Anställningsförhållande
Ett avtal om arbetsskyldighet mot ersättning föreligger.
Ett anställningsavtal kan dock ingås formlöst. Avtalsbundenhet kan uppstå genom att det finns en gemensam viljeförklaring enligt avtalslagens modell för anbud och accept. Den kan också uppkomma genom konkludent handlande, t.ex. genom att en person tillgodogör sig en annan persons arbetsinsats.
En arbetsgivare kan slutligen bli avtalsrättsligt bunden genom sin passivitet. Om arbetsgivarens uppträdande vid en arbetsintervju eller andra kontakter med en arbetssökande har givit denne fog för att anta att ett anställningsförhållande har uppkommit är det arbetsgivarens skyldighet att förklara att en anställning inte har kommit till stånd.
I litteratur, förarbeten och praxis har det uppställts ett antal kriterier som talar för att en anställning föreligger, varav de två första utgör kärnan i arbetstagarbegreppet:
- Det finns ett avtal om personlig arbetsskyldighet mot ersättning.
- Arbetet utförs för annans räkning och under dennes ledning och kontroll
- Det rör sig om ett varaktigt samarbete där den arbetspresterande parten står till förfogande för uppgifter som uppkommer efterhand.
- Den arbetspresterande parten är förhindrad att utföra liknande arbetsuppgifter åt annan.
- Råvaror, maskiner och redskap tillhandahålls av beställaren.
- Den arbetspresterande ersätts för utlägg, t.ex. tjänsteresor.
- Den arbetspresterande får åtminstone delvis sin ersättning i form av garanterad lön.
- Den arbetspresterande är i ekonomiskt och socialt hänseende att jämställa med en arbetstagare.