NJA 1982 s. 330

KemaNobel AB, som ägde 78 procent av aktierna i Nitro Nobel AB, erbjöd i juli 1977 minoritetsaktieägarna i detta bolag att på vissa villkor överlåta sina aktier till KemaNobel. Erbjudandet antogs i sådan omfattning att KemaNobel blev ägare till 98,9 procent av aktierna i Nitro Nobel. Överenskommelse om inlösen av de återstående aktierna, 1 836 till antalet, kunde emellertid inte träffas. KemaNobel begärde därför jämlikt 14 kap 10 § aktiebolagslagen i okt 1977 hos styrelsen för Nitro Nobel att tvisten skulle hänskjutas till avgörande av skiljemän och uppgav samtidigt sin skiljeman. På uppdrag av Nitro Nobel åtog sig KemaNobel att jämlikt 14 kap 10 § 2 st aktiebolagslagen utfärda kungörelse med anmodan till minoritetsaktieägarna i Nitro Nobel att uppge sin skiljeman och genom brev sända anmodan till varje sådan aktieägare, vars postadress var känd för Nitro Nobel. KemaNobel uppdrog i sin tur till Skandinaviska Enskilda Banken att praktiskt ombesörja att anmodan utsändes. Hos banken upprättades en distributionslista med ledning av värdepapperscentralens (VPC) förteckning över Nitro Nobels aktieägare.

Auktoriserade revisorn S.B. ägde 200 aktier i Nitro Nobel. Av okänd anledning blev hans namn struket på den hos banken upprättade listan. Någon anmodan kom därför inte att utsändas till honom.

Eftersom samtliga minoritetsaktieägare inte inom föreskriven tid uppgav en gemensam skiljeman, förordnade Lindesbergs TR d 30 nov 1977 på ansökan av Nitro Nobel jämlikt 14 kap. 10 § 3 st aktiebolagslagen god man för de aktieägare mot vilka lösningsanspråket riktades. På ansökan av gode mannen förordnade LSt:n i Örebro län skiljeman för dessa aktieägare. Som tredje skiljeman och ordförande tillkallade de bägge redan utsedda skiljemännen professorn K.R.. Sedan det blivit klarlagt att anmodan i strid mot bestämmelserna i 14 kap 10 § 2 st aktiebolagslagen inte sänts ut till S.B., återkallade KemaNobel sin begäran om tvistens hänskjutande till skiljemän. Den redan utsedda skiljenämnden avskrev ärendet och KemaNobel ansökte härefter på nytt om tvistens hänskjutande till skiljemän.

S.B. anförde efter stämning på KemaNobel vid Stockholms TR: Han hade inte observerat någon kungörelse i tidningarna om det inledda skiljemannaförfarandet. Först genom en skrivelse d 29 jan 1978 från R. fick han vetskap om att lösningstvisten hänskjutits till skiljemän. Genom att anmodan jämlikt 14 kap 10 § 2 st aktiebolagslagen inte hade sänts till honom hade han betagits möjlighet att påverka valet av skiljemän och därmed villkoren för inlösningen av sina aktier i Nitro Nobel. Att S.B. inte hade tillsänts någon anmodan innebar vidare att skiljemannaförfarandet inte hade inletts enligt gällande regler och därför måste göras om. För att få fastslaget att anmodan inte utskickats till honom tog S.B. d 6 febr 1978 per telefon kontakt med Nitro Nobel och fick besked om att bolaget hade överlåtit handhavandet av hela skiljemannaärendet på KemaNobel. S.B. förfrågade sig därför redan samma dag per telefon hos KemaNobel om anmodan verkligen hade sänts ut till honom. Till svar fick han upplysningen att anmodan sänts ut till samtliga kända aktieägare och att den enda tänkbara anledningen till att han inte fått någon anmodan måste vara att han inte fanns med på listan över dessa aktieägare. Den 8 febr 1978 hemställde S.B. vid telefonsamtal med Nitro Nobel att få ta del av bolagets förteckning över kända aktieägare. Han blev emellertid hänvisad till KemaNobel som uppgavs ha alla erforderliga uppgifter. Den 10 febr 1978 begärde S.B. vid telefonsamtal med KemaNobel att få ta del av förteckningen över kända aktieägare hos Nitro Nobel och fick beskedet att förteckningen inte var tillgänglig för honom och att man inte hade tid att syssla med hans ärende. S.B. ringde därför till TR:n i Lindesberg för att höra efter om aktieägarförteckningen möjligen fanns ingiven i godemansärendet. Detta visade sig emellertid inte vara fallet. Den 15 febr 1978 fick S.B. genom en telefonförfrågan till VPC veta att han fanns med på förteckningen över kända aktieägare i Nitro Nobel. Samma dag ringde S.B. på nytt till KemaNobel och fick försäkran om att bolaget hade skickat anmodan till honom. Någon dag senare hemställde S.B. skriftligen hos Nitro Nobel om att få ta del av aktieägarförteckningen. I anledning härav blev han uppringd från bolaget och underrättad om att förteckningen fanns hos KemaNobel. Han begärde därför skriftligen hos KemaNobel att få ta del av förteckningen. Som svar fick han en d 24 febr 1978 dagtecknad skrivelse, vari försäkrades att anmodan skickats ut till alla kända aktieägare och att den aktieägarförteckning som han bett att få ta del av inte var offentlig och därför inte kunde tillställas honom. Efter någon tid fick S.B. kännedom om att arbetet med att sända ut ifrågavarande anmodan på KemaNobels uppdrag hade handlagts av en tjänsteman på Skandinaviska Enskilda Banken. Denne tog per telefon kontakt med S.B. och uppgav att på det exemplar av aktieägarförteckningen, som banken hade och som hade legat till grund för utsändandet av anmodan, S.B:s namn av okänd anledning var struket och att därför någon anmodan inte hade sänts ut till honom. Om detta meddelade S.B. KemaNobel skriftligen d 29 mars 1978. KemaNobel bekräftade i en skrivelse av d 30 mars 1978 till S.B. att anmodan inte sänts ut till honom. - Allt S.B:s arbete med att från d 6 febr 1978 få klarlagt att anmodan inte sänts ut till honom tog 35 timmar i anspråk. Detta arbete har han förorsakats genom KemaNobels påstående d 6 febr 1978 att anmodan hade sänts ut till honom. Genom att påstå att anmodan sänts ut till S.B. utan att närmare kontrollera detta hos den som handhade ärendet har KemaNobel förfarit vårdslöst och har härigenom blivit skyldigt att ersätta S.B. för det arbete som han måst utföra för att vederlägga påståendet. I andra hand gör S.B. gällande att KemaNobel jämlikt grunderna för 14 kap 9 § sista st aktiebolagslagen är skyldigt att ersätta honom för arbetet. Arbetet fick utföras under en tid på året då S.B. är hårt sysselsatt i sitt förvärvsarbete och han har med hänsyn bl a härtill värderat sin tid till 200 kr per timme. S.B. hade också utlägg för maskinutskrifter och annat med 300 kr. I räkning avsänd d 19 sept 1979 har han debiterat KemaNobel för endast halva antalet timmar dvs med (17 x 200 =) 3 400 kr. Han yrkar sammanfattningsvis förpliktande för KemaNobel att till honom utge 3 700 kr jämte ränta härå med 12 procent om året från d 19 okt 1979 tills betalning sker.

