NJA 1982 s. 128

Domskäl

TR:n (ordf tingsfiskalen Renfors) anförde i dom d 5 dec 1980:

Domskäl. P.N. har vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt att hans förfarande är att bedöma som hets mot folkgrupp.

Åklagaren har som bevisning åberopat ett fotografi av ifrågavarande skylt, intaget i Sundsvalls tidning d 12 aug 1980.

Närmare hörd över åtalet har P.N. uppgivit: Han är ordförande i Selångers SK:s fotbollssektion. För klubbens räkning tecknade han ett kontrakt med Sundsvalls kommun, avseende arrende av Bergsåkers campingplats för sommaren 1980. Redan i samband med att detta avtal träffades påpekade en företrädare för kommunen att det tidigare förekommit och att det även i framtiden kunde uppkomma problem med zigenare på campingplatsen. Campingplatsen, som rymmer 100-150 gäster, öppnades under senare delen av juli och som föreståndare för denna tjänstgjorde U.B.. För campingplatsen gällde samma ordningsregler som gäller för campingplatser i allmänhet. För det fall en gäst inte följde dessa, kunde gästen bli avvisad och utestängd från ytterligare besök. Eftersom han undertecknat arrendekontraktet ansåg han sig ansvarig för verksamheten. Han besökte campingplatsen så ofta han hade möjlighet och bistod U.B. då det uppstod problem. Strax efter öppnandet avvisades en grupp zigenare från campingplatsen och i samband därmed blev han hotad att bli "märkt". Några veckor därefter inträffade åter en incident med zigenare inblandade. Då han kom ut till campingplatsen, fann han U.B. i dispyt med en grupp zigenare som kommit till platsen med två husvagnar men inte blivit insläppta. Polis hade anlänt till platsen. Han började tala med några av zigenarna och då dessa inte kunde lämna uppgift om varifrån de kom, avvisade han dem från platsen. Efter ytterligare diskussioner uppmanades zigenarna av polisen att lämna platsen, vilket de då gjorde. U.B. berättade därefter att hon hotats med kniv av en av zigenarna. Han tog allvarligt på den inträffade händelsen och framförallt oroade han sig för U.B.s räkning. Han var orolig för att det kunde bli fråga om repressalier och han ville gärna hjälpa U.B. i hennes fortsatta tjänstgöring. Efter ett par sömnlösa nätter bestämde han sig för att sätta upp en skylt på campingplatsen, på vilken angavs ett förbud för zigenare att besöka campingplatsen. Skylten riktade sig egentligen endast till ett begränsat antal zigenarfamiljer, fyra-sex stycken, men eftersom han inte kände till namnen på samtliga dessa kunde han inte komma på någon annan benämning än zigenare" på dem som avsågs. Skylten målades och uppsattes söndagen d 10 aug. Den sattes upp på en vägg på huset vid infarten till campingplatsen. U.B. var tacksam för att skylten sattes upp och hon ansåg det vara en fördel att ha någon anvisning att hänvisa till, då zigenare kom till platsen. Skylten togs ner efterföljande dag, men han vet inte av vem. - Orsaken till att man inte ville ha zigenare på campingplatsen var bl a att dessa inte följde gällande ordningsregler. Dessutom brukade zigenarna ägna sig åt att spå och att sälja olika varor, vilket innebar störande inslag för övriga campinggäster.

P.N. har åberopat vittnesförhör med U.B., född 1920, som bl a berättat: Hon arbetade som föreståndarinna på Bergsåkers campingplats i somras. Campingplatsen öppnades någon gång i juli. Praktiskt taget varje dag kom zigenare dit för att besöka campingplatsen. Eftersom hon ansåg att zigenarna varken följde gällande ordningsregler eller brydde sig om tillsägelser, släppte hon inte in dem. Det förekom en del bråk i samband med att hon avvisade dem. Den 8 aug kom ett zigenarsällskap, som vid tidigare tillfällen försökt komma in på campingplatsen, till platsen. Hon förklarade för dem att man inte tog emot zigenare, vilket upprörde sällskapet. Bl a kom en yngre man fram till henne och sade att han skulle "märka" henne. Eftersom hon såg att mannen hade en kniv nerstucken innanför stövelskaftet, kände hon sig hotad. Så småningom kom polis och P.N. dit och sällskapet lämnade platsen. Några dagar därefter kom P.N. med den i målet aktuella skylten och han satte upp denna vid infarten till campingplatsen. P.N. förklarade att han satte upp skylten för att stödja henne och hon uppskattade detta stöd mycket. Efter den gångna sommaren har hon fått flera hälsningar från campinggäster, som bl a uttryckt tacksamhet över att det inte var några zigenare på campingplatsen.

