O.S. är ägare till fastigheten Berge 6:2 och K.S. ägare till fastigheten Berge 2:2 i Hudiksvalls kommun. Sedan O.S. och K.S. träffat överenskommelse om fastighetsreglering innebärande att hela Berge 2:2 överfördes till Berge 6:2 och ansökt om genomförande av regleringen, meddelade fastighetsbildningsmyndigheten i Hudiksvalls distrikt d 7 sept 1977 beslut, varigenom förrättningen inställdes.

Lantbruksnämnden hade avstyrkt den sökta åtgärden.

Såsom skäl för att inställa förrättningen anförde fastighetsbildningsmyndigheten följande: Berge 2:2 och 6:2 består var för sig av två områden, vilka icke på något ställe angränsar varandra. Den yrkade fastighetsregleringen skulle innebära att en fastighet om ca 10 ha åker och 74 ha skogsmark, fördelat på fyra områden, bildades. Denna fastighet uppfyller icke lämplighetskravet beträffande jordbruksfastighet enligt 3 kap1 och 5 §§fastighetsbildningslagen (FBL). Fråga är då om undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § samma lag är tillämpliga. Någon arronderingsförbättring åstadkommes inte. Visserligen erhålles en viss storleksökning men denna medför knappast någon förbättring av fastighetsindelningen. Uppenbart är också att den yrkade åtgärden skulle motverka en mer ändamålsenlig fastighetsindelning. Villkoren i 3 kap 9 § FBL kan således icke anses vara uppfyllda.

O.S. och K.S. anförde besvär över beslutet hos Gävle TR, fastighetsdomstolen, och yrkade att detsamma måtte undanröjas och förrättningen återförvisas för genomförande av fastighetsregleringen i enlighet med ansökan.

LSt:n i Gävleborgs län bestred bifall till besvären.

Till utveckling av sin talan anförde O.S. och K.S. bl a följande. Den fastighet som skulle bildas om den sökta fastighetsregleringen genomföres skulle uppfylla både de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap 1 § FBL och de särskilda villkoren i 3 kap 5 § FBL. Avsikten är att snarast renovera mangårdsbyggnaden på Berge 2:2, där O.S. avser att bosätta sig och helt ägna sig åt jordbruket. Med en självverksam lantbrukare och specialinriktad jordbruksdrift bör tillfredsställande lönsamhet kunna erhållas för jordbruksföretaget. Även om så inte skulle bedömas vara fallet, kan fastighetsregleringen genomföras med stöd av undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § FBL. Redan den omständigheten att två registerfastigheter sammanföres till en utgör en sådan förbättring som förutsättes för tillämpningen av den åberopade bestämmelsen. Ett sammanförande av fastigheterna till en enhet ger bättre möjligheter att bevara hela brukningsenheten än om denna är mera splittrad. En mera ändamålsenlig indelning skulle inte motverkas. Omarrondering, som kan visa sig nödvändig, skulle inte försvåras av fastighetsregleringen. Sådana åtgärder förutsätter alltid fastighetsägarnas positiva inställning. Denna kan inte rimligen påverkas av att fastighetsregleringen genomföres. I det omedelbara grannskapet finns inga andra fastigheter som är bättre utvecklingsbara än Berge 2:2 och Berge 6:2.

LSt:n genmälde: Enligt lantbruksnämndens bedömning kan den fastighet som skulle bildas om den sökta åtgärden genomföres ej anses uppfylla lämplighetskraven i 3 kap 1 § och 3 kap 6 § FBL. LSt:n vill med bestämdhet ansluta sig till denna uppfattning. Vid bedömning om åtgärden ändå kan genomföras med stöd av 3 kap 9 § FBL bör beaktas följande. Den enda påtagliga effekten av en fastighetsreglering i enlighet med klagandenas yrkande synes vara att en registerfastighet utplånas och att en annan får förstorad areal. Några arronderingsvinster i form av reduktion av de nuvarande fastighetsgränserna eller liknande fördelar beträffande fastighetsindelningen torde däremot inte uppkomma. Någon egentlig förbättring av fastighetsindelningen erhålles således inte genom regleringen. Enligt lantbruksnämndens i länet strukturbedömning finns i den berörda trakten flera brukningsenheter vilka till skillnad från Berge 2:2 och 6:2 är klart utvecklingsbara, dvs möjliga att utveckla till enheter, som kan utgöra produktionsunderlag för företag med tillfredsställande lönsamhet. De ägor som avses ingå i den vid fastighetsregleringen tillämnade fastigheten bedöms böra utnyttjas för förstärkning av fler än en utvecklingsbar enhet. Genom fastighetsregleringen motverkas därför en mer ändamålsenlig indelning än den som åstadkoms genom regleringen. Vid nu angivna förhållanden kan, såsom fastighetsbildningsmyndigheten funnit, den yrkade fastighetsbildningsåtgärden inte medges med stöd av undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § FBL.

TR:n (råd männen Frank och Tancred samt fastighetsrådet Sundqvist) anförde i utslag d 16 jan 1978 efter redovisning av vad parterna anfört:

Skäl. TR:n finner lika med fastighetsbildningsmyndigheten att den tillämnade fastigheten ej uppfyller lämplighetskraven beträffande jordbruksfastighet enligt 3 kap 1 och 5 §§ FBL.

Med hänsyn till vad lantbruksnämnden därom anfört och till vad LSt:n vid TR:n upplyst om förekomsten av andra utvecklingsbara jordbruksfastigheter i berörda område finner TR:n att den yrkade åtgärdens genomförande skulle motverka en mer ändamålsenlig fastighetsindelning.

Besvären kan således ej vinna bifall.

Slut. TR:n lämnar besvären utan bifall.

Från utslaget var nämndemännen Brolund och Berggren på så sätt skiljaktiga, att de ej fann visat att en mer ändamålsenlig fastighetsindelning skulle motverkas, och visade därför - med undanröjande av överklagade beslutet - förrättningen åter för fortsatt handläggning.

O.S. och K.S. anförde besvär i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

LSt:n bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedman, fastighetsrådet Jaensson och adj led Eberstein) anförde i utslag d 20 april 1979:

Skäl. O.S. och K.S. har till stöd för sin talan, utöver vad som antecknats i TR:ns dom, i huvudsak anfört följande: Byggnadsbeståndet är medelgott. Mangården avses att snarast renoveras. Ekonomibyggnaderna uppfördes omkring 1955 och har plats för 10 mjölkkor och kan utan svårigheter kompletteras. - Lämplighet och lönsamhet är inte beroende av enbart areal. Möjligheter till t ex specialodlingar och intensivdrift i olika former innebär att också fastigheter med än mer begränsade arealer kan befinnas lämpliga och lönsamma. - Det är uppenbart att en jordbruksfastighet med 10 ha åker och 74 ha skog i aktuellt område kan med specialodlingar ge full bärgning för en familj på både kort och lång sikt. Många exempel finns på att än mindre fastigheter ger tillräckligt försörjningsunderlag. - Skulle HovR:n trots allt anse att den fastighet som bildas inte uppfyller kraven enligt 3 kap 1 och 5 §§ FBL yrkas i andra hand att undantagsbestämmelserna i 9 § tillämpas. - O.S:s fastighet Berge 6:2 skulle genom åtgärden undergå en avsevärd arealförstärkning (ca 6 ha åker och ca 68 ha skog jämte byggnader). Det är alltså uppenbart att en positiv nettoeffekt av åtgärden uppstår. Av två i och för sig mindre lämpliga fastigheter bildas en fastighet. - Bland de fastigheter som är belägna i omedelbart grannskap till Berge 6:2 är ingen - vare sig med hänsyn till storlek eller byggnader - mera lämpad att utgöra kärna för en vidare storleksrationalisering. Något längre bort finns visserligen några större enheter. Dessa får emellertid redan anses ha sådan storlek att de redan nu i sig själva är bärkraftiga. För eventuella önskvärda kompletteringar finns emellertid mark i deras omedelbara omgivning. Behov att för detta ta hela eller delar av Berge 6:2 och 2:2 föreligger inte. Den sökta åtgärden skulle kunna anses utgöra ett första led i strukturrationaliseringen i närområdet. Så länge berörda myndigheter inte mera preciserat redovisat de tilltänkta åtgärder, vilka den aktuella fastighetsregleringen föreges motverka, kan inte tillräcklig grund för att inte medge regleringen anses föreligga.

LSt:n har i avgiven förklaring, till vilken fogats ett d 19 maj 1978 dagtecknat yttrande av lantbruksnämnden i Gävleborgs län, anfört bl a följande: Klagandena framhåller särskilt möjligheterna att genom specialodlingar erhålla tillfredsställande lönsamhet även hos företag med mera begränsat arealunderlag. Enligt LSt:ns mening kan tillfredsställande lönsamhet i allmänhet inte påräknas hos företag av ifrågavarande typ annat än i sådana fall då marknadsföring och distribution av företagets produkter kan ske rationellt genom medverkan från t ex producentförening eller större grossistföretag. Som torde framgå av lantbruksnämndens yttrande d 19 maj 1978 förekommer inte specialodlingar i den aktuella trakten, åtminstone inte i någon nämnvärd omfattning. Något egentligt underlag för rationell marknadsföring och distribution av specialodlingsprodukter finns alltså inte i trakten och därmed knappast heller förutsättningar för lönsam specialodling på det diskuterade mindre lantbruksföretaget. Då företagets arealunderlag är klart otillräckligt för att medge tillfredsställande lönsamhet vid konventionell jordbruksdrift finner LSt:n det vara uppenbart att den tillämnade fastigheten inte uppfyller lämplighetskraven i 3 kap 1 och 5 §§ FBL. - LSt:ns uppfattning att den ifrågasatta fastighetsregleringen motverkar en mera ändamålsenlig fastighetsindelning än den som skulle erhållas genom fastighetsregleringen grundar sig på den strukturbedömning som lantbruksnämnden redovisat i sitt yttrande. Det östra skiftet av Berge 2:2 är beläget i omedelbar anslutning till den utvecklingsbara brukningsenheten Änga 5:1, Berge 1:1 (Prästbostället) och torde i första hand böra utnyttjas för förstärkning av denna. Övrig av ifrågasatt fastighetsreglering berörd mark torde däremot lämpligen böra tillföras andra utvecklingsbara brukningsenheter. LSt:n vidhåller uppfattningen att fastighetsregleringen inte kan medges med stöd av bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL.

I lantbruksnämndens yttrande, vilket fogats som bilaga till HovR:ns utslag, anfördes att av företagen strukturbedömning framgick att i området fanns fyra - av nämnden angivna - brukningsenheter som av nämnden bedömdes som klart utvecklingsbara. I yttrandet anfördes vidare bl a: Beträffande undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL skall fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas. - I detta område finns enligt ovan flera andra enheter som har bättre förutsättningar att utvecklas än klagandens. Någon arronderingsförbättring enhålls inte heller. Eftersom företaget saknar långsiktiga utvecklingsmöjligheter kan en storleksökning i detta fall inte tillmätas särskild vikt som grund för att bedöma storleksökningen som en förbättring av fastighetsindelningen. Storleksökningen av klagandens fastighet går dessutom ut över företag med bättre utvecklingsmöjligheter. Det kan därför med fog hävdas att en mer ändamålsenlig indelning skulle motverkas om den sökta fastighetsbildningsåtgärden genomfördes. - De möjligheter till specialodlingar som åberopats torde inte vara realistiska. Skulle lönsamheten för dessa så markant avvika från konventionellt jordbruk borde de ha en annan utbredning än vad som f n är fallet. I detta område känner nämnden inte till något sådant företag. - Den nuvarande fastighetsbildningslagens jordpolitiska regler är samordnade med reglerna för statens stöd till jordbrukets rationalisering (SFS 1967:453). I anvisningarna till rationaliseringskungörelsen finns närmare preciserat hur den jordpolitiska prövningen skall ske. Lantbruksnämnden har vid bedömningen av fastighetsbildningsärendet utgått från dessa.

HovR:n anförde i utslaget vidare.

