NJA 1982 s. 17
Fråga om val av påföljd för grov stöld, särskilt med avseende på möjligheten att förena skyddstillsyn med fängelse. 1 kap 7 §, 27 kap 2 §, 28 kap 2 och 3 §§ BrB.
Handens TR
Allmän åklagare yrkade vid Handens TR ansvar å M.B., född 1957, W.N., född 1955, K.O., född 1956, och H.T., född 1960,
samt å Y.C., C.S. och R.S.
enligt följande:
Grov stöld. M.B., W.N., K.O. och H.T.
samt Y.C. och C.S.
har natten till d 11 jan 1980 gemensamt och i samråd genom inbrott i affärsbutiken Jordbro Radio TV Foto i Jordbro centrum, Haninge kommun, olovligen tagit och tillägnat sig televisionsradioapparater, radioapparater, förstärkare, kamerautrustning och dylikt till ett sammanlagt värde av minst 75 000 kr.
Häleri. M.B. har d 26 dec 1979 i Stockholm av annan person köpt ett parti fabriksnya kläder, i vart fall 11 skjortor, 2 par jeans, en kavaj, 5 tröjor, 4 koftor, en slipover, 3 par strumpor, en halsduk, en mockajacka och en manchesterjacka. Kläderna hade kort dessförinnan stulits vid inbrott i Boutique Concorde på Kungsholmsgatan i Stockholm. M.B. har insett att föremålen åtkommits genom brott.
Häleri. H.T. har d 1 jan 1980 i Stockholm som gåva av M.B. emottagit den under åtalspunkt 2 angivna manchesterjackan, trots att H.T. insett att den åtkommits genom brott.
Häleri. K.O. har vid årsskiftet 1979/80 i Stockholm av annan person köpt en mockajacka. Jackan hade dessförinnan stulits från Boutique Concorde på Kungsholmsgatan i Stockholm. K.O. har insett att jackan åtkommits genom brott.
Stöld. M.B. och R.S. har tillsammans natten till d 20 april 1979 medelst inbrott berett sig tillträde till två Bruno Andreis tillhöriga på Styrmansgatan i Stockholm uppställda personbilar och i dessa med tillägnelseuppsåt tagit 3 tröjor, 5 par skidbyxor, 15 jackor, 7 sportskjortor och ett par benvärmare.
De tilltalade hade i målet varit berövade friheten som anhållna och häktade, M.B. 18 dagar, W.N. 17 dagar samt K.O. och H.T. 13 dagar. TR:n (ordf tingsfiskalen Andersson) meddelade dom d 20 nov 1980. Under rubriken Domskäl antecknade TR:n rörande åtalet för grov stöld att M.B., K.O. och H.T. erkänt gärningen, medan W.N. bestritt ansvar för grov stöld men medgivit ansvar för häleri. Vidare anförde TR:n: Hörda över åtalet har de tilltalade uppgivit:
Y.C.: Den aktuella kvällen hade han varit på diskotek Goldfinger tillsammans med en flickvän. På diskoteket träffade han bl a C.S., som lovade köra hem Y.C.. På hemvägen passerade de Medborgarplatsen. Y.C. såg då att de övriga tilltalade stod utanför korvkiosken bredvid hotell Malmen. De stannade därför och pratade med dem i ungefär 10 minuter. Under samtalets gång var det någon som nämnde att de skulle göra ett inbrott. För att få lite spänning bestämde sig Y.C. för att åka med. Sällskapet lämnade Medborgarplatsen i tre bilar. De åkte först ut till Bagarmossen, för att lämna av några flickor, men fortsatte strax härefter ut till Jordbro. Klockan var ungefär tre på natten. De parkerade bilarna på parkeringsplatsen i Centrum och gick till radioaffären. Det var Y.C:s förslag att de skulle försöka göra inbrott i denna affär, eftersom han sedan tidigare kände till den. Med hjälp av en skruvmejsel bröt sedan Y.C. och H.T. upp dörren medan övriga höll vakt. Då de fått upp dörren gick de in i affären. Y.C. tillgrep LP-skivor. För att lättare kunna lasta bilarna flyttades de närmare affären. Sedan hjälptes nästan alla åt att bära "grejor" från affären till bilarna. Y.C. uppfattade det som om alla var lika delaktiga. Efter inbrottet körde de till W.N:s lägenhet och bar upp det tillgripna till lägenheten. De radade upp stöldgodset och försökte beräkna hur mycket det skulle kunna säljas för.
M.B., K.O. och H.T. har lämnat berättelser, vilka i huvudsak överensstämmer med vad Y.C. berättat. Samtliga tilltalade hade tidigare under kvällen träffats på diskotek Goldfinger. De har emellertid förnekat att det redan vid korvkiosken varit tal om något inbrott. Orsaken till att de åkte ut till jordbro var att H.T. kände två flickor, som skulle bo där. De skulle försöka träffa dessa. Härutöver har M.B. och K.O. tillagt:
M.B.: De var samtliga överens om att göra inbrott i radioaffären. Utöver Y.C. och H.T. hjälpte även M.B. till att bryta upp dörren. Samtliga - förutom K.O. som höll vakt - var inne i affären och hjälpte till att bära ut godset till bilarna.
K.O.: Han var aldrig inne i affären. Han höll vakt utanför. Han flyttade dock bilarna närmare affären och hjälpte även till vid ilastningen av bilarna.
Hörda över åtalet har C.S. och W.N. berättat:
C.S.: Han följde endast med som chaufför ut till Jordbro. När de andra lämnade bilarna för att hälsa på flickorna, stannade han kvar i bilen. Efter ett tag lämnade han dock bilen och fick då klart för sig vad de andra höll på med. Han blev nyfiken och gick in i affären, där han tillgrep den bärbara TV:n. Framkomna till W.N:s lägenhet hjälpte han de övriga att bära upp godset i lägenheten.
W.N.: Han följde endast med ut till Jordbro för att hälsa på flickorna. Han var aldrig inne i affären och hjälpte ej heller i övrigt till vid inbrottet. Då bilen han färdades i tillhörde hans mamma och eftersom han själv saknade körkort, var han tvungen att följa med de övriga till sin lägenhet. Lägenheten hyrdes dock vid det aktuella tillfället av M.B.. Han hjälpte kamraterna bära upp godset i lägenheten.
Genom de tilltalades egna berättelser finner TR:n utrett, att samtliga tilltalade varit lika delaktiga i inbrottet i radioaffären. Redan enligt C.S:s och W.N:s egna berättelser framgår att de medverkat i brottet i sådan mån, att de bör dömas lika med övriga tilltalade. Åtalet är härigenom styrkt. Gärningen är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande.
Beträffande övriga åtalspunkter anförde TR:n i domskälen:
Åtalspunkterna 2 och 3. M.B. och H.T. har erkänt gärningarna. Deras erkännanden vinner stöd av övriga omständigheter. Åtalet skall därför bifallas. Gärningarna är att bedöma på sätt åklagaren gjort gällande.
Åtalspunkt 4. K.O. har vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar. Han har varken insett eller haft skälig anledning antaga att jackan åtkommits genom brott.
Hörd över åtalet har han uppgivit: Han arbetar extra som fritidsledare på en ungdomsgård. En kväll mellan jul och nyår 1979 kom en "invandrarkille" till ungdomsgården och frågade honom om han ville köpa en mockajacka. Jackan bar utlänningen i en plastkasse. K.O., som var intresserad, ville först prova jackan. De lämnade därför ungdomsgården och K.O. provade jackan. "Killen" ville ha 500 kr för jackan. K.O. erbjöd honom 200 kr och detta accepterade han också genast. K.O. tyckte att jackan verkade använd, dels fanns det inga märken i jackan och dels var den fläckig. K.O. hade jackan på sig då han anmälde sig för polisen d 16 jan 1980.
Mot K.O:s förnekande kan det ej anses tillförlitligen utrett, att han insett att jackan varit stulen. Av hans egen berättelse framgår dock att omständigheterna vid köpet varit sådana, att han i vart fall haft skälig anledning antaga att jackan åtkommits genom brott. Han skall därför dömas för häleriförseelse.
