav bl a äger att ta i anspråk för skulden ställd pant för utfående av sin regressfordran hos gäldenären. I fråga om det inbördes förhållandet mellan flera personer, som gått i borgen eller ställt pant för annans skuld, kan denna regel inte gälla utan vidare. I sådana fall måste undersökas hur berörda personer avsett att en förlust slutligen skulle fördelas mellan dem.

Checkkreditkontraktets bestämmelser kan inte anses ge någon ledning för hur frågan skall besvaras i förevarande fall. Det vill även synas som om ingen av S.G., H.H. och L.E. övervägt frågan närmare innan de skrev under.

Borgensmans rätt till pant, som ställts av gäldenären själv, är inte inskränkt av något motstående regressanspråk från denne. Motsvarande måste gälla om panten senare byter ägare. Klart står därför att S.G. - som för övrigt inte förfogar över pantbrevet - i vart fall inte kan återkräva den del av vad hon utbetalat till banken, som belöper på den ursprungligen A.B. tillhöriga fastighetsdelen.

I betraktande av att S.G. och A.B. var samboende och ägde fastigheten gemensamt kan ingen av partera antagas ha räknat med annat än att rättsläget i förevarande hänseende var detsamma som om A.B. hade ägt hela fastigheten.

TR:n anser vid övervägande av vad sålunda upptagits det vara bäst överensstämmande med vad parterna förutsatt att S.G. - så långt panten förslog - inte skulle ha någon regressrätt gentemot H.H. och L.E.. Att S.G. även tecknat borgen kan ej föranleda till annat bedömande. På grund av det anförda och då, enligt vad som upplysts, pantbrevets värde täckt bankens fordran skall S.G:s talan helt ogillas.

Domslut

Domslut. S.G:s talan lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. Av handlingarna i målet framgår att A.B. och S.G. vid tiden för panträttens upplåtande och borgensförbindelsernas ingående till hälften var ägde den fastighet i vilken panträtt uppläts. Vidare framgår att S.G. sedermera förvärvat A.B:s andel i fastigheten och, sedan banken framställt krav på betalning enligt checkkontokontraktet, sålt fastigheten och i samband därmed betalat bankens fordran på A.B., 35 462 kr 39 öre.

När det gäller frågan, om S.G. har regressrätt mot de båda övriga borgensmännen på den grund att hon sålunda infriat A.B:s skuld till banken, märks till en början att checkkontokontraktets allmänna villkor innehöll en bestämmelse i punkt 15 att pant som ställts av kontohavaren skulle, i den mån den inte togs i anspråk av banken för skuld på grund av kontraktet, anses lämnad som säkerhet jämväl och i första hand för borgensmans regressfordran mot kontohavaren. Beträffande pant som i anledning av kontraktet ställts av annan än kontohavaren saknade däremot kontraktet bestämmelse i detta hänseende.

Av JB:s regler om inteckning och panträtt följer att panträtt inte kan upplåtas i ideell andel i fastighet. A.B. har således inte kunnat upplåta panträtt i fastigheten annat än gemensamt med S.G.. Detta förhållande inverkar på bedömningen av frågan om borgensmännens säkerhet i panten.

Med hänsyn till att pantförskrivningen avsåg en fastighet som delvis ägdes av kontohavaren måste det för L.E. och H.H. ha varit naturligast att betrakta pantbrevet såsom pant ställd av kontohavaren och inte av tredje man. Även för S.G. bör det med hänsyn till att hon vid tiden för pantförskrivningen sammanbodde med A.B. ha framstått som naturligt att pantbrevet i den av dem gemensamt ägda fastigheten skulle tjäna som säkerhet på samma sätt som om panten ställts av A.B. ensam. Med hänsyn härtill och då S.G. inte förmått visa att L.E. och H.H. fått klart för sig att panten skulle bedömas annorlunda än såsom ställd av A.B. får panten mot bakgrund av punkt 15 i kontraktets allmänna villkor anses ha utgjort säkerhet också för deras regressfordringar gentemot A.B..

Till följd av det sagda kan S.G. inte anses ha regressrätt gentemot de övriga borgensmännen för vad hon nödgats utbetala till banken inom ramen för värdet av den ställda panten och detta oavsett om hon ansett sig erlägga betalning såsom borgensman eller till följd av pantsättningen. Enligt vad TR:n angivit har pantens värde täckt bankens fordran.

På angivna skäl skall S.G:s talan ogillas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.