NJA 1981 s. 273

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Lindvall) anförde i dom d 3 nov 1980:

Domskäl. M.K. har hörd över åtalet uppgivit i huvudsak: Han kom överens med två ynglingar om att de tillsammans skulle råna en homosexuell man. En av ynglingarna skulle locka med sig rånoffret till en lägenhet i Tensta och han själv jämte den andre ynglingen skulle följa efter för att tvinga av rånoffret pengar. Planen fullföljdes. Rånoffret kom att bli K.J.. Då han kom till lägenheten grep han tag i K.J. och yttrade vad gör du med min lillebror. Han viftade med ena handen framför K.J:s ansikte och uppmanade denne att lämna ifrån sig sin plånbok. Möjligen yttrade han också något om att kalla på polis. K.J. lämnade ifrån sig sin plånbok. Han tog de pengar som fanns i plånboken cirka 100 kr samt två kontokort och lämnade därefter tillbaka plånboken till K.J., vilken därefter fick lämna lägenheten.

K.J. har uppgivit i huvudsak: Han sökte homosexuella kontakter och träffade en yngling på centralen i Stockholm som han skjutsade till en lägenhet i Tensta. Då han och ynglingen varit i lägenheten omkring 20 minuter kom M.K. och ytterligare en yngling till lägenheten. M.K. grep tag i honom och frågade vad han gjorde med M.K:s bror. Det var tal om att tillkalla polis. Han uppfattade situationen som hotfull. När M.K. sade åt honom att lämna över sin plånbok gjorde han det. M.K. tog de pengar omkring 100 kr som fanns i plånboken jämte två kontokort. Han fick därefter tillbaka plånboken och fick lämna lägenheten. Han anmälde påföljande dag till kontokortsföretagen att korten förkommit för honom. Han kan inte med säkerhet uttala sig om huruvida M.K. slog honom då de var i lägenheten.

Genom vad sålunda och i övrigt förekommit är ej utrett att M.K. utövat våld mot K.J.. Av utredningen framgår att M.K. tillsammans och i samråd med två ynglingar hotat K.J. och därigenom förmått denne att lämna ifrån sig sin plånbok. Vad M.K. därigenom låtit sig komma till last är dock ej av så allvarlig art att det skall bedömas såsom rån. Förfarandet skall i stället bedömas såsom olaga hot och stöld.

M.K. förekommer under elva avsnitt i kriminalregistret. Han frigavs senast d 9 juli 1980 efter att ha till fullo avtjänat längelsestraff om 1 år och 4 mån för bl a förmögenhetsbrott. Med hänsyn till arten av den gärning om vilken M.K. nu övertygats och med hänsyn till hans snara återfall i brott skall påföljden bestämmas till fängelse.

Domslut

Domslut. TR:n dömde M.K. jämlikt 4 kap 5 § och 8 kap 1 § BrB för olaga hot och stöld till fängelse 3 mån.

TR:n förordnade att straffet till viss tid skulle anses verkställt i anstalt. M.K. förklarade sig d 5 nov 1980 nöjd med TR:ns dom och påbörjade verkställigheten av straffet samma dag.

Domskäl

Domskäl. Av M.K:s i HovR:n lämnade uppgifter framgår: Han hade tillsammans med två ynglingar P och E, födda 1964 och 1963, kommit överens om att E skulle locka någon homosexuell person till P:s mors lägenhet i Tensta. Därefter skulle M.K. och P inställa sig i lägenheten för att avtvinga mannen pengar eller värdesaker.

Rörande vad som förekommit sedan M.K. och P kommit till lägenheten i Tensta har M.K. berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom med tillägg, bl a, att han i samband med att han måttade - men ej genomförde - ett slag mot K.J. knuffade ned denne i en säng och att K.J. satt i sängen, när han uppmanades lämna ifrån sig plånboken.

K.J. har vid förhöret i HovR:n likaledes bekräftat sin vid TR:n enligt dess dom avgivna berättelse. K.J. har tillagt, att han vid tillfället blivit rädd eftersom "dom var tre mot en".

Det har upplysts att ett av de kontokort som tillgreps från K.J. följande dag använts av de tre gärningsmännen för inköp om sammanlagt minst 4 000 kr.

Med hänsyn till planeringen av tillgreppet och med beaktande av att K.J. haft fog för att uppfatta situationen såsom allvarlig samt omständigheterna i övrigt är gärningen att bedöma som rån.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n M.K. för rån enligt 8 kap 5 § BrB till fängelse 1 år.

