NJA 1981 s. 929

Fråga i visst fall huruvida flicka, som ridit en häst, hade för hästägarens räkning utfört arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande. 3 kap 1 § 1 st och 6 kap 4 § 3 skadeståndslagen (1972:207).

Stockholms TR

Beridaren G.H. yrkade efter stämning å avdelningsdirektören D.J. vid Stockholms TR förpliktande för D.J. att utge skadestånd avseende kostnad för reparation av skador på G.H:s bil.

G.H. anförde: Den 13 sept 1977 reds D.J:s häst M.D.B. av en skötarflicka för en promenad i skogen. Därvid skyggade hästen och backade upp på G.H:s bil som stod parkerad. Bucklor och djupa repor uppstod på bilens högra framflygel. Flickan som red hästen var anlitad av D.J. att utföra arbete med att rida ut hästen. Hennes uppdrag att rida ut hästen måste anses utgöra arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande. D.J. har därför jämlikt 3 kap 1 § 1 st skadeståndslagen att svara för flickans ovarsamhet.

D.J. anförde: Han hyr stallplats för hästen. I stallet sköts varje häst av sin ägare. Många flickor som är hästintresserade går i stallet och sköter hästarna. Det är ofta så att varje flicka ägnar sig åt en speciell häst. Flickorna brukar få rida hästarna då det är svårt att motstå det tryck de utövar. Den flicka som red D.J:s häst vid tillfället i fråga brukade inte syssla med denna häst. D.J. kände till henne sedan något år tillbaka och bedömde henne som en ansvarskännande flicka. Hon frågade D.J. om hon fick rida ut med hästen och fick tillstånd att göra det. Det var inte fråga om att träna hästen.

Någon lön eller ersättning utgick inte. Yrkandet bestrids i första hand på den grunden att D.J. inte är ansvarig för eventuell skada som uppkommit vid tillfället då något anställningsförhållande mellan honom och flickan inte förelåg. Därutöver åberopas som grund för bestridandet bl a att det är osannolikt att skadan åstadkommits vid tillfället i fråga och att flickan inte varit vårdslös.

På begäran av parterna upptog TR:n till avgörande i mellandom frågan huruvida ritten utgjorde arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.

Domskäl

TR:n (rådmannen Anne-Mari Tengström) anförde i dom d 17 maj 1978:

Domskäl. D.J:s uppgift att den flicka som red hästen vid det aktuella tillfället inte tidigare sysslat med hästen har lämnats obestridd. Ridturen kan således inte anses ingå som ett led i eventuellt annat arbete som utförts åt D.J..

Mot bakgrund därav och då målet inte visats att det vid tillfället i fråga var tal om motionering av hästen och annat således inte är utrett än att D.J. tillmötesgått flickans begäran att få rida finner TR:n att ridturen inte är att bedöma som arbete, som utförts under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.

Då vid denna bedömning ytterligare prövning av käromålet inte skall ske, skall käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Svea HovR

G.H. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n måtte förklara att ifrågavarande ridning utgjort arbete under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande och att således i detta hänseende förutsättningar för utdömande av skadestånd förelåg. G.H. uppgav att han grundade sin talan i målet uteslutande på bestämmelserna i 3 kap 1 § och 6 kap 4 §skadeståndslagen.

D.J. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsrådet Palmér, referent, och hovrättsassessorn Fergenius) anförde i dom d 26 juni 1979:

Domskäl

Domskäl. G.H. har i HovR:n uppgivit bl a: Han arbetar som ridlärare och hästtränare. Han driver sin verksamhet som en rörelse och är inte anställd i något stall. Han har ingen egen häst utan får uppdrag av hästägare som har sina hästar uppställda i olika stall i Stockholmsområdet. - Han gör gällande att förhållandet mellan D.J. och den flicka som vid tillfället red hästen, en s k skötarflicka, är att betrakta som ett anställningsförhållande i skadeståndslagens mening. Skötarflickor förekommer i praktiskt taget varje stall och utgör i dag en förutsättning för att stallägaren skall kunna driva stallet. En skötarflicka önskar oftast ha en "egen" häst. Denna häst kallar hon för "sin häst". Hästägaren å sin sida talar om flickan som "sin flicka". Flickorna är oftast skolflickor och deras arbete är frivilligt och utförs utan ersättning. Flickornas arbetsuppgifter består främst i att sköta hästarna i stallet. Hästarna skall motioneras minst en timme varje dag. Om hästägaren har möjlighet till det ombesörjer han motionsridningen själv. I andra fall får skötarflickan rida ut med hästen. Även eljest kan hon få rida om hon är duktig. Detta utgör i viss mån en ersättning för hennes arbete.

Förhållandena är likartade i alla stall.