O.S. och K.S. har i anledning av LSt:ns förklaring bl a anfört: Den fastighet som avses att bildas skulle i areal visserligen något understiga Änga 8:2 m fl, dvs en av de fastigheter lantbruksnämden i numera presenterad "plan" betraktar som utvecklingsbar. Men i fråga om belägenhet, i synnerhet med hänsyn till utvecklingsmöjligheterna, arrondering, byggnadsbestånd och ägarförhållanden kan Berge 6:2 anses något överträffa Änga 8:2 m fl. Att under sådana omständigheter underkänna Berge 6:2 som en utvecklingsbar enhet ter sig närmast inkonsekvent. Detta så mycket mer som O.S. avser att påtagbart och intensivt utveckla det företag han under alla förhållanden blir ägare till, oavsett om fastighetsbildningen kommer till stånd eller ej, i en omfattning som inte står den obekräftade utvecklingen av Änga 8:2 m fl efter. Frågan om en ändamålsenlig fastighetsindelning motverkas bör också bedömas med utgång från lantbruksnämndens syn på hur en utvecklingsbar fastighet (Änga 8:2 m fl) kan se ut. Nämnden anger alltså själv som exempel en fastighet med mycket dålig arrondering och med små eller obefintliga utökningsmöjligheter. Ägaren till Berge 6:2 blir även om inte fastighetsbildningen genomförs ägare till den fastighet (Berge 2:2) som avses att överföras. Man kan med fog påstå att nämndens klassning av Änga 8:2 m fl till en klart utvecklingsbar fastighet går ut över företag med bättre och mera målinriktade utvecklingsmöjligheter, bl a Berge 6:2 (inkl 2:2). Det är uppenbart att en ändamålsenlig fastighetsindelning inte motverkas. Undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL bör därför i vart fall vara tillämpliga. Fastighetsindelningen i området kan givetvis förbättras men den förbättringen kan ske oberoende av om Berge 2:2 överförts till Berge 6:2 eller ej. O.S. är i samma grad villig att medverka till en bättre arrondering. Det kan också anmärkas att lantbruksnämnden genom åren krävt (för t ex förvärvstillstånd) sammanläggningar av fastigheter där fastighetsbildningen i vart fall inte blivit bättre än i detta fall. Konsekvens och likformig behandling maste också vara en utgångspunkt i fastighetsbildningsfrågorna.

HovR:n gör följande bedömning.

Regelsystemet i FBL bygger på principen att fastighetsbildningen är att anse som en enskild angelägenhet. Det allmännas inflytande är emellertid i vissa lägen mycket starkt. Bevakningen av skilda intressen har i princip lagts på fastighetsbildningsmyndigheten. Denna har enligt 4:25 1 st FBL att i den utsträckning sakens beskaffenhet kräver samråda med de andra myndigheter - t ex lantbruksnämnden - vilkas verksamhetsområden berörs. Skyldigheten att samråda innebär inte någon inskränkning i fastighetsbildningsmyndighetens självständiga beslutanderätt, men de synpunkter som framförs vid samrådet skall utöva ett starkt inflytande på ärendena. Ibland har fastighetsbildningsmyndigheten en direkt skyldighet att underställa ett ärende myndighets prövning. Så skall i vissa fall ske enligt 5 kap 20 § FBL när jordbruksfastighet tillförs mark genom fastighetsreglering. Vid sådan underställning - underställningsmyndighet är lantbruksnämnden - är fastighetsbildningsmyndigheten bunden av ett negativt avgörande av nämnden.

Beslut i vilket ett allmänt intresse har kommit till uttryck utan att det på något bindande sätt har vägts mot andra intressen, t ex sådan översiktlig planering för jord- och skogsbrukets strukturrationalisering som har utförts av lantbruksnämnden, bör beaktas vid fastighetsbildning i den mån beslutet fortfarande är aktuellt, men intresset i fråga måste därvid vägas mot andra allmänna och mot enskilda intressen.

I målet står enskilda intressen mot allmänna. Fastighetsägaren har ett berättigat intresse av att genom fastighetsbildning sammanföra två fastigheter - Berge 2:2 och 6:2 - till en fastighet. LSt:n och lantbruksnämnden anser att en sådan åtgärd skulle strida mot allmänna intressen genom att en mer ändamålsenlig indelning skulle motverkas. Beträffande avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen anförde departementschefen vid tillkomsten av FBL bl a (prop 1969:128 s B 100-101):

Det ligger i såväl den enskilde markägarens som det allmännas intresse att fastighetsbildningen medför så fördelaktiga lösningar som möjligt. Reglerna bör därför möjliggöra positiva insatser från det allmännas sida i överensstämmelse med den rådande plan- och jordpolitiska målsättningen. Fastighetsbildningslagens regler av jord- och planpolitisk innebörd kan emellertid inte utformas för att i första hand tillgodose ett sådant positivt syfte. Reglerna måste i stället ha till främsta ändamål att ange de yttersta gränserna för vilka fastighetsbildningsåtgärder som kan tillåtas från allmän synpunkt. De bör med andra ord innehålla minimikrav. I likhet med kommittén anser jag nämligen att den statliga verksamheten i fortsättningen liksom hittills i huvudsak bör vara inriktad på att genomföra de åtgärder som begärs av fastighetsägarna och att kontrollera att resultaten blir godtagbara också från allmän synpunkt. Det är därför ofrånkomligt att bestämmelserna i huvudsak får den nyss angivna prägeln. Detta hindrar naturligtvis inte - tvärtom är det i hög grad önskvärt - att bestämmelserna tillämpas i en positiv anda.

De bestämmelser till skydd för allmänna intressen, som är aktuella att tillämpa i målet, är 3 kap 1 och 5 §§, 6 § 1 st samt 9 § FBL.

Såväl Berge 2:2 som 6:2 kan anses vara ofullständiga jordbruksfastigheter, som inte uppfyller lämplighetskraven 13 kap 1 och 5 §§ FBL. Inte heller den fastighet, som skulle bildas efter den avsedda fastighetsregleringen, skulle som TR:n funnit uppfylla dessa villkor. Fastighetsbildningen kan ändå tillåtas enligt 3 kap 9 § FBL om fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas. Till dessa bestämmelser återkommer HovR:n.

Enligt 3 kap 6 § 1 st FBL får fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet äga rum endast om åtgärden är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Bestämmelsen har till sitt främsta syfte att hindra en skadlig parcellering men är i och för sig tillämplig vid all fastighetsbildning. Av förarbetena framgår att bestämmelsen bör tillämpas med viss försiktighet så att fastighetsreglerande åtgärder inte underkastas onödigt hårda restriktioner. När samtliga sakägare är överens om genomförandet av en sådan åtgärd bör det i allmänhet finnas skäl att utan närmare utredning anta att åtgärden är till fördel för jordbruksnäringen. Om någon olägenhet för jordbruket inte är förbunden med åtgärden synes den därför kunna tillåtas utan vidare. Bestämmelserna i 3 kap 6 § FBL har inte åberopats av LSt:n som hinder mot den sökta fastighetsbildningsåtgärden. HovR:n finner att bestämmelserna inte utgör något hinder i målet,

Beträffande förbättringsvillkoret i 3 kap 9 § FBL antecknar HovR:n följande. Som tidigare nämnts utgör de båda fastigheterna var för sig ofullständiga enheter. Dessa har totalt fyra från varandra skilda skiften. Genom den avsedda åtgärden bildas en enda ofullständig enhet - alltså en minskning med en. Arronderingen är visserligen splittrad. Fastigheten får dock alla sina ägor inom ett förhållandevis begränsat område, som kan anses ingå i ett lämpligt rationaliseringsområde. Arronderingen synes vara normal för trakten. Åtgärden medför i varje fall vissa administrativa fördelar. Förbättringsvillkoret är därför på grund av det anförda att anse såsom uppfyllt. Kvar står därefter att pröva bestämmelsen i 3 kap 9 § FBL att en mer ändamålsenlig indelning inte får motverkas för att fastighetsbildningen skall kunna tillåtas.

LSt:n har anfört att lantbruksnämnden gjort en strukturbedömning i anslutning till det aktuella fastighetsbildningsärendet. Bedömningen har grundat sig på en utredning över lämpliga kärnfastigheter i trakten. HovR:n finner att lantbruksnämndens strukturbedömningar i första hand skall utgöra underlag för nämndens egen tillståndsprövning. En strukturbedömning väger därför särskilt tungt i ett fastighetsbildningsärende, som handläggs i samband med en äganderättsövergång som direkt kräver lantbruksnämndens förvärvstillstånd eller underställning enligt 5 kap 20 § FBL. Regelsystemet är nämligen så konstruerat att man bör undgå det otillfredsställande resultatet att prövningen av ett ärende rörande fastighetsbildning för jordbruksändamål utfaller olika hos myndigheterna.

O.S. synes ha förvärvat Berge 2:2 genom sådant släktförvärv som inte kräver lantbruksnämndens tillstånd eller underställning enligt 5 kap 20 § FBL. Lantbruksnämnden kan alltså inte påverka äganderättsövergången. I denna situation skall därför lantbruksnämndens yttrande beaktas och vägas mot andra allmänna och enskilda intressen.

Fastigheterna Berge 2:2 och 6:2 ligger i en trakt där det enligt utredningen i målet synes råda stor efterfrågan på jordbruksmark för förstärkning av de utvecklingsbara företagen. I varje fall en del av marken till Berge 2:2 och 6:2 ligger väl till för att kunna tillföras sådana fastigheter, som lantbruksnämnden bedömer lämpliga eller utvecklingsbara. Även om det, som nämnts, med visst fog med stöd av någon plan skulle kunna hävdas att vissa skiften av Berge 2:2 och 6:2 på sikt borde tillföras någon annan jordbruksfastighet har inte lantbruksnämnden eller LSt:n framfört något egentligt skäl som anger på vilket sätt en mer ändamålsenlig indelning skulle motverkas om den yrkade fastighetsbildningen skulle tillåtas, Man har inte ens med exemplifiering antytt någon tänkbar situation då så skulle kunna vara fallet. Enligt HovR:ns mening är det tvärtom så att den avsedda fastighetsbildningen kan medverka till en mer ändamålsenlig indelning. Det torde nämligen normalt vara en klar fördel i rationaliseringsverksamheten att antalet registerenheter minskar och att en fortsatt ägaresplittring motverkas genom att fastigheterna sammanhålles i en enda enhet. Det bör vidare antecknas att markanvändningen och brukningen av marken inte förändras om fastighetsbildningen tillåtes eftersom ombildningen sker för samma ändamål, nämligen för jordbruksändamål. Härvid kan en jämförelse göras med tillämpningen av bestämmelserna i 3 kap 3 § FBL. Enligt dessa får under angivna förutsättningar fastighetsbildning för bebyggelse icke ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning eller motverka lämplig planläggning. Om ett område tas i anspråk för bebyggelse är det naturligt att samrådsmyndighetens - normalt byggnadsnämndens - synpunkter måste väga mycket tungt just av det skälet att fastighetsbildning kan innebära förändrad markanvändning. Så är emellertid - som nämnts - inte fallet i målet. Lantbruksnämndens möjligheter att genomföra intentionerna i eventuella strukturplaner torde inte förändras om fastighetsägarna innehar en registerfastighet med totalt fyra skiften eller två fastigheter med samma antal skiften.

Med hänsyn till det anförda finner HovR:n att - om den sökta åtgärden genomförs - fastighetsindelningen skulle förbättras och att en mer ändamålsenlig indelning inte skulle motverkas. Fastighetsbildningen bör därför tillåtas med stöd av 3 kap 9 § FBL varför förrättningen skall återförvisas till fastighetsbildningsmyndigheten.

HovR:ns avgörande. Med undanröjande av TR:ns utslag och fastighetsbildningsmyndighetens beslut att inställa förrättningen återförvisar HovR:n målet till fastighetsbildningsmyndigheten för erforderlig behandling.

Referenten, hovrättsrådet Olsson, var skiljaktig och anförde: Den tilltänkta fastighetsbildningen uppfyller ej lämplighetskraven i 3 kap 1 och 5 §§ FBL. Vad angår frågan om undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL må medföra medgivande till fastighetsbildningen anser jag att en viss förbättring av fastighetsindelningen skulle vinnas därigenom att två registerenheter sammanfördes till en enhet. Med hänsyn särskilt till lantbruksnämndens yttrande d 19 maj 1978 kan emellertid av utredningen i målet inte anses framgå att en mer ändamålsenlig indelning inte skulle motverkas. Den sökta åtgärden kan därför ej tillåtas. Jag ogillar således besvären.

LSt:n anförde besvär och yrkade att HD, med upphävande av HovR:ns utslag, måtte fastställa TR:ns utslag.

O.S. och K.S. bestred ändring.

Statens lantmäteriverk och lantbruksstyrelsen avgav efter förordnande av HD yttranden i målet.

Lantmäteriverket, vars yttrande även avsåg ett annat mål av likartad beskaffenhet, anförde bl a: I bägge målen är fråga om att genom fastighetsreglering överföra hela innehållet i en ofullständig jord- och skogsbruksfastighet till en annan sådan fastighet. Denna fastighet är även efter fastighetsregleringen ofullständig jord- och skogsbruksfastighet och bedöms av lantbruksnämnden inte som utvecklingsbar. I båda fallen finns i trakten ett flertal brukningsenheter som bedöms som utvecklingsbara.

Villkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL är, som framgår av det sagda, inte uppfyllda. En prövning av fastighetsbildningens tillåtlighet enligt undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL aktualiseras därmed. Dessa bestämmelser möjliggör successiva förbättringar i fastighetsindelningen utan hinder av att lämplighetsvillkoren inte är uppfyllda. Enligt bestämmelserna i fråga får fastighetsbildning äga rum om fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas.

