NJA 1981 s. 1252
Värnpliktig som uteblivit från militär grundutbildning har dömts för rymning och inte för undanhållande, trots att han senare frikallats från värnplikt på grund av omständigheter som förelegat även vid gärningstillfället. Påföljden har bestämts till böter. 21 kap 12 § BrB.
(Jfr 1969 s 86, 1976 s 332, 577 och 712 samt 1980 s 616)
Södertälje TR
Allmän åklagare yrkade vid Södertälje TR ansvar å A.T., född 1951, för rymning enligt följande: A.T., som d 2 sept 1977 mottagit order om inställelse vid Svea ingenjörsregemente, Södertälje, d 9 jan 1978 för fullgörande av grundutbildning, har underlåtit att inställa sig nämnda dag och därefter hållit sig undan med följd att han d 31 jan 1978 hemförlovats i sin frånvaro.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Cederlund) anförde i dom d 6 nov 1979:
Domskäl. A.T. har erkänt vad åklagaren lagt honom till last. Erkännandet stöds av utredningen. Åtalet är därför styrkt.
A.T. har upplyst att han tidigare fått avslag på ansökan om vapenfri tjänst samt att han icke kommer att fullgöra sin militärtjänst.
A.T. dömdes av TR:n d 11 juli 1977 för rymning till fängelse 1 mån. Straffet har ej verkställts. För vad A.T. nu låtit komma sig till last skall han dömas särskilt.
Domslut
Domslut. TR:n dömde A.T. jämlikt 21 kap 12 § 1 st och 34 kap 1 § 2 BrB för rymning till fängelse 3 mån.
Svea HovR
A.T. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i första hand påföljdseftergift, i andra hand att påföljden skulle bestämmas till böter, i tredje hand att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom eventuellt i förening med böter, och i sista hand straffnedsättning.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Holmbergh och Åslund, hovrättsassessorn Lindblom, referent, samt nämndemännen Båging och Holmberg) anförde i dom d 2 okt 1980:
Domskäl
Domskäl. Vad härstädes förekommit föranleder ej till annan bedömning än den TR:n gjort.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
A.T. sökte revision med yrkande att vad han låtit komma sig till last skulle bedömas som undanhållande samt att påföljden skulle i första hand efterges och i andra hand bestämmas till ett lågt bötesstraff.
Riksåklagaren medgav att A.T. för rymning dömdes till dagsböter men bestred i övrigt ändringsyrkandena.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Hult, Ulveson, Knutsson, Vängby, referent, och Heuman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. A.T. har genom beslut d 19 nov 1980 frikallats från värnplikt enligt 3 § värnpliktslagen (1941:967).
Till stöd för ändringsyrkandena har A.T. åberopat att de omständigheter som föranlett frikallelsen förelåg redan när han i jan 1978 underlät att inställa sig till sin militära grundutbildning, att han sålunda över huvud taget inte borde ha beordrats inställa sig och att därför undanhållandet inte kunnat medföra väsentligt avbräck i utbildningen eller annat avsevärt men för tjänsten samt att det med hänsyn härtill och till A.T:s förhållanden i övrigt är uppenbart att påföljd för brottet inte är erforderlig.
Vid huvudförhandling inför HD har A.T. uppgett bl a följande: Efter att ha mottagit ordern om inställelse till grundutbildning skrev han ett brev till regementet vari han förklarade att han inte kunde inställa sig. Anledningen var de psykiska problem han hade. Hans mor hade sommaren 1977 råkat ut för en mycket svår skada till följd av en bilolycka och han engagerade sig i hennes sjukdom. Även detta påverkade honom så att han inte orkade med värnplikten. I jan 1978 var han, som de föregående åren vistats mycket utomlands, troligen inte i Sverige. Han hörde nämligen senare av en kamrat, som bodde i hans lägenhet, att polisen sökt efter honom.
A.T. har i målet åberopat bl a ett av leg läkaren S.S. d 29 nov 1979 utfärdat läkarintyg. Därav framgår bl a följande: A.T. besökte S 1977 och 1978 med anledning av vissa psykiska problem som skildrades i form av en neurotisk reaktion. Vid besök i nov 1979 hade han fått kallelse till militärtjänstgöring. Detta upplevde han enligt läkaren på ett psykotraumatiskt sätt, och han visade en del neurotiska symptom i form av rädsla och osäkerhet samt hade svårt att motivera sig att genomföra militärtjänstgöringen. Han bodde tillsammans med sin svårt skadade mor och var den som tog hand om henne. Enligt läkarens uppfattning var han då ur stånd att fullgöra militärtjänsten.
Enligt den utredning som föregick beslutet om frikallelse från värnplikt har A.T. varit inkallad till grundutbildning flera gånger men mestadels blivit undantagen eller hemförlovad. A.T. har enligt utredningen svårt med kontakten med andra människor; han har mycket svårt att vistas i grupp. I utredningen anförs vidare att han har en del psykosomatiska besvär i form av magvärk och huvudvärk, blir mycket lätt nervös, har neurotiska symptom i form av rädsla och osäkerhet. Han bedöms i utredningen vara en sårbar och känslig person som inte kan klara värnplikten.
Straffet, fängelse 1 mån, för rymning enligt Södertälje TR:s dom d 11 juli 1977 har till fullo verkställts d 2 aug 1980.
HD gör följande bedömning.
De omständigheter som föranlett att A.T. frikallats från värnplikt måste antas ha förelegat även vid gärningstillfället. Dessa omständigheter eller hans förhållanden i övrigt har emellertid inte varit sådana att de hindrat honom från att enligt den av honom mottagna ordern inställa sig för grundutbildning. Hade han inställt sig skulle han också, intill dess annat blivit bestämt, haft att undergå utbildning. A.T. har avsett att helt utebli från grundutbildningen och hans förfarande har också föranlett att han hemförlovats. Att han senare frikallats på grund av omständigheter som förelåg vid undanhållandet hindrar inte att detta måste anses ha medfört väsentligt avbräck i den utbildning som A.T. enligt vad nyss anförts haft att undergå. Gärningen är därför som domstolarna funnit att bedöma som rymning.
Bestämmelsen i 33 kap 4 § 3 st BrB om påföljdseftergift är avsedd att tillämpas endast i rena undantagsfall. Förhållandena är inte sådana att det kan komma i fråga att meddela A.T. påföljdseftergift. Han bör dömas särskilt till påföjd för den nya rymningen. På grund av vad som förut har anförts om frikallelsen och anledningen till denna bör emellertid denna påföljd bestämmas till böter.