NJA 1981 s. 967

Grov misshandel? - Tillika fråga, om skyddstillsyn jämte fängelse i visst fall kunde ådömas för grov misshandel. 3 kap 6 § samt 28 kap 1 och 3 §§ BrB.

Norrköpings TR

Allmän åklagare yrkade vid Norrköpings TR ansvar å chauffören L.A., född 1947, för grov misshandel enligt följande: L.A. har på kvällen d 2 aug 1980 i Stora Åsen, Norsholm, uppsåtligen tilldelat K.A. flera slag med en yxa, som är att anse som livsfarligt vapen, varav ett slag träffat i bakhuvudet och orsakat ett 3,5 x 0,2 cm stort sår, och flera slag träffat kroppen och medfört sår på högra överarmen, bålen och vänstra underbenet samt överhudsavskrapningar på buken. Genom att på angivna sätt misshandla A med en yxa har L.A. visat synnerlig hänsynslöshet och råhet.

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Widén) anförde i dom d 21 aug 1980:

Domskäl. L.A. har erkänt att han gjort sig skyldig till misshandel genom att tilldela A ett eller ett par slag med yxa.

På åklagarens begäran har förhör hållits med målsäganden K.A.. Denne har berättat: Han har bott sommartid vid Stora Åsen, Norsholm, sedan år 1977. År 1979 flyttade L.A. dit och de lärde känna varandra. De har kommit mycket bra överens. De har ofta hjälpt varandra med olika saker. A bor i en husvagn alldeles i närheten av L.A:s hus. A har en provisorisk bastu uppställd intill husvagnen. Den aktuella kvällen hade A arbetat med en båt och kände sig smutsig. Han avsåg att ta ett bastubad. Han eldade först med träpinnar, som han huggit till med hjälp av en yxa. När det var färdigt ställde han ifrån sig yxan i närheten av en logvägg. Han lade kol på vedpinnarna. Det uppstod då kraftig rökutveckling. Det händer alltid så. Det brukar dock gå över efter 10-15 min. Den här kvällen var det lågtryck och röken svepte upp mot L.A:s hus. L.A. kom ut på trappan till sitt hus och skrek åt A att släcka. L.A. kom ner några steg mot A. A frågade om L.A. var "fyllsjuk" men det nekade L.A. till och gick in. L.A:s fästmö, Y.L., kom också ut och bad A släcka. A sade att det snart skulle gå över. Efter en stund kom L.A. fram till A, som såg att L.A. inte var nykter. L.A. bad A släcka bastun. A sade att han inte tänkte göra det då det snart skulle vara slut på röken. A tänkte gå in i bastun och öppna spjället för att snabbare få ut röken. Han tog några steg mot bastun. I samma ögonblick hörde han L.A. utbrista "jag skall slå ihjäl dig". A hann vända sig något och höjde upp armen samtidigt som L.A. träffade med yxan på A:s högra överarm. Av slaget tappade A balansen och gick ner på knä. L.A. slog vilt omkring sig med yxan. A träffades av ett slag i huvudet. Han blev mycket rädd och försökte skydda sig genom att sparka mot L.A. för att få honom omkull på marken. Vid en av sparkarna fick A ett slag med yxan över ena smalbenet. Han träffades också av yxan i magen. A skrek hela tiden att L.A. slog med yxa. A hoppades att någon skulle höra honom och komma till undsättning. A lyckades så småningom få omkull L.A.. A ville komma åt yxan. Han lade sig över L.A. och tog tag i L.A:s högra arm. L.A. släppte inte yxan. Samtidigt kom en man, K.W., fram. A skrek till denne att han skulle ta hand om yxan, vilket W också gjorde. - L.A. hade inte under det föregående samtalet verkat arg på något sätt. Angreppet kom därför helt överraskande för A. L.A. utdelade de första slagen hållande yxan med båda händerna. I samband med att A började sparka släppte L.A. troligen taget med ena handen om yxan och slog med den med bara en hand. Y.L. kom senare till A och sade "jag kunde inte hålla honom". A fick åka till lasarettet och sy såren. Han blev inte sjukskriven. Han ville inte bli det heller. Såret på benet och såret på armen har blivit infekterade och han har måst gå på dagliga behandlingar hos distriktssköterskan.

