NJA 1981 s. 753

I fråga om 12-årig flicka under moderns vårdnad har det ansetts vara till barnets bästa att tillerkänna fadern umgängesrätt, trots att barnet motsatt sig umgänge med fadern.

HD

(Jfr 1978 s 181 och 1979 C 13)

B.B.L., född 1942 och tidigare marockansk men numera svensk medborgare, i fortsättningen kallad B.B.L., och E.P., född 1946, hade i äktenskap med varandra dottern J., född d 20 okt 1968. Landskrona domsagas häradsrätt dömde d 29 aug 1969 till hemskillnad mellan makarna och tillerkände E.P. vårdnaden om J.. Av B.B.L. framställt yrkande om umgängesrätt lämnades i domen utan bifall. I domskälen anförde häradsrätten i denna del följande:

Med hänsyn till barnets späda ålder samt med beaktande av mannens ringa möjlighet att under pågående studier och kommande yrkesutbildning taga hand om barnet ävensom äktenskapets kortvarighet, finner häradsrätten sådana särskilda omständigheter föreligga att rätt till umgänge med barnet icke för närvarande bör mot vårdnadshavarens bestridande medgivas B.B.L..

HovR:n över Skåne och Blekinge fastställde genom dom d 17 febr 1970 häradsrättens dom. Samma häradsrätt dömde d 25 nov 1970 till äktenskapsskillnad mellan B.B.L. och E.P.. I målet om äktenskapsskillnad framställdes inte något yrkande om umgängesrätt.

Efter en till Kristianstads TR d 23 sept 1977 från B.B.L. inkommen ansökan yrkade denne, som han slutligt bestämde sin talan, att han måtte tillerkännas rätt till umgänge med J. varje år dels under ett veckoslut i samband med påskhelgen dels under ett veckoslut någon gång under månaderna juli och aug. Under det år som började med att utövandet av umgängesrätten inleddes förklarade sig B.B.L. åtnöjd med att endast träffa J. under dagtid och på den ort där hon stadigvarande vistades. B.B.L. åtog sig att senast d 15 juni varje år underrätta E.P. om datum för det under juli eller aug åsyftade veckoslutet.

TR:n beslöt att handlägga ansökningen enligt lagen om handläggning av domstolsärenden.

E.P. bestred B.B.L:s talan.

B.B.L. och E.P. hördes vid muntlig handläggning inför TR:n.

B.B.L. anförde till stöd för sin talan bl a: Han är svensk medborgare och känner stark anknytning till Sverige. Främsta anledningen härtill är hans två barn dels J. och dels sonen M., som fötts i ett senare äktenskap. Han har umgängesrätt med M. under två sammanhängande veckor varje kvartal. Hans umgänge med sonen fungerar utmärkt. Alltsedan hemskillnadsdomen har han försökt att få kontakt med J.. Dessa försök har emellertid misslyckats på grund av E.P:s vägran att låta honom träffa J.. Eftersom han i hemskillnadsdomen nekats umgänge med J., har han inte kunnat erhålla bistånd från berörda sociala myndigheter. Endast på omvägar har han fått reda på att J. ej bor hemma hos E.P.. Fortfarande känner han inte till J.s bostadsadress i Hörby. Han har inte vågat bege sig till Hörby för att leta efter J., eftersom man då kunnat misstänka honom för att vilja föra henne från riket. Han, som inte besökt Marocko sedan 1969, har dock inga planer på att lämna Sverige. Sedan ett halvt år åtnjuter han sjukpension, vilken för närvarande utgår med 3 533 kr per månad. Han utger varje månad underhållsbidrag till M. med 246 kr och till J. med 317 kr. Hans skuld på grund av förfallna men ej erlagda poster uppgår till endast 500 kr. Avsikten med förevarande ansökan är att få en viss kontakt med J.. Han tycker att det är förenligt med hennes bästa att hon får lära känna den man som är hennes biologiske fader. I framtiden önskar kanske J. lära känna sin halvbror, och den kontakten kan bäst förmedlas genom hennes fader. Han är helt införstådd med att man under en övergångsperiod måste gå mycket försiktigt fram under umgänget mellan honom och J..