Frågan huruvida fastighetsbildningen kan anses innebära förbättring av fastighetsindelningen eller inte har bedömts på olika sätt från olika håll i de båda aktuella målen. Förbättringsfrågan bör enligt Lantmäteriverkets (LMV) mening bedömas med utgångspunkt från verkningarna med avseende på de direkt berörda fastigheterna. Prövningen med hänsyn till verkningarna också för kringliggande fastigheter kan hänföras till det andra villkoret i paragrafen, dvs kravet att en mer ändamålsenlig indelning inte får motverkas. Med dessa utgångspunkter delar LMV HovR:ns uppfattning att de aktuella åtgärderna bör anses innebära en viss förbättringseffekt. Förbättringen är dock inte särskilt påtaglig.

Prövningen enligt förbättringsvillkoret är emellertid i förevarande fall inte den viktigaste frågan. Avgörande är i stället enligt LMV:s mening lantbruksnämndens bedömningar angående ändamålsenlig utveckling från jordbrukspolitisk synpunkt. Enligt dessa bedömningar, vilka stöds av LSt:n, bör utvecklingen länkas i riktning mot successiv uppbyggnad av kringliggande utvecklingsbara lantbruk. De aktuella fastighetsbildningsåtgärderna skulle motverka en sådan utveckling.

Det finns enligt LMV:s mening ingenting i handlingarna som ger anledning att gå ifrån lantbruksnämndens jordbrukspolitiska bedömning. Det kan inte heller fordras att lantbruksnämnden i de aktuella målen presenterar detaljerade planer för fastighetsutvecklingen, eftersom olika alternativ i detta avseende är tänkbara och eftersom det också är svårt att bedöma i vilken takt utvecklingen kan ske. I sådana fall är det inte praktiskt gångbart att binda sig för en viss lösning redan i ett tidigt skede.

Den mening som lantbruksnämnden framfört bör med hänsyn till det sagda följas. Ett annat ställningstagande skulle enligt LMV:s mening inte stämma väl överens med de principer som gäller för samordning mellan FBL och jordbrukspolitiken.

I detta sammanhang bör förutom 3 kap 9 § också bestämmelsen i 3 kap 6 § 1 st uppmärksammas. Enligt denna får fastighetsbildning som berör jordbruksfastighet äga rum bara om åtgärden är till nytta för jordbruksnäringen. Ingenting hindrar att denna bestämmelse tillämpas parallellt med t ex 3 kap 9 §. Eftersom bestämmelsen har till syfte att utgöra en skyddsregel för jordbruksnäringen bör det principiellt ankomma på lantbruksnämnden att göra den bedömning som behövs för bestämmelsens tillämpning.

I förevarande fall har bestämmelsen inte åberopats av LSt:n men ändå behandlats av HovR:n. Lantbruksnämnden har vidare i yttrande till fastighetsbildningsmyndigheten i det ena fastighetsbildningsärendet (Berge 2:2 och 6:2) anfört att den föreslagna fastighetsbildningsåtgärden inte är till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Nämnden har alltså i detta fall gjort just en sådan bedömning som avses i bestämmelsen. I det andra fallet har nämnden förbigått denna fråga. De båda fallen är emellertid enligt LMV:s bedömning helt likartade när det gäller inverkan på jordbruksnäringens intressen. Dessutom är det i de aktuella båda fallen på det sättet att det som skall bedömas vid prövningen enligt 3 kap 6 §, dvs fastigbetsbildningens betydelse för jordbruksnäringen, och det som skall bedömas vid prövningen enligt 3 kap 9 §, dvs enligt det förut sagda främst fastighetsbildningens betydelse för möjligheterna till successiv uppbyggnad av kringliggande utvecklingsbara lantbruk, väsentligen är samma sakfråga. Bedömningen bör då också utfalla på samma sätt enligt båda paragraferna.

Mot denna bakgrund anser LMV att de aktuella fastighetsbildningsåtgärderna möter hinder både i 3 kap 9 § och 3 kap 6 § FBL.

Lantbruksstyrelsen anförde: De särskilda bestämmelserna beträffande jordbruk i FBL är så utformade att tillämpningen skall kunna anpassas efter den vid varje tidpunkt gällande jordbrukspolitiska målsättningen. För närvarande gäller de riktlinjer förjordbrukspolitiken som antogs av riksdagen hösten 1977 (prop 1977/78:19).

Vad gäller rationaliseringspolitiken skall den enligt nämnda riksdagsbeslut i första hand främja uppbyggandet och vidmakthållandet av effektiva familjeföretag. Målet för de statliga insatserna skall vara att tillskapa s k utvecklade företag. Företag som bedöms ha förutsättningar att bli utvecklade benämns utvecklingsbara. Utvecklade och utvecklingsbara företag definieras som företag som har respektive förväntas få en sådan kombination av resurser, att vid en fortlöpande tillämpning av känd teknik jordbruksprodukter kan produceras till lägsta möjliga kostnad, samtidigt som inkomstmålet för i jordbruket sysselsatta kan uppnås. För att ett lantbruksföretag skall kunna anses utvecklat eller utvecklingsbart krävs dessutom att det har eller kan förväntas få ett tillräckligt arealunderlag för att uppnå en rimlig balans mellan främst åkerarealen och animalieproduktionen vid företaget.

Vilka krav på storlek och produktionsresurser i övrigt som skall ställas på ett utvecklat (utvecklingsbart) företag i det enskilda fallet blir självfallet beroende av sådana omständigheter som belägenhet i landet samt topografi och andra naturliga förutsättningar. Vidare bör byggnadsbeståndet vara av sådan beskaffenhet att det i befintligt skick eller efter företagsekonomiskt försvarbara investeringar kan utnyttjas rationellt.

Den föreslagna förrättningen innebär överföring av all mark tillhörande fastigheten Berge 2:2 till fastigheten Berge 6:2. Den sistnämnda fastigheten, som ägs av O.S., saknar byggnader medan Berge 2:2, som ägs av O.S:s mor, är bebyggd. De båda fastigheterna består av två från varandra friliggande skiften. Den totala arealen efter en eventuell sammanföring uppgår till ca 10 ha åker och 74 ha skogsmark.

Lantbruksnämnden i Gävleborgs län har i yttranden d 19 febr 1976 och d 19 maj 1978 avstyrkt fastighetsbildningen. Nämnden redovisar härvid en strukturbedömning för området samt framhåller att det i området finns flera andra enheter som har bättre förutsättningar att utvecklas än klagandens. Någon arronderingsförbättring erhålls inte heller. Eftersom företaget saknar långsiktiga utvecklingsmöjligheter kan en storleksökning i detta fall inte tillmätas särskild vikt som grund för att bedöma storleksökningen som en förbättring av fastighetsindelningen. Storleksökningen av klagandens fastighet går dessutom ut över företag med bättre utvecklingsmöjligheter. Det kan därför med fog hävdas att en mer ändamålsenlig indelning skulle motverkas om den sökta fastighetsbildningsåtgärden genomfördes. Nämnden bedömer vidare åtgärden inte vara till övervägande nytta för jordbruksnäringen.

Vid bedömning av fastighetsbildningsåtgärden utifrån de särskilda lämplighetskraven för jord- och skogsbruksfastigheter i 3 kap 5 § FBL finner lantbruksstyrelsen att uppenbart ej någon fastighet är att betrakta som utvecklingsbart jord- och skogsbruksföretag. En eventuell sammanföring av de båda fastigheterna leder - med hänsyn till den begränsade arealen i kombination med befintliga ekonomibyggnader - inte heller till bildandet av någon utvecklingsbar brukningsenhet. Villkoren i 3 kap 5 § FBL är således inte uppfyllda.

Förrättningens tillåtlighet får därför prövas utifrån undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL. Genom den föreslagna förrättningen sker en minskning av antalet registerfastigheter. Den härigenom bildade fastigheten får emellertid ett splittrat markinnehav, vars olika delar saknar naturligt brukningssamband. Någon egentlig förbättringseffekt anser lantbruksstyrelsen således inte uppkomma genom förrättningen.

Vid prövning av om förrättningen motverkar en mer ändamålsenlig fastighetsindelning gör lantbruksstyrelsen den bedömningen att då de av förrättningen berörda fastigheterna varken före eller efter denna kan betraktas som utvecklingsbara brukningsenheter bör de användas för förstärkning av de utvecklingsbara jord- och skogsbruksföretagen som lantbruksnämnden redovisat i sin strukturbedömning för området. En sammanföring av de båda fastigheterna innebär enligt styrelsens mening att en successiv uppbyggnad av i området befintliga utvecklingsbara brukningsenheter försvåras och att en mer ändamålsenlig fastighetsindelning härigenom motverkas.

Mot bakgrund av det anförda anser lantbruksstyrelsen att hinder mot förrättningen föreligger enligt bestämmelserna i 3 kap 5 § FBL och att förutsättning att tillämpa undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § samma lag inte föreligger.

Som framgår av vad lantbruksstyrelsen ovan anfört kan förrättningen inte anses utgöra ett led i en successiv uppbyggnad av ett utvecklat kombinerat jord- och skogsbruksföretag. Då detta är en av huvudmålsättningarna i den nu rådande jordbrukspolitiken finner styrelsen att åtgärden inte heller kan bedömas vara till övervägande nytta för jordbruksnäringen. Förrättningen möter således hinder även i 3 kap 6 § FBL.

På ovan anförda grunder och med hänvisning till vad lantbruksnämnden och överlantmätaren framfört i målet anser lantbruksstyrelsen att LSt:ns besvär bör bifallas.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedgårdh, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela utslag enligt följande: Skäl. Lika med fastighetsbildningsmyndigheten, TR:n och HovR:n anser HD att den ifrågasatta fastighetsbildningen ej uppfyller lämplighetskraven i 3 kap 1 och 5 §§ FBL utan måste prövas enligt undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § samma lag.

LSt:n har beträffande förbättringskravet - utöver vad som därom antecknats tidigare i målet - i HD anfört, att den administrativa fördelen av att antalet ofullständiga jordbruksfastigheter minskar (med en) och att den föreslagna fastighetens arrondering är normal för trakten, dvs mindre god, inte innebär sådan förbättring som avses i 3 kap 9 § FBL.

I frågan huruvida fastighetsregleringen motverkar en mer ändamålsenlig fastighetsindelning har LSt:n andragit följande.

Fastighetsregleringen leder till en indelning som i mindre mån än den nuvarande överensstämmer med den företagsstruktur och ägoarrondering som är målet för lantbruksnämndens strukturrationaliseringsverksamhet. Fastighetsbildningsåtgärden leder ju till att ägor, som lämpligen inte bör sambrukas, förenas i en fastighetsrättslig enhet. Denna enhet måste därför brytas sönder om den i rationaliseringsverksamheten eftersträvade fastighetsindelningen skall kunna erhållas. - Enligt HovR:ns uppfattning bör lantbruksnämndernas strukturbedömning inte tillmätas någon större betydelse vid fastighetsbildningsprövning utom i de fall då fastighetsbildningen har samband med sådan äganderättsövergång som kräver lantbruksnämnds formliga medgivande. LSt:n vill med anledning härav erinra om, att en strukturbedömning i allmänhet är ett uttryck för lantbruksnämndens planering av rationaliseringsverksamheten i dess olika former inom berört område. Strukturbedömningen utförs alltså ingalunda med det begränsade syftet att underlätta och samordna jordförvärvs- och fastighetsbildningsprövningar utan verkställs i avsikt att kunna tjäna som beslutsunderlag i åtskilliga andra slag av ärenden som handläggs av lantbruksnämnden. Inte minst har strukturbedömningarna betydelse som underlag för lantbruksnämndernas beslut rörande det investeringsstöd till lantbruksföretagen som nämnderna lämnar. - Mot bakgrund av vad nu sagts framstår det för LSt:n som helt oacceptabelt att godta fastighetsbildningsåtgärder, som medför att fastighetsindelningen i mindre mån än tidigare får en i förhållande till strukturbedömningens innehåll anpassad utformning eller fastighetsbildningsåtgärder som fördröjer uppnåendet av en dylik utformning. Ett godtagande av sådan fastighetsbildning torde vara till skada inte bara genom de ekonomiska förluster - för det allmänna likaväl som för enskilda - som följer med detsamma utan även genom den minskade tilltro till lantbruksnämndernas planering och nämndernas möjligheter att genomföra planeringen som måste antas följa därmed.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande redovisat samma bedömning av förbättringskravet som LSt:n och vidare anfört att en sammanföring av de båda fastigheterna skulle innebära att en successiv uppbyggnad av i området befintliga utvecklingsbara brukningsenheter skulle försvåras och en mer ändamålsenlig fastighetsindelning härigenom motverkas.

