NJA 1981 s. 869

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å skeppsmäklaren J.J. för grov trolöshet mot huvudman under påstående bl a att J.J. åren 1970 och 1971 under anställning som befraktningschef vid N. & X. AB missbrukat sin behörighet att företräda bolaget och därigenom skadat bolaget. Bolaget, vars firma ändrats till Banosa Förvaltnings AB, hade försatts i konkurs år 1973. Konkursboet yrkade såsom målsägande förpliktande för J.J. att utge skadestånd med 495 609 kr 11 öre. Ombud för konkursboet på grund av fullmakt av konkursförvaltaren var direktören Å.N., tidigare verkställande direktör och styrelseledamot i bolaget.

TR:n ogillade i dom d 5 maj 1976 åtalet och lämnade skadeståndstalan utan bifall.

Å.N. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade, att J.J. i enlighet med åtalet måtte fällas till ansvar för grov trolöshet mot huvudman.

J.J. yrkade, att Å.N:svadetalan måtte avvisas.

HovR:n anförde i beslut d 19 jan 1977: Skäl. J.J. har såsom grund för sitt yrkande om avvisning åberopat, att Å.N. vid TR:n, med stöd av en av konkursförvaltaren utfärdad fullmakt, uppträtt som ombud för målsäganden Banosa Förvaltnings AB:s konkursbo, vilket, enligt vad J.J:s ombud inhämtat från konkursförvaltaren, inte avsett att överklaga TR:ns dom, samt att Å.N. personligen inte har någon talerätt.

Å.N. har åberopat, att TR:n med hänsyn till omständigheterna tillerkänt honom ställning som målsägande i ansvarsdelen samt att den av konkursförvaltaren utfärdade fullmakten avsåg skadeståndsdelen, medan Å.N:svadetalan endast avser ansvarsdelen. Han har med hänvisning härtill hemställt, att J.J:s yrkande om avvisning måtte lämnas utan avseende.

Av innehållet i de av Å.N. i HovR:n ingivna skrifterna får anses framgå, att Å.N. i HovR:n för talan mot J.J., icke såsom ställföreträdare för bolaget, utan för egen del i egenskap av aktieägare i bolaget. I sådan egenskap äger Å.N. icke rätt att fullfölja talan mot TR:ns dom i ansvarsdelen. Den omständigheten att förhör med Å.N. i TR:n med hänsyn till omständigheterna har skett i form av målsägandeförhör saknar betydelse för hans rätt att föra talan i ansvarsdelen.

På grund av vad sålunda upptagits skall Å.N:svadetalan avvisas.

Slut. HovR:n avvisar Å.N:svadetalan.

Å.N. förpliktades att till statsverket återgälda kostnaden för J.J:s försvar i HovR:n.

Å.N. anförde besvär.

HD meddelade d 16 nov 1977 följande slutliga beslut (se 1977 C 339): Skäl.) Å.N. har i HovR:n förklarat sig vädja mot TR:ns dom i ansvarsdelen utan att uppge i vilken egenskap han överklagade den. Inte heller i HD har han klart angett sin ståndpunkt i detta hänseende. Med hänsyn till den ställning han intagit i Banosa Förvaltnings AB och till de åtalade gärningarnas art får han emellertid anses ha fört talan mot domen, utom för egen del, också såsom ställföreträdare för bolaget.

Å.N. har inte anfört något förhållande, som medför att han personligen skulle vara att anse som målsägande i fråga om de åtalade gärningarna. Däremot är han såsom verkställande direktör och styrelseledamot i bolaget med rätt att ensam teckna dess firma behörig att på bolagets vägnar föra talan om ansvar för gärningarna utan hinder av att bolaget försatts i konkurs.

Eftersom Å.N. sålunda i egenskap av ställföreträdare för bolaget ägt att fullfölja talan mot TR:ns dom, skall HovR:ns beslut i denna del undanröjas.

Slut. HD undanröjer HovR:ns beslut, i vad därigenom HovR:n avvisat talan, som Å.N. fullföljt i egenskap av ställföreträdare för Banosa Förvaltnings AB, och ålagt Å.N. återbetalningsskyldighet till statsverket, samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

När handläggningen av målet återupptogs i HovR:n bestred J.J. ändring av TR:ns dom.

Å.N. hemställde att han, för den händelse ansvarsyrkandena ogillades, inte skulle förpliktas att till statsverket återgälda försvararkostnaden i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Blom, hovrättsrådet Gehlin, referent, hovrättsassessorn Boholm samt nämndemännen Bauer och Fransson) meddelade dom d 8 febr 1979. HovR:n fann, på anförda skäl, att ansvarsyrkandena skulle ogillas, samt anförde vidare: Vid denna utgång av målet kan Å.N. ej undgå att till statsverket återgälda den ersättning som av allmänna medel skall utgå för försvaret av J.J. i HovR:n. Han är därjämte skyldig ersätta J.J. dennes rättegångskostnad i HovR:n. I sitt domslut fastställde HovR:n TR:ns dom såvitt då var i fråga.

Å.N. förpliktades att till statsverket återgälda det belopp som av allmänna medel tillerkänts J.J:s försvarare i ersättning för försvaret av J.J. i HovR:n, 5 030 kr.

Å.N. förpliktades vidare att ersätta J.J. hans rättegångskostnad i HövR:n

Å.N. sökte revision och yrkade bifall till ansvarsyrkandena. Han yrkade vidare att han måtte befrias från skyldighet att till statsverket återgälda kostnaden för J.J:s försvar i HovR:n.

HovR:n avgav efter förordnande av HD yttrande i fråga om HovR:ns beslut att ålägga Å.N. personligen skyldighet att till statsverket återgälda försvararkostnad.

HD fann i beslut d 26 aug 1980 ej skäl meddela prövningstillstånd i fråga om den mot J.J. förda ansvarstalan. Prövningstillstånd meddelades såvitt gällde den Å.N. ålagda skyldigheten att återgälda kostnaden för försvaret av J.J..

Domstolsverket medgav ändringsyrkandet. Domstolsverket anförde, sedan verket uttalat att i mål vari endast målsägande för talan kostnaden för offentlig försvarare skall återgäldas på samma sätt som återgäldande av övriga rättshjälpskostnader, följande i frågan om vem som i målet intar ställning som målsägande:

HD har i beslut d 16 nov 1977 förklarat att Å.N. personligen inte är att anse som målsägande i fråga om de åtalade gärningarna men att han såsom verkställande direktör och styrelseledamot av bolaget med rätt att ensam teckna dess firma är behörig att på bolagets vägnar föra talan om ansvar för gärningarna utan hinder av att bolaget försattas i konkurs. I anledning härav finnas det inte någon möjlighet att ålägga Å.N. personlig betalningsskyldighet för statsverkets kostnader för försvaret av J.J..

Föredraganden, RevSekr Brusewitz, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande dom:

HD (JustR:n Westerlind, Brundin, Mannerfelt, referent, Welamson och Jermsten) beslöt dom i enlighet med betänkandet.