Vad först angår frågan huruvida skyltens innehåll uttryckt missaktning för folkgrupp gör TR:n följande bedömning. Oaktat skyltens text inte positivt uttryckt ett negativt omdöme om zigenare, kan det förbud skylten uttryckt inte uppfattas på annat sätt än innefattande ett nedsättande omdöme om zigenares livsföring och skötsamhet. P.N:s egna uppgifter om anledningen till att skylten sattes upp ger för övrigt stöd för denna tolkning av skyltens text. I förarbetena till aktuellt lagrum säges att begreppet missaktning skall tolkas med viss försiktighet och att under begreppet inte skall innefattas alla uttalanden av nedsättande eller förnedrande natur utan för straffbarhet bör krävas att det är fullt klart att uttalandet överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande ifrågavarande folkgrupp. Att det nedsättande omdöme om zigenare som innefattats i skyltens text vida överskrider nämnda gräns anser TR:n vara uppenbart. Ehuru skyltens meddelande varit riktat endast till zigenare som anlände till campingplatsen, har meddelandet spritts även till den allmänhet som passerade skylten. Lagrummets offentlighetsrekvisit är därför uppfyllt. Vad slutligen rör frågan huruvida P.N:s uppsåt, såsom han påstått, endast varit att utpeka vissa bestämda zigenarfamiljer, anser TR:n det stå utan allt tvivel att P.N. måste ha insett att, med den utformning skylten fått, hela folkgruppen zigenare utpekats. TR:n har sålunda funnit styrkt att P.N. genom uppsättande av skylten offentligen uttryckt missaktning för folkgrupp. - Med hänsyn till att P.N:s direkta syfte med att uppsätta skylten inte varit att uttrycka missaktning för zigenare och att skyltens placering inneburit att endast ett förhållandevis begränsat antal personer fick del av skyltens meddelande, bör brottet bedömas som ringa och påföljden bestämmas till böter.

Domslut

Domslut. TR:n dömde P.N. jämlikt 16 kap 8 § BrB för hets mot folkgrupp till 40 dagsböter å 15 kr.

Domskäl

Domskäl. P.N. och vittnet U.B. har hörts på nytt i HovR:n. De hörda har i allt väsentligt berättat detsamma som upptagits i TR:ns dom.

I likhet med TR:n finner HovR:n P.N. övertygad om hets mot folkgrupp. Vad i målet förekommit kan emellertid inte föranleda att brottet skall bedömas som ringa.

Vid valet av påföljd beaktar HovR:n att P.N., som ej tidigare förekommer i kriminalregistret, lever under ordnade förhållanden. Övervakning eller annan mera ingripande åtgärd synes inte erfordras för att avhålla P.N. från vidare brottslighet. Påföljden kan därför bestämmas till villkorlig dom. Av hänsyn till allmän laglydnad bör dock den villkorliga domen förenas med ett bötesstraff.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på det sätt TR:ns dom att HovR:n, med tillämpning av 16 kap 8 § BrB, dömer P.N. för hets mot folkgrupp till villkorlig dom och 40 dagsböter å 15 kr.

P.N. sökte revision och yrkade ogillande av åtalet samt, i andra hand, att gärning en måtte bedömas som ringa brott och påföljden bestämmas till böter.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl. Av utredningen i målet framgår att P.N. på en byggnad vid infarten till Bergsåkers campingplats satt upp en skylt, på vilken angavs att zigenare inte fick beträda campingplatsen, och att skylten varit uppsatt ungefär ett dygn.

Enligt den ursprungliga lydelsen av straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp bestod den brottsliga handlingen i att offentligen hota, förtala eller smäda folkgrupp av visst slag. Genom lagändring år 1970 erhöll bestämmelsen sin nuvarande lydelse, enligt vilken den brottsliga handlingen består i att offentligen eller eljest i uttalande eller annat meddelande som sprids bland allmänheten hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp av sådant slag som nämns i §:n. Vid lagändringen anförde föredragande departementschefen bl a att med uttrycket missaktning avsågs att låta även andra kränkande omdömen än sådana som kunde bedömas som förtal och smädelser bli straffbara, att det för straffbarhet borde räcka med att ett uttalande om t ex en viss folkgrupp var nedsättande för gruppens anseende samt att det å andra sidan inte var meningen att omdömen som inte överskred gränserna för en saklig kritik av viss eller vissa raser eller folkgrupper skulle falla inom det straffbara området (NJA II 1970 s 531). Vid ärendets behandling i riksdagen framhöll första lagutskottet bl a att begreppet missaktning måste tolkas med viss försiktighet samt att härunder sålunda inte borde innefattas alla uttalanden av nedsättande eller förnedrande natur utan att för straffbarhet borde krävas att det var fullt klart att uttalandet överskred gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion rörande folkgruppen i fråga (NJA II 1970 s 535).

Zigenare är en sådan folkgrupp som åtnjuter skydd enligt bestämmelsen om straff för hets mot folkgrupp.

Den ifrågavarande skylten innehöll inte uttryckligen något kränkande omdöme om folkgruppen zigenare. Genom förbudet att beträda campingplatsen, vilket enligt texten på skylten riktade sig till zigenare över lag, uttrycktes emellertid indirekt ett omdöme om zigenares egenskaper och uppträdande som måste anses nedsättande för folkgruppens anseende. Detta nedsättande omdöme utgör ett sådant uttryck för missaktning som avses i 16 kap 8 § BrB. Oaktat P.N. enligt egen uppgift med förbudet åsyftat endast vissa bestämda zigenarfamilj er, vilka tidigare vägrat att rätta sig efter de för campingplatsen gällande ordningsreglerna, har han uppenbarligen insett att förbudet fått sådan avfattning att det måste uppfattas som om det avsåg alla zigenare.

Skylten har varit uppsatt på sådan plats att den kunnat iakttas av personer som passerade infarten till campingplatsen eller som uppehöll sig på den närbelägna parkeringsplatsen. Den missaktning som framgick av skyltens text har därför uttryckts offentligen.

På grund av det sagda har P.N., såsom domstolarna funnit, gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp. Av skäl som TR:n anfört bör brottet bedömas som ringa. Antalet dagsböter bör emellertid sättas högre än TR:n bestämt.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att påföljden bestäms till 60 dagsböter å 15 kr.