Lantmäteriverket har i sitt yttrande förklarat att de aktuella åtgärderna kan anses innebära en viss förbättring om än inte särskilt påtaglig och därefter fortsatt:

Prövningen enligt förbättringsvillkoret - - - se ovan - - - samordning mellan FBL och jordbrukspolitiken.

Vad först angår bedömningen om fastighetsindelningen förbättras har i målet anförts att åtgärden åtminstone medfört vissa administrativa fördelar därigenom att antalet registerfastigheter minskas med en. För att nackdelarna med en klart olämplig fastighetsbildning skall kunna uppvägas av fördelar som enbart är av den angivna administrativa karaktären bör krävas att dessa vinster är betydande och i vart fall påtagligare än i förevarande mål. Även sammantaget med den av HovR: n angivna arronderingsvinsten förefaller det synnerligen tveksamt om en tillräcklig förbättringseffekt kan konstateras föreligga.

Emellertid är frågan huruvida fastighetsbildningen kan sägas motverka en mer ändamålsenlig fastighetsindelning i förevarande fall av större intresse. HD antecknar därvid följande.

Lantbruksnämnden har efter en strukturbedömning - företagen med anledning av det nu aktuella ärendet och grundad bl a på en utredning över lämpliga kärnfastigheter, nuvarande och tänkbara - funnit, att den ifrågasatta fastighetsbildningen skulle motverka en utveckling mot uppbyggandet av utvecklingsbara lantbruk i området och därför avstyrkt fastighetsbildningen. Som framhållits av LSt:n tjänar dessa strukturbedömningar som beslutsunderlag i flera skilda sammanhang. Oavsett syftet finns emellertid ingen anledning att tillmäta nämndens uttalanden beträffande strukturfrågorna annan saklig tyngd när det gäller en tillståndsprövning enligt jordförvärvslagen än ett yttrande i fastighetsbildningsärende. Ej heller kan såsom lantmäteriverket påpekat alltför höga krav på exakthet och detalj utformning ställas på det planunderlag som ligger till grund för nämndens ställningstagande.

De synpunkter som lantbruksnämnden gett uttryck åt vid förrättningen har i målet ytterligare utvecklats av LSt:n och fått stöd såväl av lantbruksstyrelsen som lantmäteriverket. Det får härigenom i målet anses tillfredsställande utrett att en för jordbruket i trakten ändamålsenlig fastighetsindelning skulle motverkas genom den ifrågasatta fastighetsbildningen.

HD finner med hänsyn härtill att den sökta fastighetsregleringen ej kan medges.

Slut. Med undanröjande av HovR:ns utslag fastställer HD det slut TR:ns utslag innehåller.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Mannerfelt, Sven Nyman, referent, och Rydin) beslöt följande utslag:

Skäl. Lantmäteriverket och lantbruksstyrelsen har i sina yttranden till HD uttalat att den yrkade fastighetsbildningen strider mot 3 kap 1, 5 och 6 §§ FBL och att 9 § i samma kapitel inte medger att undantag görs från lämplighetsvillkoren i 1 och 5 §§.

Den föreslagna fastighetsregleringen innebär överföring av all mark tillhörande Berge 2:2 till Berge 6:2. Fastigheterna består var för sig av två från varandra skilda skiften. Den efter en reglering bildade fastigheten skulle komma att i fyra skiften omfatta cirka 10 ha åker och 74 ha skogsmark.

Såsom fastighetsbildningsmyndigheten och domstolarna funnit uppfyller den begärda fastighetsbildningen ej villkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL. Fråga uppkommer då om fastighetsbildningen likväl kan tillåtas enligt 3 kap 9 § samma lag på den grund att fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning ej motverkas.

Intresset i målet knyter sig främst tillfrågan huruvida en mer ändamålsenlig indelning skulle motverkas om fastighetsbildningen kom till stånd. Lantbruksnämnden har såsom företrädare för de jordpolitiska intressena i yttranden d 19 febr 1976 till fastighetsbildningsmyndigheten och d 19 maj 1978 till LSt:n anfört, att en mera ändamålsenlig fastighetsindelning skulle motverkas av fastighetsbildningen. Lantbruksnämnden har till stöd för sin bedömning främst åberopat att det i trakten finns ett flertal brukningsenheter med bättre utvecklingsmöjligheter än de nu aktuella och att en storleksökning av Berge 6:2 skulle gå ut över de utvecklingsbara enheterna.

I HD har såväl LSt:n som lantmäteriverket och lantbruksstyrelsen förklarat sig dela lantbruksnämndens uppfattning att den aktuella fastighetsbildningen skulle motverka en mer ändamålsenlig fastighetsindelning och därvid särskilt framhållit att fastighetsbildningen skulle försvåra en önskvärd successiv uppbyggnad av kringliggande utvecklingsbara brukningsenheter.

I målet har berörts frågan huruvida den av lantbruksnämnden och LSt:n i målet förebragta utredningen är av sådan beskaffenhet att den tillåter slutsatsen att en mer ändamålsenlig fastighetsbildning skulle motverkas om den begärda fastighetsbildningen kom till stånd.

Vid den avvägning mellan allmänna och enskilda intressen som skall göras i ett fastighetsbildningsmål förtjänar naturligen ett ställningstagande från myndighet som har att företräda ett föreliggande allmänt intresse särskilt beaktande. Vad angår frågor av den art som aktualiserats i förevarande mål är att märka att det måste vara förenat med svårigheter att framlägga detaljerade planer avseende en fastighetsutveckling vars förutsättningar ofta förändras på grund av bl a ägarbyten och växlande ekonomiska förhållanden. Det är därför inte möjligt att ställa krav på att planeringen skall vara utförlig och exakt för att den skall tillmätas betydelse.

Vid en bedömning av den i målet föreliggande utredningen med utgångspunkt i nu angivna synsätt finner HD - på skäl som enligt vad ovan upptagits åberopats av LSt:n, lantmäteriverket och lantbruksstyrelsen - att en för fastighetsindelningen mer ändamålsenlig indelning skulle motverkas genom den begärda fastighetsbildningen. Vid sådant förhållande erfordras ej något ställningstagande tillfrågan om fastighetsindelningen skulle undergå någon förbättring genom den sökta åtgärden. Bedömningen enligt 3 kap 9 § FBL får också anses utvisa att fastighetsbildningen ej, såsom fordras enligt 6 § samma kap, skulle ha varit till övervägande nytta för jordbruksnäringen.

På grund av det anförda kan den sökta fastighetsbildningen ej tillåtas.

Slut. Med ändring av HovR:ns utslag fastställer HD det slut TR:ns utslag innehåller.

Såsom ägare till fastigheten Västanås 2:1 i Kvistbro socken, Örebro kommun, begärde Örebro kommun d 20 nov 1975 hos fastighetsbildningsmyndigheten i Hallsbergs distrikt avstyckning av ett ca 26,5 ha stort skogsskifte, vilket förvärvats av P.N. och A.N. enligt köpekontrakt i nov 1975.

Fastighetsbildningsmyndigheten påbörjade d 29 okt 1976 förrättning för avstyckning av nämnda skogsskifte. Förrättningsmannen uttalade därvid som sin uppfattning, att skiftet var för litet för att utgöra en självständig skogsbruksfastighet och att avstyckning därför stred mot det allmänna lämplighetskravet i 3 kap 1 § fastighetsbildningslagen (FBL). - Det antecknades vidare vid sammanträdet att försäljningen föranletts av att Örebro kommun förvärvat Attersta 2:7 i Gällersta socken, Örebro kommun, från P.N. och A.N. och att dessa såsom kompensation fått förvärva området av Västanås 2:1. Attersta 2:7 skulle användas som kommunal soptipp. De båda fången hade gjorts beroende av varandra. Med hänsyn till önskvärdheten av att Örebro kommun fick förvärva Attersta 2:7 kunde ifrågasättas om fastighetsbildningen kunde ske med stöd av undantagsbestämmelserna i 3 kap 10 § FBL. Det antecknades vidare att Örebro kommun var ägare till även andra fastigheter i området. Det ifrågasattes huruvida man genom en inblandning av kommunens övriga fastigheter kunde åstadkomma en förbättring av fastighetsbeståndet, så att det förvärvade området kom att utgöra en hel fastighet. Fastighetsbildningen skulle i så fall kunna genomföras med stöd av undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL. Det antecknades att P.N. och A.N. även var ägare till vissa jordbruksfastigheter i Mosjö socken, Örebro kommun, och diskuterades huruvida det förvärvade området kunde överföras till någon av dessa fastigheter. Förrättningsmannen fann det dock uppenbart att avståndet till dessa fastigheter var för långt för en sådan överföring.

Vid sammanträde inför fastighetsbildningsmyndigheten d 28 febr 1977 yrkade sakägarna gemensamt att i stället för avstyckning fastighetsreglering skulle ske på så sätt att kommunens fastighet Dormen 1:22 överflyttades till det försålda området av Västanås 2:1 och att nuvarande Dormen 1:22 överfördes till Västanås 2:1. Kommunens fastigheter Fröstorp 1:2 och Bornås 1:2 skulle även överföras till Västanås 2:1.

I fastighetsbildningsbeslut vid sammanträde d 24 mars 1977 uttalade fastighetsbildningsmyndigheten bl a: Fröstorp 1:2 är en jordbruksfastighet om cirka 115 ha varav cirka 7 ha öppen jord. Bornås 1:2 är en jordbruksfastighet om cirka 145 ha varav cirka 16 ha öppen jord. Dormen 1:22 (före regleringen) är en skogsbruksfastighet om 1,35 ha. Västanås 2:1 är en större jordbruksfastighet bestående av huvudsakligen skogsmark. - Dormen 1:22 (efter regleringen) blir en skogsbruksfastighet om cirka 25 ha. Den bedöms vara för liten för att vara lämplig som självständig skogsbruksfastighet. Västanås 2:1 bedöms vara lämplig för sitt ändamål (i huvudsak skogsbruk) både före och efter regleringen. Fröstorp 1:2 och Bornås 1:2 bedöms båda vara för små som självständiga skogsbruksfastigheter. Eftersom tre olämpliga och en lämplig fastighet genom regleringen ersätts av en olämplig och en lämplig fastighet och större sammanhängande skiften erhålls genom att gränser försvinner synes regleringen medföra en förbättrad fastighetsindelning. Regleringen anses därför kunna tillåtas med stöd av bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL. - Fastighetsbildningsmyndigheten beslöt därför att fastighetsbildning skulle ske i enlighet med det sålunda anförda.

LSt:n i Örebro län anförde besvär hos Örebro TR, fastighetsdomstolen, med yrkande att fastighetsbildningsbeslutet måtte undanröjas i vad det avsåg överförande av mark från Västanås 2:1 till Dormen 1:22.

Såväl kommunen som P.N. och A.N. bestred bifall till besvären och yrkade fastställelse av fastighetsbildningsmyndighetens beslut. Om domstolen skulle anse att besvären skulle bifallas, borde dock hela förrättningen och inte endast den del som LSt:ns yrkande avsåg undanröjas.