E.P. anförde till stöd för sitt bestridande av bifall till B.B.L:s talan bl a: När B.B.L. senast träffade J. var hon blott ett halvt år gammal. Detta innebär att han inte sett J. under 11 1/2 år. För J. är B.B.L. en helt främmande person. Den yrkade umgängesrätten måste ha ett mycket begränsat värde för honom. J. känner ej till var hennes fader finns och har inte frågat efter honom. Hon vägrade att medverka i den barnpsykiatriska undersökning som TR:n förordnat om. För närvarande vill J. inte träffa sin fader. J. bor hos sin mormoder i Hörby. Mormodern är 65 år gammal. E.P. är dock fortfarande flickans vårdnadshavare. När E.P. flyttade till Kristianstad, ville hon inte skilja dottern från hennes kamrater i Hörby. E.P. hävdar att B.B.L:s personliga förhållanden är sådana att denne ej bör tillerkännas umgängesrätt med J.. Vidare föreligger risk för att dottern kan komma att föras ur riket. I enlighet med de rättsprinciper som uttalats av HD i rättsfallet NJA 1978 s 181 bör TR:n avslå B.B.L:s ansökan. Mot de yrkade tiderna i och för sig har E.P. ingen erinran.

TR:n inhämtade yttrande från sociala centralnämnden i Motala kommun, som på grundval av företagen utredning tillstyrkte umgängesrätt för B.B.L. under förutsättning att detta tillstyrktes av barnpsykiatrisk expertis men avstyrkte umgängesrätt, om sådan expertis skulla komma att avstyrka umgängesrätt.

TR:n förordnade om barnpsykiatrisk utredning, men sådan utredning kunde inte verkställas till följd av att E.P. och J. vägrade att medverka.

TR:n (ordf rådmannen Svensson) anförde i slutligt beslut d 28 jan 1980:

Skäl. Enligt 6 kap 11 § FB får ej fader eller moder som är skild från vårdnaden betagas tillfälle till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda det.

Den utredning som föreligger i ärendet ger enligt TR:ns mening inte stöd för annat antagande än att det skulle vara till gagn för J., om B.B.L., som uppenbarligen hyser varma känslor för sin dotter, kunde utöva umgängesrätt med henne i yrkad omfattning. Vid detta förhållande bör B.B.L:s yrkande bifallas.

Slut. B.B.L. berättigas att varje år ha umgänge med J., dels under ett veckoslut i samband med påskhelgen dels ock under ett veckoslut någon gång under månaderna juli och aug, med skyldighet för B.B.L. att senast d 15 juni det år umgängesrätten skall utövas underrätta E.P. om datum för sist angivna veckoslut.

Under det år som börjar med att utövandet av den B.B.L. tillerkända umgängesrätten inledes skall umgänget äga rum under dagtid och på den ort där J. stadigvarande vistas.

E.P. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att B.B.L:s talan måtte ogillas.

B.B.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Elliot, hovrättsrådet Sjövall, hovrättsassessorn Orremo, referent, och adj led Riving) lämnade i slutligt beslut d 17 april 1980 besvären utan bifall.

E.P. anförde besvär och yrkade att HD måtte ogilla B.B.L:s talan.

B.B.L. bestred ändring.

Barnavårdskonsulenten i Malmöhus län anförde i ett av HD infordrat yttrande d 23 jan 1981: Vid i förväg avtalat hembesök i Hörby d 14 jan 1981 hos J., hennes mormor och mor, framkom: J. ger intryck av att vara en fysiskt och psykiskt väl utvecklad tolvåring som är väl anpassad i mormoderns hem och har god kontakt med sin mor. - Vid samtal med J., dels i sällskap med hennes mor och mormor, dels i enrum, uttalar J. klart, att hon inte vill träffa sin far. Som orsak anför hon att han tidigare inte visat intresse för henne. - Hon vill fortsätta det liv hon nu lever och trivs med och upplever fadern som något hotfullt och skrämmande som kan störa denna tillvaro. Som svar på direkt fråga säger hon sig inte vara intresserad av eller nyfiken på vare sig fadern eller halvbrodern. J. anser att hon själv skall få avgöra om, och i så fall när, hon skulle träffa sin far. Hon kan tänka sig att detta skulle var möjligt när hon blivit äldre.