Åtalspunkt 5. M.B. och R.S. har erkänt att de tillgripit de klädespersedlar som upptagits i gärningsbeskrivningen men förnekat att tillträde till bilen skett medelst inbrott.
Hörda över åtalet har de uppgivit: De åkte tillsammans i R.S:s fästmös bil. På Styrmansgatan fick de syn på en uppbruten personbil ur vars bakfönster hängde diverse klädesplagg. R.S., som körde bilen, stannade och släppte av M.B.. Efter en kort stund återvände R.S. och tillsammans tog de kläderna och lastade in i sin bil. Kort härefter greps de av polisen.
Mot M.B:s och R.S:s bestridande kan det ej anses tillförlitligen utrett att de brutit upp bilen. I övrigt har de emellertid erkänt gärningen. För vad de därigenom låtit sig komma till last skall de dömas för stöld.
I fråga om påföljder anförde TR:n följande.
M.B.. Såsom ovan upptagits i ansvarsdelen är M.B. övertygad om grov stöld och häleri. M.B. är tidigare ostraffad. Av i målet verkställd personundersökning framgår, att han lever under ordnade sociala förhållanden, varför personundersökaren föreslår villkorlig dom såsom varande en adekvat påföljd för hans tillrättaförande. Den brottslighet M.B. låtit komma sig till last är av allvarlig beskaffenhet. TR:n beaktar här även att M.B., sedan han varit häktad i anledning av den grova stölden, gjort sig skyldig till ytterligare tillgreppsbrott. Av hänsyn till allmän laglydnad bör därför annan påföljd än fängelse ej komma i fråga.
W.N. är förfallen till ansvar för grov stöld. Han är tidigare ostraffad. Av i målet inhämtat läkarintyg enligt 7 § lagen om personundersökning undersökning i brottmål sammanställt med vad W.N. uppgivit vid huvudförhandlingen framgår att han är i behov av det stöd en övervakare kan ge honom. Han bör således dömas till skyddstillsyn. Med beaktande av brottets svårhetsgrad bör dock av hänsyn till allmän laglydnad W.N. jämte skyddstillsynen ådömas ett fängelsestraff.
K.O. är övertygad om grov stöld och häleriförseelse. K.O. är tidigare lagförd en gång. Han dömdes således d 19 okt 1977 av Stockholms TR för stöld, varvid påföljden bestämdes till villkorlig dom. Av i målet inhämtad personundersökning framgår att K.O. lever under ordnade sociala förhållanden. Med beaktande av brottets svårhetsgrad kan enligt TR:ns mening ej annan påföljd än fängelse komma i fråga.
H.T. Såsom upptagits i ansvarsdelen är H.T. förfallen till ansvar för grov stöld och häleri. H.T. förekommer under ett avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes således d 20 sept 1979 av Stockholms TR för häleri till villkorlig dom. Av i målet verkställd personundersökning framgår att han är i behov av det stöd en övervakare kan ge honom. TR:n delar denna uppfattning. H.T. bör därför dömas till skyddstillsyn. Av samma skäl som anförts beträffande W.N. bör H.T. jämte skyddstillsynen ådömas ett fängelsestraff. Den villkorliga domen bör därvid undanröjas.
Domslut
Domslut. TR:n dömde
M.B. jämlikt 8 kap 1 och 4 §§ samt 9 kap 6 § BrB för stöld, grov stöld och häleri till fängelse 8 mån,
W.N. jämlikt 8 kap 4 § BrB för grov stöld till skyddstillsyn och fängelse 3 mån,
K.O. jämlikt 8 kap 4 § och 9 kap 7 § BrB för grov stöld och häleriförseelse till fängelse 6 mån samt
H.T., med undanröjande av den villkorliga domen, dels för de i domen d 20 sept 1979 upptagna brotten, dels jämlikt 8 kap 4 § och 9 kap 6 § BrB för grov stöld och häleri till skyddstillsyn och fängelse 3 mån.
Nämndemannen Caesar var skiljaktig beträffande K.O:s påföljd och anförde: K.O. har trots ett socialt välordnat liv återfallit i brott. Genom sitt levnadssätt har han visat att han - trots vad personundersökaren anfört härutinnan - har behov av en övervakares stöd. Påföljden bör därför bestämmas till skyddstillsyn. Av hänsyn till allmän laglydnad bör K.O. jämte skyddstillsynen dömas till fängelse 3 mån.