TR:n (rådmännen Ahlbeck och Ljungström,fastighetsrådet Åsbrink samt två nämndemän) anförde i utslag d 16 dec 1977:

Skäl. Till utveckling av besvären har LSt:n anfört: Syftet med förrättningen var enligt ansökan att genom avstyckning avskilja den del av kommunens fastighet Västanås 2:1, som P.N. och A.N. förvärvade enligt köpekontraktet i nov 1975. Delen av Västanås 2:1 utgjordes av ett skogsskifte om 26,460 ha. - Förrättningsmannen bedömde att skiftet var för litet för att utgöra en självständig skogsbruksfastighet och att den begärda avstyckningen således icke kunde äga rum med hänsyn till det allmänna lämplighetskravet i 3 kap 1 § FBL. LSt:n delar denna bedömning. - I avsikt att undgå hindret enligt 3 kap 1 § FBL mot avstyckningen genomförde förrättningsmannen en rätt omfattande fastighetsreglering mellan kommunens fastigheter Fröstorp 1:2 och Bornås 1:2, Västanås 2:1 och Dormen 1:22. Härigenom, menade förrättningsmannen, skulle fastighetsindelningen inom området förbättras på sådant sätt att olägenheten av att låta det ifrågavarande skogsskiftet bilda självständig fastighet kunde uppvägas. - Genom fastighetsregleringen utplånades Fröstorp 1:2 och Bornås 1:2 genom att överföras till Västanås 2:1. Även marken till Dormen 1:22 överfördes till Västanås 2:1 men fastigheten består efter fastighetsregleringen genom att det aktuella skiftet av Västanås 2:1 fördes över dit. Då det gäller detta skifte har således fastighetsregleringen medfört samma slutresultat som om skiftet direkt hade avstyckats, låt vara att beteckningen (Dormen 1:22) hade blivit en annan om avstyckning hade skett. Förrättningsmannen anser sig haft stöd för fastighetsregleringen i bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL. - Enligt bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL kan kraven på fastighets lämplighet (enligt 3 kap 1 § och 5 § FBL) eftersättas om fastighetsbildningsåtgärd totalt sett medför en förbättrad fastighetsindelning. De förbättringar i fastighetsindelningen i visst avseende som följer med åtgärden skall vägas mot och ta över eventuella försämringar i annat avseende. Därvid måste det enligt LSt:ns uppfattning föreligga ett direkt orsakssammanhang mellan de förbättringar och försämringar som ställts mot varandra. Försämring i ett avseende måste för att kunna bli godtagen direkt ha bidragit till en förbättring i annat avseende. Ett sådant orsakssammanhang saknas i den nu aktuella fastighetsregleringen. Den uppnådda förbättringen i fastighetsindelningen är icke beroende av att den mottagande fastigheten Västanås 2:1 avstår ett av sina skiften för att bilda självständig och olämplig skogsbruksfastighet. Tvärtom är det så att slutresultatet av fastighetsregleringen hade blivit bättre om skiftet behållits till fastigheten. - Förrättningsmannens tillämpning av bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL synes medföra att tillåtligheten av viss fastighetsbildningsåtgärd görs beroende av om flera åtgärder sammanförs till gemensam handläggning eller behandlas var för sig. i det aktuella fallet är det sålunda uppenbart att skogsskiftet till Västanås 2:1 icke skulle kunna avskiljas efter en föregående sammanföring av kommunens fastigheter. Hinder häremot skulle föreligga enligt 3 kap 1 § och 5 § FBL. Detta hinder bör icke kunna undanröjas därigenom att de båda åtgärderna sammanförs till gemensam handläggning. - Sammanfattningsvis anser sålunda LSt:n att det försålda skiftet av Västanås 2:1 är olämpligt att utgöra självständig fastighet för skogsbruk. Detta följer av de allmänna lämplighetskraven i 3 kap 1 § och 5 § FBL. Sak samma gäller för den genom fastighetsregleringen ombildade (nybildade) fastigheten Dormen 1:22, vilken efter ombildningen helt motsvarar ifrågavarande skifte till Västanås 2:1. Lämplighetskraven kan på anförda skäl icke eftersättas med stöd av undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL. - Fastighetsbildningen är enligt LSt:ns uppfattning ej heller tillåtlig enligt 3 kap 7 § FBL.

Kommunen har till utveckling av sin talan anfört: Västanås 1:2, Bornås 1:2, Fröstorp 1:2 och Dormen 1:22 består före fastighetsregleringen av ett antal skiften, varav besvären berör det efter förrättningen bildade skogsskiftet Dormen 1:22, hädanefter kallat Dormen 1:22. Detta skifte ligger bland ett antal skogsskiften med olika ägare. Området är ett utpräglat område för bondeskogsbruk. - Kommunen skulle med en intill visshet gränsande sannolikhet ha erhållit tillstånd att genom expropriation eller på grund av fastställd detaljplan fått rätt att lösa den fastighet som P.N. och A.N. innehade i Attersta. Denna fastighet var en skogsfastighet om 14,7 ha. Atterstafastigheten utgjorde P. och A.N:s enda skogstillgång. Deras fastighetsinnehav utgöres i dag av 250 ha öppen mark. Från ekonomisk synpunkt är det av betydelse att ha skogstillgång, såväl därför att genom skogstillgången personella och maskinella resurser kan utnyttjas effektivare som därför att fastighetsägaren kan tillgodogöra sig husbehovsvirke, något som icke är av ringa ekonomiskt värde. - Kommunen hävdar således att genom bytesförfarandet P. och A.N:s jordbruksekonomiska intressen kunnat bibehållas. Därmed är det kommunens uppfattning att förfarandet måste anses stå helt i överensstämmelse med den jordbruks- och skogspolitiska målsättning som för närvarande är gällande. Fastigheten Dormen 1:22 kan icke heller försäljas utan skogspolitisk bedömning i samband med att frågan om förvärvstillstånd för köparen avgöres. - Lantbruksnämnden, som har att bevaka jord- och skogsbrukets intressen, har också uttalat sig för ett överförande av del av Västanås 2:1 i P. och A.N:s ägo. Lantbruksnämnden har naturligtvis bedömt huruvida skogsskiftet bör tillhöra någon annan fastighet, men funnit att skogsskiftet är lämpligt som tillskottsmark för jordbruket. Lantbruksnämnden torde bättre kunna avgöra om en fastighet är lämplig för sitt ändamål i enlighet med de aktuella jordbrukspolitiska målen än de fastighetsbildande myndigheterna. - Det slutliga resultatet av fastighetsregleringen medför en - enligt kommunens uppfattning - lämpligare fastighetsindelning. Fördelarna med regleringen överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför. Vid fastighetsregleringen har vidare samtliga i regleringen ingående fastigheter fått sådan sammansättning och utformning att de i icke mindre mån än före regleringen lämpar sig för de ändamål vartill de är avsedda att användas. Genom förrättningen har således kommunen med hänsyn till sitt fastighetsinnehav inom området fått en avsevärd förbättring genom att fastighetsregleringen genomförts. Kommunen kan vitsorda att Dormen 1:22 från renodlat skogsbrukstekniska synpunkter icke kan anses helt lämplig men hävdar å andra sidan att regleringen i sin helhet medför förbättringar i fastighetsindelningen och icke motverkar en mera ändamålsenlig indelning, varför fastighetsbildningen är tillåtlig i allt fall med stöd av 3 kap 9 § FBL.

P.N. och A.N. har anfört: Den enda skogsmark, som ingått i deras jämförelsevis stora jordbruksrörelse, fanns på Atterstafastigheten. När denna överläts till kommunen sattes därför som villkor att kommunen samtidigt till P.N. och A.N. överlät det aktuella skogsskiftet till Västanås 2:1. Det kan i dagens läge icke anses riktigt att driva ett jordbruk utan tillgång till någon skog från vilken kan hämtas husbehovsvirke, ved och annat dylikt. P. och A.N. hade föredragit att få tillgång till ett skogsskifte närmare huvudgården än Västanåsskiftet men kommunen har icke kunnat erbjuda något annat. Med dagens transportmedel innebär dock avståndet mellan brukningscentrum och skogsskiftet icke någon större nackdel.

Avdelningsdirektören F.H. har såsom företrädare för lantbruksnämnden i Örebro län uppgivit: Lantbruksnämnden har i sitt beslut d 15 dec 1975, i vilket P.N. och A.N. gavs tillstånd att förvärva Västanåsskiftet, icke tagit ställning till de fastighetsbildningsfrågor som förvärvet kunde giva upphov till. Beslutet kan endast anses giva uttryck åt den uppfattningen överlåtelsen icke medför några konkreta hinder i pågående rationaliseringsverksamhet.

Kommunens argumentering för att det aktuella skogsskiftet bör kunna utgöra en självständig fastighet torde i första hand syfta till att visa att skiftet kan få meningsfull användning som ett komplement till P.N:s och A.N:sjordbruksrörelse i Mosjö socken. Detta förhållande synes dock sakna relevans i föreliggande situation, där frågan gäller den lämpliga indelningen av skogsfastigheter i Kvistbro socken. Härvidlag synes kommunen godtaga bedömningen att Dormen 1:22 även efter fastighetsregleringen icke har en tillräcklig storlek för bedrivande av modernt skogsbruk.

För att fastighetsbildning skall tillåtas på grund av undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § FBL gäller i första hand att fastighetsindelningen förbättras. Oavsett vad syftet varit med en förrättning gäller det att bedöma det samlade resultatet av förrättningen. Det kan därvid icke, såsom LSt:n gjort gällande, krävas att ett direkt orsakssammanhang föreligger mellan "de förbättringar och försämringar som ställts mot varandra". I förevarande fall har slutresultatet blivit att av tre ostridigt olämpliga och en lämplig fastighet skapats en lämplig och en olämplig fastighet. Fastighetsindelningen i stort i ifrågavarande område måste därför anses ha förbättrats. Vad härefter gäller prövningen huruvida överförandet av det aktuella skiftet till Dormen 1:22 kan anses motverka en mer ändamålsenlig fastighetsindelning bör enligt fastighetsdomstolen beaktas att ägosplittringen inom området är stor, att skiftet i fråga inte gränsar mot någon annan i regleringen ingående fastighet, att några nya fastighetsgränser inte tillskapas och att lantbruksnämnden icke f n arbetar med eller har planer på att inleda någon rationalisering inom området. Det anförda innebär, att fastighetsdomstolen icke finner ådagalagt att fastighetsbildningen motverkar en mer ändamålsenlig fastighetsindelning. Då skäl att undanröja förrättningen med stöd av 3 kap 7 § FBL ej heller förebringats, bör ändring ej ske i fastighetsbildningsmyndighetens beslut.

Slut. Fastighetsdomstolen lämnar besvären utan bifall.

LSt:n anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Kommunen samt P.N. och A.N. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Svahn, fastighetsrådet Hall, hovrättsrådet Oldin samt adj led Andersson, referent) anförde i utslag d 19 dec 1978:

Skäl. Parterna har i HovR:n anfört i huvudsak detsamma som vid TR:n.

Dormen 1:22 är uppenbarligen även efter fastighetsregleringen för liten för att vara lämplig som självständig skogsbruksfastighet. Fastighetsbildningen i vad avser överförandet av skogsskiftet tillhörande Västanås 2:1 till Dormen 1:22 är därför stridande mot lämplighetskraven i 3 kap 1 § och 5 § 2 st FBL. Frågan är då om fastighetsbildningen i denna del ändå kan tillåtas med stöd av undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § FBL.

Bestämmelsen i 3 kap 9 § FBL motsvaras närmast av 3 kap 9 § och 10 § i det förslag till fastighetsbildningslag, som framlades av 1954 års fastighetsbildningskommitté och som ligger till grund för den nuvarande lagstiftningen. I förslagets 10 § föreskrevs att fastighet fick tillskapas eller förändras i strid mot lämplighetskraven såvida fastighetsbildningen var oundgängligen erforderlig för att en i jämförelse med olägenheterna av åtgärden betydande fördel från allmän synpunkt skulle vinnas samt det kunde antagas att olägenhet av att olämplig fastighet bildades icke blev bestående.

I det slutligt antagna förslaget till fastighetsbildningslag fick undantagsbestämmelserna en mer generell avfattning än kommittén föreslagit. Någon ändring i sak var emellertid ej åsyftad.

Undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL får sålunda förstås så att fastighetsbildning som strider mot lämplighetskraven kan godtas endast om därigenom uppkommer en förbättrad fastighetsindelning. Överförandet av skogsskiftet till Dormen 1:22 har inte varit nödvändigt för att den av förklarandena åberopade förbättringen i fastighetsindelningen skulle kunna vinnas. Oavsett om fastighetsindelningen totalt sett förbättrats är därför fastighetsbildningen i denna del inte tillåten.

Kommunen och medparter har för det fall att marköverföringen till Dormen 1:22 ej tillåtes förklarat att förrättningen i övrigt bör undanröjas.

HovR:ns avgörande. Med ändring av TR:ns utslag och fastighetsbildningsmyndighetens beslut i motsvarande del lämnar HovR:n ansökan såvitt gäller marköverföring till Dormen 1:22 utan bifall. Vidare undanröjer HovR:n den fastighetsbildning i övrigt som avgörandena innebär.

Kommunen samt P.N. och A.N. anförde besvär och yrkade att HD, med upphävande av HovR:ns utslag, måtte fastställa TR:ns utslag.

LSt:n bestred ändring.

Statens lantmäteriverk och lantbruksstyrelsen avgav efter förordnande av HD yttranden i målet.

Lantmäteriverket yttrade: Den aktuella frågan gäller främst tillämpningen av förbättringsvillkoret i 3 kap 9 § FBL. Lantmäteriverket (LMV) ansluter sig för sin del till den uppfattning och det slut som kommer till uttryck i HovR:ns utslag och som har utvecklats också av LSt:n.

I sak gäller målet en fastighetsbildningsfråga som huvudsakligen rör sig på det jordbrukspolitiska området. Lantbruksnämndens bedömning av fastighetsbildningsfrågan har emellertid inte inhämtats. Det framgår dock att lantbruksnämnden har gett köparna av skogsskiftet, dvs klagandena P. och A.N., förvärvstillstånd. Däri ligger att lantbruksnämnden inte har funnit skogsskiftet behövligt för rationaliseringsändamål (5 § dåvarande jordförvärvslagen). Detta ger anledning att utgå från att lantbruksnämnden inte heller skulle ha ansett att fastighetsbildningen möter hinder genom bestämmelsen i 3 kap 9 § andra punkten FBL, dvs kravet att en mera ändamålsenlig indelning inte får motverkas. Däremot vet man inte vilka bedömningar lantbruksnämnden skulle ha gjort med avseende på 3 kap 9 § första punkten, dvs förbättringsvillkoret, eller med avseende på 3 kap 6 och 7 §§, dvs inverkan på jordbruksnäringens och skogsbrukets intressen.