J. är otvivelaktigt starkt påverkad av sin familj i denna fråga. Modern och mormodern säger sig dock ha försökt vara objektiva och inte själva berättat om fadern. De har i stället låtit J. läsa det material, som föreligger från domstolsförhandlingarna vid föräldrarnas skilsmässa. - Att J.s mor är mycket rädd för ett återupptagande av kontakten med fadern märks tydligt. Att denna påtagliga rädsla torde ha orsakats av hennes erfarenheter av förra maken är också klart. Oberoende av orsaken är J. bestämt emot att nu träffa sin far. Hon kan emellertid tänka sig att när hon bli äldre själv ta en kontakt. Med tanke på J.s ålder bör, enligt min bedömning, hänsyn tagas till hennes klart uttalade vilja.

Med stöd av ovanstående får jag föreslå bifall till anförda besvär.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Inger, hemställde i betänkande att HD måtte fatta slutligt beslut enligt följande: Skäl. Barnavårdskonsulenten har i sitt yttrande anfört bl a: J. ger intryck av att vara en fysiskt och psykiskt väl utvecklad tolvåring, som är anpassad i mormoderns hem och har god kontakt med sin moder. Vid samtal med J., dels i sällskap med hennes moder och mormoder, dels i enrum, uttalar J. klart, att hon inte vill träffa sin fader. Hon vill fortsätta det liv hon nu lever och upplever fadern som något hotfullt och skrämmande, vilket kan störa denna tillvaro. Enligt J. skall hon själv få avgöra om, och i så fall när, hon skall träffa sin fader. Hon kan tänka sig att själv ta kontakt med honom när hon blir äldre. - J. är otvivelaktigt starkt påverkad av sin familj i denna fråga. Oberoende av orsaken är J. bestämt emot att nu träffa fadern. Med tanke på hennes ålder bör enligt barnavårdskonsulentens bedömning hänsyn tagas till hennes klart uttalade vilja.

J. har under sin uppväxt saknat kontakt med fadern. Hon fyller i okt 1981 13 år och hon motsätter sig att ett umgänge kommer till stånd. Stämningen i hennes omgivning är också negativ till att fadern får träffa henne. Med hänsyn till dessa förhållanden får det anses vara till J.s bästa att ett umgänge med fadern för närvarande inte äger rum.

På grund av det anförde finner HD att B.B.L:s yrkande om umgängesrätt skall lämnas utan bifall.

Beslut. Med upphävande av HovR:ns beslut lämnar HD B.B.L:s yrkande om umgängesrätt utan bifall.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Höglund, Ulveson och Sven Nyman, referent) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. E.P. har till stöd för sitt bestridande av att B.B.L. medges tillfälle till umgänge med J. åberopat främst att sådant umgänge skulle innebära risk för J.s psykiska hälsa och strida mot J.s vilja.

Av utredningen i målet framgår inte att det umgänge B.B.L. yrkar skulle vara olämpligt för J. på grund av hans personliga egenskaper eller förhållanden. Ej heller ger den utredning som förekommit om J.s person - bl a barnavårdskonsulentens yttrande, avgivet d 23 jan 1981 - vid handen att risk för J.s psykiska hälsa skulle uppkomma av umgänget.

J. motsätter sig för närvarande allt umgänge med fadern. Hennes inställning härvidlag synes i väsentlig mån ha sin grund i påverkan från moderns sida. J., som i okt 1981 skall fylla 13 år, har aldrig haft tillfälle att genom sammanträffande med fadern bilda sig en egen uppfattning om honom. Det är möjligt att hon, om hon träffar fadern, kan ändra inställning i umgängesfrågan. Med hänsyn till att det i regel får antagas vara till ett barns bästa att barnet får umgås med båda föräldrarna bör därför J.s nuvarande inställning inte vara ett avgörande hinder för umgängesrätt i den begränsade omfattning B.B.L. yrkat.

På grund av det anförda och då omständigheter i övrigt som föranleder annan bedömning ej förekommit, skall E.P:s besvär lämnas utan bifall.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

JustR Hesser var av skiljaktig mening och gillade betänkandet.