lagen.nu

NJA 1981 s. 1132

Vid bodelning i anledning av makes död tillskiftades efterlevande maken, utöver sin giftorättsandel, viss egendom mot vederlag till den avlidnes arvinge av en revers vars kapitalbelopp inte översteg den ifrågavarande egendomens värde. Reversen skulle inte löpa med ränta, och betalning av kapitalbeloppet kunde inte påfordras under den efterlevande makens livstid. Bodelningen har ansetts innefatta eftergift, utgörande skattepliktig gåva till belopp motsvarande fem procent årlig ränta på reversens kapitalbelopp under dennes per gåvotillfället beräknade återstående livstid.

(Jfr 1979 s 610)

M.O. avled d 14 aug 1972 och efterlämnade som dödsbodelägare maken B.O. och dottern B.S.. Bouppteckning efter M.O. registrerades d 6 mars 1973 vid Solna TR. Behållningen i boet uppgick enligt bouppteckningen till 200 615 kr 27 öre. TR:n bestämde arvsskatten å B.S:s arvslott till 14 994 kr.

Vid arvskifte d 1 jan 1973 bestämdes B.O:s giftorättsandel och B.S:s arvslott till 103 761 kr 93 öre vardera. B.O. tillades boets samtliga tillgångar och skulder medan B.S. erhöll sin arvslott dels såsom avräkning mot förskotterad arvsskatt 14 994 kr, dels genom en av B.O. d 30 april 1973 utfärdad revers å 88 767 kr 93 öre. Enligt reversen skulle ränta ej utgå och återbetalning av kapitalet helt eller delvis kunna ske under B.O:s livstid endast om och i den utsträckning B.S. och B.O. var ense därom.

B.O. avled d 20 sept 1976 och efterlämnade som enda dödsbodelägare dottern B.S.. Bouppteckning efter B.O. registrerades d 30 mars 1977 vid Solna TR varvid behållningen upptogs till 121 928 kr 74 öre. Avdrag hade gjorts för ovannämnda reversskuld.

I skrivelse d 30 aug 1978 erinrade LSt:n i Stockholms län dödsboet efter B.O. om deklarationsskyldighet för gåva genom skuldförbindelsen d 30 april 1973.

Dödsboet bestred deklarationsskyldighet och åberopade därvid att B.S. ej haft någon gåvoavsikt utan endast velat att B.O. skulle ha dispositionsrätten till all boets egendom under sin återstående livstid.

Genom skrivelse d 27 nov 1978 återtog LSt:n deklarationserinran såvitt avsåg reversens kapitalbelopp. Deklarationserinran vidhölls däremot såvitt avsåg den förmån som B.O. tillförsäkrats genom att reversen löpte utan ränta. LSt:n värderade denna förmån till (5 % av 88 767 x 4,66 =) 20 682 kr. Dödsboet bestred deklarationsskyldighet även i denna del. Dödsboet vidhöll att någon gåvoavsikt ej förelegat samt åberopade att avståendet från ränta icke innebar en benefik rättshandling av skattepliktig natur och att någon lagstadgad skyldighet att utge ränta på fordran icke finns.

LSt:n vidhöll i skrivelse till dödsboet d 11 maj 1979 att gåvoskatteskyldighet förelåg.

I en till LSt:n d 18 juni 1979 inkommen gåvodeklaration upptog dödsboet under bestridande av skyldighet att utge gåvoskatt den ifrågavarande förmånen till ett värde av 20 682 kr.

LSt:n (avdelningsdirektören Åsander) fastställde i beslut d 31 juli 1979 gåvoskatten till 2 176 kr jämte ränta 763 kr, tillhopa 2 939 kr.

Beloppet erlades d 3 sept 1979.

Dödsboet anförde besvär i Svea HovR och yrkade att beslutet måtte undanröjas.

Kammarkollegiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Modigh, hovrättsråden Green och Bergenfalk samt adj led Wahlberg, referent) anförde i beslut d 13 juni 1980:

Skäl. Den förmån som B.O. tillförsäkrats genom att i reversen angivits att ränta ej skulle utgå kan ej anses vara av sådan beskaffenhet, att skattskyldighet såsom för gåva av förmånens värde uppkommit. LSt:ns beslut skall därför upphävas.