När det gäller prövningen enligt förbättringsvillkoret i 3 kap 9 § synes emellertid denna brist i och för sig inte vara avgörande för det fall att LSt:ns och HovR:ns principiella resonemang med avseende på tolkningen av denna bestämmelse - till vilket LMV enligt det nyss sagda ansluter sig - är riktigt. Det synes nämligen vara tillräckligt klart ådagalagt att ombildningen av fastigheten Dormen 1:22 inte uppfyller förbättringskravet om åtgärden bedöms för sig. Till denna bedömning kommer man för övrigt också om man väljer metoden med avstyckning av det aktuella skogsskiftet i stället för ombildning av Dormen 1:22 genom fastighetsreglering. Fastighetsbildningen möter alltså hinder i 3 kap 9 §. Man behöver i så fall inte gå in i någon prövning enligt 3 kap 6 och 7 §§.

Oavsett det nu förda resonemanget torde den här påpekade bristen i beslutsunderlaget bli avhjälpt genom det yttrande som enligt vad som framgår av handlingarna har begärts från lantbruksstyrelsen.

Sammanfattningsvis anser LMV att HovR:ns utslag bör stå fast.

Lantbruksstyrelsen anförde bl a: Den föreslagna förrättningen innebär dels ombildning av fastigheten Dormen 1:22 dels sammanläggning av fastigheterna Fröstorp 1:2 och Bornäs 1:2 med fastigheten Västanås 2:1. Den ombildade fastigheten Dormen 1:22 har av Örebro kommun överlåtits till P. och A.N.. Övriga fastigheter, som berörs av förrättningen, ägs av Örebro kommun.

Vid den jordpolitiska prövningen av P. och A.N:s ansökan om tillstånd att förvärva ifrågavarande skogsskifte fann lantbruksnämnden inte tillräckliga starka skäl föreligga för att avslå ansökan, varför denna bifölls. Nämndens bedömning av förvärvsfrågan kan emellertid inte ses som något ställningstagande i fråga om förvärvsegendomens lämplighet som en fristående skogsbruksfastighet.

Fastigheten Dormen 1:22 kommer efter förrättningen att omfatta ca 25 ha skogsmark. Enligt lantbruksstyrelsens bedömning uppfyller fastigheten inte de krav som enligt FBL bör ställas på en för skogsbruk lämpad fastighet. Vid prövning enligt undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL anser styrelsen att sammanläggningen av vissa kommunen tillhöriga fastigheter i området leder till en viss förbättring av fastighetsindelningen. Denna förbättringseffekt anser styrelsen emellertid kunnat uppnås utan samband med det som är huvudsyftet med förrättningen, avskiljandet av det aktuella skogsskiftet från kommunens övriga fastighetsinnehav i området. Vid en avvägning mellan sammanläggningens positiva inverkan på fastighetsindelningen och den försämring avskiljandet av det aktuella skogsskiftet medför, anser lantbruksstyrelsen att förrättningen från jord- och skogsbrukssynpunkt totalt sett inte leder till någon förbättring av fastighetsindelningen. Vad gäller frågan om att en mer ändamålsenlig fastighetsindelning inte får motverkas genom förrättningen anser styrelsen att den aktuella förrättningen inte får en sådan negativ inverkan på fastighetsindelningen.

Lantbruksstyrelsen anser vidare att avskiljandet av skogsskiftet och överlåtelsen av detta till lantbrukare utan annat fastighetsinnehav i området leder till en försämring av möjligheterna att ekonomiskt utnyttja skogens produktionsförmåga.

Mot bakgrund av det anförda anser lantbruksstyrelsen att HovR:ns utslag bör stå fast och avstyrker således bifall till besvären.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedgårdh, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela utslag enligt följande: Skäl. Klart är att Dormen 1:22 efter fastighetsregleringen ej uppfyller lämplighetskraven 3 kap 1 och 5 §§ FBL, och detta av samma skäl som skogsskiftet i det inledande skedet av förrättningen förklarades olämpligt att avstyckas från Västanås 2:1.

Den kombination av åtgärder som vid togs i syfte att med hjälp av bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL uppnå en tillräcklig förbättringsnivå får i sig anses innebära en viss positiv effekt på fastighetsindelningen. Vid bedömadet av värdet av dessa åtgärder måste emellertid hänsyn tas till det förhållandet att samma effekt kunnat uppnås utan den förrättningsmässiga sammankopplingen med avskiljandet av skogsskiftet. Den nämnda positiva effekten får med hänsyn härtill en begränsad betydelse och kan inte sägas innebära sådan förbättring av fastighetsindelningen som avses med bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL.

På grund av det anförda kan den sökta fastighetsregleringen ej tillåtas.

Slut. HD fastställer det slut HovR:ns utslag innehåller.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Mannerfelt, referent, Sven Nyman och Rydin) beslöt följande utslag:

Skäl. Klart är att Dormen 1:22, som är avsedd att efter fastighetsregleringen utgöras av det till P.N. och A.N. överlåtna skogsskiftet, inte uppfyller lämplighetskraven i 3 kap 1 och 5 §§ FBL.

Ramen för fastighetsregleringen har under förrättningens gång hos fastighetsbildningsmyndigheten vidgats så, att den kommit att avse - förutom avskiljandet av det aktuella skogsskiftet - även sammanföring av kommunens fastigheter Västanås 2:1 med undantag av nämnda skogsskifte samt Fröstorp 1:2, Bornäs 1:2 och den ursprungliga ägovidden för Dormen 1:22. Kombinationen av nämnda fastighetsbildningsåtgärder har uppenbarligen kommit till stånd i syfte att totalt sett uppnå en för tillämpning av bestämmelsen i 3 kap 9 § FBL tillräcklig förbättringseffekt i avseende på fastighetsindelningen. Emellertid är att notera att de positiva moment som betingar förbättringseffekten uteslutande hänför sig till nämnda sammanföring och skulle ha kunnat uppnås helt oberoende av frågan om avskiljandet av det förut angivna skogsskiftet av Västanås 2:1. Mellan de olika fastighetsregleringsåtgärderna föreligger sålunda inte något naturligt samband. Det måste anses stridande mot grunderna för 3 kap 9 § FBL att tillmäta en på detta sätt konstruerad förbättringseffekt sådan betydelse som avses i paragrafen.

På grund av det anförda kan den sökta fastighetsregleringen inte tillåtas.

Slut. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Makarna G. och M.J. samt makarna H. och A.G. är ägare till fastigheten Myra 1:2 och O.B. ägare till fastigheten Hamre 3:27 i Ljusdals kommun. Sedan O.B. förvärvat Myra 1:2 med undantag dels av brukningscentrum med tomtområde, ca 1,6 ha, dels ett skogsskifte om ca 4,1 ha, det s k Brusbergsskiftet, ansökte O.B. om fastighetsreglering för överförande till Hamre 3:27 av den mark han sålunda förvärvat.

Fastighetsbildningsmyndigheten i Ljusdals distrikt företog förrättning i anledning av ansökningen. Sedan lantbruksnämnden i länet avstyrkt den ifrågasatta fastighetsbildningen, handlades förrättningen på sökandens begäran med biträde av gode män och avslutades genom fastighetsbildningsbeslut d 9 maj 1977.

I beslutet fann fastighetsbildningsmyndigheten fastighetsbildning böra ske i enlighet med framställda yrkanden. Såsom skäl för beslutet anfördes att en alltför stor fritidsfastighet visserligen bildades men att nackdelarna härav övervägdes av fördelarna av att ett bärkraftigt jordbruk bildades. Fastighetsbildningen som skedde för jord- och skogsbruksändamål, syntes inte förenlig med villkoren i 3 kap1 och 5 §§fastighetsbildningslagen (FBL) men borde kunna genomföras med stöd av 3 kap 9 § samma lag.

Från beslutet var förrättningslantmätaren skiljaktig och fann förrättningen böra inställas, enär bildandet av en fritidsfastighet med stor tomt med tillhörande skogsskifte om 4,1 ha inte vore förenligt med FBL:s bestämmelser.

LSt:n i Gävleborgs län anförde besvär hos Gävle TR, fastighetsdomstolen, och yrkade att fastighetsbildningsbeslutet måtte undanröjas.

G. och M.J., H. och A.G. samt O.B. bestred bifall till besvären.

Till utveckling av sin talan anförde LSt:n följande. Hamre 3:27 är en jordbruksfastighet, som enligt ekonomiska kartans visning omfattar 10 skiften och som enligt jordregistret innehåller en areal om ca 339 ha. Härav beräknas ca 28 ha utgöras av åkermark och ca 300 ha utgöras av skogsmark. - Myra 1:2 är en jordbruksfastighet, som enligt ekonomiska kartans visning omfattar 10 skiften och som enligt jordregistret innehåller en areal om ca 79 ha. Härav beräknas ca 5 ha utgöras av åker och ca 71 ha utgöras av skogsmark. - Fastighetsregleringen innebär att hela Myra 1:2 med undantag av dels ett s tomtområde om ca 1,6 ha och dels ett skogsskifte om ca 4,1 ha överförs till Hamre 3:27. Endast en mindre del av de skiften, som överförs till Hamre 3:27, angränsar denna fastighets ägor. Genom fastighetsregleringen utökas sålunda Hamre 3:27 till att omfatta 16 skiften om sammanlagt ca 413 ha, varav ca 33 ha åker och ca 367 ha skogsmark. - Av fastigheten Myra 1:2, som torde vara avsedd att nyttjas för fritidsboende, kommer att återstå ca 5,7 ha fördelade på ett med bostadshus och ekonomibyggnader försett s k tomtområde om ca 1,6 ha och ett skogsskifte om ca 4,1 ha. - Enligt 3 kap 1 § FBL gäller bl a att fastighetsbildning skall ske så, att varje fastighet som nybildas eller ombildas blir med hänsyn till belägenhet, omfång och övriga förutsättningar varaktigt lämpad för sitt ändamål. - Någon generell övre arealgräns för omfånget av en varaktigt lämpad bostadsfastighet för fritidsändamål kan ej anges. Vilken areal som kan tillåtas får alltså bedömas från fall till fall och efter skälighet. Av betydelse för bedömningen blir bl a befintlig eller planerad bebyggelses karaktär, markens beskaffenhet och belägenhet samt efterfrågan och tillgång på mark för bebyggelseändamål. Som en vägledande princip torde emellertid böra tillämpas att till bostadsfastighet inte bör läggas mera mark än vad som har eller kan förväntas få bostadstomts karaktär. En dylik princip är motiverad bl a från den synpunkten att, om en tomtplats blir alltför vidsträckt, vissa delar av den torde i allmänhet bli så extensivt utnyttjade att de knappast kan anses stadigvarande utnyttjade. - Vilka krav som bör ställas med avseende på bl a storlek och utformning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter vid bedömning av sådana fastigheters lämplighet för sitt ändamål anges i 3 kap 5 § FBL. - Av en s k undantagsbestämmelse i 3 kap 9 § FBL följer att fastighetsbildning får äga rum även om fastighet som nybildas eller ombildas inte blir varaktigt lämpad för sitt ändamål såvida fastighetsindelningen förbättras och en mera ändamålsenlig indelning inte motverkas. -Hamre 3:27 får anses uppfylla FBL:s krav på lämplighet såväl före som efter fastighetsregleringen. Myra 1:2 uppfyller däremot p g a otillräcklig storlek ej FBL:s krav på lämplighet förjordbruksändamål vare sig före eller efter regleringen. Myra 1:2 kommer efter regleringen ej heller att svara mot FBL:s krav på lämplighet för fritidsbostadsändamål. Beträffande huvuddelen av fastighetens mark efter regleringen gäller nämligen att den ej har eller kan förväntas få tomtkaraktär. Detta gäller särskilt skogsskiftet om ca 4,1 ha men även den östra delen av det s k tomtområdet om ca 1,6 ha. Då Myra 1:2 sålunda inte kommer att uppfylla kravet på lämplighet för avsett ändamål strider fastighetsregleringen mot bestämmelserna i 3 kap 1 § FBL. - Fastighetsregleringens inverkan på fastighetsindelningen kan sägas innebära förbättring i ett avseende och samtidigt försämring i ett annat avseende. Viss förbättring får anses uppkomma genom den arronderingsförbättring som följer med fastighetsregleringen. Förbättringen är emellertid av måttlig omfattning då Hamre 3:27 redan före fastighetsregleringen är lämplig för sitt ändamål och då endast en mindre del av de skiften som tillförs Hamre 3:27 angränsar denna fastighets ägor. Tillkomsten av en fritidsbostadsfastighet om ca 4,1 ha i 2 skiften innebär däremot en uppenbar försämring. En sammanvägning av regleringens positiva och negativa inverkan på fastighetsindelningen leder enligt LSt:ns bedömning i förevarande fall till en negativ nettoeffekt, dvs till en försämring av fastighetsindelningen totalt sett. - Oberoende av hur sammanvägningen utfaller erfordras emellertid för att regleringen skall vara tillåtlig att en mera ändamålsenlig fastighetsindelning än den, som åstadkoms genom regleringen, inte motverkas. - Det skogsskifte om ca 4,1 ha, som avses ingå i fastighet för fritidsbostadsändamål, angränsas på två håll av fastigheten Myra 6:11. Sistnämnda fastighet, som f n omfattar ca 167 ha varav ca 16 ha åker och ca 151 ha skogsmark, får bedömas vara en på sikt bestående jordbruksfastighet. Det aktuella skogsskiftet bör lämpligen sammanföras med denna. Om så sker erhålles nämligen en mera ändamålsenlig fastighetsindelning än den som följer av den nu ifrågasatta fastighetsbildningsåtgärden. Om den nu ifrågasatta fastighetsbildningsatgärden genomförs kommer skogsskiftet med all sannolikhet att bibehållas som en del av fritidsbostadsfastigheten. Därmed begränsas möjligheterna att åstadkomma en mera ändamålsenlig indelning. - Av det sagda torde följa att fastighetsregleringen inte kan medges med stöd av undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § FBL.