HovR:n angav till vilken tid straffet skulle anses verkställt i anstalt.

Domskäl

Domskäl. Riksåklagaren har inte vidhållit påståendet i gärningsbeskrivningen i TR:ns dom, att M.K. utövat våld mot K.J..

M.K. har erkänt vad som sålunda numera lägges honom till last enligt gärningsbeskrivningen men gjort gällande att det brottsliga förfarandet, i varje fall med tillämpning av 8 kap 5 § 2 st BrB, bör bedömas såsom stöld och olaga hot.

I HD har K.J. och M.K. hörts på nytt, varvid de berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns och HovR:ns domar, dock med följande ändringar och tillägg.

K.J.: Händelsen inträffade en fredag eller lördag troligen i slutet av aug 1980. K.J. var helt nykter och även E, som han fick kontakt med på centralstationen i Stockholm, verkade nykter. I lägenheten i Tensta var K.J. och E i sovrummet, när M.K. och P kom. K.J. blev överraskad, eftersom E hade sagt att han och K.J. skulle vara ensamma. K.J. reste sig upp, när han hörde ytterdörren öppnas. M.K. hotade med att ringa efter polis, knuffade ner K.J. i sängen, tog tag i hans skjorta framtill vid halsen och måttade ett slag mot honom. E och P stod såvitt han minns bakom M.K.. De var båda omkring 180 cm långa. K.J. kände inte någon av de tre tidigare. Han förstod att han inte kunde påräkna någon hjälp av E eller P. Eftersom de var tre mot en, blev han rädd för stryk. Han var också rädd för att de skulle kalla på polis. Att han inte själv efteråt anmälde händelsen för polisen berodde på att han tyckte situationen var pinsam.

M.K.: Någon planläggning mellan M.K., E och P skedde inte förrän på centralstationen samma dag som händelsen inträffade. När E hade fått kontakt med K.J., gjorde han ett tecken med handen till M.K. och P. I lägenheten tog M.K. tag i skjortan på K.J. och sköt honom bakåt så att han hamnade i sängen. M.K. knuffade inte K.J.. M.K. måttade ett slag mot K.J. genom att höja armen med öppen handflata men utan annan rörelse med armen. Att K.J. blev rädd berodde nog inte bara på gesten med handen utan på "det visuella hotet" i allmänhet. M.K. hotade att kalla på polis för att ge K.J. det intrycket att E, som ser yngre ut än vad han är, var minderårig. E och P stod bakom M.K., när denne krävde att få plånboken av K.J.. Dörren till sovrummet var belägen bakom M.K..

Utredningen i målet visar följande. I planläggningen av den händelse åtalet avser ingick att E skulle få kontakt med en homosexuell man, som skulle försättas i ett isolerat läge. Avsikten var uppenbarligen att han där skulle uppfatta sig som utlämnad åt M.K:s, E:s och P:s godtycke, bl a därför att han överraskades i en situation som gjorde det svårt för honom att påtala vad som inträffade. När M.K. kom in i sovrummet i lägenheten, ingav han genom sitt uppträdande och sina uttalanden redan från början K.J. den uppfattningen att E var minderårig och att K.J. kunde ha gjort sig skyldig till en brottslig handling. M.K. tog tag i K.J:s skjorta och knuffade eller sköt K.J. från sig så att denne kom i underläge genom att bli sittande i sängen. Vid ett tillfälle under detta händelseförlopp måttade M.K. ett slag mot K.J.. Av K.J:s uppgifter framgår att han blev rädd för att han skulle få stryk, särskilt som han fann att han inte kunde räkna med hjälp av E och P utan hade tre personer emot sig. Anförda omständigheter, varvid bör anmärkas att M.K. liksom uppenbarligen även E och P var storvuxna, gav K.J. - i den instängda belägenhet han befann sig - befogad anledning till uppfattningen att han var utsatt för hot som innebar trängande fara.

När K.J. lämnade ifrån sig plånboken till M.K., skedde det alltså under råntvång från M.K:s sida. M.K:s brottsliga förfarande faller härigenom under beskrivningen av rån i 8 kap 5 § 1 st BrB. Med hänsyn till de angivna omständigheterna kan förfarandet inte anses ha varit av mindre allvarlig art. M.K. skall följaktligen dömas för rån.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD angav till vilken tid straffet skulle anses verkställt i anstalt.