L.A. har berättat: Han och Y.L. samt Y.L:s föräldrar åkte ut till sommarstugan torsdagen d 31 juli. L.A. hade semester. Han drack en del sprit, ungefär 37 cl starksprit både på torsdagen och fredagen. På lördagseftermiddagen drack han 7-8 starköl. På kvällen drack han starksprit, cirka 37 cl. Han kände sig något påverkad. Någon gång på kvällen började det ryka från A:s bastu. L.A. och de övriga i hans familj kunde inte sitta ute utan var tvungna att gå in. Röken kom även in i huset. L.A. ropade till A att han skulle släcka. Även Y.L. sade till A. De ropade flera gånger. Det slutade dock inte att ryka. Han blev inte arg. Han brukar inte heller bli arg när han dricker sprit utan endast trött. Han gick nu ner till A för att prata med denne. Han har sedan mycket svaga minnesbilder av vad som hände. Han minns att han tog tag i yxan, som stod alldeles intill honom. Han minns att han riktade slag med den. Han vet inte hur många slag och inte heller om han träffade A. Han kan inte ens säga att han riktade slagen mot A. Han minns sedan endast att han låg på marken och att han var ensam. Han gick in i huset och tvättade av sig blod. Sedan kom polisen och hämtade honom. Efteråt har han förstått att han allvarligt hade kunnat skada A.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Y.L. och K.W.. De har uppgivit.

Y.L.: Hon sammanbor med L.A. sedan en längre tid. De lärde känna A i samband med att de hyrde ett sommartorp i Stora Åsen, Norsholm. Det har rått ett gott förhållande mellan dem och A. L.A., Y.L. och Y.L:s föräldrar åkte ut till sommarnöjet för att vara där några dagar under L.A:s semester. L.A. och hennes far drack en del sprit. På lördagen drack L.A. några groggar på kvällen. Hon tror att han också drack några starköl på eftermiddagen men vet inte hur många. På kvällen satt de alla fyra ute och spelade kort. Det började blåsa. Det kom rök mot dem från A:s bastu och de blev tvungna att gå in. De hade fönster och dörrar öppna. Hennes mor, som är något astmatisk, fick svårt att andas av röken. De ropade ner till A att han skulle släcka. De sade att det var besvärande med röken och att de hade åkt ut till landet för att kunna vistas utomhus. A svarade att han tänkte fortsätta att elda och att röken snart skulle försvinna. Både hon och L.A. var ute och sade till A flera gånger. Efter cirka en halvtimme gick L.A. ut. Han sade att han skulle prata med A. Han sade även något om att han "skulle slå sönder den där djävla bastun". Han verkade inte speciellt arg när han sade detta och hon tog honom inte på allvar. Hon gick ut på gården efter L.A. och stannade på ett avstånd av cirka 20 m från L.A. och A. A och L.A. stod och pratade med varandra en stund. Sedan sträckte L.A. sig efter något efter att ha tagit några steg åt sidan. Han höjde något mot A. Hon kunde inte se vad det var. Hon hörde A skrika "vad fan gör du". L.A. "vingade" med föremålet. Hon sprang därifrån för att tillkalla hjälp. Hon mötte K.W. på halva vägen. W sprang fram till A och L.A.. W tog upp något från marken. L.A. och Y.L. gick in till sig. Hon hjälpte L.A. att tvätta av sig. Han verkade ledsen och "deppig".

W: Hans föräldrar har sommarnöje i närheten av A och L.A.. Han tillbringade ifrågavarande helg där och vistades ute. Han hörde hur någon skrek att A skulle släcka bastun. Han tror att det var Y.L. som ropade. Därefter var det tyst en stund. Hans barn lekte på vägen i närheten av där A har sin bastu. De började skrika väldigt. Det var inte vanliga skrik av lekande barn. Han reagerade för skriken och börjde springa mot den plats där barnen befann sig. Det hade gått ca 5 min från det han hörde Y.L. ropa och till dess barnen började skrika. När W kom fram till ladan intill bastun, såg han L.A. ligga på magen på marken. A låg över honom. A skrek "yxan, yxan" upprepade gånger. W gick fram till dem. L.A. höll en yxa i höger hand. W tog den från honom. L.A. släppte yxan utan vidare. W tog yxan med sig när han gick för att ringa efter polis. A reste sig också och följde med. L.A. blev liggande kvar ensam på marken. När W sedan kom tillbaka till platsen hade L.A. gått in till sig.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat ett antal fotografier från platsen för händelsen samt protokoll från rättsmedicinsk undersökning av A.

TR:ns bedömning.

Av utredningen framgår att några misshälligheter inte tidigare förekommit mellan L.A. och A. Ifrågavarande kväll har L.A. och A uppenbarligen irriterats av rök från A:s bastu samt har A vägrat att släcka i bastun trots flera uppmaningar. L.A., som var spritpåverkad, har en stund senare uppsökt A. Att L.A. då måste ha varit uppretad framgår av det uttryck som L.A. enligt Y.L. fällde då han lämnade det övriga sällskapet. Viss ordväxling har förekommit mellan L.A. och A vid bastun om rökutvecklingen. Av A:s uppgifter framgår att A i detta läge vände sig från L.A. for att gå in i bastun. L.A. tycks nu fullständigt ha tappat besinningen och gripit tag i den yxa som låg bredvid honom på marken samt från sidan riktat ett överraskande hugg mot A, som denne delvis lyckades parera med högra överarmen. Hugget har uppenbarligen orsakat de skador som beskrivits på överarmen och intilliggande ryggparti. Angreppet har medfört att A hamnat på knä. L.A. har oaktat detta förhållande inte kunnat besinna sig utan fortsatt angreppet mot A med yxan, därvid skadan i A:s bakhuvud uppstått. Om skadan åstadkommits av yxans egg eller hammardel vid ett s k returslag kan inte avgöras men detta saknar enligt TR:ns uppfattning betydelse från straffrättslig synpunkt. Övriga skador torde ha uppkommit medan A sökte freda sig. Även dessa får anses ha åstadkommits uppsåtligen. Utredningen ger slutligen vid handen att angreppet avbrutits först genom att A lyckades övermanna L.A..

Sammanfattningsvis finner TR:n att L.A. överraskande anfallit A med yxan samt att han sedan A skadats fortsatt angreppet. Även om skadorna med hänsyn till tillhyggets farlighet blivit förhållandevis små är omständigheterna sådana att misshandeln enligt TR:ns uppfattning måste bedömas som grov.

L.A. har tidigare inte gjort sig skyldig till våldsbrott. Av personutredningen framgår att han är känd som en lugn och skötsam person. För omgivningen framstår det inträffade som en gåta. Det är också uppenbart att L.A. djupt ångrar sitt brott samt att han och A försonats. Av hänsyn till allmän laglydnad kan dock annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. L.A:s personliga förhållanden och den tragik som det inträffade inneburit för honom beaktas i sa måtto att strafftidens längd får stanna vid minimum.

Domslut

Domslut. TR:n dömde L.A. jämlikt 3 kap 6 § BrB för grov misshandel till fängelse 1 år.