M.B., W.N., K.O. och H.T. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade,
M.B. att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom eller skyddstillsyn,
W.N. att vad som låg honom till last måtte bedömas som häleri samt i vart fall att det jämte skyddstillsyn ådömda fängelsestraffet måtte undanröjas,
K.O. att åtalet för häleriförseelse måtte ogillas samt, oavsett utgången i ansvarsfrågan, att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom eller i vart fall att fängelsestraffet måtte nedsättas, samt H.T. att det jämte skyddstillsyn ådömda fängelsestraffet måtte undanröjas eller i vart fall nedsättas.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Glück, hovrättsrådet Sidenbladh, hovrättsassessorn Eksborg, referent, samt nämndemännen Inga Eriksson och Rygh) fastställde i dom d 5 juni 1981 TR:ns dom.
M.B., W.N., K.O. och H.T. sökte revision.
M.B. yrkade att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom eller skyddstillsyn.
W.N. yrkade att åtalet för grov stöld måtte ogillas men underkastade sig i stället ansvar för häleri. Vidare yrkade han att påföljden måtte bestämmas till enbart skyddstillsyn.
K.O. yrkade att åtalet för häleriförseelse måtte ogillas samt att påföljden måtte bestämmas till villkorlig dom eller i vart fall att fängelsestraffet måtte nedsättas.
H.T. yrkade att påföljden måtte bestämmas till enbart skyddstillsyn eller i vart fall att fängelsestraffet måtte nedsättas.
Riksåklagaren bestred W.N:s och K.O:s ändringsyrkanden i ansvarsdelen. Han medgav att påföljden bestämdes, för M.B. och K.O. till villkorlig dom samt för W.N. och H.T. till skyddstillsyn men yrkade att envar av dem därjämte måtte dömas till ett kännbart bötesstraff.
HD meddelade M.B., W.N., K.O. och H.T. prövningstillstånd såvitt angick frågan om dem ådömda påföljder men fann beträffande målet i övrigt ej skäl att meddela sådant tillstånd.
Målet avgjordes efter huvudförhandling. Vid huvudförhandlingen förklarade sig M.B. och W.N. anse att påföljden för dem borde bestämmas till villkorlig dom.
HD JustR:n Ulveson, Erik Nyman, Knutsson, Vängby, referent, och Heuman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. HD har förehaft målet vid huvudförhandling, varvid M.B., W.N. och K.O. hörts. Beträffande H.T. har HD funnit hinder inte föreligga att pröva målet trots att han inställt sig endast genom ombud.
I enlighet med HovR:ns bedömning skall revisionskärandena fällas till ansvar, M.B. för grov stöld, stöld och häleri, W.N. för grov stöld, K.O. för grov stöld och häleriförseelse samt H.T. för grov stöld och häleri.
Det torde numera vara en allmän uppfattning att frihetsstraff ofta verkar nedbrytande på den dömde och över huvud taget har övervägande negativa effekter för dem som straffas. Denna inställning ligger bakom flera senare ändringar i BrB:s påföljdssystem (se t ex prop 1980/81:44 s 9). Och som en grundläggande princip vid påföljdsval får anses gälla att frihetsstraff så långt möjligt bör undvikas, framför allt när det är fråga om unga lagöverträdare.
När den tidigare möjligheten att förena skyddstillsyn med behandling i anstalt - i samband med ungdomsfängelsepåföljdens avskaffande - ersattes med en möjlighet att i särskilda fall kombinera skyddstillsyn med ett kortvarigt fängelsestraff, anförde departementschefen bl a följande: Syftet med anstaltsvistelsen bör vara att för det gränsskikt där valet står mellan skyddstillsyn och en betydligt allvarligare påföljd tillföra skyddstillsynen ett ytterligare moment av skärpa. Genom möjligheten att kombinera skyddstillsyn med ett frihetsberövande på upp till tre månader bör sålunda, och då kanske främst vad gäller unga lagöverträdare, ett långvarigt frihetsberövande kunna undvikas. - Avsikten är inte att kombinationen skall användas för att i ökad utsträckning skärpa skyddstillsynspåföljden för dem som nu erhåller en skyddstillsyn utan anstaltsbehandling. Detta markeras i lagtexten på så sätt att fängelse får ådömas jämte skyddstillsyn endast om det prövas oundgängligen erforderligt att skyddstillsyn förenas med frihetsberövande. Om så inte är fallet men skäl ändock föreligger att på något sätt skärpa skyddstillsynen kan den kombineras med böter enligt 28 kap 2 § BrB. (Se prop 1978/79:212 s 55 och 74.)