D.J. har anfört: Han är intresserad av hästar och har ridning som hobby. Den nu aktuella hästen, M.D.B., har han haft i 1-1 1/2 år. I det ifrågavarande stallet hyr han stallplats av en person som i sin tur arrenderar stallet av dess ägare. Stallet sköts av två personer. I hyran ingår att dessa ger hästen foder och i vissa fall även släpper ut den och gör rent på hästens plats i stallet. Däremot ingår inte i hyran motionering eller övrig skötsel av hästen. Motioneringen sköter han själv; han försöker rida varje dag. En häst bör ridas åtminstone en timme om dagen. Det är naturligtvis bättre om hästen kan få ytterligare motion. Vid skötseln i övrigt får han hjälp av hästintresserade flickor som håller till i stallet. Det blir ofta så att en flicka ägnar sig åt en speciell häst. Det uppstår oftast en bindning mellan flickan och hästen. En sådan bindning kan vara från en månad upp till flera år. Från flickornas sida är det fråga om ett rent ideellt intresse och någon ersättning för det arbete de utför får de icke. För M.D.B.s skötsel hade han en särskild skötarflicka. Det var inte hon som red hästen vid det aktuella tillfället. Denna senare flicka kände han sedan 7-8 månader. Hon hade under en period av 3-4 månader skött en annan häst som han haft, men hon hade även vid 10-15 tillfällen tidigare ridit M.D.B. under omständigheter liknande dem i förevarande fall. Han kände därför väl till hennes förmåga att handha hästar. - Vid det aktuella tillfället frågade flickan om hon fick rida ut med hästen. Han hade varit ute med den tidigare på dagen. Eftersom det alltid är bra för en häst att komma ut och då flickan, som inte får någon ersättning för sitt arbete i stallet, ville rida, lät han henne få låna hästen.

Av utredningen i målet framgår att vid förhyrning av stallplats för en ridhäst innehavaren av stallet icke åtar sig motionering av hästen eller vården av denna utan hästägaren själv får svara härför. Utredningen ger vidare vid handen, att förhållandena numera regelmässigt är sådana att hästägaren för skötseln av hästen får kostnadsfri hjälp av flickor som utan att vara anställda där håller till i stallet (s k skötarflickor) och att den hjälp ägaren sålunda får är en praktiskt taget nödvändig förutsättning för att han skall kunna hålla hästen i stallet.

Utrett är att den flicka som vid det aktuella tillfället red M.D.B. icke var skötarflicka till denna häst men att hon tidigare under en period av 3-4 månader varit skötarflicka beträffande en annan häst som D.J. haft och att hon före denna händelse ridit M.D.B. vid 10-15 tillfällen.

Oavsett att D.J. själv ridit hästen tidigare den aktuella dagen och att ridturen ur skötarflickans synpunkt må ha kunnat ses som en ren nöjesridning, måste ridningen dock, med hänsyn till att turen samtidigt tillgodosåg hästens behov av motion, vara att betrakta som motionsridning och ingå som ett led i skötseln av hästen.

Med hänsyn till vad sålunda upptagits finner HovR:n ridturen vara att bedöma som arbete, som utförts under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.

Vid denna utgång skall målet återupptas av TR:n för prövning av D.J:s övriga invändningar, nämligen att skadan ej uppkommit vid ifrågavarande tillfälle och att flickan ej varit vårdslös.

Domslut

Domslut. Med upphävande av TR:ns dom förklarar HovR:n att den aktuella ridturen är att bedöma som arbete, som utförts under omständigheter liknande dem som förekommer i anställningsförhållande, och att således i detta hänseende förutsättningar för utdömande av skadestånd jämlikt 3 kap 1 § och 6 kap 4 §skadeståndslagen föreligger.

Det ankommer på TR:n att pröva återstående delar av målet.

Hovrättsrådet Hoff med vilken hovrättsrådet Westin instämde, var skiljaktig och anförde: Av utredningen framgår att den flicka som vid tillfället red M.D.B. inte var skötarflicka för denna häst. Härjämte är utrett att D.J. tidigare den aktuella dagen själv varit ute med hästen och att, även om det såsom D.J. upplyst alltid är bra för en häst att komma ut, något beaktansvärt behov av att samma dag ytterligare motionera hästen därför inte förlegat. Utrett är vidare att den ridtur flickan gjorde inte tillkommit på begäran av D.J. utan föranletts av en önskan från flickans sida att få rida. Med hänsyn till det anförda finner jag ridningen inte vara att betrakta som ett för D.J:s räkning utfört arbete utan som en i flickans eget intresse företagen nöjesridning. Vid sådant förhållande skall - såsom TR:n funnit - käromålet ogillas.

HD

D.J. sökte revision och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns dom måtte ogilla käromålet.

G.H. bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela dom enligt följande:

Domskäl

Domskäl. I målet är utrett, att den flicka som vid det aktuella tillfället red M.D.B. inte var denna hästs skötarflicka och att D.J. tidigare på dagen själv varit ute och ridit hästen, varför något verkligt behov av att samma dag. ytterligare motionera hästen inte förelåg. Av utredningen framgår vidare, att den ridtur flickan gjorde ägde rum på hennes begäran. Med hänsyn till det anförda kan ridningen inte vara att betrakta som ett för D.J:s räkning utfört arbete utan som en i flickans eget intresse företagen nöjesridning. Vid sådant förhållande skall - såsom TR:n funnit - käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Westerlind, Brundin, Welamson, Sven Nyman och Rydin, referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.