Göta HovR

L.A. fullföljde talan i Göta HovR med yrkande att HovR:n måtte bedöma gärningen som misshandel och bestämma påföljden till villkorlig dom eller skyddstillsyn eller nedsätta straffet. Även om det förstnämnda yrkandet inte skulle bifallas hemställde L.A. om villkorlig dom eller skyddstillsyn,

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Ström, adj led Grönwall, referent, samt nämndemännen Albinsson och Hermansson) anförde i dom d 30 jan 1981:

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

HD

L.A. sökte revision och yrkade att misshandeln ej måtte bedömas som grov samt att påföljden - även för det fall att misshandeln skulle bedömas som grov - måtte ändras till i första hand villkorlig dom och böter och i andra hand skyddstillsyn. L.A. yrkade att fängelsestraffet i allt fall måtte nedsättas väsentligt.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Ulveson, Sven Nyman och Ehrner) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Vid huvudförhandlingen i HD har L.A. berättat i överensstämmelse med vad som upptagits i TR:ns dom. Han säger sig alltså komma ihåg att han gick bort till bastun och att han tog upp yxan. Det enda han därefter minns av händelsen är att han låg på marken och att han var ensam. Han gick in i huset och efter en stund kom polisen.

A har berättat i överensstämmelse med vad som antecknats i TR:ns dom. Han har bl a uppgivit följande. När L.A. kom bort till A märktes det att L.A. var påverkad men han vinglade inte. De "käftade" en stund och L.A. ropade att han skulle slå ihjäl A. L.A. grep yxan och slog till mot A direkt. A utsattes för flera slag. Något av dessa träffade med eggen; A såg att det blänkte till. Något slag träffade med hammardelen av yxan och något med bredsidan. Efter första slaget gick A ner på knä och sedan föll han på rygg. Slagen träffade bl a i huvudet och på ryggen. A hade en tjock tröja som dämpade slagen. När A låg på rygg sparkade han mot L.A. och fick då slag mot ena benet. Alltihop tog tre-fem minuter. A var rädd och trodde att han aldrig skulle klara sig. A och L.A. är goda vänner igen.

Misshandelsgärningen har förövats med livsfarligt vapen, en yxa. Den har bestått av flera slag med yxan och har fortgått även efter det att A fallit ner på knä och därefter på rygg. Att skadorna blivit förhållandevis små synes närmast ha berott på tillfälligheter. Gärningen är därför, såsom domstolarna funnit, att betrakta som grov misshandel.

För grov misshandel är lägsta straffet fängelse 1 år. Mot den av L.A. i första hand yrkade påföljden, villkorlig dom, får på grund av brottets svårhet hinder anses möta av hänsyn till allmän laglydnad. Hänsyn av detta slag kan däremot inte anses utesluta att skyddstillsyn kommer i fråga, helst som det nu enligt 28 kap 3 § BrB finns möjlighet att förena skyddstillsyn med ett kortare fängelsestraff. Till skyddstillsyn får emellertid enligt bestämmelsen i 28 kap 1 § 3 st samma balk dömas endast om särskilda skäl föreligger.

En grundläggande förutsättning för att skyddstillsyn över huvud taget skall få ådömas är att det prövas erforderligt att den tilltalade ställs under övervakning. Det är övervakningen som är det centrala innehållet i skyddstillsynspåföljden. När det som i förevarande fall får dömas till skyddstillsyn endast om särskilda skäl föreligger, bör i regel krävas att den tilltalade har ett verkligt påtagligt behov av stöd och hjälp från en övervakare.

L.A. har tidigare, år 1976, dömts för rattfylleri och andra trafikbrott till fängelse 2 mån. Av ett i förevarande mål av överläkaren vid rättspsykiatriska stationen i Linköping L.O. avgivet läkarintyg enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål framgår, att L.A. i det fallet råkade ut för en s k "black-out" till följd av omfattande spritförtäring. Enligt vad som vidare anförs i intyget tilltog L.A:s alkoholkonsumtion efter fängelsedomen och de sociala problemen vid denna tidpunkt, så att han en tid var rädd att helt tappa kontrollen över alkoholen. Han sökte i samband därmed psykiatriska kliniken och fick poliklinisk behandling under ett par månader hösten 1976. Han uppger själv att han därefter inte haft några problem med spriten. Den nu ifrågavarande gärningen har emellertid såvitt framgår av utredningen i hög grad betingats av L.A:s spritförtäring.