Även justitieutskottet underströk att starka allmänpreventiva skäl bör föreligga för domstolen för att förutom att döma till skyddstillsyn beröva den tilltalade friheten Juu 1978/79:38 s 47).
Det är av vikt att domstolarna noga beaktar vad som sålunda uttalats om tillämpning av frihetsberövande påföljder. Inte minst viktigt är det att unga personer med ingen eller ringa kriminell belastning inte utan trängande skäl döms till fängelse. För enstaka förmögenhetsbrott av sådana personer som nu nämnts bör fängelsestraff komma i fråga endast om starka allmänpreventiva skäl talar för det.
Den grova stöld som M.B., W.N., K.O. och H.T. är övertygade om är visserligen med hänsyn till det tillgripnas värde och det vinningssyfte som uppenbarligen förelegat ett allvarligt brott. Förfaringssättet tyder dock inte på någon särskild förslagenhet och stölden framstår i målet som en isolerad företeelse. Den kan inte anses så svårartad att fängelse, vare sig som huvudstraff eller i syfte att skärpa en skyddstillsyn, är nödvändigt av allmänpreventiva skäl. På grund av det anförda och då varken övrig brottslighet, tidigare belastning eller personliga förhållanden beträffande någon av M.B., W.N., K.O. och H.T. talar däremot, bör de erhålla icke frihetsberövande påföljder.
Hänsynen till allmän laglydnad har i målet i viss utsträckning tillgodosetts genom att M.B., W.N., K.O. och H.T. såsom anhållna och häktade varit berövade friheten under icke obetydliga tidrymder, varierande mellan 13 och 18 dagar. Trots detta och då ekonomiska förhållanden inte beträffande någon av dem förhindrar verkställigheten av ett bötesstraff, bör av hänsyn till allmän laglydnad jämte villkorlig dom eller skyddstillsyn dömas till dagsböter, som emellertid med beaktande av frihetsberövandena bör kunna bestämmas till lägre antal - lika för samtliga - än eljest skulle ha skett.
Vad angår valet av icke frihetsberövande påföljder gör HD följande bedömning.
M.B. lever som TR:n antecknat under ordnade sociala förhållanden. Han är visserligen efter en axeloperation under våren 1981 alltjämt sjukskriven och måste omskolas, och han kunde därför ha visst behov av en övervakares stöd. Han är emellertid tidigare ostraffad och TR:ns anteckning om att han efter häktningstiden gjort sig skyldig till ytterligare tillgreppsbrott är felaktig. Han bör erhålla villkorlig dom.
Även W.N. är tidigare ostraffad. Han har fast anställning på den arbetsplats där han varit under de senaste två åren och hans sociala förhållanden har även i övrigt påtagligt stabiliserats. Han bör därför erhålla villkorlig dom.
K.O. har tidigare erhållit villkorlig dom. De nya brotten har emellertid begåtts efter prövotidens utgång. Hans sociala förhållanden förefaller nu betryggande. Även han bör därför kunna erhålla villkorlig dom.
H.T. har begått de nya brotten under prövotiden för en tidigare villkorlig dom. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt får H.T. anses vara i behov av en övervakares stöd. Han bör därför dömas till skyddstillsyn, avseende även det brott som omfattas av den villkorliga domen.
Domslut
Domslut. HD ändrade på det sättet HovR:ns dom att påföljden bestämdes för envar av M.B., W.N. och K.O. till villkorlig dom och 40 dagsböter å 40 kr samt för H.T. till skyddstillsyn och 40 dagsböter å 40 kr.