NJA 1982 s. 188
I mål mellan A och B, vari part beviljats allmän rättshjälp, meddelade TR tredskodom mot B. A översände ett exemplar av tredskodomen till B för delgivning. Vid senare tidpunkt delgavs B tredskodomen genom rättens försorg. B ansökte om återvinning inom en månad från sistnämnda tidpunkt men mer än en månad efter det att hon mottog försändelsen från A. Genom beslut som vann laga kraft avvisade TR:n ansökningen om återvinning såsom för sent inkommen. På ansökan av B om resning eller återställande av försutten tid har HD funnit B:s mottagande av tredskodomen från A inte bilda utgångspunkt för återvinningsfristen, eftersom A inte fått rättens medgivande att själv ombesörja delgivning. 33 kap 5 § och 44 kap 9 § RB samt 2 och 19 §§ delgivningslagen (1970:428). TR:ns avvisningsbeslut har sålunda befunnits felaktigt. Det har emellertid inte ansetts uppenbart strida mot lag. Resning har ej beviljats men B:s ansökan om återställande av försutten tid har bifallits.
HD
(Jfr, beträffande frågan om utgångspunkt för återvinningsfristen, 1979 s 481 och 1981 s 988)
Malmö TR meddelade d 22 aug 1980 tredskodom i mål mellan G.P. och J.H. angående jämkning av underhållsbidrag. Genom domen befriades G.P. från skyldigheten att utge underhållsbidrag till J.H..
Sedan J.H. ansökt om återvinning avvisade TR:n (tingsfiskalen Ryde) genom beslut d 26 nov 1980 J.H:s ansökan. I skälen för beslutet yttrade TR:n följande: TR:ns tredskodom d 22 aug 1980 delgavs, på grund av att allmän rättshjälp beviljats part i målet, genom rättens försorg d 30 sept 1980 med J.H. och hon ansökte d 17 okt 1980 om återvinning. G.P. har emellertid, i enlighet med vad som må anses vara huvudregeln, själv sörjt för delgivning av domen och J.H. har ostridigt d 4 sept 1980 mottagit den försändelse som avsänts för delgivning med henne. Hade denna fråga varit tvistig, skulle otvivelaktigt starka krav på bevisning ställts på G.P.. I förevarande fall måste emellertid, enligt TR:ns mening, de uppgifter G.P:s ombud lämnat om att ett fullständigt exemplar av domen översänts till J.H. godtagas. J.H. skall därför anses delgiven tredskodomen d 4 sept 1980 och har då ej sökt återvinning inom rätt tid.
TR:ns beslut vann laga kraft.
J.H. anhöll i en d 28 nov 1980 till HD inkommen ansökan om resning eller återställande av försutten tid.
G.P. bestred bifall till ansökningen.
Föredraganden, RevSekr Stenudd, hemställde i betänkande om följande beslut: Beträffande delgivning av tredskodom gäller enligt 33 kap 5 § RB att delgivning skall ske genom rättens försorg bl a i det fallet att part beviljats allmän rättshjälp. Av 2 § 2 st delgivningslagen följer att den vinnande parten i nämnda fall inte utan rättens medgivande själv får ombesörja delgivningen. Utredningen ger inte vid handen att G.P. erhållit sådant medgivande.
Såsom uttalats i rättsfallet NJA 1979 s 481 måste av rättssäkerhetsskäl regler om rättsmedelsfrister tillämpas formellt. J.H:s mottagande av den av G.P. översända tredskodomen kan därför, även om översändandet skett för delgivning, inte anses innebära att den i 44 kap 9 § RB angivna fristen för ansökan om återvinning börjat löpa vid den tidpunkt som TR:n antagit. Det har inte gjorts gällande att J.H. eljest försuttit tiden för ansökan om återvinning. Grund saknas följaktligen för att såsom skett avvisa hennes ansökan.
HD undanröjer TR:ns avvisningsbeslut; i följd härav har TR:n att förfara på sätt stadgas i 44 kap 10 § 1 st RB.
HD (JustR:n Hult, Brundin, Welamson, referent, Hessler och Nordenson) fattade följande slutliga beslut: Beträffande delgivning av tredskodom gäller enligt 33 kap 5 § RB att delgivning skall ske genom rättens försorg bl a i det fallet att part beviljats allmän rättshjälp. Av 2 § 2 st delgivningslagen följer att den vinnande parten i nämnda fall inte utan rättens medgivande själv får ombesörja delgivningen. G.P. har inte erhållit rättens medgivande att själv ombesörja delgivning av tredskodomen.
Enligt vad som föreskrivs i 19 § 1 st delgivningslagen har delgivning skett genom att den som sökes för delgivning själv mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt den kommit honom till handa. I rättspraxis har antagits att denna regel inte är tillämplig på mottagande av avgörande vilket av den beslutande myndigheten översänts såsom en serviceåtgärd i fall, där delgivning av avgörandet inte ankommit på myndigheten (se NJA 1979 s 481 och 1981 s 988). På motsvarande sätt bör man bedöma det fall, att tappande part mottagit avgörandet från den vinnande parten, när denne inte haft erforderligt medgivande att själv verkställa delgivning. Den rättstillämpning som ligger till grund för TR:ns avvisningsbeslut måste därför anses oriktig. Det kan likväl inte anses, att den uppenbart strider mot lag och därmed utgör grund för resning enligt ordalydelsen i 58 kap 1 § 1 st 4 RB. Vid bedömande av J.H:s ansökan om resning eller återställande av försutten tid är emellertid ytterligare att beakta följande.
Om en part ingivit en fullföljdsinlaga eller en ansökan om återvinning för sent, beroende på ett ursäktligt misstag angående rättsmedelsfristens beräkning, kan parten få den försuttna tiden återställd. Det vore orimligt om en part som inte gjort något misstag skulle bli sämre ställd, när det i stället är domstolen som misstagit sig. Den förevarande situationen, när TR:n meddelat ett felaktigt avvisningsbeslut som sedermera vunnit laga kraft, bör därför bedömas på samma sätt som om återvinningsansökningen inkommit för sent men parten haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att söka återvinning i rätt tid.
På grund av det anförda bifaller HD på det sättet ansökningen om återställande av försutten tid att HD förordnar, att TR:n skall utan hinder av avvisningsbeslutet pröva J.H:s återvinningsansökan såsom i rätt tid inkommen.