Mot den nu angivna bakgrunden kan det väl ifrågasättas, om inte L.A. är i behov av övervakning för att få hjälp och stöd så att han avhåller sig från alkoholmissbruk. Det är emellertid att märka, att den personundersökning som verkställdes kort efter gärningen inte ger belägg för att något övervakningsbehov skulle föreligga och att skyddskonsulenten i sitt yttrande över undersökningen biträtt personundersökarens förslag om fängelse som påföljd för brottet. Under den tid av över ett år som gått sedan personundersökningen gjordes har såvitt känt inte heller framkommit något som tyder på ett övervakningsbehov för L.A:s del. Han är känd som lugn och skötsam. Han lever tillsammans med sin fästmö och sköter sitt arbete som lastbilschaufför klanderfritt. Något klart uttalat behov av att L.A. ställs under övervakning kan alltså i varje fall inte anses föreligga. Och varken L.A:s personliga förhållanden i övrigt eller de särpräglade omständigheterna vid misshandeln kan anses utgöra tillräckliga skäl för att påföljden ändock bestämmes till skyddstillsyn.

HD finner alltså att sådana särskilda skäl som kan föranleda skyddstillsyn inte föreligger i L.A:s fall och att HovR:ns domslut därför skall fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten, JustR Hessler, och JustR Höglund var av skiljaktig mening i påföljdsfrågan och anförde i den delen:

JustR Hessler: För grov misshandel - - - se HD:s dom - - - om särskilda skäl föreligger.

L.A. har tidigare, år 1976, dömts för rattfylleri och andra trafikbrott till fängelse 2 mån. Av ett i förevarande mål av överläkaren vid rättspsykiatriska stationen i Linköping L.O. avgivet läkarintyg enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål framgår, att L.A. i det fallet råkade ut för en s k "black-out" till följd av omfattande spritförtäring. Enligt vad som vidare anförs i intyget tilltog L.A:s alkoholkonsumtion efter fängelsedomen och de sociala problemen vid denna tidpunkt, så att han en tid var rädd att helt tappa kontrollen över alkoholen. Han sökte i samband därmed psykiatriska kliniken och fick poliklinisk behandling under ett par månader hösten 1976.

Den nu ifrågavarande gärningen har såvitt framgår av utredningen i hög grad betingats av L.A:s spritförtäring. Även därvid drabbades L.A. av minnesförlust. Visserligen ger företagen personundersökning inte belägg för behov av övervakning. Och L.A. har under den tid av mer än ett år som förflutit sedan den nu åtalade grova misshandeln begicks, såvitt är känt, visat sig i socialt hänseende väl anpassad. Såväl L.A:s ökade alkoholproblem i samband med fängelsedomen år 1976 som den obalans han visat under inverkan av alkohol i samband med den nu åtalade gärningen, som inte ligger särskilt långt tillbaka i tiden, talar emellertid för att L.A. bör komma under övervakning av någon som kan ge honom hjälp att motarbeta missbruk av alkohol. För skyddstillsyn får vidare anses tala att en dom på fängelse ett år i belysning av erfarenheterna från 1976 års fängelsedom måste antagas medföra påtaglig risk för att L.A:s alkoholproblem skall allvarligt förvärras. På nu anförda skäl framstår från individualpreventiv synpunkt skyddstillsyn såsom den lämpligaste påfölj den.

Flera omständigheter gör, att detta misshandelsbrott ter sig som särpräglat. L.A. har såvitt känt inte tidigare gjort sig skyldig till våldsbrott. Det framgår av utredningen att den nu ifrågavarande gärningen kommit som en chock för omgivningen. L.A. är känd som en i vanliga fall lugn och skötsam person. L.A. och målsäganden A tycks nu vara lika goda vänner som före händelsen.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden kan hänsynen till allmän laglydnad bedömas bli tillräckligt tillgodosedd inom ramen för möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse högst 3 mån.

På grund av det anförda får sådana särskilda skäl anses föreligga som här krävs för skyddstillsyn. Jag bestämmer därför, med ändring av HovR:ns dom, påföljden till skyddstillsyn jämte fängelse 3 mån.

JustR Höglund: L.A. är förfallen till ansvar för ett allvarligt brott, för vilket annan än frihetsberövande påföljd bör komma i fråga endast om särskilda skäl föreligger.

Mot villkorlig dom möter på grund av brottets svårhet hinder av hänsyn till allmän laglydnad.

När det gäller frågan, om skyddstillsyn kan ådömas, märks följande.

L.A. har tidigare, år 1976, dömts för rattfylleri och andra trafikbrott till fängelse 2 mån. Av ett i förevarande mål av överläkaren vid rättspsykiatriska stationen i Linköping Leif Öjesjö avgivet läkarintyg enligt 7 § lagen om personundersökning i brottmål framgår, att L.A. i det fallet liksom i nu föreliggande fall råkade ut för en s k "black- out" till följd av omfattande spritförtäring. Enligt vad som vidare anförs i intyget till tog L.A:s alkoholkonsumtion efter fängelsedomen och de sociala problemen vid denna tidpunkt, så att han en tid var rädd att helt tappa kontrollen över alkoholen. Han sökte i samband därmed psykiatriska kliniken och fick poliklinisk behandling under ett par månader hösten 1976. När han därefter kom in i mera ordnade förhållanden upphörde alkoholproblemen.

Den nu ifrågavarande gärningen har såvitt framgår av utredningen i hög grad betingats av L.A:s spritförtäring. Den benägenhet för alkoholkonsumtion till övermått som sålunda fortfarande ger sig till känna hos L.A. ger anledning till att han är i behov av det stöd och den hjälp att motarbeta missbruk av alkohol som kan vinnas genom sådan övervakning som är förenad med skyddstillsyn.

L.A:s omvittnade skötsamhet i övrigt medför å andra sidan att ett klart uttalat behov av sådan övervakning inte kan sägas föreligga. Vid valet mellan ett långvarigt frihetsstraff och skyddstillsyn måste emellertid också beaktas den särskilda risk för tilltagande alkoholbruk som enligt tidigare erfarenheter av L.A:s förhållande får anses vara förenad med ett långvarigt frihetsstraff. L.A., som såvitt bekant inte tidigare gjort sig skyldig till våldsbrott, är känd som en lugn och skötsam person. Han lever tillsammans med sin fästmö och sköter sitt arbete som lastbilschaufför klanderfritt. Han har djupt ångrat sin förlöpning mot A och har till fullo ersatt denne hans skada. L.A. och A är helt försonade med varandra och är goda vänner igen. A har också för sin del givit uttryck åt en reaktion emot att L.A. skulle behöva drabbas av ett så långt frihetsstraff som det i målet utdömda.

Nu angivna förhållanden i förening med de särskilda omständigheter under vilka brottet kommit till utförande talar med styrka för att påföljden bestämmes till skyddstillsyn i stället för ett långvarigt frihetsstraff.

För att skyddstillsyn skall kunna ådömas för brott av den svårhetsgrad som nu är i fråga krävs enligt 28 kap 1 § 3 st BrB att särskilda skäl därtill föreligger. Hinder mot att tillämpa skyddstillsyn vid sådant grovt brott ligger framför allt i hänsynen till den allmänna laglydnaden. Efter lagändring år 1979 är emellertid numera möjligt att, när eljest skäl till skyddstillsyn föreligger, tillgodose intresset av att allmän laglydnad upprätthålles genom att förena skyddstillsyn med frihetsberövande i form av fängelse i lägst en och högst 3 mån. Den utvidgning av tillämpningsområdet för skyddstillsynspåföljden som skedde genom nämnda lagändring får anses möjliggöra att denna påföljd, trots brottets svårhet, väljes i ett fall som det förevarande, där sådana särskilda skäl som förut anförts föreligger. Av hänsyn till allmän laglydnad är erforderligt att fängelse ådöms jämte skyddstillsyn.

På grund av det anförda bestämmer jag, med ändring av HovR:ns dom, påföljden för L.A. till skyddstillsyn jämte fängelse 3 mån.