Slut. Med upphävande av LSt:ns beslut befriar HovR:n dödsboet från skyldighet att utgiva gåvoskatt.

LSt:n har att på ansökan av dödsboet återbetala erlagda skatte- och räntebelopp, tillhopa 2 939 kr, jämte lagstadgad ränta.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade, att HD måtte med upphävande av HovR:ns beslut fastställa LSt:ns beslut.

Dödsboet bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: HD fastställer, på av HovR:n anförda skäl, överklagade beslutet.

HD (JustR:n Westerlind, Welamson, referent, Hessler, Sven Nyman och Rydin) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Såsom grund för sitt yrkande synes kollegiet i första hand åberopa följande. Den av B.O. gjorda reversutfästelsen är enligt 17 kap 3 § första meningen AB ogiltig. Till följd härav skall B.O. anses ha vid bodelningen, utöver sin giftorättsandel, vederlagsfritt tillskiftats egendom till ett värde av 88 767 kr 93 öre, motsvarande reversbeloppet. Detta värde skulle rätteligen ha varit att beskatta såsom gåva till B.O.. Eftersom LSt:n inte funnit anledning avkräva B.O:s dödsbo gåvodeklaration beträffande annat än det värde som svarar mot att reversen inte gjorts räntebärande, kan det emellertid nu endast bli fråga om att beskatta nämnda värde, vilket enligt kollegiet uppgår till enbart 23,3 procent av vad B.O. erhållit i gåva av sin dotter.

För den händelse reversutfästelsen skulle befinnas giltig får kollegiet anses i andra hand göra gällande att föreskriften, att reversen inte skulle löpa med ränta, innebär en eftergift vid bodelningen som utgör skattepliktig gåva till ett värde motsvarande fem procent om året av reversbeloppet under B.O:s per gåvotillfället beräknade återstående livstid.

Anledning saknas till annat antagande än att reversutfästelsen avsetts utgöra en redan i B.O:s livstid gällande fordran, som alltså skulle kunna enligt de för icke förfallna fordringar gällande reglerna konkurrera med andra fordringar mot denne. Reversutfästelsen bör därför bedömas som giltig. Redan med hänsyn härtill kan kammarkollegiets yrkande inte bifallas på den av kollegiet i första hand åberopade grunden.

Dödsboet har ej ens påstått att de tillgångar som genom den såsom arvskifte betecknade handlingen d 1 jan 1973 tillskiftades B.O. hade lägre värde än som åsattes dem i skifteshandlingen. Utgångspunkt för bedömningen av den av kollegiet i andra hand åberopade grunden blir därmed att reversens kapitalbelopp inte överstiger värdet per skiftesdagen av vad B.S. kunnat göra anspråk på. Eftersom reversen inte skulle löpa med ränta och betalning av kapitalbeloppet inte kunde av B.S. påfordras under B.O:s livstid, har B.S. inte betingat sig fullt vederlag för vad hon avhände sig genom bodelningen. Då fråga ej är om fall som avses i 39 § c) arvsskattelagen måste bodelningen anses innefatta skattepliktig gåva med avseende på den eftergift som sålunda förekommit. Gåvans värde är att i enlighet med gåvodeklarationen beräkna till 20 682 kr, och skatt därå jämte ränta skall utgå i överensstämmelse med vad LSt:n beslutat.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut fastställer HD det slut vartill LSt:n kommit.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1981-11-24
Målnummer
Ö815-80
Rättsfall
NJA 1979 s. 610
Litteratur
Sökord
Bodelning
Giftorätt
Vederlag
Ränta
Gåva
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 1982 s. 182: Gåvoskattemål. Fader skänkte år 1975 vartdera av sina två barn hälften av den villafastighet där familjen bor. I gåvobrevet föreskrevs att barnen skulle överta det personliga betalningsansvaret för i...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation