NJA 1981 s. 433

Tilltalad, som dömts till fängelse, har avgivit nöjdförklaring. Den tilltalade, som var utlänning och hade bristfälliga kunskaper i svenska språket, har vid nöjdförklaringen inte biträtts av tolk och inte fått läsa någon på hans eget språk avfattad framställning om innebörden av en sådan förklaring. På grund härav och då utredningen inte otvetydigt visade att han ändock förstått innebörden av nöjdförklaringen, har denna ansetts ej vara bindande för honom.

HovR:n

(Jfr 1975 s 28 med hänvisningar)

I mål mellan allmän åklagare och finländske medborgaren K.S., född 1959, dömde Norrköpings TR genom dom d 3 okt 1980 K.S. för rån m m till fängelse 1 år 11 mån. K.S. - som d 26 sept börjat verkställa ett honom d 9 sept 1980 ådömt fängelsestraff - avgav d 5 okt 1980 nöjdförklaring beträffande domen d 3 okt inför tillsynsman vid allmänna häktet i Norrköping.

K.S. överklagade domen i vadeinlaga som inkom till Göta HovR d 22 okt 1980. Han yrkade ogillande av åtalet i vissa punkter, ändrad brottsrubricering och straffnedsättning. Han hemställde vidare, under uppgift att han inte förstått innebörden av nöjdförklaringen, att HovR: n måtte ogiltigförklara denna.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Ström, referent, assessorn Backlund och adj led Björklund) anförde i beslut d 11 nov 1980: K.S. har avgivit nöjdförklaring i den ordning, som stadgas i 4 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m. Enär K.S., som i tidigare mål avgivit sådan förklaring, måste anses ha förstått innebörden härav och då nöjdförklaring jämlikt 8 § nyssnämnda lag icke må återtagas, äger han ej föra talan mot domen såvitt angår den ådömda påföljden. HovR:n avvisar därför med stöd av 51 kap 6 § RB K.S:s vadetalan.

K.S. anförde besvär och yrkade, att HD måtte ogiltigförklara nöjdförklaringen eller med upphävande av HovR:ns beslut återförvisa målet till HovR:n för förnyad handläggning. Han anförde bl a: Han har ytterst begränsade kunskaper i svenska språket. Han behärskar endast enstaka ord och vardagliga korta fraser. Tolk tillkallades vid delgivningen av domen men ej vid nöjdförklaringen.

Riksåklagaren bestred ändring. Han hänförde sig till utredning som verkställts vid häktet. I yttrande anförde t f styresmannen G Grönberg bl a: I min tjänst som t f tillsynsman ingick att delge K.S. domen vilket skedde i K.S:s bostadsrum omkring kl 18.30. Han informerades om påföljdens längd samt delgivningens innebörd. Enligt K.S:s förmenande fanns icke något tvivelsmål vad beträffar det han blivit informerad om, ej heller språkmässigt. K.S. har genom sin namnunderskrift i delgivningsboken bekräftat att han förstått vad han informerats om. - Söndagen d 5 okt 1980 skulle K.S. ges tillfälle att nöjdförklara sig varför han kallades till exp av mig, eftersom jag tjänstgjorde som jourhavande tillsynsman. Som vittne medverkade vårdaren U.B.. K.S. informerades om varför han kallats in, samt tillfrågades om han hade svårt att förstå vad jag sade. Enligt K.S. fanns inga sådana problem. Domen lästes upp, jag redogjorde för innehållet och innebörden av nöjdförklaringen. K.S. svarade att han förstod väl och att han icke skulle gå vidare till HovR:n med målet, varför han var villig att nöjdförklara sig. Detta upprepades 3-4 gånger och med samma svar av K.S.. Vid sista förfrågan visade han irritation över att ha tillfrågats så många gånger. Hade några tvivelsmål framkommit i någon form, skulle tolk ha tillkallats.

Riksåklagaren lät höra K.S:s övervakare, O.M., som är finsktalande. Hon yttrade bl a: K.S. har mycket elementära kunskaper i svenska språket. Hon har arbetat som svensklärare för K.S. under dennes vistelse i kriminalvårdsanstalt. När K.S. delgavs domen befann hon sig på häktet. Hon hjälpte häktespersonalen med översättning av domen. Hon fick reda på nöjdförklaringen sedan den avgivits. När den offentlige försvararen genom hennes förmedling frågade K.S. om han ville överklaga domen, förklarade K.S. att han skulle göra så. Hon fick intrycket att K.S. inte förstått att han avgivit nöjdförklaring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Brusewitz, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Av utredningen framgår följande. K.S:s kunskaper i svenska språket är bristfälliga. Vid TR:ns huvudförhandling i målet samt då han senare delgavs TR:ns domslut biträddes han av tolk. Vid nöjdförklaringens avgivande hade han däremot inte tillgång till tolk och fick ej heller läsa någon på hans eget språk avfattad framställning vad en nöjdförklaring innebär. Vid angivna förhållanden och då utredningen ej otvetydigt visar att K.S. ändock förstått innebörden av nöjdförklaringen, kan denna ej anses vara bindande för honom.

På grund av det anförda undanröjer HD HovR:ns beslut att avvisa K.S:s vadetalan, i följd varav HovR:n har att upptaga målet till fortsatt handläggning.

HD (JustR:n Bernhard, Westerlind, Hessler, Knutsson och Heuman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.