G.J. och medparter genmälde: M.J. och A.G. är systrar och O.B. deras systerson. Markförvärvet är således ett släktköp, som för sin giltighet ej fordrar förvärvstillstånd. Myra 1:2 utgöres av ett icke bärkraftigt jordbruk. Jordbruksmarken har under senare år varit utarrenderad till O.B.. Huvudsyftet med fastighetsregleringen är att genom överförande av mark till Hamre 3:27 skapa en bärkraftig jordbruksfastighet. Betydande vinster uppnås i fråga om jordbruksdriften på denna fastighet. Dessa vinster överväger mer än väl att restfastigheten får en utformning som måhända inte helt överensstämmer med normerna för en fritidsfastighet. Myra 1:2 utgör M.J:s och A.G:s fädernehem och har ett mycket stort byggnadsbestånd som det är angeläget att kunna bevara för framtiden. För uppförande och underhåll av byggnadsbeståndet har under långliga tider använts skogen på Brusbergsskiftet. Detta skifte är mycket närbeläget och av sådan beskaffenhet att rationellt skogsbruk mycket väl kan drivas där. För att göra det ekonomiskt möjligt att vidmakthålla byggnadsbeståndet på brukningscentrum är det nödvändigt att skogsskiftet lägges till fastigheten. Det bestrides att en mera ändamålsenlig indelning av skogsmarken motverkas genom att skogsskiftet lägges till brukningscentrum.

TR:n (rådmännen Frank och Tancred,fastighetsrådet Sundqvist samt två nämndemän) anförde i utslag d 6 okt 1977:

Skäl. TR:n finner lika med fastighetsbildningsmyndigheten att den ifrågasatta fastighetsbildningen ej uppfyller villkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL.

Genom fastighetsbildningen uppnås en förbättring av förhållandena på Hamre 3:27. Denna fastighet är emellertid redan före regleringen en bärkraftig jordbruksfastighet. Förbättringen är därför av begränsad betydelse. Häremot skall ställas den olägenhet som uppkommer genom att en olämplig fritidsfastighet bildas. Det är därför tveksamt om det villkor om sammanlagd förbättring som förutsättes för tillämpning av 3 kap 9 § FBL är uppfyllt.

Oavsett hur därmed må förhålla sig är det emellertid - på skäl LSt:n anfört - uppenbart att ett sammanförande av skogsskiftet med brukningscentrum skulle motverka en framtida mera ändamålsenlig fastighetsindelning.

Den sökta fastighetsregleringen kan därför ej heller genomföras med stöd av stadgandet i 3 kap 9 § FBL. Fastighetsbildningsbeslutet skall således undanröjas.

Slut. TR:n undanröjer överklagade beslutet.

G. och M.J. samt O.B. anförde besvär i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade, att HovR:n med undanröjande av TR:ns utslag måtte fastställa fastighetsbildningsmyndighetens fastighetsbildningsbeslut.

LSt:n bestred bifall till besvären.

H. och A.G. föreslog i yttrande O.B. viss överlåtelse från de vid försäljningen undantagna områdena, vilket förslag emellertid avvisades av såväl O.B. som makarna J.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedman,fastighetsrådet Jaensson och assessorn Grefberg, referent) anförde i utslag d 19 april 1979:

Skäl. Regelsystemet i FBL bygger på principen att fastighetsbildningen är att anse som en enskild angelägenhet. Det allmänna utövar emellertid ett inflytande av varierande styrka. Beträffande avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen har vid tillkomsten av FBL uttalats bl a att den statliga verksamheten liksom tidigare i huvudsak bör vara inriktad på att genomföra de åtgärder som begärs av fastighetsägarna och att kontrollera att resultaten blir godtagbara också från allmän synpunkt (se prop 1969:128 s B 100-101). HovR:n vill framhålla att man inom ramen för en sålunda bedriven verksamhet ofta får acceptera lösningar som delvis är mindre tillfredsställande från allmän synpunkt när som i detta fall enskilda intressen står mot allmänna intressen.

Makarna J har i HovR:n som skäl för omfattningen av den sökta regleringen anfört bl a, att det vid försäljningen undantagna skogsskiftet skall användas som virkes- och vattentäkt för den på Myra 1:2 befintliga bebyggelsen, medan O.B. beträffande orsakerna till att marköverföringen ej omfattar skogsskiftet anfört, att han finner ett förvärv därav irrationellt eftersom han är beredd att avstå flera mindre skiften till lantbruksnämnden. LSt:n har i sin förklaring hävdat att hinder mot den ifrågasatta fastighetsbildningsåtgärden föreligger - förutom på grund av de tidigare åberopade skälen - jämväl av den anledningen att ändamålet med åtgärden i vad detta inrymmer krav på möjlighet till virkes- och bränsleproduktion är sådant att det bör tillgodoses på annat sätt än genom fastighetsbildning.

De bestämmelser till skydd för allmänna intressen, som väsentligen är aktuella att tillämpa i målet, är 3 kap 1, 5 och 9 §§ FBL.

Fastigheten Hamre 3:27 är redan före den ifrågasatta fastighetsregleringen en bärkraftig jordbruksfastighet. Genom regleringen uppnås en betydande förbättring av förhållandena på denna fastighet, särskilt med avseende på åkerjorden. Hamre 3:27 uppfyller således lämplighetsvillkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL såväl före som efter regleringen. Detta gäller däremot inte fastigheten Myra 1:2, som är en ofullständig jordbruksfastighet, eller den restfastighet, som skulle kvarstå efter den avsedda fastighetsregleringen och omfatta en bostadsdel och ett skogsskifte. Restfastigheten Myra 1:2 får - oavsett för vilket ändamål den bildas - en klart olämplig utformning. Fastighetsbildningen kan ändå tillåtas enligt 3 kap 9 § FBL om fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas.

HovR:n antecknar härvid att antalet skiften och total gränslängd minskar genom den begärda fastighetsregleringen. Med hänsyn bl a härtill anser HovR:n att fastighetsindelningen totalt sett förbättras.

Därefter återstår att pröva frågan om fastighetsbildningens tillåtlighet enligt bestämmelsen i 3 kap 9 § FBL att en mer ändamålsenlig indelning inte får motverkas.

Det kan i detta sammanhang vara av intresse att diskutera huruvida en restfastighet kunnat godtagas om all mark av Myra 1:2 överförts till Hamre 3:27 med undantag av en större bostadsdel i ett enda skifte, inrymmande även några ha skogsmark. Detta hade - liksom nu skett vid den mindre bostadsdelen - förutsatt nyutstakning av gränser. Ett tillåtande av en sådan fastighetsbildning torde ha inneburit att det kvarvarande området sanktionerats som en godtagbar enhet för bostadsändamål. I samband med t ex en omfattande rationalisering för skogsbruksändamål hade det troligen varit svårt att utan ägarens medgivande överföra skogsmark från bostadsenheten till angränsande fastighet. En fastighetsbildning av nu angivet slag skulle därför med fog kunna sägas motverka en mer ändamålsenlig indelning.

Den yrkade fastighetsbildningen innebär att restfastigheten kommer att omfatta dels en godtagbar bostadsdel och dels ett befintligt skogsskifte om ca 4 ha. Som HovR:n anfört kan en sådan restfastighet uppenbarligen inte anses utgöra en godtagbar bostadsfastighet. Skogsskiftet bör på sikt ingå i någon fastighet för skogsbruksändamål, såsom LSt:n framhållit lämpligen Myra 6:11, vilken fastighet på två håll angränsar skogsskiftet. Vid en omfattande rationalisering skulle inte ägaren till Myra 1:2 med samma starka skäl som i det nyss angivna exemplet med ett större område i anslutning till bostadsdelen kunna hävda att skogsskiftet måste bibehållas vid Myra 1:2. Ändamålet att använda skiftet för virkes- och vattentäkt saknar härvid betydelse eftersom det bör tillgodoses på annat sätt än genom ifrågavarande fastighetsbildningsåtgärd. Ett tillåtande av den nu aktuella fastighetsbildningen skulle således inte innebära att det prövats lämpligt att skapa en bostadsfastighet, i vilken skogsskiftet ingår. På grund härav är det tänkbart att Myra 1:2 i samband med omfattande rationaliseringsåtgärder med stöd av bestämmelserna i 8 kap FBL om inlösen kan tvingas avstå skiftet.

Utredningen i målet visar att Myra 1:2 för närvarande omfattar 10 skiften och Hamre 3:27 11 skiften. Huvuddelen av dessa skiften skulle efter den yrkade fastighetsbildningen komma att ingå i en utvecklad jordbruksfastighet. Som framgår av kartmaterialet gränsar endast tre skiften av Myra 1:2 till Hamre 3:27. En tänkbar ståndpunkt är att man nu borde överföra endast den mark av Myra 1:2 som angränsar Hamre 3:27. Ägare till fastigheter av sådan storlek som Hamre 3:27 kan dock antagas ha ett större intresse av att medverka i rationalisering än ägare till ofullständiga jordbruksfastigheter. Ett överförande av så många skiften som möjligt till fastigheten Hamre 3:27 kan därför förväntas underlätta en rationalisering mot en lämpligare fastighetsindelning och bör därför normalt godtagas. Detta gäller även det aktuella skogsskiftet.

Den yrkade fastighetsbildningen medför emellertid att skogsskiftet i fortsättningen skulle komma att bibehållas i en restfastighet med två skiften varav det ena skiftet har bostadskaraktär. Det kan hävdas att en sådan fastighetsbildning får en konserverande inverkan på fastighetsindelningen, eftersom benägenheten att i framtiden avstå skiftet antagligen är mindre om detta är kvar till Myra 1:2 än om det överförs till Hamre 3:27. Olägenheterna härav måste dock anses vara obetydliga i förhållande till fördelarna med den yrkade regleringen. Möjligheterna att på sikt, eventuellt genom inlösen, överföra skiftet till Myra 6:11 eller annan lämplig fastighet kvarstår nämligen oberoende av om skiftet berörs av den nu aktuella regleringen eller ej. Härtill kommer att den avsedda fastighetsbildningen ej heller medför någon förändring beträffande den nuvarande markanvändningen på skogsskiftet, kring vilket inga nya gränser tillkommer. Härvid kan en jämförelse göras med tillämpningen av bestämmelserna i 3 kap 3 § FBL. Enligt dessa får under angivna förutsättningar fastighetsbildning för bebyggelse icke ske om åtgärden skulle försvåra områdets ändamålsenliga användning eller motverka lämplig planläggning. Om ett område är avsett att tas i anspråk för bebyggelse är det naturligt att samrådsmyndighetens - normalt byggnadsnämndens - synpunkter måste väga mycket tungt just av det skälet att fastighetsbildning kan innebära förändrad markanvändning. Så är emellertid - som nämnts - inte fallet i målet.

Totalt sett skulle enligt HovR:ns mening den begärda fastighetsregleringen dels medföra en förbättrad fastighetsindelning genom att antalet skiften och sammanlagd gränslängd minskar, dels ock innebära att strävandena att nå en mer ändamålsenlig indelning underlättas. HovR:n konstaterar att slutmålet för fastighetsbildningen från allmän synpunkt bör vara att Myra 1:2 enbart omfattar bostadsdelen. Något yrkande från fastighetsägare om avskiljande av även skogsskiftet har dock inte skett. Ej heller har något officialinitiativ tagits. Den yrkade fastighetsbildningen innebär alltså för närvarande endast ett steg mot att successivt förändra den ofullständiga jord- och skogsbruksfastigheten till en lämplig bostadsfastighet. Den omständigheten att denna förändring inte kan ske fullständigt genom den yrkade åtgärden är inte skäl för vägran, särskilt med beaktande av att ifrågavarande skogsskifte på sikt torde böra föras till någon annan fastighet än Hamre 3:27.