KemaNobel bestred S.B:s talan och förklarade sig icke kunna till någon del vitsorda skäligheten av yrkat belopp. Bolaget anförde vidare: Det vitsordas att S.B. lagt ned det arbete för att få klarlagt att anmodan inte sänts ut till honom, som han redogjort för vid utvecklandet av sin talan, och att detta arbete tagit över 30 timmar i anspråk. KemaNobel kan emellertid inte vitsorda att de kontakter som S.B. tagit med Nitro Nobel och TR:n i Lindesberg varit erforderliga för att nå det åsyftade målet utan gör gällande att S.B. bort hålla sig till KemaNobel, som handlade ärendet. Med hänsyn till att S.B. måste antas ha utfört arbetet på sin fritid vitsordas emellertid inte något belopp som skälig timersättning. Grunden för bolagets bestridande är i första hand att bolaget inte har förfarit vårdslöst. I andra hand, vad gäller den alternativt åberopade grunden för käromålet, bestrids att bolaget jämlikt grunderna för 14 kap 9 § sista st aktiebolagslagen kan bli skyldigt att ersätta S.B. för det arbete som han lagt ned på att få klarlagt att anmodan inte utskickats till honom, eftersom det arbete som S.B. fordrat ersättning för inte är kostnader i ett skiljemannaförfarande. Dessutom ersätts inte i ett skiljemannaförfarande jämlikt 14 kap 9 § aktiebolagslagen de kostnader och den tidsspillan som enskilda aktieägare får genom att delta i förfarandet. Dessa aktieägare får ersättning endast för den allmänna bevakningen av ärendet. I det aktuella skiljemannaförfarandet dömdes det över huvud taget inte ut någon ersättning till enskilda aktieägare och S.B. bör i vart fall inte jämlikt grunderna för 14 kap 9 § sista st aktiebolagslagen kunna få högre ersättning än som faktiskt utdömts i det aktuella förfarandet. Slutligen åberopas som grund för bestridandet att S.B. inte lidit någon skada. Han kan nämligen inte genom att skiljemannaförfarandet tagits om från början räkna med att få högre ersättning för sina aktier än om den första skiljenämnden hade fått fortsätta sitt arbete. I praktiken blir nämligen det lösenbelopp som moderbolaget tidigare erbjudit vid frivillig inlösen normerande för den ersättning som skiljenämnden bestämmer.

S.B. genmälde: Det var befogat av honom att vända sig till Nitro Nobel och till TR:n i Lindesberg i sina försök att få ta del av aktieägarförteckningen, när inte KemaNobel brydde sig om att ordentligt undersöka om han hade fått sig anmodan tillsänd eller inte. Vad sedan gäller den lösensumma som kan komma att fastställas av en skiljenämnd i ett fall som det i målet aktuella är det inte säkert att denna summa alltid överensstämmer med den som bolaget tidigare erbjudit aktieägarna. Dessutom lyckades S.B. i det nya skiljeförfarandet få den gode mannen att föreslå och LSt:n att utse en annan skiljeman än den som utsetts i den första skiljenämnden.

Målet handlades i den för rättegången i tvistemål om mindre värden stadgade ordningen.

KemaNobel fullföljde talan i Svea HovR med yrkande om undanröjande av domen.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson och hovrättsrådet Westin) fann i beslut d 24 juni 1980 ej skäl att meddela prövningstillstånd.

KemaNobel anförde besvär och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte meddela prövningstillstånd i anledning av KemaNobels till HovR:n fullföljda talan.

S.B. bestred ändring.

Betänkande