Sammanfattningsvis finner HovR:n att den yrkade fastighetsbildningen innebär att fastighetsindelningen förbättras och att en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas. På grund härav skall den yrkade fastighetsbildningen tillåtas och det av fastighetsbildningsmyndigheten meddelade fastighetsbildningsbeslutet fastställas.

HovR:ns avgörande. Med undanröjande av TR:ns utslag fastställer HovR:n fastighetsbildningsmyndighetens fastighetsbildningsbeslut.

Hovrättsrådet Olsson var skiljaktig och anförde:Jag fastställer överklagade utslaget.

LSt:n anförde besvär och yrkade, att HD med upphävande av HovR:ns utslag måtte fastställa TR:ns utslag.

G. och M.J., O.B. samt H. och A.G. bestred ändring.

Statens lantmäteriverk och lantbruksstyrelsen avgav efter förordnande av HD yttranden i målet.

Lantmätenverket yttrade bl a: Det har inte gjorts gällande annat än att villkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL är uppfyllda när det gäller Hamre 3:27.

Restfastigheten Myra 1:2 är att bedöma som bostadsfastighet. I motiven till FBL uttalades i fråga om tomtplats storlek att en lämplig princip kan vara att till bostadsfastighet inte läggs mer mark än vad som väsentligen har bostadstomts karaktär. Den nu aktuella bostadsfastigheten består av två olika skiften, nämligen dels ett skifte om ca 1,6 ha som huvudsakligen utgörs av det gamla brukningscentrumet till Myra 1:2, dels ett skogsskifte om ca 4,1 ha. Det förstnämnda skiftet kan anses väsentligen ha bostadstomts karaktär, medan detta uppenbarligen inte är förhållandet när det gäller skogsskiftet. Enligt lantmäteriverkets (LMV:s) mening är det inte förenligt med lämplighetskraven i 3 kap 1 § FBL att bilda en sådan fastighet för bostadsändamål. Fastigheten blir uppenbart olämplig för detta ändamål och för övrigt också som lantbruksfastighet.

Genom fastighetsbildningen uppkommer som nämnts en restfastighet avsedd för fritidsbostadsändamål. Fastighetsbildning för bebyggelse skall föregås av planmässiga överväganden enligt 3 kap 3 § FBL. I förevarande fall är det fråga om fastighetsbildning för bebyggelse. Restfastigheten innehåller förutom tomtskiftet även ett skogsskifte om ca 4,1 ha. LMV anser att skogsskiftet från markhushållningssynpunkt bör ingå i en jordbruksfastighet och inte som i detta fall i en bostadsfastighet. Åtgärden försvårar därför områdets ändamålsenliga användning och strider därigenom enligt LMV:s uppfattning klart mot 3 kap 3 § FBL.

Villkoren i 3 kap 1 § FBL är, som framgår av det sagda, inte uppfyllda med avseende på restfastigheten. En prövning av fastighetsbildningens tillåtlighet enligt undantagsbestämmelserna i 3 kap 9 § FBL aktualiseras därmed. Dessa bestämmelser möjliggör successiva förbättringar i fastighetsindelningen utan hinder av att lämplighetsvillkoren inte är uppfyllda. Enligt bestämmelserna i fråga får fastighetsbildning äga rum om fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning inte motverkas.

När det gäller att bedöma om förbättringsvillkoret i 3 kap 9 § FBL är uppfyllt anläggs följande synpunkter. Den åsyftade fastighetsbildningen medför en klar förbättring av Hamre 3:27, som får ett tillskott om ca 5 ha åkermark och 68 ha skogsmark. Antalet skiften totalt för Hamre 3:27 och Myra 1:2 minskar från 21 till 19 och gränslängderna minskar med ca 4 km. Fastighetsbildningsåtgärden har vad gäller restfastigheten i sak karaktär av nybildning för bostadsändamål. Vid nybildning bör förbättringskravet ställas högre än när det gäller ombildning (jfr prop 1969:128 s B 182). Vid en vägning av positiva och negativa inslag enligt de här nämnda utgångspunkterna anser LMV i likhet med LSt:n att det inte föreligger ett positivt slutresultat. Förbättringsvillkoret är alltså inte uppfyllt.

När det gäller att bedöma i vad mån det andra kravet i 3 kap 9 § FBL är uppfyllt, nämligen att fastighetsbildningen inte får leda till att en mer ändamålsenlig indelning motverkas, anläggs följande synpunkter. Den uppkomna restfastigheten är som förut sagts olämplig. Uppkomsten av en olämplig restfastighet utgör undantagslöst en negativ faktor. Vilken vikt som skall tillmätas uppkomsten av en sådan fastighet kan variera. Av väsentlig betydelse är om restfastigheten kan väntas få en ändamålsenlig användning längre fram (jfr nyss angivna sida i lagmotiven). I förevarande fall torde få bedömas att restfastigheten, om den får bildas, blir bestående. En ändamålsenlig disposition av den del av restfastigheten som utgörs av skogsmark förhindras därigenom. Mot den anförda bakgrunden kommer, såsom även LSt:n funnit, fastighetsbildningen att motverka en mer ändamålsenlig indelning och strider alltså också mot det andra villkoret i 3 kap 9 § FBL.

Frågan hur man vid tillämpning av 3 kap 3 och 9 §§ bör bedöma en uppkommande restfastighet avsedd att väsentligen fungera för bostadsändamål aktualiseras förhållandevis ofta och det föreliggande fallet kan därför inte bedömas isolerat. Även om man i de åsyftade fallen inte kan fordra att restfastigheten helt skall uppfylla lämplighetskravet i 3 kap 1 § är det ändå från markhushållningssynpunkt och med hänsyn till behovet av en någorlunda klar och enhetlig norm angeläget att tillämpningen hålls restriktiv när det gäller restfastighetens omfattning. Man torde bara undantagsvis kunna räkna med att det blir möjligt att senare förändra och förbättra fastighetsindelningen. I stället torde man vanligen få räkna med att en olämplig restfastighet blir bestående. Denna bedömning gäller också i det nu aktuella fallet, som LSt:n framhållit.

I sammanhanget kan nämnas att LMV tog upp frågan om principerna för storleken av fritidstomter i ett yttrande till regeringen d 16 dec 1977 rörande den fysiska riksplaneringens planeringsskede. LMV påpekade att några direkta riktlinjer rörande tomtavgränsningsfrågan inte hade getts inom ramen för den fysiska riksplaneringen eller den därtill knutna kommunala planeringen. Vidare framhöll LMV att frågan enligt LMV:s uppfattning var av så pass stor vikt att den borde uppmärksammas i den fortsatta diskussionen om planeringsriktlinjer. LMV:s påpekande ledde till följande uttalande av föredragande statsrådet i propositionen till 1978/79 års riksdag med redovisning av planeringsskedet i den fysiska riksplaneringen (prop 1978/79:213 bil 2 s 18): Med anledning av vad lantmäteriverket för fram i sitt yttrande över planeringsskedet rörande storleken på fritidstomter där detaljplan saknas erinras om att det i förarbetena till fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988, omtryckt 1971:1035, ändrad senast 1977:362) anfördes att till tomtplats inte bör läggas mera mark än vad som intensivt kan nyttjas för bostadsändamål (prop 1969:128 s B 113 och B 1156-57).

Sammanfattningsvis anser LMV på anförda grunder att den aktuella fastighetsbildningen strider mot 3 kap 1, 3 och 9 §§ FBL.

Lantbruksstyrelsen yttrade bl a: Lantbruksnämnden i Gävleborgs län har i yttranden d 19 nov 1976 och d 21 febr 1977 avstyrkt den planerade fastighetsbildningen men har inte haft något att erinra mot att den planerade gårdstomten avskiljs till en fastighet.

Vid bedömning av fastighetsbildningsåtgärden utifrån de särskilda lämplighetskraven för jord- och skogsbruksfastigheter i 3 kap 5 § FBL finner lantbruksstyrelsen beträffande fastigheten Hamre 3:27 att denna såväl före som efter förrättningen är att betrakta som ett utvecklingsbart lantbruksföretag med förutsättning att uppnå tillfredsställande lönsamhet. Beträffande fastigheten Myra 1:2 bedömer lantbruksstyrelsen denna före förrättningen vara en inte utvecklingsbar jord- och skogsbruksfastighet som bör användas för förstärkning av angränsande utvecklingsbara brukningsenheter. Genom förrättningen kommer huvuddelen av Myra 1:2 till användning för önskvärd rationalisering av jord- och skogsbruket inom området. Återstående delar av Myra 1:2 består förutom av en för bostadsändamål lämplig fastighet av ett för skogsbruk avsett område. Denna fastighet kan enligt styrelsens mening inte anses varaktigt lämpad som varken jord- och skogsbruksfastighet eller bostadsfastighet.

Förrättningens tillåtlighet får därför prövas utifrån undantags bestämmelserna i 3 kap 9 § FBL. Lantbruksstyrelsen anser härvid att den förbättring som sker av fastigheten Hamre 3:27 är av begränsad betydelse då denna fastighet redan före förrättningen bedöms vara utvecklingsbar. Bildandet av restfastigheten Myra 1:2 med tillhörande skogsskifte innebär enligt styrelsens bedömning att möjligheterna till ekonomiskt nyttjande av skogens produktionsförmåga inte tillvaratas på ett tillfredsställande sätt. Någon sammantagen positiv effekt av förrättningen anser styrelsen således inte uppkomma. Styrelsen anser vidare att förrättningen leder till att en mer ändamålsenlig fastighetsindelning motverkas då någon ytterligare förrättning för överförande av skogsskiftet till aktiv brukare inte torde bli aktuell.

En eventuell överföring av skogsskiftet till Hamre 3:27 innebär i och för sig inte några arronderingsfördelar för denna fastighet. Lantbruksstyrelsen anser emellertid att skogsskiftet härigenom får större förutsättningar för att ekonomiskt nyttjas samtidigt som möjligheterna att skiftet på sikt kan komma att utnyttjas för fortsatt rationalisering av skogsbruket inom området. Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att lantbruksnämnden bedriver ett omfattande rationaliseringsarbete i Järvsö socken. Ett godtagande av en olämplig restfastighet innebär att det fortsatta rationalisenngsarbetet i området försvåras.

Mot bakgrund av det anförda anser lantbruksstyrelsen att förrättningen inte leder till någon förbättrad fastighetsindelning och att en mer ändamålsenlig indelning motverkas. Styrelsen anser därför att LSt:ns besvär bör bifallas.

Lantbruksstyrelsen vill emellertid framhålla att för den rationaliseringsverksamhet inom jord- och skogsbruket som bedrivs vid lantbruksverket kan i vissa fall förhållandevis stora restfastigheter få accepteras för att karaktären av området runt byggnaderna inte i alltför stor utsträckning skall förändras. Tomtens storlek och belägenhet får i dessa fall vägas mot förrättningens betydelse för jord- och skogsbrukets rationalisering. Styrelsen har därför inget att erinra mot att restfastigheten Myra 1:2 med byggnader och tomt om ca 1,6 ha bildas för bostadsändamål.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedgårdh, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela utslag enligt följande:

Skäl. Lika med fastighetsbildningsmyndigheten och domstolarna anser HD, att den ifrågasatta fastighetsbildningen ej uppfyller villkoren i 3 kap 1 och 5 §§ FBL utan måste prövas enligt undantagsbestämmelsen i 3 kap 9 § samma lag.

HD delar TR:ns bedömning att det framstår såsom tveksamt om fastighetsbildningen totalt sett innebär en förbättrad fastighetsindelning samt att - oavsett hur därmed må förhålla sig - fastighetsbildningen skulle motverka en mer ändamålsenlig fastighetsindelning. Därvid är att betona att ett godtagande av restfastigheten Myra 1:2, som efter fastighetsbildningen skulle bli att betrakta såsom en bostadsfastighet, skulle innebära försämrade möjligheter att i en kommande rationaliseringsverksamhet använda fastighetens skogsskifte till att skapa eller förstärka bärkraftiga jord- eller skogsbruksfastigheter i området. Den sökta fastighetsregleringen kan således ej tillåtas.

Slut. Med ändring av HovR:ns utslag fastställer HD det slut TR:ns utslag innehåller.

HD (JustR:n Gyllensvärd, Ulveson, Mannerfelt, referent, Sven Nyman och Rydin) beslöt utslag i enlighet med betänkandet.

Samtidigt med det under I refererade målet avgjordes ett mål av likartad beskaffenhet mellan LSt:n i Gävleborgs län, å ena, samt Aina N och G.J., å andra sidan (nr UÖ 879).